av Agnes von Krusenstjerna

Ingår som nummer 7 i romansviten Fröknarna von Pahlen.

Denna elektroniska utgåva är under framställning. Detta är hela texten, men upprättning av inläsningsfel kvarstår ännu. Normalt publicerar Projekt Runeberg inte ofärdigt råmaterial av det här slaget, men i slutet av 1995 befann vi oss i en väldigt speciell situation.

Mark, jaa är större adn earl och lord,
den vida värld är min fädernepdrd,
jal7 här8kar fritt ovar bera ooh da1,
- en lumpen mil är ert jordkapital!
I,ikt Dtormande vind, likt skummande ålv,
jao Ddr# herr greve, mm adng for mia #iälD#
jag sätter, herr oreve, våld mot vdld,
ja#a ta#er, herr breve# inoenr 801å...
 U ni år orev F#amilton rätt ovh slätt,
men jaa är John Fau, av kun#aätt,
och själv är jao kun#, rom m#n far det var,
ve den det alvmmer!-se dar m#tt svar.

OSaAR PATRICK STURZEN-BECI#ER, John Faa.

Ma)!7onens klara, heliea sken _ o friska, vi flvr dul
BUd so#n vdren du var, bamdomen8 sali#a ttd.

#morina 1#22.

Les filles auu Vee$ c7e#$, de leurr corps amoreuses,
aarressent les frvits mRrs de leer nub#l-te.

BAUDELAIRL.

Kan väl nå#m# bära eld i sin barrm, utan att hans kldder
bUva 8pedda?          #a#omos orå8Pråk


Jae 8doer sanDmgan# jaa Ijutier #Gke.

APOSTELN PAULUS, Färsta eptstel till Timotheum.



  IDne i biblioteket pa Eka stod så länge Angela
kunde minnas tillbaka en hög länstol i ett slags
bondrococo, vars säte och rygg hade ett broderi pa
svart stramal;. Den hade tillhört Petras faster fru
Laula Löwenström. Kanske hade hon själv utfört
broderiet, men ännu troligare var väl att hennes
mor, Petras farmor, gjort det. Ett sa mödosamt och
invecklat arbete hörde gamla tider till - dessa
tider da kviDnorna levde i en ständig väntan, först
pa en man som skulle bli deras härskare och rad
givare i sma och stora ting, sedan pa barnen som
efter bröllopet år efter ar mognade i deras sköten.
Sa måste deras händer under dessa väntans tider
syssla med nagot.
  Och nu när Angela själv var en kvinna som bar
pa ett barn, brukade hon nästan med vördnad sitta
och betrakta det där broderiet. På stramaljens
svarta botten blommade rosor av sällsynt skönhet
och färg. Blad, gröna som trädens egna blad när
sommaren nått sin mognad, omgavo rosorna. Stjäl-
ken som bar upp kalkar och kvistar var nästan
helt skymd. Den band blad och blommor samman
i det fordolda, djupt därinne i stramaljens morker.
Den var en strang, fran vilken vaxandets och skon-
hetens rikedom brast fram och blev till en harmo-
nisk tongang som särskilt skymningsaftnar tycktes
darra i rummet. Sadana aftnar tyckte Angela att
den buktande stolsryggesl och karmarnas graciösa
bagar togo gestalten av en fiol, som gömde pa
toner och sång från ett långe sedan förganget ar
hundrade, Men i solskenet var det broderiets rosor
som helt fangade uppmarksamheten.
  Man behovde ej hanga något skynke over dem
for att skydda dem fran att blekas. De blektes
inte. Delas färger fingo bara en ännu mer prun
kande glans då solen for över dem. För Angela
var det ständlgt som om sto1en dolde en he-nlighet,
vaxandets hemlighet, skmlhetens hemlighet.
  Denna tid då hennes egen kropp gömde den
storsta av alla hemligheter fingo även de döda
tingen ett visst liv for henne. Stolen och dess
rosor voro henne kara: de bildade en familj som
standigt blomstrade.
  Men det hande att hon aven uppe i sina rum
kunde stryka over möblernas blanka ytor med ett
darrande finger, som kansligt tog at sig varje åder
i det fina träet, minsta upphöjning eller hlla knut
som den vilken en gang tillverkat möblerna Icke
kunnat slipa bort. Träet under hennes hände-
levde ocksa det sitt privata liv, ett liv som skan s
det av generationer växande och grönskande tra
ute i markerna.

Det gick langsamt upp för Ange#a att även hos
de döda tingen fanns ett samband, vars innersta
nerv och upphov hon ej kunde tranga in till,
men som hon förnam i hela sin varelse. Det
gjorde henne upprörd och Iycklig.
Om aftnarna innan hon somnade kunde hon med
  hakan stödd mot handen ligga och stirra ut i
  mörkret. Det stora huset var tyst. Även över par-
  ken därutanför vilade en tystnad, som om ocksa
  träden sovo en drömlös sömn. Det var endast mat
salsklockans dova röst som ibland trängde upp
genom golvct. Tiden #ov icke, stod icke stilla.
Angela mindes den där rösten ända sedan hon
varit ett litet barn och först kommit hit till Eka.
#en hade ropat något till henne-varnande eller
uppmuntrande, Ofta hade hon varit rädd för den.
Nu var hon det icke lingre. Man vänjer sig ju vid
att tiden gar och timmarna slå. Ett evigt glidande
bort. Mot vad?
  Men des#a stumler på aftunen när dllt v#r ba
mörkt och tyst kunde Angela gripas av en sällsam
känsla av att oändligheten fanns omkring henne.
Dä tyckte hon sig höra tal, ett sorl av röster som
försiktigt talade eller sjöngo och ett Ijud som av
fotsteg-steg som trampade i en mjuk rymd.
  Hon som hade svårt att tro på en Gud förnam
da en makt, som tog sin bostad i hennes hjärta
Med ens blev detta hjärta da rent och klart, som
en himmelyta eller ett källvatten, varest alla ting
speglade sig. Dar speglades ocksa oändligheten som
flöt över och förbi henne. Hon var pa en gang
liten och kolossal. Liten så att hon som ett fjun
kastades mellan världarna, och kolossal sa att hon
i sig tog upp allt: de seglande molnen, himlens
stjärnor, Ijus och skuggor. Da ville hon sprängas
av en oerhörd Iyckokänsla. Sadana stunder tyckte
hon sig förma allt, känna allt, veta allt. Hon var
god som en Gud är god.
  Hon hade en förnimmelse av något outsägligt
skönt. Hon visste icke av vad slag eller av vad
skepnad. Skönheten snuddade tätt intill henne, men
Iyfte hon handen för att gripa stack hon i tomma
luften. Fanns det da verkligen en skönhet om-
kring henne, som hon icke kunde se, endast ana?
Ja, den måste finnas. Den var skönare, mer full
ändad än de gröna bladen och rosorna pa stramal
jens botten pa stolen där nere i biblioteket, ja
skönare än parkens levande träd och blommor och
skönare än den skönaste människas ansikte. Blotta
förnimmelsen av skönheten fick ju hela hennes
varelse att skälva. Var det då en hinna över hennes
ögon så att hon ej kunde se riktigt?
  Da tände hon den lilla lampan på nattduks-
bordet Uppmärksamt betraktade hon sitt sovrum
som om hon väntat att skönheten med lena händer
skulle lämnat nagot märke eller spar efter slg.
  Jag drömmer, tänkte hon ibland.
  Men bon drömde inte. I och med att Ijuset Iyste
upp rummet försvann ocksa känslan av att oändlig-
heten i vågor strömmade omkring henne. Rum-



hennes eget liv. D*#W#t rymde minnen.
Den lilla kronan i #L#Iinkande prismor
l#ade strålat i salongen nemma I den gam#a staden
däruppe på slätten. Sängen hon vilade i hade varit
hennes mors, ja, mahognyspegeln som återgav
rummet i sitt glittrande och djupa glas hade en
g#ng rymt bilden av hennes unga mors ansikte.
Hon betraktade den forskande som om hon väntat
sig att #kuggan av en hand eller den snabba
reflexen av en mjuk rörelse annu efter så manga
år skulle dröja kvar där. Men hon sag ingenting.
Hon försökte erinra sig sin mor, men alla dessa
år som gatt hade suddat ut hennes drag och
hennes gestalt. Skarpare mindes hon blasten som
kom ilande fran slätten eller ett hus vid en
gata. Hennes mor hade dykt in i skuggorna för
alltid.
  Skall ocksa jag en gang försvinna sa för mitt
barn? tänkte Angela sorgset.
  Men da sag hon ater för sig de röda rosorna
och bladen på stolen därnere i biblioteket, hur de
växte fram ur den svarta stramaljen: en familjs
medlemmar intimt förenade, oupplösligt förbundna
genom stjälken som dolde sig under dem och ända
bar upp dem. Och vid att hon nu betraktade sina
egna händer och dröjande strök över sin heta kind,
visste hon att hon rörde vid ett litet stycke av sin
döda mor, att blodet som flöt genom hennes adror
hade sprungit upp intill hennes mors bjärta och
att hon nu själv lät strömmar av detta blod genom
ila det nya liv hon skulle foda.
  En evig fortsattning utan början, utan slut. Ett
släkte som standigt skulle lata sig fodas pa nytt.
Thomas Meller hade gjutit in nytt blod i det lik
som hennes far förut.
  Denna breda släktflod sög upp i sig främmande
partiklar, men bibehöll ändå alltid vissa egenska-
per, som skilde den fran andra. Traden och blom-
morna ute i naturen lato sitt fromjol regna over
jorden och blåsas for alla vindar, och fröna grodde
och slogo rötter och växte upp pa skilda ställen
långt fran varandra kanske, men hade samma form
och färg och doft som en gang moderblomman.
Man kunde icke rycka sig loss ur detta samband
Man var ett frö, en blomma, en varelse, men icke
allenastaende, de fina ådrorna i blodet och i han-
den hänförde en bara till en viss släkt, en viss art
som redan länge vuxit och grönskat och var be-
redd att växa och gronska länge än på samma
sätt och i samma form. Det gav trygghet och
styrka att veta detta.
Jag är inte ensam, tänkte Angela da leende.
  Men knappt hade hon tänkt det förran hon frös
av radsla, därför att hon trots allt var ensam.
  Thomas Meller var langt borta i ett annat land.
Hon strackte ut handen efter honom, men hon
kunde inte nå honom. Och hon såg för sig ett
litet barn, en liten flicka som lekte ensam i Ekas
stora park. Petra hade tagit henne till slg. Ja

 #Ien Petra var #ndå icke hennes far eller
mor, hur god hon än varit. Och när Angela lutade
,ig tillbaka mot kuddarna, såg hon så tydligt för
' r den där lilla flickan som först kommit hit till Eka.
  Hon hade lärt sig älska Eka, hon älskade det
varmare, mera innerligt nu. Parkens träd hade
livit hennes vänner. Den lilla ön mitt i sjön hade
väl mistat något av sin trolskhet, men var alltjämt
en tillflykt undan världen. Men hon var ensam,
och ensam skulle hon föda sitt barn. Då måste
non ömka sig själv en smula. Hon föll ned från
den himmel med stjärnor dit hon nyss f]ugit. Hon
ar bara ett stycke skälvande och plågat kött, och
gonen förmådde hon inte längre Iyfta uppåt. Hon
var fången i sig sjalv som i en fängelsecell.
  Fötter och händer blevo tunga som bly. Till och
  ed det nya livet inom henne tyngde och tryckte
 #h skänkte icke längre någon glädje. Det bara
#7äxte och trängdes inom henne, pockande på en del
av henne själv. Hon blev ju uppäten av det.
 En natt då Angela kände det så och tårarna just
orjat rinna, öppnade Petra sin dörr och kom in
-ill henne. Angela hörde henne komma, dörren som
..narrade litet, de lätta stegen över golvet, men hon
ppnade inte ögonen.
 -Angela, sade Petra sakta. Grater du?
  Petra satte sig på sängkanten och lade handen
över Angelas ögonlock. Angela vilade i dess mör-
ker. Den mjuka varma handen gjorde henne gott.
#ckså genom dess ådror strömmade samma blod

som i hennes egna. Angela slog upp ögonen och
såg in i handen. Hon tyckte att den skimrade
svagt röd.
Petra, viskade hon.
Petra tog inte bort sin hand.
  - Jag vill inte att du skall vara sorgsen, sade
hon ömt.
  De voro tysta. Det kom en liten susande vind i
träden därute. Trädens sakta brus-det brusade
som om de rört sig i en orolig dröm och nadde in
till de två. Då sade Petra plötsligt:
  -Minns du körsbärsträdet på Nybo?
  Och med ens stod detta körsbärsträd så livligt
för dem båda, som om det på vingar flugit in
genom fönstret. Dess vita blommor strömmade
över dem. Golvet blev en matta av vita små
genomskinliga blomblad. Petra Iyfte sakta bort sin
hand från Angelas panna, men under slutna ögon-
lock såg Angela förtjust den syn Petras ord trollat
fram
  Detta körsbärsträå hade om försommaren stänkt
solstrålar omkring sig. När hon om morgnarna
dragit upp rullgardinen, hade hon blivit ståe#ide
vid det öppna fönstret och inandats de miljoner
blommornas doft. Humlor hade surrat därinne i
allt detta vita. Fjärilar hade gungat från blomma
till blomma. Från stammen rann en klibbig söt
och bru# kåda. Detta underbara träd hade giVit
henne en längtan efter Thomas, efter kyssar, efter
hela livets rikedom.
månskensnatter hade tradet blirit genomskinligt.
Darrande bade det hö#t sig upp mot en skllm natt-
himmel. Då tyckte Angela att det överskyggade
hela jorden och att tigande människor samlade sig
som skuggor under det. Liksom Angela gjort,
smekte de med vänliga händer dess drypande starn.
De lade sig under den vita blomman och hängå#o
sig at varandra, vissa om att detta fruktbarhetens
träd skul]e Yälsigna dem och få deras egen van-
mäktiga kärlek att bära fru#t. Trädets ymniga
överflöd och rikedom ga# lust att växa och #öröka

  Och denna sommar hade Angela blivit med barnt
Körsbärsträdets blommor hade strötts över mar-
ken och gjort gräsmattan helt osynlig, och mot
slutet av sommaren hade trädet a'ignat av mörk-
röda saftiga och söta bår. Det var deras #rukte#
som mognat i solen. Och samtidigt hade en Irukt
också börjat sväl]a i Angelas sköte. Människor och
träd, de b#ommade, buro frukt och sjönko slutligen
l#ngsamt ned i en mörk svart jord som ömt slöt
sig över dem. Hela världen glödde och kokade i
detta mognande, fullkomnande och fallande.
  Angela slog upp ögonen. Angela och Petra be-
traktade tyst varandra. Så logo de samtidigt.
  -Det är rätt, sade Petra. Du får inte vara
sorgsen. Jag skall vara hos dig.
  Och när Petra sade det kände hon sig stark och

2 'V. KrU#B#stjBrn#l #}11        1
beskyddande. Hon hade försakat sig sa själv. Nu
levde hon för Angela och barnet som skulle komma.
Angelas barn-men också hennes barn. De voro
tva, tva ensamma om det. Och som om Angela för-
nummit styrkan och tryggheten hos henne smög
hon sig in i hennes famn. Hon rullade mjukt
ihop sig innanför Petras famnande armar och
tryckte sig in mot hennes knän, som om hon själv
vilat som ett foster inne i Petras sköte. Men
Petra lossade försiktigt sina armar som hon knutit
kring Angelas liv och lade dem om hennes hals.
I det ögonblicket kände hon en kärlek som liknade
en mans. Hela hennes ömhetsbegär, all hennes
längtan som så länge hållit sig stilla, denna längtan
att få helt fyllas av en mänsklig varelse brast ut
som blommor inom henne. Hon böjde sig bryskt
ned och tryckte sin mun mot Angelas halvöppna
läppar.
  De slöto sig intill varandra. De darrade litet.
En suck steg upp från deras hjärtan-en suck av
tillfredsställelse Och träden ute i parken rörde
sig åter oroligt i sömnen. Och en suck steg ocksa
upp från dem och fyllde rymden med ett svagt
sjungande sus.

  Angela var nu i slutet av fjärde månaden, och
hennes tillstand började med ens synas pa henne.
Hon hade inte ens själv tänkt på det, förrän hon
n morgon stod framför spegeln och skulle häkta
in kjol. Hon fick göra en kraftansträngning för
tt fa igen den, och när den väl satt stramt kring
-idjan, såg hon i spegelglaset att magen svällde
#t under spensen. Hon ställde sig i profil och gav
iin figur en skarp mönstring. Nu måste hon ändra
;ina klänningar, det var tydligt.
  Egendomligt nog foro hennes tankar genast till
1ennes faster Betty på Ekered. Angela hade själv
:änkt berätta det för henne, men varje gång hon
räffade henne hade hon skjutit upp ögonblicket.
[on hade fått en känsla av att Betty hoppades på
tt Gotthard skulle gifta sig med henne. Det var
  te roligt och inte lätt att göra Betty von Pahlen
#esviken. Även om Angela inte väntade en liten,
#ulle hon aldrig tänka på att välja just kusin
  #tthard till sin man. Men det visste ju inte Betty.
#on hade ett särskilt sätt att se på Angela numera,
om om Angela blivit en av hennes ägodelar. Och

Angela visste att hade hon väl en gång blivit svär-
dotter i huset, skulle Betty betraktat henne som sin
egendom. Och allt som hörde till Betty var alltid
s# utomordentligt bra. Det var hennes, och därför
måste det vara Iyckat. Hennes enda besvikelse var
Bess' missfall Det förefö#l som om Bess syndat
och svårt förbrutit sig genom att e; kunna föda
Svens andra barn till världem
  Angela suckade litet. Nästa gång hon kom till
Ekered skulle Betty strax märka det på henne.
Det skulle bli tråkigt. Kanske likväl gamle Benno
Levin, som ännu var kvar på landeti förmedlande
skulle träda emellan.
  När Angela en stund senare gick nedför gangen
mot grinden, blickade hon oupphörligt ned mot sin
kropp.
  Ja, också kappan satt för trångt. Att hon inte
förut känt det! Det var som om hon vore en nöt
som ville tränga ut ur sitt skal. Hon måste helt
enkelt skaffa sig andra kläder. Så här såg hon för-
modligen en smula löjlig ut. Hon hade ännu inte
mycket tanke för vad andra skulle säga och tänka
om henne. Så länge hade hon ju själv vetat om
sitt tillstånd och vant sig vid det. Hennes ögon
mörknade litet, da hon förstod att man nu antag-
ligen skulle tala illa om henne. En herrgårdsfröken
med ett barn! Barnmorskan, som Angela träffat vid
den unga. bondflickans förlossning, skulle nu fattas
av ett särskilt intresse, yrkesintresset, för henne.
En dag; om några månader bara, skulle hon stå
därnere i Ekas kök och fylla alla kastruller med
vatten som skulle kokas upp. Angela mindes hen-
nes ord den natten: #Jag måste ha varmt vatten.
Massor av varmt vatten. D Det var som om en
#nde skulle väckas till liv och sväva över allt detta
ångande vatten, liksom det skett en gång i tider-
nas #e#ynr#se.
  Angela gick in i Hesekiel Nilssons handelsbod
Som alltid var det skumt därinne. Det blänkte bara
till ibland från kastrullerna som hängde i taket, och
en bleckburk med karameller gav en sorgmodig
blixt ifrån sig, då handelsmannen med den slo-
kande röda mustaschen Iyfte av locket. Angela
fick alltid en vision av Johan von Pahlen, när hon
stod i den kryddluktande boden. Här hade han
suttit på disken med hatten i nacken och sitt röd-
blommiga ansikte Iysande av välbehag. Han hade
plockat fickor och mun fulla av gotter. Ett stort
barn som gladde sig åt den söta smaken och som
sedan gått ut i solskenet med en svans av barn-
ungar efter sig, at vilka han frikostigt delade med
sig av godsakerna! Han var glad och ville se alla
glada.
  Men bilden av Johan von Pahlen bleknade has-
tigt, då Angela fick syn på Adele, vilken stod lutad
mot disken och pratade med handelsmannen. Angela
hörde hennes hesa röst viskande berätta nagot om
den stora bröllopsfesten. Hon hade så få människor
att tala med, Adele, och nu hade hon tydligen valt
handelsman Nilsson till sin förtrogne. Angela själv
hade erfarit en stor lättnad, när detta dubbelbröllop
var över. Människorna fran huvudstaden som un-
der nagra dagar likt gräshoppor svämmat över
Ekas och Ekereds ägor hade fyllt luften med onyt-
tigt prat och skratt och givit henne en känsla av
att listiga intriger ideligen spunnos för att åter
brista sönder.
Adele vände sig häftigt om mot Angela:
  -Jag har inte sett dig på en tid, sade hon.
Jag har haft en sa svår förkylning.
  Ja, det hade Angela hört, men hon hade inte
kunnat förmå sig till att ga in i arrendatorsbygg-
naden. Sedan den där aftonen efter bröllopsmidda-
gen, under vilken Adele ställt till med en upprörd
och besynnerlig scen och sedan kommit springande
mot Angela på vägen och klagat över att arren-
datorn kört henne ur huset, hade Angela inte varit
inne i arrendatorsbostaden. Hon hade alls ingen
lust att bli inblandad i de badas äktenskapliga
trassel
  -#r Adele bättre nu då? frågade Angela.
  Hon hade kommit fram till disken och handels-
mannen bockade sig melankoliskt. Adele dröjde
litet med svaret. Hon sög pa en stor och hard
karamell. Nu flyttade hon den längst bort i kinden
så att denna plötsligt svällde ut som en böld.
  -Ja, kanske jag är bättre, sade hon misslynt.
Men eljes är allt som vanligt-ett riktigt helvete,
skall jag såga herr Nilsson.
  Hesekiel Nilssons bullratlde skratt fyllde butiken.
Glas och koppar på en hylla tycktes skramlande fara
emot #arandra av ]ufttrycket.
  - Nog vet jag vem som regerar i helvetet,
mumlade han.
  Adele blev ond.
  -Allt skylls ju på mig, sade hon. Männen hålla
för resten alltid ihop. Jag tycker att herr Nils-
son som farbror till den där hyggliga och bildade
unga målaren Kiss skulle hålla sig för god att stå
här och vara oförskämd.
  -A, Kiss... sade hande]smannen föraktfullt.
Han tog en svångrem som lag inom räckhåll på
disken och svängde den hotfullt.
  - Han borde få smaka... började han, men
med en sidoblick pa Angela hejdade han sig och
lade stillsamt remmen ifrån sig.
  Så är det alltid, tänkte Adele förargad. Inför
Angela tystna de förstås. Henne anse de för finare
och ö#htåligare än mig. I plötsligt vredesmod spot-
tade hon karamellen i ett hörn.
  -Era karameller äro tegelstenar, sade hon.
Ingen människa kan tugga dem.
  Handelsmannen höjde sina melankoliska ögon
mot Angela. Hon måste le. #Ien Adele som såg
detta leende gav Angela en granskande, skarp
mönstring.
  -Hur sitter egentligen kappan? sade hon blixt#
snabbt.
  Med ens Yar hon bakom Angela och drog i
kappan. Hon försökte rätta till den, med den pa-
följd att den i stället flög upp fram och lade sig
i ett tungt veck över Angelas mage. Adele bör-
jade beskäftigt pyssla runt Angela. Hon drog,
hon slätade pa kappans tyg med ondskefull iver.
Angela som stod alldeles stilla tyckte att Adele
med vassa krokiga naglar skrapade hennes bara
skinn.
-A, låt mig då vara, sade hon t#igt.
  Men nu hade också handelsmannen böjt sig
över disken och synade Angela med sina dystra
små ögon. Angela ertappade honom med en bliCk,
och då flyttade han sig generad bakåt mot sina
fullastade hyllor.
  Det var som om Adele triumferande utställt
Angela till beskådande. Nu hade hon äntligen
fått klart för sig det hon länge anat och som
tjänstflickan Mats viskningar också ibland syftat
på: Angela var i grossess.
  Adele smög sig runt henne som en av Kiss
Nilssons egna snokande rattor. Hon riktigt nosade
på Angela. Hon såg med uttrycksfulla miner bort
mot handelsmannen, men han hade försvunnit in
i skuggan av sina hyllor. Och här i handelsman
Nilssons bod, där Angela hade ett så starkt minne
av den älskade Johan #on Pahlen, här där hon
haft så många trevliga stunder som liten flicka,
d3 hon knappt nått upp till disken, här mötte hon
för första gången under denna tid människors dom
och människors onda blickar.
  Hon kröp ihop inför Adele. Hon blev liten och
rädd. Men hon behärskade sig och kallade han-
delsmannen fram ur skuggorna för att beställa
sina varor.
  Han såg inte läng}e på henne, men upptäckten
att fröken Angela von Pahlen väntade ett barn för-
virrade honom till den grad att han vägde fel och
fumlade med papperspasarna. Han var en god
man och han tänkte ta Angelas parti mot Adele.
Därför räckte han Angela slutligen paketen med
ett nästan förtroligt och välvilligt leende som
gjorde Angela mera illa til] mods än Adeles skade-
glada blickar. Nu skulle var och en anse sig ha
rätt att beskydda henne eller kasta sten på henne.
Hon mumlade ett lågt tack och sprang skyndsamt
ut genom dörren.
  När Angela försvunnit, stod Adele kvar och
stirrade på handelsmannen Han undvek hennes
ögon.
  - Såg ni? viskade Adele.
  -Jag vet inte vad fru Holmström menar, sva-
rade Hesekiel Nilsson stelt.
  - A, sade Adele bara.
  Hon glömde alldeles att hon nyss kritiserat
hans karameller. Hon köpte sig en stor påse. Hon
tyckte hon förtjänat något gott att suga pa.
  Jag år ju också så mager -inte tjock som
Ange#a, tän#te hon med en känsla av omsider
vunnen överlägsenhet.
  Alltjämt sugande på de söta karamellerna gav
hon sig av på landsvägen till Ekered. Hon ville


vara den första att underrätta von Pahlens på
Ekered om Angelas tillstånd. Säkert visste de
ingenting. Sedan bröllopet hade de bestämt ej
sett Angela, och då hade man ännu ingenting
kunnat märka på henne. Hon hade väl haft ett
snitt på sin klänning så att den dolt hennes hem-
lighet. Angela var slugare än nagon kunde ana.
Och den dumme Gotthard, som förälskat sig i
henne! Han trodde väl att hon var en liten oskuld.
Nej, oskulder växte inte pa träd på Eka! Han
kunde lika gärna ha nöjt sig med henne, Adele.
  Det var en vacker solskensdag, men Adele såg
den inte. Det hade snöat litet under natten, och
snön låg ännu kvar på vägen och hade sjunkit ned
i åkrarnas fåror i små gnistrande drivor. Träden
utmed landsvägen randade snön med skarpa blå
band. Omedvetet hoppade Adele mellan banden
och undvek att trampa på dem. Dessa band som
hon knappast såg eller tänkte på ringlade sig in
bakom hennes bleka panna, där de knöto sig fast
samman till den pisksnodd hon skulle anvanda att
sl# med. Ja, hon skulle slå ! Denna högmodiga
släkt skulle få känna svedan av hennes slag. Den
måste ödmjuka sig inför henne, krypa och bli vit
av rädsla. Och hon trampade hårt mot landsvägen
som om hon redan känt släkten von Pahlen under
sina klackar. I aratal hade hon avundats dem
alla. Angela och Petra som bodde på herrgården,
medan Adele mast nöja sig med den lilla röda
torftiga stugan, Betty i sitt #ackra hem, bennes
barn som fått studera i Uppsala eller Stockholm
och nu särskilt Gotthard, som spatserade omkring
på sina ägor som en sprättig godsherre. Hade de
glömt att Adcle var född Silfverstjerna? Trodde
de att hon bara var en simpel hustru åt en man
av folket? De besökte henne numera aldrig.
  Adele tuggade på karamellen, men den hade fa#t
en besk smak, därför att hon samtidigt tuggade
om #ch om igen sina bittra förödmjukelser.
  Så började hennes tankar syssla med vem som
kunde vara far ti]l barnet. Kanske någon av dem
som nyss varit här. Hon gick igenom dem en för
en. Det var en njutning för henne att tänka sig
någon av dessa unga herrar som Angelas möjlige
älskare. Gotthard misstänkte hon inte. Det var
något som sade henne att Gotthard var det inte.
Han var ju alltjämt förälsl#ad i Angela. Och
Adele hade så klart för sig att kärlek och känslor
måste slockna då ett barn blivit följden av famn-
taget. Men den ena efter den andra av de övriga
kastade hon nu i Angelas armar. Greve Gusten
Värnamo af Sauss med sitt mosiga ansikte och
sin otympliga kropp. Var så god, lilla Angela!
Stellan von Pahlen med sina löjliga flickaktiga
fasoner. Kiss Nilsson med sitt grimaserande
ansikte. Löjtnant Macson som kom som en trum-
pet#anfar. Iacob Le#Tin, som hon själv varit beta-
gen i. 1#, hon såg hans gula smala fingrar med
ett grymt grepp pressa Angela tillbaka mot kud-
darna. Vad hade de för resten haft för sig en-
samma uppe i Angelas rum, eftersom de blivit sa
generade, när Adele stigit in? Hon badade en st#lnd
i synen av Jacob och Angela. Hon steg ned som i
en mörk brunn av slingrande lianer och ansikten
g#öna av åtrå. Så dök hon upp igen och erinrade
sig Tage Ehrencreutz' smidiga gestalt Han hade
haft Petra. Vad betydde det? Angela var ju lik
Petra. Ett ögonblick stannade hon också inför
Bernard Landborg Men hennes instinkt sade
hemle ända att hon ännu e; träffat den rätte. Hon
hade stark tro på sin egen instinkt. Den hade
ännu inte tagit fel. I,ille Vanselin brydde hon sig
inte ens om att syssla med. Han tycktes ju knappt
tillhöra något kön.
  Hon stannade på landsvägen mitt emellan två
blå skuggband och fnös föraktligt. Vilket patrask
egentligenl Hon kände sig överlägsen, höjd över
dem allesammans. Hon mådde väl därav. Nästan
springande gav hon sig in i Ekereds park.
  Gotthard såg henne från stallet och ropade till.
Det var inte något gott tecken att Adele hade så
bråttom. Men Adele vände inte ens på huvudet,
fastän hon hörde Gotthards röst.
Först Betty, mumlade hon för sig själv.
  Hon fann Betty inne i Hans' rum. Där satt hon
nedsjunken framför en präktig brasa i en länstol.
Hennes flitiga händer voro som vanligt syssel-
satta med något handarbete. Hon blickade hastigt
upp och fick syn på Adele vid dörren. Hennes
ögonbryn drogos samman. Å, aldrig någon
riktig frid numera! Vad ville Adele Holmström
här ?
  Adele smög sig över mattan och slog sig utan
att fråga om lov ned i stolen mitt emot Betty, där
gamle Levin alltid brukade sitta. Hennes spända
bleka ansikte där oro#iga skuggor tycktes dyka
fram ur ögonvrårna och åter upplösas i intet var
en stark kontrast till lilla pappa Bennos runda och
goda ansikte.
  -Vad kan nu stå på? frågade Betty med ett
försök att verka vänlig och gemytlig.
  Men hon drog åt sig sitt handarbete som om
hon varit rädd att snudda vid Adele. Adele märkte
genast rörelsen. Jag är ett stoft de trampa på
tänkte hon patetiskt. Men hon fann ingenting
annat att säga än:
Jag kom för att tacka för sist.
  Betty log en smula bistert. Hon tänkte på hur
#dele med sitt hysteriska uppträde totalt fördärvat
bröllopsmiddagen.
  -För all del, tvingade sig Betty att svara.
  Det lät inte vidare artigt. Så blev det tyst.
Men de båda kvinnorna gåvo i smyg akt på var-
andra.
  Redan då Ade!e stigit in i rummet hade hon
mistat något av sin säkerhet. Eldskenet från bra-
sa# smekle hennes hände# och bröst nu. Det kändes
gott och varmt. Själv hade hon eljes a#drlg IC#
att så här som Betty sitta framför en brasa. Hen.
nes hjärna lugnade sig en smula. Hjärtat dunkade
inte heller så hart. Varför hade hon egentligen
sprungit så fort? Men minnet av Angelas föränd-
rade kropp dök snabbt upp igen. Angela skulle
ha en liten. Hon skulle berätta det för den hög-
modiga frun som gonade sig där borta i stolen.
  -Jag måste tala om någonting, sade hon
hastigt.
  Betty gav henne en blick.
  -Jag kunde tro det, mumlade hon.
  Adele kom sällan utan orsak. Det hade hon
erfarenhet av.
  Adele vred sig i den svällande länstolen. Hur
skulle hon börja? Hur skulle hon göra nog stark
effekt? Plötsligt brusade det ut från hennes smala
läppar:
  -AngeJa... Angela...
  Så hejdade hon sig. Betty höll också upp med
sitt arbete. Hon satt där med Iyftad synål. Det
såg hotfullt ut - som om hon tänkt måtta ett
hugg. Adele kröp in i stolen. Hennes ögon glim-
made. Betty tyckte att de plötsligt blivit röda som
rubiner. Men det var väl eldflammorna som
astadkommo det röda Ijuset. Angelas namn hade
nämnts. Säkert hade Adele ej haft något gott i
tankarna, då hon sagt det. Men namnet gungade
liksom i rummets upphettade luft. Det var en var-
lik melodi i det, även fast det uttalats av Adeles
mun. Det manade ändå frarn bilden av den urlga,
spröda Angela von Pahlen.
  Betty log åt bilden och sänkte nålen i sitt knä.
Hon hade ännu drömmen om Angela som Gotthards
hustru. Vilken god hustru för Gotthard ! Ett
sadant vackert par! Kanske Adele endast kom med
något skvaller om de tva ungdomarna. Det skulle
Betty veta att tysta. Hon mindes vilken smärta
Adele en gång för länge sedan tillfogat henne, då
hon berättat pa sitt elaka insinuanta sätt om Svens
möte i en lada med Agda Wising, numera grevinna
Värnamo af Sauss. Betty hade gråtit då. Adele
skulle inte få henne att gråta igen.
  -Vad var det nu med Angela? frågade Betty
med leende min.
  Adele kröp ihop som en katt innan den tar sitt
språng.
  - Angela... började hon på nytt väsande.
  Ater gungade bilden av den unga Ijuva Angela
över rummet. Det var som om också Adele sett den
och hejdades varje gång hon uttalade namnet
Angela.
  -Hon skall ha en liten! skrek hon så till.
  - #u Ijuger ni, sade Betty med sin djupa röst.
  Men hennes hand släppte synålen. Den rullade
på mattan. Då böjde sig Betty ned för att söka
efter den. Blodet for upp i pannan på henne, då hon
satt sa med nedböjthuvud. Kindernabörjadebulta
på ett plagsamt sätt. #en hennes knubbiga hand
for tag på tag sökande över mattans luddiga
mönster. Hon ville inte ge upp för att Adele gjort
henne skräckstagen. Det blev med ens nagot mycket
viktigt för henne att hitta den där nalen. #ven om
le Adele Holmström
här ?
  Adele smög sig över





Adeles ord inneburo den grövsta lögn i varlden
hade de dock givit henne en känsla av att hon för-
lorat något. Och hon skulle hitta det så snart hon
åter hade synålen i sin hand. Men när hon satt där
med huvudet böjt, tyckte hon skamsenatthoninte
sökte den utan efter Angelas hjärtas hemlighet.
Blommorna som höjde sig mot henne ur mattans
myllrande mönster tycktes ha något att viska till
henne om Angelas hjärta. Hon grep gång på gång
efter dem som man i en mardröm söker fånga alltid
flyende ting. Slutligen hittade hon synålen och höll
triumferande upp den. Hon hade stuckit sig pa den.
En liten blo#idroppe rann sparsamt och girigt ner-
för hennes finger.
Nu hörde hon åter Adeles röst.
  -Jag Ijuger inte, sade den hätskt. Jag såg
henne nyss. Hon har inte varit här på länge, eller
hur? Hennes figur nu kan man inte missta sig på.
  -Hur ser hon ut då? frågade Betty mot sin
vilja.
  Det var besynnerligt: det hon så plötsliet för-
lorat fick hon inte tag pa, fastän hon hittat syn#len.
  Adele skakade beklagande på huvudet.
  -Hur ser en kvinna ut som väntar ett barn?
sade hon, liksom vällustigt vältrande orden mellan
sina torra läppar.
  Och plötsligt gick det upp för Betty att Adele
talade sanning. Hon skulle aldrig dristat sig dit,
om hon komme med en lögn, som när som helst
skull# kunna påvisas. Hon var fylld av ett elakt
begär att hämnas. Pa vem? För vad? Det hade
Betty inte en aning om.
  Hon sög långsamt pa sitt finger och gjorde en
kraftig grimas. Hennes ögon voro sorgsna. Hon
ville inte grata. Adele skulle inte ha henne till det.
Hur skulle hon få Adele ur rummet innan tårarna
började rinna? Nej, Adele vågade hon inte köra
ut. Men det var förskräckligt att hon satt där i
stolen. Da fann Betty på nagot som hon tyckte
var otroligt snillrikt. Hon Iyfte sin tunga kropp
med möda ur stolen.
  - Jag skall säga till om kaffe, sade hon nästan
vänligt.
  Adele böjde bara på huvudet. Hon var ot#lig
över avbrottet. Men hon kunde inte gärna säga
nej tack.
  Betty gick ut ur rummet. Hon vandrade lång-
samt ned mot köket. Jungfrurna voro ute i ären-
den. Det stora köket på Ekered öppnade en blank-
polerad famn mot henne. Betty såg sig omkring
och satte pliktskyldigast på kaffepannan. I vän-
tan pa att vattnet skulle koka upp sjönk hon ned
vid köksbordet. Det #ar klätt med en vaxduk med
röda och vita rutor. Betty följde rutorna med ett
darrande finger a]ldeles som hon nyss förut trevat
över mattans mönster i känslan av att hon förlorat
något. Tararna runno nu efter hennes kinder. Rött
och vitt! Oskuld och passion! Angela skulle ha ett
barn. Betty hade sett henne växa upp p# Eka. Hon
     ;t #r#es #.ita oskuldsfulla barndom. Och

3 v. Krusc#stj#r## Xlll
nu hade Angela redan glidit in i det flammande
röda. Så löjligt att jämföra en röd och vit vax-
duk på ett köksbord med Angelas unga liv! Man
började bli gammal. #gonen voro väl heller inte
längre sa klara. Eljes borde man sett... Man
borde varnat... Men var man inte maktlös? Gott-
hard och Angela. Den drömmen föll sönder.
  Betty vaggade av och an. Hon som älskade
havande kvinnor, allt nytt liv som blev till i den
bubblande världen, borde ju vara glad. Men hon
kunde inte tänka sig Angela ogift och med ett barn
att fostra. Det var en skam, tyckte hon. Och
skammen drabbade hela deras familj. Hennes
judiska instinkt sade henne att det var skamligt.
Hon var ond pä Petra som inte sett efter Angela
bättre. Förtrytelsen hjälpte henne litet.
  Plötsligt började vattnet sjuda i pannan, och
det sjudande vattnet förde hennes tankar till Adele
som satt där inne i Hans' ntm och väntade. En
budbärerska av ett ont budskap, Så elak hon såg
ut! Som om hon velat trampa och stinga. Med
ens gick Betty beslutsamt fram till spiseln och Iyfte
undan kaffepannan. Vattnet slutade att koka med
ett sorgset motvilligt morrande.
  Hon får inte något kaffe, tänkte Betty vredgad.
  Betty var gästfriheten själv. Aldrig gick någon
från hennes hem utan att ha blivit väl trakterad.
I och med att hon Iyfte av kaffepannan ställde hon
sig därför också på Angelas sida. Hon ville inte höra
nagot ont tal om henne. Adele skullenog få vänta.
  Utan att bry sig om Adele gick Betty uppför
trappan till sitt rum. Hon hade en kista stående
däruppe fylld av barnkläder från de tider då hen-
nes egna barn voro små. Knappt hade hon tagit
Angelas parti, fast hon ju ännu inte riktigt ville
med#e det för sig själv, förrän den där kistan med
småbarnskläder lockade henne till sig med oemot-
ståndlig makt.
  Hon slog nu med fart upp locket och lade sig
på knä framför kistan. Det såg ut som om hon
förråttade en andakt. Hon strök det grånade håret
ur pannan och körde ner händerna i detta mjuka
linne av blöjor och bindlar och sma rara tröjor.
  Petra har ju ingenting, tänkte hon sm#tt förakt-
ligt. Angela måste väl få det allra nödvändigaste
av nlig
  Och medan hon letade bland dessa småbarnsklä-
der, blev hennes hjärta åter gott och varmt. För#
hoppningar och längtan som varit bundna vid varje
plagg h#n klippt till och sytt lösgjorde sig lång-
samt och stego upp mot henne. Det var som om
sma händer rört vid hennes ansikte och trevat mot
hennes spända bröst. Betty började stråla. Så
fann henne Benno Levin efter en stund. Han gick
på tå över golvet och böjde sig leende över henne.
  -Vad gör du, Betty? frågade han häpen.
  -Angela skall ha en liten, muttrade Betty.
Barnet får ju inte frysa.
  -Jag vet, svarade Benno Levin.
  Betty svängde runt.
  -Visste du? ropade hon. Det är en skam, en
ril#tig skam för hela familjen.
  Men hon hade blöjor p# armen och en binda
som en girland om halsen. Hennes ansikte glödde.
#gonen glittrade som förr i världen för länge
sedan.
  -Ja, j#g ser det, log gamle Benno. En riktig
skam är det.
  Betty hade helt och hallet glömt Adele Holm
ström som satt därnere i Hans' rum och väntade
på att bli bjuden på kaffe.




     Adele hade i början slagit sig till ro framför
     brasan. Det var ganska skönt att dröja i detta
   herrskapliga rum sa olikt hennes. Hon tänkte med
       allt mer stigande avsky på sitt eget hem. S#
. torftigt, utan någon skönhet. Där slog en oro och
       ett hat emot en bara man öppnade dörren. Hon
    förstod ju inte att det #ar hennes egen oro och
    hennes eget hat som gjorde luften där inne oren
        och tung. Rummet, predikantens rum däruppe,
      som varit en smula av helgedom hade hon själv
     förstört. Draperierna kring himmelssängen voro
  nedrivna Hon hade i raseri slitit sönder dem. Nu-
    mera eldade hon heller aldrig däruppe. Steg hon
 någon enda gång upp dit var det iskallt och otrev-
   ligt Fönsterrutorna voro smutsiga, regn och snö-
    glopp hade bildat ränder på dem. De sågo ut som
  ett ansikte, över vilket häftiga tårar sköljt och
  aldrig blivit borttorkade. #lej, rummet var dött.
  Adele tyckte ibland att den kus]iga tystnaden där
       stigit in i henne och förlamat hemle. Hennes
    älskare var för alltid borta. Hon hade sprungit
 efter tåget skrikande den dagen han hade farit med
     Alexandra Vind-Frijs. Man hade ryckt henne upp
ur spåret. Kanske hade det varit bättre, om ett
tåg fått köra över henne, tänkte hon trist.
  Hon vred sig i stolen. #iå Betty dröjde! Hon
skulle bli bjuden på kaffe. Men varför kom det
inte? Hon såg upp mot kakelugnsfrisen och spratt
till, obehagligt berörd. Hon hade mött lille Hans
von Pahlens sorgsna och trötta blick. Det var ett
stort fotografi av honom och förunderligt väl likt.
Kunde det nu vara ett nöje att ha det där magra
sjuka ansiktet att stirra på? Hon vände sig bort
med avsmak, men s#g strax dit igen. Ögonen
förföljde henne. Hon såg också plötsligt för sig
den vackra ljuva Dora Macson. På ett mystiskt
vis hade hon under bröllopsdagarna fått en aning
om att Hans och Dora träffats i ödestugan. Betty
hade också sett ledsen ut under bröllopsmiddagen.
Adele grinade plötsligt upp mot porträttet.
  Du dog i alla fall, tänkte hon liksom triumfe-
rande.
  Men varför kom det ingen? Adele retade upp
sig. Här lämnades hon att vänta som en piga som
söker en pJats. Det #ar en oartighet. Det grämde
henne också att hon ingenting sagt av allt vad hon
tänkt slunga ut mot den fina familjen. När Betty
väl kom in, skulle hon ta skadan igen. Men Betty
kom inte. Nåja, underrättelsen hon fått var nog
inte för behaglig. Adele hade nog märkt hur pinad
Betty såg ut. Hon hade sagt att hon inte trodde
det. Pyttsan! Visst trodde hon. Hon hade ju bli-
vit pionröd över hela ansiktet.
  Adele sag åter på #:lans' porträtt. #gonen b#o
henne att ga, att #ämna dem i#re#. A#rig# Hon
hade myc#et ouppgjort ånnu me# #en #år #ami#jen.
- #ag går inte du, sade hon til# porträttet.
  Hon blev rådd för sin egen röst och sag sig
omkring. I och med att hon ta#at ti#l den döde
var #et som om hon väckt honom till liv. Hon
tyckte Sig höra hans skor knarra. Han brukade
knappa med fingrarna också på ett besynnerligt
satt, Hans, den döde. Nu hörde hon även den där
knäppningen. Men det var ju cmöjligt. Adele
vlsste inte att ekot av lille Hans von Pahlens steg
alltid tycktes tona i rummen pa Ekered. Så sjuk
så spenslig och liten hade han gatt omkring i livet,
en skugga som icke tycktes behöva någon plats,
men nu efter döden levde hans ande kvar. Kanske
hade det ändå bott en bra stark ande i den där
svaga kroppen.
  Slutligen ville inte Adele vänta längre. Hon
stördes av den obeskrivliga närvaron av Hans von
Pahlen.
  Sitt uppsåt att skada och plåga hade hon ej helt
fått genomföra. Hon kunde inte gärna heller rusa
ut i köket och fraga vad det b]ivit av trakteringen.
Hon var rädd för tjänstfolket. Sa gick hon. Onö-
digt hårt slängde hon igen ytterdörren. Men alla
inne i huset tycktes ha somnat.
  När Adele hunnit till ladugården, kom Gotthard
    emot henne. Han hade varit orolig för att Adele
    så länge uppehållit sig hos Betty, men han hade
inte haft lust att ga in och träffa henne. Han var
alltid rädd för att Adele skulle börja tala om deras
möte i ödestugan. Det hade hon ju gjort under
brö]lopsmiddagen, men han hoppades att hans mor
inte uppfattat det.
  Ett väldigt snömoln, vitt som snön det bar pa,
hade stigit upp pa den bla himlen. Det kastade en
plötslig mörk skugga över garden.
  -Vad ville du tala med mamma om? fragade
Gotthard hastigt.
  -Om oss, sade Adele elakt.
  Gotthard bet sig i läppen och rodnade.
  -Titta så rädd han blev, skrattade Adele. Du
tycks just inte vara stolt över var förbindelse.
  -Kalla det inte s#, sade Gotthard pl#gad.
  -Ja, språket har många ord för det, sade
Adcle.
  Han tog henne om axlarna.
  -Du har väl inte sagt det? nästan tiggde han.
  Adele slet sig lös och gick mot vägen. Han var
strax ifatt henne. Ute pa landsvägen sade hon:
  -Nej, jag talade inte om den saken.
  Gotthard drog en djup suck av lättnad.
  -Adjö då, ropade han glatt och drog sig #ör-
siktigt baklänges.
  Men Adele ville inte lata honom gå.
  -Jag kan berätta något för dig... började
hon.
  Hon sag så hemlighetsfull ut. Motvil#igt kom
han tillbaka. Hon lät honom gå vid sin sida er.
bra stund. Hon visste att det var uteslutande av
önskan att få veta vad hon kunde ha att meddela,
som han följde henne, men det var likväl skönt att
ha honom där. Hon och Gotthard, den viktige
pojken, togo si# helt enkelt en liten trevlig pro-
menad tillsammans.
  - Nå? frågade Gotthard äntligen. Jag har en
del att sköta.
  -Men Angela tycks du inte ha kunnat sköta,
inföll Adele blixtsnabbt. Hon är med barn.
  -Angela?
  Han tvärstannade. Han hade en gång haft en
plötslig aning om att det hänt något med Angela,
men han hade sedan inte velat grubbla vidare
över det.
  -Det är väl du som varit framme, din lurifax,
sade Adele grovt.
  Hon var säker på att det inte var han, men hon
måste ändå säga de där orden. Gotthard gick helt
stilla med sänkt l)lick. Han hade blivit blek först.
nu var han eldröd som Betty. Han l#rydde sig inte
ens om att svara Adele. Kanske hade han inte
heller hört henne.
  Angela! Han var verkligen en smula förälskad
i henne-så mycket han nu var mäktig en stark
känsla. Han kände det därför som om han sträckt
ut han#en e#ter en skön blomma och redan funnit
stjälken a#bruten. A# vem? Också inom honom
arbetade det som förut hos Adele. Vem? Vem
hade rört henne? Vem hade varit hennes älskare?
  Adele hade rätt, det borde varit jag, tänkte
han avundsjukt. Utan att han visste det voro hans
tankar precis desamma som Jacob Levins, när
denne fått veta detta med Angela. Det borde varit
jag! Han ångrade bittert att han ej varit till-
räckligt företagsam. När hon ändå kunde ge sig åt
en man - varför inte då lil#a gärna åt honom,
Gotthard ? Och lilcsom Betty nyss förut känt att
hon förlorat något fick också Gotthard en förnim#
melse av en oerhörd och orättfärdig förlust som
tillfogats honom. Han sträckte ut handen i luften,
som om han velat slå till någon. Adele grep hastigt
hans hand Ingen av dem hade handskar på sig.
De kalla insidorna av deras händer berörde var-
andra. Adele höll fast hans hand i ett krampaktigt
grepp.
  -Lat mig vara, morrade Gotthard.
  Då skrattade hon. De hade stannat mitt emot
varandra på vägen. Molnet däruppe p# himlen
sänkte sig allt djupare ned. Det inringade dem i
en skugga. Och Gotthard tyckte sig plötsligt som
instängd med Adele liksom i ettmörktbåsi ladu-
gården. Hennes hand var inte en mänskl#g hand
En djurklo som knep om honom och klösande höll
sig fast!
  Angela! Lilla vackra Angela skulle ha ett barn.
Hon var fläckad, skändad. Så kände han det. Och
ändå önskade han att det varit han som f#tt åstad-
kcmma detta.
  Han slet sin hand ur Adeles.
- Gå, skrek han. Du är ond.
  Och med ens var hon allt detta onda som flög
omkring som baciller i luften. Hon hade förgiftat
Angela. I Adeles närhet kunde man inte andas.
Och henne hade han däruppe i ödestugan slutit i
sina armar!
  Men hon gick inte. #ennes ansikte kom tätt
intill hans eget. Hon hade blivit Iysten av allt
detta tal om Angela.
  - Kyss mig, sade hon mellan heta läppar.
Angela har ingenting som jag inte har.
  Då sprang han ifrån henne. Inte förrän han
kommit en lång bit på väg märkte h#n att han i
sin upphetsning tagit åt fel håll och nu kommit all-
deles inpå Eka i stället för att han skulle återvänt
till Ekered. D# smög han sig mellan träden upp
till gården. Dold bakom ett träd iakttog han bygg-
naden. I detsamma steg Angela ut pa trappan.
Hon hade brödsmulor i handen som hon strödde
åt fåglarna. Pipande och kvittrande hoppade de
och flögo omkring henne. De voro tydligen vana
att få mat av henne. De kommo sa nära henne utan
att visa någon rädsla. Det hade börjat skymma.
Han behövde inte vara orolig för att bli upptäckt
  Han granskade henne med skarpa ögon. Hade
Adele Ijugit? Ne;, nu böjde hon sig en smula
framåt. Då såg han hennes späda kropps foran-
dring. Ja, den var förändrad. Det fanns en svag
kurva som sträckte sig fran bröstet och nedåt. Han
knöt händerna.
- Vem? Varför inte jag? viskade han.
  Men Angela, den förändrade Angela, stod där
på trappan och log. Hon såg Iycklig ut. En liten
brud utan brudgum. En liten hustru utan man.
En ung mor utan far till sitt barn.
  Han ·närkte inte att han grät. Av blygsel? A#t
begär? Det visste han väl inte själv. Han tog med
fumliga händer upp mot kinderna. De voro våta
av tårar.
  Men Angela såg honom inte. Hon skakade ut
resten av smulorna till fåglarna. S# gick hon in
i huset och stängde sakta dörren efter sig. Och
med ens tyckte han att hon nu utestängt honom för
alltid. Hon hade gått in i sin helgedom dit ingen
annan fick kornma. Hon stängde en dörr mellan
sig och världen. Inga främmande blickar kunde
nå henne. Inga händer heta av begär sträckas efter
henne. Hon skulle föda sitt barn, modigt, därför
att hon var en von Pahlen, en stolt liten kvinna,
som givit sig åt den som hon älskade och var glad
sa att hon log mot alla små kvittrande fåglar, där-
för att hon skulle föda ett barn åt honom.
  Gotthard gick därifrån. Han gick genom skogen
för att slippa möta Adele en gång till. Han ville
inte för allt i världen få bilden av den lilla havande
leende Angela förstörd.
  Adele, den outtröttliga nyhetsspriderskan, var
inte iärdig med sin dag. Arrendatorn visste ingen-
ting.
  Adele gick smågnolande omkring i rummen och
väntade på honom. Därute var det mörkt. En
vindstöt kom farande mot fönstren sa att rutorna
skallrade. Den vackra dagen var förbi. Det vita
molnet som Adele sett på förmiddagen öppnade
sig och vräkte ned snö över jorden. Vita flingor,
fuktiga och mjuka, klibbade sig fast vid fönster-
glasen. Det såg fantastiskt ut, när lampskenet
Iyste på dem. Adele frös till. Parkens träd där-
utanför gåvo upp tunga suckar. Någonstädes stod
en grind och slängde och knarrade pa sina gång-
järn.
  Adele hatade parken, naturen, snön. Hon var
mäktig ett starkt hat. Hon #örbrann av hat. Så-
dana människor bruka också vara starka i att
älska. #len hos Adele hade kärleken töat upp till
ett tunt slask av erotik som icke kunde taga kärle-
kens namn. Oupphörligt tyckte hon sig höra arren-
datorns steg utanför, och hon sprang till fönstret
Men han var icke där. Vinden växte till storm.
Takpannorna skälvde. Det pep i skorstensröret.
  Adele svepte en schal omkring sig och fortsatte
att springa av och an i rummet som om vinden,
fastän hon var innanför fyra väggar, jagat henne.
Om Mat, husjungfrun på herrgården, nu stigit in
skulle hon förtrott sig åt henne. Hon tänkte med
förtjusning på hur flickan skulle gapat med mun-
nen och himlat sig. Och det fastän hon sedan länge
delat sina misstankar om Angelas tillstånd med
Adele. Men Mat vågade sig väl inte ens över går-
den i det här vädret. För resten var det länge
sedan hon varit hos Adele. Hon hade väl också
hon varit rädd för att Adeles influensa skulle
smitta henne. A, den där illmariga slampan visste
nog sedan en lång tid om Angelas hemlighet, som
denna hittills Iyckats dölja under vida klän-
ningar Det skulle varit muntert att få prata
med Mat.
  Det blåste. Det blåste. Det hade varit en så
Yacker förmiddag att den här snöyran verkade som
om den slagit ned mitt i sommaren Bla himmel.
Kvittrande fåglar. Adele hade inte mycket sett av
den vackra dagen, men nu mindes hon den. Hon
mindes också en midsommarafton uppe i hennes
hemtrakt i Norrland, när en fruktansvärd hagel-
skur plötsligt piskat de gröna ängarna och de
vajande hängbjörkarna. Hagel stora som hönsägg
hade rullat omkring. De hade fått fly in i huset
och i hast duka av kaffeborden. Adele tänkte med
en rysning på den där hagelstormen. Något hacle
lagt sig sa kailt över hennes hjärta, precis som
om det den gången också varit en grön gräsmatta
som fått is över sig.
  Gud, varför kom inte Tord? Hon smög sig in i
hans eget rum, som var hans enda tillflykt och dit
han numera aldrig ville släppa henne om nätterna.
Hon satte sig på den blanknötta skinnsoffan. Den
gnällde även för hennes lätta tyngd. Den var kåll
också den och #ic#c henne att #rysa. Men åter
tån#te hon på Angela, och det värmde. Här på
landet hände ingenting. Nu hade det äntligen hänt
något, som skulle sysselsätta henne i månader. Hon
gungade nästan glätti#t upp och ned i soffan. Vem
kunde älskaren vara? Hon blev het av tanken på
män, som grepo efter den unga mjuka Angela von
Pahlen. Hur bar nu den ungen sig åt vid om-
famningarna? I början var hon tafatt förståss.
Herre Gud, hur dum var man inte! Adeles förste
älskare, den där tokige Daniel Wedin meå de mörka
brinnande ögonen, dök upp. De hade älskat var-
andra ute i skogarna. Hon hade kommit hem med
mossa och stran i haret. Nu tyckte hon att det
varit en ljuvlig tid. Hon tänkte inte alls på hur
hon brunnit av längtan efter att han äntligen skulle
gifta sig med henne. Men han hade trillat i forsen.
Adeles ögon vidgade sig. Kanske han begått s)alv-
mord-av kärlek till henne? Xur hade deras första
r famntag varit# Hon hade lagt sig så. Han hade
J skilt hennes knän åt. Adeles ögon började glänsa.
Hennes sköte bultade. Men i samma ögonblick hon
skulle hänge sig åt e#tasen här p# Tords gamla
ungkarlssoffa stod Tord själv i dörren.
  -Vad går det åt dig? frågade han kort ocT
misstänksamt.
  Hon sprang upp. Hennes mun var fuktig. Kin-
derna glödde. Nu var hon igen uppfylld av tanken
pa Angela. Den kändes som en behaglig retning
som kittlade hennes hud. A, lilla Angela# skall du
väl nu finna din försvarare i den där trumpna all-
dagliga mannen vid dörren?
  Han sköt undan Adele.
  -#r inte kvällsmaten färdig? frågade han
trött.
  Hon avskydde att han sade #kvällsmat#. Hon
avsk#dde lukten av ladugård och kreatursspillning
som var omkring honom. Hon hade glömt kvälls-
varden. Men hon brydde sig inte om att rusa ut
i köket strax.
  -Nu skall du få höra, sade hon snabbt, rädd
att han skulle säga något mera. Angela skall ha
en liten.
  Det var tredje gången denna dag hon sade de
orden. Nu hade de svällt i hennes mun. Hon sma-
kade pa dem som på en maträtt hon blivit allt
skickligare i att tillaga, ju längre hon övat sig
med den.
  -Angela skall ha en liten, upprepade hon.
  Arrendatorn såg pa henne. Hans ögon mörknade.
  -Du ser ut som om du kom med ett glatt
budskap, sade han häftigt. Vad är det där för
prat ?
  -Det är sant, skrek Adele till. Jag har sett
det pa henne. Jag vet inte var vi haft våra ögon
förut. Hon är med barn!
  Hela Adeles kropp skakade. Men arrendatorn
gick fram till henne och grep henne hårt i armen.
  -Sluta upp med de där historierna, sade han
nastan sorgset.
  - Nej, nej, viskade hon. Vad ger du nu för
den fina släkten von Pahlen? Så var Petra-gav
sig at vem som helst. Hon ville ju ha dig också!
Och nu börjar Angela!
  Tord lät denna ström av ord ga över sig. Att
strida med Adele var fruktlöst. Han slog sig ned
i soffan där Adele nyss gungat. Han stirrade trött
på henne.
  Hur kunde hon? Att hon iddes! Han ville inte
höra, fast den strömmande floden av ord ändå flöt
in i hans öron och stannade där som ett svall av
vågor. Men hans hjärta hade fatt ett litet l.ugg.
Angela var med barn. Vad han förstod var att
hon nu stod ensam och utan skydd, så herrgards-
fröken hon var. Lilla Angela. Hans kärlek till
Petra var med ens nära att överflyttas på Angela,
det var allt vad Adeles ord tjänade till. LiJla
Angela! Ett barn hade hon varit när hon #örst
kommit hit till Eka, och nu väntade hon själv ett
barn. Det var svårt att förstå, men man måste.
Genom Adeles mun tyckte han sig redan höra allt
det skvaller som nu skulle sättas igång i trakten
kring Eka. #Iänniskor äro inte bara tanklösa. De
äro ofta elakare än de själva till och med veta. Och
vilken särskild vällust att spotta på en ung dam av
gammal herrskapssläkt! Ett sådant tillfälle skulle
man inte vilja förlora.
  Han kände vreden stiga upp, då han hörde att
Adele redan varit på Ekered. Hela hennes dag
hade varit uppfy'ld av nyheten. Hon skulle inte
ge sig någon ro, #örrän hon spritt den till alla
som haa'e öron att höra med och läppar att viska
med. Han skulle velat slå henne, där hon stod
stödd mot dörrposten och pratade. Ett väldigt slag
som skulle få både henne och dörren att flyga ut
  ovädret ! Stormen skulle föra henne #idare
langt bort till någon ort fjärran från hans och
Petras och Angelas älskade Eka.
  och så skulle den tystnad han trånade efter
sänka sig över huset. Till och med stormen skulle
#dla sig, den hade gjort sitt. Men han slog inte.
En man som arbetat strängt hela dagen orkar inte
sla. Hans tankar gingo åter till Angela. Han kom
ihag en tavla han sett för många år sedan. Den
hade föreställt en kvinna, ett helgon, som o#erörd
gick sin väg fram mellan hiskliga vidunder som
öppnat käftarna för att s]uka henne.
  Så såg han Angela: ett litet vitt helgon som
gumkäftarna här i byn skulle vilja svälja levande.
De skulle inte göra det. I stället skulle de bruka
munnarna till att prata om henne, gissa hit och
dit, medan huvudena beställsamt nickade takten
till orden.
  Han reste sig plötsligt och #rep sin hatt, som han
slängt bredvid sig. Han gick förbi Adele i dörren
utan att ge henne så mycket som en blick. När
han öppnade ytterdörren kom en famnfull #lingor
inyrande . Adele f ick dem i sitt heta ansikte, då
hon tog ett par steg efter honom. Hon sköt hetsigt
Igen dorren och ropade något efter honom, men
han hörde det inte. Han var redan p# #räg över
gården. Var det kärlek till Petra eller den nya öm-
heten för Angela som drev honom till dem? Han
gjorde sig inte reda därför, han visste bara att
han m#ste tala med dem, varna dem för sin onda
hustru.
  När han stod inne i tamburen på Eka kände han
endast välbehag. r)är var så tyst och fridfullt. En
jämn skön värme kom emot honom från den halv-
öppna salsdörren. Det var en god doft i luften.
  Han steg in. Angela och Petra sutto vid kvälls-
bordet. De vände glada vän#iga ansikten mot
honom, och Petra frågade strax, om han inte ville
slå sig ned och äta med dem, ifall han inte
redan ätit.
  Tord fick en stol fram till bordet och satte sig
mitt emot Angela och Petra. Man serYerade honom
en guldgul omelett och te. I smyg iakttog han de
b#da och kände sig allt mera blyg och förvirrad.
Hit hade han nu kommit störtande för att varna,
råda och beskydda. Men de sågo inte alls ut som
om de behövde något beskydd. De småpratade
glatt. Angela log. Han började tro att allt varit
en elak dröm som han genomgatt därinne i sitt
rum. Nu flyttade honom drömmen på vänliga
mjuka armar till ett annat ställe. Och här var det
äntligen gott att vara. Inga onda ord och gälla
röster. Ingen piskande l;yla eller frän dunst av
otillfredsställd åtrå. Var funnos vilddjuren och de
gapande glupska käftarna ? Blott i hans egen in-
billning som Adele färgat med sitt giftiga förtal.
  De räckte honom faten. Deras fina hände} snud-
dade vid hans grova, som han nätt och jämnt
hunnit skölja av nyss vid pumpen i ladugarden.
Han såg upp och mötte Petras djupblå ögon.
Skrattade hon inte en smula åt honom? Det gjorde
ingenting. Han hade varit dum, och hon fick gärna
skämta över hans dumhet.
  En stilla frid som han ej känt på mycket länge
smög sig över honom. A, han skulle velat somna
av den. Inga onda drömmar skulle störa honom
då, Han önskade att måltiden skulle räcka så här
i evighet. Ett slags kärleksmåltid mellan tre som
förstodo varandra utan många ord.
  Men måltiden tog slut, och de reste sig från
bordet. Då såg han det han inte förut lagt märke
till. Angela höll sig litet bakåtlutad som för att
bära upp en tyngd. Han såg det Adele och Gott-
hard förut på dagen sett: Angela bar pa ett barn.
  Han blev stående som förtrollad. Många kvinnor
hade han sett i havandeskapets svåra månader.
Deras ansikten ha#e #a#it märkta dära#. Somliga
hade förefallit skamsna, som om de velat dölja en
synd, andra tröstlöst likgiltiga, andra som om de
vantat pa att föda död i stället för liv. Men Angela
hon blommade.
  Hon gick långsamt förbi honom och gav honom
ett leende, som om hon förstått att han nu visste
hur det var ställt med henne. I triumf och Iyck-
salighet bar hon sitt barn förbi honom. Han drog
efter andan. Hon var visst inte något vitt ]itet
helgon. Hon var en kvinna som aldrig skulle up#
höra att älska.
  #Ian följde efter Petra och Angela in i salongen.
Där brann lampan på salongsbordet. Den bildade
en cirkel av Ijus omkring dem. Borta i den stora
spegeln skymtade otydligt de vita möblerna. Den
fick rummet att djupna, bli oändligt. Det var som
om ända in i evigheten detta fridfulla tysta rum
sände ringar av reflexer som när man kastar en
sten i vattnet och ser ringarna vidga sig över
hela s jön.
  Hur skulle han här kunna framföra sitt ärende,
som nyss synts honom så brådskande och oundvik-
ligt? Xär hade de stångt en dörr om sig. Här
voro de Petra och Angela, tätt slutna intill var-
andra. De behövde inte människorna utanför
dörren. #en sl#ulle de inte snart behöva dem? De
kunde inte sluta sig endast till varandra. Vårlder
skul#e slita dem ut ur det skyddande gömslet. En
storm som den där ute nu skulle slå upp fönster
och portar på vid gavel. Och då skulle de frysa.
Vid tanken därpå kände han det igen som sin plikt
att tala. Att varna dem. Alltför väl visste han,
hur Adele nu skulle söka plåga dem.
   Han flyttade sig oroligt pa stolen. Petra såg
upp.
   -#r det något särskilt, Tord? frågade hon
med sin djupa röst.
   - Ja, svarade han och visste inte, hur han
skulle börja.
   - Tord behöver ingenting säga, sade nu Angela
leende och kallade honom för första gången vid
namn, liksom Petra gjort så länge. Jag vet var-
för Tord är här. Adele har sagt n#got naturligtvis.
Hon träffade mig i handelsboden i dag.
  - Ja, sade Tord igen.
   Sa tog han mod till sig.
  - Hon har varit pa Ekered, fortsatte han
brydd. Hon sprang dit ,,renast-genast hon för-
stod . . .
  Han gjorde en hjälplös atbörd. Han hade folkets
blyghet för att med andra diskuter# sådana öm-
tåliga ting.
  Angela blev litet röd om kinderna.
  -Jasa, hon har varit på Ekered? upprepade
hon. Så tillade hon trotsigt:
  -Då veta de det ju.
  Petra blev upprörd.
  -Det var inte snällt gjort av Adele, sade hon
hastigt. Vi skulle själva berättat det för Betty.
  -Av Adele kan man inte vänta sig någon god-
het, sade Tord.
  -Godhet...
  De läto sina handarbeten vara. Deras vackra
händer vilade sysslolösa i knäet. Tord älskade de
där vackra smala händerna. Angelas och Petras
händer voro så lika varandra. En g#ng, nu för så
länge sedan, hade Petras hand hallit hans. Han
hade fått uppleva dess mjukhet, dess underbara
glatta hud. Han satt och såg på deras händer och
längtade efter dem. Nu tyclite han åter att det var
så onödigt att tala. Deras händer voro inte bara
mjuka. De voro också starka, mäktiga att bära,
att försvara sig själva. Besvärad #olde han sina
egna händer, som nyss knutits för att slå. Han
reste sig för att ga. Han hade inte varnat dem
ändå, inte sagt allt det han haft på hjärtat, då han
i snöstormen rusat över gården och in till dem.
  Men Angela steg också upp. Hon gick f ram
till honom och tog hans hand.
  -Tack för att Tord kom, sade hon.
  - Jag ville... jag tänkte... stammade han.
  - Jag vet, sade hon och lät sin hand stanna
kvar i hans.
  Då gjorde Tord något ovanligt för honom, han
l)öjde sig ned och kysste handen. Så rätade han
sig upp, flammande röd i ansiktet.
  -Adjö då, sade han tafatt och var hastigt ute
ur r#lmmet.
  Betty fick annat att tänka på dagen efter det
hon fått veta om Angela av Adele. Just då Betty
var på väg ut för att gå till Eka, tvärstannade
hon på trappan. Tvärs över gården kom hennes
dotter Edla. Hon hade en liten kappsäck i handen.
Hennes fula bruna oklädsamma hatt hade åkt på
sned. Hon gick med långsamma trötta steg som
om den lilla tunna kappsäcken varit en alltför tung
börda att släpa på.
  -Edla, skrek Betty till.
  Den stora överraskningen kom henne att halka
på den hala trappan, och hon satte sig på trapp-
steget och var nära att falla baklänges. Men hon
höll balansen, och fastän hennes tunga kropp inte
orkade Iyfta sig upp igen, sträckte Betty i sin vida
pälskappa ut armarna mot Edla. Där satt hon med
öppen famn, ocksa hon med hatten på ett groteskt
sätt över örat, och väntade att hennes dotter skulle
iia emot henne. Men Edla gick lika långsamt. När
hon kom närmare s#ig Betty till sin förskräckelse
att Edla log en smula likt Hans' leende, som var
ett dödstrött leende.
  -Hjälp mig upp, kära! sade Betty förvirrad.
Men Edla stod med hängande armar på nedersta
trappsteget och blickade upp till Betty.
  -Jag har kommit hem, sade hon ledsen.
  - Men hjälp mig d# upp, så vi komma in,
upprepade Betty halvt skrattande, halvt gratande
över sin egen löj]iga orörlighet.
  Edla lyfte armarna och lät dem åter falla. #app-
säcken rullade till marken. Det skramlade litet
av den.
  -Jag förmar inte, sade hon.
  Betty talade från översta trappsteget.
  - Vad har hänt dig?
  Edla var tyst. Betty tittade ned p# henne. Så
här hade det alltid varit mellan dem, kom det för
Betty. Flera trappsteg hade skilt dem åt. Hennes
dotter hade aldrig kunnat sträcka ut en hand för
att komma Betty närmare eller hjälpa henne. Betty
fick äntligen tag i en av verandapelarna och krav-
lade sig upp, Hon vände sin stora bak mot
Edla, och åter log Edla bekymmersamt som

  De stego in i hallen och togo av s g y

  -Jag tänkte mig till Eka, pratade Betty. Det
är ett utmärkt promenadväder.
  Det var det nu inte. På morgonen hade det toat,
och vägarna voro rinnande floder. Men Betty
ville pigga upp sin dotter med tal om det härliga
promenadvädret. Edla tittade ironiskt ned p# sina
kängor som voro våta Därpå tog hon av sig
pincenezen och torkade omständligt de immiga
glasen.
  Betty, som nu fatt av sig kappa och hatt, sag
med otålighet på.
  -Kom då in i pappas rum, sade hon hastigt.
Lille Hans var alltjämt #pappa# appas rum.#
#Sitt i lilla pappas stol. # _Pappa ville ha det
varmt. # Hörde också Edla hans trötta steg, som
alltjämt släpade sig runt Ekereds ägor?
  Hon följde efter Betty genom rummen. Medan
hon gick kunde hon inte låta bli att i förbifarten
stryka över en stolskarm el#er nypa litet i en duk
på något bord. Hade Betty vänt sig om, skulle
hon blivit glad, om hon sett det. Så brukade ocksa
Betty gdra, när hon kom hem från någon resa:
klappa möblerna en smula, som om de hälsat henne
välkommen ti]lbaka.
  -Sätt dig här i pappas stol, sade Betty raskt.
  Också nU, som dagen förut då Adele besökt
Ekered, brann det en brasa i kalcelugnen. 13etty
tyckte om de där brasorna. Deras småpratande
röster fyllde de stora rummen, när hon satt här

ensam.
  - Säg mig, hur är det IIU fatt? frågade Betty
oroligt .
  Edla gjorde en liten grimas.
  -Jag är helt enkelt slut, sade hon.
  Betty hoppade till. Ett av hennes barn Dslut#?
Omöjligt! Hon granskade ofriYilligt sina armar
som om någon plötsligt sagt att en av dem vissnat
och inte längre kunde brukas.
  -Dll är visst inte slLIt, sade hon med stor he-
stämdhet.
  Edla var tyst. Ingenting att svara pa. Hon
hade sagt som #et var, men Bettv ville ju inte
tro det.
  Hela vägen från stationen hade hon gatt. Hennes
fötter hade stampat och stampat i snösörjan. Kapp-
säcken, fastän lätt, hade snedvridit henne. Men i
kappsäcken låg ju intyget från doktorn i Stock-
holm att det var nagot litet fel på hennes lungor.
Det var det där intyget som legat som en stor sten
i botten på kappsäcken. Hon hade arbetat för hårt
på sin plats som lärarinna i slcolan. En utmärkt
plats. Inte heller hade hon #äl behövt arbeta sa
hart! Men den flitiga Edla måste arbeta. Hon
hade bränt Ijus till sent på nätterna. Det var
hennes första plats, och hon hade varit s# glad åt
del]. Men det var ingenting för en ung f]icka som
växt upp pa landet. Om dagarna i klassrummet,
en snabb promenad hem, en bradskande middag,
d# maten inte ens smakat henne, och så instängd i
det lilla rummet på Sibyllegatan, bredvid det, där
 Hans suttit och stirrat på himmelens flygan(le
 moln, till dess han tagit sitt liv och förenat sig
med dem.
  #u berättade Edla sorgset alitsammans for
Betty. Betty hörde noga på, me#i alltjämt med ett
#örv#nat och misstroget uttryck över sitt ansikte.
Och ända hade hon alltid varit rädd just för Edlas
lungor. Hemma hade hon stoppat i henne mat och
tvingat henne att dricka stora glas mjölk. Men
Edla hade förblivit lika tanig och mager. Så var
väl hennes natur, hade Betty tröstat sig med.
Och nu?
-Du kommer att vila upp dig här, sade Betty.
  -Ja, doktorn ville det. Jag måste vara från
skolan hela varen.
  - Gudskelov, utbrast Betty bara glatt.
  Edlas pincene#glas glänste. Hon torkade dem
igen, men hon hade inte gråtit. Det var bara det
att mamma Betty inte ville förstå. Gudskelov,
sade hon. Visste hon inte att det där arbetet var
Edlas hela liv och hennes enda mål? Vad skulle
hon nu göra? Lantlivet lockade henne inte, som
det lockat Gotthard. Hon var född på landet, men
hon hade inte något intresse vare sig för folket
där eller för naturen. Hon hade icke någon ro att
sitta och Iyssna till trädens susning eller att fröjda
sig över små löv som sprucko ut om våren. Djuren
brydde hon sig heller inte om. Det kunde gå an,
när man var barn och lekte i ladugården. #7ad
skulle hon nu här att göra?
  Hon såg förstulet på Betty. Hon förstod nog
att Betty var tagen av underrättelsen om hennes
sjukdom, men satt hon inte där och försökte
förgäves dölja sin belåtenhet över att ha fått
sin dotter tillhaka? Betty hade aldrig gillat
skolarbetet .
  -En flicka skall gifta sig - bilda ett hem,
hade hon sagt.
  Längtade hon inte bara efter att få ösa linne-
skapets skatter över Edla? Hade hon inte böcker
fulla med präktiga matrecept som hon var alltför
villig att lära bort?
  Edla slöt trött ögonen. Nu var det Bettys tur
att se på henne. Och hon gjorde det med växande
oro. Det dår bleka magra ansiktet, likt Hans',
men alldeles utan hans poesi! De smala hopknipna
]äpparna! Näsan, som nu när pincenezen låg i
knäet, hade ett rött band över sig, som efter ett
sår! Skuggorna kring ögonen!
  Min lilla #licka, värkte det inom Betty. Hon
skulle velat ta henne i sin famn och vagga henne
av och an. Men man tog inte denna Edla i famnen
  Och Betty tänkte med ens att det varit mycket
bättre om Edla kommit hem och förtrott henne
att hon väntade ett barn som Angela. En skam
visserligen, men ändå! Ett nytt liv i en frisk kropp
Nya förhoppningar. Glad oro.
  -Lyckliga Angela!
  Betty visste inte att hon sagt det högt.
  -Angela? sade Edla och öppnade ögonen.
Varför är hon Iycklig?
  Och då brast det ur Betty, det, som hon hela
natten efter Adeles otrevliga besök tänkt på. Att
Angela #1ar Iycklig. Hon som lytt kvinnans be-
stämmelse, vilken var att föda nya barn till
världen. Kvinnan var ett växande, ett grönskande
träd som skulle överskygga hela jorden. Från
kvinnan brast livet ut. Hon växte, hon frodades
och hon sträckte beskyddande armar, gröna grenar,
över jorden. Lyckliga Angela, vari livet porlade!
I,yckliga Angela, som skulle fa ett litet barn
i sina armar! Allt detta hade hon tänkt säga till
Angela i dag. Nu var det i stället den redan
som förtorkade Edla, vilken fick alltsammans
över sig.
  Edla Iyssnade. Det kom ett hånfullt uttryck i
hennes ansikte. Nu var hennes mor i farten igen!
Nu längtade hon efter att få vagga en ny liten von
Pahlen i sina armar. Edla begrep också strax det
förstuckna medlidandet med henne, Edla, som kom
fram i moderns ord. Hon sku]le inte föda. Hon
hade låtit sin ungdom gå med studier och läxläsning.
Dammiga böcker, vilkas fina stoft farit in i hennes
lungor, hade förstört henne. Hennes rygg hade
blivit krokig av att sitta lutad över dem. Men
hon hade lärt det som Angela aldrig sku#le lära.
Hon ,Pvisste allt D om många stora män och kvinnor.
Hon kunde språk. Och hon kunde böckernas inne-
håll nästan utantill.
  -Angela har ingen framtid mer, sade hon,
gällt avbrytande Betty.
  #etty blev bestört över en sådan okunnighet.
Hon mindes icke längre att hon bara i går gratit
över Angela och hennes framtid.
  -Angela, sade Betty nästan högtidligt. Angela
kommer att leva vidare i en annan. En kvinna
med ett barn är större än en diktare eller veten-
skapsman. De leva i sina verk, men torra bok-
stäver, trycksvärta äro deras barn. Angelas är ett
av kött och blod. Det väger mera och betyder
något större.
Edla skakade trött pa huvudet.
-Det tror jag nu inte, viskade hon.
  Sade hon det inte till sig själv? Försökte hon
inte övertyga sig själv om att hennes liv var mera
värt, trots förstörda lungor och en kutig liten
rygg? #Det tror jag nu inte.» Den försiktiga visk-
ningen nådde in till hennes hjärta Och hjärtat
gav en ]iten stöt tillbaka så att blodet i dunkningar
drevs genom ådrorna. Och i den sl unden kände
Edla att något gått förlorat. Ocks# Betty och
Gotthard hade i första ögonblicket, då de hört on
Angela, känt som en tomhet och att något gått
förlorat. Men för Edla betydde det något annat:
en känsla för första gången av osäkerhet - att
hon kanske ändå valt fel. Ett par armar som ville
öppna sig, men slöto om intet. Ett sköte som
redan borde fyllts, men som var tomt.
  Åter putsade hon sina pincene7glas. Hon var
krympling redan, men hon visste det inte. Hennes
tankar sökte sig till Angela. Stackars Angela, för-
sökte hon säga sig. Men till sin förvåning kunde
hon alls inte ömka henne. Hon frös till så att de
smala axlarna skakade en smula.
  Då upptäckte Betty till sin förskräckelse Edlas
vata kängor.
  - Du är ju dyvåt, klagade Betty. Du kommer
att förkyla dig.
  Betty grep med båda händerna om stolskarmen
och reste sig upp Och så gjorde hon något som
Edla sedan länge skulle minnas. Hon föll med
svårighet på knä framför sin dotter och Iyfte
upp hennes ena fot. Medlidsamt betraktade hon
den.
  - Så våt, mumlade hon öm och ledsen. Så våt.
Stackare du.
  Och så började Betty snöra upp Edlas kängor.
  - Men mamma då! vågade Edla en svag pro-
test. Låt mig göra det.
  Men nej! #ntligen hade Betty fått en liten del
åtminstone, en liten bit av Edla i famnen. Ater
var Edla ett barn, som inte kunde reda sig utan
Bettys hjä]p.
- När kängan kommit av, höll hon de båda fötterna
  i fuktiga yllestrumpor i sina mjuka varma händer.
  Hon viskade dumma älskvärda ord till dem, gned
  dem sakta, andades på dem.
  Edla kände för ett ögonblick ett obeskrivligt
lugn komma över sig. Hon var hemma. Mamma
Betty, den stora moderliga hönan, hade plockat
henne till sig och vårmde henne nu under sina
vingar. Men känslan försvann lika hastigt som
den kommit. Här skulle hon nu tvingas att härda
ut i sysslolöshet under månader. Ja, sysslolösheten
hade redan börjat, då Betty snörde av henne kän-
gorna .
  Hon rusade upp och ryckte nästan ovänligt
till sig l#ängorna.
  - Jag kan inte. A, det är förfärligt, utropade
hon
  S# rusade hon på dörren. Med en liten ihålig
smäll slog den igen efter henne. Bläckhornet pa
Hans' stora mahognyskrivbord skramlade till av
luftdraget.
  Betty låg kvar på knä. Hennes händer voro åter
tomma.
  -Jag förstår inte att man bara Ican, sade Edla
och var alldeles röd i ansiktet, där hon satt på
Angelas schäslong.
  Edla och Betty hade kommit åkande på förmid-
dagen till Eka. Betty hade inte haft någon ro,
förrän hon fatt överlämna de där små plaggen till
Angela. Det var precis som om hon redan väntat
att finna Angela med ett litet naket, bl#fruset barn
på armen. Hon hade tagit Angela helt rörd i fam-
nen, sedan hållit henne på en armslängd ifrån sig
och uppmuntrande sagt:
  -Du skall få se att det går utmärkt, kära
Angela.
  Sedan hade hon skjutsat upp Angela och Edla
till Angelas rum för attostördfapratamedPetra.
  Och här satt nu Edla på Angelas schäslong rak
i ryggen och med knäppta händer, medan Angela
med knäet fullt av Bettys småbarnskläder betrak-
tade henne med ett oroligt ansikte.
  -Vad menar du? frågade Angela lågmält.
  -A, naturligtvis det att ge sig åt en man.
Det är avskyvärt, sade Edla tvärsäkert.
  Hon hade inte bara studerat historia och geo-
grafi, Edla. Hon hade också läst böcker om
sexualhygien och om äkta makars inbördes förhål-
lande. #gra #öredrag om ogifta mödrars ställning,
hållna av vassnästa och högljudda kvinnliga advo-
kater, hade hon ocksa #evistat. En hel timme hade
hon i Sofia Brennerförbundet Iyssnat på den
fruktade draken Tilda Dieb von #ut#enschwein,
för vilken de djärvaste togo till flykten och som
såg ut som en gammaldags karikatyr på skräck-
injagande torgmadam. Nej, hon var visst inte
okunnig om detta livet, om kvinnans liv. Det var
bara det att hon hyste ömkan och förakt för dessa
svaga kvinnor som låto männen behandla sig hur
som helst. När hon den dagen återvänt till Ekered
och hon hört Bettys utrop: #Lyckliga Angela!#,
hade det för ett ögonblick stuckit till inne i henne
av en hemlig, aldrig förut erfaren avundsjuka mot
Angela. Men hon hade knappt gjort k]art för sig
själv, vad hon så hastigt och flyktigt förnummit.
  Angela väntade stilla med småbarnskläderna i
sitt knä. Hon strök varsamt och smekande över
dem. Hon höll ögonen sänkta. På något sätt för-
argade detta Edla att hennes mor skänkt Angela
deras egna kläder. Det var precis som om Betty
menat att det omöjligen kunde tänkas att Edla nå-
  gon gang i framtiden skulle kunna behöva dem.
  Visserligen hade Betty ju inte givit Angela allt-
  sammans, men det förtröt Edla ändå att se Angela
  sitta där så trygg med dem i knäet. Pu, en bli-
vande mor tycktes vara något alldeles extra heligt.
I själva verket kunde man väl säga att Angela
Dfallit#. Ett obehagligt ord förstås. Men var det
nu inte så ? Helt enkelt hade hon blivit förförd
som en vanlig piga.
  Edla retade upp sig. Hon knyckte på huvudet.
Hon själv hade hållit sig ren. Hade hon aldrig
blivit frestad? Det var Edlas övertygelse att en
kvinna visst inte behöver bli frestad, om hon inte
själv vill det, trår därefter. Och den där lilla
Angela hade säkert trått och längtat. Man såg
det ju på henne. Detta drömmande ansikte, de stora
svarta ögonen som hade ett djup man inte kunde
pejla, ja, det silkeslena blonda haret som tydligen
bara var till för att bli smekt och struket. Precis
som pälsen pa dessa hundar, som ingå sina hetsiga
lösa förbindelser i gathörnen. Edla hade nog sett
dem, hade knappt kunnat undgå att se dessa
snuskiga uppträden. Och Angela? I vilken hörna
hade hon nu siunkit ihop och överlämnat sig åt en
mans råa smekningar? Och vem var den där älska-
ren? Helst och av för henne själv okända anled-
ningar hade Edla sett att det varit någon liten
puttefnask til] karl, gärna ett sannskyldigt miss-
foster.
  Men när hon åter betraktade Angela, måste hon
motvilligt säga sig att den där härliga kroppen
inte kunnat taga till sig något missfoster eller en
obetydlighet.
  Edla suckade.
  -Hur känner du dig, Angela? fragade hon med
verlcligt medlidande.
Då höjde Angela blicken och log. Hon missför-
stod# fr#gan. Hon begrep inte att Edla syftade på
hennes moraliska tillstånd och hoppades att hon,
den arma fallna, skulle vara ödmjuk, förkrossad.
-Tack, snälla Edla, sade därpå Angela glatt.
I början, må du tro, mådde jag illa. Jag fick inte
behålla maten ens. Jag mådde #örskräckligt. #Ien
nu när det där underbara inom mig liksom mognat,
är jag bara Iycklig. A, Edla, om du visste vad det
är härligt med...
Men Edla avbröt henne tvärt.
  -Förskona mig #rån detaljer, sade hon skarpt.
Jag menade naturligtvis inte så Jag tänkte att
du ångrade dig.
  Angela gav sin kusin en häpen biick. Här var
hon nu åter i den skumma handelsboden, ett före-
mål för människors dom el]er önskan att beskydda.
Hon och Edla hade aldrig riktigt förstått var-
andra. Även som små hade de ofta varit av olika
meningar. Edla hade visat sig överlägsen. Hade
haft lätt för att lära utantill och rabblat upp sina
läxor med osviklig precision. Men hon hade alls
ingen fantasi. Hon kunde inte föreställa sig något
utanför deras egen värld. Allt gick in i skolsche-
mat eller i dagordningen. Det som hände oväntat
eller utanför hälsade hon med ett visst löje. Och
Angela mindes plötsligt hur hon själv, Edla och
Gotthard, en gång kommit in i ladugården p#
Ekered och varit vittne till hur en ko kalvat.
Angela hade blivit halvt ifran sig av förskräckelse,
men då hon talat med Edla hade denna gjort narr
av henne och småförståndigt försäkrat: #Så bli
alla små barn tilJ. Ingenting märkvärdigt i det.#
För Angela hade jorden fyllts av blod och djurs
hesa klagorop. Hon hade långt efter den där hän-
delsen vaknat våt av svett om nätterna och oroligt
trevat omkring sig i sängen, som om hon väntat
att finna en liten blödande smutsig unge bredvid
sig bland lakanen. För Edla hade kalvens födelse
varit något alldagligt som hon inte ens brydde sig
om att fundera över. Hon hade ju vuxit upp på
landet bland djuren, och för deras suckar hade hon
ingen känsla.
  Angela undrade inom sig, varför inte Edla nu
tog hennes tillstånd för nagot lika naturligt och
för henne likgiltigt. Hon förstod inte att Edla
inte ens för sig själv ville erkänna att en viss
avundsjuka stigit upp inom henne vid åsynen av
Angela. Och avundsjukan födde ovilja, inte ens
lämnande plats för det forna visa smålöjet.
  Angela strök tankfullt över de små mjuka plag-
gen. Redan klädde hon sitt barn i dem. Hon
var upptagen med att linda om en liten varm
kropp.
  Angrade hon sig? frågade Edla. O, nej ! Det här
begrep inte Edla. Det ingick varken i hennes skol-
schema eller i hennes dagordning. Hon hade verk-
ligen ingen rätt att fråga så där. Det var till och
med obehagligare att ha Edlas blickar på sig än
Adeles. Adeles voro enbart elaka, som om de ville
sticka en dolk i en. Men Edlas vo}o sökande och
ytterligt nyfikna. Det var som om hon begärt att
Angela skulle öppnat ett fönster in till sig. Hur
bekvämt att utan att förnimma kärleken eller ut-
sätta sig för dess farliga risker få skåda kärlekens
mekani sm !
  Angela tittade litet skyggt på Edla. Pincenez-
glasen blänkte. De aterspeglade en gren av ett
träd därute, och den grenen ville köra in i Angela.
Träden, eljes så goda och vänliga, tycktes ha blivit
som förvandlade, då de speglade sig i Edlas pin-
cenezglas. Nu ville de såra. Stackars Edla som
ingenting visste om hur det var att ge sig hän, att
skänka bort sig själv!
  -Jag är Iycklig, sade Angela med en dröm-
mande blick.
  -Det -år oförlåtligt, sade Edla stramt. Hela
det där bröllopsföljet, de där perversa, omoraliska
människorna som voro här en tid, tyckas alldeles
ha förstört dig.
  Angela hade ju ingenting att skaffa med #de
omoraliska människorna#. Men hon skulle aldrig
få Ed]a att inse att hon inte heller hörde till dem.
Hennes hand började darra litet. Ett litet vitt
plagg, en linda visst, halkade ned i golvet. Edla
böjde sig ned och tog upp den. Hon kände den
mjuka värmen mot sig. Vad tog det åt henne? Nu
voro glasen för hennes ögon helt dimmiga.
  -Jag har visst fått snuva, sade hon med grum-
lig röst och snöt sig Ijudligt.
  Ack, det #ar livet hon såg glida förbi sig. Hen-
nes dåliga lungor som hade fått så mycket bok-
damm i sig tålde inte att inandas det. Hon fick
snuva och måste snyta sig. Och hon kände inte mera
någon lust att förebra Angela det som hänt. Men
ändå var den förfärliga hetsande nyfikenheten kvar.
  - Han borde väl ändå kunna tvingas att gifta
sig med dig, sade hon och virade utan att tänka
pa det lindan om sin smala hand.
  På det hade Angela ingenting att svara, det lät
så alltför tokigt. Thomas Mellers namn skulle
aldrig komma över hennes läppar. Hor förstod
nog att Edla braml av nyfikenhet att få veta vem
det var. #Iskaren! Edla som aldrig haft Iyckan
att ha en älskare!
  I detsamma stod Adele i dörren. Hon kom alltid.
när man minst väntade det.
  -Nej, titta då, sade hon och gick fram till
Angela.
  Med ett raskt tag ryckte hon åt sig småb#rns-
kläderna. Hennes smala ögon glimmade. Plagg
efter plagg tog hon nu långsamt upp till beskå-
dande: blöjorna, gördlarna, lindorna, de små, små
näpna vita skjortorna med besparing och smala
spetsar på. Hennes händer krökte sig om dem.
Angela hade blivit blek. Hennes ögon voro svar-
tare än vanligt Och Edla, som kommit hit för att
förebrå Angela hennes felsteg, stirrade på Adele
med alltmer växande hätskhet. De där små tinges-
terna hade omslutit henne och hennes bröder
Adeles fingrar sago ut att vilja fläcka dem, riva
i dem.
  De där äro von Pahlens, släkten von Pahlens,
tänkte Edla med ens hetsig. Det är Angelas barns,
den där kvinnan har ingenting med dem att skaffa.
Och plötsligt reste sig Edla smal och kantig. Hon
gick fram till Adele och tog hela det vita fånget
if rån henne. Adele och Edla stirrade på varandra
med ögon rödkantade av vrede. Det var som om
de båda hade lust att rycka till sig Angelas hem-
ligaste Iycka och värma sig med den. I deras
kroppar som föreföllo sterila, oemottagliga för kär-
leken och kärlekens frukter, gapade ett svart tom-
rum som måste fyllas.
  -Tag hit, sade Edla ocb lade alla plaggen i
sin famn.
  Hon stod ett ögonblick som hjälplös, så gick hon
fram till Angelas säng och kastade av sig bördan
på den.
  -Jag visste inte, sade Adele med ett skratt, att
det där var sadana dyrbarheter.
  Edla kastade en förgrymmad blick på Angela
som satt där vid fönstret och vilade händerna i sitt
svä]lande sköte.
  -Det är dyrbart för Angela, sade Edla då, och
hon tillade med en kväljande förnimmelse av att
hon talade sanning:
  -Det är ingenting för oss.
VII.

  En dag i december da Petra och Angela kommo
ned till frukostbordet låg det ett brev med tysk
stämpel på Petras plats. Det var en härlig sön-
dagsmorgon. Den frid som alltid tycks behärska
söndagsmorgnar på landet fyllde matsalen.
  Den är sällsam och underbar, denna landets sön-
dagsfrid. På gärden och åkrar ligga till och med
under de brådaste månaderna redskapen övergivna.
De sträcka ut sina svarta armar och förvridna
kroppar som om även de sökte vila. Gårdsplanen
framför herrgårdsbyggnaden är krattad i fina rutor
eller i små vågor. Man nänns knappast beträda
den. Om nagon tidigt på morgonen gått över den,
dröja svarta märken efter fotstegen kvar, som om
något vardagens troll hastigt drivits på flykt över
gården och stupat i vattnet. Handelsbodens luckor
äro väl tillslutna, dörren med de färglagda plaka-
ten stängd. Man kan f# se handelsmannen i vita
skjortärmar och pipan i handen sola sig på för-
stugutrappan. Mjölkningen av korna och ladu-
gårdens skötsel är# för länge sedan överstökade.
Blida kor mala långsamt fodret mellan käkarna. En
kullstjälpt mjölkhink utanför ladugårdslängan
blänker och blinkar i solskenet. Några mjölkdrop-
par rinna långsamt ned och bilda en vit liten pöl
på den mörka jorden. Gödselhögen sänder inte ens
några ångor. Den är majestätisk, denna kolsvarta
gödselhög, som höjer sig mot en bla söndagshim-
mel. På vägen leka några barn, som skickats ut
fr#n stugorna. Men deras lek är stillsam, därför
att de fatt helgdagskläderna på. Långt bortifrån
ringer en kyrkklocka. En vind fangar klockklangen.
Stundtals hörs den så att det dånar för öronen,
men ibland har den fallit som droppande silver-
kläppar ned långt bakom de blanande bergen.
Klockslagen försvinna då, och allt blir åter tyst.
Om en ko i ladugården vågar råma, är det som
en jordbävning. Det kan ocksa hända att still-
heten brytes av rullande hjul. En vagn kommer
farande med folk som aker till kyrkan. Men så
försvinner också vagnen i en krök. Skogen på
ömse sidor om landsvägen behagar väl susa litet,
de stora träden i parken också. Men suset ä} visk-
ningar som flyta in i tystnaden.
  Petra satte sig, tog brevet i hanåen och tittade
på frimärkena.
  - Från Berlin, sade hon. Nu fa vi veta litet
om hur de ha det.
  Men varken Petra eller Angela kände någon
lust att öppna brevet. Efter bröllopsfesten hade
Betty fått ett glatt telegram från det avresta säll-
skapet med deras uttalade tacksägelser. Det var
ett långt telegram därför att alla hade tecknat sina
namn under. Men sedan hade ej hörts nagot mer.
Den märkvärdiga vigseln i kyrkan med de två
brudparen och bröllopsmiddagen hade långsamt
sopats bort av himmelens vindar. Man tänkte inte
mycket p# dem som givit sig av. Petra och Angela
voro helt enkelt glada över att alltsammans var
över. Men nu ]ag här ett brev, och sedan måste
de ju svara på det. Och sa kanske det skulle komma
ett par brev till. Den enda av hela sällskapet de
kände en verklig och stor sympati för var väl
Agda. Hennes svarta ögon och blida väsen hade
alltid pa dem utövat sin intagande dragnings-
kraft.
  Frideborg med hennes små tillgjorda fasoner
maste de ju le at. De övriga och deras egna släk-
tingar därtill, som Stellan till exempel, retade dem.
  Solskenet Iyste in genom fönstren. Rutorna
blevo gnistrande blå och vita, som om himlen sjålv
skurit till dem.
  Angela sträckte sig efter en rostad brödskiva och
lade marmelad pa den. Hon hade blivit mycket
svag för sötsaker den här tiden. Hon tittade ut
genom de blå rutorna och funderade p# om de
skulle ta sig en lång promenad genom skogen. Bre-
vet med de tyska frimärkena låg emellan dem. Det
kom från ett land där man fö#de krig. Stod det
inte för resten »censur» i ena hörnet? Främmande
människors händer hade fingrat på det. Det kunde
ju innehalla något fruktansvärt. Underrättelser
om något som skulle kunna komma att störta deras
eget land rätt ned i den brinnande avgrund, pa
vilken det balanserade.
  Petra och Angela tittade pa brevet och sago leende
på varandra. De älskade dessa söndagsmorgnar på
Eka och hade alls inte lust att fa in andra männi-
skors röster i den stilla matsalen. De sågo arren-
datorn gå förbi. Han gick verkligen utmed kan-
terna p# gårdsplanen-liksom av gammal vana,
för att ej förstöra krattningen. Det rörde Petra.
Hon tyckte alltjämt om honom med en särskild
öm känsla som inte längte hade med kärleken att
göra. Hans ansikte skymtade ett ögonblick förbi
rutan. Det var bekymrat och blekt. Vem vet vilken
natt han dök upp ur? Det skarpa Ijuset blottade
hans sorger, som om det plötsligt borrat tvärs ige-
nom honom. Sa var han förswnnen.
  När de nu kommit till kaffet, Iyfte Petra miss-
tänksamt konvolutet mellan två fingrar och skar
upp det med bordskniven.
  -Det är från Frideborg, sade hon och vände
hastigt b#aden.
  -A, #rideborgl
  För Angela dök gen#st bilden av Frideborg upp.
  Frideborg med sin mattbleka hy, denna underbara
  elfenbenshy som ingen annan, utom Agda, hade
  och som gjorde hennes ansikte till något sällsamt
  smycke hämtat från ett okänt och fjärran land,
  Frideborg med ögon, mörka, dunkla ögon som
  sågc n#got långt borta, Frideborg med ett skratt
  som var vulgärt och som steg i kaskader mot skyn.
Angela smålog. Petra sade:
  - Frideborg tycks ha lärt sig något litet tyska
redan. Hon börjar brevet med: #c#, Du liebe Petra.
Kanske någon sjungit: ,4ch, Du lie1#er Augustin
för henne.
  Petra läste Llpp det lilla brevet. Det föreföll som
om Värnamobaletten, Kabare Svenska Lösen eller
vad den nu slutgiltigt döpts till knappt ens startat
ännu. De l#odde allesammans i n#gra rum ovanpå
det där nöjesetablissementet i närheten av Fried-
richstrasse, som innehades eller förestods av Lotty
samt dennas mor och vari greve Gusten tycktes
vara åtminstone delägare. Där tycktes icke vara ro,
varken dag eller natt. .Jag m#r ofta illa, men d#t
beror 7Jäl på mitt tillst#nd#, skrev Frideborg naivt.
Hon berättade mycket knapphändigt om de två
damerna, men kallade i alla fall Lotty for
Gräfin uon u#d zu Sauss, såsom denna väl
själv lät titulera sig, vilket hon ju också
hade a]l möjlig rätt till, då hon varit gift
med den påvlige greven Såuss, Gustens föregivne
far, i dennes andra gifte, samt dessutom liksom
Gusten själv hade den avlidne äkte gamle Hö#lse-
kindsgreven Sauss till verkligt och köttsligt fader-
ligt upphov. Kanske hade hon inte någon förm#ga
att berätta med pennan i han#en, muntligen hade
hon ju det i ganska hög grad, och det samman-
hängde väl med denna hennes talang att hon lik-
som alla födda beråttare hade sv#rt att strängt
hålla sig till sanningen och låta bli att fantisera
och brodera ut. Kanske också kände hon ingen
vidare lust att närmare beskriva dem. Det senare
verkade mest troligt. Men hon slutade med ett
par rader, som varken Angela eller Petra voro i
stand att riktigt begripa: I Livet är uttderligt»,
skrev hon, och man kunde föreställa sig hur mystisk
hon måste sett ut när hon nedskrivit detta: #Man
stöter sar#man med människor som man aldrig sett.
Men, ach, I)u liebe Petra und Du liebe
A n g e I a, så fi#er man #d ens att djupa band
före#a en, den ena med den a#dra. Vi aro q)äl atla
släkt. Pa mer än ett vis. Er Frideborg.#
  -Vad menar hon? sade Petra förvirrad och
höll upp papperet mo# ljuset som om hon väntat
att dessa ord då skulle bli klarare.
  - #Djupa band#, sade Angela skrattande. Man
kunde väl snarare tänkt sig att hon skul1e skrivit
#fina band#, eller Ddyra band#, eller något lik-
nande. Och det hade j# också varit korrektare.
  -Det är inte bara det, grubblade Petra. Det
hela låter så konstigt med att vi skulle blivit släkt.
  -Släkt? sade Angela. Hon menar naturligtvis
att vi blivit släkt genom Stellan. Hon heter ju von
Pahlen själv nu och är säkert förtjust över namnet.
  -Ja, ja.
  Petra läste åter tyst igenom brevet.
  -Men, upprepade hon, det där med: #vi äro
alla släkt pa mer än ett vis#. Det maste ändå ligga
något särskilt under det, utom att vi verkligen ju
ha blivit släkt, som du säger.
  -Det tror jag inte, svarade Angela, tryggt.
Du vet ju hur Frideborg uttrycker sig. Hon lägger
huvudet på sned och säger något som hon tror vara
poetiskt eller djupsinnigt, men har inte själv den
avlägsnaste aning om vad hon egentligen menar
med det
  -Kanske. Och ändå!
  I Petras hand vägde det lilla brevarket med de
hemlighetsfulla slutorden tungt. Det hade förjagat
den där särskilda söndagsfriden. Hon visste ju att
det skulle föra oro med sig. Vad hade de för sig
där nere i Berlin, de där två unga flickorna Agda
och Frideborg som sa hastigt blivit gifta och med
män som syntes passa dem så illa? De tycktes
leva i någon hets. Det är väl alltid hets och oro i
ett krigförande land, men Frideborg måtte det ha
stigit åt huvudet.
  #Vi äro alla släkt. På mer än ett vis.#
  Petra kände liksom en svag motvilja för att
räkna släktskap med Frideborg. Hon tyckte illa
om denna sin svaghet. En vacker flicka visst
var hon det. Men det var ocksa något tvetydigt i
själva luften omkring henne. Petra visste att hon
bar på Bernard Landborgs barn, och sa hade hon
ändå utan vidare gift sig med den flabbige Stellan.
Gällde det en vanlig människa, maste s#dant #u
onekligen kallas minst sagt hållningslöst. Men där
Petra satt och vägde brevet i sin hand, utan att
ännu kunna släppa det ifran sig, var det som om
Frideborg snuddat vid henne. Då hänrycktes hon
motvilligt av den ungas säregna skönhet och hon
såg hennes röda mun forma ord, som om hon velat
viska Petra något i örat. E;n hemlighet? Jorden
var fylld av hemligheter.
Petra reste sig plötsligt.
  -Vi g# ut på en promenad, sade hon nästan
häftigt. Det är ju ett härligt väder.
  En stund senare gingo de över gardsplanen, som
var vit i solskenet.
  Angela stannade och sträckte upp armarna.
  -Det är ju vår, sade hon.
   Petra betraktade henne. N är Angela sträckte sig så
där, märkte man mer än väl att hon väntade en liten.
   Vi maste ändra hennes kläder, tänkte Petra miss-
~nöjd med att hon inte genast kunde flyga med i
Angelas glada stärnning. #et var inte vår än.
i#nnu väntade dem mörka dagar och en lång vinter.
Isstyckena klirrade ju nere vid stranden av sjön.
Träden voro nakna. Ett par grenar hade blåst ned
på en av gångarna. De voro tvärt avbrutna, som
om de varit av sprött glas. Det var kylan och höst-
blåsten som åstadkommit detta.
   Petra Iyfte med stor möda undan dem och bal
upp dem på gräsmattan som var svart och vit av
jord och snö. De skulle burit knoppar och blad,
tänkte hon och var nära att brista i gråt som om
en anförvant dött. Och strax därpå, rned Fride-
borgs ord:
   #Vi äro väl alla släkt. På mer än ett vis.
   Vad kunde Frideborg ha menat?
VIII.

  Vad veta vi egentligen om dem som gått före
oss och som nu vila i jorden? Ingenting. Egent-
ligen ingenting. Vi vistas och leva vårt liv i rum
där de dödas och försvunnas fotsteg och röster för
länge sedan förklingat. Kanske skymta vi n#gon
gång i en oviss skymning skuggan av en hand
eller glansen av en blick i en spegel. Da rycka vi
till och tänka förskräckta pa spöken. Vi skynda
oss att tända ljus sa att rummet ligger klart och
vitt med varje vrå upplyst.
  D# äro vi ater lugna. Vi röra vid stolar och
borcl, välkända ting i vilka vardagen ]ever. Men
för länge sedan vidrördes dessa blanka ytor av
andra händer, de dödas händer. Spegla de sig inte
i mahognybordet? Ha inte deras röster smultit in
i väggklockans tickande och dova slag? Här, just
här i biblioteket, där Petra von Pahlen tycker om
att sitta, vilade fru Laura Löwenström, som en
gång ägde Eka, ocksa gärna om aftnarna. På
pallen, där Petra sätter sina fötter, stödde sig ock-
så hennes små fötter. Som barn vistades Petra ofta
om somrarna på Eka hos sin faster, som då var
anka efter kammarjunkare Löwenström. Petra
minns henne ganska väl. De höllo av varandra,
barnet och den gamla damen. Men vad visste Petra
om hennes inre li#r, om hennes hemligheter? Ord
eller meningar hon yttrat i sin livstid gå från mun
till mun även sedan hon är död: #Faster Laura
sade eller tyckte det och det.# Hon var en god-
hjärtad och munter och praktisk kvinna. Ja, »fas-
ter Laura sade# och »faster Laura tyckte#. Men
vad faster Laura innerst tänkte och kände, det
#;sste inte Petra och ingen annan heller ända till
den afton i december I9r4 på Eka, då Petra fann
Laura Löwenströms dagbok.
  Hur hade de kunnat sitta i sto]en med de röda
rosorna och gröna bladen, som Angela så beund
rade, utan att kånna den tunna bok av papper, som
blirit insydd mellan fodret och stolsryggen? Det
var obegripligt. Men denna dag i december, en
vacker solskensdag, hade stolen varit ute till pisk-
ning med en del andra mobler. Boken hade pa
nagot sätt blivit rubbad ur sitt läge, eller hade
tradarna som fästat dem vid stolen lossnat. Allt.
nog, denna afton nar Angela gått upp och lagt
sig slog sig Petra ned i den gamla stolen för att
ännu en stund dröja kvar i biblioteket och läsa en
engelsk roman hon nyligen pabörjat.
  När hon lutade sig til]baka, kände hon plötsligt
att stolsryggen var knölig. Hon steg upp och for
med handen över den. Det prasslade. Det låg nå-
got gömt därinne i den vackra bondrococostolen
med de röcla rosorna och bladen. Petra stod en
stund och såg pa den. En sakta rädsla smög sig,
utan att hon kunde förstå varför, över henne. Det
där som prasslade kunde ju helt enkelt vara några
tidningsblad, som satts där för länge sedan för att
ge ryggen stadga. Men hon trodde ändå inte att
det var tidningsblad.
  Det var så tyst i rummet. Hela Eka var för-
sänkt i tystnad. Hon borde gå och lägga sig. Men
i stället för att gå upp i sitt rum tog Petra en vass
liten sax från sykorgen och började beslutsamt
sprätta upp stolens foder. Det var damm omkring
det. Årtiondens gammalt damm som nu yrde upp
som fint stoft. Petra hade f#tt öppningen tillräck-
ligt stor och stack försiktigt ned handen. Hon
tyckte frysande att det var som att sticka ned han-
den i en kista.
  Dumheter ! Hon f ick tag i nagot och höll det
#ramför sig. Det var en tunn liten bok. Med fin
stil stod a'et skrivet utanpå: Lauras dagbok. Inte
Laura Löwenström eller Laura von Pahlen, nej,
endast Laura, som om den som skrivit namnet för-
aktat a]lt som var kopplat vid det och blott ville
vara sig själv: en namnlös kvinna med ett förnamn
bara.
  Upptäckten av den lilla boken med Laura
Lci#enströms hanclstil fick Petra att matt i benen
sjunka ned i den stora karmstolen, där hon helst
brukacle tillbringa sina kvällar. Hon tittade åter
förundrad på den rosenprydda stolen mitt emot sig,
som dolt pa en hemlighet. Rosorna glödde i lamp-
ljuset, Det uppsprättade fodret överst pa karmen
hade en svagt rödaktig färg som blödde det ur ett
sår.
  Petra satt sa länge. Hon hörde träden susa utan-
för. De susade alltid. De läto vänliga och delta-
gande. Fast#n gardinerna voro nedrullade, kunde
man se att månen Iyste över gården. Gardinerna
hade fått ett skimmer av månljuset. Ibland foro
skuggor av en gren, som oroligt vajade av och an,
over gardinen.
  Petra såg på skuggan och sa på stolen. Boken,
så lätt och tunn av sprött gulnat papper, tyngde
hennes knä.
  Slutligen öppnade hon boken. På första sidan
stod: :#Till min brorsdotter Petra von Pahlen, när
hon fyllt trettiofem ar. » Detta som boken inne-
höll var alltså ämnat för Petra. Men varför hade
då Laura Löwenström gömt boken sa väl? Det
hade ju kunnat hända att man aldrig hittat den.
Kanske hade hon ändå i sista stunden ångrat sig
och feberaktigt sökt efter ett gömställe och så
tänkt pa den gamla sto]en. Det var troligt, men
Petra skulle aldrig få veta det säkert.
  Skulle hon läsa boken ? Hon vred sig ängsligt
av och an. Det är så allvarsfullt att Iyssna, när
en död talar. Förstår man inte allt, missuppfattar
man det till och med, äro den dödas läppar borta
för alltid. De kunna ingenting förklara.
  Men slutligen segrade Petras ny#ikenhet. Hon
började läsa. Hon hade endast hunnit några sidor,
d# hon började skälva som om man mitt i natten
flyttat ut henne i stolen på gården i månljuset.
Hon kröp ihop i stolen, tittade upp, fann rummet
sig likt, sökte liksom skydd i den trygga anblicken
av möbler och bokhyllor och fortsatte att läsa efter
en stunds uppehåll.
  Petra upphö}de icke att läsa. Klockan därute
i salen slog halv tolv, tolv, ett, men Petra rörde
sig inte annat än för att då och då blicka upp
och omkring sig i rummet liksom för att alltjämt
söka skydd i åsynen av alla de ting hon var så
van att se omkring sig här på Eka.
  Hon var vid slutet av boken, då Angela plöts]igt
stod i dörren till biblioteket i sin morgonrock och
det Ijusa haret hängande i mjuka vågor omkring
sig. Hon hade vaknat och sett Petras dörr vara
öppen. Hon hade smugit sig dit och funnit Petra
borta. Då hade hon gripen av oro sprungit nedför
trappan.
  -Vad är det? Har något hänt? frågade hon
nu då hon såg Petras ansikte blekt av nattvak
  Petra svarade sömngångaraktigt:
  -Ja, något har hänt. Jag vet inte ännu, om
det är förskräckligt eller underbart. Det har i varje
fa]l hänt något.
  Angela satte sig i rosenstolen som blödde av
sitt nyöppnade sår, men det såg inte Angela.
  -Är det inte bäst att du lägger dig nu? sade
hon och tog Petras kalla händer i sina.
  Hon tyckte att Petra betraktade henne så be#
synnerligt.
  -Vi veta inte vilka vi egentligen äro, sade då
Petra. Här gå vi så säkra och tro att jag är jag
och du är du, och en mur kringgärdar oss och våra
handlingar. Och så plötsligt- nej, jag förstar
inte . . .
  Laura Löwenströms dagbok föll ned med ett
svagt prassel på mattan. Angela tog upp den och
såg förvånad på den.
  -Rör den inte! skrek Petra till. Den har bränt
mig. Akta dig.
  Petra tog åter till sig den lil]a tunna boken som
gjort henne så upprörd.
  -Du skall inte läsa den, sade Petra. Jag fann
den här i natt i stolen du sitter i.
  -I stolen? sade Ange]a. Det är ju omöjligt.
  -Allting är möjligt, mumlade Petra.
  -Kan du inte tala om för mig vad det är? sade
Angela.
  Ofrivilligt steg hon upp och flyttade sig ifrån
Sto]en till en amlan plats, mitt emot dem.
  Petra tvekade e#tt ögonblick, så sade hon:
  -Jag tror att Laura Löwenström skul]e vilja
att jag berättade det här för dig. Och själv kan
jag nog inte sova, om jag inte gör det-nu nar
du ändå är här nere.
  Angela böjde sig fram. Skenet från lampan föll
över hennes Ijusa hår och glänste i de svarta ögo-
nen. Hon hade dragit rocken tätt omkring sig för
att inte frysa, och Petra kunde tydligt se den sväl-
lande ]injen som röjde sig under tyget.
  Hon skall ha ett #arn, tänkte Petra med hjärtat
fyllt av oro och fröjd. Och en gång satt Laura
Löwenström så här i skenet från en lampa En
g#ng . . .
IX.

  Petra började berätta för Angela vad hon själv
så nyss fått vetskap om. Det var som om också
rummet väntade och Iyssnade pa denna historia.
Men rummet visste om den förut. Också för Petra
och Angela var det som om Laura Löwenströms
historia stigit fram ur rummets tystnad, och till
sist tyckte de att de liksom rummet och Laura
Löwenströms möbler redan länge vetat detta.
  Och medan Petra berättade på sitt drömmande
stillsamma sätt, stego händelserna som färglagda
bilder upp framför Angelas ögon, så att det var
som om hon levde mitt inne i dem och hennes egen
fantasi, smittad av natten, förstorade och fulländade
dem.
  Under mitten av I860-talet kommer varje vår
vandrande till Eka en spanskfödd zigenare som
heter Pepe Sanchez och egentligen tillhör ett större
zigenarfölje, men ofta skiljer sig från de övriga
och ger sig ut på egen hand. I Sverige kallar han
sig Lager. Pepe Sanchez Lager. Han har en sack
på axeln, en fiollåda i handen. I säcken har han
allehanda saker. Tillbehör att förtenna koppar-
kastruller och att gälla gumsar med, men även
varor, kammar med glittrande silverränder och
oäkta pärlor på, granna band, klänningstyger, små-
kram även, kattguld som glänser och tjusar ögat
i dag och i morgon är vissna löv.
  Pigorna rusa ut på förstugukvisten, när han
kommer.
  -Nu är Lager här igen, ropa de och stöta
fnittrande varandra i sidorna. Nu är våren här.
  Ja, han kom med våren till den karga småländ-
ska bygden. Det var vårbäckars knittrande fall
omkring hans höga stövelskaft, det var varvindar-
nas okynniga lek och lust kring hans fladdrande
brokiga halsduk# och djupt inne i hans mörka ögon
sken något som var lika värmande och också lika
op#litligt som vårsolen själv, d# den leende tittade
fram bakom farande regnmoln.
  Inne i herrgårdsköket gjorde han sig minsann
god tid. Där bredde han ut sina varor - litet
skrynkliga efter att länge ha legat i hans säck
och ännu varma efter beröringen med hans breda
skulderblad.
  Pigorna skämtade han med, under det han drack
sitt kaffe eller en mugg öl. Han nöp dem var han
kom åt, medan de förtjusta flydde som höns åt
vråarna till för att åter på nytt trippande närma
sig honom.
  A, den Lager ! Han kunde historier fran alla
landsändar, och han berättade dem på sin liksom
skä]lande och väsande brutna svenska som gjorde
varje ord hemlighetsfullt och särskilt tyngt av
betydelse, som om det bakom orden dolt sig en
undermening, ett glittrande guldstycke kanske, som
de falska han gömde i sin stora säck.
  Ibland nar han satt så med benen sträckta långt
utåt golvet och med de bruna händerna beskri-
vande åtbörder i luften, kunde fru Laura Löwen-
ström komma ut i köket för att höra på honom.
Hon var icke gammal ännu, inte fyrtio år, och
redan änka.
  Då slog hon sig småleende ned vid kortsidan av
det vithyvlade langbordet och Iyssnade med hän-
derna stödda mot hakan och de runda armbågarna
i stramt siden mot skivan. Hon var varken ful
eller vacker: en ståtlig, högrest kvinna med en
svart hårknut som en krona på hjässan och ögon
med en smula svårmod och längtan i.
  Upptäckte inte zigenaren snart den där längtan i
hennes ögon? Säkert. Som alla sydlänningar och
orientaler drog han snabbt sina slutsatser: en fin
dam som har det tråkigt och ensamt, hur duglig
och praktisk hon än tycks vara. Då tog han upp
sin fiol. I skymningen då man knappt kunde ur-
skilja mer än hans stora rullande ögonvitor lät han
fiolen sjunga i köket. Han kunde spela. Och fru
Laura tyckte att han med sin stråke rörde vid hen-
nes eget hjärta så att det började droppa blod.
Visst var hon ensam1 men ännu mera ensam hade
hon varit, medan mannen levde. Han hade varit
för gammal för henne, kanske vår han rent av född
gammal, men han var i varje fall många år äldre
än hon. Han hade haft sitt att syssla med: han
fördjupade sig i handlingar och dokument som
hade att göra med gamla adelsätters historia. Han
levde för genealogi och förnäm släktforskning. Han
samlade heraldiska emblem. Han hade böcker fyllda
av kolorerade planscher föreställande vapensköldar
och böcker fyllda med ättelängder och de yvigaste
stamträd. Med otrolig iver följde han en frälse-
släkts historia ända fram till ursprunget, anfadern,
ättemodern, alltid ryggande tillbaka av olust, om
han på vägen stötte på något som var av tvivel-
aktig adel eller otvivelaktigt plebejiskt. Men att
leta sig fram i den underliga labyrint som var hans
hustrus hjärta och känna sig för, om där till även-
tyrs fanns något som var ofrälse, det hade han
intet sinne för. Sida vid sida hade de vilat i den
äktenskapliga sängkammaren, men några klumpiga
illa utförda smekningar var allt vad denne skinn-
torre gubbe skänkt henne. Hon hade haft motvilja
för hans maktlösa närmanden, och ännu vid fram
emot de fyrtio var hon oberörd som en ung flicka.
Kanske gjorde det sitt till att hon verkade yngre
än hon var. #nnu väntade hon med hemlig skräck
och trånad på det stora ögonblicket.
  Läste Pepe Sanchez allt det där i hennes ögon,
då de i skymningen sökte hans? Varför inte? Dum
var han alls e;. Varje gång brukade han stanna
en vecka på Eka. Han fick ett litet rum, en vrå
ovanför höskullen. Härifrån hörde man om vår-
nätterna hans fiol klinga. Det var som om han
spinnande och sjungande velat locka någon
till sig.
  Hennes nåd fru Löwenström köper hans nipper.
Hon tycker sig göra en god gärning därmed. En
farande fattig zigenare, tänker hon leende och be-
traktar skräpet hon radar upp på toalettbordet fram#
#ör sig. Ibland drar hon med en av hans kammar
genom sitt mörka langa hår. Kammen glittrar i
det svaga Ijuset från oljelampan. Den löper som
en eldstråle genom hennes hårslingor. Då får hen-
nes leende något ovisst och skälvande. En av hans
granna dukar lägger hon över sina nakna skuldror.
Hon fäster den med en oäkta stor glasbrosch-
hon som har så många dyrbara smycken i sitt
skrin. Men hon tycker att den där glasbiten här i
natten blixtrar på ett sällsamt sätt. Blir hon inte
en annan i den utstyrseln?
  Jo, hon blev en annan, en ung flicka som ville
vandra över hela jorden hand i hand med den svart-
ögde zigenaren. Så drömde hon medan Ijusskenet
blixtrade i den stora glasbiten på hennes bröst.
Och ibland såg hon i spegeln hur röda strimmor
kommo i glassmycket. Det var som om hennes eget
hjärteblod runnit dit och fargat det med sin röda
saft.
  Hon öppnade fönstret och zigenarens toner
kommo sakta silande in til# henne som månstrålar.
Om bara inte månen Iyst så starkt denna natt!
Smöge hon sig nu ut, skulle hennes stora gestalt
fylla hela garden. Någon skulle kunna valcna och
se henne. Då drog hon sig in i rummets skugga
och Iyssnade stödd mot den äktenskapliga sängen.
  Men en av dessa vårnätter kunde hon inte halla
sig stilla. Hon hade velat hänga upp en av zigena-
rens granna schalar över månen för att sänka hela
trakten i mörker. Men hon trotsade månen och
smög sig utefter husväggell till baksidan av bygg-
naden. Här stod hon länge darrande av köld. Sa
gled hon vidare som ett stort nattens djur med
glimmande ögonstenar.
  När hon kom in i stallet, stannade hon vid tra#
pan och gav till ett litet rop. Genast tystnade fio-
]en med sin sång. Pepe Sanchez kom ned till henne.
Kanske trodde han först att det var nagon av gar-
dens vackra flickor som månskenet drivit ut pa
strövtåg. Men han röjde inte någon förvaning, när
han upptäckte herrgårdens fru, lutad mot trappan.
Kanske var han heller inte förvånad. Hade han inte
lockat henne till sig?
  Och den natten steg hennes nåd fru Laura stödd
på zigenarens arm upp för den smala trappstegen till
sitt enda stora äventyr. Vaknade någon i gården
och förvånade sig över att fiolen sa plötsligt tyst-
nat? Dessa vårnätter hade fiolens musik blivit ett
med de susande träden. Men nu teg den stilla.
  #latt efter natt smög sig fru Laura Löwenström
till höskullen. Zigenaren förlängcle sin vistelse. Han
glömde sina göromål och affärer. Han glömde
kastrullerna som skulle förtennas. Han glömde
gumsarna som väntade på att gällas. Med dem fic};
det gå hur det ville. Varorna och krimskramset i
den stora säcken fingo gärna för honom skrynklas
och multna. Xan hade äntligen funnit äkta guld.
Men en vårdag årog han sina färde. #dmjukt med
hatten i handen stod han pa stora trappan framför
fru Laura och tog adjö. Vinden ryckte och slet i
hans granna halsduk, den flög ut som en upprorisk
fana som längtade att rycka honom med sig. Och
fru Löwenström såg honom gå. Hon tyckte att
#mor och gräs på denna korta tid växt upp om-
#ing Eka. Alla vårens vällukter voro i luften. Hon
    oe, fastän han gick sin väg. Hon ångrade ingen-
#ng. Hon hade äntligen lärt känna kärleken och
#ällusten
 Men när zigenaren väl försvunnit, blevo dagar-
a långa på Eka och nätterna ännu längre. Snart
#irkte hon att hon skulle ha ett barn. Hon var
   ka och hon skülle ha ett barn. En sådan historia
   maste döljas. Da reste hon ned till Köpenhamn.
   Hon var rädd, ohyggligt rädd. Hon gömde sig
' helt för världens blickar. Om hon kunnat, skulle
  hon flytt ut i skogarna som djuren göra och fött
  sitt barn och grävt ned det. Och ända kände hon
  att hon älskade det. Men skammen och rädslan
  för att hennes förhallande skulle bli upptäckt voro
 : ständigt över henne. Hon tyckte sig leva i en grop
- med ett klippb#ock fritt svävande i luften öYer sig.
Och klippblocket var människornas dom #om skulle
krossa henne.
   #lon födde sitt barn i det #rämman#e #an#et
Ständigt ruvade hon på tanken att taga det till sig,
men hon var alltför bunden av alla livets konven-
tionella begrepp och det stånd hon tillhörde. Det
var ändå en så stor vacker flicka, och hon hade ett
löjligt nöje av att ge barnet namn som hon fiskat
upp ur rcmaner och reseskildringar från den pyre-
neiska ha#vön och kanske också präntat in hos sig
under Pepes skrytsamma berättelser om sina tusen
flickäventyr i Granada, Sevilla och hela det blom-
mande Andalusien. I kyrkböckerna blev flickan
upptagen som Rosita Concepci6n Pepita Jimenez
Sanchez Lager av okända föräldrar. Genom per-
soner som sysslade med sådaDa förmedlingar fick
hon barnet inackorderat hos en hantverkar£amilj i
Jönköping för att dock ha det nära. Så for hon
tillbaka till Eka.
  Och så var hon ånyo härskarinna där. Hennes
sköte hade icke för allt folket uppenbarat den
skamliga hemligheten.
  Nästa var kom den förhoppningsfulle zigenaren
åter vandrande till Eka. Han sjöng. Hans strupe
var fylld av toner som måste ut. Varje sten på
vägen berättade här Ijuva minnen. Men vid grin#
den stannade han förskräckt. Två stora hundar
med öppna gap kommo rusande emot honom som
hade de för avsikt att slita honom i stycken. Han
kunde inte komma in. De spärrade vägen till para-
diset för honom. Och när han springande och hat-
fullt svärjande gav sig därifrån, såg han en skymt
av den höga fru Laura Löwenström pa trappan.
Hon lockade icke till sig hundarna. Hon hade
släppt dem på honom. Det var hennes sätt att häm-
nas för flickan Rosita Concepcion Pepita Jimenez
Sanchez Lager, född av okända föräldrar.
  Fru Laura Löwenström sag inte ofta sedan sin
dotter, och hon gjorde det endast i hemlighet, som
en besökande välgörande dam, som ägnade sitt
ömsinta burgna änkestand at att uppoffrande och
ädelmodigt fara omkring och ge barmhärtighetens
allmosor #t fattiga utackorderingsbarn, och utan
tre sig dottern eller fosterföräldrarna fingo
#eta, att det var modern som då och då med m#nga
#mtnaders mellanrum kom och lämnade några tior
    den fotografiprydda byran i helgdagsrummet
#ller mellan krukväxterna i det osande köket. I ara-
#I var hon ändå rädd för att människor skulle få
#;ta något om hennes felsteg. Då hennes kärlek
Ihq barn måste ta sig andra utlopp, bjöd hon där-
#f#r senare om somrarna till sig Petra och Petras
 bröder. Tyckte hon kanske att hon famnade sin
 egen lilla dotter, när hon slöt Petra i sina armar?
 Hur hennes hjärta måste bränt och suckat! Hon
 tillhörde en tid da en bekantgjord och öppen fri
 förbindelse pa nytt efter I 700-talets upplösning
 börjat anses som något of örlåtligt syndigt. Själv var
 hon ju ocks# strängt uppfostrad. Mycket som aldrig
 blev uppenbarat försiggick visserligen denna tid i
 hemmen. Hustrurna togo sig kanske älskare, bar-
 nen kanske icke alltid voro husets herres, och
 husets herre hade i stället en talrik avkomma för-

 7 v. #rusenst)#rt#o XIII
delad mellan barnhem och välgörande stiftelser.
Men som oeftergivligt villkor gällde det då att
man skulle hålla tand för tunga,
  Laura Löwenström bibehöll dock alltid både per-
sonligen och brevledes en viss förbindelse med
Rositas fosterföräldrar. Under hela sin livstid
släppte hon aldrig dottern riktigt ur sikte-men
det var på lång sikt hon som oftast hade henne.
Hon understödde henne också med pengar i smärre,
men ganska regelbundna poster.
  Petra höll upp med sin berättelse och de bilder
Angela nyss sett för sig så tydligt sjönko in i
vråarnas skuggor.
  -Vill du höra mera? frågade Petra.
  -Ja, viskade Angela.
  Och Petra fortsatte. Grenen flög som en skugga
mot gardinen. Angela skyggade litet tillbaka för
den. Nu fick hon höra om denna Rosita Concep-
cion Pepita Jimenez Sanchez Lager.
  Rosita var icke mer än femton #r, när hon blev
uppasserska på stadshotellet i Jönköping, ehuru hon
genom sina stora och redan utbildade former före-
föll minst sjutton. #Ion var en stralande mörk skön-
het-en fullkomligt spansk skönhet. Männen bör-
jade svärma omkring henne. Men hon valde, fastän
ännu så ung, med en viss ekonomisk beräkning,
åtminstone så mycket att varje litet tillmötesgå-
ende inbragte henne en eller ett par större sedlar
och så mycket kläder hon kunde önska sig. En av
hennes förste älskare, ja den förste som riktigt
hade henne, var gamle greve Sauss på #Iönsekind,
svärfar till Gustens nominelle fader och Gustens
egen verklige bade far och morfar: Värnamotrak-
tens rynkige påpasslige riddar Blåskägg, han som
alltid var framme, när en vacker kvinnlig ros i
nejden nyss slagit ut och väntade på att bli ploc-
kad. Med honom födde hon år I882 en dotter, som
hon kallade Lotty.
  Biträdd av Laura utackorderade hon den lilla
i Jönköping som hon själv blivit utackorderad,
men ieke i hemlighet utan fullkomligt öppet och
erkännande sig som flickans mor och ordentligt
varje månad betalande för henne en ringa, men
säker summa, under det att fadern, den gamle
stormrike greve Sauss, varken erk;inde hemle eller
betalade det ringaste för henne. Däremot hjälpte
han Rosita själv att försvinna till Stockholm och
etablera sig där i den glada världen. Hon hade
tidigt, pa samma gång som ett utvecklat ekono-
miskt sinne, visat en het oro i blodet, som icke
lät sig stillas, men den omtänksamme gamle greve
Sauss ansåg att man åtminstone borde göra allt vad
i mänsklig förmaga stod för att förskaffa den till-
fredsstä#lelse och därvid uppmuntra den att fortsätta
att urladda sig under omständigheter, som även
beredde det kloka och kalla förvärvsbegäret hugnad.
  Dottern Lotty växte upp i Jönköping, och när
hon var någorlunda vuxen fick också hon anställ-
ning pa stadshotellet. Här var nu en ny spansk
skönhet för männen -hon var lik sin mor, men
gladare, ännu mera lysten på äventyr och smyc-
ken. Med henne var det Gustens fader till namnet,
den påvlige greven Värnamo af Sauss, gifte sig,
då han skilts fran grevinnan Carola. Men knappt
hade han blivit gift med Lotty, förrän hon rymde
med den unge Gusten. I utlandet tillbringade de
flera år, till dess hon ensam stannade i Berlin,
där hon långt senare med sin mor, som då förenat
sig med henne, och med av sin förre man samt av
Gusten försträckt startkapital öppnade ett tvivel-
aktigt nöjestempel-som egentligen inte alls var
så tvivelaktigt, eftersom dess karaktär till en del
var tämligen otvetydig och uppenbar. Om det
där sista berättar ju inte Laura, eftersom det var
efter hennes tid, men om det har man ju hört till-
räckligt från annat håll, och Frideborg i sitt brev
lät ju oss också förstå en del.
Angela avbröt Petra plötsligt.
  -Och det var till dem hela sällskapet nu reste,
viskade hon häpen.
  -Ja, sade Petra kort. Det var till dem. Men
du har inte hört slutet.
  I Stockholm hade den sköna Rosita Sanchez
levat som en av de eleganta #halldamer#, vilka
icke voro alldeles ovanliga i huvudstaden pa I880-
talet - som en firad demimonde, en hetär på
modet. Laura Löwenströms dotter demimonde !
Laura Löwenströms dotter ur famn i famn! Men
hela denna tid följde Laura Löwenström p# Eka i
tysthet med Rositas öden. Rosita skrev väl också
ibland till sin barndoms välgörarinna. De voro
Lauras p# en gång fasa och efterlängtade para-
disiska manna, dessa brev. Men Rosita, som av en
slump fatt veta vem hennes mor var, tycks ha
hållit obrottsligt tyst därmed. Kanske tyckte hon
inte det var något att skryta med. Hon antydde i
stället gärna att hon var av kunglig härkomst. I
slutet av I 887 och början av I 888 var Lauras
bror, kommendörkaptenen, på nagra vintermåna-
ders besök i Stockholm. Han blev kär i Rosita
utan att veta att den sköna demimondänen, som i
Stockholm gick under namnet #andalusiskan», var
hans egen systerdotter. Under förbindelsens lopp
erfor han det likväl av Rosita, men detta endast
ökade hans ]idelse för henne. Han till och med
hyrde en mindre våning åt henne i staden inom
broarna, och för en tid övergav hon sina andra
beundrare. Förbindelsen, fastän så tillfällig, bar till
Rositas förtjusning frukt.Rositafickaterendotter.
  Petra stirrade på Angela med vidöppna ögon.
Hon hade nämnt sin fars förbindelse med lugn,
därför att det var något annat som oroade henne.
Hon grep tag i Angela.
  -Rositas barn med min far, sade Petra lågt,
blev Agda Wising. Agda!
  De sutto tysta. Grenen rörde sig feberaktigt mot
gardinen.
  -Det är min hal#syster, Agda, sade Petra och
upprepade åter hennes namn liksom för att riktigt
fatta det. Så du måste för framtiden få riktiga
varma släktkänslor för henne, Angela!
Petra log litet melankoliskt.
  Laura Löwenström drog genom det vanliga
slagets mellanhänder försorg om att Agda ut-
ackorderades till ett rättskaffens statarfolk i trakten
av Ekered, där hon hade möjlighet att, beständigt
biott som snäll och välgörande gammal dam, hela
ortens goda fe, oavlåtligen övervaka och se till
henne. Flickans verkliga mor, Rosita, hade också
årligen besökt Agda under hennes spädaste barn-
dom och då även med iakttagande av all försiktig-
het, såsom den diskretaste av döttrar, hälsat på fru
La#lra Senare upphörde dessa besök, och längre
#ram kom ju Agda till själva Ekereds säteri som
husa en tid, utan att någon visste om hennes här-
komst. Men då var gamla fru Löwenström redan död.
  Angela såg alltjämt på Petra. När Petra bör-
jade berättelsen om Laura Löwenströms kärleks-
historia, hade Angela genast fått en aning om att
den på något besynnerligt sätt måste vara sam-
mankopplad med dem själva och deras eget liv. Nu
fördes hennes tankar strax till Frideborg som var
så lik Agda.
- Och Frideborg? frågade hon.
  -Frideborg, hon är Agdas halvsyster, liksom
Lotty och jag själv, log Petra. Hon är också dotter
till Rosita - hennes tredje dotter. Det fore-
f aller som om släkten von Pahlen av ödets n#ck
e]ler dunkla tillskyndelser oupphörligt drivits hän
mot zigenaren Pepe Sanchez och hans blod. Själva
voro de blonda svenskar och balter. De m#ste
dragits till detta orientaliska och mörka som för
dem var ett stort och underbart äventyr. Hos
stackars bror Hans blev det dragning till det öster-
ländska i materialistisk judisk form, och han
råkade ju väl ut med Betty. När Johan von Pahlen
en gång kom till Stockholm från det lilla bruket
i #ärke eller Västmanland sammanfördes han på en
maskeradbal, ty Johan hade ju alltid varit mycket
levnadsglad, med Rosita. Och Johan hade ju också
alltid älskat den blommande skönheten. Därefter
blev Rosita för tredje gången mor. Frideborg är
kanske Johans dotter. Men det egendomliga, fast
det var väl inte så egendomligt, är att Rosita sam-
tidigt hade en längre #örbindelse med en ung ny-
bliven judisk student, Jacob Levin. Därför är det
också möjligt att Frideborg är Jacob Levins
dotter.
  Angela strök sig förvirrad över pannan - en
liten hjälplös åtbörd som om hon funnit sig mitt
inne i en labyrints irrgångar.
  Hon sade Petra det:
  -Det är som jag ginge vilse... i en labyrint.
  -Ja, det här är som att gå vilse inne i en
erotisk irrgångssalong# sade Petra mörkt. Men
vad Jacob Levin angår, skall han mycket tidigt ha
tyckt om att orientera sig i erotikens irrgångs-
salonger. Helst när det kunde ske så billigt som
niöjligt-och den här gången ska]l han inte ha
betalat något alls. Inte till sin älskarinna och ännu
mindre naturligtvis till sin eventuella dotter, även
om han anar att det kan vara hans dotter, eftersom
han levde med Rosita hela tiden hon gick havande
med henne. Och sedan har han nog på mycket för-
siktigt avstånd följt Frideborgs utveckling, om
jag känner honom rätt.
  - Och ha Frideborg och Agda själva intet
vetat om sin släktskap med varandra? sade
Angela lågt
  -Nej, de hade ju utackorderats på skilda
ställen. Frideborg i Stockholm, faster Laura tyckte
sig väl vid det laget haft besvär nog med föijderna
av sitt sena äventyr och att det kunde vara till-
räckligt att ha en svarting där nere i trakten att
påminna henne därom. Hon hade ju också hunnit
bli rätt gammal. Och den sköna andalusiskan
Rosita Sanchez, faster Lauras egen dotter och Fri-
deborgs mor, försvann ju sedan utomlands och
flyttade till sist ihop med Lotty i Berlin.
  -Nu, fortfor Petra, när den åldrande Rosita så
plötsligt fått både Agda och Frideborg över sig
därnere har hon naturligtvis berättat det för dem.
Därav de mystiska orden i Frideborgs brev. Fri-
deborg har väl varit glad och stolt, men ibland
kanske också rädd för oss, stackare, och bara
vågat antyda något. Kanske hade hon varit
nöjdare, om hon inte på det här konstiga sättet i
förväg varit släkt med oss. Annars är det väl sa
att hon först, försiktigt trevande, velat känna sig
för. Men den som hela tiden nog vetat alltsam-
mans är greve Gusten af Sauss. Därför gifte han
sig väl till stor del med Agda, och kanske tvekade
han en tid mellan henne och Frideborg. Bägge äro
ju halvsystrar till hans ynglingaårs Lotty, liksom
#otty är halvsyster till honom sjål#. Det står om
Gusten ocksa i boken. Hade faster #aura hållit sin
egen dotter, Rosita, pa avstånd från sig, tycks hon
däremot ganska flitigt ha bis#ått atminstone den
äldsta av sina dotterdöttrar med råd och dåd. Om
hon hunnit uppleva det, måste Lottys förmögna
gifte ha blivit hennes alderdoms sista glädje. Men
den skulle ju i alla fall strax ha grumlats av den
nnga oroliga kvinnans äventyrliga rymning och
samliv med Gusten.
    Angela sade:
  -Hu, jag nästan önskar att vi aldrig funnit
den där boken. Laura L.ö#renström hade ju ocks#
gömt den så väl. Hon hade kanske först tänkt att
hennes dotterdöttrar och hela hennes släkt skulle
få veta allt, men sedan ångrade hon sig. Hon till-
hörde en helt annan tid än vi-då när allt måste
smusslas med och hållas hemligt: till och med
levande barn. Framför allt levande barn.
  Och Angela sträckte på sig så att den svällande
linjen under hennes bröst åter blev fullt synlig.
  -Min farfar och Johan von Pahlen älskande
samma kvinna, sade hon drömmande. Och så Jacob
Levin! Och så dessa grevar af Sauss!
  Hon ryste.
  -#tten von Pahlen, zigenaren Pepe Sanchez,
judarna Levin - och så (lessa ohyggliga grevar
Sauss, mumlade hon. Hur allt blod till slut rinner
ihop . . .
  S# sutto de ater tysta. Båda sago sa tydligt för
sig Agda och Frideborg. Hade de inte alltid känt
att de själva på ett egendomligt sätt varit för-
bundna med dessa mörkögda unga flickor? Oupp-
hörligt hade de dykt upp i deras liv. Till slut hade
de gift sig med unga adelsmän, av vilka en var av
Petras och Angelas egen släkt, och de hade därmed
kommit upp i samma samhällsklass som de själva.
De voro alla förenade. Samma blod rann i deras
ådror. Detta enda #felsteg# som Laura Löwenström
en rusig vårnatt begått hade ynglat av sig. I hennes
spår växte dessa unga flickor upp som svarta
blommor. Angela kunde inte komma ifrån den
tanken att Frideborg var Johan von Pahlens dotter
- eller Jacob Levins. Frideborg hade alls inte
Johans sällsynta, liksom fromma charm, men at-
skilligt i hennes nervösa och nyckfulla väsen kunde
vara ett direkt utslag från hans natur-om det
nu icke i stället var ett utslag av Jacob Levins
judiska hets. Hennes längtan efter granna och
glittrande ting kunde väl förklaras enbart såsom
nedstamning från den sköna Rosita, men det måste
ha förstärkts också genom blodsinstinkterna hos
fadern, antingen denne nu var Jacob Levm eller

  Ja, :Petra och Angela hade känt något särskilt
för Agda och Frideborg, och ända hade de varit
blinda så att de inte förstått. På en enda natt hade
de fått sina ögon öppnade. Och nu värkte ögonen
och det sjöng för deras öron.
  -Vi måste göra något för dem, om det behövs
-ml när vi veta alltsammans, sade slutligen Petra.
Faster Laura ville det, det förstår jag av vad hon
skrivit.
  Ja, hon ville det, tänkte Angela. #en till sist
fattades det henne ända mod att bekänna. Därför
gömde hon boken sa väl. ganske tänkte hon också
att var och en ändå maste ensam reda upp sitt liv
som hon själv fått göra det. Fastän hon gjorde det
på fel sätt. Du stackars fattiga Laura Löwenström!
  Lampskenet föll på den stramaljklädda stolen,
som ända tills nu gömt Laura Löwenströms hem-
ligheter för dem. Rosorna glödde mystiskt. Blad
#ch blommor slingrade sig uppåt och dolde stjälken
som i djupet och mörkret trofast höll dem samman.
  Angela flyttade sin hand och tog försiktigt på
stolen som om hon väntat att den skulle brännå
henne som eld. Det föreföll henne h#r där hon satt
i natten bredvid Petra, som om stolen bar upp
deras slåktträd. Så som rosorna och bladen här
slinglade sig om #aIan#ra och låto ha#utspruckna
knoppar och nya blad skymta i ett oändligt per-
spektiv gåvo de på ett hemlighetsfullt sätt bilden
av en stor släkt, där inte ett blad eller en blomma
kunde ryckas lös och #ara för sig med vinden-
fast på samma gång också av en stor och samman-
hängande enda mänsklighet, dår allt var invävt, in-
snott, inådrat i vartannat. Och var inte den stora
mänskligheten själ# den enda säkra släkten?
  Det var ängslande och fröjdefullt på en gång.
Ett litet hugg hade släktträdet fått. Ett okänt
skott hade ympats in på det Men blommor och
blad som sprucko ut från det skottet voro så för-
villande lika de ursprungliga. Hade inte även
Levins släkt, den mörka judiska, kommit till von
Pahlens? Rötter och grenar förenade sig och ville
växa upp till ett högt träd som nådde himmelens
blå kupa. Och Angela själv, #ar icke hon o#kså
under sitt hjärta ett ]iv som l#n med ny saY till
den gamla stammen?
  Livets oändliga förvirrande skönhet grep henne.
De små människorna trodde att de syndade och att
de skamfullt följde sina lustar under vårnätters och
sommarnätters bleka mane, men livet behövde dem
för sina fortplantande, forenande, enande ändamål.
De fördes vidare blinda och bedårade av blodets
sång, och de tvingades att skapa och skapa pa nytt,
tills dess jorden vimlade av barn och till dess
marken stod klädd med blommor och gräs. Det
fick icke bildas tomrum, myllan fick icke ligga
svart och frölös. Och ur allt detta växande och
födande steg till sist ett vrål upp mot himlen och
fyllde rymden med ett hotfullt eko. Ranonerna
blixtrade ut sina miljoner dödar, svärden höggo,
man brottades med man. Men över en blödande
och dödande människomassa som till sist muJtnade
i jorden växte åter en vår spätt Ijusgront gräs, och
i vårens gräs och bland örter som doftade ånnu av
blod och skälvde efter skriken famnade nya
älskande par varandra.
  Man skapades till att älska och föda. Men nu
mindes Angela plötsligt Thomas Meller tala invid
de liksom bloddrypande textilierna i fiskarstugan
på t#sa ägor:
  -Skapades man inte också till att döda? Kanske
mordet och dödandet ocksa voro en form av lust?
Våldtäkten har ju alltid följt kriget i sparen. Man
drog vapen just för att få famna, man körde in
kniven i den som låg i paroxysmer under en, och
man älskade just den man dödade. Men när våld-
täkten var fullbordad, när kniven stuckits in i
slidan och säden hade såtts, föddes kanske ny enig-
het och harmoni ur hat och brutalitet, likaväl som
ur sköten som villigt och smäktande höjt sig mot
såningsmannen. Och kanske också det människorna
kallade sjukdom och tillbakagång, last och för-
irring ibland kunde föda en helt ny hälsa, en
jäsande frisk styrka, liksom från vilda skott häm-
tade ur skogen?
  Angela for långsamt med händerna över sin
kropp där det nya livet blommade.
  Hon steg upp.
  -Vi måste lägga oss, sade hon frysande.
  Men Petra hade somnat. Hon sov lugnt med
Laura Löwenströrns dagbok i sitt knä. Och Angela
kände ett plötsligt hugg av medlidande med henne.
Hon tyckte att Petra kommit utanför ringen. Hon
hade aldrig fött och skulle kanske aldrig föda. Och
då böjde sig Angela ned och kysste, utan att Petra
visste det eller någonsin skulle fa veta det, hennes
bröst som höjde och sänkte sig i sömnen.
  Dagarna i december hade fått en allt starkare
fart ju mer man nalkades jul. De voro som fallande
snöflingor, den ena tätt på den andra. Det blev
mörkt så tidigt på dagen, och det hade svårt att
Ijusna, Redan om morgnarna fick man tända. Om
natten strålade stjärnorna över en värld höljd i
snö. Om dagarna dröjde en liten blek måne ofta
kvar på himlen, som en lampa man glömt släcka.
  Angela vaknade dessa vintermorgnar med en
känsla av att något hänt. Då mindes hon Frideborg
och Agda, som så med ens blivit hennes nära släk-
tingar #på mer än ett VisT. Vad gjorde de nu i
Berlin? Roade de sig? Hade de redan blivit över-
givna av s;na män ? Varken Petra eller Angela
hade ännu svarat på Frideborgs brev. Det var sa
mycket att tala om och sv#rt att få rum med det
på ett par brevark. Båda väntade de omedvetet på
att något skulle inträffa Ranske Agda och Fride-
borg ej skulle trivas i Berlin, Kanske skulle de resa
tillbaka till Sverige. #Ien ännu hade de inte hört
något, och ingenting hade hänt.
  När #ngela steg upp på #ulaftonens morgon,
kände hon samma förväntansfulla glädje, som när
hon var barn och den stora dagen äntligen randats.
Ute på gården tycktes ett par väldiga havrekärvar
som arrendatorn satt upp leva och rora sig av
flaxande små vingar. Alla traktens gråsparvar
hade redan tagit dem i besittning. Angela öpp-
nade sitt fönster, och ett gallt pipande och kvitt-
rande steg upp till henne. Träden voro vita och
glittrade av snön. Sjön var igenfrusen. Nu skulle
man kunna gå över isen till den ensamma ön mitt
i sjön, sommarens förtrollade ö.
  Kvällen skulle de tillbringa på Ekered hos Betty.
Nu voro säkert alla hennes gäster församlade där.
Peter och Lilian och Paula, Sven och Bess och
deras lille son, Jacob Levin och hans familj hade
kommit från Stockholm föreg#ende dag. Angela
hade inte träffat de#n än. En smula rädd för deras
ögon var hon väl. Med en liten smäll drog hon
igen fönstret.
  Tidigt pa eftermiddagen foro Angela och Petra
i släde till Ekered. Klockan var bara tre, men det
var redan mörkt. I stugorna de foro förbi lyste
det, små matta fyrkanter av Ijus som föreföllo att
vara fönster direkt skurna ur mörkret, ty stugorna
skymtade endast som skuggor.
  -Du är väl inte orolig att nu möta dem alla?
frågade Petra.
  - Nej, sade Angela muntert.
  Men hon kände sig inte riktigt väl till mods.
När de stego in i hallen på Ekered, möttes de av ett
tjut från Jacob Levins fyra barn. De dansade och
skuttade omkring dem. Sma svarta ungar med
stora krakiga snablar och utst#ende öron. Deras
munnar och händer dröpo av flott, så att Angela
var rädd att komma dem för nära. Hela dagen
hade de uppehållit sig i köket, smakat och snaskat
i sig, nupit i den feta julskinkan, doppat fingrarna
i spadet, frossat på allt de fått tag i. Maken till
det överflöd som fanns i Bettys kök hade de aldrig
varit med om. De voro också upphetsade som om
de druckit för mycket vin.
  Alltjämt dansande och skuttande runt omkring
Angela och Petra följde de dem in i Hans' rum.
Betty var naturligtvis inte där. Hon höll i sista
stunden på att klä om sig uppe i sitt rum. Hon
hade bibehå]lit sin vana att aldrig bli färdig i tid.
  Benno Levin kom i stället trippande mot dem
och önskade god jul. Hans rynkiga ansikte strålade
och Iyste i ett stort leende. För honom var ju
julen mer än annat barnens fest, och till barnen
räknade han alla, bade de yngsta och de vuxna.
Han lade sin arm beskyddande runt Angela, som
om han nu toge ansvaret för hennes tillstånd, och
förde henne fram till de andra. Peter tog henne
strax i famnen och tryckte hjärtliga smällkyssar på
hennes kinder. Han låtsades alls inte märka hennes
figur. Lilian daremot, lang och smal i svart siden,
granskade Angela fran topp till ta. Det såg ut som
om hon gärna velat vända på henne for att noga
få syna henne från alla håll. Paula hälsade blygt,
en smula generad. Hon hade ännu öronen fulla av
alla moderns klagovisor över Angela. Sally, Jacobs
hustru, svällande och kraftig i en eldröd klänning,
flammande som en brasa, tycktes med sin hälsning
vilja önska Angela välkommen i matronornas
krets. Jacob Levin tryckte snabbt hennes hand.
Hans skarpa ansikte böjde sig ett ögonblick över
henne som om också han önskat få kyssa henne,
men när Angela instinktivt drog sig undan, steg
han sårad och mumlande för sig själv tillbaka.
Sven och Bess sutto i samma stol. De kommo inte
upp ur den, utan räckte fram händerna ur stolens
djup. Också de voro smått blyga för den nya
Angela, men för att dölja det skjutsade de sin lille
son Hans-Benjamin rätt in i hennes famn.
  -Du skall få se vad det blir roligt att ha
ett barn, viskade då Bess snabbt över gossens
svarta hår.
  För Angela var hela denna hälsningsceremoni
besvärlig och prövande. Det var som om alla på
nagot sätt nu fått rätt till henne. #ven när de voro
vänliga och kärleksfulla, grävde deras fingrar ny-
fiket och undrande i hennes sköte.
  Lille Benno Levin kunde inte släppa henne. Nu
placerade han henne i en stol bredvid Bettys evigt
flammande och knastrande brasa.
  Han pysslade som en liten tomte omkring henne.
Om han fått, skulle han stoppat kuddar bakom
hennes rygg och satt en pall under hennes fötter.
Fran andra sidan av rummet iakttog Gotthard

#r . ...# A. n #TTI
henne med sorgsna blickar. Edla sysselsatte sig
med Jacobs barn, som hon sökte halla så långt som
möjligt ifrån sig för att ej bli fläckad av deras
rysliga flottiga fingrar.
  Men Märta, den äldsta och förståndigaste av
dem, kom fraln till Angelas stol. Hon ställde sig
framför Angela med ett bortskämt barns hela
säkerhet.
  - Så tjock tant Angela blivit, sade hon med sin
gälla röst.
  -Det barnet ser då allt, viskade Sally förnöjd.
  Och i rätta ögonblicket kom Betty blossande i
ansiktet in genom dörren.
  -God jul! God jul! ropade hon at alla hall.
  Det var första julen utan Hans, och hon hade
gråtit i den grå daggryningen, men nu syntes det
inte på henne. Tomheten efter Hans måste fyllas.
och därför hade hon bjudit ihop släkten. Hon
maste ha luften full av barnskrik och glada röster,
hon maste ha händerna fyllda av tusen bestyr för

  #Ien varje gång hon såg på
erinrade hon sig, och da stack det i bröstet pa
henne, att Hans och Jacob haft samma älskarinna,
den vackra Dora Macson. Sådant minns man.
Doras mjuka steg blandades denna jul med Hans'
trötta fotsteg som Betty alltid hörde, så snart det
blev ett ögonblicks tystnad omkring henne.
  Nu slogos dörrarna upp. Betty tog sin fars arm
och de tågade ut i Ekereds stora matsal. Det var
en lång rad som par om par tågade genom rummen
till matsalen. I slutet av raden hoppade Jacob
Levins barnungar med strålande ögon och med de
flottiga fingrarna i ett rörligt spel i luften.
  -Nu skulle det vankas mera skinka och treif-
godsaker, viskade de förtröstansfullt.
  Det langa bordet var dukat mitt i salen. Röda
tulpaner stodo i låga vaser kring höga kandelabrar
av silver. Ljusen brunno med ett klart gult sken.
I ett hörn stod ett smörgåsbord lastat med alle-
handa rätter, ocks# det belyst av sm# gula flammor.

svag anga och ett #restande matos upp l_ytte man
på locken, fann ma# fläskkorv och stångkorv, brynt
potatis, läckra stuvningar av skogssvamp. Pa
faten lago sylta och vackert refflade rödbetor, sill
till brännvinet, sill i dill och rå sill, salt kött, lever-
pastej med skinande bitar av tryffel i, sardiner i
olia. Stora korgar voro fyllda med färskt rågbröd
och vetebröd. Smörkulor höjde sig i små torn, i
slipade karaffer skummade julölet tillsatt med
några droppar madeira som gjorde det an mer sött
och berusande.
  -Var så god, sade Betty och klappade i sina
fylliga händer.
  Hon älskade att bjuda. Hennes hjärta svämmade
#id tillfäNen som dessa över av gästfrihet, som om
också det bjudits fram på en varm och doftar#de'
karott.
   Benno Levin som alltid tyckt om god mat fic#
nu på äldre dar vara litet försiktig. Han tassade
med ett bekymrat uttryck runt smörgåsbordet, men
kunde ändå inte låta bli att le välmenande och
saligt då han såg hur gott det smakade de andra.
Barnen Levin kastade sig som små glupska djur
med tindrande ögon över de för dem eljes för-
l#judna anrättningarna. Fru Sally lät dem äta och
smacka. Hon som fötts av en ortodoxt judisk
släkt hade eljes efter sitt gifte fortsatt att ganska
strängt halla koschermatlagning hemma mitt fram-
för de föraktfullt fnysande näsborrarna på sin man
Jacob, som dock på judiska mäns vis gärna lät frun
styra i likgiltiga ting i det privata, men liksom de
med starka huggbetar tog skadan igen utomhus, då
Sally ju nästan aldrig var med. Fru Sally tänkte:
Herre Gud, här var man ju i en kristen famil;, som
firade sina högtider pa sitt underliga, men onek-
ligen ganska trevliga sätt. Man fick ju ta seden
dit man kom.
  Snart höjde sig sorlet av de pratande rösterna
upp mot taket. Angela höll sig ensam litet i skym-
undan Hon ensam kände motvilja för all denna
feta julmat. Barnen Levin som själva började likna
små stoppade korvar kommo oupphörligt fram till
henne och ville draga henne bort till bordet.
  -i#t då, ät! sade de och visade sina vita skarpa
huggtänder.
  Då och da skuttade de fram till julgranen, som
ännu mörk stod i ett hörn av matsalen överhängd
med glitter, konfekt, julstjärnor och röda äpplen
i trådar, I hemlighet och med snabba sidoblickar,
om någon skulle upptäcka dem, beto de små styc-
ken ur en marzipangris eller höggo en munsbit av
ett åE)ple.
  #u satte sig alla till bords. Det långa bordet
med sin skinande damastduk och med rader av
gnistrande glas såg sa rent, ja nästan fridfullt ut
efter det nu härjade smörgåsbordet Sor#et tyst-
#ade också. En jungfru kom in dignande under
f atet med den präktiga julskinkan som hade en
gaffel prydd med rött och vitt krusigt papper
grymt instucken i sig. Barnen Levin lastade åter
 sirla tAllril#ar f#la Det #Ar ett rerlt #Ir#der, #il}cerl

  -De äro friska, gudskelov, sade Sally med
moderlig stolthet.
  Vid det första glaset vin höll Benno Levin ett
litet tal. Han reste sig upp och stod där vänligt
mysande och såg sig omkring. Hans stämma! när
han talade högre än vanligt, hade fått en liten
darrning - gubbens skälvning, de många årens
trötthet som lagt sig på tungan och i munvink-
larna.
  -Vi äro så glada att åter få vara församlade
här på Ekered, sade han högtidligt. Hos Betty
har det al]tid varit fest. Hos Betty b]i vi bara
glada och goda. Jag minns hur förr en krets av
små barn sutto här kring bordet med Ijusen ski-
nande i sina oskuldsfulla ögon. Edla, Sven, Gott-
hard och Angela. Nu äro de redan stora, mxna
människor, Jag minns också ett annat bord, där
Betty och Jacob sutto som små. Jag börjar bli
gammal, se ni. Nu ha Bettys barn redan vuxit upp,
och Sven och Bess ha en egen gosse, lille Hans-
Benjamin, i vilken vitt skilda blod, väster och
öster, på nytt ha förenat sig, liksom de förut för-
enat sig i Sven själv, i Edla och i Gotthard. Jacobs
barn äro snart stora. Jag gläder mig åt den nya
generationen som kommer.
  Var det inte egentligen på Angela han såg? Han
höjde sitt glas, men det var med Angela han skå-
lade. Hon log mot honom. Gamle Benno Levins
och Angelas ögon möttes över ljusen.
  Lilian såg det och snörpte på munnen. Denna
judens dyrkan av barn! Hon fann den enbart löjlig.
En gång, just en natt som denna, hade Jesusbarnet
fötts, och honom hade de ju begabbat och korsfäst.
Hon tänkte icke på hur många tusen frihetskäm-
par som i det tysta eller under jublande offentlig-
het hängts på kors av de så kallade kristna själva,
icke på hur ojämförligt långt flera blodiga offer
som de hade utkrävt av Judas Iskariots söner till
hämnd för deras skändlighet. Så flögo hennes tan-
kar som alltid till den älskade Alexandra Vind-
Frijs. #ad gjorde hon nu i ett främmande, krig-
förande land? Lilian hade aldrig förlåtit henne att
hon givit sig iväg med kolportören Josef Wahl-
bom Men hennes hjärta var ett enda blödande
stycke av längtan efter Yäninnan. Hon grep om
glaset och drack ur det.
  -Alexandra, mumlade hon och stirrade på en
droppe av rödvinet, vilken liksom en blodfläck
färgade den vita duken.
  Jacob Levin satt tyst bredvid Angela. I hem.
Iighet granskade han henne. Han, som var så van
vid havande kvinnor, plågades av att se hennes
jungfruliga kropp så förändrad. Jag borde tagit
bort det, tänkte han med en grimas. Men Angela
ville föda-inte Dora. Det var för barocktl
  Hennes ena hand vilade på bordet bredvid hans.
Då han märkte att den fått en liten brun lever-
f#äck, tyckte han nästan i förtvivlan att den såg
maskstungen ut.
  Nu visste han att det var Thomas Meller som
åstadkommit detta. Thomas Meller hade fläckat
oskulden, girigt gripit efter denna unga, oberörda
kropp. Vad det skulle smakat honom ! Jacob log
cyniskt. Jojo, en man av hans egen ålder. Vid
de åren vet man vad oskulden är värd. Man är
galen efter sköna unga flickors oskuld. Och nu
satt lil]a underbara Angela här, ensam och över-
given med en brun fläck, som om nattfrosten eller
masken ätit henne, p# sitt vita skinn.
  -Är du Iycklig? frågade han plötsligt och hop-
pades som för sitt liv att han skulle få höra mot-
satsen.
  Angela gav honom en skygg blick.
  -Ja, svarade hon, jag är Iycklig.
  -Naturligtvis, sade Jacob bittert. Du tror väl
att det är ett lekverk att föda barn.
  Angela såg ned pa sin tallrik. Hon log inte
Hon förstod nog att det inte var något lekverk
Ibland hade hon fruktansvärt ont i ryggen. Ibland
smartade och tryckte det i underlivet. Och nu på
#ulaftonen satt hon här och kände sig sa besynner-
ligt främmande för sina egna släktingar.
  -Jag är stygg, sade då Jacob Levin ånger-
fullt. Bry dig inte om vad jag pratar.
  Nu serverades sherry i glasen. Smörbakelser
staplade i ett högt torn buros in. Skålar med
hallonsylt, sa söt att den sved p# tungan, sl;icka-
des omkring. Betty förde skeden mot sitt glas. Det
klang av glaset mot silverskeden som om en liten
klocka plötsligt börjat ringa. Samtalen tystnade.
  -Vi skåla för absen# friends, sade Betty med
sin djupa stämma.
  -Absent friends!
  Skålen dracks under tystnad. Till och med bar-
nen Levin hörde upp med sitt stoj och gapade med
munnarna fulla av smörbakelse.
  Och i den uppkomna stillheten gingo tankarna
till de frånvarande. De slogo en ring kring bordet,
där ljusen flämtade. De trädde fram ur skuggorna
borta i hörnen och gledo stilla över golvet på osyn-
liga fötter. Hans von Pahlens trötta leende flac-
kade ett ögonblick över bordet. Of rivilligt sträckte
Betty en hand bakom sig för att gripa tag i honom,
men handen stack i tomma luften. Då förstod hon
att Hans' leende mött Dora Macsons. I ett svep
av frasande siden och böljande lemmar omsvepte
hon just nu Jacob Levin. Men hon hade ju också
tid för andra. Hennes yppigt slanka och sköna
kropp räckte till för alla.
  Angela fingrade upprörd kring sitt glas. Långt
ur f j ärran tyckte hon sig höra Thomas Mellers
röst. Men när hon vände litet på huvudet för att
uppfånga blicken ur de grå ögonen, var han inte
där.
  I ett grymt och hetsande gyckelspel tycktes de
franvarande vännerna driva med dem som opa-
kallat druckit deras skål. I dimman som vinet hopat
för Svens ögon såg han de Iysande knapparna på
Agda Wisings kavaj. Med dröjande fingrar
knäppte hon upp #em en #ör en. Det var för honom
hon knäppte upp dem, de Iysan#e knapparna, som
slöto till blusen om hennes små runda bröst, för
honom, skolpojken, som i sin yra och i sin valp-
aktiga sva#het inte kunnat anamma den stora
njutning hennes sköte velat skänka honom, utan
tumlat at sidan och fruktlöst l#tit sin kraft
förgå.
Alexandra Vind-Frijs snuddade för en sekund
vid Lilian. Men långsamt, långsamt flyttade
Alexandra sig bakåt, och Lilian såg henne fam-
nas av predikanten Josef Wahlbom, en upphettad
faun med halvt uppriktiga, halvt hycklande guds-
ord p# läpparna.
  Också Paula såg någon för sig. Men hon såg
inte som de andra en drömbild. Hennes ögon
sökte Gotthards, men han mötte inte hennes dyr-
kande trogna hundblick, och så var även han en
frånvarande vän, om han ens kunde kallas för det.
  Men lille Benno Levin med sin skälvande tunga
tänkte inte på frånvarande vänner. Han famnade
framtiden-en framtid da han inte ]ängre skulle
vara med, då han själv skulle vara en absent friend.
Han drömde om nya generationer av släkterna
von Pahlen och Levin. Och mitt ibland dem vand-
rade Angelas lilla barn, ett kärleksbarn, som hade
Angelas egna svarta ögon och späda raka växt.
  För det barnet ömmade hans hjärta särskilt. Om
han varit yngre och starkare, skulle han själv velat
vara dess far. Och åter höjde han sitt glas och
drack med ett leende fullt av vemod Angela till.
  Ungdomarna hade efter middagen tagit med sig
sina kaffekoppar och samlats uppe i det forna läs-
rummet. Förr när de voro små brukade de lägga
sig att sova denna timme innan jul#ranen tändes.
Men nu behövde de inte någon sådan sömn för att
tiden skulle förefalla dem kort innan årets under-
baraste stund begynte: den då julklapparna de-
lades ut.
  Bess hade lagt sin lille Hal-s-Benjamin till sängs,
och nu kom oclsså hon upp till de andra. Gotthard
hade tänt en brasa i den öppna spiseln. Några nöt-
skal han kastat dit sköto riktiga små pistolskott,
som kommo dem alla att hoppa till.
  -Ja, det är de enda skott vi få höra, sade Sven
då stillsamt och log åt de andras nervositet. Pappa
hade en gammal historia som han brukade roa mig
med, når jag var barn. Vem var det som sköt?
sade pappa, och var;e gång var jag lika spänd
på vad som skulle komma. Jo, fortsatte han då
med ett grin, det var katten som sköt rygg och
träden som sköto skott. Det skrattade jag åt. Det
var lika lustigt och oväntat varje gång. Det är
den där frågan många i Sverige hetsa upp folket
med nu. Vem var det som sköt? skränar den lille
Scholem Aleikoum och flyttar på pincenezen. Alla
och särskilt alla yrvakna höns rusa till De äro be-
redda att ställa upp sig på led och ]adda sina gevär
för att skydda det älskade fosterlandet-det lilla
egna och verkliga och ännu långt hellre det stora
härliga foster]andet därnere. Kabare Svenska
Lösen har redan givit sig av dit ned under de pitto-
reskaste omständigheter som vi alla veta. Men
alltid är det bara katten som skjuter rygg och
träden som skjuta skott.
Gotthard höll för öronen.
  -Tala inte om kriget, sade han i barnsligt kla-
gande ton. Det är julafton, fridens afton, inte sant?
Kan du då inte ]åta bli att införa brännbara ämnen?
Jag håller för resten med tyskarna som alla an-
ständiga människor.
  -Det var ju också du som kastade in nötska-
len, inföll Bess som liksom sin syster Judy i myc-
ket var sympatiskt oppositionellt anlagd, ehuru på
ett flaxigt och opålitligt vis och beroende på vem
hon talade med. Och ett nöt är du själv. Ett stort
Nussbaum fran Deutschland.
  De hade tänt stearinljus också häruppe. Ljuset
var inte starkare än att man genom glasrutan i
taket kunde se små stjärnor glimma och åter tyna,
då något moln for över dem. Angela satt och tittade
upp på denna himmelsruta. Hon sökte räkna stjär-
norna, men de läto sig ju inte räknas, de endast
blinkade och vinkade mot henne på ett hemlighets-
fullt sätt.
  Edla strövade oroligt omkring i rummet. Hon
granskade jordgloben, svängde ett tag på den så
att den rullade runt. Som barn hade hon med pek-
fingret följt gränserna kring landen. Där var
Tyskland, Frankrike, Ryssland och det stora Asien.
Nu höll världskriget på att flytta gränserna och
fylla de blå vattnen med lik. Snart skulle det be-
hövas nya kartor och nya jordglober och nya namn.
Det hade hon inte tänkt sig som barn. Snart skulle
ocks# vuxna människor tvin#as ned pA skolbän-
ken för att lära sig den nya geografien. Edla suc-
kade litet som om ansträngningen tryckt henn#.

full av repor och intialer som okynniga barnhänder
skurit dit. Xon tänkte med ömkan p# den tjocka
snä#la #Isa Lindblom. En läralinna av den gamla
hyggliga guvernanttypen. Hon hade d# inte haft
mycket ruter i sig. Ja, det hade varit ett fridfullt
liv barnen förr tillbringat här. Hon såg för sig
deras nedlutade huvuden, hörde Elsas blida stämma,
mindes hur Gotthard nupit och retats med henne,
fastän de varit de bästa vänner. Stod hon inte här
och blev sentimental? Arens avstånd syntes henne
så oerhört stort att hon kände sig gammal, och
ändå var hon ju knappast äldre än Angela.
Hon tog av sig pincenezen och torkade glasen
  som alltid ville imma sig. Så tryckte hon pincenezen
  på näsan igen och såg bort mot Angelas stol. Hon
granskade Ange#a med ögon som med ens kändes
klarare och skarpare sedan de nyputsade glasen
kommit på.
  Ba, Angela! Där frodades hon som en svällande
gurka. Någon lärdom hade aldrig rymts i hennes
huvud. Hon hade inte som Edla brytt sig om att
proppa sig full med kunskaper. Och se nu, vart
detta lett! Men fastän Edla oupphörligt sade sig
detta, kunde hon inte bli fri från en gnagande
svartsjuka just mot Angela. Var da verkligen kär-
leken något så härligt att man måste avundas dem
som und£ått den? Edla lade handflatorna hårt mot
den skrovliga bordsskivan och suckade litet. Hon
tyckte att hennes år som vuxen varit lika fyllda
av skråmor och refflor som bordet här. Snart skulle
ocksa veck och faror bli synliga i hennes ansikte.
Men Angela, ja gungade hon inte fram i en dof-
tande hövagn djupt nedsjunken som i dynor mot
blommor och doftande gräs ?
  Edla smög sig fram till Angelas stol och slog
sig ned på en av de sma pallarna vid brasan. Där
satt hon mager och kutryggig med knäna upp till
hakan. Hon hostade ibland hest. Hennes närsynta
ögon foro med spörjande blickar över de andras
ansikten. Så lyckliga och omedvetna de ända sago
ut! Hon tänkte på sin far, som ocksa han gått om-
kring med ett obotligt ont fastsuget vid kroppen.
Hon hade aldrig riktigt förstått honom, fastän de
i Stockholm en lång tid bott tillsammans. Men nu
när han var död fann äntligen hans dotter att de
hade n#got gemensamt och att de alltid kunde haft
·let, fastän hon ej begripit det. Plötsligt hörde hon
att de andra börjat tala om Hans.
  -Minns ni, hur pappa brukade ro ut på sjön?
sade Gotthard.
  Han hade böjt sig fram och hans ansikte var
belyst av brasan. Han blev alltmer judisk till ut-
seendet, tänkte Edla med en liten känsla av ovilja.
Näsan skar över hans ansikte som en vass båge.
I,äpparna voro fy]liga och njutningslystna Det
fanns inte mycket kvar av den lille Gotthard, som
en gång suttit och läst sina läxor här vid bordet.
Och nu höll han meå Tyskland! Det väntade han
sig fördelar av! Men hon själv höll ju också med
tyskarna, därför att det så var föreskrivet inom
hennes föreningar, men några fördelar - några
fördelar kunde hon då sannerligen inte vänta sig
därav, fortforo hennes tankar att gräva med ökad
bitterhet. Och varför skulle hon då egentligen
göra det?
  -Vi måtte förefallit honom bra besvärliga,
fortsatte Gotthard tankfullt. Han stötte båten från
land och vaggade sina drömmar bland näckrosorna.
Man kunde faktiskt göra poesi av ett sadant
motiv.
  Bess' vita tänder blixtrade.
  -Gotthard begagnar sig av allt, sade hon
ironiskt.
  Han gav henne en liten vass blick under lugg,
  Sven, som var rädd att hans hustru och Gotthard
skulle råka i någon tråkig dispyt, lade lugnande
sin arm på hennes axel.
  -Ja, pappa skulle varit här i kväll, sade han
och såg sig omkring. Han hö]l nog av oss, fastän
han gärna flydde, när sällskapet b#ev för stort och
stojande. Till sist flydde han undan för alltid.
Det var väl att han tyckte att hela världen blivit
för stor och stojande.
  De sutto tysta. Åter slogo Hans' trötta steg en
ring kring Ekered.
  Angela makade sig längre in i stolen. Gotthard
såg på henne. Han kunde inte riktigt försona sig
med tanken att Angela väntade ett barn. Där hade
han inte passat på! Och plötsligt tyckte han sig se
sin morbror Jacob Levins snikna blickar möta hans
egna... Inte heller han hade passat på där!
  -Vi hålla på att bli vemodiga, sade Gotthard
högt #anske vi ätit för mycket. Jag var alltid
förfärligt ledsen eIter julaftonens middag förr i
världen också. Jag minns hur Edla och jag
brukade somna in uppe i barnkammaren. Vi sovo
så förskräck#igt tungt. Och när jag så plötsligt
vaknade upp, trodde jag att jag sovit över själva
julaftonens fest. Det var en ohygglig tanke. Det
skulle ju dröja ett helt år till nästa julafton. På
ett långt, oändligt år kunde det hända så mycket.
Jag kunde till exempel dö. Jag kände mig redan
död, med de tunga smörbakelserna i magen. Men
så kom mamma, och hade redan tänt julgranen
där nere. Minns du, Sven, hur vi blevo som tokiga
av glädje, när Yi Sago Ijusen brinna? Och så det
doftade! Alltid kom det också en lukt av bränd
gran och blandade sig med den från stearinljusen.
  -Ja, sade Edla. Och pappa de]ade ut jul-
klapparna. Ibland läste han fel på namnen. Det
blev en väldig förvirring.
  - Stackars pappa, mumlade Sven. Ingen av
oss är lik honom. Det är mammas judiska här-
komst som slagit igenom. Edla har väl litet av
pappa i sitt utseende. Men han var så borta från
världen, och vi äro så fästade vid den, Edla också.
Nej, vi äro nog mest lika mamma.
  I detsamma hörde de ivriga springande steg i
trappan. Dörren sköts upp, och Märta Levin stod
där med blossande kinder:
  -Ekered brinner, skrek hon full av skräck.
  De rusade upp. Sven var redan ute ur rummet.
De andra följde honom ned för trappan. Ekered!
Deras älskade Ekered! Redan tyckte de sig känna
en stark brandlukt. De föreställde sig snabbt hur
de skulle släpa ut möbler ur ett brinnande hus. De
kunde höra djuren i stall och ladugard stöna av
angest. Vad skulle det bli av dem alla utan Ekered?
Ingen vrå att krypa in i! Inte något hem som med
vidöppna portar skulle ta emot dem! Men när de
väl kommo ned i matsalen, brusto de i skratt.
Betty var där, Benno Levin och #acob också.
#rån #:ranen steg en liten smal rökstrimrr#a u#
som den ringlande röken fran en cigarrett.
-Vad gar åt er? sade Betty nästan förargad.

  g v. Krusenstjertto, XIII
Det är ju bara Märta. Hon smög sig in i salcn
medan vi an#ra pratade och tänlcte i all ensamhet
tända julgransljusen, det stygga barnet.
  Betty hötte åt Märta, som stod där darrande och
forskrämd:
  - Så tände hon av misstag på ett par vita
pappersrosor, och det flammade upp. Jacob har
redan släckt.
  - Hon kom springande och ropade att Ekered
brann, viskade Gotthard, ännu blek om kinderna.
  Och n#ed ens blevo de stormglada. De togo var-
andra i famnen och dansade med varandra. De
omringade Betty och kysste henne på kinderna och
var de kommo åt. Betty sto#l där mitt i ringen
omgiven av sina barn och såg från den ena till den
andra med strålande blickar.
  -Äntligen är det som förr, sade hon nästan
suckande av glädje. Kom nu, mina barn, så skola
vi tända Ijusen.
  Granen stod där blinkande och blixtrande av
Ijuslågor. Gotthard fick sin längtan uppfylld att
åter få känna doften av bränd gran. En hel kvist
var ju förkolnad. Från köket kommo jungfrurna
in och fingo sina julklappar. Och slutligen satte
sig Peter till rätta vid det avdukade bordet och
började plocka fram den ena julklappen efter den
andra ur en klädkorg. Då och då smuttade han på
ett glas kall punsch. Barnen Levin, som först hollo
sig litet tysta efter den stora uppståndelsen, bor-
j ade ater stimma och skratta. Men Bess och


Svens lille son Hans-Benjamin somnade in med
huvudet mot salsbordet.
Tag sorn kunde gå och lur#iga teddybjörnar och
dockor som pepo hopades kring hans plats. Men
han sov leende med röda kinder och halvöppen
mun-sov rätt in i den hemiighetsfulla julnattens
barnsliga Iycksalighet.
 tysta. Åter slogo Hans' trötta steg en
ring kring Ekered.








  De kommo alla ut, när Angela och Petra skulle
fara hem, Benno Levin stultade runt släden med
sin rock över axlarna, Han var sa mån att stoppa
fällen omkring dem. De hade släden full av jul-
paket, Betty kom i sista ögonblicket springande
med en liten mistelkvist.
      Jag såg att ni inte hade nagon på Eka, sade
hon andfådd. Man maste ha en mistel på julen-
man skall kyssa varandra under den,
  Hon höll misteln leende över Angelas och Petras
huvuden och kysste dem hjärtligt på kinderna,
  Kusken smällde med piskan, och de foro iväg
över snön.
  -En riktig julnatt, sade Petra och såg upp
mot stj ärnorna.
  Himlen var översållad av dem, Snön som låg
så blank och vit på ömse sidor om landsvägen
gnistrade också den av miljoner små stjärnor. De
foro förbi en stuga, där en julgran ännu brann
bakom en immig ruta, Angela lutade sig hutt-
rande tillbaka i släden. Hon kände sig så trött,
Pratet och skrattet surrade alltjämt för hennes
öron. Av Betty hade hon fått en förtjusande
broderad vit sidenschal att svepa om sig med. Den
var alltför dyrbar för att kunna användas annat
än vid festliga tillfällen, och sådana skulle väl nu
inte återkomma. Och väl var det, tänkte Angela.
Känslan att vara främmande för de andra hade inte
övergivit henne. Och ändå hade alla, utom kanske
Lilian, varit så vänliga mot henne.
  -Det blir skönt att komma hem till Eka igen,
viskade hon till Petra.
  Petra tryckte hennes hand under fällen.
  -Ja, sade hon bara.
  Men Angela förstod att också Petra tyckte det.
  När de foro upp till trappan, förvånade de sig
över att det Iyste i fönstren både till salen och
salongen. Hade de glömt släcka, när de gått hem-
if rån ?
  De stego ur släden och kommo in i salen lastade
med sina paket. I salen fanns ingen. De hade sagt
åt jungfrurna att gå och lägga sig och ej vänta
på dem. De stodo ett ögonblick stilla och hörde
släden med gnisslande medar fara bort igen. De
gingo igenom den tomma Ijusa salen.
  På tröskeln till salongen stannade de. Angela
tappade sina paket. Den vita schalen föll ut och
vecklade svagt frasande upp sig för hennes fötter.
I soffan med griparna sutto två gestalter hop-
krupna intill varandra och betraktade dem med
svarta rädda ögon. Det var som om två mörka
nattens fåglar flugit in genom fonstret och slagit
sig ned hos den#.
  Agda och Frideborg, ty det var de, stego upp
och kommo långsamt emot dem. Frideborg råkade
trampa på Angelas vita schal och böjde sig med
ett litet utrop ned och tog upp den. Hon kunde
inte motstå. Med ett raskt grepp svepte hon den
om sig. #ver schalen blickade hennes starkt smin-
kade ansikte emot dem. Kinderna voro tärda,
munnen blodröd och som död, en rosendöd, av
sminket, men redan med ett litet barnsligt för-
grämt drag, som om den stannat i en grimas.
Agda som ställt sig bakom henne var vit i ansiktet
och såg ut som om hon frös.
  -Vi ha kommit, sade Frideborg och lade
huvudet bönfallande på sned.
  A, Frideborgs sätt att alltid lägga huvudet på
sned ! Många ganger hade det retat Angela till
skratt. Men nu kunde hon inte skratta. Detta var
kanske Johan von Pahlens dotter. Bakom Fride-
borg tyckte sig Angela skymta Johans storväxta
gestalt. Hans fickor pöste av gotter. Vad skulle
han ha gjort? Han skulle stuckit karameller i
hennes mun och satt en krans av blommor kring
hennes hår. Men vad skulle Jacob I,evin ha gjort
om han var far till flickan? Angela skälvde till
vid tanken. Han skulle ha använt henne på
något vis.
  -Vi kommo när ni rest, sade Agda. Jungfrun
kände igen oss och bad oss stiga in och vänta. Hon
dukade ett helt julbord i salet2 ock bjöd oss på de
#äckr2ste godbi#r.
  - Ja, nog har d# jag försett Inig, sade Fride-
borg plötsligt upplivad. Det var verkligen rart.
  Petra och Angela som ännu inte yttrat ett ord,
tagna av överraskningen, lade hastigt ifrån sig
sina paket
  -Ja, välkomna då, viskade Petra upphetsad.
Kom och sitt här, flickor, s# få vi prata.
  Fridel#org frasade i den vita schalen över golvet.
Hon var tjock av havandeskapet och höll över-
kroppen tillbakalutad.
  De satte sig kring det lilla vita salongsbordet.
Petra såg från den ena till den andra. Hade de
reda pa att de nu alla voro nära släktingar? I den
stunden föreföll det Petra, som om Laura Löwen-
ströms dagbok varit en uppdiktad saga. Hon
kände alls ingen släktskap med Agda och Fride-
borg. Frideborg föreföll henne rent av mot-
b judande.
  -Ha ni reda på...? började hon tvekande.
  -Naturligtvis... sade Frideborg viktigt.
Mamma Rosita och syster Lotty i #3erlin ha b#-
rättat hela den underbara historien för oss. Men
nu ha vi allt ändå rymt hit till gamla Eka.
  -Ha ni rymt?
  Petra svalde ett par gånger. Angela satt tyst.
Hon betraktade Agda och kände ett starkt med-
lidande stiga upp inom sig. Sakta flyttade hon
sig närmare Agda och lade armen om hennes liv
Da började Agda gråta. Hon slog händerna för
ansiktet. Hon såg hjälplös ut, som ett övergivet
barn. Tårarna tillrade mellan hennes fingrar ned
i knäet.
  - Hon lipar för jämnan, upplyste Frideborg
dem en smula ömkande. Herre Gud, vem har inte
orsak att gråta?
  Och hon lade åter huvudet på sned och tittade
med stora ögon på sin nybiivna halvsyster.
  Petra såg nu hur förunderligt lika de voro var-
andra. Hon hade ofta tyckt det, men hon hade ju
inte förstått orsal#en.
  Hon väntade, till dess Agda lugnat sig litet
Agda torkade ,årarna och b#ickade åter upp. S°a
svarta skuggor som ruvade under hennes svarta
ögon! Varken Agda eller Frideborg sågo ut som
om de farit väl på sista tiden.
  Petra reste sig plötsligt vid den tanken och gick
ut i sa]en och hämtade fran salsskåpet en karaff
punsch och glas, en skål med nötter satte hon
också på brickan, som hon nu bar in i salongen.
Hon slog i glasen, höjde sitt och nickade Hon
hade tänkt säg-# #God jul#, men hon fick inte fram
ett ord.
  Agda läppjade bara försiktigt på punschen, men
Frideborg tömde girigt sitt glas och tiggde med
huvudet på sned om att genast f# #en droppe ti#
  S# började Agda beratta entonigt med små uppe-
håll, då hon #ter grät och torkade sig i ansiktet
med en liten smutsig näsduk. Frideborg insvept
i Angelas v ita sidenschal Iyssnade med ett visst
spinnande välbehag. Det var som om hon njutit
av att väcka sådant uppseende. Då och då drack
hon stora klunkar ur sitt glas.
Det var en trist historia. A, de hade farit ut så
glada och med sadana förhoppningar, grevinnan
Agda af Sauss och hennes nad fru Frideborg von
Pahlen! Under resan till #erlin hade både Stellan
och Gusten varit så uppmärksamma och snälla mot
dem. Det hade inte fattats dem någonting. Berlin
hade tett sig som en skimrande sagostad i fjärran.
Ingen av dem hade ju nagonsin förr varit ute pa
resa. Varje station på vägen med alla sina vakter
av soldater var en upplevelse för dem. #är det
tyska spraket börjat Ijuda i deras öron, hade de
vårit förtjusta. De kunde inte ett ord tyska. Just
därför tyckte de att det lät så lockande och mys-
tiskt. Till sist voro de då framme. Det första de
häpna undrat över hade varit bostaden. De hade
förts upp i små inbjudande varma starkt parfyme-
raa'e rum-men de verkade så konstiga och voro
så srr#a, nästan blott sängalkover och om dagarna
liknade de hytter och voro visst egentligen blott
avbalkningar. Grevinnan Lotty och fru Rosita
hade tagit emot dem med överströmmande hjärt-
lighet, men denna hjärtlighet föreföll dem så be-
synnerlig, så sällsamt överdriven. Agda hade ju
genom Gusten i förväg fått reda på att Lotty och
  Frideborg voro hennes halvsystrar och att Rosita
  var deras köttsliga mor, liksom han i övrigt#invigt
  henne i hela den invecklade släkthistorien sedan
  omedelbart efter ankomsten, allt medan han hällde
i sig grogg efter grogg. Men denna kvinna på vä]
en fyrtioåtta år, som var deras nyförvärvade mor,
blev snart deras plåga. Hon var en stor, våldsamt
yppig dam alltid klädd i djärva och Iysande färger
och med en sköldpaddskam som stack upp som en
taggig krona över hennes huvud med det lidelse-
fulla ansiktets markerade drag, den starka näsan
och de buskiga hopväxta ögonbrynen över de
mörka brinnande ögonen. Hon hade svårt för att
bli gammal. Hon ville inte vara gammal. Håret
var alltjämt glänsande korpsvart, ehuru en smula
stripigt och hårt. Enstaka grå hårstrån stucko
väl fram bland det svarta och kom det att se na-
got smutsigt ut. I ansiktet var hon kolorerad #om
en tavla. Strax kastade hon sig över Stellan och
Gusten och sade sig vilja vara som en mor också
för dem. Men de moderskänslor hon sålunda gav
utlopp för hade starkare likhet med en åldrad ko-
kotts snärjande ömhetsbetygelser. Sådan var Laura
Löwenströms och Pepe Sanchez' dotter.
  - Ja, hon var gräslig, avbröt Frideborg plöts-
ligt Agda, i det hon slog i mera punsch åt sig. För-
färlig! Det var inte bara män hon älskade-jag
tror hon blev kär i mig också. Hon berättade ju
genast för mig att hon var min mor. Hon tog mig
på sitt väldiga knä, och där höll hon mig fast och
talade om de besynnerligaste saker från sitt samliv
med Johan von Pahlen och med Jacob Levin.
Ibland sade hon att Johan var min far, ibland var
det alldeles säkert Jacob. Det var al]deles efter
llennes Iynne, vem hon mindes helst. Och hon hade
gott minne, må ni tro. Hon lät mig vara med om
deras kärleksnätter, hon sög på dem som på gam-
mal bröllopskonfekt. Och hela tiden kletade hon
på mig och kysste mig med sina sminkade gamla
läppar. Hon var hundra gånger mera målad än
jag är nu, skrattade Frideborgs högröda rosen-
mun.
  Johan von Pahlens eller Jacob Levins dotter såg
på Petra och Ange]a med uppspärrade ögon Hon
föreföll en smula rusig av all punschen.
  -Jag tålde inte de där historierna, sade Fri-
deborg. Jag fick kräkningar. Och morsan låg
bredvid mig p# golvet och höll mig för pannan.
Det där nöjesetablissementet de höllo var helt
enkelt ett slags bordell som kommit på fallrepet
och börjat mista sina kunder. Det var förstås
morsans och syster Lottys mening att alla vi som
kommit här hemifrån med Gustens Kabare Svenska
Lösen skulle hjälpa dem att skaffa nya. Men vi
kunde inte scva på nätterna för oväsendet. Och
om dagarna var det inte bättre, då var där hemlig
mötesplats för finare herrar och damer som i smyg
ville träffa bekanta eller obekanta medlemmar av
motsatta könet eller sitt eget kön. De hade till och
med förr haft staende annonser i tidningarna och
latit dela ut lappar i gathörnen med konstiga ord
värre, fast det fingo eller vågade de inte nu under
kriget. Vänta, fa ni se.
  Och Frideborg fiskade ur sin väska fram små
kort av olikfärgat glacepapper, där det i växlande
tryck stod: Klub Pasiphaë, #eu#ion der vor#sehrnen
Welt. Rendez-vous der haute volee, Schneidige
i#ternationale Bedie#lng von chicesten, solidesten
Auslä#derinnen s#nd orientalisc#en Schönheiten in
hocheleg#ntem Kost#m. Els#sserstrasse 4
Etage.
  Petra steg upp och gick ett par steg över golvet.
Hon måste röra på sig. Hon hade velat skrika
högt. Hon tyckte att en flod av brunt och smutsigt
vatten flöt in över Eka. Frideborg syntes också
ha undergått en förändring på denna korta tid.
Det var inte bara det sminkade och krigsmålade
ansiktet. Hon hade förvärvat en levnadsvisdom
som tycktes växt upp som nässlor i närheten av
denna mor, vilken hon knappast kunde minnas sig
någonsin förut ha känt och endast hört talas om
som #ett lättsinnigt stycke» som i hennes tidigaste
barndom ofta besökt hennes fosterföräldrar,
  Agda satt tyst och bet i sin lilla våta näsduk.
Hon stirrade framför sig, som om hon åter genom-
levde de där dagarna i Berlin.
  -Fortsätt du, Frideborg, sade hon trött. Du
talar om allting lattare än jag
  Var det inte något av förbittring i hennes röst,
när hon vände sig mot Frideborg? Petra, alltid så
lyhörd för andra, uppfångade tonen. #7oro de inte
vänner längre, nu sedan de visste att de voro halv-
systrar ?
  Frideborg lade armarna i kors över brostet som
en liten gumma som är fylld av allsköns skvaller.
Punschen som hon så ivrigt drack av ökade ju
även ännu mer hennes pratlust.
Petra och Angela hörde uppmärksamt på henne.
  Värnamobaletten, eller Kabare Svenska Lösen
som den ömsevis kallades, vilken med sina före
ställningar egentligen var ämnad att locka för-
nämare kunder till de hemligare avdelningarna av
nöjesetablissementetl hade gjort en skäligen miss-
lyckad start. De hade i a]la fall verkligen upp-
trätt en tre, fyra gånger. Elias Vanselin hade
dansat i för trånga trikåer, skära trikåer som
sågo ut som en alltför stram hud som omslutit
hans knubbiga lekamen. När trikaerna sprucko,
fylldes lokalen av råa skrattsalvor. Han hade grå-
tit, lille Elias, lutad mot Gusten Värnamos bröst.
Han l-ade totalt blött ner en av Gustens fina frack-
skjortor Gusten hade då beträtt estraden och hål-
lit ett sluddrande tal, vari han prisat Elias. Publi-
ken hade förstått hans lilla tal alldeles rätt. De
hade högljutt dragit sina slutsatser: den fete var
upp över öronen förälskad i åen lille skäre amori-
nen. Frideborg som bara suttit bland publiken
hade våndats, hon också med grat och tillbaka-
trängda snyftningar upp i halsen. Stellan och Kiss
Nilsson hade till uppträdandet må]at en djärv och
modernistisk bakgrund. Fastän Stellan förklarat den,
hade Frideborg ej förstått riktigt vad det rörde sig
om. En naken gudinna eller forntida sagofurstinna
lät sig älskas än av varelser som varken voro män
eller kvinnor, konstiga väsen som tycktes höra
underjorden till, än rent av, man skämdes för att
saga det, av en fnysande tjur, som tycktes helt
genomborra henne som med en rykande eldpelare,
en styvnad blixt av ångande och flämtande kött.
Stellan hade blivit förargad för att hon ej beund-
rat hans och Kiss Nilssons verk. Bell von Wen-
den hade uppträtt i frack och med monokel och
sett mycket besynnerlig ut, men även raffinerat
elegant. I alla fall hade hon blivit utvisslad, då
hon omfamnade Agda, som stått där så vacker
med en krans konstgjorda blommor i håret.
  Efter föreställningarna hade Rosita betett sig
som en furie. Hon hade fått hysteriska anfall och
skrikit de förskräckligaste ord åt dem. Slutligen
hade hon kastat sig över Frideborg och kallat henne
sin enda älskling, sin lilla gris och Gud vet vad.
Det var en skojig mamma man fått sedan man
redan vuxit upp! En sådan häxa hade man gott
kunnat fortsätta att leva utan.
  Men det var visst inte det värsta. Predikanten
och Alexandra, som att #örja med också bott i ett
par små alkover, hade snart flyttat ifrån dem, då
där blev för bråkigt för den ostörda smekmånad
som den gamla Vind-Frijs tydligen ville fira med
sin Josef. De hade blivit vigda sedan i svenskar-
nas kyrka i Berlin, varefter man haft en liten till-
ställning för dem på Klub Pasiphaë, då alla de
medverkande i Värnamobaletten och Kabare Sven-
ska Lösen deltagit för att höja stämningen på den
ganska tr#kiga festen. Om deras liv därefter visst#
inte Frideborg mycket, endast att de höllo möten
i samma lokal, där Värnamobaletten uppträdde.
Men Frideborg hade aldrig gått p# någon av deras
sammankomster, och varken Josef eller Alexandra
intresserade henne längre det bittersta. Ida af
Idestam hade också flyttat sin väg tillsammans
med herrskapet Ehrencreutz, med vilka hon haft
en triplett ihop, de skulle visst också snart resa
hem igen. Så hade sållskapet splittrats.
   Under tiden hade Stellan och Gusten blivit allt
underligare. De slutade helt med att vara artiga
och uppmärksamma kavaljerer. Det hade väl heller
aldrig legat för dem.
   Agda och Frideborg hade sedan sovit ihop en-
samma i ett av de sma parfymmättade rummen.
För Agda tycktes mamma Rosita ha en viss
respekt. Och när Frideborg var med Agda fick
hon också vara i fred.
  Men så hände det något. En natt hade Fride-
borg omöjligt kunnat sova. Då hade hon tagit på
sig sin nattrock och gått ned i salongen för att
leta rätt på n#gon tidskrift eller något illustrerat
veckoblad att förströ sig med. Salongen doftade
av rökelse och vällukter.
  Frideborg höll ett ögonblick upp och förde
långsamt sitt glas till munnen# hon hade sinne för
det dramatiska. Agda satt där med sänkta ögon-
lock. En djup rodnad blossade plötsligt fram på
hennes olivfärgade kinder. Hennes barm hävdes
och sänkte sig i en sällsam sinnesrörelse som IIU
grep a]la. Petra och Angela rörde sig oroligt på
sina stolar. Frideborg lade på sitt obeskrivliga
sätt huvudet på sned, och det lyste och tindrade i
hennes blickar. Hon berättade inte allt. Anej !
Petra och Angela, den vackra stilla salongen på
Eka hämmade henne en smula, men Petra och
Angela förstodo ändå.
  Frideborg hade råkat mitt upp i en av grevens
orgier. I salongen funnos #;tellan, Elias Vanselin,
Kiss Nilsson och greven själv. I en präktig fåtöl;
vräkte sig mamma Rosita. Hon drack vin ur ett
stort glas. Hennes blus var öppen, som sökte hen-
nes bröst luft. Hon flämtade och skrattade med
glänsande tänder, som sago ut att vara färdiga att
bitas av uppjagad sen lusta. Herrarna hade inte
mycket pa sig utom Vanselin som var klädd till
flicka i yviga tyllkjolar. Gusten hade dragit Elias
Vanselin in i ett hörn och pressade honom mellan
sina knän. Kiss Nilsson och Stellan lago i var-
andras armar på schäslongen. De blevo alls inte
generade för Frideborg, utan ville genast dra
henne med in i leken. Men hon hade värjt sig, och
Stellan hade hon givit en rungande örfil. Rosita
hade varit för drucken och för upptänd för att
kunna säga något alls. Hon sjöng nagot med en
entonig och lallande stämma djupt ned i strupen.
  - Så rvsligt, mumlade Petra.
  -Ja, sade Frideborg, rysligt var det, det var
just vad det var. Jag fick avsmak för dem. Jag
mådde illa sa det svindlade för mig. Och när jag
kom ut, stod Be#l von Wenden där och ville för-
söka få mig in till sig. Men jag betackade mig allt.
  Angela steg sakta upp. Inte heller hon förmådde
längre sitta stilla. Frideborg spred en stark parfym
omkring sig. I örsnibbarna dinglade ett par nya
ganska d# rbara örhången med röda klara stenar
i-dem hade hon således ändå Iyckats #å Stellan
att köpa åt henne, såvida hon inte skaffat sig de#n
av någon annan hon träffat i det besynnerliga
hotellet. Angela stannade tankfullt framför spe-
geln som borta i rummets skymning återgav salon-
gen i sitt dunkla glas. Hon såg Agda och Fride-
borg skymta i den insvepta i en lätt dimma sorr#
en sekund lagt sig över hennes ögon. De hade
rymt hit till gamla Eka - förmodligen var det
Frideborgs ide. Men var inte detta deras hem?
De hade i själva verket, med blodets och naturens
arvsrätt, mera rätt till Eka än Petra och Angela.
Det var väl det Frideborg hade tänkt på. Å, hon
ville bli en fin herrgårdsdam, åenna flicka mea' sina
tillgjorda fasoner och sitt dunkla förflutna. En
gång hade hon passat upp på familien Yon Pahlen,
nu ville hon själv bli uppassad av den!
  Angela sade sig att det ej var riktigt att tänka
så. Det fanns säkert icke något ont i Frideborg.
Hon var barnslig och hade alltid längtat efter att
få komma sig upp. Men Angela kunde inte riktigt
styra sina tankar Frideborg och Agda hade plöts-
ligt gjort ett hål i muren kring det tysta Eka och
stört Petras och Angelas ensamhet. Också Fride-
borg väntade ett barn, och även om det inte var
Stellans barn så hette hon i alla fall nu von Pahlen
och vem hennes far än var, antingen Johan eller
Jacob, sa var hon dock obestridligen, ]iksom Agda,
en dotterdotter till Laura von Pahlen. Hon och
Agda hörde nu till dem. Det var Angelas och Pet-
ras skyldighet att ta hand om dem, om de hade
behov därav. Det sved i Angelas hjärta. Och med
ens tyckte hon sig höra knarret av Pepe Sanchez'
stövlar i#n en gång kom han raskt vandrande
genom parken upp till Eka. Än en gång smög sig
fru Laura i månskenet bort till höskullen och lät
sig fångas av hans giriga armar. En tillfällighet,
ett möte i månskenet, och människoöden växte upp
därur som slingerväxter, vilka krampaktigt, ännu
sedan årtionden förgått, sökte hålla sig kvar kring
Ekas gamla bruna väggar.
Klockan ute i salen slog ett.
Agda sade skyggt:
-Vi trötta er.
  -Javisst, sade Frideborg ivrigt. Vi måste gå
och lägga oss.
  Hon skulle gå upp i övre våningen och ta ett
rum i besittning-självklart som om det alltid
varit hennes.
  -Men hur kom det sig att ni slutligen reste
ifran Berlin? fragade Petra.
  Angela såg att hon darrade, som om nattens
kyla krupit in i alla hennes lemmar.
I;rideborg lade huvudet p# sned:
  -En oskyldig människa, och det finns också
osky]diga människor i världen, kunde väl inte
stanna kvar i det nästet. Å, jag har mycket mer
att berätta. Men det spar jag på. Det är så sent
nu. Jag stal pengar av Stellan, när han var ute,
de tillhörde väl ändå egentligen mig och den lille
som skall komma. Det gläder mig #erkligen att
jag gjorde det. Jag vet hur Stellan kommer att
gnälla efter dem, han som är så snål. Och så gåvo
vi oss iväg. Jag hade bara litet svårt att fa med
mig Agda. Hon hade samvetskval och trodde att
hon skulle kunna hjälpa Gusten. Pyttsan, vad hon
sku]le kunnat sedan!
Frideborg höil inne och tömde ett nytt glas.
  -Jag skall säga er, fortsatte hon sedan och
böjde sig fram insvept i den vita schalen och med
ögon som glänste i Ijuset, att sådana där kan man
inte rädda Inte Stellan, inte Gusten, inte Bell.
I,ille Elias Vanselin och Kiss bryr jag mig inte
om, dem har jag aldrig haft någonting med att
skaffa. Men när man har Iyckats få unga kvinnor
som mig och Agda och änd# inte kan hålla tassarna
från lilla knubbiga Elias Vanselin och den
karamellsöta Kiss Nilsson, då är man obotlig.
  Hon lutade sig åter tillbaka i stolen, Agda höll
sig tyst. Hon fingrade nervöst på sin klänning,
alltjämt med nedslagna ögon som ville hon dölja
n#igot bakom sina långa svarta ögonfransar.
  Frideborg reste sig och gick ett par slag
över golvet. Hon svängde litet pa sig så att
den vita schalen slog ut som en bölja bakom
henne.
  -Agda skall ocks°a ha en liten, sade hon så med
gälJ röst o#h stannade framför bordet.
  -Agda? Med vem? frågade Petra förvirracl
och häpen. -
  -Med greve Gusten, hennes kära man, förstås,
svarade Frideborg. Det första ni väl, hon som är
så anständig
  Hon sag fran den ena till den andra. Deras
ansikten tedde sig så bleka och overkliga. Då brast
Frideborg ut i en av sina kaskader av skratt. Det
pärlade ut i den vita herrgårdssalongen. Glasen
på byrån tycktes klirra av det. Prismorna i Ijus-
kronan skä}vde.
  -Vi äro tre nuJ sade Frideborg och slog sig
för sin rödsminkade mun som om hon gripits av
en oemotståndligt lustig tanke. Agda, Angela och
jag själv. Det var därför inte Agda ville fara if rån
sin herre och man. Ha ha ha! Jag vet nogJ hur
Gusten burit sig atJ men aldrig kodde jag att han
skulle vara sa finurlig.
  -Men tyst dåJ Frideborg, tyst, jämrade sig
Agda
  Hon sjönk ihop i stolen. Nu grät hon igen.
Träden ute i parken hade fattats av en vindil. De
nakna grenarna rasslade mot varandra. Det var
som om de stämt in i Agdas grat.
  -Jag ville inte alls resaJ viskade Agda. Men
Frideborg var så ivrig. Hon sade att vi förnedrade
oss. Kanske gjorde vi, jag förstår det inte.
  -Du är trött, sade Petra, nästan ömt. Kom,
sa skola Yi bädda i ert rum. Jag hoppas det inte
är kallt.
  Medan de andra gingo uppför trappan, öppnade
Petra ett ögonblick dörren till verandan. Stjär-
norna glänste åter på himlen. Men hon tyckte
gården var fylld av skuggestalter. Gusten, Stellan,
Elias, Kiss, Bell, Rosita, Lotty...
  Under stjärnorna uppförde de en grotesk dans
därute på det älskade gamla Ekas gård.
  Petra frös till och drog igen dörren och låste
den i dubbla lås. Hon tyckte att hon laste de där
figurerna ute för alltid. #ver tröskeln hit skulle
de inte få träda.
  Men från övre våningen hörde hon åter Fride-
borgs skratt. Vad kunde det vara som tycktes
henne sa nöjsamt?
XIII.

  Till juldagens frukost voro de alla mycket sena.
Ute var det mulet. Farande snömoln kastade sina
skuggor in i matsalen. Mat med ögon som Iyste
av nyfikenhet satte in tallrikar och serverade faten
med julens särskilda anrättningar. Frideborg såg
så strängt på henne att hon måste göra en liten
knix för henne, då hon serverade henne.
  #är hon kom ut i köket, sade Mat:
  -De se bra besynnerliga ut, de där fruarna.
Jag undrar vad fru Holmström skall säga om dem?
  Kokerskan svarade inte ens. Hon tyckte inte
om Mats täta besök hos arrendatorfrun.
  Frideborg åt med högt #yftad gaffel. #ven nu
på förmiddagen var hon sminkad. Men kring
ögonen hade hon mörka ringar som icke voro dit-
satta med smink.
  - I Berlin, sade hon, fingo vi alltid första
frukost på vårt rum: kaffe och ett par bröd, det
var alltsammans. Sedan åt man ju middag tiåigt.
Och därefter brukade vi göra en rund i butikerna.
  Hon höll upp att äta och såg på Angela och
Petra med förtjust min.
  - Butikerna, de voro något för sig. Aldrig
har jag sett maken till vackra saker. Om inte
Stellan varit så snål, skulle jag köpt allt vad jag
såg.
  -Jag kan tro det, mumlade Petra
  Frideborg hade blivit mycket pratsammare än
förr. Men Petra hade ju mest träffat henne som
husa på Nybo hos Lilian och Peter. Hon hade
alltjämt Angelas vita sidenschal på sig. Angela
hade ju själv endast tänkt använda den vid festliga
tillfällen, men Frideborg lade huvudet på sned:
  -Jag kan väl fa låna den, Angela? Jag tyc-
ker det är så skönt att få dölja mig i den.
  Angela nickade. Till det kunde hon ju inte gärna
säga neJ. Frideborg var som en liten skata som
med hackande näbb plockade åt sig det som mest
Iyste i ögonen.
  Agda såg trött och melankolisk ut. Hennes
ögonlock voro röda, som om hon tillbringat natten
med att gråta.
  Frideborg Iyfte åter gaffeln från sin tallrik.
  -Jag kan just undra hur de ha det nu i
Berlin? sade hon leende. De blevo allt förskräckta,
när de funno att vi flugit bort. Agda lämnade ett
brev efter sig. Jag vet inte vad hon skrev i det.
  Hon sag uppfordrande på Agda, som väntade
hon att denna skulle berätta brevets innehåll. Men
Agda teg. Hon hade i brevet bett Gusten om för-
låtelse för att hon reste sin väg, men det ville
hon inte säga Frideborg. Frideborg skulle bara
gjort narr av henne. Agda hade drömt så mycket
om hur hon skulle hjälpa och stödja sin man. Nu
visste hon att al]t hade misslyckats för henne, och
det gjorde henne nästan sjuk av sorg. Plötsligt
sprang hon upp från bordet och ut. Hon hade
gripits av häftiga kväljningar.
Frideborg nickade förnumstigt till Angela:
  -Jojo, det känns allt av i början. Mådde inte
du också illa första tiden, Ange]a?
  -Jo, sade Angela.
  När Agda efter en stund kom ner, var hon
klädd i hatt och kappa.
  -Ursäkta mig, sade hon rodnande. Jag tror
jag måste ha litet luft. Här kring Eka och Ekered
känner jag ju alla vägar, så jag tar mig en pro-
menad.
  Hon var ute genom dörren igen, innan de andra
hunnit säga något.
  Agda gick snabbt över gården. Adele, #edan
underrättad av den uppmärksamma Mat, så# ny-
fiket efter henne från sitt fönster. Men Agda
märkte henne inte. Hon tog skogsvägen som ledde
till Ekered. Hon tänkte visst inte gå ända bort
till herrgårdsbyggnaden. Hon promenerade lång-
samt framåt och inandades den snömättade luften
i fulla drag.
  Hennes tankar dröjde vid upplevelserna i Berlin.
Också hon hade ju varit med om något liknande
det #rideborg igår nästan muntert berättat. Men
hon hade hållit tyst därmed och även bett Fride-
borg hålla tyst. Hennes hjärta brände av skam.
Hon tyckte sig ha lidit ett nederlag som kvinna,
och det plågade henne kanske mest.
  Vem var då hon att hon så förmätet kunnat tro sig
i stånd att bli till en hjälp för en sadan man som
Gusten Värnamo af Sauss ? En i det mesta all-
deles oerfaren ung flicka bara, som p]ötsligt kom-
mit in i ett liv som hon inte passade för. Hon
hade inte glömt sin misslyckade bröllopsnatt.
  Gusten hade sedan under resan upprepat sina
försök till närmanden, men utan att Iyckas. Han
var slapp, utbrunnen, inriktad pa andra förströ-
elser. Men när de kommit till Berlin och han åter
träffat sin forna kamrat Lotty, hade han för en
liten tid förändrats.
  Lotty var vid sina trettiotvå år nästan skönare
än någonsin, yppig, men på ett elegant och späns-
tigt sätt, med alltjämt ett ständigt hetsande begär
att behaga män och kvinnor och en till fulländ-
ning utbildad kännedom om de verksammaste meto-
derna för att göra det. Hon tycktes till och med
ha en förmåga som aldrig tidigare att reta sin
styvson och halvbror Gustens slappa sinnen.
  Särskilt var det en afton Agda väl mindes. Hela
kvällen hade Gusten där nere i salongen hållit sig
i närheten av Lotty. Agda hade med blygsel vars-
nat ett uttryck i hans ögon som hon aldrig förr
sett där. Han spann av välbehag när Lotty med
loja händer strök över hans knän eller snuddade
vid honom med sin buktiga höft. Hans ögon blevo
simmiga. De talade tyska, men Agda förstod på
miner och tonfall att de sysslade med forna dagar,
då de som helt unga, nästan barn, flackat omkring
i Europa.
  Agda hade suttit där tyst undanskuffad i en
vrå. Hon ertappade sig med att girigt följa med
Lottys miner och rörelser. Hon hade haft en känsla
av att här skulle hon kunna lära sig mycket. Men
hon hade blivit röd av blygsel, då hon spårat sina
egna tankar. Slutligen hade Gusten och Lotty
gått sin väg. När Agda en stund senare kom upp
i sitt rum, voro de där i sällskap med Rosita. Gus-
ten var röd och upphettad, han hade väl också
druckit en del.
  Han kom med utsträckta arrnar och vacklande
gång emot Agda. Med ett skratt sköt han Agda
över till Lotty.
  -Två s# sköna flickor, sade han halvsjungande.
Och systrar! Kyss då varandra!
  Då hade Agda känt Lottys läppar tryckas mot
sina egna. Hon ville dra sig undan, brännhet av
skam. Vad var nu detta? Lotty var ju, som Gusten
varit så angelägen att påpeka, hennes egen halv-
syster. Men Lotty hade leende skjutit henne bort
mot sängen, och i den hade de båda hamnat bland
svällande kuddar och dunbolstrar. Agda gjorde
motstånd, men var förlamad av ångest. Då löste
Lotty hennes kläder. Under jollrande utrop och
sma sugande kyssar tog hon av Agda plagg efter
plagg, till dess hon låg #lär alldeles naken. Då hade
Agda erinrat sig Bell von Wendens oblyga smek-
ningar. Den gången hade Gusten försökt rädda
henne undan en kvinnas glupskhet, fastän han
kommit för sent, men han hade varit sa god mot
henne och sedan brutit ut mot Bell. .Nu sutto han
och Rosita där tätt intill Lotty och Agda och slu-
kade dem med blickarna.
      Gå! Gå! Sluta! viskade Agda, men ingen
hade hört på henne.
  Lottys mjuka väl#ustiga kropp vältrade sig in
mot Agda. Hon smekte henne, lekte med henne,
och mitt i motviljan måste Agda rysa av lust, allt
under det hon iakttog hur Lottys ena hand lent for
över Gustens små feta läggar.
  Och plötsligt hade Lotty givit rum för Gusten.
  # Kom nu-strax, hade hon muntert hetsan-
de sagt honom.
  I stäliet för Lottys mjuka arm kände Agda nu
Gustens. Uppeggad av den sällsamma leken, av
Lottys konster och åsynen av de två systrarna i
hans äktenskapliga säng, denna säng på ett gam-
malt glädjehus, hade han Iyckats få sina sinnen
vakna Och nu tog han med Lottys och Rositas
bistånd Agda för första gången. Det gjorde
fruktansvärt ont, hon skrek där hon fangslad av
#ottys och Rositas kraftiga grepp om hennes ben
och tyngden. av Gustens tjocka kropp, låg van-
mäktig på rygg, medan hon hörde halvsysterns och
moderns k#uckande uppeggande skratt som over-
röstade henne. Och allt härunder hade hon andå
försökt lugna sig själv och säga sig att allt detta
gick rätt ti#l och att hennes anförvanter endast ville
bistå henne och hennes man att uppfylla det heliga
äktenskapets plikter. #å småningom försökte hon
till och med hjältemodigt trotsa bade smärta och
blygsel, och med tårade ögon hade hon så mycket
hon förmått ömt besvarat Gustens sista kramp-
aktiga älskogsbetygelser.
  #är slutligen Gusten tumJade åt sidan, strök
Lotty Agda nästan moderligt över pannan-mo-
dern hade redan motvilligt lomat av, kallad av en
skarp signal fr#n klockan nere i porten.
  - Nu kan du tacka mig, för att jag hjälpt dig,
hade Lotty därefter muntert sagt, medan hennes
Iysande och kättjefulla ögon logo mot några sm#
röda fläckar på Agdas linne, som hon och modern
lagt under henne. Och så hade hon tagit linnet
med sig, sägande att det skulle förvaras, emedan
så var uråldrigt bruk bååe bland nordbor och
zigenare, och med svängande höfter hade hon vag#
gat ut ur rummet, följd av den alldeles utmattade
Gusten, som lunkade ned i salongen för att stärka
sig med mera whisky.
  Sedan hade dessa scener upprepats åtskilliga gan-
ger till. men då hade modern oftastej varit närva-
rande, emedan hennes biträde ej längre behövdes,
eftersom Gusten redan Iyckats bana sig väg. Och nu
var Agda säker på att hon var med barn. Hur myc-
ket hon försökte, kunde hon dock ej längre annat
än tycka, att det kommit till på ett onaturligt sätt,
under en oblyg och otäck lek som hon ej hade haft
något nöje av. #ndå hade hon inte velat resa från
C#usten. Hennes oavvisliga plikt var ju att stanna
hos honom.
  Men Frideborg von Pahlen hade så övertygande
bevisat för henne att de nödvändigt måste giva sig
av för att nagorlunda kunna bibehålla sin kvinn-
liga värdighet för möjligen kommande angenämare
tider att hon emot sin bättre vilja maste foga sig.
Den där gången då hennes make först Iyckades ta
henne, hade Frideborg likväl själv, inbjuden av
Lotty och Rosita och framför allt Gusten, smugit
sig med in och åsett alltsammans utan att obser-
veras av Agda, förrän det hela var över och de
andra hade avlägsnat sig. När Agda då hade före-
brått henne hennes spioneri och taktlösa närvaro,
hade hon sökt undskylla sig med att Dnär det
ändå måste ske, gjorde det väl ingenting att hon
också såg på» och med att Gusten äntligen ville
ha henne med-om det nu var för att han önskade
så många vittnen som möjligt på sin allmänt be-
tvivlade manhaftighet eller att det beredde honom
nöje att ha hela systertrion omkring sig och #lik-
som h#lla släktmöte», hade Frideborg storskrat-
tande sagt. Emellertid hade Frideborg villigt er-
känt att det berett henne själv ett ganska starkt
nöje också.
  Och nu befunno de sig här. Skulle Petra och
Angela vilja behålla dem tillsvidare? De hade
ingenstädes att ta vägen just nu, hon och Fride-
borg. Och nu sedan denna besynnerliga släkt-
historia kommit i dagen, kunde ju Eka anses som
deras hem lika väl som Petras och Angelas.
  Agda bröt tankfullt en kvist från en snötyngd
gran Hon förde den upp mot sitt ansikte. Så den
doftade! Hon skulle velat gömma sig inne bland
några av dessa stora yviga granar. Då skulle hon
kunna bada sig ren och förnimma naturens kyska
friskhet. Hon var nedbruten till kropp och själ.
Livet tycktes henne styggt och smutsigt.
  Med ens såg hon upp. Hon lyfte huvudet snabbt
som en liten ekorre som står färdi# till flykt, när
en människa närmar sig. Hon hade hört steg. Det
var Sven som hastigt kom gående mot Eka. Han
såg henne inte, förrän han var helt nära henne. Då
gav han till ett utrop. Det ]ät som om han blivit
rädd Föregående afton. vid middagsbordet hade
han ju så tydligt sett Agda för sig, då de skålat
för »absent friends#. Nu stod hon här och betrak-
tade honom med sina svarta ögon. Kunde han inte
tro att hon åter frammanats av hans egen inbill-
ning? För att förvissa sig om att hon var verk-
lighet tog han ett häftigt tag i hennes arm. Hon
log inte ens. Hennes ögon djupnade# som om en
skugga farit förbi.
  -Agda, sade Sven.
  _ Ja.
  Hon drog undan sin hand, som om hans beröring
vållat henne smärta.
  -Var kommer du ifran? viskade han.
  - Från Berlin, sade hon då.
  Lydande en oemotståndlig impuls tog han henne
i sina armar och sökte ivrigt hennes mun. Utan
protester, nästan utan att röra sig, lät hon honom
kyssa sig. Då deras läppar berörde varandra,
mindes de mötet i ladan den gången för sa många
år sedan. Långsamt släppte han henne.
  -Jag kunde inte lata bli, sade han med ett för-
läget leende.
  De började gå framåt vägen. Men när de voro
nära El#ered, slog Sven in på en liten gångstig
som ledde förbi gården.
  - Sven viJI inte bli sedd, sade hon då miss-
tänksamt.
  Det kunde han inte svara på. De gingo länge
tysta bredvid varandra. Solen sken fram bakom
molnen. Det började glittra och Iysa inne i skogen.
  # Vad här är vackert, sade Agda och såg sig
med sorgsna blickar omkring.
- Du borde aldrig farit från Sverige, sade Sven.
Tanken p# att hon gift sig med den där
tjocke greve Gusten Värnamo af Sauss kvalde
honom Det var som om en grov näve klämt en
skön mörk pensee mellan fingrarna. Hon såg
också ut att ha farit illa. Utan att tänka på det
hade Sven lett deras steg så att de nu kommo förbi
den gamla ladan. De kände igen den samtidigt, och
de rodnade samtidigt. Sven öppnade dörren och
tittade in.
  -Här finns fullt upp av torrt hö, sade han
och såg vädjande på Agda.
  Då steg hon in. Hon gick stelt och frånvarande
som om hon rörde sig i en dröm. De sjönko ned
i höet sida vid sida.
  -Du hade en kavaj med blanka knappar, mum-
lade Sven längtande. Jag var sjutton år och du
var väl aderton. Och du knäppte upp din kavaj
för mig. . . Det är väl sex, sju år sedan, men ännu
ibland om nätterna vaknar jag och ser för mig de
där blanka Iysande knapparna.
  - Gör du? svarade Agda.
  Det var skymning i ladan nu som den gången
för länge sedan. Höet doftade litet duvet.
  -Varför gick du med mig in? frågade Sven
plötsligt.
  Då började Agda gråta. Tårarna runno utför
hennes kinder. De långa mörka ögonfransarna
bZevo fuktiga och skimrande av tårarna.
  - Stackars liten, sade Sven ömt.
  Han lade sina händer över hennes. Hon grät
djupt därför att ett barn blivit till ur orena famn-
tag. Men det visste ju inte Sven. Han var åter
sjutton år. Han glömde Bess och sin lille son. Han
tyckte att nu öppnade livet för första gången sin
port för honom. Han var berusad av hennes när-
het, av lukten i ladan, av den hemlighetsfulla skym-
ningen som omsvepte dem. Och som en gång förr
började han med tafatta och av iver darrande hän-
der knäppa upp hennes kappa.
  Hon lät det ske. Och som om hon plötsligt er-
inrat sig hur hon hjälpt honom sist, knäppte hon
s; älv upp sin blus leende och ännu med tårar
hängande i ögonfransarna. Nu vilade han mot
hennes bröst. Men en sällsam oro var över honom
som om han måste ta igen alla förlorade tillfällen.
Han mindes vilken stöt han fått i hjärtat, då hon
i sin vita klämling och med en ros i håret stigit in i
Peter von Pahlens salong i våras. Nu var han
inte längre sjutton år. Men han plågades av samma
åtrå, av sjuttonåringens åtrå, som alltjämt brann
i hans blod.
  -Du knäpper bara upp blusen, sade han och
Iyfte upp sitt ansikte mot henne.
  -Ja, viskade hon en smula andfådd.
  Men detta ja tog han för en till#telse. Ja, sade
hon ju. Hon var dock ingen oskuld längre. Eller
var hon det kanske? Den där greve Sauss hade väl
ej mäktat så mycket.
  Då fattades han av nyfikenhet. Han måste änt-
ligen få veta hennes kropps hemlighet. Med lätta
händer löste han hennes kläder. Han var inte tafatt
längre. Hon frös till, och för att värma henne flyt-
tade han sig tätt intill henne. Deras ögon sågo
spejande in i varandra. Han smekte henne. Hennes
ögonlock slötos. A, detta #lar något annat än uppe
i hennes och Gustens sängkammarskrubb i bordel-
len i Berlin, medan Lottys och moderns kuttrande
skratt och röster kittlade hennes öron. Nu tyckte
hon sig vila inne i granen och bada i dess frisk-
het, som hon nyss längtat efter. Det här var en
ung mans kropp med starka muskler. Inte Gustens

svampiga, slappa lemmar. Hon grep omkring
honom. Hennes fingrar smekte honom, utan att
hon själv visste det, redan en aning konstförfaret
och nästan yrkeskunnigt, av den lärdom hon mot
sin vilja inhämtat. Ett litet Iyckligt skratt banade
sig väg över hennes läppar.
  - Ser du, du är redan Iycklig och har slutat att
gr#ta, sade Sven glatt.
  Deras hjärtan dunkade intill varandra. Han
pressade sig intill henne. Hennes knän skildes åt
för att villigt lämna plats, hennes sköte höjdes och
nästan smälte redan. Hon tog långsamt, dröjande
emot honom. Plötsligt ropade hon till och bet
honom i armen.
  - C;ör jag dig illa? frågade han.
  Men hon svarade inte.
  Hon hade aldrig förr, utom i sina drömmar och
med Bell och Lotty, erfarit mer än den trängande
retning som är inledningen till vällusten, men
denna hade alltid upphört sa fort samlaget
börjat för att lämna plats för en känsla av
besvikelse, ja obehag, ehuru hon av plikt gjort
allt vad hon kunnat för att dela eller åtmin-
stone latsas dela sin makes nöje. En ur-
lakad, i förtid gammal och slak kropp hade
endast förmått pa konstlad vag tränga in i hennes
unga och spänstiga, som sedan så länge i stillhet
begärde och åtrådde, men hade icke orkat skänka
henne någon glädje. En förstörd man hade endast
begagnat henne som njutningsmedel för sig själv.
Men Svens lätta och starka unga kropp var i
harmoni med hennes egen. De gungade in i en
extas som räckte under flera minuter och som
äntligen lämnade henne Iycksaligt trött utan tankar.
  När han dragit sig if rån henne, smekte hon hans
har.
  -Tacl#, mumlade hon. Tack, Sven.
  Det rörde honom djupt detta ödmjuka #tack#,.
Han låg stilla med nacken stödd mot hennes knän.
Inte hel#er han hade längre några tankar. Han
tyckte att han sov och drömde hos denna under-
bara flicka som varit hans första kärlek. Han
kände hennes händer mot sin panna. Deras värme
fördes över till honom. 13lodet pickade ännu hastigt
i hennes fingertc)ppar. Det var som om själva hen-
nes hjärta förts tätt intill honom och nu slog sina
slag mot hans hud. O, det var härligt! Det bråd-
skande jäktiga livet flöt förbi ladan i en brusande
flod som endast svagt nådde hans öron. För en
stund sedan hade han räddat sig upp ur fl#den
och skulle aldrig ned i den igen. Aldrig. Här
var det gott att vara. Han skulle gömma sig mel-
lan hennes knän, som ett barn gömmer sig i moders-
livet. Och där inne i hennes mörka pulserande
sköte skulle han finna alla de njutningar han som
yngling drömt om, men aldrig funnit som man,
och minst hos den flegmatiska Bess. Det skulle
ge föda åt hans kropp och styrka åt hans själ.
  Plötsligt spratt han upp ur sin djupa ro. Han
hörde Ijudet av röster som närmade sig. Då reste
han sig mödosamt upp och tittade genom en av
de breda springorna i ladans vägg. Det var hela
sällskapet från Ekered som kom vandrande förbi.
Han stirrade på dem med ögon vidöppna av skräck.
A, där voro de allesammans! Hans hand fam#ade
bakåt och grep tag i en flik av Agdas öppna blus.
Han kramade den mellan sina fingrar.
  -Vad är det? sade hon högt där hon lag ned-
sjunken i höet.
  -Tyst, svarade han endast.
  Först kom Peter. Han svängde med sin käpp och
kikade upp mot skyarna. Härifrån tycktes hans
ansikte askgr#tt av det innesittarliv han förde i
staden. Efter honom gick Lilian snubblande. Hon
hade lånat en av Bettys grova tjocka kappor som
var för stor åt henne, men på huvudet hade hon en
kokett stadshatt. Det såg ]öjligt ut. Hon hade ett
missnöjt uttryck som om hon tvingats med på
denna promenad. Bredvid henne vaggade Sally
fram gungande av fett och starka bågnande höfter.
Hon hade tagit ett raskt grepp i sin kjol och en
tjock strumpa syntes upp till knäet. Jacob Levin
och Gotthard pratade med livliga atbörder. Deras
magra händer foro upp och ned beskrivande bågar
och cirklar i luften. Jacobs barn voro inte där. De
hade väl smugit sig till ladugården-eller ut i
skafferiet för att äta skinka igen. Betty och Bess
höllo varandra under armen. Sven granskade ny-
fiket sin hustrus ansikte. Det blomstrade av kylan.
De små spetsiga vita tänderna kommo till synes i
ett leende. Tänk om hon anat att han, hennes man,
befann sig på ett par meters avstånd ifrån henne
med rufsigt hår och oordnade kläder tätt intill en
strålande ung skönhet som han nyss slutit i sin
famn! Men hon trippade förbi ovetande och Iyck-
lig, säkert med tankarna hos man och barn och
spinnande över sitt oantastliga åktenskap.
  Edla gick sist. Sven måste le åt henne Hon
vände och vred pa huvudet som en fagel. Hennes
närsynta ögon sände spejande blickar omkring sig.
När de alla voro förbi ladan, vände hon sig om och
gav också den en blick.
  Sven kastade sig ned bredvid Agda.
  -Det var hela släkten, sade han otåligt ryc-
kande i de torra grässtråna.
  Agda tänkte leende på att hon och Sven också
#oro släkt, men hon sade ingenting. Petra hade
tydligen ännu inte berättat det för de andra. Och
varför skulle då Agda göra det? Men hon såg på
Sven med ett nytt uttryck i sitt ansikte. Ja, de
voro släkt. Han hade mörka ögon, som rent av
liknade hennes, det var hon säker på och tänkte icke
på att detta mörka kom från hans judiska mor. Det
var något vid hårfästet också som hon väl kände
igen. Hon lade sin egen lilla hand intill hans och
tyckte att även dessa två händer hade ett omiss-
kännligt släktdrag. Då tryckte hon hans hand mot
sin kind och sedan mot sina ögon och sade till sitt
hjärta att hon och Sven nyss på ett innerligt sätt
erkänt sin släktskap med varandra. Blod hade
ropat efter blod. Lemmarna hade sökt sig intill
varandra En familj som måste halla ihop!
-Vi måste gå nu, viskade hon.
-Nej! Nej!
  Sven tänkte med förtvivlan på att han nu skulle
tillbaka till Bess och sonen. Han hade aldrig varit
olycklig med dem. Men nu sedan han återfunnit
Agda dömde han hela sitt färegående liv miss-
lyckat. Och det liv som låg framför honom skulle
endast b]i tomhet utan henne.
  - Nej ! Nej ! protesterade han, värjande sig mot
en osynlig övermakt.
  Familjelivet, plikterna, arl#etet, skulle åter ta
honom fången. Han visste det. Hans tillvaro hade
börjat löpa i en bred fåra, och han skulle aldrig
kunna kasta sig ur den. #Ian skulle obönhörligen
tvingas att följa den ända till slutet. Det tjänade
så litet till att kämpa emot.
  Han tryckte sig med en suck åter intill Agda.
Men hon hade redan börjat ordna sina kläder. Milt
sköt hon honom åt sidan. Han satt där och sag på
hur hon knäppte igen blusen om sina svällande,
runda, vita bröst. Han hade haft dem i händerna
och känt deras lena mjukhet. Nu fästade hon kjolen
om sin midja. Nyss hade han knutit sina armar om
den. Det var som om hon för varje gång han hörde
en hyska häktas eller en knapp glida in i knapphålet
bit för bit tagit ifrån honom det hon nyss så giv-
milt skänkt. Han hade haft händerna fulla av
henne. Han böjde sig framåt och såg förundrad
på sina händer, som om han väntat att i dem finna
fördjupningarna efter hennes kropp. Nu frös han
om dem, därför att de voro tomma, och han stack
dem skälvande i fickorna.
  De stego ut ur ladan. Sven såg på spåren av
deras fötter i snön. Spåren ledde rätt fram till
ladan och försvunno där. Kanske var det efter de
spåren Edla så misstänksamt spejat.
  -Adjö, sade Agda
  Hon nickade åt honom och gick emot Eka. Sven
vandrade åt motsatta hållet. Deras steg avlägs-
nade sig alltmer från varandra.
  När de båda gått bort funnos avtrycken av deras
fötter kvar i den vita snön. Först bredvid varandra
förande fram till ladan, så skildes de åt och spåren
Symes leda åt var sitt hall. När natten kom, skulle
deras fotsteg i snön frysa till, och flera dagar
skulle de för den tysta skogen runt omkring fältet
bära vittne och berätta om Agdas och Svens hastiga
möte och skilsmässa.
XIV.

  Det var tredjedagjuls förmiddag. Hans' rum,
där man alltjämt helst sam]ades, hade nyss gen-
ljudit av ett livligt samtal. Nu satt man tyst och
funderade
  Petra hade kommit från Eka för att tala om
Agda och Frideborgs härkomst, ehuru hon därvid
av oundgängliga hänsyn naturligtvis dolde det
faderskap Jacob Levin möjligen innehade. Hennes
släktingar hade först funnit alltsammans fullkom-
ligt otroligt. Faster Laura hade tydligen på gamla
dar blivit en smula besynnerlig och diktat ihop en
roman, som hon aldrig upplevat, på sin höjd kanske
längtat efter att få uppleva. Men nu när de bör-
jade tänka efter, funno de att historien omöjligen
kunde vara uppdiktad. Hur otrolig den lät, maste
den nog likväl vara sann. Sadant där hittade man
naturligtvis ända inte pa om sig själv, om man
inte var alldeles från vettet, och gamla fru Löwen-
ström hade ända till sitt dödsar varit bekant för
sitt klara och kloka huvud. De sneglade förstulet
och generat pa varandra. En kil hade plötsligt
sprängts in i släktträdet, och den gjorde ont. Lilian
von Pahlen var kanske den mest upprörda. Visser-
]igen hette hon ju Vind-Frijs i sig själv, så att hon
för sin personliga del stod utanför skammen, men
hennes son Stellan var ju en äkta von Pahlen, och
en äkta von Pahlen var likaså hennes dotter Paula.
Besinnande detta nedslående faktum, stötte hon på
en omständighet som de andra inte tänkt på, men
som var ägnad att hjälpa upp det hela och- sätta
de invecklade släktförhållandena i en rättvis och åt-
skiljande belysning.
  -De äro iu oäkta, sade hon med starkt förakt.
#ven om de haft fäder, som hetat von Pahlen, den
där fnoskiga Johan och min svärfar, den senila
gubben, så äro de lika fullt oäkta. Sådana behöver
man ju inte erkänna eller alls bry sig om. De ha
ingen rätt ·ill gemenskap med oss, vad jag kan se.
  -Men Frideborg är dock gift med Stellan, kom
ihåg det, sade Peter med eftertryck. Sa då bör det
ju ur din synpunkt vara bättre, om hon redan i sig
själv är en von Pahlen.
  Lilian höjde ögonbrynen. Hon tyckte inte alls
om att Peter talade så där högt och bestämt
  -Hon har ju rymt ifran honom, slinkan, vet
jag, avspisade hon honom där#ör. Stackars lille
Stellan !
  Jacob Levin log ironiskt.
  -Han reder sig nog, mumlade han.
  Benno Levin tittade på Petra. Hon satt där blek
och tyst. Han förstod utan att hon sagt det, att
hon skulle ta allt ansvar och all gemenskap pa sig
ensam.
  Sven var också blek i ansiktet. Oupphörligt såg
han för sig Agdas svarta ögon och röda mun. Hade
de kanske kommit varandra närmare nu ? Hela
tiden hade Agda vetat hur nära släkt de voro var-
andra. Hade hon gjort narr av honom? Tanken
var olidlig Han fylldes av ovilja mot sin hustru
Bess, som satt där så förnöjd med utbredda kraf-
tiga lår och smålog. Henne tycktes icke denna
historia angå det minsta. Hon fann det väl bara
litet uppiggande att man fick något att syssla med
dessa juldagar, då alla gingo omkring och voro så
övermätta och i tysthet räknade över prisskillna-
den mellan de julklappar man mottagit och dem
man givit.
Betty vaggade sin tunga kropp av och an.
  - Att tänka sig, sade hon ivrigt, nästan upp-
rymt, att faster Laura gick här och gömde sadana
hemligheter. Om jag bara vetat det, om hon till
exempel förtrott sig åt mig och det hade hon gärna
kunnat göra, så skulle jag rått henne att strax ta
hem den där Rosita. Vad är nu det för en mor,
som lämnar bort sin dotter till vilt främmande män-
niskor? Det tycker jag ändå är en fläck på Laura
Löwenström.
  Benno Levin skakade på huvudet.
  -Det var andra tider då, sade han milt. Hon
var sedan ett par år änka, när hon fick den lilla. Att
gifta sig med zigenaren hade ju varit alldeles otänl#-
bart för henne, han var nog för resten gift förut
med någon av de sina, nagon av sitt blod. Men
att få ett barn utan att kunna uppvisa en legitim far
till det, ansags då för tiden som en of örl#tlig skam.
  # A, det anses det väl ännu och det med rätta,
infoll Lilian och gav Petra en skarp blick.
  Lilian kunde änd3 inte smälta att Angela vän-
tade en liten. Petra pressade otaligt läpparna mot
varandra. Hon hade lust att ge ett skarpt svar,
men så ångrade hon sig. Vad tjänade det till att
strida med den dumma Lilian?
  - Na, mina vänner, sade nu Peter och höll upp
händerna, värmande dem framför brasan. Vad
skall det nu bli av Agda och Frideborg? De ha
visserligen tagit sina öden i egna händer, men jag
förmodar att de inte ha någon nämnvärd klarhet
om hur de närmare skola utforma dem.
  -#nnu en sak, sade Petra darrande. Att Fri-
deborg väntar en liten ha vi ju reda på, eller hur?
  Lilian log elakt. Hon undrade om alla de andra
också visste att det inte var Stellans barn Fride-
borg bar på Men hon bara muttrade något för
sig själv. Hon avskydde Frideborg och kunde inte
försona sig med tanken att Stellan gift sig med
den där slynan.
  -Nå, än sedan ? sade hon högt, avvaktande. Det
har hon väl rätt till, eftersom hon är lagligt gift,
vigd i kyrka med präst och allting.
  Petra hade tänkt fortsätta och berätta att Agda
också väntade en liten, men när hon mötte Lilian#
ögon förmådde hon det inte.
  -Ja, det var väl bara ået då, viskade hon med
nedslagna ögon. Men man måste ju nu ta hand
om dem, åtminstone tillsvidare innan de fått sina
förhallanden ordnade.
  Hon förstod nog hur Lilian skulle brustit ut i
hånskratt, om hon fått veta att tre unga kvinnor
nu gingo där på Eka och väntade sin nedkomst.
Och Lilian skulle få dem alla att tycka att det hela
var groteskt.
  Betty tog nu i:
  -Visst måste nagon ta hand om dem, sade
hon hjärtligt.
  Hon såg på Lilian, tydligt meriande att Lilian ju
var närmast att ta sin sons hustru hem till sig. Nu
aktade sig Lilian visligen för att öppna munnen.
Hon visste nog vad Betty tyckte, men vad hade hon
med det att göra? Frideborg skulle bara bli en
börda för henne - en till utom alla de övriga Lilian
redan förut var tyngd av. Och att nu i Stockholm
presentera sin förutvarande husa som sin svär-
dotter, och därtill en svärdotter som till den grad
i förtid råkat i grossess, det kände hon verkligen
ingen särskild längtan efter.
  Men hon var mycket rädd för att Peter skulle
säga att de skulle ta sig an Frideborg, och hon
rynkade därför häftigt ögonbrynen mot honom, då
hon såg att han ämnade yttra sig. Peter varsnade
de hotfulla ögonbrynen och suckade. Hur ofta hade
icke dessa rynkade ögonbryn hindrat honom från
att yttra sitt hjärtas mening! Hans natur, som
mest hade benägenhet för att vara vidöppen och
gi#mild, snördes under Lilians inflytande samman
som en tr#ng p#se.
  Petra satt och såg från den ena ti#l den andra.
Ofrivilligt mindes hon den dagen för endast något
mer än åtta år sedan, när lilla Angelas öde skulle
bestämmas. Då hade alla släktingar varit ivriga
att få Angela till sig. Var och en hade kommit
med förslag om hur det borde ordnas för henne.
Allas dörrar hade öppnats på vid gavel för den
lilla föräldralösa. Lilian hade till och med blivit
smått förargad över att hon e; fått mottaga Angela
i sitt hem som kamrat till sin egen dotter. Nu
sutto de här grubblande som över ett svårt pro-
blem. Nå, det var ju olika förstås att ta till sig
två gifta kvinnor mot att plocka upp en liten fågel-
unge som Angela.
  Betty skul]e kanske känna sin vanliga impuls att
öppna sin famn. Men hon hade ju nu både Gott-
hard och Edla hos sig och att hysa dessa unga sköna
kvinnor under samma tak som den tjugutvåårige
Gotthard kunde väl hennes goda förstånd inte tycka
vara vidare lämpligt. För egen del hade Petra
under de sista nätterna undrat över hur hon skulle
göra. I Lauras bikt låg väl ändå en vädjan just
till henne, Petra, och det var ju egentligen denna
vädjan hon starkt kände såsom ett ansvar, vilket
plötsligt lagts pa hennes skuldror. Greve Gusten
Värnamo af Sauss och Stellan hade ju visserligen
skyldighet att försörja sina fruar, men med känne-
dom om deras karaktärer var Petra ganska säker
på att det skulle bli mycket svårt att få dem att
fullgöra sina skyldigheter just nu, under den när-
maste tiden, så som händelserna hade gestaltat sig.
Deras hustrur hade ju förlupit dem, som det heter.
Agda borde väl kunna begära att få bosätta sig på
Hönsekind, men om hon inte längre ville veta
av något samliv med sin man och kanske önskade
skilsmässa, var det väl knappast riktigt att hon
slog sig ned där, ännu så länge åtminstone.
  Nu talade alla åter i munnen på varandra. Lilian
framlade ganska klokt olika lösningar, särskilt
framhållande den Petra nyss tänkt på, ehuru i något
utvidgad form: att både Frideborg och Agda
borde flytta till Hönsekind, där luften skulle göra
dem båda gott på samma gång som de komme gan-
ska bra i skymundan. I detta ståtliga gods hade
ju Agda obestridligen giftorätt, och ingen kunde
misstycka att hon som slottsherrens maka toge till
sig och övade gästfrihet mot sin egen halvsyster.
Men de andra funno liksom Petra detta förslag
svårt att för ögonblicket realisera, fastän de voro
fullt på det klara med att Lilian hade fördel av
att bli kvitt alla plikter mot sin sonhustru.
  Petra, trött på prat, steg upp och gick fram till
fönstret. Hon stod och såg ut över den vita par-
ken. Hennes hjärta kändes tungt och oroligt. Tre
kvinnor väntade sina barn... Bjöde hon nu Agda
och Frideborg att bo hos sig, skulle gamla Eka
sannerligen förvandlas till ett förlossningshem. Det
hade väl ändå inte Laura Löwenström drömt sig?
Hennes avkomma fortsatte att bära livet vidare.
Den skulle fylla Eka. Små barnsteg skulle ljuda i
trappan och i parken. Sma händer skulle fäkta i
luften. '#Tarm modersmjölk skulle forsa ur fyllda
bröst. På bakgården skulle småplagg hängas ut på
tork och fläkta för vinden. I gårdens grus skulle
vara märken efter barnvagnars lätta gummihjul.
  Petra måste le. Hade hon inte själv längtat efter
ett barn? Hade hon inte känt det, som om det barn
Angela snart skulle föda vore hennes eget? Ftt barn
ja! Men nu skulle det myllra av barn.
  Alltjämt pratade de där bakom henne. Orden
kastades hit och dit. De #ommo ändå inte till något
resultat Den rätta starka och goda viljan fattades.
  Petra böjde sig #ram. Hon hade fått syn på
något. En av statarnas små flickor, en unge på
fem år, hade givit sig ut över gården. Kanske
hade hon skickats i något ärende till Ekereds kök.
Hon hade en röd virkad luva på huvudet, och kin-
derna voro lika röda som den av kylan. Det måste
vara ett helt företag för den lilla att ensam prome-
nera över den stora gårdsplanen. Läpparna voro
sammanknipta. Hon satte försiktigt ned fötterna,
som om hon varit rädd för att grunden skulle ge
vika. En sådan liten unge! G#rdsplanen måste före-
falla henne oändlig-en värld. Petra följde henne
intresserad med blickarna. Hon hade velat rusa
ut och gripa den lilla vid handen, men då kanske
hon blivit skrämd. Hon var rädd nu. Ett kolossalt
mod höll henne ändå uppe. Nu tittade hon upp mot
fönstret, och Petra mötte en Ijusblå blick. Men
kanske såg hon inte alls Petra, hon var ju så upp-
tagen av hur hon skulle komma över gården. Plöts-
ligt föll hon omkull. Ett gällt skrik klöv rymden
och fick molnen på himlen att rysande skocka sig
samman.
  Skriket trängde rätt in i Petra. #Tar det så de
skreko? Var det inte på henne det ropades ? Hon
tänkte ila till hjälp, men en av jungfrurna hade
redan skyndat ut. NII lyfte hon ömt upp den
lilla i sin famn och torkade av hennes tårar på sitt
förkläde.
  Ehuru Petra stod kvar där hon stod tyckte hon
sig ändå nästan känna den mjuka barnkroppen mot
sin. Hon såg på sina händer, som om klara tårar
fastnat på dem. Hon längtade ju efter barn att
trösta och stryka över kinden. Kunde hon någonsin
få sin önskan uppfylld över hövan? Snabbt vände
hon sig om och gick fram till de andra.
  Peter såg på henne med beundran. Så stolt och
rak hon var, hans syster Petra.
  -Ni behöva inte fundera längre, sade lon.
Agda och Frideborg kunna ju bo hos oss på Eka.
  -Jag kunde tro det, sade Peter med en av
sina grimaser.
  -Men vilket besvär du kommer att få, utro-
pade Betty. Har du då tänkt på det, Petra?
  -Ja, sade Petra. I alla fall har jag bestämt
mig. För övrigt tror jag att jag redan bestämde
mig för det där, när Angela och jag kommo hem
på julaftons kväll och vi plötsligt fingo se dem
sitta därinne i salongen-två hemlösa som också
kommit hem. Eka borde ju egentligen vara deras
mera än vårt. De och deras mor borde ha suttit
där, och så den där Lotty. Inte vi.
  -Lita på att det tycka de också, sade Lilian
surt. Någon tacksamhet har man aldrig att vänta.
  Men Petra talade inte riktigt sanning. Hon
hade inte beslutat sig för att lata Frideborg och
Agda bo pa Eka då när hon fått se dem i sin
salong på julaftonens kYäll. Det var den där lilla
flickan som gått över gården nyss, som hade fatt
henne att bestämma sig. En barnhand hade ryckt
åt sig hennes hjärta. Och även om hon försökte,
skulle hon nu inte kunna göra sig fri.

x#.

  De närmaste dagarna efter jul gjorde Petras
släktingar på Ekered sig oupphörligt ärende till
Eka. De måste ta Agda och Frideborg i skärskå-
dande. Allesamman, med undantag av Lilian
kanske, voro de otroligt siäktkära. Laura Lowen-
ström hade fört nytt blod, zigenarblod, in i släkten
von Pahlen, och fastän de kände sig chockerade
över hennes tilltag, blevo de veka om hjärtat, då
de besinnade att Agda och Fridebor# a#f en ödets
underliga nyck förut fått gå i tjänst hos dem. Agda
var ju i själva verket Peters och Petras halvsyster.
Sällsamt. Och unga Frideborg var syssling till dem,
ehuru halvsyster till Agda. Johan von Pahlen hade
ju varit gamle kommendörkaptenens och hans
syster Lauras kusin. Fast som dotterdotter till
Laura är hon ju också kusinbarn till oss, tänkte
Petra. Hon tycks verkligen nu ha blivit släkt med
oss på tre vis, om vi skola räkna med den legitima
förbindelsen med Stellan.
  Om att det kanske var långt troligare att Jacob
Lcvin var far till Frideborg hade det fortfarande
icke antytts det ringaste för denna yttre krets.
  Peter gjorde en kväll upp ett helt släktregister.
Det var minsann inte lätt. Han grubblade över
papperet med blyertspennan i munnen.
Han s#g upp p# Sven med ett grin.
  - Strängt taget är Agda din faster, Sven, sade
han.
  Sven ryste. Det lät inte trevligt.
  Peter fortsatte.
  -Agda är kanske en smula degenererad. Hen-
nes utseende tyder på det. Men det vore väl heller
inte underligt, när man tänker närmare på saken.
Här har faster Laura Löwenströms dotter med
Pepe Sanchez haft förbindelse med min far, det
var alltså hennes egen morbror. De voro alltför
nära släkt. Blodet brukar bli tunt då-eller kanske
snarare för tjockt. Frideborg ser ju i all sin skön-
het en liten aning vulgär ut, och henne är det inte så
farligt med. Johan var ju som sagt bara kusin till
Laura. Men det hela är litet tilltrasslat, tycker jag.
  -A, tyst, farbror Peter, jag får ont i huvudet
a# det, klagade då Sven.
  -Man kan få ont i huvudet av mindre, sade
Peter vist.
  Men Peter funderade också över släkten Sauss.
#ven den hade på ett oförutsett vis stuckit in sina
tentakler i den von Pahlenska släkten. Peter hade
hört den gamla historien om den utsvävande åldrige
riddar Blåskägg på Hönsekinds slott, den förfärlige
Carolus Laurentius Bogislaus Gustavus af Sauss,
som fått ett barn med sin egen dotter, den nu sedan
många år nedbrutna grevinnan Carola Värnamo
af Sauss uppe i Stockholm. Gusten var deras son
och den otäcke gubben alltså både hans far och
hans morfar. Men den gamle hade haft många
kärleksförbindelser och en av dem var Rosita,
Laura Löwenströms dotter med Pepe Sanchez.
Frukten av denna förl3indelse blev Lotty, som en
kort tid varit gift med den pittoreske uppkom-
lingen och pavlige kammarherren och greven
August Johansson Värnamo af Sauss. Och med
henne hade Gusten i sin tur rymt. Han hade rymt
med sin egen halvsyster, väl vetande hur nära släkt
de voro med varandra.
  Peter skakade på huvudet. De där historierna
föreföllo honom rent av infama.
     - Sådana där gubbar finns inte, sade han,
hänsyftande på gamle greve Blåskägg av Sauss.
  Som han i sin ungdom studerat juridik och rätts-
historia hade han ändock väl reda på att de ohygg-
ligt stränga straffen £ör de så kallade blodskams-
förbindelserna uppkommit i avskräckande syfte,
just därför att detta slags förbindelser varit och
fortforo att vara till den grad vanliga och icke
tycktes imlebära något motl#judande för den natur-
liga och ofördarvade instinkten Var det kanske
för att han själv och hans likar icke längre voro
ofördärvade och naturliga, som de funno dem så
upprörande? Ty Peter kunde icke annat än tycka
dem vara ohyggliga, ehuru han i grunden icke visste
varför.
  Hur det ryckts och dragits i det mänskliga
marionettspelets tradar för att föra alla dessa varel-
ser samman! Men bakom detta moln av lekande
spröda tr#ar tyckte han sig se ödets eget gåtfulla
ansikte som log åt dem alla med miljoner rynkor
kring läpparna.
  Lilian följde, fastän med låtsad motvilja, med
Peter, när han i sällskap med Jacob Levin gick til]
Eka. Hon ryggade tillbaka för Frideborg, som
kom glidande emot dem i Angelas vita silkesschal
och med det rödsminkade ansiktet. Hon var sig
inte lik. Hon hade försämrats på något sätt. #ven
Peter, som kommit med det fasta beslutet att strax
ta henne i famn, blev generad. Under schalen var
hennes l;ropp tjock och svälld. Han var nära att
inte känna igen henne.
  Min svärdotter, tänkte han vemodigt, och så med
tanken på sitt mödosamt hopkomna släktregister:
min egen syssling.
  Men Frideborg föreföll alls inte generad. Hon
bad Mat hjälpa dem av med ytterkläderna. Själv
stod hon och såg på utan att röra ett finger. Det
var en ny och triumferande sensation för henne att
ha en tjänstflicka att kommendera över. Där hon
stod tänkte #on på hur otaliga gånger hon legat på
knä for friherrinnan Lilian von Pah]en och hjälpt
henne på eller av med bottinerna. Den tiden var
gudskelov förbi nu. Lilian imponerade inte längre
på henne.
  -Jag kan hälsa från Stellan, lilla svärmor,
sade hon glatt, när de kommit in i salongen.
  - Tack skall du ha, sade Lilian stelt.
  Nej, något samtal ville inte komma i gång. Lilian
såg med ovilja hur Frideborg redan gjort sig
hemmastadd bland de gamla vackra möblerna.
Angelas schal bar hon också. Hon beklagade i sitt
stilla sinne både Petra och Angela. Frideborg stank
ju också av någon frän, om ocks# säkerligen ytterst
dyrbar parfym. Stackars Ste]lan, tänkte Lilian.
Stackars min oskyldige gosse!
  När Agda steg in i rummet försynt och blek,
tyckte I,ilian strax bättre om henne än om Fride.
borg. Peter steg upp och gick fram till Agda. Nu
kom också den omfamning som han hade bestämt
åt Frideborg.
  -Lilla syster, mumlade Peter.
  Men Agda var skrämd. Hon kunde inte möta
hans blick öppet. Hon tänkte på Sven och kände
sig rent av brottslig. Lilian hä]sade nästan hjärt-
ligt på henne. Frideborg märkte nog vilken skill-
nad det lag i deras bemötande av henne och av
Agda. Det satte henne i dåligt humör.
  -Ja, där i Berlin föra de ett glatt liv, sade
hon och sag upproriskt på Li]ian. Agda och mig
brydde de sig alls inte om, de d#r skojarna.
  Li]ian rätade majestätiskt på sig.
  -Så bör du inte tala om din man, tillrätta-
visade hon.
  - Min man, pyttsan! Vi komma väl att skiljas,
svarade Frideborg vresigt. Jag för min del har
haft nog av det, och pengarna skall jag nog laga att
jag får, för jag vet vem som givit dem.
  Vid denna hotelse for Lilian högt i ]uften av för-
skräckelse, men Frideborg gav Agda en betyde#se-
full blick som hoppades hon att denna också skul#e
ge utlopp åt sin förargelse och sin missräkning
Men Agda teg.
  Peter skruvade på sig där han satt Han kände
sig obehaglig till mods. Han tyckte att han på något
sätt misslyckats. Det var Stellans skull. Stellan
var ju hans son och hade icke uppfört sig korrekt.
Det sårade Peter. Det kom honom att inse att
den uppfostran Stellan fatt varit misslyckad också
den. Men Peters stora fel var att han från början
helt överlämnat Stellan åt Lilian Det hade han
fått böta för redan när han sedan b]ev tvungen att
sl#icka Stellan till ett hem för vanartiga gossar.
  Nej, det ville inte bli något samtal. Stämningen
kändes tryckt för dem alla fyra.
  Slutligen togo Lilian och Peter avsked. De skulle
snart komma igen, sade de.
  Frideborg gjorde en min bakom Lilians rygg.
Hon följde dem inte till dörren, utan sjönk åter
ned i en av salongsstola}na nonchalant pratande
med Jacob Levin, som stannade kvar för att under-
söka Frideborg på äggvita, vilket Lilian anmodat
honom att göra, för att hon därmed skul]e få till-
fälle att utan kostnader för sig själv visa sin öm-
sinthet.
Jacob hade förut mest tigit och icke bekymrat
sig om att bidraga till att sätta fart i den tröga
konversationen, utan inskränkt sig till att iakttaga
 henne som han var ganska övertygad om var hans
och icke Johan von Pahlens dotter. Därefter under-
sökte han henne, fann ingen äggvita eller annat
störande eller onormalt, men däremot en ganska
hänförande ung kvinnokropp, som han icke l;unde
avhålla sig från att nästan smekande beröra.
  Frideborg ryckte till och var nära att ge efter
för det behagliga intrycket, men fattade sig, reste
sig högdraget och frågade nästan spotskt:
  -Vad kostar det?
  - Ingenting skall det väl vara släktingar emel-
lan, men eljes är det tjugu kronor, svarade Jacob
Levin, och Frideborg räckte honom dem ur en
liten förtjusande börs inköpt i Wertheims varu-
hus och försäkrade att hon nödvändigt måste
betala, men att Agda var så frisk att det var
alldeles onödigt att undersöka henne. Och pa det
sättet fick Jacob veta att även Agda befann sig i
grossess.
  Jacob stoppade med ett grinande leende de tva
hopvikta tiorna, som han fått av sin dotter, i sin
västficka och avlägsnade sig efter en artig bug-
ning och en galant kyss på handen.
  Medan Peter och Lilian gjorde sitt besök på Eka
var Petra ute. Angela madde inte bra och h#l sig
på sitt rum.
  Petra hade gått ut på en promenad. Nu sedan
hon beslutat sig för att Agda och Frideborg skulle
stanna på Eka, åtminstone tills vidare, kände hon
sig inte längre så orolig. Hon gick med lätta steg
framåt vägen. Hjulspåren där voro glatta av is.
Utmed dikeskanten var snön tilltrampad och
hård av många fötter. Men Petra såg upp mot
himlen och fann att också den ljusnat liksom hen-
nes eget hjårta. Den var klart blå med stänk av
vita skyar. Ett oändligt hav med vitt vagskum på
som ännu dröjde kvar efter en storm.
  Moln gå ibland över hjärtat. Så lösas de upp och
försvinna och lämna rum för en härlig ]ättnad. Så
hände det Petra denna dag. Var det något nytt
som skulle komma med det nya året? Petra önskade
icke längre mycket för sig själv. Hon tänkte på
Angela. Dessa månader hade hon varit så uppta-
gen av Angela att hennes tankar icke längre hade
mycken plats för henne själv.
  Nu tog hon av pa vägen, som förde till den
plats där Johan von Pahlens stuga en gång stått.
Man hade aldrig byggt något sedan efter det lilla
trähuset som brunnit ner Om somrarna låg marken
fortfarande tom och kolnad. Men i det för-
brända gräset hade det vuxit upp smultron. Det
var traktens bästa smultronställe. Barnen brukade
rusa dit och plocka sina l{orgar fulla av röda och
doftande bär. Deras små fötter trampade ivrigt
omkring på den plats där Johans blomstrande träd-
gard en gång varit. Nu när ingen skötte den hade
den förfallit. Han hade älskat barn, Johan, och
Petra tänkte ofta på hur han skulle glatt sig åt
att de unga och yngsta till sist ändå fingo glädje
av hans härjade trädgård. Så hade han ännu i
döden delat med sig något av sig själv till dem,
liksom han under livstiden skänkt dem gotter ur
sina fullproppade fickor.
  Petra blev förvånad, när hon på långt håll skym-
tade en svart gestalt på Johans tomt. Nu under
vintertiden brukade sällan någon vara där. När
Petra kom närmare, såg hon hur den där gestalten
hon ej kände igen krokryggig gick omkring med
huvudet böjt, som letade den efte# något. Ett ögon-
blick fick Petra en förvirrad föreställning om att
det kanske var Johan von Pahlens ande som sokt
sig tillbaka
  Men strax därpå förstod hon att det var en liten
gumma. Hon hade en vid gammaldags kjortel
och en svart kappa med något nött pälsverk på.
Hatten var löjligt liten med en svart slokande plym
som såg ledsen ut. Var hade Petra sett den hatten
förut?
  Petra gav till ett litet rop av häpnad, då gestal-
ten plötsligt vände på huvudet. Det var Sara,
Johans gam]a trotjänarinna. Hur hade hon kommit
hit? Petra visste att hon efter Johans död flyttat
till en åldrig syster långt från Eka. Petra hade
själv skickat henne kort, men aldrig hört något
ifrån henne. Sara hade väl inte så lätt för att
skriva. Och nu gick hon omkring här på den av-
brända tomten. Petra hade alltid tyckt att den lilla
gumman sett ut som om hon kunnat trolla. Kan-
ske hade hon flugit hit på ett paraply. Ett stort
skrynkligt paraply hänga'e mycket riktigt från hen-
nes arm, och det var den som gav Petra denna ide.
- Sara, ropade Petra högt.
  Gumman kom långsamt seglande emot henne.
Fastän fem år gått sedan Petra sett henne sist, #ar
Sara sig så lik som om hon förvarats i en påse
med naftalin. Under hatten syntes håret ännu kol-
svart och blankt. Där fanns inte ett grått strå,
och ändå måste Sara nu vara ett par och sjuttio år.
Hennes hy var 3ika gul och rynkig som förr. Men
ögonen stodo fulla av tarar.
  -A, fröken Petra, mumlade hon och sträckte
fram en knotig hand.
  -Hur har Sara kommit hit? fragade Petra
alltjämt med ögonen fästade på det stora paraplyet.
  -Min syster dog, sade Sara, och då fick
jag äntligen liksom en ledighet. Jag måste fara
hit. Jag har så ofta tänkt på Johans och min
stuga.
  - Men den finns ju inte mera, sade Petra vän-
ligt.
  Hon tyckte synd om Sara.
  -Nej visst, jag är dum. Den brann ju ner, sade
Sara betryckt. Men sa tänkte jag: kanske jag minns
fel, jag är ju bliven gammal nu, kanske står den
ändå kvar; och då skulle jag allt bra gärna vilja
titta in ett tag genom fönst}en.
  Hon såg sig omkring, och tararna runno utför
hennes kinder.
  -Stackars lil3e Johan, sade hon. Han var så
glad åt stugan och mest åt trädgården. Nu finns
ingenting mer som påminner om honom.
  Hon torkade sig med en gammal näsduk i
ögonen.
  - Sara måste följa med mig till Eka, sade
Petra tröstande.
  Så kom hon att tänka på Frideborg. Hur skulle
väl Sara ta den stora förbluffande nyheten om att
Johan von Pahlen kanske hade en dotter?
  Petra lade sin arm över Saras, och de gingo ut
på vägen. Sara stannade och vände sig om.
  -Det är bara tomhet, viskade hon sorgset, Jag
borde ju förstått det.
  Men på tågresan hade hon sett för sig den lilla
stugan och trädgarden. Hon hade suttit med slutna
ögon och inbillat sig att det var sommar. Den kvava
värmen i kupen var sommarens värme, som fläk-
tade omkring hennes rynkiga ansikte. En ung dam,
som fatt blommor vid avskedet fran sin fästman,
hade satt buketten i ett glas i korridoren. Så gjorde
doften fran de prunkande blommorna i glaset Saras
illusion om sommaren än starkare. Ater vandrade
hon på den krattade trädgårdsgangen. En rikedom
av blommor böljade emot henne. De fastnade i
hennes kjol så att hon oupphörligt måste böja sig
ned och göra sig fri som från ömma omfamningar.
När hon kom in i köket, var hennes kjolkant gul
av tunt frömjöl, och en blåduva, den blå och vita
blomman som växte i en väldig buske, hade flugit
upp och satt sig på hennes bröst. Hon hade inte
hjärta att skaka av sig den bla blomman. Med en
blåduva pa° sitt bröst gick hon omkring bland sina
sysslor. Hon såg sig själv i sitt älskade pryd-
liga och rena kök: en liten gumma, sträng och alltid
muttrandc över Johans tokerier, men själv med en
bladuvas vinge på bröstet, som gärna ville Iyfta
sig och flyga iväg med henne lika högt som Johans
fantasier buro honom.
  Och Sara hade lutat huvudet mot den hårda
hänken och tyckt att hon satt i Johans berså. Fjä-
rilar darrade med guldstoft pa vingarna framför
henne. So#strålarna si#ade in och förde med sig de
gröna lövens fladdrande skuggor. De lekte på
hennes ansikte och på hennes händer, och ändå
kunde hon aldrig fånga dem. Det var en stilla ro
i den där bersån, som var gyllene av solskenet och
genomskinligt grön av lövverket, en ro som Sara
aldrig förr eller senare upplevat. Hon mindes med
en liten skyldig känsla av sin egen dumhet att hon
ofta begagnat det runda stenbordet inne i bersån
till att skala potaiis på eller rensa en fisk. Det
hade varit så skönt att sitta där, men den döda
fisken och potatisskalen hade vanhelgat stället.
  Och medan tåget rullade framåt hade Sara i hju-
lens dunkande hört den lilla hundens ivriga och
vänliga gläfs, och i lokomotivets skrik Ijödo pape-
gojans och kanariefåglarnas röster. Hon hade haft
Iyckliga timmar p# tåget, gamla Sara. Och hon
hade varit mycket nara Johan von Pahlen.
  -Du stora barn, hade hon mumlat och inte
märkt att de andra passagerarna sett på varandra
och smalett.
  #en när hon kom fram fanns ingenting kvar,
och då hade hon gråtit. Det var förfärligt att se
en plats, där man levat flera ar av sitt liv, öde och
härjad och med ingenting kvar av allt det som
fröjdat ögat en gång. Det var som att mis#a en
arm eller en bit av sitt hjärta. Så kände Sara det,
och medan Petra talade till henne, lyssnade hon
först knappast till vad hon sade. Men av hennes
stora hopplöshet och förtvivlan förstod Petra att
hon som en visshet, någonting alldeles säkert,
måste berätta detta, som hon knappast sjalv trodde
på, men som hon också berättat för så många
andra, därför att Jacob Levin m°aste skyddas! Och
plötsligt spratt den gamla upp. Hade Johan von
Pahlen en dotter? Och hon fanns nu på Eka! Sara
vände ett ansikte virrigt av förvåning mot Petra,
och Petra måste än en gång upprepa hela historien.
  Då måste Sara äntligen, om än långsamt, begripa
att det Petra berättade nog var sant. Till att börja
med var det då åter som om en liten bit av hennes
hjärta sletes bort. Hon hade älskat Johan som rnan
med medlidsam ömhet älskar ett barn, som icke är
som andra barn och som det därför på ett särskilt
sätt måste tagas hand om. Hon hade ju ocksa skött
honom sedan hans tidiga år. Hon trodde att hon
kände hela hans liv. Och här blottades plötsligt en
hemlighet som Johan dolt för henne. Men hade han
verkligen med avsikt dolt den? Hade han inte sna-
rare, han med sitt ]ätta och flygande sinne, glömt
bort alltsammans? Allra sannolikast var väl dock

att han aldrig ens vetat att han haft en dotter. Han,
som älskade barn, skulle säkert eljes sökt upp flic-
kan och tagit henne till sig.
  Saras första känslor voro fyllda av svartsjuka.
Så hade då Johan inte varit hennes hel och hållen,
som hon alltid trott! Ett sadant elakt barn! Hon
gick och mumlade för sig själv, bannande honom.
Så höll hon upp, därför att ett hugg träffade hen-
nes hjärta. Det tjänade ju alls ingenting till att
bannas numera, Johan von Pahlen var ju död. Om
något visserligen skulle kunnat få honom att med
ett soligt leende resa sig upp ur graven, hade det
väl varit Ijudet av Saras för honom så kära mutt-
rande och ömma förmaningar och bannor. Dock,
solen Iyste över blanka vita åkrar och ängar, och
Johan von Pahlen skulle aldrig mera komma upp
ur sin grav. Men så lättade tyngden över Saras
gamla hjärta. Nu fanns det verkligen kvar n#got
av den älskade Johan: en ung flicka, kött av hans
kött och blod av hans blo(l. Herren hade i sin
outgrundliga vishet sparat nagot gott åt Sara som
lön för hennes långa och trogna tjänst.
  Då grät hon på nytt och torkade tårarna med sin
gulnade näsduk. Med en känsla av triumf hörde
hon ocksa att Frideborg nu hette von Pahlen all-
deles som Johan själv. Hon var en fin fru, Johans
dotter.
  Hon påskyndade sina steg, där hon gick vid
Petras sida. Petra hade till sist nästan svårt att
följa med henne.
  -Har Sara ingen kappsäck med sig? frågade
hon andfådd.
  Jo, det hade Sara, men den hade hon lämnat på
stationen. Hela vägen från stationen hade hon gått
till fots.
  l?etra betraktade henne småleende. En sådan rask
gumma ! Ja, sådana voro de förr i världen: out-
trütt]iga, sega och utan en tanke på att spara sig.
  När Eka skymtade mellan snötyngda träd, stan-
naa'e Sara ett ögon#lick. Hon läskade sig med
åsynen av Eka.
  -Vi gå väl genom parken, sade hon och öpp-
nade hastigt grinden.
  Hon gav klinkan en blick, som hade hon väntat
att på den ännu finna spåren efter sina händer.
Hur ofta hade hon inte l#rådskande tagit den här
genvägen över parken ned till tvättstugan! Hon
hade varit lastad med tvättkläder och snubblat
framåt gången utan att kunna Iyfta huvudet, tyngd
av sin börda.
  -Ingenting här är förändrat, sade hon lättad.
  -Nej, här är allt som förr, svarade Petra.
Gamla Eka är sig likt.
  När de kommo fram till gården, ville Sara ta
av at köket. Hon var så van att gå in genom
köksdörren. Men Petra grep henne milt i armen
och tvingade henne upp för trappan till glas-
verandan.
  I hallen hjälpte hon Sara av med kläderna och
förde henne genom salen in i salongen. Sara dar-
rade a# #ö#är#tan: nu skulle hon med egna ögon
f# se Johan von Pahlens dotter.
  Ur stolen framför salongsbordet med de gyllne
griparna reste sig Friåeborg lättjefullt. Den vita
schalen £öll omkring henne i ymniga veck. Hennes
ansikte såg hårt och en smula härjat ut i den skarpa
dagern. #Iunnen lyste blodröd.
  -Detta är Johan von Pahlens gamla vårdarinna
Sara, sade Petra med en blick på Fridebor
-a# sköt fram Sara milt på golvet. Där stod
    la svartklädda gumman lned den löjliga
    hatten på sned och det svarta håret blankt benat
    över hjässan. Oroligt knäppte hon samman sina
    knotiga fingrar, som utfört så mycket gott och
    grovt arbete. Hennes kloka skarpa gumögon gran-
    skade den unga damen.
  -Goddag, Sara, sade Frideborg vårdslöst. Hon
mindes dunkelt att hon hört Angela tala om gamla
Sara.
  Gumman tog ett par försiktiga steg närmare.
Petra såg på henne. Vad rörde sig väl nu innan-
för den ku]lriga envisa pannan? En öken av år låg
mellan den unga och den gamla. Skulle minnet
av Johan von Pahlen kunna föra dem igenom denna
öken och fram till varandra? Det var tyst i rum-
met. Från salen hördes endast den stora väggkloc-
kans tickande. Dropp. Dropp. Minuterna och se-
kunderna droppade ut som sanden i ett timglas.
  Frideborg kände sig först besvärad av den
gam#as stirrande. Hon lade huvudet på sned, vred
det än åt höger, än åt vänster. Till sist kände hon
gr#ten stiga upp i halsen. Men den gamla sade
ingenting Vad hade Frideborg nu med henne att
skaffa ?
  Vad sade klockan därute? #Min far, min far.
Frideborg tyckte att den upprepade de orden till
det olidliga. Av denna gamla, svarta gumma med
den löjliga hatten skulle hon få höra om en man
som kunde varit hennes far, men en far som hon
aldrig sett. Knappast förrän nu hade hon tänkt på
honom. Vad hon intresserat sig för hade varit att
hon därigenom att det fastslagits att hennes far
var en herrskapskarl, antingen det nu var Johan
von Pahlen ellcr Jacob Levin, med ens erhållit en
finare börd. För egen del föredrog nog Frideborg
i regeln den stilige läkaren som ännu levde och som
hon i smyg mycket beundrat una'er hans visit och
den efterföljande undersökningen. Men skulle det
nu ändå ha varit Johan, så var det den fördelen
med det, att han var adelsma.n och inte jude, vilket
för Frideborg närmast betydde något av alldeles
samma slag som zigenare, och ur den synpunkten
fann hon det tillräckligt att hon haft en sådan till
morfar. Gärna for henne fick det därför vara Johan
von Pahlen, men den dåraktige Johan själv hade
hon aldrig en sekund gr#lbblat över.
  Men de där kloka, skarpa ögonen, som hon inte
kunde undvika, tycktes se rätt ned i hennes hjärta
och sakta, obevekligt, tvinga henne att tänka pa
denne möjlige fader. Hennes ansikte undergick en
föränd#ing, medar hon stod dä# obeslutsam och
vacklande inför Johan von Pahlens gamla tjäna-
rinna. Utan att hon visste det kom det ett skim-
mer i hennes ögon som långsamt som en solstråle
sökte sig över hennes kinder och mun. Sara såg det.
  Hon tog ännu ett par steg framåt, men nu raskt
och malmedvetet. Hon var alldeles intill Fride-
S#- borg, Johan von Pahlens dotter. Da öppnade hon
#a magra, hårda armar och slöt henne i sin famn.
_# Du stora, elaka barn, muttrade hon. Och
      ingen visste om hon menade Johan eller Frideborg.
  Hon vaggade #rideborg i sina armar som man
vaggar ett litet barn som måste vyssjas till ro.
  Johan von Pahlen var död# men Sara hade änt-
ligen på nytt fått ett barn att vårda och bekymra
sig för.
XVI.

  Gästerna på Ekered skulle resa hem till nyårs-
afton. Varken Jacob kevin eller Peter von Pahlen
hade tid att stanna längre, och deras familjer ville
följa dem.
  Paula var väl den enda av hela sällskapet som
var glad att få resa. Angela hade blivit henne
främmande. Kanske smärtade det henne att tänka
att Angela under hela sommaren på N#bo dolt
denna sin hemlighet för henne. Paula hade heller
aldrig särskilt brytt sig om Edla. De hade ingen-
ting att säga varandra. Det var allt för tydligt
att Edla ansåg Pau]a för en onyttig person, som
ingenting bestämt hade att syssla med.
  I (;otthard var Paula ju alltjämt förälskad, men
alltjämt tycktes han inte ha några ögon för henne.
  #ndå hade Paula smalnat en smula denna höst.
Hon var inte #ängre så otymplig. Innan hon gick
ned till frukostarna nu på Ekered brukade hon be-
grundande stanna framför spegeln i sitt rum. Hon
strök nästan bedjande över sin panna och sina kin-
der som hcppades hon att hennes ansikte som ge-
nom ett under skulle bli skönt. Men det var samma
gamla hederliga fula Paula som stirrade emot
henne i glaset. Situationen föreföll henne hopplös.
Lilian behandlade henne också fortfarande som ett
barn. Hon sade:
  -Sitt rak! Var da inte så kutig, Paula. Plira
inte med ögonen. De bli inte vackrare för det.
Hall inte händerna i sidorna. Du ser ut som en
köksa, då du står så där.
  Dessa ideliga tillsägelser gjorde Paula orolig och
förvirrad. Hon tyckte ständigt att hon bar sig
dumt åt. Hon gav sig till att rodna för minsta
orsak-en ful rodnad, som inte klädde henne.
  En av de sista dagarna pa Ekered, då Pallla
trodde att alla voro ute, gick hon långsamt upp i
det gamla skolrummet. Hon tyckte om det. Hon
k#nde sig så förunderligt i släkt med de nötta och
omaka möblerna och med det kantstötta och repade
bordet. Här drömde hon om Gotthard. På den
h#r stolen hade han suttit som liten pojke och läst
l#xor, mot bordsskivan hade han vilat armbågarna.
Gotthard, den ouppnåelige.
  Paula såg upp mot takfönstret. Det snöade ute.
Stora flingor kommo dalande mot glasrutan och
klibbade sig fast vid den, så att rummet blev
skumt.
  D# sjönk hon ned vid bordet och stödde arm-
bågarna mot det, just på den fläck där hon trodde
att Gotthards armbågar en gång vilat. Det var så
tyst i huset. Snön mot rutan gjorde tystnaden än
större och liksom mjuk som snön själv. Paula
kände sig glida in i tystnaden, falla mot den, för-
svinna i den. Det var Ijuvligt.
  Stackars dumma Paula drömde om kärleken. Ur
den vita snötystnaden rullade den upp som ett rött
Iysande klot. Hon såg blundande på detta klot och
sträckte ut händerna för att fånga det. Men det
dansade bara lekfullt runt i rymden, snuddade
ibland gäckande förbi henne och for åter vidare.
Lika gärna hade hon kunnat rycka ti]l sig solen
eller manen. Men Angela hade f°angat denna Iysan-
de eldkula. Hur hade hon burit sig åt?
  Hur buro de sig alla åt? Måste man då ha en
särskild magnetisk blick i ögonen för att eldkulan
skulle glida intill en? Ett var säkert: Paula hade
icke den blicken.
  Sedan gnuggade hon sig i ögonen sa att de blevo
röda. Det sved inom henne. Hur ofta hade hon
inte varit på baler och inte blivit uppbjuden! Hon
hade fått sitta ensam på en stol och se de andra,
de Iyckliga paren, dansa förbi sig. Skulle hon så
få se hela livet dansa förbi sig? Hon skulle bara
sitta där ouppbjudeh.
  Hon Iyfte huvudet. Hon hade hört steg i trap-
pan. De stegen kände hon igen. Och åter for den
fula rodnaden upp i hennes kinder. Det var Gott-
h#rd som kom. Med fart slängde han upp dörren
till skolrummet. Han hade inte trott att någon var
där. Nu i snövädret hade en versstrof formats i
hans hjärna, och strax hade han rusat hem för att
sätta den på papperet. Med besvikelse i blicken
stirrade han nu på sin kusin Paula. Han steg i
alla fall in och stängde långsamt dörren efter sig.
Sedan länge hade han märkt Paulas kärlek till
honom. Den hade inte smickrat honom. Han blev
bara retad av att se hennes trogna hundögon
fästade pa sig. Han tyckte på sista tiden att hon
ständigt smög runt honom och tigande begärde
något som han ej kunde eller ens hade lust att ge
henne. Och nu förstö#de hon därtill hans inspira-
tion.
  Utan att göra sig möda att dölja sitt dåliga
humör slängde han sig ned i en av de skamfilade
länstolarna och sträckte ut sina långa ben.
  -Jaså, du är här, sade han gäspande.
  Paula såg blygt bort till honom. Det Iysande
klotet hade slutat att snurra. Hon tyckte att det
fastnat mellan Gotthards hälar som en fotboll. Ja,
till Gotthard kom säkert kärleken närhelst han vin-
kade på den.
  -Skall jag ga? mumlade hon och reste sig till
hälften.
  -Nej, för all del, sade Gotthard slappt.
  Snöflingorna föllo mot rutan. I det skumma
rummet tyckte Paula att Gotthards ansikte fick en
vitglänsande färg. Det sken av det. Hon satt där
orörlig utan att våga störa honom. Hon märkte
inte att han i smyg observerade henne. Plötsligt
satte han sig upp och vände sig otaligt mot henne.
  -Varför är du så lik en hund, Paula? frågade
han skrattande.
  Skrattet bragte honom på gott humör igen. Men
Paula slog ned ögonen. Han tyckte nästan synd
om henne. Herre Gud att hon skulle vara så för-
älskad i honom.. . Det kunde hon väl begripa att
hon inte var någonting för honom. Om han skulle
bota henne från det där svärmeriet? Det skulle
göra henne gott.
  Hon behövde väl bli gift, men han tänkte
inte stå till tjänst. Anej. Kusinäktenskap voro inte
nyttiga-om inte den li]la kusinen var alldeles sär-
skilt intagande. #Ian tänkte på att det ej var så
länge sedan han velat gifta sig med Angela. Då
hade han alls inte haft några skrupler beträffande
ett kusinäktenskap.
  -Kom hit, Paula, sade han i befallande ton.
  Då steg hon upp och kom fram till honom. Hon
kom som en liten hund kommer, da husbondens
röst kallar. Hon blev stående med hängande huvud.
Den höga rodnaden klibbade vid hennes ansikte.
  Gotthard såg leende på henne. Han tog hennes
korta, knubbiga händer i sina långa smala. Och
langsamt drog han henne ned mot sig.
  Paula sade inte ett ord. Hon var förskräckt över
att finna sig så nära honom. En svag lukt av
cigarretter steg upp från hans sportkostym. Nu
snubb#ade hon över hans långa ben och föll rätt p#
honom. Da lade han lättjefullt sina armar omkring
henne. Nu när hon var här i hans famn fann han
ett visst nöje av att känna tyngden av hennes kropp
som minsann inte var lätt. Hon låg på ettograciöst
sätt framstupa och hennes huvud vilade mot hans
bröst. Han sag en smula häpen ned på det röda
haret, som var det vackraste Paula hade. Han lät
ett par fingrar glida genom det och blev förtjust
över att det var mjukt som silke.
  Paula är kanske inte så illa, tänkte han okyn-
nigt. Han vånde resolut pa henne som man vän-
der pa ett dött ting eller en stor docka. Han satte
henne tillrätta i sitt knä och såg på henne med spe-
lande blickar.
  Hade nu Paula varit minsta grand skicklig, hade
hon kanske kunnat vinna honom för sig en liten
smula. Men Paula var inte skicklig.
  Paula von Pahlen hade ingen tanke på konster
eller knep. Hon höll ögonen nedslagna och andades
häftigt. För henne var det en lidelsefull njutning
att äntligen vara hos honom, den dyrkade. Aldrig
hade en man tagit henne i sina armar. Alla hennes
sinnen voro i uppror. Han befann sig som i ett
svettbad, ett ångskåp, och sma klara droppar av
hettan stego upp i hennes panna. Hon var också
radd för att han plötsligt skulle kasta av henne. Men
när han i stället förhöll sig stilla, steg den tanken
som en skimrande morgongryning upp inom henne
att han kanske ändå höll henne kär, henne den fula,
den obeaktade, som ingen ville bjuda upp på
balerna. Hon darrade och måste knäppa samman
handerna. Där satt hon som i en kyrka med knäppta
händer och nedslagna blickar, den dumma Paula.
  Gotthard tyckte att det började bli langtråkigt.
Hon sade ju ingenting, satt bara där och svettades.
Han tog ett raskt grepp om hennes hals och tryckte
sin mun mot hennes slutna. Men hennes mun var
en snäcka som han icke förmådde öppna. Sluten
och skälvande vilade den mot hans. Paula förnam
likväl hela tiden en hisnande Iycksalighet utan
gräns. Han kysste henne! Han älskade henne! Då
Iyfte hon äntligen på ögonlocken och mötte hans
blick. Men i hans ögon fann hon ingen kärlek. De
mötte hennes kritiskt kallt. Hon tyckte det var hån
i dem. Och hon begrep plötsligt att han drev med
henne. Han roade sig åt att hon var sa lättrogen.
Då giorde hon sig fri så hastigt att hon tumlade i
golvet. #Ien slaget i golvet gjorde inte så ont, som
det slag som träffat hennes hjärta. I förtvivlan
gned hon sina läppar för att få bort smaken av hans
kyss. Hon stönade högt.
  - Såja, såja! sade Gotthard förargad. Du var
ju själv med om det. Det var väl inte så farligt.
  Paula grät. Långsamt reste hon sig och gick
åter fram till bordet, där hon slog sig ned som förut
med armbågarna stödda mot den repade bordsytan.
Här sutto de nu precis i samma ställning som nyss,
innan det förskräckliga inträffade: Gotthard med
benen utsträckta, lättjefullt vilande i länsstolen,
Paula med armbågarna på bordet.
  Snöflingorna föllo på samma sätt i små flockar
mot fönsterrutan i taket. Rummet var skumt av
dem. Men för Paula hade allting förändrats. Hon
var upphetsad, ångestfull, och mest av allt för-
ödmjukad. Hon hade blivit förskjuten på ett tyd-
ligare sätt än om Gotthard brutalt kastat henne
ifr#n sig. Hon torkade sina ögon med en näsduk
som redan var fuktig av tårar. Då hördes åter
steg i trappan, och Peter kom in i rummet. Han
såg sig förvånad omkring
- Sitta ni här och svärma? sade han muntert.
  Ingen svarade. Paula vände l#ort ansiktet, för att
han ej skulle se att hon gråtit. Men Peter hade
redan sett det och rynkade barskt ögonbrynen.
Hade den slyngeln Gotthard fått hans Pau]a att
gråta ?
  Han ]ade armen om sin dotters liv och lyfte upp
henne.
  -Kom, så ta vi en promenad, Paula, sade han
vänligt. Det är härligt ute i snöfallet, må du tro.
  Paula gick nedför trappan med Peters arm om-
kring sig. Där i trappans mörker tryckte hon sig
plötsligt intill honom. Han frågade inte. Han tog
henne under hakan och Iyfte hennes ansikte upp
mot sitt.
  -Var inte dum nu, Paula, sade han på sitt
pojkaktiga vis och kysste henne hastigt.
  Då måste Paula le litet, för att Peter aldrig
skulle få veta hur dum hon varit.
XVII.

  När Frideborg erinrade sig sin barndom, och
hon hade ryck då hon gjorde det och da allt stod
s# levande för henne som om det hänt igår, mindes
hon särskilt en liten röd silkesnäsduk.
  Näsduken hade hon aldrig haft råd att köpa,
den tiden ägde hon rakt ingenting. Hon hade helt
enkelt stulit näsduken i en fin butik. Hon smuss-
lade den blek av skräck ned i sin lilla ficka och
sprang ut ur försäljningslokalen. Hemkommen
gömde hon den och tog i ensamma stunder fram
den och lät sitt ansikte vila i den. Silket smekte och
upphetsade henne. Hela vär]den tycktes skimra i
rött, när hon tittade genom sidenet. S°adan önskade
hon då att världen vore: hemlighetsfutlt rödglödgad
med en glans av guld. Hon drömde sig promenera
i stora salar prydda med tapeter av vitt siden. I
de blänkande parkettgolven sken återglansen av
Ijuskronorna, och tusentals speglar återgåvo bilden
av en liten mörk skönhet.
  Men l#rideborgs liv var helt annorlunda, sa
annorlunda att hon ofta måste dölja sitt ansikte
i den lilla sidenduken för att trolla sig bort till en
annan värld.
  Laura Löwenström, om vars tillvaro Frideborg
ända ti# sitt tjugon#e år e] hade ha#t en aning,
och lika litet anade hon tidigare, vem hennes verk-
liga mor var, hade på egen önskan fått hjälpa till
med ått låta utackordera Frideborg i en hederlig
småfolksfamil; i Stockholm mot #en summa ett för
allt#. Säkert är dock att Rosita själv, liksom hon
hälsat på Agda, ofta sett till Frideb#rg i hennes
spädaste år, sa länge hon ännu var kvar i Sverige.
Men långt före sekelskiftet lämnade hon landet
för att så småningom sla sig ihop med sin
äldsta dotter, grevinnan Lotty i Berlin, där de
drevo den ännu bestaende bordellrörelsen vid tvär-
gatan till Friedrichstrasse. Sedan glömde hon väl
inte heller bort saken, utan både hon och Lotty
hade tvärtom alltid tänkt ta såväl Agda som Fride-
borg till sig, så fort dessa n#tt någorlunda passande
ålder, men då hade Rosita förgätit adresserna,
och det hade visat sig omöjligt att spara upp
dem.
  Johan von Pahlen hade aldrig fått vetskap om
historien, då han ungefär vid denna tid ruine-
rades av sin svåger brandstodschefen Carl Fredrik
Ehrencreutz, så att Rosita icke ansåg det lönt
att blanda in honom. Den unge medicinarstu-
denten Jacob Levin hade så mycket bättre reda
på den och ansåg sig med självbelatenhet vara den
otvivelaktige verklige fadern, men aktade sig noga
för att påtaga sig några förpliktelser genom att
erkänna flickan och såsom barnafader träda i per-
sonlig förbindelse med familjen, där den lilla upp-
tagits.
  Famil jefadern där var en enkel typograf Joel
Boklund, som hade ett par rum med kök vid Ble-
kingegatan på Söder. Han var en lång mager man
med insjunket bröst och osund hy. Han hade vän-
liga smala händer, och han tog i barnen så lent
och varsamt, som om de varit bokstavstyper han
flyttat försiktigt fran en plats till en annan.
  Hustrun var fet och godmodig, men med ett
överraskande häftigt humör som ibland utan orsak
tycktes spruta ut över hemmet. Da flydde barnen,
#ch mannen sts#ngde tyst dörren efter sig. Efter
ett sadant utbrott kunde man vara säker pa att fa
något extra gott till kvällen. Kom man efter ett
par timmar in igen, fräste smöret försonande i
pannan och strösocker flödade ymnigt över plättar
eller tunnpannkakor.
  Frideborg kallade denna kvinna inte för mor,
det hade den samvetsgranne Boklund icke velat,
utan för #tantD. Sa smaningom begrep ju därför
den lil]a att hennes riktiga mor maste vara någon
annan, och så snart hon såg någon utpyntad dam
i trapporna där hemma, och det fanns flera glädje-
flickor som hade barn utackorderade i olika famil-
jer i det gamla huset på Söder, trodde Fridebcrg
att det var hon. Emellertid var det på fru Boklund
hon först tänkt, då hon märkt att hon väntade en
liten och ej hade nagon far till barnet, ehuru blotta
föreställningen att visa sig för denna gamla ratt-
rådiga kvinna hade stått för henne som något all-
deles förryckt.
  Fru Emma Boklund hade tva egna barn, ett par
Ijushyllta gossar, som voro tvillingar. De voro så
lika varandra att Frideborg a]drig kunde skilja
dem åt. De voro ett par år äldre än Frideborg och
#j# hette Nikodemus och Nikoiaus-svåra namn för
en liten tunga att uttala. Frideborg kallade dem
#Ldarför båda för Nicke. Nicke I och Nicke 2. Vem
_elm var Nicke I och vem som var Nici#e 2 kom
#Idri# på d#t k#ara med.
  I de här små rummen, så olika de gyllene salar
Laura Löwenströms och zigenaren Pepe Sanchez
yngsta dotterdotter gärna drömde om, växte Fride-
borg upp. Hon inandades lukten av ständigt ren-
skurade golv och nyputsade kopparkastruller. Allt
var skinande rent omkring henne. Men så snart hon
blev litet äldre fann hon hemmet tarvligt. Hon flydde
fran disk och damning, som hon måste vara foster-
modern behjälplig med, och strövade på egen hand
omkring nere i staden. Gräl och bannor hjälpte inte.
Sa snart fostermodern var utom synhåll, om blott
för ett ögonblick, smög sig Frideborg ut på gatan.
Det var butikerna, de stora skyltfönstren som loc-
kade henne. Girigt slukade hon med ögonen glansen
från sidentygerna och juvelerna. Hon stod där och
hängde och önskade sig... önskade sig. Ibland
trängde llon sig in genom dörrarna till något av
de halvstora varuhus, som då funnos. Hon kilade
under armarna på de vuxna, gick fram till diskar-
na, nöp i tygerna och frågade med uppmärksam
min vad de kostade. Priset fick henne att blinka.
Men hon vågade aldrig mer knipa något. Hon
hade blivit för rädd första gången, och hon ägde
ju nu dessutom den röda näsduken. Men ibland
när hon stod framför ett butiksfönster fick hon se
sin egen bild i något spegelglas. Då log hon för-
nöjt därför att hon tyckte att hon var så vacker.
Hon var trött på Nickarnas lingula hår. Hennes eget
var nästan blåsvart och lockade sig kring pannan
och öronen. Hon tog sig små förnäma miner där
hon stod och ivrigt speglade sig: hon snörpte på
munnen, himlade sig, lade ned håret i en stilig lock
i pannan.
  En gång när hon stod sa och gjorde sig till för
sin egen spegelbild märkte hon att någon betrak-
tade henne. Det var en äldre graskäggig herre,
nästan fint klädd, atminstone i Frideborgs tycke,
som med ett småleende stirrade på henne. Hon
blev alls inte blyg. Hon lade bara huvudet på sned
och himlade sig än mera.
  -Kom, får farbror se, sade hon med len röst.
  Då närmade sig den gråskäggige henne och tit-
tade också in i spegeln, där Frideborgs ansikte
var inramat som en tavla mellan förgyllda ramar.
  -Lilla fröken är inte blyg, sade han.
  Ingen hade förut kallat Frideborg fröken, vilket
ju inte var så underligt, eftersom hon ännu bara
var nio år. Det smickrade henne kolossalt. Hon
kråmade sig.
   -Jag är vacker, sade hon med förtjusande upp-
riktighet.
   - Snart komma nog andra att säga dig det,
mumlade den graskäggige med len röst.
   Hon betraktade honom avvaktande. En sålunda
inledd bekantskap måste leda till något. Det gjorde
#den också
   Han bjöd med gammaldags artighet barnet in
på ett närbeläget konditori. Hon hade snabb upp-
fattning, Frideborg, och hon såg nog rätt, när hon
tyckte att fröken bakom åisken misstänksamt be-
traktade både den gråskäggige herrn och henne själv.
   - Skall det vara choklad eller kaffe? frågade
hennes så lätt förvärvade nya bekantskap.
   Frideborg valde med viktig min kaffe, därför
att det färeföll mera vuxet att dricka det än
choklad.
   Men sedan tog barnet helt och hållet överhanden
ocll hon slukade i sig alla bakelser som sattes fram.
På natten fick hon också ont i magen så fru Bok-
lund måste lägga varma lock på henne. Vad kunde
flickan fått i sig? undrade hon smågråtande. Men
mitt i plågorna knep Frideborg envist samman
läpparna. Hon hade en stark känsla av att foster,
modern e; skulle gillat att hon låtit bjuda sig av
en främmande herre. Det goda hade konditoribe-
söket dock med sig att hon slapp gå i skolan dagen
därpå.
   Frideborg avskydde skolan. Barnen luktade illa.
Lärarinnan var sträng, och i #rideborgs mörk-
lockiga huvud kunde omöjligt läxorna fastna. Fran
en bänkkamrat fick hon däremot ohyra i haret. Om
kvällarna kammade fru Boklund henne rned finkam
och lade de sma krypande odjuren framför henne
pa ett vitt papper. Frideborg stortjöt. Nickarna
gapskrattade. Det var ett oväsen i rummet som
om krypen från Frideborgs huvud, vilka dalade ned
pa det vita papperet, fört en hel cirkus med sig.
  Frideborg tyckte sig leva ett i sanning uselt och
fattigt liv. Den gråskäggige herrn, som hon ibland
åter träffade, blev Ijuspunkten i denna tillvaro, som
alls ej var så eländig som hon ville föreställa sig.
Hon fick ju äta sig mätt, Boklund söp inte och
kom aldrig rusi# hem och slog barnen. Frideborg
hade det bättre än många av sina skolkamrater.
Men man hade nu på hennes envisa frågor öppet
omtalat för henne att hon var fosterbarn, ehuru
man förklarade att man icke kände hennes verkliga
föräldrar. Ibland när något gjort fru Boklund
särskilt förargad på Frideborg sade hon dock att
modern brukat ranta hos dem förr, men att det
varit en riktig äventyrerska som sedan rest utom-
lands Det kom Frideborg att sätta sin lilla fina
näsa i vädret.
  Vem vet var hon kom if rån? Själva kungen kunde
vara hennes far. Ett var säkert: hon var förnämare
än de två linhåriga pojkarna. Hon började kujonera
dem, och eftersom de voro mycket beskea'liga läto
de henne föra spiran. I hemlighet voro de inte så
litet stolta över henne. De tyckte hon var sagolikt
vacker, och de hörde också sina kamrater fälla be-
undrande uttryck om henne.
  När Frideborg träffade sin herre, plockade hon
fram sin silkesnäsduk och stoltserade med den. Hon
undrade inte ett ögonblick över vad han kunde ha
för intresse av att bjuda henne på så mycket söt-
saker. Men en gång baå han henne komma upp
på sitt rum, och då trippade Frideborg med. Hon
trodde att han bodde i ett palats och kanske skul#e
adoptera henne. Hade hon blivit tagen till foster-
- #rn en gång, skulle hon väl kunna bli det en
      gång ti#l Först långt senare, efter det hon blivit
      vuxen, fick Frideborg veta att det kall mannen
      ägnade sig åt inte så mycket var att sörja för
      fosterbarn som att onödiggöra sådana och att han
      var en läkare betydligt på dekis som levde på att
      mot en ringa ersättning utföra fosterfördrivningar
      på fattiga flickor, samtidigt som han höll detta
      för en hög social mission, och även en mycket in-
      #ressant i den mån flickorna voro unga, helst min-
      deråriga, och vackra. För Frideborgs karaktär be-
      tecknande är att när hon genom äventyret med
      Bernard kom i det läget att hon skulle kunnat
      frestas att uppsöka och anlita honom, tänkte hon
      icke alls därpa, ehuru hon visste att hennes sär-
      egna skönhet tilltalat honom och att hon icke skulle
      behövt räkna med ett avslag, så vacker som hon var.
  #Ien rummet han förde henne till var alls inte
präktigt, ett tarvligt rum, tyckte Frideborg genast
misslynt. Där var en besynnerlig inst#ngd lukt som
kändes sötaktig. Den kom från en bur med små
otacka vita råttor med röda ö#on, som kilade om-
kring. Hon ställde sig för att betrakta dem och
blev på något sätt skrämd av deras hjälplösa
pipande och springande. De påminde henne om
lössen på det vita papperet.
  -De äro så otäcka, sade hon med en grimas.
Men hon menade att alltsammans var otäckt: rum-
met, möblerna, kommoden med slaskvatten, utsikten
fr#n fönstret åt en bakgård. Hon tyckte han hade
fört in henne själv i en bur och kanske nu skulle
låsa in henne ti]lsammans med de vita mössen.
  Men den gråskäggige herrn tog fram en flaska
vin som var sött och starkt. Frideborg satt i en
hög stol, dinglande med sina redan välformade ben
och läppjade med lillgammal min på den purpur-
färgade drycken.
  -Ja, så kan man ha det, sade hon liksom
för att ändå artigt söka inleda en konversation.
  Men den frikostige herrn var si# inte längre lik.
Hans ögon skeno olycksbådande. Han torkade sig
om munnen som redan rann av saliv. Frideborg hade
aldrig smakat vin förut. Hon blev röd i ansiktet,
och en tjock dimma lade sig över hennes ögon.
Rummet gungade som en liten båt.
  -Bä, bä, sade hon och försökte sjunga #Bä, bä,
vita lamm», som hon lärt sig i skolan.
  Men orden blandade sig samman Far fick
söndagskjolen och mor ullstrumporna. Hon visste
att det måste vara fel och till och med löjligt, men
hon kunde inte reda upp det. I denna förvridna,
omtumlade värld, där far dansade omkring nypande
I sln söndagskjol och mor var naken så när som
på ett par ullstrumpor, som dessutom korvade sig
om hennes ben, kom hennes gam]e väns ansikte
närmare och närmare. Nu voro hans fingrar på
hennes kropp och revo i hennes kläder. Han mum-
lade och viskade ord, som Frideborg någon gang
hört srnåpojkar skrika i skymningen. Orden voro
fula. Men Frideborg hatade allt som var fult eller
lat fult. Hon slet sig lös och sprang över golvet,
som nu gungade i full storm, bort till dörren. Lyck-
ligtvis var den inte låst. Andfådd störtade hon
nedför trappan, medan hennes virriga tankar hela
tiden sökte utforska vad det var han kunnat vilja
henne. Utkommen pa gatan var hon nära att bli
omkullkörd av en cykel.
  -Vad gör du här? sade en förvånad röst. Det
var en av de linhåriga Nickarna som talade -
Nikolaus som nu var springpojke i en speceributik.
Då upptäckte hon till sin förtvivlan att hon tappat
sin dyrbara näsduk.
  -Fort, sade hon befallande till Nicke. Spring
upp till den gamle herrn, en trappa upp till
vänster över gården. Jag har glömt min näsduk hos
honom.
  Nicke som anade oråd rusade över gården och
uppför trappan och kom störtande in till Fride-
borgs vän. Han fick syn på den röda näsduken
som låg där förlorad och övergiven på golvet. Han
tog upp den och granskade nyfiket sin lilla foster-
systers sextioårige tillbedjare, som darrande i hela
kroppen stirrade på honom tillbaka. Nicke var vid
denna tid en to]v års pojke, knubbig och trevlig
att se på, mea' vita tänder som brukade glänsa till
i ett leende. Men nu såg han ut som om han tänkte
bitas.
  -Fy din gamla horbock, skäms du inte, din
k . . gubbtjyv ! skrek han, och ut strömmade, blan-
dande sig med kommodens slaskvatten, en ung
gosses hela förråd av särskilda ord som han med
klappande hjärta läst på bekvämlighetsinrätt-
ningarnas väggar och pa nerkluddade plank.
  När han åter befann sig ute på gatan efter att
ha sett efter att det stod #D:r Aron Rudat pa
dörren, hade Frideborg lagt ned hans cykel som
hon lovat hålla Några apelsiner rullade ut fran
en påse som spruckit, en sardinask vilade tryggt
i rännstenen.
  # Du var mig en fin en, röt Nicke. För resten
är du pin full.
  # Ge mig min näsduk, sade Frideborg med en
prinsessas högdragna min.
  I stället för att stoppa den i fickan lade hon den
över hatten. Nicke stod länge och sag efter henne
där hon med osäkra steg trippade nedför gatan
med den stulna näsduken viftande som en liten
rusig vimpel från sin hatt.
  Från den stunden hade Nikolaus, som nu defini-
tivt blev Nicke I, en viss makt över Frideborg.
Så snart han ville att hon skulle göra något för
honom och hon ovilligt tvekade, hotade han med
att han skulle berätta om hennes besök hos d:r
Aron Ruda för sin mamma, fru Boklund. Det
satte strax fart i henne. Pa det sättet kom hon att
blixtsnabbt Iyda båda Nickarna, ty Nikolaus hade
berättat om händelsen för sin bror, och även han
begagnade sig nu av det utmärkta hotelsemedlet.
Den lilla virriga Frideborg, som i hastigheten säl-
lan kunde skilja riktigt mellan den ena linhåriga
gossen och den andra, var nu rädd för dem
båda. Fru Boklund märkte till sin häpnad hur
eftergiven och snäll Frideborg blivit och belö-
nade henne o#ta med en godbit eller en klapp på
kinden.
  Inte långt från deras bostad slutade gatan, och
en väg som förde till en sliten och liksom maläten
skogsbacke, där det om somrarna fanns en dans-
bana, tog vid. I den lilla skogsdungen intill hände
det denna vår Frideborg något.
  Björkarna hade spruckit ut. Deras hängen vajade
gröna och doftande ned över gräset. Skakade man
det minsta på en liten björkkvist, regnade det av
gult frömjöl. Man fick det över kinderna och blev
guldgul över hela ansiktet. De långa eftermidda-
garna blanade av trånad. När solen sjunkit, var
det ett vitt Ijus kvar i luften. Det vita tycktes icke
vil ja s]ockna. Rymden var som glas. En sakta
ton darrade igenom den. Fåglarna hade somnat
gömda bland björkarnas lövverk eller djupt inne
i skogen, men deras lätta drömmar svävade ännu
i luften och skapade en stämning av hemlighets-
fullhet, av unga duniga fåg]ars och små fågelbarns
sköra hemligheter.
  En av dessa eftermiddagar satt Frideborg i grä-
set i björkdungen. Hon tyckle om att vara där.
Där var en doft omkring henne av sprickande löv
och växande gräs och fuktig jord. En liten rännil
kom muntert hoppande över några, stenar. Hon
doppade fingrarna i vattnet och smakade på det.
Det smakade friskt och gott. Hon ryckte upp gräs-
strån och strödde dem över sitt prickiga förkläde.
Så skrattade hon sitt uppsluppna skratt, där hon
satt för sig själv. Skrattet kom porlande inifrån
henne alldeles som den lilla rännilen kom porlande
ur jordens värme.
  -Vad är det som är så roligt? frågade Niko-
laus. Han kom smygande bakom henne så plötsligt
att hon blev rädd och slöt munnen med en liten
smäll.
  -Dumma Nicke! sade hon förargad.
  Hon tyckte inte om honom längre. Han fick
henne att leva i ständig oro. Nu skakade han sin
Ijusa kalufs av hår ur pannan och slog sig ned
bredvid henne. Runt omkring dem var det tyst.
Bara den lilla rännilen fortsatte att låta höra sitt
eviga droppande fall mot stenarna.
  Men Nicke var i dag hemlighetsfull. Han havade
upp något ur sin ficka. Det Yar en liten ask med
sockerpullor som han höll fram för Frideborg.
Hennes ögon glittrade till. Hon visste att i de där
askarna kunde man, om man hade tur, hitta en
ring med en röd sten i. Hon brydde sig inte om
sockergrynen. Men hon alsi#acle en ring att sätta
på fingret och stoltsera med. Genast sträckte hon
ut handen.
-O, får jag den, bönföll hon.
  -Lugna dig, sade Nicke retsamt och stoppade
asken tillbaka i fickan.
  Men Nicke med den åtråvärda asken med ringen
i sin ficka var nu en helt ny Nicke för Frideborg.
En Nicke som man måste hålla sig väl med och
ställa sig in hos! Han lät henne bönfalla honom
om den ]illa usla asken. Det roade honom att ha
hennes stora ögon tiggande fästade på sig. Tvil-
lingarna voro smått kära i den svarta Frideborg,
men för allt i världen skulle de ej vilja att hon
visste om det. Hon visste det inte heller. Nu för
tiden retade de j u henne ständigt . Och hon
förstod ju inte, ur vilka känslor deras retsamhet
växte upp.
  Som följd av den stora spänning hon befann sig
i för ringens skull, och kanske också ljudet av det
rinnande vattnet hade sin del däri, blev hon tvungen
att springa bakom en buske. Men knappt hade hon
Iyft kjolen och skulle till att knäppa upp byxorna,
förrän den linhårige Nicke tittade fram. Han var
eldröd i synen, och ögonen stodo på skaft.
  -#ad gör du? frågade han.
  -Usch, gå din väg# skrek Frideborg förargad.
Men i stället kom han alldeles inpå henne.
  Den lilla svartlockiga stod där i sina sma vita
byxor och v#gade ej dra ned dem.
  -#å då! viskade hon nu helt försagd och blyg,
röd om kinderna också hon.
  Hemma hade pojkarna sitt rum för sig och hon
var ej van vid deras blickar. 'rant Boklund höll
också strängt på att dörren skulle vara stängd,
medan de klädde på sig eller klädde av sig. Tant
Boklund skulle varit här nu, så skulle Nicke min-
sann fått sig en örfil. Men Nicke gick inte. V°at-
aftonen tycktes ha förtrollat honom. Han var sig
inte lik.
  -Du, sade han. Nu skall du hålla dig. Det
är väldigt skönt, må du tro.
  Frideborg darrade av förskräckelse. Hon var så
rädd att hon var nära att göra på sig som en liten
barnunge Nicke föll på knä. Han stack handen
mellan hennes ben.
  _ #Tarför gör du så? frågade hon bävande.
  Da förde han hennes hand mellan sina egna ben.
  -Känn, det är skönt, viskade han.
  Och Frideborg höll sig. Det var verkligen skönt.
Det kändes kittlande och lustigt, och samtidigt för-
svann hennes generade min.
  -Du kan ju inte hålla dig riktigt sade Nicke
och smekte henne litet med en okynnig hand. Nu
blev det fuktigt. Känns det inte skojigt?
  -Jo, viskade Frideborg, som var alldeles torr
i halsen.
  Den lilla rännilen fortsatte att porla och klucka.
Björkens hängen gömde dem. De båda barnen fort-
satte sin spännande lek.
  - Nu känns det likadant för mig, mumlade
Nicke.
  -Oj! Oj! suckade Frideborg.
  De suckade båda. Leken var ny for dem. Men
de skämdes nog smatt och visste att de gingo p#
förbjudna vägar.
  Plötsligt slank Frideborgs lediga hand ned i
Nicke fick där asken låg. Hade hon kanske haft
den i tanken hela tiden? Med ena handen smekte
hon Nicke mellan benen, och med den andra drog
hon triumferande upp asken. Nu hade hon den. Då
slet hon sig lös och sprang fnittrande in i skogen.
När hon efter en stund kom tillbaka, hade hon en
ring med en röd sten på sitt finger.
  Nikolaus kände att han varit utsatt för ett för-
räderi. Det gjorde honom nedstämd och ond. Se-
dan berättade han äventyret med Frideborg for sin
tvillingbror. De talade om allt för varandra.
     Frideborg skall du inte tro på, sade Nikolaus,
redan med en liten mans övertygelse om kvinnornas
list och förställning. Hon bryr sig bara om ringar
och sådant.
  Men Nikodemus' nyfikenhet var väckt, och nasta
gång var det han som sökte upp den sköna i björk-
dungen. Hon kunde knappast skilja d#m åt. Åt-
minstone låtsade hon sig, till och med för sig själv,
tro att det var Nikolaus igen. I hemlighet hade
hon nog en liten misstanke om att det var hans
tvillingbror, därför att han ej betedde sig pa samma
sätt som Nikolaus.
  Han lärde henne en annan lek. Dessa barn som
inte visste något om kärleken hade dock hört och
sett tillräckligt av de vuxna för att vilja ta efter
dem. Deras atrå var obehärskad och samtidigt
ovetande om sina uttrycksmedel. Därför trevade de
sig fraln så gott de kunde, sökande en kunskap, som
de ej skulle vara i stånd att nå, förrän de blivit
na#ra år äldre.
  Att det var något otillåtet och syndigt de före-
togo sig begrepo de gott Nikodemus och Fride-
borg tryckte sig som små djur emot varandra. De
voro för blyga att ta av sig kläderna. Dessa
första våraftnar voro ju också sa kalla. Men innan-
för kläderna hetsades deras kroppar, och nerverna
revos upp. Under deras ögon växte stora blå ringar.
De betraktade varandra som om de först nu fatt
syn på varandra. De rullade om i gräset. Doften
av moder jord själv var omkring dem. Sa borde de
sjunkit in i jordens sköte och blivit ett med den
groende myllan, innan alltför stor kunskap jagat
dem ut ur detta paradis som ännu var deras.
  Snart hade Frideborg både ring på fin#ret och
ett blixtrande halsband av stenar. Bröderna sneg-
lade förtrytsamt och ändå en smula stolt på dessa
bevis för deras starka känslor som små spirande
XVIII.

  Men Frideborg växte upp och blev vackrare än
forut. När hon var femton, sexton år måste hon
söka sig plats. Hon blev städhjälp och spring-
flicka på m#olkmagasin, arbetade om dagarna och
låg alltjämt hemma. Tvillingbröderna kommo ut
och flyttade hemifrån. När de ibland träffade
Frideborg voro de generade. Deras kroppars minne
av varandra brände dem ännu.
  När Frideborg var sjutton år, fick hon en riktig
fästman. Det var en Poike från landet som hade
ärvt pengar och nu i Stockholm såg sig om efter
någon affär som han kunde överta för att etablera
sig som handelsidkare. Frideborg och han träffa-
des en sommar på dansbanan just där i hennes
gamla björkdunge. Han blev strax kär i henne.
Hon skilde sig också genom sitt utseende från alla
andra flickor. Han började komma och hälsa pa
Frideborg hos Boklunds
  Det var en trog, Ijushyl]t yngling pa ett par och
tjugu år. Frideborg begrep snart att han inte var
sa kvick. I själva verket var han nog en smula
efterbliven. Hans ögon hängde vid Frideborg. Han
tillbad henne Hennes skonhet förlamade honom,
så att han verkade enfaldigare än han var. Fru
Boklund tyckte dock bra om honom. Hon fäste sig
naturligtvis också vid att han hade pengar. Hon
ville att Frideborg skulle få ett eget hem nu. Hon
var ju kanske väl ung, men å andra sidan blevo
äktenskapen ibland lyckligast, när kontrahenterna
voro unga.
  Frideborg i sin tur hade den stackars pojken att
k#pa allt möjligt. När han kom med en utsökt
rävboa till hennes hals, förlovade hon sig med
honom. Han hade nu skaffat sig en egen liten
bod i Gamla staden. Frideborg slutade på sin
#lats och tyckte sig leva goddagar.
  Hennes fästman hette Per Sommar. Tillnamnet
hade han tagit sig. Frideborg skämtade med det,
men tyckte i hemlighet att det var ett ganska
vackert namn. Doften av smultron och gräset över
ängsbackar var i det. Hon skulle bli fru Sommar.
  En eftermiddag förde han henne till den lilla
lägenheten ovanför boden, som skulle bli deras.
Rummen voro ännu endast delvis möblerade. Där
funnos sal, sängkammare, ännu ett rum och ett
litet kök. Frideborg fann det storartat, men aktade
sig för att låta märka det.
  Hon lät i stället sin fantasi spela. Här i salen
skulle det stå en buffe. En sådan där med glas-
dörrar, vilka likna en massa buteljbottnar färgade
i grönt. Möblerna ville hon ha i ek. Det var det
gedignaste förstås. I taket skulle hänga en krona
i av hamrat järn med röd sidenskärm. Hon hade
  sett precis en sådan sal i en bosättningsaffär.
  Hon ställde sig i dörren till sängkammaren och
smålog, ömkande sig över de enkla möblerna han
sjä#v plockat ihop. Ett herrskap där hon en gång
städat hade haft en sängkammare som var som en
dröm. Just en sådan ville Frideborg ha. Ljus björk,
sidengardiner för fönstren, ett toalettbord med tre-
d#lad spegel och ett väggskap, ocksa det med en
stor spegel infälld i dörren. Hon gick runt i rum-
met och talade, medan hennes sma vackra händer
flögo som fagelvingar i luften.
  Per Sommar vred sig ängsligt. Det där sku]le
allt gå titl stora summor. Han hade redan börjat
oroa sig för Frideborgs måttlösa önskningar. Hon
vände sig snabbt om och varsnade hans uppsyn.
Skul]e han neka nu? Herre Gud, hon begärde väl
inte det orimliga! Hon mindes då blixtsnabbt hur
#n fran de linhariga Nickarna erövrat både ring
_#ih halsband. Per kunde ej vara så olik dem.
 _#EIon smög sig inställsamt emot honom, tog hans
#m och förde honom till soffan. En blid skym-
ning #ägrade sig över rummet. Langsamt löste
Frideborg sina kläder. Hon var oskuld ännu. Små
smakbitar av sig själv hade hon nog delat ut till
höger och vänster, men i det väsentligaste var
hennes kropp hel, hennes jungfrudom hade motstått
alla angrepp, och hennes person var frisk och dof-
tande.
  Han förmådde ej värja sig mot vad så ömt och
enträget bjöds honom. Han borrade sitt ansikte in
mot hennes små vita bröst och tog henne på ett
klumpigt och ovant sätt. Men medan han låg över
henne flämtande och med ögon som strålade av
tacksamhet, lät Frideborg blickarna irra omkring
i rummet. För varje stöt han gav henne, för varje
gång hans tyngd pressade henne hårdare mot den
knarrande soffan För varje gång det gjorde en
smula ont, begärde hon med blid kuttrande röst
någon ny liten ersättning.
  -Du ger mig spegeln, viskade hon. Skåpet, de
blå sidentäckena, lampkronan.
  Hon glömde ingenting. Rusig av hennes kropp
svarade han ja, ja, till allt, utan att själv göra sig
ett begrepp om vad han så lovade henne.
  Först när hon åter ordnade sin klädsel och med
nedslagna blickar knäppte strumpebanden, insag
han att hon giyit sig åt honom av girig beräkning.
I#et sved till i honom av grämelse. Ruset förflyk-
tigades Han kände för första gången en längtan
att dra sig tillbaka.
  Från de båda Nickarna hade Frideborg gått seg-
rande med ring och halsband. Fran Per Sommar
gick hon med ett helt möblemang. Det kunde man
kalla att komma sig upp.
  Men hos Frideborg rymdes inte bara beräkning
och Iyxbegär. Kämpande med dessa egenskaper
fanns också en otroligt lättsinnig förmåga att
glömma. Hon begärde irlte att alla löften skulle
infrias. Hon gav också själv löften och glömde
bort dem dagen efter. Därför förvånade det henne
sedan att Per Sommar, trots sin tydliga motvilja,
samvetsgrant skaffade henne allt det han i ögon-
blickets hänryckning lovat.
  Just denna samvetsgrannhet fann hon löjlig, ja
dum, vilket inte hindrade henne att så snart hon
anyo önskade sig nagot klä av sig för honom. Hon
beundrade sig själv för att hon var så duktig och
om sig i clenna handel och menade att just det
gjorde saken ursäktlig och anständig, ja till och
med aktningsvärd. För övrigt fann hon nog också
ett retande nöje i denna lek. Den paminde henne
om björkdungen och om Nickarnas barnsliga om-
famningar, som fått henne att känna sig så där
behagligt nödig.
  Så kom Iysningsdagen. På förmiddagen hade Per
Sommar och Frideborg varit i kyrkan och hört Iys-
ningen förkunnas. Per Sommar hade inte sett glad
ut. Han hade sedan lång tid fått en rädsla för
Frideborg som han inte kunde övervinna. Många
gånger hade han på läpparna att säga att det var
bäst att de bröto med varandra. Han fasade för
#t få en hustru som i ett nafs skulle göra av med
#lla hans pengar. Pa sitt tröga sätt var han snål,
#ig på bönders vis, och han tyckte allt att hon
      hans pung p# bra mycket pengar. Men han
      #ade svårt at# tala, och så gingo tillfällena för
honom att få säga sin uppriktiga mening förbi.
Till middagen hade båda Nickarna infunnit sig.
  De voro stora välvuxna män nu, med nagot skryt-
samt i sitt uppträdande. Tant Boklund hade lagat
kalvstek till middagen, och Per Sommar själv hade
anskaffat madeira. Det var en riktig festmiddag.
I köket sken och blänkte det efter en av fru Bok-
lunds mest energiska rengöringar. Per sade just
ingenting. Desto mera pratade tvillingbröderna.
De hade redan forut fatt det intrycket att av Per
Sommar kunde man dra nytta, och de hade också
begärt en del smålån av honom. Nu under mid-
dagen passade de på att framlägga sina egna
affärer och kommo med Yänskapsfulla och broder-
liga vinkar om hur Per Sommar nu, när han hörde
till familjen, bäst skulle kunna hjälpa dem.
  Fru Boklund såg stolt på sina söner och myste.
Hon ville inte tro att de ämnade lura någon# utan
tyckte endast att de voro klyftiga. Frideborg en-
visades att mitt i köksvärmen sitta med rävboar#
om halsen. Då och då lutade hon sig skrattande
mot fästmannen. Håren från boan kitt]ade honom
på ett sätt som han nu fann obehagligt och oför-
skämt. Endast typografen såg lika ledsen ut som
Per Sommar, och det verkade som om han önskade
att han #ter varit i arbete och stått vid kasten.
  -Drick inte så mycket madeira, Frideborg,
varnade Nikolaus, sj älv uppsluppen och röd av
vinet han förtärt. l#inns du hur jag en gång räd-
dade dig från den där gamle människoätaren Aron
Ruda?
  Frideborg gav honom lekfullt ett slag av räv-
boan och bad honom tiga. Men Nikolaus berättade
nu hela historien om Frideborgs fine herre, som
han hå]lit tyst med alla dessa år. Endast Nikodemus
hade förut fått del av det inträffade. I Nikolaus'
mun blev vad som förefallit mer än ruskigt och
tvetydigt Det var inte nagot som passade sig att
berätta på en Iysningsmiddag.
  Fru Bok#und blev förargad. Inte på Nicke, men
på Frideborg
  - I)u rysliga unge, sade hon och knöt hotfullt
# handen
-# NikoJaus tystnade tvärt. Han blev rädd för att
      modern skulle få ett av sina sällsynta vredesutbrott.
      Men hon behärskade sig för Per Sommars skull.
      Nikolaus kastade en blick på Frideborg som blivit
      vit i ansiktet efter att nyss ha varit så röd. Han
      kände det som om han nu tagit hämnd på henne.
      Den där lekful]heten i björkdungen hade inte varit
      så oskyldig. Hos honom hade den lämnat kvar ett
      agg, som han länge haft svårt att övervinna. Han
      hade haft en känsla av att Frideborg, så ung hon
      var, gjort narr av honom. Hon ville bara ha en
      ring med en röd sten, men honom själv hade hon
      inte brytt sig om Det gladde honom nu att han
      fått henne att blekna.
  Per Sommar såg ned på sin tal]rik, som fru Bok-
lund åter proppat full med kalvstek och grönsaker.
Inom honom mognade hastigt ett beslut. Han
måste bli fri. Vad var det här för en sjana han
förälskat sig i? När han tittade på henne tyckte
han att på hennes elfenbenshy dröjde fläckar efter
gamla herrars smutsiga fingrar. Den där tatterskan
skulle ta hans pengar, de båda tvillingarna hennes
fosterbröder sk#llle också göra sitt bästa att tömma
hans portmonnä Hade de inte redan begynt?
  Skräcken som under dagar legat mo#ande inom
honom brast nu ut. Han skälvde i hela kroppen.
Svettpärlor stego upp på hans pamla. Händerna
voro iskalla. På darrande ben reste han sig. Han
sadc inte farväl, han sade inte ett ord. Tungan
tycktes ha fastnat i gommen pa honom. Med ett
par steg var han framme vid dörren. Han gav sig
inte tid att ta rock och hatt, som hängde där på
krokarna. #tanför huset stod hans cykel. Han
rusade bort till den och kastade sig upp.
  Boklunds som först suttit häpna förstodo nu att
han flydde och skyndade ut efter. honom. Blott
typografen satt kvar och lomade sedan oförmärkt
bort till det söndagsstangda tryckeriet, utanför
vars igenbommade portar han sakta vankade av
och an, som om han endast tåligt väntade på att
det skullc öppnas. Men de andra ramlade efter
varandra nedför trappan. När de kommo utanför
husporten fingo de se Per Sommar i vild fart utan
hatt och rock rulla nedför gatan på sin cykel.
  Med gapande munnar stirrade de efter honom.
Det fanns bara han på gatan. Gatan låg som ren-
sopad, skinande i ett skarpt eftermiddagsljus. Den
cyklande blev mindre och mindre, så försvann han
som en prick i fjärran.
  # Adjö med den, sade Nikolaus lakoniskt. Da
#mall en örfil pa hang kind. Det var mamma Bok-
luhd som utdelade den. #ör rättvisans skull gav
hon l#Tikodemus en ocks#.
  Frideborg lade huvudet på sned och såg tankfullt
upp mot de farande skyarna på himlen. Hon tyckte
de liknade vita sönderrivna sidendraperier - de
som skulle suttit för sängkammarfönstret.
  Per Sommar kom aldrig igen. Men om han trott
att Frideborg nu skulle lämna honom i fred, hade
han misstagit sig. Frideborg hade näsa för affärer
det borde han ha vetat. Hon gick till en advokat
och berättade sin historia. Det var inte rätt att en
fästman bröt på själva Iysningsdagen. Hon borde
ha ersättning för sveda och värk. Förutom alla ut-
lägg som hon haft för bröllopet, och de voro många,
försäkrade hon med viktig min. Advokaten, Mjöl-
stedt hette han, fann Frideborg mycket vacker, en
riktig liten läckerbit, tänkte han. Men skulle hon få
ersättning i reda pengar av sin förre fästman måste
starkt vägande skäl förebringas. Väntade hon inte
möjligen en liten till exempel? Advokaten hörde
sig försiktigt för. Frideborg blev stött eller låtsa-
des bli det och förklarade i ordalag som glödde av
häpnad och harm inför insinuationen, att hon var
en oskyldig ung flicka.
  -Det finns oskyldiga människor, advokaten,
sade hon och lade huvudet på sned.
  #Ijölstedt småskrattade. Han ringde upp sina
kolleger advokaterna Kernstedt och Tilda Dieb von
Futzenschwein och förklarade för henne efter ett
par korta konferenser att det var en samstämmig
mening bland kollegerna att svensk lagstiftning ty-
värr knappast kände till något om ansvar för brutet
äktenskapslofte i annan form än som ersättning
för bevisligen iråkade utgifter för utstyrsel och på-
bör j ad bosättning. #nskade hon sig ett större
skadestand, måste hon nog därför försöka motivera
det med att hon blivit våldtagen-men allra
helst med att fästmannen försatt henne i grossess.
Ty såsom fästekvinna kunde hon väl näppeligen
göra troligt att tvång utövats, då det i betrak-
tande av förbindelsens natur var tämligen i sin
ordning att samlag förekommit. Frideborg ville
icke höra talas om sådant, utan gick pa och
pratade om sin oskuld.
  -Ingen anständig flicka får barn, advokaten.
upprepade hon.
  -#ott, advokaten ryckte mysandepå axlarna,
men han skulle ändå kunna sätta upp på ett papper
något om mökränkning och iråkat havandeskap och
skicka fästmannen det, för att se vad det skulle ha
för verkan och om ett mer eller mindre öppet stäm-
ningshot på dessa grunder inte skulle skrämma
honom. Hon måste absolut gå in på hans förslag,
eljes skulle hon inte kunna uppnå något. Frideborg
funderade litet, och då hon hörde att det var nöd-
vändigt gav hon till sist vika för advokatens över-
talningsförmåga, ehuru hon alltjämt, ijuvt rod-
nande, bedyrade att hon var oskuld och att hon
icke förstod vad advokaten menade med samlag.


#Ien advokaten sade med ett plirande ögonkast att
det sedan ju alltid kunde heta att hon fått missfall
eller att det hela varit en of rivillig inbillningbero-
ende på utebliven menstruation, varmed barnet has-
tigt och lustigt försvunne ur världen. Nu blev Fri-
deborg intresserad och mera sympatiskt stämd, då
hon hörde att hon inte behövde få barn. Hon för-
klarade att det i själva verket ofta hände att det
där strejkade för henne. På det här sättet var det
ju en helt annan sak, sade hon förnöjd, och det
hela förblev lika oskyldigt som det hela tiden varit.
Frideborg kände sig som en romanhjältinna.
Advokaten Iyckades också sätta en ordentlig
skrämsel i Per Sommar, som fruktade att bli skan-
daliserad i hemorten och dessutom var beredd till
vad som helst bara han slapp att gifta sig med
Frideborg. Han fick ut he]a två tusen kronor av
honom, behöll #ttahundra för sitt arbete, men
gjorde sedan av med det mesta av sin andel tillsam-
mans med Frideborg. Det tyckte Frideborg var
gentilt av honom, så tillföllo alla pengarna i alla
fall henne. Hon blev hans älskarinna, som om det
varit det naturligaste i världen. Hon lärde si#
känna skillnad på torr och söt champagne. #ä
lärde sig också att känna skillnad på män. Efter
mprgongröten med Per Sommar kom advokaten
som en liten lätt, föga substantiell midda#sefterrätt.
Han sade galanta saker till henne, som fingo henne
att kråma sig. Han smickrade henne o#h smekte
henne med ett slags pianistfingersättnitlg. Han #,ar
gift, ganska mycket till och med, men de träffades
på hans kontor. Han var lång och ful med glas-
ögon och redan långt uppe i femtioårsåldern. Det
var kanske därför som han alltid kallade henne för
PLiltanä och Dlilla barn#. Det lät så vackert och
rörande, tyckte Frideborg.
  Men bara efter en liten tid blev han snal och
gnatig. Det var kanske magen som krånglade,
kanske var också orsaken den att han allt oftare var
ute och drack punsch om kvällarna med en viss
löjtnant Macson, som sökt honom med anledning
av otrevligheter i samband med en historia med
småflickor och som nu höll på att värva den fordom
fruktansvärt radikale advokaten till högerpartiet.
I)et visade sig även att advokaten var en synne#-
ligen god vän till d:r #ron Ruda, som var känd
för att vilja gälla som något slags revolutionär eller
anarkist, ehuru alla småskrattade åt hans besked-
liga enfald, och flera gånger i veckan avhöll små
daggstänkta aftongillen med denne.
  Alltnog, advokatens näsa var alltid röd, och rösten
lät så besynnerligt klapprande bakom guldplom-
berna. Han hade en grammofon, och i början av
deras förbindelse hade han köpt nya grammofon-
skivor. Men nu sade han att han inte längre hade
råd till sådana extravaganser. Grammofonskivorna
blevo alltmera utslitna och skorrade ilsket. I det
lilla rummet dansade advokaten och Frideborg efter
dem. Han hade nyss gått igenom en danskurs och
var en ivrig och som han sjä]v trodde utomordent-

ligt skicklig dansör. Men han var stel som en pinne,
när han förde den älvlika Frideborg i dansen. När
hon nu inte längre fick några nya grammofon-
skivor, började hon fnissa åt hans dans, och då
blev han stött på henne. Plötsligt kallade han
henne vid de besynnerligaste fula namn. Ord, som
voro underligt lika dem som Frideborg hört under
sin barndoms sammanträffanden med den otäcka
Aron Ruda med de vita mössen, kommo över hans
läppar. Så sutto de där i var sitt hörn och tjurade.
  Slutet p# historien blev dramatiskt, som allt tyck-
tes bli där lilla Frideborg hade sin hand med.
  Advokaten älskade att klä ut Frideborg. Han
hade en hel packlår full med tyger och små kine-
siska mössor och allsköns lustigheter. En dag hade
han svept Frideborg i ett sidendraperi som med
knapp nöd dolde hennes nakenhet. På hennes huvud
satte han en röd marockansk fez med svart tofs. Hon
så# förtjusande ut s#, skimrande av siden, med
tofsen lekfullt slående mot hennes lilla öra. Han
blev förälskad på nytt. Knäböjande i sitt sidendok
fick hon servera honom konjaksgrogg på en silver
bricka: Han älskade att tänka sig själv som en
mäktig sultan med ett harem av unga knoppande
kvinnor. För tillfället var Frideborg hans älsk-
lingsslavinna. Det låg något av storhetsvansinne
i dessa drömmar. Frideborg tyckte ocksa ibland
att han inte verkade riktigt klok Han placerade
nu p# sitt glesnade hår en liten rund mössa som
hade ett nätverk av guldtrådar över sig Tillbaka-
lutad mot sina kuddar njöt han av #rideborgs
rörelser.
  Frideborg som hade ett starkt sinne för det löj-
liga, när det gällde andra, hade svårt för att inte
bryta ut i fnitter.
  Då öppnades dörren med en liten bestämd knäpp-
ning, och en ståtlig gumma stod plötsligt på trös-
keln. Frideborg for baklänges och var nära att
stjälpa brickan med groggvirket Hon Iyckades
placera den på bordet och sprang bort i ett hörn.
Härifrån iakttog hon med runda ögon den gamla
damen. Hon hade gråsprängt hår och ett fylligt,
rödlätt ansikte. Och detta ansikte var strängt
dömande. Hon betraktade Frideborg och advoka-
ten Mjölstedt.
  -Å, mor, sade advokaten och trevade of rivilligt
efter den lilla guldnätsprydda mössan. Men den
ha]kade bara på sned och blev hängande vid örat.
Frideborg frös och darrade i sin tunna dräkt.
  -Jag ser att jag kommer olägligt, sade den
gamla frun med obeveklig röst. Du har visst annat
att tänka på, allvarligt arbete, kan jag se.
  Advokaten reste sig mödosamt och gick fram
och kysste med en storartad åtbörd sin mors hand.
Då drog hon sig tillbaka, och åter hördes knäpp#
ningen i dörren, när hon stängde den efter sig. De
hörde henne avlägsna sig. Tamburdörren slog
igen.
  Men nu vände sig advokaten Mjölstedt vit i
ansiktet mot Frideborg

     En sådan skam, väste han, ur stånd att tala
ordentligt.
  Hans näsa Iyste röd och blank av konjak och
upprördhet.
  -Det är ditt fel, din slinka, skrek han till
Frideborg, att min mor, det heligaste för mig
på jorden, har sett rnig i detta förnedringstill-
stånd.
  -Kommer hon att skvallra för dina fruar? frå-
gade Frideborg nyfiken och orolig.
  - Skvallra !
  Han vände sig högdraget mot henne.
  # Vad tar du för ord i munnen? Du vågar inle
tala om min mor, din lilla hora. Min mor, mitt
allt på jordenl
  Nu blev Frideborg stött.
  -Vad pratar du om? sade hon näbbigt med
den lilla näsan i vädret. #r det inte du själv som
ställt till de här upptågen?
  Men hon blev rädd på nytt, då advokaten tågade
fram till telefonen. Han ringde ned till portvakten.
  -Kom upp! Genast! jag har några order att
ge, sade han majestätiskt.
  Nu trodde Frideborg att han blivit fullkomligt
förryckt. Hon ville klä på sig, men han hindrade
henne. Och plötsligt stod portvakten i dörren: en
liten skevbent man med glosiga blå ögon# vilka vld
åsynen av den halvnakna Frideborg voro nära att
tränga ut ur sina hålor.
  -Karlsson skall ju se efter huset, skrek advo-




Icaten i-redgad, och så s]äpper Karlsson in sadana
här.. lösaktiga snärtor.
  Han pekade darrande av vrede på den arma
Frideborg.
  - #u har Karlsson sett henne, sade Mjölstedt
med högfärdig min. Och nästa gång hejdar Karls
       son henne i porten.
  - Skall ske ! sade portvakten f#yntligt. Bara
a(lvokaten inte tar in henne genom fönstret.
  Så var också han försvunnen. I:#en gamla frun
och portvakten tycktes Frideborg som några un-
derliga marionetter, vilka vid Ijudet av advokatens
röst hoppade in och ut ur rummet. Vad menade
han? Ville han bara i ett anfall av galenskap visa
sin makt och förödmjuka henne?
  Frideborg var ond på allvar Hon nästan stud-
sade upp mot Mjölstedt och drog av honom den
löjliga lilla mössan. #en kastade hon p# golvet
och trampade på den. Mjölstedt lät det ske. Efter
sitt vredesutbrott sjönk han ihop som en gummi-
docka som blåsts upp alltför hårt.
  Frideborg klädde sig med små knyckiga rörelser.
Hon slet och rev i sina kläder. #en när hon stod
där halvklädd, hade Mjölstedt redan repat sig. Han
drog henne intill sig# lade henne resolut över sina
knän, knäppte ned de sma vita linnebyxorna, tog
nagra björkriskvistar ur en vas och gav henne
smäll. Förstummad av häpnad lät Frideborg det
ske Hon hade inte fått stryk sedan hon var liten.
Hon ktmde dock inte l#ta bli att spritta till under

smärtan, men varje gång hon sakta kvidande ryckte
till tycktes det endast öka advokatens nöje Han
småskrattade belåtet.
  -Lillan har varit stygg, mumlade Mjölstedt
med rösten oljig av sinnesröreLce. Nu blir det
smisk på lilla stora stjärten.
  Han lät henne slutligen tumla ned på golvet.
Där satt hon med tårarna tillrande nedför kinderna.
IIon klädde sig tigande och sprang på dörren. Ur
portvaktens lucka stack den skevbente glosögde ut
ansiktet och flinade.
  Så hade Frideborg ändå inte fått mycket för de
pengar hennes advokat pressat ut av Per Sommar.
  När löjtnant Bernard senare gjorde henne
havande och hon kände sig övergiven av alla, hade
hon nog ett tag tänkt vända sig till advokat Mjöl-
stedt, men hon förstod strax att det icke skulle
jäna mycket till, eftersom pengarna voro förbru-
kade och Mjölstedt säkerligen icke skulle vilja
stöta sig med en fin man som Landborg, som var
något helt annat än en Per Sommar.
  Ibland när hon om kvällarna klädde av sig, stan-
nade hon i tankar framför sin spegelbild. Hon be-
undrade sin vackra vita kropp, nu väl vetande vil-
ket njutningens verktyg den var. Hon vände och
vred på sig för att kunna beskåda sig från a]la
sidor. Hon höll händeIna som skålar fångande de
små runda brösten, så finurligt spetsiga i topparna.
Hon tryckte fingrarna mot skönhetsgroparna i
höfterna. Hon tyckte sig fulländad.
  Men när hon gjort slut på alla sina pengar, vil-
ket gick fortare än hon föreställt sig, fick hon åter
ta plats och hamnade så till sist hos von Pahlens.
Boklund dog på ett sanatorium cch Frideborg be-
s#kte sällan det gamla hemmet
  Nu på Eka när Frideborg om morgnarna i halv-
dåsig dvala låg och tänkte på sitt förflutna och
mest då på Bernard, tyckte hon att hon ändå inte
fått ut så mycket av sitt liv som hon nästan alltid
sakert trott att hon skulle få-hur sagolikt det
än kunde forefalla andra att allt utvecklat sig för
henne. C)ch nu var hon med barn, Bernards för-
sl#jutna barn# och hennes sköna och ringaktade
kropp var henne en plåga i stället f#r en glädje.
  D# makade hon sig smågråtande i sängen, som
om hon velat ge någon skulden till att hon inte
kände sig väl till mods. Per Sommar hade lupit
sin väg ifrån henne, och advokaten, den luvern,
hade givit henne risbastu, men hon undrade om
inte Bernards och Stellans besynnerliga uppförande
fått hennes kropp att hetta på ett ännu mer för-
ödmjukande sätt. Då ältade hon i det oändliga
#lagarna i Ber]in. Hon blev inte fri från dem. De
hade bränt sig fast på hennes näthinnor Kanske
var det detta att de kommo henne att känna sig
på något sätt försmådd av alla män som närmat
sig henne.




  Den blida Agda trivdes snart på Eka. Hon hade
inte som den oroliga Frideborg behov av omväx-
ling och av människor. Hon steg tidigt upp om
morgnarna, smög sig genom rummet, där Fride-
borg ännu stönande och suckande sov i sin säng,
och gick tyst nedför trappan. Hon spatserade i
parken. Hon drogs snart oemotståndligt till ladu-
gård och stall. Inte hade det heller varit henne
emot att sätta sig till mjölkningen, men hon var
för blyg för att be mjölkerskorna om en stäva. Hon
hade ju själv vuxit upp hos fattigt statarfolk, och
hon kände sig hemma på landet.
  Livet i staden hade plågat henne. Hennes foster-
föräldrar voro ju för länge sedan döda. Hon mindes
dem med tacksamhet. De hade inte själva haft
några ba#n, och på sitt sträva ordknappa sätt hade
de varit mycket vänliga mot Agda. Agdas liv hade
alls inte varit fyllt av sådana små upprivande hän-
delser som Frideborgs, vilka tycktes som flug-
smuts på en vit lampkupa. Hon hade visserligen
varit Stellans modell en tid, men likaväl kunde hon
ju varit modell hos en gammal fröken. Det var
först när hon tvingades att giva sig till Bell von
Wenden och sedan lockades att gifta sig med greve
Gusten, som hennes liv tagit starkare fart. Efter
den hemska tiden i Berlin tyckte hon nu att hon
h#mnat vid sidan av en väg där hon varit nära att
bli överkörd. Här skulle hon äntligen finna ater
sitt gamla jag. Hon fick färg på kinderna. Hennes
ögon började åter stråla. Hon kunde inte som Fri-
deborg vara utan sysselsättning. Ivrigt sökte hon
efter något att ta sig för.
  Då sammanträffade hon en av dessa tidiga
morgnar med arrendatorn. Han var på väg till
hönshuset .
  Petra hade de sista åren försummat hönsskötseln.
Hon hade så ofta varit borta från Eka, och när
hon kom dit igen hade hon mistat intresset för
arbetet.
  Men Agda blev nu i sin tur intresserad. Hon
tyckte om arrendatorn. Det var något i hans för-
#ynta, sorgsna natur som stämde överens med hen-
nes egen karaktär. De funno sig snart ofta i sam-
språk med varandra.
  -Agda har redan fått en flirt här, förkunnade
#rideborg en frukost. Hon träffar den där arren-
datorn var eviga morgon. Avtalar du möten med
honom, Agda?
  Petra såg häpen ut. Agda rodnade litet.
  -Jag tycker mycket bra om honom, sade Agda.
Jag skulle gärna vilja hjälpa till i hönshuset Så-
dant har jag förr varit med om.
Petra blev belåten.
  -Vi borde skaffa ett par kullar till, sade hon.
Om du vill så får du visst överta hönsgården, Agda.
  Så blev det också. Agda gladde sig åt sin nya
sysselsättning. Hon var mycket samvetsgrann med
allt vad hon företog sig. Petra såg det med till-
fredsstä]lelse. Hon tyckte om Agda mycket mer
än hon tyckte om Frideborg.
  Gamla Sara hade nu också flyttat till dem. Hon
hade fått ett rum på baksidan av huset. Där hade
hon nu ordnat med sina egna gamla möbler. Ett
 #tografi av Johan von Pahlen med några ek-
"vistar omkring intog hedersplatsen på byran. Den
,.lla gumman höll sig helst för sig själv Men när
Petra såg henne gå öYer gården måste hon le. Hon
äntade bara att fa se Johan som förr i världen
#ppna parkgrinden och gnolande komma uppför
gången.
  Agda hjälpte också Angela att ändra hennes
'-länningar. Hade hon haft tyg till reds, skulle hon
gärna ha sytt kläder åt dem allesammans. Hon var
· en så flink sömmerska. Frideborg drog genast
#r#rdel därav och kom än med det ena, än med det
andra som hon ville ha gjort.
  Agda hjälpte henne, men mumlade något om att
hon först måste sy åt Angela.
  -Du har väldigt mycket av jungfru kvar hos
dig, Agda, sade då Frideborg. Vi som båda varit
' 1sor hos von Pahlens maste tänka på att vi nu
s;älva kommit in i släkten och blivit fina adels-
damer. Du, Agda, är ju till och med grevinna.
Jag avundas dig titeln. Synd att Stellan inte också
är greve. Hans morsa kalla de ju titt och tätt för
friherrinna. Da vore det väl inte mer än rätt att jag
titulerades detsamma.
  Då böjde sig Agda djupare ned over sitt arbete
Hon ville inte att #rideborg skulle märka att hon
så lätt fick tårar i ögonen. Alltjämt hade hon sam-
vetskval över att hon lämnat Gusten. Hon borde
ju i stället varit llans stöd. Frideborg hade stjälpt
a#la hennes goda föresatser. Barnet hon bar pa var
ju ändå Gusten far till. Var det inte också orätt
mot barnet?
  Agda grubblade ständigt över dessa problem.
Hon kunde inte som Frideborg plötsligt kasta allt-
sammans. Inte heller vågade hon nu skriva till
grevinnan Carola i Stockholm, hon som älskade
sin son så oerhört och aldrig såg nagra fel hos
honom. Finge hon höra vad som hänt skulle hon
säkert förakta Agda. Ja, livet var mycket svårt
och invecklat. Hon kände oro för sitt blivande
barn In i framtiden var det omöjligt att skåda.
Så sökte hon med kärleksfull iver ägna sig åt allt
omkring sig. Hon lärde sig att mer än någonsin
hålla av Angela. Snart dyrkade hon henne. Hon
behövde någon att dyrka, och det gick ju inte för
henne att tänka med c)mhet pa Gusten, och det var
orätt av henne att tänka så pa Sven.
  I)e sutto tillsammans uppe i Angelas rum och
sydde. De talade inte mycket. Agda var av naturen


tystlåten. Men ibland läto de sina sömnader vila
i knäet och sågo tigande med glänsande ögon fram-
för sig. Vart flögo deras tankar då? De anade båda
att deras tankar möttes någonstädes i luften om-
kring dem. Då tittade de pa varandra och små-
logo.
  -Jag önskar att det bleve en flicka, kunde
Angela då säga. En pojke tror jag att jag skulle
ha svårare att förstå. Och du, Agda?
  Agda sydde åter fort på och svarade inte. Hon
hade ännu e; för sig själv någon önskan i den
vägen. Angela betraktade da hennes händer och
mindes hur Agda en gång berättat sagor för dem
uppe i skolrummet pa Ekered. Då hade hennes
bruna små fingrar format sig till skålar eller till
faglar som oroligt flaxat med vingarna. Angela
talade nu om den tiden förr på Ekered. Horl såg
att #gda tyckte om det. Men ibland övergötos
Agdas kinder av en mörk radnad. Då mindes hon
Sven och sitt sista möte med honom i ladan.
  Hon kunde inte förstå det) men detta var något
som hon omöjligt kunde ångra. Det hade varit som
en reningens bad. Hon hade blivit glad och lätt
av det. Hon ]ängtade inte efter Sven. Inte heller
skulle hon vilja upprepa det. Men i hennes lemmar
dröjde kvar en känsla av att hans starka unga
armar ännu omslingrade henne. Då önskade hon
uppriktigt att barnet varit hans. Hon ville inte att
det skulle bli likt greve Gusten Värnamo af Sauss.
Därför sökte hon ha Svens vackra mörka ansikte
i sitt minne-kanske barnet så ändå skulle låna
något drag av det. Hon hade hört att barn bli
lika den man starkt tänker pa Ack, om det vore
så! Men för mycket mörkt blod horde det kanske
ändå inte bli. Hos Frideborg hade det nog blivit
för mycket.
  Där sutto dessa tva blivande unga mödrar, var
och en fylld av sina hem]igheter. Deras händer
rörde sig nästan drömmande över arbetet. Nu när
mall kommit in på nyåret, hade dagarna blivit Iju-
sare. Genom fönstret föil en svagt Ijusgul sol-
strimma in. Angela tyckte att den s#g ut som
en påsklilja, da den fladdrade mot tapeten: ett
tidigt budskap om att våren snart stod för dörren.
Då, i april, skulle hon fa sitt barn. Det skulle
väckas av solen och växa med blasipporna och vit-
sipporna. Det var härligt att tänka på. Frideborgs
barn skulle komma en månad tidigare, Agdas ju
långt senare. Det var sa underligt att de alla vän-
tade barn. Först hade Angela verkligen haft en för-
nimmelse av att detta på något sätt förringade
hennes egen nedkomst. Men nu var hon bara glad
åt det. Här på Eka skulle åter en hel ny generation
växa upp.
  Agda tog upp en kjol hon hållit på att tråckla.
  -Jag maste prova den på dig, sade hon.
  Angela steg upp och ställde sig framför spegeln.
Mödosamt häktade hon av sig sin gamla kjol och
lät den falla till golvet. I spegeln sag hon sin egen
bild. Så stor hon var-som en svällande frukt!

Agda lade sig på knä på golvet och fäste kjolen
runt Angelas svällande höfter. Kjolen var ännu
för trång. Då sprättade Agda försiktigt upp nagra
stygn. På fönsterbrädet satt en sparv och blickade
in på dem fragande. Sa flög den med ett litet
skrik mot rutan, som om den velat in i värmen.
  -#r det bra så? #rågade Agda och tittade upp
på Angela.
  -Ja, det tror jag,
  Nu sågo de bada med tankfulla ögon in i spegeln.
Snart skulle också Agda vara sa där stor och sväl-
lande. Sma barn behövde plats-en vid och Ijuv-
lig vagga att vila i.
  Plötsligt omfamnade Agda med skälvande armar
Angela. Kjolen sjönk till golvet, Hon brydde sig
inte längre om den. Saxen föll också med ett klir-
rande Ijud. Så blev det tyst. För Agda var det
som om hon tryckt själva livet i sin famn. Hon var
bräddfull av ömhet för denna kropp som rymde ett
vä#ande väsen. Stora tårar runno utefter hennes
l#inder. Med en liten suck lade hon sitt mörka
huvud mot Angelas sköte. Angela smekte hennes
har. De voro som inneslutna i varandra. I denna
omfamning förenades de på ett sällsamt sätt. Deras
hjärtan slogo hårt. All den ömhet de g#tt och
samlat pa bröt ut. De älskade varandra. Hade inte
deras händer viskat det, da de berört #arandra, där
de suttit vid fönstret? Hade inte ocksa deras ögon
sagt det '
 Solstrålen som sag ut som en pasklilja stod nu
orörlig mot väggen. Angela såg pa den med ett
litet leende av Iycka. Så länge sedan det var någon
som smekte henne så här! Hon Iyfte Agda upp mot
sig. De tumlade ned i soffan tätt intill varandra.
Deras ögon blundade. Deras röda läppar voro fuk-
tiga som om de längtade efter kyssar. Agda och
Angela höllo sig inte tillbaka. De kysste varandra. I
deras kyssar låg älskares glöd. De blevo virriga
av det. De kysste varandra igen och igen# Rummet
var ett drivhus där deras plötsliga kär]eksblomma
slagit ut. Den bedövade dem med sin vä#lukt. De
sökte sig intil} varandra, darrande av åtrå. Det här,
tänkte Agda dunkelt, var inte som när Lotty smekt
henne eller när Bell von Wendens händer och
läppar berört henne. Detta var som i livets barndom
då ingen ännu ätit av kunskapens träd på gott och
ont Det låg Ijus och renhet och ett saligt lugn
darn
  Hon förstod inte att allt vad hon lärt sig av Bell
och Lotty nu mognat och svällde därför att hon
träffat en kvinna som hon verkligen höll av. Men
hon kände på sig att detta inte kunde vara något
orätt, som hon tyckt att det var när Bell von Wen-
den eller Lotty Sauss tagit henne, och då hon näs-
tan alltid, åtminstone efteråt, erfarit äckel. Och
något av detsamma rörde sig hos Angela. Ocksa
hos henne stego minnena av Bell upp -och av
Stanny. Och ocksa hon var övergiven, också hon
hade behov av att dyrka. Ett hjärta, ett enda
h j ärta !
-#skade, sade Ange}a högt.
  Det enda lilla ordet darrade i rummet. Var det
till Agda eller #ill Thomas hon talade? Thomas,
Thomas-vart försvann du ? Men det var kär-
leken sjä]v hon anropade. Hennes händer knöto sig
om Agda. Och sa började det dunka och suga inom
henne. Hennes åtr#, som stegrats och skarptes av
havandeskapet och den långa avhållsamheten, vak-
nade med all sin styrka. Hon blev först förfärad
- så Iycklig. Långsamt, stilla, utan blygsel,
g#o# #on en #ö#e#se som #ö# att nålma sitt sköte
till Agdas. Djärvt och som om hon endast väntat
pa° detta, pressade då Agda sitt ena ben in mellan
Ange/#s
  Agda viskade vänligt. Hennes hand ströli var-
samt Angela, sedan häftigare. Så tryckte hon sig
emot Angela med all kraft. Deras glänsande ögon
stirrade in i varandra. De måste förtro sig åt var-
andra .
  -Är det inte Ijuvligt? stammade Agda otyd-
#igt Ha vi det inte gott?
  - Underbart. Underbart.
  Extasen kom för dem samtidigt. De flämtade av
njutning. Deras händer borrade sig in i varandra.
  Sa sjönko de med bleknande ansikten tillbaka mot
kuddarna.
  Ja, Eka gam]a gård var denna tid som ett driv-
hus. Det nya årets sol strålade över parken och
byggnaden. Den slog in sitt Ijus i en vit flod genom
alla fönster. Speglar och porträttens glasramar
blixtrade. Agda, Angela och Frideborg rörde sig
därinne i drivhuset med b]eka ansikten och kroppar
som det grodde i och som växte.
  #nnu var Agda lika slank som förut. Hon såg
ut som en ung gosse mellan Angela och Frideborg.
Havande kvinnor ha alltid nycker. Än äta de be-
synner]iga saker, krafsa till och med aska ur kakel-
ugnarna och förtära den glupskt. Agda fick en
plötslig önskan att klä sig i pojkkläder. När hon
vandrade ute eller stökade i hönshuset, besvärade
henne den långa snäva kjo]en som hon skaffat sig i
Ber]in. Hon höll sig på sitt rum ett par dagar, hem-
lighetsfullt sysslande med något de andra inte fingo
se. Symaskinen surrade i ett. #rideborg blev nervös
av Ijudet. Hon stampade i golvet och undrade vad
Agda hade för sig. Agda sydde ett par långbyxor
och en kavaj åt sig. Tyget, tjockt men utsökt, gravt
svart sammet, hade hon fatt från sin gamla kostym-


atelje i Stockho]m, dit alla stoffer levererades av
en klipsk råttögd jude som hette Asch.
  Mat höll på att tappa frukostbrickan i förskräc-
kelsen en morgon, då hon kom in i salen och fann
en ung herre där. Men när den unge herrn raskt
vände sig om och Mat fick se att det var grevinnan
Agda, brast hon i skratt. Hon tyckte att det
var en ypper]ig ide. Det var skönt att få se ett
par herrbyxor bland alla kjolarna pa Eka.
  Angela darrade till litet, när hon efter en stund
kom ner. Hon fann Agda förtjusande. Efter den
där gången på soffan i Angelas rum hade Agda
och Angela ändå blivit en smula blyga för var-
andra.
  De hade inte ont samvete. Men de voro som
rädda för att på nytt närma sig varandra. Deras
kroppar brände. Deras ögon strålade. De hade
en underligt Ijuv hemlighet som ingen annan
visste.
  Frideborg fnissade åt Agda, men plötsligt
sprang hon fram, slog armarna om hennes hals
cch kysste henne mitt på munnen.
  -Det var så länge sedan jag kysste någonting
som liknade en kart, sade hon urskuldande. Och
Agda är verkligen så lik en herre-åtminstone
någon av de herrar vi ha blivit vana vid på sista
tiden.
  Frideborg hade kommit sanningen mycket nära.
Agda hade i sin nya sammetskostym gott kunnat
vara något av de skönhetsideal som en Kiss Nils-
son eller en Stellan von Pahlen fumligt sökte
närma sig. Hon hade samma veka former under
den åtsittande kavajen som de sköna efeber, vilka
de sökte framställa. Hon hade androgynernas och
de förfinade kärleksgossarnas snab#a mjuka rö-
relser, de}as sätt att glida liksom på höfterna öve#
golvet eller böja sig ner med sådan beräkning att
ländernas kurvor skulle framträda · ällustigt och
lockande.
  Hon var en av de feminiserade unga männen
upp i dagen-men fullkomligt utan deras drag av
narraktighet. Samtidigt antog hon något gosselikt
i själva sitt väsen och känsloliv.
  Petra #etraktade henne tankfullt leende. Hon
var inte riktigt på det klara med om hon tyckte
om Agdas förvandling. Hon såg på Angela, och
plötsligt fångade hon med förskräckelse i hjärtat
en förälskad glimt ur de djupa svarta ögonen.
  Det här är inte bra, tänkte hon försagd. De
veta kanske inte av att de sakna nagot. Men det
måste de ju göra, eftersom de vant sig vid det
fysiska.
  Petra själv, som efter sin enda kroppsliga för-
ening med Tage Ehrencreutz ju icke haft tillfälle
att vänja sig vid sådant, visste ganska noga om
att också hon ofta saknade detta,
  Adele såg Agda promenera pa den solbelysta
gårdsplanen mellan Frideborg och Angela.
  -Nu ha de också fått en älskare, anmärkte hon
elakt.
juvligt? stammade Agda otyd-
#igt Ha vi det inte gott?







ällustigt och
lockande.
  Hon var en av de feminiserade unga männen
upp i dagen-men fullkomligt utan deras drag


-Vad är det du pratar? frågade arrendatorn,
som satt vid sin frukost.
  -Titta själv!
  Han gick långsamt fram till fönstret.
  -Det är Agda, sade han förvånad.
  Hon gick där smärt och smidig och höll Angela
#.ch Frideborg under armen. Han stod tyst och såg
på dem.
  - Hon tycker väl det är bekvämare så där, sade
han till sist.
  -Jo, det kan du lita på, skrattade Adele.
Angela och Frideborg se rent kära ut. Snart
komma de att sitta i knäet på henne. Eller ha henne
i knäet.
  Arrendatorn mumlade något otydligt. Han kände
sig dragen till Agda. Hon var behaglig att ha att
göra med. Och hon tycktes älska landet som han
själv gjorde det.
  -Hitta nu inte på något nytt att skvallra om,
Adele, sade han strängt.
  -Här behöver man då sannerligen inte hitta
pa något, svarade Adele nästan glättigt. Här hän-
der ju nytt för varje dag. Eka har blivit ett skan-
dalhus, tycker jag.
  Arrendatorn brydde sig inte om att svara.
  Denna dag togo Agda och Angela en spark-
stötting och foro ut på isen. Frideborg ville inte
följa med. Hon visste att rörelse i friska luften
var onskvärd i hennes tillstånd, men hon satt ändå
helst insvept i den vita sidenschalen framför kakel-
ugnen och bläddrade i någon illustrerad tidskrift.
Hon betedde sig i själva verket som genomlede
horr en sjukdom. Om morgnarna lag hon så länge
som mö; ligt, och sedan vilade hon sig spinnande
som en katta hela dagen.
  Agda lät Angela sätta sig på sparkstöttingen och
ställde sig själv bakpå. Hon hade en härlig känsla
av frihet och obundenhet. Hon tittade skrattande
ned på sina ben och stötte sparkstöttingen framför
sig så att den tunna snön över isen yrdei
  Angela satt och såg framför sig med glittrande
blickar. Himlen välvde sig blå och blank, som
vore den av is, över den tillfrusna sjön. Längst
borta syntes den lilla ön med översnöade träd
Stränderna kring sjön voro vita också de. Det
gjo#de nästan ont i ögonen, när solen sken på allt
detta vita. Luften svepte över hennes ansikte, frisk
av snön och den behagliga kylan. Hennes kinder
blevo röda. Agda lutade sig över henne och rörde
lätt vid hennes panna.
  -Har du det bra, Angela? fragade hon med
en ung gosses ömhet, och det lät alldeles som den
gången på soffan.
  Och Angela svarade alldeles som då:
  -O ja! Underbart.
  Härute i naturen kommo de åter så nära varandra.
Deras röster klingade som små muntra klockor. En
bjällra som var fästad framtill på sparkstöttingen
svarade gällt och glatt.
  Nu voro de nära ön. Då fingo de se något skutta
bland vassen som frusen och brun stack upp ur
isen. Det var en grå luden hare som vågat sig
ditut. Hans stora vaksamma öron stodo rätt upp.
När han fick syn på deras glättiga ekipage, satte
han sig förvånad på sin lilla tjocka svansstump
En sekund sågo de ett par bruna trånande ögon
riktas mot dem. Så tog han ett väldigt hopp åt
sidan och var försvunnen.
  Angela drog en liten längtande suck. Med ens
mindes hon den där underbara vårdagen på Nybo.
Hon såg två bruna harar som jagade varandra
över de nyplöjda åkrarna. Hon hörde C#ecils lilla
barnsliga röst och mindes, hur han suttit vid krus-
bärsbusken hela långa dagen och väntat på att en
hare skulle komma rätt i hans famn. Och sedan i
vårskymningen då de fått se ett av dessa skogens
skygga djur sitta Iyssnande ute på förstugutrap-
pan: ett hemlighetsfullt väsen som i sina ögon
tycktes gömma alla vårdagens tjusande och flyk-
tande stämningar.
  Igen suckade Angela. Hon tänkte på Thomas
Meller. Hon gjorde det nästan alltid, fast hon
icke ville tillstå det ens för sig själv.
  -Vad är det?
  Agda böjde sig över henne.
  -A, ingenting.
  De gledo förbi ön på glatta medar. Farten var
härlig. I)et susade omkring deras öron. Nu voro
de redan vid stranden på andra sidan sjön. Alar-
nas grenar böjde sig lätt tyngda av snön ut över
isen. De foro in under dem, och snön rasade ned
på deras mössor. Här låg en gammal båt, som
ingen brytt sig om, fastfrusen. I#en såg skör ut,
som om den för en stöt skulle falla sönder i små
smu]or En kvarglömd skopa hade frusit fast i
botten. Det var något så beklämmande övergivet
över den båten, och de tittade på den medlidsamt.
  -Den kommer att sjunka, när sjön går upp,
sade Angela.
  Och hon såg genast för sig baten nere på sjöns
botten, överspunnen av alger och små rosiga blom-
mor. Där skulle den ha det gott och varmt. Skug-
gorna från träden skulle fara över den, fiskar
skulle med silverglänsande kast spritta förbi. Och
när natten kom skulle månskenet kasta sitt overk-
liga IJus ned till den, och i sitt gamla skrov skulle
den gömma bilden av en blank gul måne, en him-
melens stora silverslant som den aldrig skulle få
behalla.
  Agda och Angela lämnade sparkstöttingen vid
stranden och banade sig väg upp mellan buskar
och träd. #lid Agdas sida kände Angela #ter
denna samhörighet med allt i naturen som nyss
fått henne att falla i drömmar över -den gamla
båten. #ar det en ny förälskelse som kom henne
att åter förnimma tingen omk}ing sig på detta
nästan berusande sätt? Hon tog Angelas arm och
stödde sig tungt på den. Hur späd och spensl1g
Agda än var, kändes hennes arm under sammets-
tyget fast och stark.
 kunde säkert Iyfta mig, sade Angela

  -Du
leende.
  Mitt inne i skogen stannade de. Det var så tyst
där. Snön vilade tätt över mossan och stenarna.
Högt över trädens toppar syntes den isblå himlen.
De stodo stilla. Så betraktade de varandra drö-
jande.
  -Om du vore en ung man, skulle jag bestämt
förälska mig i dig, sade Angela djärvt.
  Agda tittade ned på sina kvinnligt skeva ben
med de inåtgående knäna i ]ångbyxorna. Hon
kände ändå att hon blivit en annan i den här dräkten.
Hon förstod inte riktigt sig själv. r#et var Gusten
som börjat tvinga henne att ibland på kvällarna
ta på sig en smokingkostym. Han hade kallat
henne vid gossnamn och njutit av det. Så små-
ningom hade han stannat vid namnet Sven, Agda
förstod inte själv, hur han hade kommit på det#
men han hade stirrat på henne så underligt då.
Kanske hade han hört henne tala i sömnen nagon
gång. Men då hade Agda alltid skämts och blivit
röd av skräck. Det här var n#got annat.
  #on tog raskt Angelas arm, och de fortsatte
genom skogen. Här var en liten stig upptrampad.
'immerstockar lågo uppstaplade på flera ställen.
L'ydligen hade skogsarbetare förut varit här. Un-
der somliga träd Var snön brun av små avplockade
kottar. En ekorre hade hållit sin måltid uppe i
rädet. Men de sågo inte en skymt vare sig av
#korren eller skogsarbetarna. De voro ensamma
i en vit värld, som redan syntes dem förtrogen.
Då de vände sig om, varsnade de endast spåren
efter sina egna fotsteg i snön. En natts storm
skulle ater sopa bort dem.
  Agda, den förut så tystlatna, den tigande, bör-
#ade plötsligt tala. I en ström av ord förtrodde
hon sig nu åt Angela. Hon berättade ingående
utan att förbiglida någon detal3, om kärleksnät-
terna med greve Gus ten och grevinnan Lotty.
Angela Iyssnade. Men när Agda kom till hur
Lotty klätt av henne första gången och överhöljt
henne med smekningar för att förbereda henne till
#rudoffret, ryste de båda.
  -Tyckte du om henne? frågade #ngela
bävande.
  -Nej, nej.
  Agda skakade på huvudet.
  -Hur kan du tro . . .? Det var ohyggligt. Fast
kanske det ändå fanns något lockande i det också
för mig. Jag hade ju varit med Bell förut.
  Och båda tänkte på hur de själva uppe i Angelas
rum överlämnat sig åt varandra. Var det inte det-
samma? Var det orätt? Deras tankar stucko och
trevade #t alla håll.
  -Jag tror inte det var orätt det vi gjorde,
sade Agda plötsligt troLsigt. I#är]eken har många
utvägar. Två kvinnor kunna väl också älska var-
andra, i synnerhet om de som vi inte ha nagra män
att älska. #r deras känsla bara äkta, är den riktig
och rätt.


- Ja, svarade Angela dröjande.
  Och med ens började hennes hjärta bulta, och
hon blev andfådd.
  -Jag-jag älskar dig, viskade hon.
  Orden tycktes dåna i stillheten. Varför hade
hon uttalat dem? Men blott och bart genom detta
att hon sagt dem blevo de nu til] något verkligt.
Lika verkliga som den tysta skogen omkring dem
och den blå himlen över dem! Ater stannade de.
De hade harens bruna trånande i sina blickar.
  -Jag älskar dig, sade Agda.
  Varför hade hon klätt sig i gosskläder? Var det
kanske i en omedveten känsla av att hon i denna
';ostym föreföll att ha mera rätt att älska Angela
#n eljes? Något som hittills hallit sig stilla och
dolt djupt inne i hennes väsen hade plötsligt brustit
#t i b]omning, då hon smekt Angela. Så fort hade
alltsammans kommit över henne att hon inte rik-
tigt hunnit med i sin egen utveckling Handlingen
med Angela var redan ett fullbordat faktum, innan
hon börjat att närmare grubbla över sina känslor.
På ett egendomligt sätt kände hon sig nu fri.
Denna förnimmelse av kroppens och sjä]ens frihet
hade hon aldrig förr haft.
  Lilla Angela med sina svarta ögon och sitt Ijusa
har hade löst hennes band, utan att veta att det fanns
några band att lösa upp. De hade ju inte alls hun-
nit göra sig riktigt reda för vad de kände för
varandra Inte heller nu när de i den #ita skogen
uttalade orden #älska# och #kärlek# förstodo de
rätt vad som hänt dem. I deras hjärtan fanns en
glöd, en lust att älska som måste finna utlopp
Redan visste de hur harmoniskt väl deras kroppar
stämde överens. De hade prövat dem i ett hastigt
övergaende rus. Det var som om de mötts, ett par
främlingar ännu, inne i en mörk labyrint, och nu
i dagsljuset sökte förklara sin impulsiva handling.
I#anske hade Agdas sammanträffande med Sven
endast eggat henne till att söka nya upplevelser, då
hon ändå alltjämt, och väl icke allde]es utan grund,
hyste den övertygelsen att det var orätt att ater-
knyta med honom. För Angela hade känslor som
så länge pockat och jäst inom henne i ett nu fått
sin utlösning. Men i själva verket voro de fort-
farande hjälplösa och funno sig oförklarliga som
ett par unga djur.
  De började åter sakta vandra framåt med armar
na om varandra. Deras kroppar brände på nytt.
#mt och tafatt skälvde de för varje beröring. De
sökte varandras nakna händer, och när de möttes
gick det små ilningar igenom dem. De kände inte
längre kylan. För dem kunde det lika väl varit
sommar. De tyckte att det i luften var en doft av
rosor Utan att bry sig om vart de gingo trängde
de al;t djupare in i skogen, som föreföll dem som
en okand, tät djungel, full av hemligheter. Det
var som om de flydde, sökte sig ett gömställe De
måste vara ensamma med varandra. En ny värld
#örjade med ett svagt skimmer höja sig omkring
dem de förälskades nya värld.


  -Jag har al]tid tyckt om dig, Agda, sade
Angela sakta.
  Det var som om hon måste förklara, varför hon
så brådstörtat kastat sig i hennes armar.
  Men Agda godtog inte den förklaringen.
  -Kärlek, sade hon med förtjusande skenbar
bestämdhet, en sådan som var, kommer plötsligt.
Kanske den blaser in över en som vinden. Man
vet inte varifrån den kommer
  Angela tryckte hennes arm.
  -Jag förstår ändå inte, ivrade hon, hur det
kunde komma så plötsligt.
  Agda sag leende på Angela.
  -r)et är väl inte som när man blir kär i en
man, sade hon tankfullt. En man är så olika oss.
Vi måste söka länge. Vi måste jämföra med oss
själva. Vi äro helt enkelt på okänd mark. En
kvinna förstår strax en annan kvinna därför att
de äro så lika varandra, ha samma förutsättningar.
Så där brukade åtminstone Bell förklara det.
  Med plötslig ödmjuk anspråkslöshet avstod
Agda från egen självständighet i sina syn-
punkter.
  -Ja, svarade Angela. Men till exempel just
Bell von Wenden... Hennes käns]or förstod jag
inte alls, och ändå voro vi ju båda kvinnor.
  -Bell är kanske ingen kvinna, mumlade Agda
med mörknande ansikte. Hennes känsloliv är
väl förvridet. Vi, vi äro riktiga kvinnor, fast
vi inte ha några män och inte behöva några
heller nu. Och vi-vi hålla av varandra, och det
gjorde du väl inte med Bell.
  -Har hon-har hon också . . . älskat dig? fra-
gade Angela ängsligt.
  -Det vet du ju, svarade Agda.
  Angela blev tyst. En svartsjuka hon inte kunde
reda sig mot steg upp inom henne.
  -Och du? frågade hon. Du också tyckte om
henne ?
  -Nej, nej.
  Agda värjde sig häftigt för misstanken.
  -Hon lät bara aldrig bli mig. Dig har hon
väl också kysst?
  -Ja, viskade Angela.
  Men hon förstod att Agda ändå dolde något
för henne. Hon släppte Agdas arm.
  -#r du nu ond p# mig redan?
  Agdas ögon sökte Angelas. Angela sade ingen-
ting. Det plågade henne att tänka sig Agda i Bell
von Wendens armar. Hon mindes Bell von Wen-
dens sugande blickar, hennes sätt att gripa efter
en, hennes sminkade, onaturligt röda mun. Men
de begär som uppfyllt Bell och som Angela då
tyckt s# vederstyggliga, voro de inte desamma som
Agdas och Angelas egna? Det gick ett ögonblick
runt i Angelas huvud. Med en plötslig förtvivlan
stödde hon sig mot Agda.
  -Det är väl inte något orätt vi gjort? nästan
skrek hon. Det var så vackert, så Ijuvt. Var det
synd ?


  Agda tog henne i sina armar. Den grova sam-
meten pa hennes rockärm snuddade vid Angelas
kind som blivit vat av framstörtande tårar. Hon
kunde inte svara. I hennes mun kom en bitter
smak, som av blod eller tårar. Men när Angela
efter en lång tystnad såg upp och mötte hennes
blick, märkte hon att Agda hade fått ett oändligt
vemodigt uttryck.
  Hon sörjer över mig, tänkte Angela då. Redan
har jag gjort henne sorg.
  Och utan att bry sig om att fa svar på de
frågor, som så hastigt hade svallat upp inom
henne, tryckte hon sin mun mot Agdas. Då för-
svann hennes ångest. Dessa milda kyssar hade inte
något syndigt i sig. Dessa varsamma smekningar,
denna sorgsna omfamning... De vaggade fram
och tillbaka där de stodo och höllo fast i varandra.
De tyckte sig ensamma, borta fran människor i en
djup skog som susade sympatisk omkring dem.
  -Gå inte ifrån mig, viskade Angela. Jag kan
inte bära det.
  -Aldrig, sade Agda tryggt.
  De hade kommit langt bort från sjön nu, och
de tänkte vända för att komma till det ställe där
de lämnat sparkstöttingen. Men när de gått en
stund upptäckte de att de inte hittade tillbaka.
#ur de gingo tycktes de endast komma allt dju-
pare in i den hemlighetsfulla skogen. Deras samtal
hade tystnat. De blevo båda rädda. Denna skog
föreföll dem med ens så ofantlig.
  -Jag förstar inte var vi egentligen äro, sade
Angela slutligen och stannade.
  Agda betraktade henne oroligt. Angela hade
blivit helt blek, som om hon ansträngt sig för
mycket.
  -Vi hitta nog strax tillbaka, sade Agda lug-
nande. Sjön kan inte vara så langt borta.
  Men de gingo åt alldeles fel håll.
  -Jag är så trött, mumlade Angela.
  Agda tog åter hennes arm och stödde henne.
Angela l;ändes sa tung. Hennes fötter korsade
varandra som om hon inte längre märkte var hon
satte ned dem.
  Jag borde naturligtvis bära henne, tänkte Agda.
  Men hon visste att hon inte skulle orka det.
Efter sina ömma ord och kärleksförklaringar nyss
kändes denna hennes oförmåga som en skam. En
man, som älskat Angela, skulle tagit henne i sina
armar och triumferande stolt och lätt burit henne
genom skogen och snön. Han skulle aldrig låtit
henne gå så här och trötta ut sig. Men Agda hade
inte en mans styrka. Hur kunde hon då våga
älska?
  Hon gick vid Angelas sida tyst och förödmjukad.
Plötsligt Iyfte hon huvudet. Hon hade hört bjäller-
klang.
  -Landsvägen maste gå förbi här nere, sade
hon. Vänta här, Angela, skall jag springa och se
efter.
  Hon lämnade Angela. Ja, landsvägen var där.


Ljudet av bjällrorna kom också närmare. Andfådd
nådde Agda landsvägskanten i detsamma som en
släde kom svängande. Hon tog av sig mössan och
vinkade ivrigt. Hon var rädd att släden skulle
köra förbi, men plötsligt drogs hästen in av ett
par strama tyglar och släden stannade nagra meter
från henne. Agda sprang dit. Till sin glädje upp-
täckte hon Edla som ensam satt i släden och körde
-Ha]lå, Edla, ropade Agda. Få vi följa med?
  Edla rynkade ögonbrynen och såg närsynt gran-
skande på henne.
     Jag kände inte igen dig i den där utstyrseln,
sade hon släpigt och undrande-kanske chockerad,
tänkte Agda blixtsnabbt. Hur är det fatt? Ni ha
bestämt gatt vilse?
  -Ja, vi ha gått vilse, bekräftade Agda. Angela
blev trött. Hon är där uppe i skogen.
  Edla blickade med kisande ögon upp mot skogen.
  -Det är en farlig skog, sade hon sakkunnigt.
Jag har gått vilse där själv förr i världen. Gå
efter Angela då, så fa ni åka.
  Agda löpte tillbaka. Edla stirrade efter henne:
det var ju en smärt ung gosse. #ad hade man
egentligen för sig på Eka? tänkte hon litet mam-
se] laktigt.
  Hon satt kvar och smekte förstrött med pisk-
snärten hästens blanka ]änder. Hon var ute och
for så här mot sin vilja. Det var hennes mors för-
slag. Hon ville ha Edla röd om kinderna och hade
hållit på dessa slädturer. Gotthard hade inte lust
att följa med. Han var så upptagen, försäkrade
han. Och så måste Edla ut ensam, fastän hon var
en smula rädd för hästen.
  Här kommo de. När hon varseblev Agda vid
Angelas sida, ryckte hon åter förvånad till. San-
nerligen sågo de inte ut som fästfolk! Eller, kor-
rektare, som ett ungt gift par. Om Angelas till-
stånd var ju inte längre något tvivel. Edla märkte
snabbt hur ömt Agda hjälpte Angela upp i släden
och svepte om henne plaiden. Det for plötsligt i
henne en besynnerlig ide att det var Agda som
var far till Angelas barn. Alldeles så sag det ut.
Varför älskade alla människor Angela# Till och
med nu, då Edla verkligen inte kunde finna något
särskilt tilldragande hos henne.
  Agda svängde sig upp på kuskbocken bakom
Edla och Angela.
  - Jag vill köra, sade hon och tog tömmarna
ur Edlas stela händer.
  Det hade Edla ingenting emot, men hon förvå-
nade sig över Agdas smått befallande ton Så fort
går det då att komma sig upp från piga till herr-
skap, tänkte Edla spydigt. Hon tyckte inte alls om
att Frideborg och Agda så plötsligt och mystiskt
trängt in bland deras närmaste s]äktingar.
  -Hur mår du? frågade hon Angela.
  Angelas ansikte var ännu blekt som efter en nyss
utstanden fara.
  -Tack, det var skönt att fa åka, svarade
Angela.

  Den ena tömmen som Agda höll halkade lätt
som en smekning över Angelas axel. Då vände hon
på huvudet och gav Agda en blick. Den blicken
var ägnad endast Agda, men Edla uppfångade
den. Den stack henne rätt in i hjärtat! En sådan
blick hade Angela aldrig skänkt Edla. Edla sjönk
ihop litet för den. Den fick henne att känna sig
gammal, trött, utanför. Agda hade kommit innan-
för ringen, men hon, Edla, var mera utanför än
någonsin
  Och medan de foro över den glatta snöiga vägen
ned til] sjön för att hämta sparkstöttingen där,
satt Edla tyst och trumpen med ett ansikte som
var tillåst. Hon hörde Agda och Angela prata.
Deras röster hade något av fågelkvitter. Ett par
fåglar som glatt lockade pa varandra från en gren
till en annan... Hon hörde undertonen av ömhet
som darrade i allt vad de sade. Agda sträckte ut
sin lediga hand och snuddade vid Angela, som hade
hon ett oemotståndligt behov att röra vid henne.
Då log Angela hemlighetsfullt.
  #dla drog sig frysande undan. En eld, vars upp-
komst hon ej kände till, brann i närheten av henne.
  - Här är sparkstöttingen, sade hon slutligen.
  -Stackars gamla båt, mumlade Angela leende.
  Men Edla brydde sig inte om den infrusna båten.
Hennes blickar gingo till Agda där hon med lätta
steg sprang över isen. Strax därpå kom hon till-
baka bärande på sparkstöttingen. Försiktigt lade
hon den över släden.
  -Den tynger väl inte på dina fötter? frågade
hon oroligt Angela.
  - O nej.
  Men ingen frågade Eclla om den besvärade henne.
Det var ett o]idligt skimmer över snön, tyckte Edla
otåligt Det skar i hennes stackars rödkantade när-
synta ogon.
  - Så vackert det är, Angela, hörde hon Agdas
röst bakom dem. Ser du hur det Iyser!
  Ater denna skälvande underton av ömhet! Ater
denna blick från Angela!
  När de körde upp på gården kände Edla att
hon fått nog. Hon nickade nästan harmset av-
böjande, när Angela frågade, om hon ville stiga in.
Hon lät dem gå ur och tog så tömmarna ur Agdas
hand.
  #Tär Edla körde runt på gården för att vända,
upptäckte hon i fönstret till arrendotorsbostaden
Adeles bleka ögon. Skrattade de åt något? Hon
vände på huvudet och såg Agdas gossklädda gestalt
långsamt stiga uppför trappan vid Angelas sida.
  Nu höll hon Angela om livet. Edla for rasl#t
därifrån. Hennes egna ögon voro också de blekå
av förvåning som över n#got hart när otroligt hon
plötsligt fått vara ett ovilligt vittne till.





XXI.

  Frideborg började känna sig orolig över att hon
i sitt tillstånd vistades så här på landet långt borta
från läkarhjälp. Vad kunde inte hända henne?
Doktor Jacob Levin hade iu undersökt henne på
äggvita, och det hade visat sig att det inte funnits
något spår därav då, men sedan dess hade ju åt-
skillig tid gått, och nu kunde hon ha det utan att
veta av det. Sådant ledde ti#l kramp och konvul-
sioner# hade hon hört. #ar je morgon granskade
bon sina ben och vrister med tankfulla blickar. Ja,
hon kunde långa stunder bli sittande pa sin säng
halvklädd och med håret fallande över ansiktet.
Genom den mörka hårmassan glittrade hennes
bruna ögon. Med fundersam min strök hon utefter
sina glatta smala ben, böjde sig ned och tryckte
händerna mot vristerna, som voro höga och väl-
formade. Hon hyste en medömkan med sin egen
kropp, som var så förvandlad. Hon var ocks#
otålig över att det tog en så oändlig tid för
barnet att födas. Hur kunde somliga kvinnor ha
sådant tålamod ? De voro som djur. Frideborg
brydde sig inte om att tänka på att Angela var i
samma belägenhet som hon själv och att hon där-
för borde beklaga henne lika mycket. A, Angela
redde sig nog! Hon hade inte Frideborgs svaga
ömtåliga konstitution. Hon var ju också ständigt
ute och promenerade, som var så hälsosamt. Henne
gick det ingen nöd på.
  Angela framkastade att om hon nu vore så oro-
lig kunde hon ju kalla pa barnmorskan vid Ekhults
station. Det var en duktig kvinna, sade Angela.
Men det bara fnyste Frideborg åt. Nej, hon maste
ha en riktig läkare. Män voro nagot mer att lita
på än kvinnor. Då föreslogs det att Frideborg
skulle fara in till lasarettet i den narbelägna lilla
staden, vars namn även började pa Ek, och lAta
undersöka sig där. Det förslaget vann hennes obe-
tingade gillande. #ntligen en smula omväxling !
En månad hade man nu varit på Eka, och Fride-
borg begynte finna livet där bra enformigt.
  Petra hade tänkt följa med Frideborg, men på
morgonen samma dag de skulle resa vaknade hon
med ont i huvudet och halsen och hade feber. Hon
hade förkylt sig. Frideborg var förtvivlad. Hon
hade glatt sig så förskräckligt åt stadsresan. Tagen
gingo alltjämt sa att man måste stanna i staden
över natten. Frideborg vågade visst inte ligga en-
sam på ett främmande hotell. Det var som om hon
ville lata påskina att hon, så frestande skön som
hon var, då nästan oundgängligen måste bli utsatt
för våldtäkt med en sådans alla risker även för
en redan gravid skönhet.

      fingo de höra att arrendatorn skulle in till
staden just den dagen. Frideborgs ansikte Ijus-
nade. #led honom kunde hon göra sällskap, och
han ville nog vara snäll att föl ja henne till lasa-
rettet, när de kommit fram.
  Det var en strålande Frideborg som en stund
senare steg ut på trappan. Arrendatorn körde fram
med släden, och hon satte sig triumferande vid hans
sida.
  De körde tysta vägen till stationen. Frideborg
sneglade i smyg på Tord Holmström. Hon tyckte
han såg trevlig ut. Han förde sig väl och var inte
alltför tafatt. Det: Ijusa haret låg i en våg fram
över pannan. De blå ögonen med deras bekymrade
blick hade för Frideborg något intagande. Hon
var ju själv så mörk och hade därför alltid haft
särskild dragning till blonda män.
  -i#r Petra mycket dålig? fragade han.
  Frideborg tyckte det lät underligt att han sade
DPetra#. Han var ju i alla fall bara arrendator
på gården.
  -#sch, det är ingenting, log Frideborg. Frö-
ken von Pah]en är så ömtålig av sig.
  Hon sade det i vårdslös ton, men han ryckte till
för detta tillrättavisande #fröken von Pahlen#. Som
om han sett henne för första gången granskade han
nu i sin tur henne.
  Hon vill anvisa mig min rätta plats, tänkte han
mot sin vilja road. Och hon har själv varit husa
hos kanslirådets!
  Han tänkte på hur han och Petra en gång, för
så länge sedan tycktes det honom nu, haft sällskap
till staden. Hans ögon mörknade plötsligt, när
han mindes deras natt på hotellet. Den gången
kunde hon blivit hans. Varför hade han låtit henne
undslippa ? Och sedan hade hon givit sig åt den
där unge Ehrencreutz
  Arrendatorn svängde med piskan, men han snud-
dade knappast vid hästens breda länder. Han kunde
aldrig slå djur, inte ens när de egentligen kanske
skulle behövt en liten uppryckning.
  Kanske i ett dumt begär att retas med honom
ryckte Frideborg då piskan ur hans hand och gav
hästen ett svidande rapp så at. den, ovan vid en
sådan behandling, var nära att stegra sig.
  -Vi komma inte i tid till stationen med den
här lunken, sade Frideborg fnittrande.
  Arrendatorn grep henne om armarna. En sekund
stirrade han ond in i Frideborgs bruna ögon. De
hade en opålitlig flackande glans. Han vred piskan
ur hennes hand.
  -Ni får inte slå min häst, sade han strängt.
  -Det är väl ändå fröken von Pahlens häst,
värjde sig Frideborg en smula förskräckt, men
hon ryste av välbehag då hon kände hans starka
grepp om hennes arm.
  -Petra, och han sade Petra, tycker inte heller
om att man misshandlar djuren.
  De betraktade åter varandra-två främmande
människor som kommit så tätt intill varandra i en
släde.
  - Släpp mig, sade Frideborg lamt. Tänk pa
att jag skall till lasarettet.
  Då släppte han henne lika häftigt som han fattat
tag i henne.
  När Frideborg en stund senare #ick se stations-
inspektorn göra en stram honnör för arrendatorn,
steg han i hennes aktning.
  Men kanske det var mig han hälsade så där höv#
ligt på, tänkte Frideborg strax därefter.
  #'u sutto de på taget. Frideborg vantrivdes i
tredjeklasskupen. Hon vände sig bort från åsynen
av de enkla passagerarna och tittade missmodigt
ut genom fönstret. Men inte heller trakten för-
madde göra henne till freds. Så dystert här var:
bara snö och stora skogar. I ett sådant land måste
man ju försmäkta. Hon såg ater underfundigt på
arrendatorn, men han satt med nedslagna ögon.
Vad kunde han nu tänka på? Han såg ledsen ut,
som om nagot tryckte honom. Men Frideborg
grubblade sällan över vad som rörde sig i andra
människors inre. Hon var snart sysselsatt med att
undra över hur doktorn kunde se ut -om han
skulle behandla henne artigt och beundra henne.
#ör sköterskor var hon rädd. De flesta kvinnor
voro elaka och högfärdiga, det var Frideborgs er-
farenhet.
  -En sådan ynklig liten stad, sade Frideborg
tre timmar senare, när de gingo genom gatorna till
hotellet.
  -Ja, det är inte Berlin, svarade arrendatorn
kort.
  Hon gav honom en liten blick. Drev han med
henne ?
  På hotellet beställde han två rum åt dem. Fride-
borg solade sig i blickarna från portieren och ett
par uppasserskor som kommo från matsalen. Hon
hade en dräkt på sig som hon skaffat sig i Berlin
och en hatt med ett par vingar som ville draga
henne mot skyn. Säkert maste de tro att hon var
från utlandet.
  Arrendatorn hade mycket att göra och ville att
de genast skulle bege sig till lasarettet, men hon
tvingade honom att följa med henne uppför trap-
porna för att se efter att hon fått ett ordentligt rum.
  -Man vet aldrig vad de kunna pracka på en,
sade hon med en min av trött världsdam.
  Arrendatorn blev stående i dörren, som Fride-
borg slagit upp. Han såg att det var samma rum
som Petra haft den där gången för tva år sedan.
Kanske var det hotellets bästa. Med en känsla av
starkt ohehag betraktade han mattan med dess gif-
tiga blomsterprakt och den breda sängen. Hans
blickar smögo sig också, liksom förskräckta, bort
till den lilla svällande soffan som bara rymde två,
dår han och Petra suttit.
  -Nu måste jag tvätta mig om händerna, sade
Frideborg och sköt honom kokett ut genom dörren.


  Han blev stående utanför i tankar. När han
hörde Frideborgs lätta steg därinne, kunde han
inbilla sig att det var Petra som var där, vän-
tande på honom. Då knöt han trist händerna. Hans
kärlek till Petra fanns ännu kvar. Eftersom han nu
nåste säga sig att han aldrig skulle få äga henne,
ade väl hans åtrå stillats, men han sökte sig ändå
ofta till hennes närhet. Han tyckte att hon var en
klar och djup källa, och han skulle velat sjunka ner
i den, på så sätt renande sig från det liv han förde
med Adele.
  Frideborg kom ut till honom. Under den sista
tiden på Eka hade hon lagt bort att sminka sig.
Det lönade inte mödan. Men nu hade hon brett rött
på kinderna, och hennes överläpp hade en starkt
svängd djärv amorbåge. Arrendatorn var nästan
generad att gå igenom staden igen med henne. Hon
såg ut som en tvetydig dam som råkat i olycka.
Folk stirrade ocks# närganget på henne. Då lade
non nuvude#      ch # tr# ncle #t.
  Arrendatorn mötte ett par bekanta och måste
hälsa. Han visste utan att vända sig om att de
stannade och tittade efter honom och hans säll-
skap, flinande för sig själva.
  När de kommo fram till lasarettet, tog arren-
datorn hatten av sig och for med näsduken över den
#uktiga svettremmen och sedan över sin panna.
Frideborg tyckte att det sag bondskt och tarvligt
ut. Hon avskedade honom vid trappan och gick en-
sam in.
  I lasarettets oändliga korridorer, vilka hade en
gulaktig färg som den man kan fa se på sjuka
ansikten, kände Frideborg en smula svindel. Skö-
terskor ilade förbi henne, och hon tyckte att de
gåvo henne föraktfulla och nyfikna blickar. Män
i blårandiga bomullskläder sutto på bänkar utmed
väggarna e]ler rullade saktmodigt fram i rullstolar.
t#verallt härskade en stark lukt av karbol, som fyllde
henne med onda aningar. Ett par feta gummor,
också de i randiga sjukhusdräkter, pratade gällt
och högljutt med varandra om sina lidanden. F#i-
deborg hörde den ena säga:
  -Och så skar han av mig ena bröstet. Det
känns sa konstigt nu.
  Frideborg stödde sig mot den gulaktiga väggen.
Hon ville bort härifrån, men visste att hon inte
skulle kulma hitta ut igen. En herre i vit läkarrock
kom raskt gående. Han gav Frideborg ett ögon-
kast. När han kommit förbi henne, var det som
om han tänkt efter, och han vände strax och stod
vid hennes sida.
Söker fröken nagon? frågade han.
Fröken! tänkte Frideborg. Så som }ag ser ut.
-Jag skulle träffa doktor Stenberg, stammade

  Hon Iyfte förvirrad sitt ansikte mot honom.
Han var en liten smärt man med ett mörkt ansikte
och ett par små koketta mustascher. Han såg ut
som om han troclde att han var en riktig elegant.
  -Det är jag, sade han. Kom med.

  Frideborg följde honom rädd. Han slog upp en
dörr, och de befunno sig inne i ett undersöknings-
rum. Frideborg fick intrycket av att det blixtrade
#v finslipade knivar. Riktiga mordverktyg.
  Läkaren satte sig vid ett litet bord och begärde
'lennes namn. Då blev Frideborg åter självmed-
veten.
  -Fru von Pahlen, fru Frideborg von Pahlen,
sade hon stolt.
  - Från Eka eller Ekered? forskade han.
  Han såg förvanad på det sminkade ansiktet och
hatten med fågelvingarna. En släkting till Petra
von Pahlen? Hon såg inte så ut. Snarare kanske
na#ot judiskt inslag, som fru Betty på Ekered, Men
Frideborg märkte att han strax blev mera intresse-
rad och trevligare. Det tillf}edsställde henne. Med
flytande tunga och huvudet bevekande pa sned
alade hon om sina delikata farhågor. Han gjorde
snabba fragor.
  -När var det? frågade han.
  Det begrep inte Frideborg vad han menade med.
#en när han en smula bryskt förklarade frågans
innebörd och att han ville veta den bestämda tid-
punkten när hon b]ivit befruktad, for en rosensky
upp och fördunklade kindens smink. Först var
hennes impuls att med harm förklara att sådant
hade hon aldrig varit med om, men sedan fann
hon det ändå för enfaldigt och ansåg sig rodnande
höra säga honom, när hennes bröllopsnatt hade
varit. Men i detsamma stodo midsommarafto-
nens handelser så starkt för henne att hon slog ned
ögonen. Hon och Bernard Landborg i björkdungen.
Midsommaraftonens bleka guldgtans över nejden.
Fageln som ropade så längtansfullt och underligt
uppifrån berget. Deras omfamningar som skett
under lek och skratt ! Nu hade den där lilla
episoden, snarast ett midsommarskämt, fört henne
till det här mordrummet. Hon kände ett djupt
medlidande med sig själv. Och hon suckade
dramatiskt.
  -Jag skall kalla in syster, sade doktorn och
reste sig. Men då var Frideborg framme hos
honom. Hysteriskt grep hon hans smala arm.
  -O, nej, kalla inte hit nagon syster, nästan
tiggde hon. Jag skäms för dem och är dessutorn
rädd. De äro så elaka.
  Han höjde ögonbrynen. Vad var det här för en
nervös människa? Men han fick väl foga sig. Det
kunde bli en bra patient, en lönande privatpatient.
  -Var vänlig och klä av er da, sade han.
  Frideborg klädde av sig med små snabba och
bedjande sidoblickar. Hon uppförde sig, tänkte
han, som om han bett henne om något annat. Han
fann henne utomordentligt vacker och var smickrad
av hennes små miner. Hon verkade ju nästan för-
älskad. Men avskildheten pa Eka hade gjort att
Frideborg kände sig berusad av att träffa en främ-
mande herre, och i en sadan situation!
  Hon fick lägga sig på operationsbordet. Nu var
hon blottad och kikade upp pa doktorn mellan fing-

rarna. Plötsligt tänkte hon på Jacob Levin, men
glömde helt att hon kanske var hans egen dotter,
alldeles som han tycktes ha gjort den gången i
salongen p#å Eka. Vad han varit rar, och så lent
och nästan smekande han rört vid henne!
  Den här doktor Stenberg var däremot alltför
hänsynsfull. Han bad om ursäkt, när han stack
in sitt finger i hennes slida. Han bad om ursäkt
när han drog ned hennes linne för att Iyssna på
hjärtat.
  Frideborg var i alla händelser belåten med
honom för att han visade sådan respekt. Med naiv
röst som om hon inte alls visste att hon var med
barn eller hur hon rakat i ett sadant tillstand
frågade hon honom om det kunde vara något
farligt.
  -Ane;, sade han glatt. Allt är så, som det
skall vara. Men nog har det där börjat åtskilligt
tidigare. Annars få vi säga att det är raskt mar-
scherat.
  Frideborg rodnade igen och sade att före
bröllopet var det ju uteslutet att något kunnat äga
rum, sadant var ju omöjligt och skedde ju aldrig,
och hon förstod inte vad doktorn menade.
  Men i alla händelser blev hon nästan missräknad.
Hon hade hoppats att kunna slå Angela och Agda
med häpnad genom att för dem berätta om några
intressanta komplikationer som gjorde hennes fall
på ett eller annat sätt märkvårdigt.
  Hon fick kasta vatten bakom en skärm. Doktorn
skakade den guldgula vätskan i en kolv och under-
sökte den. #ggvita hade hon inte heller. Hon var
fullkomligt frisk. Frideborg klädde under tystnad
på sig. Hon var helt förbluffad över att det inte
fanns något fel på henne.
  -Lova att det blir doktorn som sköter mig,
om det inte skulle gå över, saa'e hon.
  Ater denna bönfallande röst, denna bedårande
min av paradoxal oskuld!
  -Javisst, sade han road.
  #u måste hon gå.
  -Finns här då ingen spegel? frågade hon. Jag
kan inte sätta på hatten utan spegel.
  Han tittade med tjuvpojksmin på henne och kom
så fram med en liten öronspegel. Hennes ansikte
blev så förstorat och underligt i den. Doktorn höll
den framför henne, och hon tittade på honom över
kanten .
  -Sitter den bra nu? frågade hon.
  Han nickade leende. Han tyckte det var förarg-
ligt att hon väntade en liten. Hon var just en sådan
dam som man skulle kunnat ha ett äventyr med.
Här i småstaden med omnejd fanns ju inte mycket
möj ligheter.
  Kanske läste Frideborg det i hans ögon. Hon
gav honom lättjefullt sin hand.
  -Adjö, sade hon.
  Hon hade inte haft något emot, om han visat sig
närgången. Hon törstade efter omväxling, och
han såg så nätt ut. Cienom arten av hans under-

sökningar var det egentligen redan alldeles som
om de haft ett förhål]ande. Hon kunde inte första
att det fanns någon så avgörande skillnad.
  Frideborg gick ater genom korridorerna, men
nu skrämde de henne inte som en stund förut. Hon
irrade omkring i staden och gladde sig åt den upp-
märksamhet hon väckte. Hon speglade sig i vart-
enda bodfönster. Hon såg bara på sitt huvud
med fågelhatten. För sin tunga kropp skämdes
hon.
  Slutligen hamnade hon på konditoriet och slukade
gottlystet en mängd läckra bakelser. Hon började
känna sig trött nu och hade blå ringar kring ögo-
nen. Om och om igen gick hon igenom besöket
hos doktorn. Hade han inte nästan smekt henne,
alldeles som Jacob Levin? Hon kände hans finger
på nytt treva inom sig, och hennes ögon fingo en
glans som om hon varit med om något ytterligt
vågat. De hade allt roligt de där läkarna, tänkte
hon, uppeggande sig själv.
  Sedan gick hon åter omkring i staden och tittade
i bodfönstren på de utlagda varorna. #är hon såg
butiker igen, längtade hon våldsamt tillbaka till
Berlin. Hon hade ännu kvar en del av de pengar
hon tagit från Stellan.
  Det kliade i henne av lust att köpa nagot. Hon
gick in i en bod och under en timmes tid befallde
hon ned sidentyger. Biträdet, en ung herre, som
blev imponerad av Frideborgs sätt och utseende,
sprang upp ocll ned för stegen som en flitig ekorre.
Det fanns ingen annan i lokalen mer än han och
Frideborg.
  Hon hade satt sig på en hög stol vid disken och
lät sin hand glida genom sidenet. Nu var hon inte
längre den lilla förskrämda flickunge som skyggt
kilat omkring i varuhuset i Stockholm och blinkat
hjälplöst inför priserna. Men lusten efter allt vac-
kert och dyrbart hade inte runnit ut ur hennes
blod. Här var naturligtvis inte Berlin. En liten
småländsk landsortsstad kunde ju inte ha så myc-
ket att bjuda på. Men Frideborgs sinnen frossade
ändå. Hon gav den unge mannen nådiga och ibland
smått kärvänligt uppmuntrande blickar som spor-
rade honom till dess han slutligen, som en riktig
akrobat bland ekorrar, tycktes klättra på själva
väggarna och varje gång återkom med en ny packe
i famnen.
  - Nu finns här inte mer, sade han till sist och
torkade sig andfådd i pannan, där svettdropparna
pärlade.
  Frideborg hade för längesedan bestämt sig, men
hon älskade att se folk passa upp sig och anstränga
sig för hennes skull.
  - Nej, ni ha inte mycket att välja på, sade hon
smaleende.
  Han blev ]edsen och förödmjukad som en som
har gjort sitt bästa och så ser lönen glida if rån sig.
  Men Frideborg var inte lik somliga damer som
drogo ned allt och sedan stolt gingo sin väg. Hon
köpte det grannaste röda sidentyg hon kunde få

tag i. Det flammade som en solnedgång, när den
unge bodbetjänten draperade det över sin egen
axel för att hon skulle få se dess glans. Fride-
borgs ögon blevo heta, röda också de, som om de
återkastat skimret från det vackra sidenet. Hon
grep efter det, kände smekande på det, nöp i det
och råkade ocksa nypa den unge expediten tvärs
igenom det, sa han blev olyckligt röd i ansiktet
och fick en d#mkel förhoppning om att hon ville
honom något. Det var heller inte kanske så allde-
les oriktigt. Frideborg tyckte att den unge bod-
bet; änten, liksom den unge doktorn nyss, såg s#
nätt ut Hon var denna dag besatt av ett dubbelt
rus: sidenets rus, beröringens rus.
  När det blev fråga om hur manga meter det
skulle gå åt till en klännmg, blev den unge mannen
plötsligt generad, som om han först nu lagt märke
till Fr#deborgs tillstånd. Han nämnde sa och sa
många meter.
  -A, jag är ju nygift och då händer det ju att
en ung fru helt tvärt tar och lägger ut litet för
tillfället, det har ni kanske hört, sade Frideborg
cla och gav till sitt pärlande skratt sa att hon gjorde
bodbetjänten pionröd av förlägenhet. Men inte är
jag väl ändå sa kolossal?
  De mätte tyget pa henne, hon vände och vred
på sig och erfor ett visst välbehag när han tog ett
mått av hennes midja och hon kände hans händer
mot sig. Slutligen klippte han med bestämd min
av stycket och lade in det.
  -Skicka det till hotellet, sade Frideborg. Till
fru von Pahlen -åter detta namn som hon lät
rulla som en guldslant. Jag betalar det vid fram-
komsten.
  När hon gick, sprang han bugande och öppnade
dörren för henne. Och Frideborg seglade åter ut
på gatan.



XXII.

  Frideborg satt nu uppe på sitt rum. Det knac-
kade, och arrendatorn stod på tröskeln. Han hade
lovat Angela att ta hand om Frideborg, och nu frå-
gade han henne, om hon ville äta middag nere i mat-
salen. Frideborg sprang upp med glänsande ögon.
  -.#r där musik? frågade hon ivrigt.
  -Ja, det är ju redan afton, jag kunde inte
komma förr, sade arrendatorn dröjande. Jag tror
nog de ha en liten orkester nu för tiden för att
locka folk.
  -Då gå vi ner, sade Frideborg Jag tycker
väldigt mycket om att äta till musik Det är så
festligt.
  I detsamma knackade det åter pa dörren. Det
var bodbetjänten med sidentyget. Kanske han velat
gå själv för att än en gång uppfånga en skymt
av Frideborg.
  -Å, jag maste ju betala, sade Frideborg med
en plötslig grimas av missnöje.
  Det roade henne sällan att betala. Hon hade vis-
ser]igen pengar mer än tillräckligt i sin väska. Men
vem vet vad hon mera kunde behöva?
  Hon gick fram till arrendatorn. Med ett in-
ställsamt leende bad hon honom tills vidare lägga
ut for henne. Han räknade en smula motvilligt up
sed]arna. Frideborgs ögon glittrade som en skatas
då hon såg att hans plånbok var späckad. Han
hade g#ort affärer i staden.
  -De mesta pengarna äro inte mina, sade han
och slog med en liten smäll igen p]ånboken, obe-
hagligt berörd av Frideborgs blick.
  Hon lade sedlarna som hon fått i den unge man-
nens hand och avskedade honom med ett bedårande
smaleende. Nu var sidentyget hennes. Agda skulle
nog sy klänningen at henne.
  På Frideborgs enträgna begäran fingo de ett
bord helt nära musiken. När hon väl satt sig
doldes hennes kropp av bordsskivan, man såg bara
det utmanande ansiktet och den stora hatten. Hon
visste att hon tog sig väl ut. Hon sag det i en
spegel snett emot sig, och hon gav ögon at orkes-
tern. Särskilt violinisten, en Ijus pojke med smala
händer, behagade henne.
  -Jag sjunger. Har herr Ho]mström hört mig?
sade hon till arrendatorn högt.
  Nej, det hade han inte. Han kände sig generad
av hennes uppträdande liksom förut på gatan.
  -Vi få väl ett glas vin, sade hon och blinkade
redan i samförstånd med uppasserskan.
  Arrendatorn ryckte till. Petra hade inte velat
ha vin. Hon var anspråkslös. Hon väckte inte
uppseende. Han ertappade sig med att häftigt
längta efter henne.

  E#an tog vinlistan, men Frideborg ryckte den
ur hans hand. Hon ville ha ett sött vin. Sådant
tyckte hon om. Utan att mera fråga arrendatorn
om råd beställde hon in ett starkt dessertvin till
köttet.
  Med glaset i handen såg hon sig kisande om-
kring i salen. Det var inte mycket folk, vilket
förtröt henne litet. Det var mest herrar, förmod-
ligen handelsresande. Frideborg hade sett stora
järnbeslagna koffertar i den trånga vestibulen. Ett
par fruar som väl kommit in från landet som hon
själv sutto vid ett fönsterbord och åto på ett höns-
likt pickande sätt. De drucko vichyvatten til]
maten. Det såg på något vis förnämt ut, och Fri-
deborg beställde genast in en vichyvatten. Hon bör-
jade blossa av vinet hon drack. Arrendatorn knap-
past rörde sitt glas. Han tyckte väl inte om dessert-
nn.
  Förmodligen är det supe de äta så här dags,
tänkte Frideborg. Vi ha en sen middag. Det ar
finare.
  Med frisk aptit åt hon upp vad som fanns kvar
på hennes tallrik. Sedan ville hon ha glace. Arren-
datorn tog katrinplommon med grädde.
  Nu spelade musiken en berceuse. Frideb#rg
blickade med fuktiga ögon på den blonde violinisten.
Hon gnolade halvhögt melodien med huvudet #å
sned.
  Om hon ville hålla sig tyst ända, tänkte arren-
datorn, full av blygsel.
  Han önskade att Petra inte varit sjuk och på så
sätt befriat honom från det vanskliga uppdraget
att vara Frideborgs kavaljer. Frideborg började
bli ]itet rörd av det starka vinet. Med halvöppna
läppar böjde hon sig över bordet fram mot arren-
datorn.
  -Men herr Ho]mström säger ju ingenting,
förebrådde hon honom. Vi skulle ju ha det litet
festligt, trodde jag.
  Han tittade förvirrad upp ur sina egna funderin-
gar. För första gangen tycktes han varsna hennes
egenartade skönhet. Ja, hon var vacker. Ansiktets
fina drag, det kolsvarta håret, de bruna ögonen
som tycktes tråna efter nagot ouppnåeligt. De röda
läpparna som tiggde smekningar. Att han inte sett
hennes skönhet förut! Hon tycktes läsa hans upp-
täckt i hans ögon.
  -Tycker ni att jag är vacker? sade hon som en
liten flicka som ber om gctter.
  Han rodnade.
  -Mycket vacker, sade han så.
  Hon lutade sig tillbaka igen och skrattade silver-
klingande. Hennes skratt överröstade violinens
mjuka surrande och studsade mot väggarna. Folk
vände på huvudena och stirrade häpet på den unga
kvinnan. Vad hade hon nu så roligt åt? De båda
ensamma damerna s#go avvisande ut
  -i#ntligen ett erkännande, mumlade Fride-
borg. Det har iag väntat hela dagen på.


  Arrendatorn l;unde inte riktigt bemästra sin för-
virring. Han beställde in kaffet.
  -Och likör. En liten likör, bönföll Frideborg.
Jag tycker så mycket om det där gröna. Vad heter
det nu? Chartreuse, fröken.
  Uppasserskan log inställsamt och f rågade sam-
tidigt om inte arrendatorn ville ha konjak. Han
nyttjade egentligen inte sprit, och konjak hade han
sett till leda i sitt hem. Men Frideborgövertalade
honom. Så sutto de där med sitt kaffe och med
fyllda glas. När Frideborg höjde sitt och vällustigt
drack, fick Tord #olmström en obehaglig och
plötslig vision av Adele-Adele med Iyftat glas
o#h vidgade näsborrar som begärligt sögo in sprit-
doften
  Bara hon nu inte blir drucken, tänkte han för-
skräckt. Men Frideborg var redan berusad. Det
snurrade rurlt för henne. Violinistens stråke be-
skrev stora cirklar i luften Lokalen gungade lätt
som ett lekande hav#
  Hon fattade med båda händerna tag i bords-
skivan som vore hon rädd för att hon skulle åka i
golvet. Med uppspärrade ögon stirrade hon in i
Tords I j usblå.
  -Jag tycker om er, sade hon svävande på
målet. #r ni en Iycklig människa?
  -Nej, svarade Tord, hetsad av hennes ögon.
Lycklig är jag inte precis.
  -Ni är kanske kär i någon# fortsatte Fride-
borg. Er hustru kan ni ju omöjligt ha n#got nöje
av, tillade hon obarmhärtigt. Men en s# präktig
man som ni kan väl få vem ni vill.
  Arrendatorn blev rädd. Visste hon redan att han
tyckte om Petra? Det var som om Petras namn
hela tiden svävat i luften omkring dem. Men han
kunde varit trygg. Frideborg visste ingenting.
Hon bara fann behLag i att leka med orden.
Hon lät sin hand glida över duken igen. Därvid
råkade hon stöta till sitt glas så att den gröna
klibbiga drycken rann i en flod över bordet. Han
blev förfärligt ledsen. Hennes uppsluppenkLet nyss
slog över i sorg. Hon lutade huvudet i händerna
och började storgråta. Arrendatorn sträckte fram
sin hand och klappade hennes, tafatt tröstande. Han
visste rakt inte vad han skulle ta sig till med en
gråtande Frideborg. Han tyckte också att lokalen
var ett enda stort öga som nyfiket slukade dem.
För att trösta henne beställde han in ett glas char-
treuse till, och uppasserskan torkade leende upp det
utspillda och lade på ny duk. Då log Frideborg
ater, och detta hennes leende, medan tårarna ännu
runno som pärlor utefter hennes kinder, var säll-
samt. Arrendatorn kom att tänka på en sommar-
äng, fylld av små blommor som nyss varit utsatta
för oväder och nu bredde ut sig med glänsande blad
i ett smältande solsken.
-Nu är ni glad igen? sade han vekt.
-Ja tack. Nu är jag glad igen.
Frideborg torkade tårarna och drack ur likören.
-Vi gå väl upp då, sade hon helt sakta. Jag
är bestämt ganska trött.


  Arrendatorn reste sig lättad. Han var glad att
äntligen komma ifrån matsalens glupande öga.
  Frideborg stannade tveksamt vid sin dörr.
 -Följ med in, sade hon. Jag tål aldrig att vara
nsam, och det är inte natt än på länge.
  Nej, hon kunde inte vara ensam. Hon avskydde
det stora tomrum som en ensam kvall slog om
henne. Prat och viskande röster kunde fylla det
åt henne.
  Arrendatorn gick då med henne m.
  När han åter stod i rummet, där Petraochhan
en afton som denna varit tillsammans, var det nå-
r#t inom honom som skälvde till. Hans h#arta
,uitade h#rt. Han gick fram till soffan, strok var-
amt över dess rygg och satte sig till sist i den
utan att vänta p# Frideborgs inbjudan.
  Frideborg höll sig borta vid tvättbordet och dop-
pade fingertopparna i vattenkannan. Hon strök
Led dem över sitt heta ansikte. Hon var glad att
rrendatorn följt med henne. Hon gick nu fram
ch slog sig ned i soffan bredvid honom.
  -Jag är bestäm# litet full, sade hon småskrat-
- ande.
  Arrendatorn ryckte till. Det var inte en Petra
von Pahlen som nu satt så nära honom. Det var
n Frideborg. Varför fick han aldrig det han så
hett önskade? Var det kanske något fel hos honom
själv?
  #Ien Frideborg märkle inte ens hans förstäm-
ning. Hennes hjärta och mun voro fyllda av prat
som måste tränga sig ut. Hon kände ju knappast
arrendatorn, men nu var han här bredvid henne,
och han hade ju öron ti#l att höra med. Hon talade
i en ström av kvittrande småprat om sina upp-
levelser i Berlin. De bilder Frideborg trollade
fram blevo inte tragiska, utan löiliga och groteska.
Det var som om Stellan von Pahlens fjantiga ande
studsat omkring i rummet. Ibland erinrade hon
sig plötsligt ändå att det ju blott var en enkel man
hon talade med, arrendatorn på Eka. Och då sag
hon med stora ögon på honom och frågade:
  -Det här förstår kanske inte he#r Holmström?
Herr Holmström har väl mest varit med människor
av sin klass ?
  Da bet han sig i läppen, men kunde likväl inte
bli stött på henne. Sa hade Petra aldrig frågat.
  Han Iyssnade förstrött. Men hans tankar gingo
tillbaka till hans eget liv. #ven nu när han var
borta från hemmet plagade honom tanken på
Adele. Han kände sig förgiftad som om hon dag
för dag lagt något otyg i hans mat och han snart inte
skulle kunna smälta och fördraga mer. I flammor
av smutsigt rött dansade draperiet för trappan
framför hans ögon. Det där draperiet hade blivit
en del av hans hem, ett otäckt gömsle för Adeles
grumliga begär och hans eget hat. Vecklade man
en gang ut vecken, sku]le allt det där, som de voro
fyllda av, fladdra ut som en svärm av malar i huset
och lägga sig tjockt över det.
  Allt; ämt hade han ögonblick då han allvarligt


tänkte på mo#d. Då knöto sig hans händer
spasmodiskt. Ett tyst litet mord! Hans fingrar
kring Adeles magra hals. Ett rosslande ! Och#
allt skulle bli så stilla omkring honom. Då
rusade han ut i naturen. I skogen kring Eka
trampade han runt som ett vilddjur. Han rullade
sig i snön. Om en skarp sten skavde hans rygg,
kändes det som en lisa. Men han kom till-
baka böjd, en smula kuvad, till dess ett ord från
Adele el]er bara en blick ur hennes bleka ögon fick
allt att börja på nytt igen.
Frideborg berättade:
  -En gång när jag öppnade dörren till vårt
rum i det där huset i Berlin, sutto Stellan och #iss
#ilsson där, som vi nu, i en trang liten soffa. När
jag steg in, f]yttade de sig liksom generade ifrån
varandra. De voro skära om kinderna som unga
flickor. De sågo förälskade ut. Men lita på att
de ej voro en smul förälskade i mig! De voro kära
i varandra. Kom man blott i närheten av dem be-
rördes man som av en Ijum ström som gick ut
f rån deras upphettade kroppar . De hade också
hemliga ord och tecken sinsemellan som skulle vara
obegripliga för andra. Jag förstod nog inte så
litet ändå och måste skratta åt dem för full hals.
De voro ju så löjliga. Men de blevo onda, när
jag skrattade. A, ni kan aldrig tro vad rysliga
människQr det finns!
  Arrendatorn såg ned på sina naglar. Han kunde
inte riktigt följa med. Vad brydde han sig egent-
ligen om Frideborgs upplevelser med denna fänad?
Han längtade in i sitt rum. Han gjorde också en
rörelse för att resa sig och ga.
  Men d# kröp Frideborg intill honom. Hennes
spritdoitande andedräkt kom mot hans ansikte. Det
påminde honom ater om Adele.
  -Gå inte, sade hon bevekande. Jag vågar inte
vara ensam. #lad kan inte hända mig här på ett
ensligt hotellrum?
  Han sade stelt:
  # Här kan ingenting hända er. Ni kan sova
alldeles tryggt här.
  Men hon klängde sig fast vid honom likt en liten
flicka som inte vill gå och lägga sig i mörkret.
  -Stanna litet till, sade hon med gråten i halsen.
  Hon tyckte att han liknade en av Nickarna. Han
var så där Ijus och trygg! Bara han inte sett så
bekymrad ut.
  Plötsligt lade hon armarna om hans hals och
kysste honom p# munnen. Det var en förrädisk
kyss full av sötma, kanske av sminks sötma, men
den berörde honom samtidigt behagligt.
  -Vad gör fru von Pahlen? sade han barskt.
Vad tar ni er till?
  Hon lade huvudet på sned:
  -Jag har ju ingen annan ått kyssa. Därborta
på Eka har Angela ju Agda. De äro ett par för sig.
  Tord mindes vad Adele sagt då hon fått se Agda
i pojkkläder. #Nu ha de fått en älskare.# Men
om Angela ville han inte hora något sådant. Fride-

borg hade blivit förvriden av Stellans fasoner och
historier.
-Det är lögn, sade han häftigt.
  -Tror ni? Men vem vet ändå? mumlade Fri-
deborg med ett plirande ögonkast.
  Hade hon nu träffat hans ömma punkt? Kanske
han var kär i Angela. Sådant har hänt. Vem vet
om han inte rent av kunde vara far tiII hennes
barn? Tanken att Angela, den fina, spröda Angela,
kunde haft arrendatorn till älskare gjorde Tord
än mer begärlig för Frideborg. Han steg åter i
hennes aktning liksom forut på morgonen, då sta-
tionsinspektorn hälsat så hövligt på honom. Det
här skall jag reta Angela för, sade sig Frideborg
förtjust.
  Arrendatorn försökte åter resa sig, men Fride.
borg lät honom inte gå. Nu nästan snyftade hon:
  -Gå inte. Gå inte. Jag år så rädd.
  Han tittade förskräckt på henne. Gjorde hon sig
inte till? På henne såg det inte ut att gå någon
nöd. Fast tårarna gjorde ju verkligen ränder i
hennes ansikte. Hon föreföll honom nog en aning
rorande.
  - Snälla fru von Pahlen, sade han. Ni är trött
och behöver vila er bara. Nu går jag verkligen.
  -Kyss mig, viskade Frideborg och hängde sig
över honom. Det är väl ingen synd, bara att kyssas.
Det är väldigt roligt att kyssas. Och ni vet sådan
karl jag har.
  Det var som om kontrasten mellan hennes stora
skönhet och hennes vulgaritet verkade särskilt upp-
hetsande. IJr stånd att längre stå emot hennes när-
het böjde sig då arrendatorn fram och tryckte sin
mun mot hennes i detta samma rum som tycktes fyllt
av hans och Petras kyssar och försynta smekningar
och där ett eko av deras röster ännu svävade i
luften. #, han borde inte kyssa Frideborg här !
Det var ju ett helgerån. Men han var ju likvä]
man, och en man utan kvinnor, och hon var ju
så vacker, och hon bjöd själv ut sig! Och samtidigt
kunde han inte hjälpa att han tyckte hon verkade
så förunderligt oskyldig och mitt i sin ti]lgjordhet
naturlig
  - Å, suckade Frideborg. Vad gott det är! Det
känns härligt i hela kroppen.
  Ja, arrendatorn m#ste le. Nu fann han inte
längre något störande i hennes tillstand. Hon
gjorde sig så mjuk, så barnslig i hans armar. Hur
sminkad och parfymdoftande hon än var och hur
utmanande och oblygt hon framvisade sin grossess,
föreföll hon honom på något underligt sätt som
en pur ung och så oerfaren flicka att hon helt enkelt
inte förstod sig på att dölja att hon kände sig lätt-
sinnig till det outhärdliga. Men han å sin sida
kände på sig att han inte borde stanna längre, om
han inte skulle drivas till att giva efter för henne
och utsätta sig för de följder det kunde leda till.
Ty vad skulle Petra tänkt om honom, om hon nu
sett honom? Och en ännu allvarligare sak var vad
Petra skulle tänka, om Frideborg sedan vil]e fort-

sätta förhållandet där borta på Eka, vilket hon då
med säkerhet snart skulle upptäcka. Men tankarna
snurrade. Petra hade ju givit sig åt Tage Ehren-
creutz. Varför skulle då inte han. . . Men han ville
ju inte denna Frideborg något. Det var hon som . . .
  Han gjorde sig fri och reste sig och gick fram
i rummet, men Frideborg kom efter.
  -Gå inte, sade hon med ynklig min. Jag vill
inte lämnas ensam.
  - Fru von Pahlen skall lägga sig och sova
rådde arrendatorn henne då muntert. Ingen män-
niska kommer att störa fru von Pah]en.
  -Hjälp mig atminstone att knäppa upp klän-
ningen, sade hon.
  Hon ställde sig med ryggen åt honom, och han
hjälpte henne att knäppa upp klänningslivet- som
s# opraktiskt var häktat baktill. Men han mindes
Petras öppna blus. Hur hennes hår varit i oord-
ning. Hur hennes ansikte blossat. Ett vitt sväl-
lande bröst hade skymtat ur den öppnade blusen.
Han ryste till, då denna syn steg upp för honom.
Det var som om en osynlig ande gäckats med honom
och nu skjutit denna havande stora kropp emot
honom i stället för Petras raka och smärta.
  Hall til] godo, tycktes någon säga. Petra von
Pahlen förtjänade du inte. Här har du fått Fride-
borg von Pahlen i stället.
  Det var i alla fall ingen så helt dalig ersättning.
Frideborgs hals och skuldror voro bländande, un-
derbara. Elfen#ensvita, mattb]eka lago de nu nakna
framför honom. Som i vredesmod, i vrede över den
trotsiga sinnlighet han kände att hans egen kropp
reste till motstand mot hans beslut att avhålla sig
kysste han dem. Hon skrattade sitt silverklingande
skratt.
  Hon drog honom mot sängen och satte sig
pa dess svällande madrass. Han tumlade ned bred-
vid henne. Hon var som galen, berusad, men han
föresatte sig att ingenting skulle ske och avlägs-
nade hennes skä]vande händer. Då nöjde hon sig
med att bara känna dessa hans egna seniga händer
och hans härliga mjuka läppar, allt under det }lon
klämde ihop sina ben som om nagon annan. Hon
njöt av det som man njuter av något man länge
saknat. Nu var det som om hennes bruna ögon
slocknade och dogo. #cklad rnaste han då ater
tänka på Adele och drog sig ifrån henne.
-Godnatt, sade han.
  Efter ett litet ögonblick, varunder ho,n liksom
kände efter något på sig själv och ville bli riktigt
färdig med vad hon kände, reste hon sig mödosamt
och följde honom till dörren.
  -Lova mig, sade hon en smula buttert, som ett
besviket barn sorn inte fått sin vilja fram mer än
till hälften, att aldrig berätta det här för någon.
  Han måste ta henne i handen på det. När dör-
ren slöts bakom honom blev han en stund stående
i den halvmörka korridoren. Vad hade kommit åt
honom' Han tyckte att det var Petra som på nytt
liksom en gång för två år sedan stängde sin dörr
för honom och lämnade honom i mörker.



XXIII.

  Frideborg hade kommit tillbaka från staden, fylld
av allt hon upplevat där. Med tindrande ögon be-
rättade hon om den nätte doktorn. Det var som
om hon blivit förälskad i honom. Hon talade också
gärna om hur alla människor i staden och på hotel
let givit henne beundrande blickar och överbjudit
varandra i artighet mot henne. Om arrendatorns
kyssar nämnde hon ingenting. Hon log endast
hemlighetsfullt, när han gick förbi salsfönstret.
  Ja, hon hade haft en förtjusande resa. Det röda
sidentyg#t lät hon svälla ut över Agdas knän och
beskrev i livliga ordalag hur klänningen skulle sys.
  Agda tittade på Angela och skrattade.
  -Vore det inte bättre att vänta till dess du
blir smal igen? sade Agda förståndigt.
  Men då blev Frideborg ond. Kunde de inte för-
stå att hon tyckte det var roligt att ha en röd siden-
klänning just nu? För att man väntade barn skulle
man väl inte lägga bort allt koketteri. Nej, just
då skulle man ha vackra saker både på sig och
omkring sig. Det mådde det lilla barnet bra av.
  Ibland tog hon sig på ett komiskt sätt för magen
och skrek att »lillen# sparkade så kraftigt. Hon
var förv#nad över att han kunde röra sig inne i
den trånga kroppen. Men eljes brydde hon sig inte
mycket om att tala om det väntade barnet. Hennes
läppar voro ännu som fuktiga och röda av kyssarna
på hotellet. Hon hade mått väl av att åter känna
en man emot sig. Ibland undrade hon om det inte
rent av varit en förolämpning mot henne att Tord
inte tagit henne helt. Men så intalade hon sig att
det väl snarare varit av en helt naturlig undersat-
lig vördnad, och besinnande sitt tillstånd sade hon
sig att det nog också varit bäst att det inte skett,
ty vem visste, om det inte kunnat leda till någon
plebejisk blodblandning, och hon måste dock
tänka på att hon var en von Pahlen och bar på
ännu en. Nll var hon von Pahlen! #u var hon till
och med två von Pahlen!
  #en samtidigt kände hon sig oansvarig som en
liten fågel som hoppar på marken och plockar upp
korn, och som en sådan lade hon också huvudet på
sned och kvittrade glatt och vårlikt, medan hon
flög från det ena till det andra.
  Nu gjorde sig Fride#org även hemmastadd hos
gamla Sara. Ofta kom hon trippande in i g#mmans
rum och slog sig ned på någon av hennes stoppade
stolar.
  Sara tyckte om henne för Johans skull. Men
förgäves sökte hon i detta mörka främmande
   ansikte efter någon likhet med Johan von Pahlen.
   Det kom henne att ibland tvivla på att Frideborg


verkligen kunde vara Johans dotter. Sara hade
omsider också fått del av hela historien om zigena-
ren och fru Laura och om Rosita deras dotter.
Men i sin hjärna blandade hon då ihop alltsam-
mans och mumlade något om att Frideborg måste
vara dotter till zigenaren. Då blev Frideborg for-
argad och sade att zigenare voro daliga människor
och fula.
  -Och jag är inte ful, sade Frideborg och
svängde på sig.
  -Är du inte ful, din svarting där? grumsade
då Sara.
  Hon hade vuxit upp i en tid då man inte skämde
bort ungdomarna. Frideborg skulle bara inte in-
billa sig att hon var så fager. Men när Frideborg
lekfullt lade sina armar om Saras hals och hon
med huvudet på sned och med smältande ögon sag
på henne, veknade den torra lilla gumman.
  Hon kallade Frideborg du liksom hon sagt du
och Johan til] Johan von Pahlen. För henne voro
alla barnungar. Men att hennes Johan skulle ha
åstadkommit en dotter, var för Sara fortfarande
något alltför otroligt. Hon talade gärna om Johan
för Frideborg som blott förstrött Iyssnade till
pratet. Sara inpräntade hos Frideborg med all-
varlig min och tusen rynkor i sitt gula ansikte att
Johan varit en mycket klok man.     ~-
  - Somliga och mest hans svåger den där otäcka,
giriga major Carl Fredrik Ehrencreutz, sade hon,
ville ha honom förklarad tokig, men det skall Fri-
deborg inte tro pa att han var. Han var klokare
än de flesta. Och han älskade blommor och djur
på ett alldeles särskilt sätt.
  Frideborg sade skrattande att hon själv tydligen
hade ärvt sin fars förstånd. Men då gav Sara henne
många små finur]iga blickar och skakade på huvu-
det som om hon menat att det inte kunde vara så
helt med det och att där blev hon nog mycket efter
-i det som i arbetet. Johan hade varit flink och
händig med allt. Hon ville gärna att Frideborg
också skulle arbeta, hjä]pa till i hushållet eller sy
som Agda. Agda hade vunnit hennes fullständiga
gillande genom sin oavlåtliga flit, men Frideborg
ville inte ha någon sysselsättning.
  -Jag behöver det inte längre. Jag har sanner-
ligen fatt arbeta tillräckligt i min dar, sade hon
och sträckte lättjefullt på sig.
  -Fåfäng gå lärer mycket ont, svarade Sara
kvickt.
  -Hur skall man kunna lära sig något ont här
på Eka? frågade Frideborg naivt. Det skulle jag
bra gärna vilja veta.
  Men kläderna till det lilla barnet, hur skulle det
gå med dem?
  Då sprang Frideborg efter tyg som hon fått av
Angela och kom med famnen full av linne ned till
Sara .
  -Sara kan hjälpa mig, sade hon på sitt bön-
fallande sätt som var så svårt för Sara att motstå
  Och så kom det sig att den lilla förtorkade gum

man började sy på Frideborgs små barnkläder. De#
var en stor glädje för henne, fastän hon ej ville
låta märka det. Hon satte på sig stora glasögon
och sydde allt för hand med de finaste sma pärl-
stygn.                   .    ..
  Ibland höll hon upp, tog av Slg glasogonen
och såg från sömnaden i sitt knä på Frideborg
som satt där sysslolös och leende. Då kom det en
förvirrad blixt i de eljes så klara och skarpa
ögonen. Hon tänkte på att hon nu hjälpte Johans
barnbarn. Det var allt bra märkvärdigt ändå. Hur
ofta hade hon inte bannat den gråhårige och lätt-
sinnige Johan von Pahlen för att han inte tagit
no# på sig, när han gick ut på sina strövtåg! Ibland
hade hon smågrälande knäppt hans rock ända upp
ti]l halsen, och han hade leende och i det han ryckte
på axlarna fogat sig i det. Hon, Sara, stod nu
vid livets slut. Det hade varit en så lång och
många gånger besvärlig väg att gå, och nu nära
vägens ändpunkt kom plötsligt ett litet naket barn
löpande och behövde alldeles som Johan förut hen-
nes beskydd och hennes flitiga händer. Gud hade
förmodligen låtit henne leva bara för detta.
  Ja, Gud såg ju allt som skulle hända långt, långt
innan ett mänskligt öga kunde skönja annat än grå
dimmor vid en fjärran horisont, och säkert hade han
också upptäckt det där lilla nakna barnet för åratal
,edan. Saras Gud var allvetande, men på ett sär-
ski]t sätt så att han visste om allt som skulle hända
#USt Sara och hennes vänner. Om han brydde sig
om andra människor, intresserade inte Sara. Mor-
gon och afton knäppte hon sina händer i bön till
Gud, och Gud som Sara såg honom hade en märk-
lig likhet med Johan von Pahlen. Med hatten på
nacken, uppknäppt rock, fastän Sara så ordentligt
knäppt igen den, med kinder blomstrande av hatsa
och ett leende kring de fylliga läpparna, blickade
Gud ner på den lilla gumman Sara, som var så
mager att hon tycktes drunkna i sin breda säng.
Och när Sara mötte dessa glada bla ögon slöt hon
sina i mild förtröstan på den mannens allmakt.
Hon kunde ocksa gräla sa smått p# Gud, som hon
grälat på Johan. Da förebrådde hon honom att
Angela rnåste föda ett barn, fast hon inte hade
någon far till det. Detta bekymrade Sara mycket.
Då ansåg hon Gud en smula kollrig alldeles som
hon ansett Johan vara, fast hon ej ville låtsa om
det för Frideborg.
  Små vita skjortor med en rund spets vid halsen,
de mjukaste blöjor, små Ijusblå mössor, allt detta
förfärdigade Saras gamla darrande händer. Ibland
bredde hon ut barnkläderna och gladde sig åt dem
i ensamheten. Så liten var människan från begyn-
nelsen. En kropp lätt som ett dun, som himmelens
vind kunde blåsa vart det den Iyste. Så obeskriv-
ligt liten och ändå fullkomlig och i behov av värme
och mat. Tanken roade Sara. För en sådan liten
varelse måste man ju känna medlidande och ömhet.
Man blev ju själv nästan som en Gud i jämförelse
med det lilla krypet.

  Det var många sorn dessa strålande solskens-
dagar tittade in till den arbetsamma Sara. Angela
och Agda höllo av gumrnan. Det var en sällsam
frid där inne i rummet med de gamla stoppade
möblerna. Man drog efter andan och fick bröstet
fyllt av denna Ijusa frid.
  Angela, som mindes Sara som en liten sträng
gumma alltid i hälarna på Johan och med förma-
ningar bubblande fran läpparna, var glad at att
hon äntligen tycktes ha slagit sig til] ro Angela
visste ju inte om alla de små brickor med mjölk-
glas och smörgasar Sara satt in till Johan von
Pahlen för att han skulle kunna stilla sin glupska
hunger mellan de rikliga maltiderna. #on hade
varit en mor för honom alldeles som om hon själv
bragt honom till världen. Johan hade ibland knor-
rat över denna ständiga tillsyn, och den sista dagen
av sitt liv hade han plötsligt fått upp ögonen för
att han alltför länge behandlats som ett barn som
aldrig skulle kunna bli vuxet, men även han hade
kanske känt den frid som fanns i hans stuga, den
frid som var gamla Saras.
  Denna vinter steg den upp över Ekas gård, en
vit fågel som varsamt och moderligt ville täcka
alla ungar under sina vingar. Den kämpade med
ron i deras hjärtan och vakade över deras dröm-
ar. Men helt kunde den ändå inte få insteg på
#ka. Till det fanns det väl för många viljor där.
  Petra såg med ängslan Angelas och Agdas
växande förtrolighet. Skulle hon på detta sätt
mista Angela? Hon försökte komma Angela nära
som förr, men Angela drog sig til]baka från Petra
utan att ens vara medveten om att hon gjorde det.
Det var nästan som om hon inte längre såg Petra.
  Agda och Angela voro ständigt ute i friska
luften. De gjorde langa turer med sparkstöttingen.
Utanför Eka kände de sig fria. Inga ögon beva-
kade dem, ingen Iyssnade på deras ord Tillsam-
mans upptäckte de nya vägar i skogarna kring
Ekered och Eka Framför en vacker utsikt stan-
nade de arm i arm. De sågo bergen blåna i ett
fjärran töcken, en gran som blåsten skakat snön
av sträckte sina gröna grenar mot dem, en ekorre
satt orörlig och betraktade dem med klara, spe-
jande ögon. Nu när de voro två, Angela och Agda,
inte Angela och Petra längre, var det som om
hela den sköna naturen haft ett särskilt budskap
just till dem.
  De visste inte vad det var, men de Iyssnade
ivrigt, som om de i trädens susning eller i
en liten bäcks porlande skulle kunnat urski]ja några
ord. De voro Iyckliga på ett sätt som de aldrig
förut varit Iyckliga på. En underlig lycka riste
deras kroppar. Ibland ertappade de sig med att
på samma gång säga samma saker. Då logo de en
smula förläget.
  När de gingo där med snö som gnistrade runt
omkring dem växte en längtan hos dem efter våren.
I april skulle Angelas barn födas. Hon gladde sig at
att det skulle bli ett vårbarn. Ibland lade sig Agda

på knä och grävde ivrigt i snön. Hon blev för-
tjust som över ett under, när hon då under snön
tätt intill marken kunde upptäcka några små läder-
artade blåsippsblad som där sökte hålla sig varma.
- Snart ha vi blåsippor, sade hon
  Och då sågo de för sig backar med blåsippor
som badade i solen. Angela visade var blåsipps-
ställena voro belägna, och de #unno det rörande
att här under snön försiggick ett hemligt arbete
som förberedde vårens skönhet. De tyckte sig höra
fröna gro i jorden. De trampade så lätt på marken
därför att de visste att de gingo över en groende
växande värld som deras ögon icke kunde se. Den
fanns där, och den fanns också inom dern. Också
inom dem växte ett hemligt liv som månad efter
manad blev större och starkare.
  De hade en blid och Ijuvlig känsla av att de
hörde samman med denna natur. De voro själva
naturmakter. Och de väntade på den stundande
våren med hemlig och hänryckt bävan som man
v äntar pa nagot förlösande.
  Men de voro ju redan förlösta. De hade funnit
en kärlek som, ännu så länge åtminstone, tycktes
til]fredsställa alla deras krav. Trodde de då att
denna deras kärlek skulle stegras till det yttersta,
när varens blommor började titta upp ur marken
och snön smälte i floder och sjöns is brast med ett
klingande som av klockor ? För dem var det ju
redan pingst, hänryckningens tid. De hade inte så
mycket att säga varandra. I intellektuellt avseende
stod ju Angela högre än Agda, vilkens alla förnim-
melser tycktes komma från hennes känslor och
h; ärta. Men var det egentligen nagot företräde ?
Var icke allt, som det var något värde med, känslor
och hjärta? De hörde samman på ett sällsamt sätt,
som blommor, som träd som finna sig växande tätt
intill varandra så att blad och grenverk flätas sam-
man. I deras hemliga värld fanns inte längre plats
för några män. Naturen hade givmilt och slösande
fyllt det tomrum som männen lämnat efter sig i
deras liv. När Angela en dag ater fått ett brev
från Thomas Meller, hade hon sett på det, visser-
ligen med ett litet sting av smärta, men hon hade
sänt tillbaka a'et oöppnat. Hans bild, hans förr sa
älskade bild, bleknade för var dag som gick. Och
Agda gjorde sig inte längre några stora samvets-
kval för Gusten Värnamo af Sauss' skull. Ibland
undrade hon väl ändå, varför han inte lät höra av
sig. Men så tänkte hon inte hel]er längre pa det.
  Efter den där omfamningen uppe i Angelas rum
sökte inte Angela och Agda sådana starka sensa-
tioner mera. En gång i ett plötsligt rus hade de
prövat varandras krafter. Denna omfamning, som
borde kommit först i ett senare skede av förälskel-
sen, om den över huvud borde ha kommit, hade de
tagit ut i den stunden, drivna av impulser som varit
starkare än de. Nu njöto de av att långsamt och
sa småningorn börja om från början.
  Snuddade deras händer vid varandra, gingo
rädda och Iyckliga ilningar igenom dem. Berörde


de helt flyktigt med läpparna varandras mjuka kin-
der, kändes Iyckan nästan för stor att bära. Men
i denna hängivenhet, som bara helt sakta stegrades,
låg något underbart och härligt som de icke kunde
göra sig reda för.
  Så smeka också två blomkalkar varandra, när
en sommarvind sakta för dcm samman. Så berör
också fjärilens guldöversållade vinge helt lätt blom-
bladet och tyckes strö ett glittrande stoft över det.
Och vågorna i sjön dyka in i varandra, förande var-
andra framåt gungande i solskenet#
  Långt innan våren var där, medan snön ännu
vilade över allt och tjä#en icke gatt ur jorden,
värmdes Angela och Agda i en vårens lek som kom
dem att stråla.
XXIV.

  När Petra sträckte ut en sökande hand efter
Angela, var hon försvunnen. Petra hade åter, och
hon visste icke hur det gått till, blivit den ensamma.
Hon vände sig i förtvivlan mot Fridebor#) men
Frideborg snattrade hellre med den gamla Sara.
Hon försökte tala med Agda. Men Agdas mörka
ögon sågo förbi henne på An#ela. Och mötte
Agda då Angelas blick, log hon ett förvirrande
småleende, som kom Petras huvud att sjunka.
  Det var orättvist. Det var hårt. Hur hade inte
Petra glatt sig åt det barn som skulle komma !
Hade hon inte nästan kommit att känna sig som
dess verkliga far, eftersom det ingen far hade? Nu
slocknade också- långsamt Iyckan över barnet som
skulle födas. Angela förde dee liksom sakta ur
hennes åsyn. Hon glömde Petra för Agda.
  Men Angela visste inte att hon betedde sig illa.
Hon såg Petra och hon tyckte Petra var sig all-
deles lik. Det var en trygghet att ha Petra här på
Eka. Hon skötte ju så väl om dem allesammans.
Och så glömde Angela Petra.
  Petra sade sig: Detta kan inte vara länge. Angela
är ju min. Hon har alltid varit min. För ögon-


blicket är hon förtrollad. Hon har ju knappast haft
några jämnåriga väninnor förut, Agda är ju i alla
fall bara fem år äldre, och Paula räknas inte. Och
så Stanny Landborg! Men vid tanken på Stanny
stack det ändå till i Petra. Det hade varit något
särskilt med Stanny
  Men Petra förstod snart att Agda inte endast
var en något äldre kamrat till Angela, som hon hade
nöje av att utbyta tankar med. Det gick inte upp
för henne strax. Visserligen hade hon känt en oro
stiga upp inom sig, då hon såg de blickar de unga
utbytte vid bordet, de hemlighetsfulla leenden, var-
med de hälsade varandra, }a allt detta som tycktes
sväva i luften omkring dem så att det brände en
bara man kom dem nära, men Petra sökte lugna
sig med att detta inte kunde vara något besynner-
ligt eller ovanligt. Stackars Petra! Alla hennes sin-
nen och tankar hade så länge hängt sig fast vid
Angela, att hon var alldeles oförmögen att fatta att
Angela inte mera kände hennes närhet som förr.
Men så hände något, en liten obetydlighet, som
öppnade hennes ögon.
  Petra hade en förmiddag bett Angela göra henne
sällskap till Ekered. Det var inte så ofta de nu-
mera gjorde en promenad tillsammans, och Petra
hade glatt sig däråt. När hon nu redan stod fär-
digklädd nere i tamburen och väntade på Angela,
kommo Agda och Angela gående nedför trappan
från övre våningen. Ljuset fran glasverandan föll
i en sned strålande vinkel upp mot trappan och
bildade en Ijus väg. Och i detta strålande Ijus,
som redan hade nagot av vårens värme i sig, såg
Petra med bävande blickar Angela och Agda stiga
ut. För solskenet som be]yste deras ansikten vars-
nade de inte Petra därnere. Agda hade sin sam-
metskostym på sig. #ven Petra fann henne oemot-
ståndligt gossaktig där hon steg nedåt, med sina
kvinnligt inåtböjda ben och knäskålar, som nästan
vidrörde varandra, ännu mer framhävda av goss-
kostymen, lätt sviktande i gången och med höften
i den korta åtsittande kavajen så gåtfullt förföriskt
svängd.
  Petra drog sig ]angsamt inåt ett hörn. Agda
och Angela som trodde sig ensamma stannade vid
vartannat trappsteg. Och för Petra var det som
om själva den vardagliga trappan plötsligt blottat
en ömsint själ och förstulet kvarhöll dem hos sig:
en vagga där två kärleksfulla barn kunde få
gunga, en oas där ett milt Ijus silade ned på deras
huvuden mellan trädkronor som blåste svalka över
blossande ansikten.
  På nedersta trappsteget lade Agda sin arm om#
kring Angela. Och leende gingo de alltjämt, utan
att se Petra, förbi henne och ut genom dörren. Så
voro de borta. Angela hade inte kommit ihåg sitt
löfte att göra Petra sällskap. Var det så, eller
brydde hon sig inte om det?
  Petrå stod där med bleka kinder. Vad hade hänt?
Ingenting. Och allt! #ntligen förstod hon med en
liten rysning att Agda och Angela voro ett par,

som inte hon skulle förmå skilja åt. I skuggan i
sitt hörn frös Petra. Hon betraktade trappan miss-
tänksamt-en fiende som hanlog mot henne med
de många små trappstegens gapande munnar. Och
plötsligt vädrade hon omkring sig i luften. Var
det inte en doft av nejlikor som nådde henne?
Karske Agda bara hade en tvål parfymerad med
nejlikeessens, men Petra såg åter för sig den stora
buketten av eldröda nejlikor som mött henne och
Tage Ehrencreutz utanför Johans dörr en dag för
åratal sedan. Det var hans fästmö Hertha Adler-
bring som sänt blommorna, en varning för Tage
att han inte skulle vara henne otrogen. Också den
g#ngen hade Petra blivit skild från den hon höll
av. Och nu sam åter denna doft omkring henne.
Var det inte ocks# nu ett varsel om ett hophörande
par som Petra inte fick och inte kunde tränga sig
emellan ?
  Petra gick ut genom verandadörren. De blixt-
rande solstralarna skuro som knivar genom henne.
#on gick vacklande som i yrsel nedför gangen
genom parken. Hon öppnade den lilla grinden som
ledde ut i skogen. Hon hade inte mera någon
tanke på att ga till Ekered. Hon vände sig om och
kastade en blick på sitt kära Eka. Byggnaden tyck-
tes skirnra i dåsig ro. Från skorstenarna trängde
ett tunt vitt rökmoln upp, ]iknande en liten vajande
vimpel, som när det kom högre upp skingrades av
en vindil. I ett fönster skymtade Frideborgs röda
sidenklänning. Agda hade nu sytt den färdig, och
Frideborg spatserade sin skönhet framför någon
spegel.
  Petra såg med begrundan och ängslig kärlek pä
den bruna byggningen. Hon tyckte att den var
tom, tömd på liv därför att Angela nyss gått ut
fran den med Agdas arm omkring sig. Och medan
hon stod och såg på Eka var det som om fönsterna
med ens slutit sina blanka ögon i en suck full av
saknad. Det var solen som sken så hårt mot
rutorna att de blevo vita, men för Petra var det
som om hon sett in i ett blint ansikte.
  Då gick hon in i skogen med skyndsam hast.
Och det var som en flykt.
  Nu har jag ingenting mer att leva för, tänkte
hon med skarp smärta. Angela har gatt förlorad
för mig
  Det var besynnerligt att Angela sa plötsligl
fattats av kärlek till en ung kvinna att hon glömde
Petra som hon i åratal levat här på Eka med. Det
var kärlek. Det hade Petra läst i bådas uppåt-
vända ansikten. De hade JU blickar bara för var-
andra, Och de där blickarna hade jagat ut Petra
i en iskyla, där hon ensam maste dväljas.
  Hon gick rätt in i skogen snubblande över upp-
stickande stenar och förrädiska rötter som inte
velat hålla sig kvar nere i marken utan skoto upp
förvridna grenar, lika ormar, som gjorde trädens
liv osäkert och vajande. Och Petra tyckte att nå-
gon med ett tag grävt upp henne själv med röt-
terna ur en varm och mjuk mylla där hon haft det
så gott. Därför vacklade och vajade hon nu osta-
digt, färdig att falla.
  Kände hon svartsj#lka? Var det svartsjukan som
rasade inom henne ? Hon lade handen mot sitt
bröst och förnam hjärtats häftiga bultande. Angela
hade vilat mot henne med sina armar om hennes
hals. Deras hjärtan hade slagit mot varandra. De
hade under djupa svarta aftnar varit som en
enda varelse. Nu var det slut. Angela hade slitit
banden,
  Ur Petra steg ett svagt jämrande läte upp. Om
hon varit en hund, skulle hon satt sig att yla upp
mot denna himmel av blått glas, som föreföll sa
obarmhärtigt h#rd. Hela denna tid hade hon mer
och mer tömt sig själv på alla egoistiska känslor.
#on hade åtminstone inbillat sig att hon gjort det.
#en nu förstod hon att hon begärt Angelas själ
ch hjärta i utbyte för sin kärlek. S# helt osjälvisk
an väl ingen vara. Man ger, men man väntar
nda pa att fa nagot igen, om icke annat så blott
ivandets saliga glädje. Men om den man älskar
Ite längre vill ta emot några gavor, inte ens ett
stycke blödande hjärta? Hur går det då? Da kastar
man det man har ut i en tom rymd eller ned i en
.jup brunn utan botten. Och man må titta efter
#t hur länge som helst, man ser det aldrig mer.
Men där Petra tumlade framåt tyckte hon att
hon kände en liten hand i sin. Den lilla Angela,
#t tolvariga barnet, envisades att gå vid hennes
da och snappa efter hennes hand som en fågel-
unge. Fanns hon kvar? Henne kunde ändå ingen
fördärva för Petra Ur minnets Ijusa klyfta steg
hon upp med sina svarta ögon och sitt blonda hår,
med sin barnsliga klara röst. Hon lekte på Ekas
gård. Hon spatserade på gångarna under träden,
som beskyddande och hundraåriga sträckte ut sina
grenar över henne. Hon plockade sommarens
blommor i rabatten. Hennes små fotsteg gåvo ett
eko, som aldrig skulle tystna, inte ens nu när
Angela var fullvuxen och själv bar ett barn under
sitt hjärta. Om kvällarna lade hon sitt huvud mot
kudden och somnade med sin lilla knutna fuktiga
hand i #etras hand. Ack, så hade Petra velat be-
hålla llenne! Hon borde för alltid ha kunnat rym-
mas i hennes hand som en fågel i sitt bo.
  Med förtvivlans kraft slöt och öppnade Petra
nu sin hand. Men den var tom. En annan Angela
promenerade nu ]ångt borta fran henne stödd mot
denna Agda som om det varit en man, ehuru hon
trots dräkten tycktes vara sa helt kvinna, att dräk-
ten blott ännu mera framhävde hennes unga sinn-
liga kvinnlighet. Eller var hon verkligen ett av
dessa tvakönade väsen, en hermafrodit, som slagit
sina klor i #ka och sårade det och dem som hade
sin bostad där?
  Visste Angela vad hon gjorde? Kanske alltsam-
mans bara var en övergående känsla, ett tillfälligt
sinnestillstånd, som hade samband med hennes
havandeskap. Starkt kryddade och ovanliga rätter
brukade ju då vara en lisa för den blaserade gom-

men, och den kunde väl även söka mätta sin Iystnad
med rena inbillningar. Och Petrå förmådde inte
heller besluta sig för att förkasta eller fördöma Agda.
Hon mindes väl hennes stillsamma och blida väsen.
Sådan hade hon fortfarande varit, när hon först, och
inte för så längesedan, kommit till Eka. Hur kunde
hon då så snabbt förändrat sig? Eller fanns grodden
till denna nya gossevarelse inom henne redan sedan
länge och hade det bara fordrats Angelas närhet
för att grodden skulle skjuta upp? För Angela
måste hon vara oemotståndlig. Ja, hon var det
med sina förföriskt svängda höfter och sina veka
ben med de runda vällustiga knäskålarna som
tycktes vilja kyssa varandra. Hur langt hade dessa
unga kvinnor gått i sin kärlek? Hur vågade Petra
ens tänka att de gått längre än vad som betrak-
tades som tillåtligt? Var inte hennes fantasi sa
uppjagad att hon såg syner?
  Men slöt hon ögonen för all denna vita snö
glödde det rött innanför ögonlocken. Hon såg
Agda och Angela tillsammans i ett rum som hon
aldrig förut varit i. Det var behängt med purpur-
draperier. De föllo som en ström av blod ned från
väggar och tak, dränkande rummet. Det var som
att befinna sig inne i ett sjukligt förstorat hjärta.
Mitt i rummet stod en enda möbel, en jättesäng,
ocksa den överdragen med denna olycksbadande
purpurfärg-passionens färg, också den otillåtna
och hemliga kärlekens färg, brottets och blodets
färg, mordets och den under banemannens spasm
döende oskuldens färg. Men i allt detta röda Iyste
två nakna kroppar som två vita liljor. Och doften
från Angelas och Agdas förenade kroppar steg upp
och fyllde hela rummet.
  Men fastän kropparna liknade vita liljor var
doften nejlikans starkt kryddade bittra doft.
  Petra sag hur Agda och Angela omfamnade var-
andra, hur deras munnar sökte varandra, deras
sköten trycktes emot varandra. En oändlig om-
famning, omättlig, evig - därför att den inte
kunde skänka någon verklig tillfredsställelse. Ingen
kvinna kan i längden helt tillfredsställa den andra.
#e hungra. De törsta. Och de skänka varandra
endast små pärlande droppar, sådana som man
ser stänka upp och yra omkring i ett champagne-
glas.
  Petra öppnade förvirraå ögon som voro fyllda
med tårar. Var fanns detta rum? Kanske Eka ändå
rymde det? Kanske att en dörr, en hemlig dörr, vit
i sin oskuldsfutla och förrädiska enfald, hittills
stått låst och nu öppnats av Agda och Angela.
  Och ensamheten var åter över henne. Det hade
varit Ijuvt att vara ensam tillsammans med Angela.
De hade inbi#lat sig leva på en ö, kanske Angelas
lilla förtrollade ö ute i sjön, och inga andra män-
nisk#r hade kunnat tränga sig in på detta fridlysta
område. Nu hade ön plötsligt flutit in mot land.
Och med ens var den fylld av obehöriga som stötte
emot dem. Och en av dessa obehöriga hade ryckt
åt sig Angela och lämnat Petra ensam, ty alla dessa
människor angingo ju inte henne. Bara

  Petra strövade vidare. Tystnaden omkring henne
blev djup. Men hon tyckte att #en fylldes av hen-
nes hjärtas slag. Hon snavade mot en sten och
föll raklång i snön. Hon hade inte giort sig illa,
inte brutit nagot ben så att hon ej var i stånd att
stiga upp, hon orkade bara inte resa sig. En här-
lig viloplats hade hon funnit. Hon lutade sin kind
mot snön och tyckte att den var varm som om en
mild andedräkt flämtande höjt sig ur den. Hon
ville sjunka djupt in i jorden. Snön skulle barm-
härtigt sluta sig över henne och dölja den plats
där hon försvunnit. Hon skulle försvinna i en frid
som inga gränser hade. Allt skulle vara glömt,
utsuddat, hennes arma förskjutna hjärta skulle inte
behöva arbeta mer.
  Och för första gången i sitt liv kände Petra sig
utan ansvar. Allt vad hon hittills gjort hade styrts
av plikten, till och med der-l gangen hon givit sig
at Tage Ehrencreutz hade hon utan att riktigt veta
det letts av en förnimmelse åv att hon maste lämna
Angela och Thomas åt sig själva och därför för
alltid utplana sig själv från Thomas' närhet. Nu
nade Angela gått till Agda. #n en gang behövde
hon inte Petra. Skulle hon nagonsin behöva henne?
etra var oansvarig. Hon kunde glatt sjunka in
. en dröm utan slut. Dö. Hennes liv hade varit
tillräckligt långt. Nu ville hon dö. Hennes egen
alskade skog skulle gömma henne. Träden skulle
viska något till henne som hon inte skulle förstå,
men det skulle ändå trösta henne.
  Hur länge Petra låg så, visste hon inte. Kanske
somnade hon. Det föll lätta flingor från en him-
mel som gått i moln och skymning. Hon väcktes
till liv av att någon häftigt skakade hennes axlar.
Leende hö; de hon ett huvud som dock kändes
fruktansvärt tungt och såg in i arrendatorns upp-
rörda ansikte. Han hade varit ute på arbete i sko-
gen och på hemvägen fått syn på Petra där hon
lag som en död.
  -Petra, viskade han bävande. Vakna! #r du
skadad ?
  Han hjälpte henne upp, höll henne ett ögonblick
i sin starka famn med en känsla av #tt han nu
inte skulle kunna släppa henne. Hon vacklade ock-
så och behövde hans stöd, när hon nu försökte stå
upprätt. Benen hade domnat av den långa Yilan.
  Alltjämt log hon som om hon nu glömt all sin
bedrövelse. Och som om hon också glömt de mel-
lanliggande åren, lutade hon sig ömt mot Tord-
samma längtande, nästan ödmjuka Petra som en
gång hållit av honom just här i gamla Ekas
skogar.
  Tord darrade. Han förstod att hon inte var rik-
tigt sig själv. Hon sag ut som en som drömmer.
Men varför skulle han då väcka henne? Han fort-
satte att hålla sina armar omkring henne. Hans
bröst värmde henne, och hon frös nu. Hon kröp
längre in i hans famn, som om hon velat gömma


sig där. Han smekte henne över skuldrorna i det
nan s#g rätt framför sig. Han vågade inte ens
se på henne, rädd att hon då skulle vakna.
  -Tord, mumlade Petra med en liten flickas
sömniga röst. Å, jag fryser.
  Han viskade nagot ohörbart. Hans stmpe var
sammansnörd. Kanske var det bäst så, också hans
röst skulle kunnat väcka henne.
 Plötsligt lade hon sina läppar mot hans. Hennes
,gonlock voro slutna över hennes egen gåta. ogon-
fransarna darrade till mot hennes kind.
  Tord var nära att brista i gråt. Hans forna
Petra var här igen som hade hon aldrig försvun
it. Hans läppar rörde sig mot hennes mun. De
skulle ha velat lägga sig till ro där. #Ied sina
' ppar mot Petras tyckte han att allt annat svann
:)rt som i en tät dimma. Denna sekund var hans.
Adele fanns inte. Hennes hesa viskande röst måste
#a tystnat för alltid. Vilken ro! Vilken Ijus ro!
å måste det kännas att ha nått den himmel man
under år har längtat efter.
  Han såg inte att Petra långsamt öppnat ögo-
nen. Hon vaknade nu. Hon fann sig så nära ett
-nsikte som var henne välbekant, men änd# på ett
Jesynnerligt sätt främmande liksom man kan tycka
#tt ett landskap man för åratal sedan sett och älskat
#r främmande för en, när man kommer tillbaka
11 det. Sakta drog hon sig ifrån honom. Så hade
de en gang kysst varandra, och det hade varit en
fröjd. Nu betraktade hon grubb]ande det redan
e bara inte resa sig. En här-
lig viloplats hade hon fun


solbrynta skinnet på hans kind, den vackra mun-
nen, som stod halvöppen, ännu i Iycksalig väntan
på kyssarnas regn.
  Men när hon drog sig ur hans famn, skakades
han av en frossbrytning. Så varm och mjuk hade
hennes kropp varit. Hon lämnade honom värnlös,
utan skydd igen. Han förmådde inte riktigt sätta
sig m i det.
  Ja, Petra hade vaknat. Nu mindes hon igen Agda
och Angela. Då skrek hon till av smärta och lade
handen över ögonen som för att utestänga en ond
bild.
  #Ion började ga framåt, och han följde tätt vid
hennes sida. Bevekande bad han henne berätta vad
som hänt. Och då berättade hon langsamt, som
uttalade hon ord hon inte själv fattade, om detta
hur hon blivit övergiven av Angela. Men Tord
förstod henne. Först tänkte han ju att när hon på
detta sätt svikits och lämnats ensam borde hon
nu återvända till honom, men när han betraktade
hennes ansikte förstod han att han at#r, som
ett par ganger förut, latit sig förledas av ett hopp,
som var fafängt. Han skulle aldrig få henne. Hon
var längre borta från honom nu än någonsin, fast
hon nyss kysst honom. Det hade inte legat någon
lidelse i kyssen, även om han en minut velat inbilla
sig det. Petra von Pahlen hade glidit bort ur hans
väg Vad var det hon talade om ? Om Angela !
Det var henne hon älskade. Det var henne hon
saknade och längtade efter. Av en tillfällighet en-


dast, i en sv#r stund, hade han fått bli hennes
förtrogne. Så måste det hänga ihop, ehuru
det var alltför bittert efter hennes närhet nyss.
Hans bröst flämtade som efter en ansträngning.
Ingen Petra skulle mera där söka sig en till-
flykt.
  Och i denna stund av besvikelse efter en nyss
erfaren glädje beslöt Tord att döda Adele. Under
,nånader, ja alltsedan den där dagen då Hans von
Pahlens jordfästning ägt rum och Adele grälat
på honom uppe i det ödsliga hotellrummet, hade
tanken på att döda henne gnagt som en råtta inom
honom. Nu slapp rattan ut. Dess verk var färdigt.
Det var Petra som släppt lös det Iystna odjuret,
då hon så plötsligt lämnat hans famn. Tord Holm-
ström bestämde sig för mordet, lugnt, som när han
brukade bestämma sig aftonen före en arbetsdag:
I morgon ska]l jag hugga träden i gläntan. Det
#lir ett drygt arbete.
  Han såg för sig hotellrummet med den dystra
dagern där Adele mitt under sin ordström stupat
ikull över de sängkläder hon rivit ut p# golvet.
Då hade han känt en häftig längtan efter att sno
ett av lakanen kring hennes hals och kväva hennel
tysta denna grälsjuka stämma som vällde upp och
fyllde luften omkring honom med oljud.
  Jag stryper henne, tänkte han fundersamt där
han gick vid Petras sida. Jag stryper henne.
  Och när han nu äntligen bestämt sig, blev han
hastigt glad. Blodet rann fort och lustigt genom
hans ådror. Hans gång blev lätt. Från hans ögon
vek den skugga som så ]änge vilat över dem. Och
i den tysta högtidliga skogen, i prasslet fran Petras
klänning, i en fagels röst som liksom döende hör-
des långt borta fann han en skönhet som hotade
att överväldiga honom. Då stannade han och tvang
Petra att ocksa stå stilla. Han drog henne intill
sig utan att bry sig om hennes förundrade min.
  -Dö]j ditt huvud här ett ögonblick, sade han
och lade lugnt hennes huvud mot sitt bröst, där
han nyss sagt sig att det aldrig mer skulle vila.
  Men detta var sista gången. #ver Petras huvud
såg han ut i skogen. Mellan ett par moln som
skilt sig åt brast solen på nytt fram och skingrade
skymningen för en sekund. Och i denna sekund
upp]evde Tord för sista gången en obeskrivlig
känsla av vemod och skönhetsmättnad.
  Solskenet gled över snön och fällde ut de mörka
skuggorna som blevo blå och på ett sällsamt sätt
Iysande under granarnas utbredda grenar, En svag
vind kom farande på lätta mjuka vingar, och snön
på grenar och kvistar föll gnistrande av vithet ned
fran dem.
  Detta lätta sus av fallande snökorn kam Tords
hjärta att skälva. Så skön var världen ovanför
Petra von Pahlens huvud! Så underbar blev den
när hennes kind trycktes mot ens bröst! Sa fylld
av dofter var rymden, när en länk av Petra von
Pahlens kastanjebruna hår fladdrade för ett vind-
drag Under de kommande årens ensamhet skulle

Tord alltid minnas detta snabbt förbiilande ögon-
blick. Ingenting kunde släta ut det för honom.
#nnu i döden skulle han halla kvar en liten flik
av sin älskades mantel, och till sist skulle han helt
svepas in i den och vila sin trötta panna mot dess
obeskriv]iga mjukhet.
  #gonblicket var förbi Han drog en djup suck,
och när han åter andades ut släckte han i ett ande-
drag allt Ijus omkring sig, all skogens och rym-
dens skönhet. Och Petra och Tord gingo tysta ned
till #ka gård.
                        xxv#

  Hur kan man känna sig rädd, när det alls inte
finns nagon yttre orsak därtill? Hur kan en känsla
av trängande våld smyga sig över en, när ingen
lägger händerna pa ens skuldror? Den är förfärlig
denna rädsla som kryper in i en, så man inte vet
om man vågar slå upp sina ögon. Näsvingarna
skälva av den. Andedräkten blir kort. Man
springer genom rummen som en förföljd. Star
man vid fönstret i skymningen, måste man oupp-
hörligt vända sig om. Ett par ögon som tyckas
formade ur rummets luft stirra vidöppna och hot-
fullt in i ens egna. Men söker man efter ett ansikte
till dessa ögon, finns det inte. Men rummet självt
får ibland ett ansiktes uttryck. Känna stolarna och
lampan i taket och det runda matsalsbordet och
den löjliga buffen vid väggen att man är rädd?
O, möbler och saker av trä som ingen själ ha! Giv
plats åt en rädd kvinna som inte något ont gjort!
#)ppna en liten träfamn åt henne! Låt henne spegla
sig i bordsskivan och hämta trygghet i sitt ärliga
utseende och kasta inte upp dvärgars eller jättars
skuggor pa väggarna, då Ijuset tänds!


  Varför var Adele Holmström rädd? Visste hon
att det var Tord hon borde vara rädd för ? Att
hans händer hade hennes död i beredskap? Nej,
det visste hon väl inte. Men alltsedan Tord den
där stunden ute i skogen med Petra sagt sig
själv att Adele maste dö, hade Adele burit på
denna rädsla, vars orsak hon inte kände. Det var
som om Tords tankar överförts på henne, utan
att hon anade att de kommo från Tord. Under
dessa dagar sänkte sig en kall skugga över arren-
datorsbostaden. Som en slemmig flädermus slog
den sina läderlappsvingar omkring huset som såg
så stilla och fridfullt ut.
  Adele shltade att skvallra med husjungfrun Mat.
Hon började också undvika Petra och Angela. Hon
var rädd, och hon visste inte vem hon var rädd
för. Bäst att vara försiktig och vika undan! Men
ibland stod hon gömd bakom gardinen i sitt fön-
ster och såg Frideborg, Agda och Angela prome-
nera ute i solen på g°ardspanen, Frideborg och
Angela tunga av havandeskapet. Hon tittade på
deras vackra, glada ansikten, och då erfor hon en
svidande avund. Hennes kropp kröp samman som
om en smärta velat vika den dubbel. De unga
kvinnorna levde i en gemenskap som Adele hade
svårt att föreställa sig, men hon förstod ju att
något sådant skulle hon aldrig få vara med om.
  Hennes ansikte blev magrare, mera spänt. De
bleka ögonen voro oroliga. Hon forskade i sitt
liv. Vad hade hon fått uppleva? Ingenting. Ett
par kroppens äventyr som lämnat henne tom. Ett
missfall som slitit henne i bitar. Då fann hon att
bittert litet givits henne. Med tunga fötter hasade
hon sig då uppför trappan till Josef Wahlboms
rum. Men till och med denna sinnets upphetsande
lek, som här förr brukat överfalla henne, hade nu
försvunnit. Slapp satt hon och stirrade framför
sig, erinrade sig väl famntag och smekningar och
kyssar som det här rummet en tid varit fyllt av
men det skänkte henne icke längre nagon glädje
att minnas dem. Darrande famlade hon utmed sin
kropp som om den varit en förlorad sak Ho
strök också över sitt har som var dött och torrt
Led hon kanske av nagon sjukdom? Men hor;
kunde inte heller finna nagot fel på sig. Vad hände
henne då ? Dog hon, innan det var tid att dö ?
Medlidsamt betraktade hon sina smala händer,
mekaniskt höjande och sänkande dem. Blickade hon
in i Josef Wahlboms spegel som dammig hängde
över tvättbordet, tyckte hon att hennes ansikte
inga gränser hade. Det flöt ut i spegeln gratt, be-
synnerligt grått, som dimma, och hade inte spe-
geln haft en smal brun ram, skulle hennes ansikte
fortsatt att flyta ut över hela rummet, nej, över
hela nejden. Nu höll ramen fast det#a ansikte, som
var hennes och ända icke hennes och som skänkte
henne kval att se på.
  -Jag börjar bli gammal, mumlade hon för-
virrad. Jag har verkligen blivit gammal.
  Skyggt sÅg hon sig omkring som om hon varit


rädd för att någon hörde henne. Men orden knepo
ti#l om hennes hjärta som en hovtång. Hon skrek
till, ett hest skrik som studsade mot väggarna och
förklingade i ett gäspande eko som ingen mer än
Adele hörde.
  Ater hasade hon sig ned för trappan. Ensam-
heten smög sig på krokiga knän runt henne. Hon
stirrade hopplöst pa det smutsröda draperiet, som
hon själv hängt upp. Hon tyckte det såg ohyggligt
ut. Rörde hon vid det, tyckte hon att en levande
ond ande svällde inne i den tunga tygmassan. Den
kunde vara en simmig, formlös manet som brände
ens händer. Ja, hon såg tydligt för sig draperiets
odjur till ande. Kånske inte en manet heller-en
spindel i stället som sträckte ut sina trådarmar i
hopp om att finna en surrande £1uga för att lång-
samt krama blodet ur den. Och när Adele stod så,
darrande inför draperiet som hon darrat inför spe-
ge]n däruppe, tyckte hon att hon själv var flugan
som surrande sökte undga spindeln. Da vek hon
tillbaka fran draperiet med vitt skum om läpparna.
  - Jag borde riva ned det, sade hon halvhögt,
och åter var det gäspande ekot där som svalde hälf-
ten av hennes ord och läspade fram kvarlevorna.
  Men Adele vagade inte riva ned draperiet.
  Da hon nu var sa rädd, blev hon dessa dagar på
ett ödmjukt och nästan fjäskande sätt tjänstaktig
mot Tord, som ju var den ende hon hade i sin
närhet. Hon mutade skräcken -fast hon inte
visste av det, var det Tord hon var rädd för. Omed-
vetet sökte hon muta ödet som satt på lur i Tords
starka fingrar. Hon slutade upp med att laga små
läckra rätter i hemlighet åt sig själv. Kanske var
det också därför hon nu magrade så fasansfullt.
Hon bemödade sig om att duka till maltiderna fint
och vackert, och hon dammade omsorgsfullt rum-
men Hennes röst höjdes inte längre i ilskna pro.
tester mot vad Tord sade eller tyckte.
  Denna nya ödmjuka Adele som satt och plirande
såg på hans händer vid bordetl färdig att rusa upp
om han önskade något, blev Tord ännu mera vidrig
än den gamla Adele. Han trodde att hon anade
vad han gick med för tankar och därför sökte
ändra sig-bli god. Och det egendom]iga var,
att allt detta uppmärksamma tjänande verkligen
fick nagot inom Adele att växa upp. A, en liten
förkrympt godhetens blomma, som grott i en käl-
lare och därför blivit utan färg och #orm. Men den
fanns där. Den till och med hade #örm#ga att #ör
en stund jaga bort skräcken. Då steg det tårar
upp i Adeles ögon och hon kände något varmt och
gott inom sig, som hon aldrig vetat om. Det är
inte omöjligt att hon skulle kunnat bli en annan
människa, om hon blott fått tid pa sig. Men hennes
tid var redan ute.
  #ord väntade nu bara #a ett till#älle att #å göra
slut på henne. N är han vaknade om morgnarna
frågade han sig:
  - Skall det ske idag?
  Men #rarje dag gick som van#igt. Om kvå#arna
kände han sig ju också så trött som om han ej
skulle orlia ]yfta en hand. Han föll i en djup sömn
utan drömmar. Men om dagarna drömde han
vaken.
  Stod han i den brunskimrande ladugården med
dess kvävande lukt av spillning och Ijum mjölk,
tyckte han sig se en lång, blek kvinna med en
korg på armen komma glidande om ett hörn. Det
var hans sinnessjuka mor. Så hade han i barn-
domen sett henne komma gående eller halvsprin-
gande emot sig med en hop elaka, flinande ungar
efter sig. Då hacle han stuckit sig undan, fylld av
blygsel och oförklarlig fasa. Hon var död nu,
men hon fanns ändå här. Han var uppjagad och
utmattad, och han såg i henne sitt eget öde som
han inte kunde undgå. Skälvande i alla lemmar,
tryckte han sig då mot någon vänlig kossas buk.
Eller han lät sin hana' smeka över en dräglande
mule. Djurens bruna stillastående ögon, som speg-
lade deras bruna lugna värld, lugnade honom då.
Han tyckte sig se en evighet i de där ögonen. #å-
got oföränderligt som icke kunde försvinna för en,
även om man mördade. Det skulle då bara komma
närmare. Evigheten var en lugn göl, där nagon
tuggade och malde i oändlighet, liksom korna här
hela dagarna tuggade och malde sitt hö. Men Yid
denna göl, i detta tuggande, låg en himmelsk frid.
  Tord arbetade mycket och hetsigt dessa dagar.
Sin kraft förslösade han på allehanda ting. Men
naturen som han alltid älskat såg han nu som
#ellom ett töcken. Han längtade till våren och
visste ändå att för honom skul]e det icke bli någon
vår. Gräs# grönt och fuktigt gräs, längtade hans
händer efter-å, att få gömma sitt ansikte bland
doftande tuvor ! Han ville höra göken gala igen
i skogarna kring Eka. Han ville höra bäckarna
komma rasslande från bergen. Han gick och lyss-
nade. Men ännu hade inte naturen l#örjat röra sig,
och tiden kunde han inte flytta fram som man
ställer visarna på en klocka. Hans ögon sökte inte
längre efter Petra von Pahlen. Han var viss på
nu att hon var förlorad för honom. Ibland betral#-
tade han på avst#nd, med ett litet ömt småleende
som ännu kunde hitta till hans l#ippar, Angela som
promenerade på gårdsplanen. Hon bar livet inom
sig. Hon var livet självt, när det är som vackrast.
Då hade han en känsla av att han höll på att mista
alltitlg och själva synen av allt. Kanske höll han
på att bli blind. Men även om han inte mera skulle
kunna se, så voro bilderna av Angela och Petra
inhrända på hans näthinnor för alltid.
  Någon gång när han sysslade i parken, kunde
l#rideborg komma snuddande förbi h#nom. Hon
sände honorm förstulna och eggande ögonkast. Men
han hälsade stelt på henne och var generad över att
han kysst henne.
  Han fortsatte sitt liv dag efter dag utan att
något hände. Tanken att han skulle döda Adele
var ändå som en främmande utväxt på hans själ.
Men den fanns där. Och han kunde inte skära bort

den. Hon hade varit det onda i hans liv. Ledan.
Gr#heten. A#lt det som hindrat honom att känna
sig hemma i tillvaron. Den enda tid han känt något
av Iyckan att leva var när Petra hållit av honom.
Men nu omgavs han icke längre av hennes ömhet.
Han hade en föreställning om att han skulle l#li
befriad bara Adele var borta. De skulle döma
honom och sätta honom i fängelse. Det visste han
också. Merl Adeles röst ach ansikte skulle han
slippa. Så molade tankarna inom honom och kring-
svärmade honom som moln.
  #en en dag hände det äntligen något på Eka
som skingrade hans tankar litet. När han en morgon
efter frukosten kom ut på gården, fick han se en
klllnga herrar som oroligt trampade omkring i den
tunna snön över gruset. Tord kände strax igen
dem fr#n brö]lopsfesten. Det var greve Gusten
Värnamo af Sauss, Stellan von Pahlen, Kiss Nils-
son och lille Elias Vanselin. Sina kappsäckar hade
de ställt ifrån sig i ctt hörn av gårdsp]anen. De
hade vida resulstrar på sig och mössor neddragna
över ansiktet. De sågo otroligt trötta och sjaskiga
ut-som förfallna landsortsaktörer efter ett långt
och mödosamt kringflackande.
  Ett resande teatersällskap, tänkte Tord ironiskt.
  När de fingo syn på arrendatorn, sprungo de
fram till honom. De talade på en gång i munnen
på varandra. Petra hade låst dörren för dem. De
ville träffa sina hustrur och kunde inte komma in.
#ven Elias Vanselin och Kiss Nilsson spottade
med ordet hustru omkring sig, som om ocksa de
haft del i ifrågavarande hustrur:
  -Det är ju våra hustrur! Vad i all sin dår nu?
Det är ju våra hustrur! Vad i jisse namn.. ! Våra
hustrur ! ropade de alla pa en g#ng.
  Tord betraktade dem betänksamt. Han gladde
sig at att Petra last Ekas hederliga dörr. De där
herrarna passade inte här. Med förakt såg han
på greve Värnamo af Sauss' uppsvällda gestalt.
Hans ansikte tittade rött och jämmerligt ängsligt
fram under mössan.
  -Jag kan inte göra något åt det, sade Tord
slutligen långsamt.
  Kiss Nilsson läspade pinsamt:
  -Kan ni inte skaffa något instrument och
bryta upp dörren för oss?
  -Nej.
  De sneglade på varandra. De visste inte vad de
skul]e göra. Nu hade de kanske farit hela denna
långa väg förgä#es.
  Arrendatorn tittade upp mot byggnadens fönste#.
I salsfönstret skymtade han ett ögonblick Fride-
borg. Hon var väl nyfiken. Han beslöt sig för
att gå in och tala vid Petra. Kanske han kunde
hjälpa henne på något sätt. I detsamma kom Adele
utspringande pa gården utan hatt och med håret i
oordning. Som #anligt ha#e hon stått i fönstret.
  -Kom in till mig, sade hon brådskande och
med ögonen heta vid åsynen av så många herrar.
Ni kunna ju inte stå här på gården hela dagen.

  De sågo på varandra och på Adele. Slutligen
gingo de i en lång rad efter varandra in i arren-
datorsbostaden. Adele slog igen dörren med en
triumferande blick på Tord.
  Då steg Tord upp på glasverandan och knackade
på dörren. Petra som sett att gården blivit tom
jppnade. Han steg in, och Petra gick före honom
genom salen till salongen. Där voro Frideborg,
#gda och Angela. Frideborg hade, då hon sett
herrarna komma, rusat upp och bytt klänning. Hon
hade nu sin granna röda sidenklänning på sig och
-tod framför spegeln och ordnade vecken. När
rrendatorn kom in, vände hon litet pa huvudet
och gav honom en kisande blick. Agda satt med
nedböjt huvud och grät. Tårarna droppade pa ett
tröstlöst sätt utför hennes kinder. Också hon hade
hunnit byta ut sin pojkkostym mot en enkel svart
#länning, som nästan såg ut som en sådan tjänst-
flickor bruka begagna, då de passa upp. Det var
som om åsynen av hennes man fått henne att lägga
bort sitt pojkaktiga väsen pa samma gång som
kostymen. Hennes armar #ågo trötta och viljelösa
   knäet. Angela s#g ängslig ut. Hon var vit i
ansiktet och stirrade, som arrendatorn tyckte,
med ett uttryck av misstrogen förvaning på
Agda.
   -Ni ha stängt dem ute, sade arrendatorn mitt
i den tystnad som härskade.
   # Jag vill inte ha hit dem, sade Petra och höjde
huYudet.
  Arrendatorn hade aldrig sett den milda Petra
ond. Hennes ögon blixtrade. Hon bet sig oupp-
hörligt i sin fasta lilla underläpp.
  Frideborg fortsatte att spegla sig.
  - Det här kommer att göra dem gott, fnittrade
hon obehärskat. De sågo väl förtjusande ut där de
stodo på gården? Så hjälplösa utan sina fruar,
stackare.
  -Jag tycker inte det här är något att skämta
med, sade Petra häftigt.
  Frideborg vimsade bara litet med huvudet.
  - Jag kom in för att höra, om det var något
jag kunde hjälpa til] med, sade arrendatorn lång-
samt. Ni kunna ju heller inte sitta inlåsta hä#
för deras skull.
  -Var äro de nu då? frågade Petra.
  Arrendatorn blev röd i ansiktet.
  - Adele tog in dem till sig, sade han.
  Å.ter fnittrade Frideborg:
  - Adele far skojigt!
  -Adele, sade Petra.
  Det blev tyst igen. Man hörde endast Agdas
snyftningar. Arrendatorn såg från den ena till den
andra. Han kände nu väl till Agdas och Fride-
borgs historia. Petra hade själv talat om den för
honom, och Frideborg hade den dar aftonen på
hotellet varit uppfylld av den. Han tyckte som
Petra att det var bäst att utestänga deras män-
sådana män. De skulle bara kunna komma ont
åstad. #nnu #oro de ju inte alls skilda, men nå-


gon skyldighet att ta emot dem hos sig hade natur-
ligtvis inte Petra.
  -Varför gråter Agda? frågade Petra plöts-
ligt nästan nyfiket.
  Hon kunde inte förstå det. Agda och Angela-
de älskade ju varandra. Och här satt nu Agda och
snyftade så förtvivlat, därför att hon nyss fått se
en skymt av sin man. Petra hade mest lust att
låta både Frideborg och Agda ga ut och sedan
fara med sina män-om de nu ville det. Men
ingen av dem hade yttrat någon önskan i den
vägen. Det var i själva verket Frideborg som med
ett skratt vridit dörren i lås. Fore de nu, skulle
det för Petra åter bli frid på Eka. Hon skulle änt-
ligen igen bli ensam med Angela. Men fastän hon
kände detta, kämpade hon ändå och det för Angelas
skull. Hon hade sett en verklig ångest nyss
i Angelas ögon för att Agda nu skulle glida
undan. Och den där blicken kunde Petra ändå
inte motsta, fastän den höll på att göra henne
tokig.
  -Det är väl för att jag har samvetskval, sade
Agda sakta.
  Fride#org vände sig om, en smula ovigt genom
grossessen - eljes skulle hon ha gjort det pil-
snabbt. Så stor var hennes förundran,
  - Samvetskval-för de där! sade hon förakt-
fullt.
  #Ien Agda såg på Angela. Och de tänkte i det
ögonblicket på samma sak: att de glömt allting
för varandra. De rodnade och vände bort ansiktena
igen.
  Plötsligt stod nagon i dörren. De hade inte hört
några steg. Det var Stellan. Hans stora huvud
vickade av och an. #gonen stodo på skaft. Det
första han sade var:
  -Fy på dig, lilla Angela, så du ser ut! Att du
inte skäms! Det är ju inte rätt! Du har ju ingen
man !
  Han var så förvånad och samtidigt så indignerad
över att Angela också väntade en liten att han
glömde sitt ärende. De andra hade kommit överens
om att skicka över Stellan såsom varande den när-
maste släktingen för att underhandla. Och nu stod
han här på tröskeln och sag enfaldig ut.
  Petra gick uppretad emot honom.
  -Vad har du här att göra? sade hon hätskt.
  Han bara skakade på det stora tomma hu#udet
och upprepade:
  -Det är inte rätt! Angela har ju ingen man!
Det är inte rätt!
  Så fick han syn pa Frideborg, och då brast han
i skratt.
  -Sa du styrt ut dig, fnissade han.
  Frideborg blev eldrödare än klänningen hon bar.
  -Kom inte hit och stör oss, sade hon och lade
huvudet på sned. Vi ha det så härligt här för oss
själva pa vart gamla Eka.
  Och när hon sade det, tyckte sig Frideborg med
ens först# att hon redan #ar sa fäst vid Eka att hon


absolut inte på nagra villkor kunde slita sig ifran
det. Den där dumma slyngeln skulle inte få dra
henne bort därifran. Han kunde hålla sig till gre-
ven, till Kiss Nilsson och Elias Vanselin. Dit
hörde han. Han hade ingenting längre med Fride-
borg att skaffa.
  Stellan tittade på arrendatorn och fann behag i
hans manliga Ijusa utseende. På sitt vanliga
koketta sätt slingrade han sig nu fram till honom.
Okynnigt tittade han upp i hans all#arsamma
ansikte.
  -Jag tror inte herr Holmströms fru är riktigt
klok, sade han hänsynsfullt. Hon pratar och pratar
där inne och förtalar hela Eka, så vi äro alldeles
yra i rnössan.
  Arrendatorn gick da mot dörren, följd av Stellan.
  -Jag kommer genast, sade han.
  I dörren vände han sig till Petra.
  -Om det är något, så är jag här, sade han
tryggt.
  Petra s#g tacksamt på honom.
  Stellan flinade öppet.
  -Och jag också, sade han och kastade en släng-
kyss åt Frideborg. Ni kunna alltid räkna på mig.
XXVI.

  I gästgivargården vid stationen Iyste åter Ijus
fr#n al]a fönster. Skuggor rörde sig rnot rutorna,
alldeles som de där aftnarna innan bröllopshögtid-
ligheten. De fyra herrarna hade tagit in där igen.
Men nu härskade alls inte någon bröllopsstämning.
A]lesammans voro på ett utsökt dåligt humör.
  De kastade sig på de gamla pinnstolarna med
eftertryck, slängde med armarna, blåste ut väldiga
rökmoln från sina haremscigarretter, som voro för-
sedda med munstycken av kulört siden. Greven
ensam blossade mödosamt på en tjock Bismarcks-
cigarr. Allas ansikten sågo glåmiga ut i det svaga
elektriska Ijuset.
  Varför hade de rest hit? De kunde numera säga
att de inte alldeles hade misslyckats i Berlin. Deras
kabare Svenska Lösen hade efter Agdas och Fride-
borgs avresa börjat dra folk. Tyskarna behövde
andas ut mellan slagen, och redan i det sympatiska
namnet på spektaklet låg ju all ett frändefolks hän-
givna anslutning. Rent ekonomiskt såg det till
och med ut att komma att ga så bra, att greve
Gusten beslutat sig för att inköpa hela fastigheten


och driva kabaren och den gamla bordellen, som
Rosita Sanchez och grevinnan Lotty alltjämt skulle
förestå, som en enda affär. I en bottenvåning mot
gatan hade man också med det första tänkt sig att
inreda en permanent särskild predikolokal åt Jcsef
Wahlbom och Alexandra Vind-Frijs, som ju nu-
mera hade gift sig med varandra och höllo upp-
byggelsemöten tillsammans för tyska soldater, var-
vid den förre talade och den senare med sin präk-
tiga röst föredrog fosterländska och andliga sånger,
på tyska och svenska ömsevis. Men Gusten hade
sina pengar fastlåsta här i landet och måste resa
hem för att söka förmå brandstodsdirektören och
majoren Carl Fredrik Ehrencreutz att låta honom
lösgöra en liten smula av sitt kapital. De andra
hade följt med.
  Man måste hålla ihop, hade de inställsamt
sagt till greven. Men sanningen var nog den att
de voro rädda för att han ej skulle komma till-
baka. De hade tagit vägen förbi Eka, emedan de
visste att deras hustrur voro där. Gotthard hade
vid n3got tillfälle sänt dem ett kort och liksom i
förbigående nämnt det. Stellan och Gusten Värna-
mo af Sauss hade eljes inte haft nagot bestämt
syfte med att stanna vid Eka. De trodde sig inte
om att kunna strida med sina hustrur. Men de
voro nyfikna att se om dessa ändå till sist skulle
kunna motstå dem, om man åter träffades. Gusten
hade också på sitt sentimentala och whiskytarögda
sätt en smula längtat efter Agda.
  Och nu voro de sa snöpligt avvisade från Eka!
De kände sig oerhört generade och pinsamt berörda.
Till och med här på gästgivargården smögo de sig
skamset förbi värden och värdinnan# vissa på att
samtliga nu hade reda på allt om dem.
  De samlades till kvällsvarden nere i den stora
salen. Något vin stod inte att få och ännu mindre
sprit naturligtvis. De fröso av trötthet och hade
ändå inte lust att gå till sängs, vilket ju annars
hade varit det klokaste.
  - Såg du Agda? frågade Gusten Stellan.
  -Ja, hon grät, svarade Stellan missmodigt.
Eljes var hon ju lika skön som förut.
  Kiss väste ilsket:
  -Hon ser inte hälften så bra ut som jag. Och
jag är inte i grossess.
  -Tig, skrek Gusten ursinnig.
  Han liknade en äldre herre, från vilken slag-
anfallet icke är långt borta. Hans ögonlock lågo
som två sm# svullna kuddar över hans kupiga
ögon. De korta händerna med de liksom stubbade
fingertopparna höjde sig maktlösa i luften. Hans
mun for på sned.
  Kiss mumlade bara läspande:
  -Vansinnigt av karln att gå stad och gifta
sig... Efter alla dessa år som vi haft det s# här
härligt tillsammans.
  Men Ste#an #nep #onom i knåe# #ör att 'nan
skulte halla munnen. Lille Elias Vanselin såg
med stora oskyldiga och #örebrående ögon fr#n


den ena till den andra. En docka av porslin som
kan gå sönder om någon andas för hårt på henne.
  -Vi få väl resa till Stockholm i morgon, sade
Gusten. Den där förfärlige brandstodsdirektören,
som alltid hå]ler så hart om pungen, är uppe för
underhandlingar med hovet. De vilja prompt göra
den smulgråten till riksmarskalk. Kommer han att
bevaka deras utgifter lika strängt som mina, kunna
de bereda sig på att få roligt.
  Stellan satt och smulade sönder sitt bröd i ren
desperation. Nu hade han ju sett Frideborg, och
han hade funnit henne fasaväckande osmaklig. Hu!
Han skulle inte ha lust att vistas i samma rum som
hon. Det kunde hli en katastrof. Hon skulle kunna
spricka tvärt, och vad skulle han ta sig till då?
  All hans ovilja mot kvinnorna blossade upp.
Männen# de förblevo oföränderliga som Gud ska-
pat dem, hur mycket man än pillade på dem och
älskade dem. Medan kvinnorna-pu-plötsligt
blåste upp som ballonger, liksom fyllda av osunda
gaser. Det var ruskigt att se. Han hade gudske-
lov inte n#got med #rideborgs tillstand att skaffa.
Han kunde svära sig fri, det kunde han verkligen
ta på sin heder att han inte haft något att göra med.
  Det var Bernard som blåst upp henne. Stellan var
oskyldig som ett barn. Men ändå kokade det i
honom av ilska över hur de där unga damerna på
#:ka behandlat honom. Han hade gjort Iycka i
Berlin med sin målning och sitt lediga, otvungna
sätt. Han kände sig faktiskt som en ryktbarhet.
Och så låste de dörren mitt för hans näsa. Det var
bara tack vare den där arrendatorn han kommit
in i huset alls.
  Stiligt utseende på honom förresten! Ste]lan
hade knappast lagt märke till honom förra gången
under bröllopsmiddagen. Nu erinrade han sig med
ens något av Adeles förryckta prat. Han satte sig
rätt upp i stolen och sköt undan tallriken med
stekt fläsk och potatis som han låtit kallna utan
att förm# sig till att svälja mer än en helt
liten bit.
  -Hör du, Gusten, sade han hett. Minns du
vad den där arrendatorshoran pratade?
  -Nej, sade Gusten trött.
     Hon antydde något om Agda, du Hon sade
att Agda gick omkring i karlkläder och var de
andras älskare.
  Kiss som inte hört på Adeles myckna prat spratt
nu upp.
  -Snuskigt, ropade han.
  -Naturvidrigt, viskade Elias, och orden
kommo som en svag fläkt från hans röda flickmun.
  -Det kan väl änd# ligga någonting ganska
rart i sådant där, sade Stellan med fundersam min.
Förresten måste de ju ha någon, de stackars krä-
ken. Och när de nu sa länge varit utan Gusten
och mig.
  -Tillfredsställde ni dem då? fragade Kiss
med elaka ögon.
  - Det kan du klappa dig på att de fått vad de

behövde, svarade Stellan överlägset. Gusten och
jag äro inte ensidiga.
  Detta svar gjorde Kiss ängslig till mods. Han
strök sig än mot greven, som skuffade undan
honom, än mot Stellan som flabbade at honom.
Hans ögon blevo virriga, fyllda som de voro av
en förstulen bön om att inte bli övergiven.
  Elias Vanselin gick fram till fönstret. Han stir-
rade sorgmodigt ut i mörkret. Otydligt tyckte han
sig urskilja träd och grenar täckta av snö. Borta
vid stationen fladdrade en glimtande Iykta av och
an över järnvägsspåret. Men i rutan såg han ocksa
de andras ansikten. Bitar av skärt och vitt kött
och ögon som spöklikt tittade ut ur sina halor. Då
tänkte han med en suck av längtan på Berlin. På
världsstadens ih#llande, aldrig tröttnande brus och
rörelse. P# prydliga äldre herrar med ringar på
fingrarna som sökt upp honom efter föreställ-
ningarna och underbart flotta officerare från krigs-
ministeriet eller hemma på permission med mo-
nokeI i ögat och stFam hållning, vilka överhöljt
honom med smekningar och sedlar. På präktiga
soldater med husdjurs Iydnad och undergivenhet i
blicken och ändå stralande av kraftig manlighet.
Det hade varit en härlig tid. Kriget och krigshet-
sen och änkornas gråt hade eljes inte gjort något
intryck på honom. Han tänkte ocksa med vemod
på Rosita och Lotty, i vilkas moderliga famnar
han ofta fått drunkna som ett litet barn som ännu
behöver bröstet. Grevens dåliga humör gick honom
på nerverna. #nnu stredo Kiss Nilsson och han
en ojämn strid om den klumpige mecenatens gunst.
Stundom hade den ene övertaget, stundom den
andre.
  Men efter giftermålet och särskilt efter Agdas
rymning hade inte Gusten varit som förr. Han
hade lätt till tårarna, det hade han alltid haft, den
käre Gusten. Men efter detta olycksaliga gifter-
mal droppade de allt oftare utför hans näsa och
gjorde den ännu rödare. C1ch sedan han äntligen
blivit av med denna Agda, som han fäst sig vid p#
ett så abnormt och motbjudande sätt, gick han
alltid omkring med en liten vit näsduk tryckt mot
de rödkantade grisögonen. Och när greven grät,
snyftade och ylade också Kiss och Elias som
små dumma och trogna hundvalpar vid hans
sida.
  Elias Iyssnade med vämjelse och leda på Kiss
Nilssons läspande stämma. Nu tröstade han Gusten
och sade att allt snart skulle bli bra igen. Elias
s#g i fönsterrutan Kiss Nilssons vita och skära
ansikte böja sig över grevens nacke, där han hade
en växande fettvalk. En amorin i en vacker målar-
ynglings gestalt som tröstar en utbrunnen däst
trettioåring# vilken pressar sin lilla näsdukslapp
mot ögonen i förtvivlan över sin förlorade sköna
och kanske egentligen i sorg över sin förlorade
mandom, under det att den vackre målarynglingen
uppmuntrande skälmskt höjer sitt lilla fyllda koger
som är ett cigarrettetui av guld med den däste


trettioåringens pinievapen och där det ligger en
liten rad cigarretter med färgade sidenmunstycken
i stället för pilar. #iss skulle själv kunnat göra
en fantastisk tavla av den gruppen. Men det skulle
också kunna bli en ny pantomim att utföra i Berlin.
  Stellan kom fram och lade på sitt lösa sladdriga
sätt armen om Elias' axlar.
  - Sorgsen till mods? kvittrade han. Om vi bara
hade en enda liten droppe sprit!
  Och som svar på hans bön speglade sig nu plöts-
ligt ett judiskt ansikte med starkt framträdande
näsa i fönsterglaset, och då Stellan svängde runt
s#g han sin kusin Gotthard stå pa tröskeln med
fyra buteljer under vardera armen. Bakom honom
skymtade Edlas nyfiket b#änkande pincene#.
  -Jag hörde ni blivit tvungna att ta in här,
sade Gotthard muntert och ställde de åtta flaskorna
pa bordet. Edla och jag togo da släden och körde
hit med de här buteljerna. Vi tänkte ni behövde
något att dricka och trösta er med i ensamheten.
Ni få dem för bara obetydligt över vad de kostat.
Sprit och viner komma snart att stiga i pris.-Ja,
det var så sant, hur står det till?
  Till och med Gustens mun vreds till ett välkom-
nande leende och han plockade villigt fram en
hundrakronesedel. Gotthard stoppade den p# sig
och drog upp korkar sa att det small, varefter han
gick runt bordet och hällde bourgogne i de tomma
glasen. Elias Vanselin, som hade en mjölkskvatt
kvar i sitt glas, rusade fram och drack ur den och
sträckte sedan begärligt fram det odiskade glaset
mot Gotthard.
  Gotthard hade fått hela händelsen om deras an-
komst fran arrendatorn som han mött i skogen,
och glad åt att äntligen få träffa litet folk och
även åt att med säkerhet få göra en ]iten affär
hadc han tagit med sig vinbuteljerna och den mot-
villiga Edla som i alla fall var lika nyfiken som
han och gärna önskade tillfredsställa sin nyfikenhet,
vilket hon på annat sätt icke skulle ha kunnat göra.
Ty då Petra stängt sällskapet ute, ville Betty ej
heller ta emot dem.
Nu satte de sig vid bordet.
  -Na? sade Gotthard med spelande ögon. Jag
hörde att Petra stängt dörren om sig och sina
klenoder.
  -Ja, är det inte urfånigR frågade Stellan och
drack häftigt ur sitt glas.
  Gotthard drog pa det.
  -Jag vet inte vad jag skall säga, sade han.
De ha det ju så lugnt och bra nu, Agda och Fride-
borg. Och ni ha ju reda på att vi blivit ganska
nära släkt med dem tack vare gamia aldfaster
Lauras lilla snedsprång.
  - #a, gryrntade Stellan, men ni aro väl lika
nära slCkt med mig, och jag tillhör den legitima
grenen. Men Frideborg skall förstas ändå ga före,
om pappan är er morbror Jacob. Ni judar och
halvjudar ha ju sa stark familjekänsla, fast Jacob
inte tycks ha visat någon tidigare mot Frideborg


märkvärdigt nog. Na, det där var nu också en
historia. Lotty och Rosita, och så Gusten här, be-
rättade den för oss. men vi tr#dde knappt vara öron.
  -Inte vi heller, försäkrade Edla litet beskt.
Men vad du pratar om morbror Jacob, begriper jag
inte, du måtte redan ha druckit för mycket. Fride-
borgs far var ju den tokige Johan von Pahlen.
  Hon drog förtretad undan sin hand som Kiss
Nilsson försökt fatta och leka med. Hon tyckte
inte alls cm de här gossarna. Men hennes liv var
så enformigt, att hon trots allt följt med Gotthard
för att ta sig en titt på dem i deras bedrövelse och
förnedring.
  Det är rätt åt dem att Petra inte vill ta emot
dem, tänkte hon. De äro i en för löjlig situation
just nu. Och till oss skola de minsann inte heller
f# komma. Helst sedan de förtalat morbror Jacob
så nedrigt
  Hon såg förstulet från den ena till den andra.
Stellan betraktade hon med kusinlig ovilja. Han
var klädd som en sannskyldig sprätt, och i hans
halsduk satt en krasnal föreställande en tysk pickel-
huva. Den tryckte ner hans spensliga feminina
lekamen, denna tyska pickelhuva. En krigets brutala
symbol som ingenting hade med Stellan att skaffa!
Ville han ge sig något sken av manhaftighet med
denna stridshjälm, eller kanske hanvardenunder-
dånige besegrade som fallit för en gigantisk tysk
soldat med muskulösa armar som triumferande
placerat sitt huvudskydd över kadavret Stellan?
  Edla log vasst. Av de här skulle hon helt säkert
inte kunna få höra ett ord om kriget. Skådeplat-
sen för deras äventyr hade varit parfymdoftande
alkover, kvava pauluner och mjuka sängplatser. A,
det märkte man ju genast på dem.
  -Var ha ni gjort av Alexandra Vind-Frijs?
frågade Edla och tittade runt omkring sig som
hade hon väntat att få se Alexandras väldiga näsa
vädrande sticka fram ur något hörn.
  -Hon och prästfan äro ju gifta, sade Stellan
slappt. De stannade. Han predikar kärlekens
evangelium för delvis samma publik som söker
kärleken på vår kabare och förresten tillsvidare i
samma sal, där den är inrymd. Sedan skall han
få egna lokaler. Men Alexandra måtte vara all-
deles för energisk med att låta honom repetera det
där kärleksevangeliet hemma privat. Han börjar
se ruggig och blanknött, erotiskt förläst, ut av
hennes eviga kladdande. Ehrencreutz och Hertha
ha rest tillbaka till Stockholm. Det var ju inte
heller meningen att han skulle stanna så länge. Ida
af Idestam, det lilla trollet, är kvar där nere med
Bell von Wenden. Var det något mer ers välboren-
het ville veta?
  - Nej, sade Edla högdraget.
  Vinet började liva upp de andra en smula.
  - Jag tycker vi fara till Stockholm i morgon
som Gusten säger, läspade Kiss.
  Stellan skrattade elakt.
  -Lille Kiss är rädd för sin farbror i handels-


boden, det är tydligt, anmärkte llan skadeglatt.
Men jag tycker du borde ta anställning hos honon1.
Bakom disken skul]e du göra dig charmant.
  Då blevo Kiss Nilssons ögon åter så där ledsna.
Han såg förebrående på Stellan.
  -Det är illte snällt av dig, jämrade han sig.
Du får inte påminna mig om farbror Hesekiel.
  -Han är en präktig människa, påpekade Edla
undervisande.
  -Jag avskyr dessa präktiga människor, läs-
pade Kiss förtvivlad. De dölja säkert något. De
ha en skum vrå någonstädes. Och en dag kommer
den fram-deras hjärtans uselhet.
  Elias Vanselin log saligt.
  -Vi ha alla någonting bakom att dölja, sade
han vänligt instämmande i vad hans rival yttrat.
  - Säkert, sade Edla med blixtrande pincenez-

  -Jag tycker i stället du håller fram vad du
har bakom och inte döljer det alls, anmärkte Kiss
med djävulsk otacksamhet.
  Elias dröp av i ett hörn, och så stannade det
tynande samtalet plötsligt av. De hade absolut
ingenting mer att säga varandra. Gotthard fann
det hela mycket litet nöjsamt. Han längtade hem.
  När två av buteljerna voro urdruckna reste han
sig raskt
  -Om vi skulle fara hem nu, Edla? sade han.
  Det hade inte Edla något emot.
  Men Kiss Nilsson fick en plötslig längtan efter
luft.
  -Vi kunde väl få åka en liten tur? tiggde han.
I#et är härligt att fara i släde.
  Gotthard gav honom en granskande blick. Kiss
hade stigit upp. Han stod elegant lutad mot sin
stol. Den ena foten i #kinande lacksko hade han
skjutit framför den andra. En ljusblå silkesstrumpa
skymtade. Hans halsduk hade samma lena Ijusbl#
färg som strumpan.
-Ja, följ bara med, sade Gotthard nonchalant.
  Han gjorde inom sig narr av dem allesammans.
Redan gladde han sig at hur han och Edla skulle
skämta om dem. Men allra mest gladde han sig åt
den förvärvade hundralappen,
  #u måste de andra uppför trapporna efter sina
ytterkläder och pälsar. Gotthard och Edla stodo
kvar nere i matsa#en och lyssnade till Kiss Nils-
sons kvittrande och läspande röst, som hördes över
de andras.
  -Jag tar pälsen, pep han i diskant.
  Det var som om en hop pensionsflickor rusat
sin väg.
  Men Gotthard undrade litet över det där Stellan
sagt om hans morbror Jacob, och ännu mer undrade
han över att han själv kände på sig att det for-
modligen var sant.




XXVII.

  Gotthard hade redan tagit fatt i tömmarna, när
de äntligen kommo ner. Gästgivaren hade kommit
ut på trappan och stod där betänksamt och sög p#
sin pipa.
  -Jag stänger inte dörren, sade han sävligt.
Herrarna kunna komma in mitt i natten, om så
är. Här i trakten ha vi inte krig, ännu åtminst#ne,
så man behöver inte vara rädd för slödder och
tjuvar, om man inte själv ger sig i lag med dem.
  Och som om han varit rädd att hans under-
mening genast skulle vara tydlig för alla, kikade
han ett tag upp till stjärnorna och konstaterade att
natten skulle bli klar.
  Edla satte sig med Gotthard på baksätet av slä-
den. De andra trängde in sig framtill. Lille Elias
hamnade i knäet på greve Gusten. Gusten lade
armarna kärvänligt om honom. Han hade biivit
upplivad av vinet, och hans ansikte Iyste rött i ske-
net från den lilla Iyktan över gästgivargårdens
port. Men innan de foro därifrån hade den spar-
samme gästgivargubben släckt sin Iykta, och nu
varsnade de endast framför sig den vita snön och
ett par hjulspår, som sågo ut som svarta sorgband.
  Gotthard och Edla sutto tysta. Kiss uttalade sin
belåtenhet med den varma fällen, med landskapets
skönhet, ja han gav ocl#så välvilligt sitt beröm åt
de glänsande stjärnorna som så oberörda av jor-
dens levande eller slaktade köttlass Iyste uppe ifran
natthimlen högt över deras huvuden.
  Sa foro de. När de kommo förbi Eka, sågo de
att det Iyste ur arrendatorns fönster. Men själva
herrgården låg tyst, och där var allt släckt.
  Greven fick ater sitt sorgmodiga uttryck. Ett
par tårar rullade liksom lättjefullt ner från hans
näsa. Elias vände sig om i hans knä och torkade
bort tårarna med sina fina handskar.
  -Inte gråta, viskade han ömt. Agda är i gott
förvar. Han sade det på ett sätt som om Agda nu
vilade i en grav och hade det så tryggt där i lä
undan livets stormar.
  Nära Ekered stannade Gotthard plötsligt hästen.
Den stod snällt med hängande huvud.
  -Jag skulle väl egentligen be er komma in,
sade han. Men mamma kanske sover, och jag har
inte lust att väcka henne. Nu få ni er i stället en
frisk promenad tillbaka.
  De sågo besvikna ut. l)et var obarmhärtigt av
Gotthard. De hade förstås trott att han åtminstone
skulle köra dem tillbaka till gästgivargarden igen,
om han inte kunde förmå sig till att visa vanlig
gästfrihet, sedan Gusten bjudit honom på hans
egna varor. Men naturligtvis borde han trugat
dem att stiga på och hälla i sig några groggar.

Under milda protester makade de sig motvilligt ur
släden.
  - Godnatt då, hördes det från Gotthard och
Edla.
  Det lät nästan som om #e skr#at i m;ugg. Fn
klatsch med piskan, och släde och häst voro för-
#vunna i mörkret.
  Där stodo nu de fyra övergivna mitt på lands-
- ägen. De huttrade efter att ha suttit så varmt och
ombonat i släden under f ällen.
  -Det där var fult av Gotthard, sade Stellan
#örargad. Och han tog grymt betalt för vinet.
  Ingen av dem var van att ta sig fram på öde
vägar en vinternatt som denna. De blickade bleka
i synen på varandra. Slutligen togo de varandra
under armarna och började gå tillbaka i bredd på
landsvägen.
  Tystnad. Tystnad runt omkring dem. Att det
fanns något så tyngande, tröstlöst tyst! Bara deras
steg hördes så löjligt och skrämmande högt. En
svart gren som fallit över vägen skyggade de för
som hästar.
  -Den ser ut som ett lik, sade Kiss oroligt.
  -Ett lik är något vackert, sade då lille Elias
med tillgjort drömmande röst. Jag har sett ett en
gång. Naglarna voro violetta. Det såg så vackert
ut mot de vaxbleka händerna. Du skulle nog kunna
måla ett fint lik, Kiss, sökte han smickra.
  -Äsch, tyst då, skrek Kiss. Och i mörkret lät
hans röst som en ugglas ängsliga skrik.
  Dc foro samman mot varandra och höggo tag
i varandra. Ack, dessa sma rädda vänner# De be-
hövde en storstads röster omkring sig. De be-
hovde en spårvagn som pinglade eller en bil med
skinande lyktor som tutade. #aturens tystnad var
för dem outsägligt skrämmande. Skogen på ena
sidan av vägen var en jättelik svart massa som
hotade att falla över dem. Den vida sträckan av
åkrar och ängar på andra sidan, som skim-
rade svagt vit under stjärnorna, var för änd-
los, för gränslös för dem. Den gav hjärtana
angest
  Funno de da inte något skydd av varandras när-
het? Greven gick i mitten, omgiven av Kiss och
lill# Elias. Stellan hade-det obehaget att ga ytterst
på vägkanten åt diket och slätten till. Det drog
där, klagade han. Ja, det drog ! Natten och en-
samheten kastade sina kyliga pustar i hans skära
fina ansikte. Natten har ingen förskoning med
sådana små käril som Stellan von Pahlen. Hans
själ blev ett enda darrande kaos av rädsla och
virriga tankar. Det spökade över akrar och ängar.
Han tryckte sig tätt intill Elias Vanselin och med-
delade sin rädsla åt denne, som förut skälvde som
ett löv. #atten ute i naturen var över dem, och
natten för sadana som de här måste tillbringas
innanför fyra väggar i rum som Iysa behagligt och
dämpat av elektriska lampor med skärmar pa. Om
man nu är vaken ! För dem var natten den tid
på dygnet, da kropparna vilja ha sitt. D# tränger

man sig intill varandra. Lägger kind mot kind.
Vyssj#r varandra med sänkta ögonlock och små
jollrande ord. Eller man rider barbacka under
djärva och hetsande tillrop på varandras ryggar.
Eller krälar på golvet, alltid hittande på nva lekar
för stora och stupida lastbara barn.
  Men naturens väggar äro horisonten, som är en
dimma i ett ständigt försvinnande f j ärran, och
himle# däruppe med de tindrande stjärnorna som
man inte lcan na och dämpa med små kulörta och
raffinerade sidenskärmar.
  De voro prisgivna åt natten, och de visste det.
I)e vacklade hit och dit som sm# clowner inne
under cirkuskupolernas ödslighet. De försökte

skingra ensamheten med små kluckande skratt som
mödosamt trängde sig upp ur tillsnörda strupar.
#Ien mörkret tystade strängt dessa försök till
munterhet. Så blevo de tysta.
  Greve Gusten Värnamo af Sauss borrade sina
feta knubbiga händer in i Kiss Nilssons och Elias
Vanselins mjuka armar. Så ville han ha det, sedan
han hos Agda sökt fly undan detta i förvittringens
ångest, men hon själv hade flytt undan honom
och förvittringen. #ara nedgrävd i ungt gosskött,
känna de unga pojkarnas andedräkt mot sin kind.
Smekas till ro av deras viskningar. Men denna
natt gick det ju inte. Han £ornam deras skräck.
Det fanns ingen trygghet hos dem. De gledo
undan från honom med slaknande lemmar Då blev
han ensam, och det tålde han inte. Med sina armar
i de båda ynglingarnas var han likaväl ensam med
natten.
  Han stirrade med blodsprängda ögon framför
sig. Fötterna fastnade i snön, som dock vilade så
lätt över vägen. Det blev tungt att gå. Och då
måste han åter tänka på Agda, hans ännu icke
helt fördärvade tidiga ungdoms älskarinnas vackra
halvsyster. Om hon nu stigit här vid hans sida,
skulle hon inte då strax ha jagat undan skuggor-
na? Hennes vackra, skygga, modiga händer skulle
som små täcka tillitsfulla fåglar flugit i luften
framför honom Hepnes ögon, mildare än stjär-
nornas, skulle medlidsamt sett på honom. Och i
dessa mörka ögon fanns det tröst och ömhet för
honom. Vad hade de här pojkarna egent]igen
skänkt honom? Ett övergående rus, som lämnat
en tom, en äcklig smak i munnen efteråt. De hade
roat och förstrött hans nedruttnande. Ja, det hade
de. I sin o'Deskrivliga osäkerhet nu såg han ändå
under sina ögonlock retande bilder av deras sköna
och vita gosskroppar som voro utan starka musk-
ler, men i gengäld så otroligt smidiga och mjuka
att han med sina händer kunde vika dem hur han
behagade. De voro leran för hans outtröttliga och
nyfikna fingrar. Han kunde forma dem till sin
egen lust och sitt eget nöje. Men denna natt voro
de ett par skuggor som han inte hade någon nytta
av Vad tjänade då allt till? Ja, allt? Denna stapp-
lande vandring över en jord som bara kallt dolde
på hemligheter för honom Men hade han på


allvar sökt lista ut dess hemligheter ? Hade han
någonsin böjt sitt öra mot marken och Iyssnat till
allt groende och växande i dess sköte? Hade han
någonsin i lugn vandrat pa en äng fylld av vajande
blommor och i stum ödmjukhet sett in i de dunkla
kalkarna som ömt skyddade de fruktavlande stån-
darna och pistilierna? Hade han någonsin sett en
liten glänsande flod med en iver, som skuffade
undan allt som var i vägen för den, flyta mot sitt
mål som var det stora havet? #Iade han väl märkt
hur allt i naturen skyndade, löpte, växte, ja, anda-
des mot nagot som det trängtade och älskade att
gå upp uti, för att allt skilt skulle bli förenat i ett
stort klappande glödande hjärta som var skapelsens
eget? Nej, det hade han inte, och därför var natten
ute i naturen så skräckinjagande att han nu alltjämt
hopplöst och oavbrutet måste tränga sig in mot
sina slappa gossälskarinnor. Genom livets dörr
hade han gatt fel väg. Bultat på väggar, som
borde varit slutna, till rum, som ingenting rymde.
Trängt in i slingrande trånga gångar, som ingen-
städes ledde, endast längre och längre in i den
perversa erotikens labyrinter, där allt till sist blott
blev skam och nesa och åtlöje för den, som icke
var född att leva och att irra där eller som inte
hade en säker Iykta i ett överlägset förnuft, en
osviklig skönhetskänsla eller ett rent och barns-
ligt hjärta. Och Gusten visste ju att han hade intet
av detta. Och hade naturen ett hjärta, hade det
nu slutat att slå för honom. Blommorna drevo sin
berusande doft undan från hans näsborrar. Kände
l#an inte nagot av allt detta just i denna stund?
Jo, llan kände det, och eftersom hans hjärna änd#
inte fullt redigt kunde förklara, hur han kommit
till denna punkt, var han rädd och fylld av pinande
cqallgest.
  D# släppte han plötsligt Kiss Nilssons och Elias
Vanselills armar och stod där ensam en sekund,
balanserande som vid ett bråddjup. #å satte han
i med att skrika förtvivlat. De andra tre kurade
ihop sig för detta hesa skrik. De höllo för öronen.
De jamrade sig svagt och hjälplöst. Men greven,
som aldrig lärt att behärska sig, #krek ut all
sin förtvivlan. Natten tycktes håJla andan inför
detta skrik. Den slutade att skölja sina v#gor av
vindar över de förvillade herrarna på landsvägen.
Den blev bara till eit svart hal som gapade om-
kring dem.
  En drunknandes skrik. Stjärnorna tindrade och
hlinkade. Logo de åt denne man som gått bort
sig? Hånade de honom där han låg i gungflyt och
moraset och höll på att sjunka? Kunde de inte
sända ned en enda liten klar gul stråle som han
kunde få klättra upp på? Aj. Aj. Var han inte bra
tung för att klättra på en stjäInstråle? Men hade
han inte unga vänner omkring sig som skulle
sträcka upp smala flickhänder och hjälpa honom
ned? Om inte för annat så för att fa gräva med
samma smala händer i hans späckade börs och
plånbok.

  Ingen vänlig stjärna sände sina strålar ned tili
den slcrikande greven. Det var skuggor omkring
honom. Skuggor av kroppar som han förbrunnit
tillsammans med och vilkas skönhet han utnyttjat.
Nu voro dessa skuggor av kroppar trötta och tjä-
nade honom inte längre. Hans andes nöd kunde de
inte lätta. Agda, den ömsinta milda, hade kunnat
det. Men Agda sov sött under ett av sidentäckena
på Eka och drömde nu ljuvt om sin kära Angela.
  Men då greven utmattad slutade att skrika kom
som ett svagt eko av hans röst ett annat kvävt
skrik långt bortifrån. Det rullade fram på lands-
vägen emot dem och stötte som ett underligt
krocketklot emot grevens döende röst. Så möttes
de i natten, tva skrik från drunknande.
  -Vad var det# sade Stellan Iyssnande.
  Da hörde de det där kvävda ropet på nytt. De
voro nära Eka, och genom träden lyste det ännu
svagt från arrendatorsbostaden. Herrgården låg
fortfarande sovande och försänkt i mörker
  -Det var en kvinna som skrek, viskade Elias.
  Som drivna av en gemensam impuls, började då
alla fyra springande ge sig därifrån. Andlösa satte
de av utmed vägen till stationen. Greven blev efter,
flasande och pustande under tyngden av sin kropp.
D# rusade Kiss Nilsson tillbaka och drog honom
med sig. De flydde fegt därför att en kvinna
tycktes här i natten ropa pa hjälp. Ropet jagade
dem framåt. Även sedan det tystnat, tyckte de att
rymden genljöd av det. Tusen kvinnor ropade pa
dem, tiggde dem att stanna. Men de ville inte ha
med kvinnor att göra. De ville inte hjälpa eller
trosta sådana. over huvud hade de inga skyldig-
heter mot medmänniskor, varken mot kvinnor eller
män. De hade nog av varandra.
  #är de äntligen stannade igen, hade nattens
skuggor flutit samman till en enda väldig kvinnas
kropp. De sago den i sin uppjagade fantasi. Fastän
de ingenting sade, visste de att var och en av de
andra llade för sina uppspärrade ögon denna onyt-
tiga kvinnokropp. Från hennes buktande lar och
från det skogiga mörka skötet steg en dunst som
gav dem kväljningar. Hennes bröst voro som höga
berg med spetsiga toppar. Hennes mage var
svälld som en kupol. Ur detta ludna sköte hade de
första gången tittat ut på världen med ögon ännu
skumma av blodet och köttet inne i denna stora
buk. Vid dessa spetsiga bröst hade de fått sin
första näring. Men sedan hade de förnekat
henne. De hade aldrig velat se hennes blommande
skönhet eller smeka hennes hud av siden. Gusten
hade det i sin första ungdom, då hon haft Lottys
frestande former, och han hade, sökande sig till-
baka, famlat efter henne aratal senare i Agdas väna
gestalt under några flyktiga veckors vacklande.
Men därefter hade han ändå återvänt till att för-
skjuta och förneka henne också han.
  Skulle hon hämnas för det? Skulle hon i natten
krossa fyra små rädda män, så att de skulle bli
liggande på den tomma vägen som trasiga äggskal?


  De satte åter av i vild fart. Snyftningar stego
upp från deras bröst, men medan de sprungo smalt
kvinnan samman och blev till en mager hetsande
skepnad, med bleka ögon som stodo fulla av brunst.
De tyckte att hon jagade dem framför sig med
piskrapp. Och för dem hade natten nu blivit det
värsta av allt: en rasande kvinna somvilleåtdem
  Flämtande kommo de fram till gästgivargår-
den. De öppnade dörren, och den for igen i en hård
smäll som väckte gästgivarparet som sovit i sin
kammare.
  Greven torkade sina rinnande ögon. De trippade
nu så försiktigt och tyst uppför den knarrånde
trappan. Faran var över. Men när greve Gusten
stod på tröskeln, kastade han en övergiven blick
på den söta Kiss, som äntligen log, och på den lille
Elias Vanselin, som ännu hade kalla och skakande
händer.
  -l#om in till mig, när ni tagit av er, sade han
ömt nickande med sitt svullna huvud.
  De nickade lika ömt, och en smula förtröstans-
fullt också, tillbaka.
  -Vi skola alltid hålla ihop, sade de suckande
och leende.
  Och inne i sina rum skyndade de att kasta av sig
sina kläder därför att de visste att deras vän vän-
tade på dem med ett hopp som inte skulle bli be-
sviket.
XXVIII.

  De fyra vännerna på landsvägen hade hört rätt.
Det var en kvinnas suckar och skrik som nått dem
utanför Eka gamla fridfulla gård.
  Det var Adeles skrik de hört och sprungit som
f#alningar för. Hon l#g nu tyst c#ch stilla utsträckt
framför trappan. Om hennes hals snodde sig som
en orm det smutsröda draperiet, som till sist visat
sina hemligheter
  Allt var tyst. Adele log i döden ett beskt ]itet
leende som föreföll sältsamt levande, som om hon
plötsligt skulle slå upp sina döda ögonlock och
triumferande ropa:
  -#ad var det jag sade?
  Arrendatorn stod blundande stödd mot dörren
som ledåe ut till gårdsplanen. Han rörde sig inte.
Genom hans hjärna virvlade nattens händelser.
Natten vred om hans hjärna som en vridkran bru-
kar gnisslande vrida om ett vatt lakan vid tvätten.
Hur hade det egentligen gått till att Adele nu låg
här död framför hans fötter?
  Han hade kommit hem sent till kvällen, och de
hade ätit under tystnad. Då och då hade han för-


stulet givit Ade]e en blick. Hennes ansikte var som
belyst av ett vitt sken. Ja, det Iyste. Han tänkte
på hur Stellan sagt att Adi#le talat illa om hela
Eka den korta stund de varit hos henne. Var det
därför hon höll sig så tyst nu? Hade äntligen alla
onda ord trängt ut genom hennes porer som illa-
lul#tande svett ? Medan han satt där vid kvälls-
bordet och gav akt på Adele, kröp ett raseri in i
honom som han aldrig förr känt. Eka smutsade
hon för främlingar. Petra och Angela hade hon
spottat på. Han kramade hårt om gaffeln. Det
f]imrade för hans ÖgOIl. Men samtidigt överfölls
han av en stormande fröjd. Nu äntligen kände.
han kraften att döda. Här skulle bli cn tyst frid i
arrendatorsbostaden. En vårflod skulle komma
strömmande/ skölja bort Adel och göra a]lt så
skimrande rent efter henne. #u lossade snöns is.
Nu smälte drivorna upp i skogarna. #et klara rena
vattnet for genom mossarna, dansade över stenar-
na i vild längtan att nå detta besudlade hus Och
i vattnets spår växte sakta och susande en ny vår-
lig värld upp med gröna grässtrån och små för-
föriska blomknoppar.
  Adeles ansikte lyste vitt i skenet från lampan
över bordet. Alltjämt teg hon som en som blivit
tom på ord och meningar. Hennes magra händer
voro dock fulla av liv. Han måste följa deras
rörelser. Snart skulle händerna slappna och falla.
  Han förlängde denna sista måltid genom att äta
l#ngsamt och betänksamt tugga maten. Medan
han tuggade och tuggade som om det varit något
segt han fått i munnen, vilket var svårt att göra
sig av med, dröjde hans blickar inte bara vid
Adele utan också vid det välbekanta rummet. De
målade furusto]arna som Adele så ofta grälat på
honom för därför att hon funnit dem så simpla,
buffen med sina infällda glas, en väldig och,
som han själv nu måste erkänna, ganska ful pjäs,
och till sist det runda bordet, alltför stort för två
personer och där de ätit s# många maltider. #dele
satt vid ena sidan av det runda bordet, närmast
dörren till köket, han vid den motsatta sidan med
fönstret bakom sig. På detta sätt kunde de gott
se varandra i ögonen, men de gjorde det aldrig
  Arrendatorn tyckte plötsligt att detta runda fat
tiga bord var en symbol för hur de hade levat här.
En cirkel med två personer som inte kunde komma
ur denna obevekliga cirkel och inte heller flytta
sig närmare varandra. Ett stort vitt rum av bord-
duken var emellan dem. Och detta rum var ändå
fyllt av förnödenheter som kroppen måste taga till
sig för att erhålla bränsle och kunna låta maskine-
riet gå vidare och mala. Det var många tomma
platser mellan honom och Adele på ömse sidor om
detta runda bord. En gång hade han drömt om
hur de skulle fyllas av små barn, hans barn Små
hungriga ungar som sku]le hjälpt dem att äta upp
födan. Hur hade han ej plågats av att Adele inte
ville föda! Sedan hade en stol vid bordet i stället
fyllts av Josef Wahlboms väldiga gestalt. Han


hade ändå gjort luften varm i rummet. Honom
hade Adele givit platsen vid sin sida i stället för
åt ett litet Ijus]ockigt barn.
  Hur kunde livet bli så fasansfullt snedvridet#
Varför hade han, som han nu tyckte för hundratals
ar sedan, mött Adele ute i en skog och fallit och
låtit sig bedragas av hennes fa]ska tårar '
  Han satt alltjämt kvar vid bordet. När de stego
upp skulle det ske, men det p]ötsliga ursinnet och
även den vansinniga glädjekänslan nyss hade run-
nit av honom och lämnat rum för den vanliga
s]appa otillfredsställelsen som var så outhärdlig
  #ntligen behagade Adele öppna munnen.
  -Du ser dig omkring, sade hon skarpt. Börjar
du slutligen själv tycka att rummet är simpelt?
  Hon lade de magra händerna framför sig på
bordduken,
      A, hur har jag inte pinats av det, sade hon
hest. Det kan en sådan som du aldrig förstå.
  Det var som om all hennes försiktighet från den
sista tiden hade försvunnit.
  Han såg bara nyfiket på hennes händer De där
händerna... Jämförde han dem med sina egna
fasta, var det snarare de som sågo ut som en mör-
dares händer och inte hans. De hade just detta
elaka ryckande ]iv som kunde uttrycka en mör-
#ares själ. De kunde kröka sig klolikt om en
strupe, raspa och klösa med skarpa spetsiga naglar.
Ja, det var hon som var mörderskan Hennes hän-
#er vittnade om det. Höjde han blicken en aning
stötte han pa hennes insjunkna ofruktsamma bröst
med spenar som inte ville ge ett nytt liv näring.
Vågade han höja blicken än längre, fastän han
gjorde det inte, skulle han träffa pa hennes ansikte,
den bleka munnen med sammanknipna läppar, de
bleka ögonen som alltid nekat att insupa naturens
skönhet. Och under bordsskivan vissnade hennes
sköte, som inte varit till någon nytta, därför att
det ej velat föda varmt och strömmande liv.
  En gång hade hon fått ett missfall. Det hade
hon väl ej kunnat hjälpa, men hur manga små frön
till barn hade hon inte kvävt och klämt sönder i
detta förbannelsens vedervärdiga skötel En onatur
som vill vä]lusten, men icke livet Alla knep hade
hon använt sig av för att samlagen icke skulle
bära frukt. Han kunde ännu höra det kluckande
rinnande Ijudet, då hon skött sin livmoderspruta.
I det vattnet hade hon dränkt allt gryende liv. Ja,
hon var mörderskan. En trädgårdsmästare som
]åtit sin trädgård förfalla och i förskämd skadelust
knipit bort alla små knoppar.
  Adele fortsatte nu att tala med stigande djärv-
het. Hon dröjde alltjämt vid det fula möblemanget,
som om hon varit en livstidsfånge inlåst med det.
Bordets cirkel höll henne på avstånd från honom.
Snart skulle bordet vidgas än mer. Äntligen skulle
det skjuta henne ut från cirkeln, och hon skulle
lösas upp i intet som om en väldig jättelik häm-
nande hand använt en livmoderspruta också på
henne. Han hörde henne #ortsätta att tala, Nu

hade hon hunnit till Petra von Pahlen. Nu var hon
där igen. Han svarade inte, men hennes ord dun-
kade inne i hans öron.
  -Varför kom inte också Tage Ehrencreutz till-
baka till sin älskling? sade hon. Nu är det vår, och
#ag ser nog hur Petras ögon Iysa. Du skulle allt
passa på nu, Tord, om du inte vore så dum och
om inte #ag vakade så noga. Det pulsar i henne
#lla horor känna sin natur vakna om våren. Allå
luder sprmga lösa om vårnätterna.
  -Tig, sade Tord, fast han nu nästan tyckte
det var bättre att hon för sista gången finge uppen-
hara sig och han som en domare kunde sitta lugnt
konstaterande och Iyssna tiil henne.
  -Se, nu vaknade också du, skrattade hon hest
Du är tokig i henne ännu. Hon är blå under ögo-
nen som en som inte kan vänta utan själv sköter
sin kärlek.
  -Det är du, som har sådana lekar för dig,
kunde Tord inte l#ta bli att invända.
  Då blev hon tyst. Och det slog honom att hon
var en mörderska också i detta. Hur ofta hade
han inte ertappat henne, hört henne sucka i en
extas sorn hennes #gna okynniga och lastbara
fingrar skänkt henne? Så hade hon kvävt all
riktig kärlek och ödslat en mans känslor på sig
sj älv.
  #u viskade hon, och han kunde förnimma hur
saliven rann om hennes muh:
  -#et var så länge sedan du tog mig, Tord.
  Och hennes händer gjorde en böljande rörelse
fram mot honom.
  Då reste sig Tord äntligen fran bordet. Hon
brydde sig inte om att duka av, och det blev kanske
till slut hennes olycka. När Tord reste sig, hade
hon fatt för sig att han nu ville henne nagot.
Triumferande gick hon före honom ut i förstugan
för att fortsätta in till hans soffa, dit hon i detta
ögonblick trånade. Förstugan var svagt upplyst
av lyktan som inte blivit släckt utanför huset. Dess
gulaktiga sken föll in genom det smala fönstret
oYanför dörren, Skenet föll rätt på det smutsröda
draperiet med dess hemlighetsfulla veck och styva
fransar. Men ovan#ör låg trappan mörk-ett tyst
svart rum som tycktes vänta pa nagot.
  Adele stannade vid draperiet. Hon Iyfte sina
smala armar. Hennes händer foro nästan smekande
över det. Så vände hon på huvudet och sag på
Tord. Hon förstod inte hans min just då. Men
hennes ögon började flacka, som om de inte ]ängre
kunde få fäste.
  Da hade Tord stirrat pa draperiet. Det hade
böljat fram mot Adele. Det var som om det hade
ett mystiskt liv som först nu på natten vaknade
upp. Med ett steg var han framme hos henne.
Han märkte hur Adeles ögon glimmade till. Lykt-
skenet var i dem. Han skulle bara släcka en lykta
som varit tänd för länge. Han måste vara spar-
sam och inte låta sådant brinna i onödan. Drape-
riet krasade torrt under hans händer, då han ryckte

ned det och snodde det om hennes fågellika hals.
L)raperiet tycktes villigt. Det hjälpte honom. Ade]e
Lltstötte ett par kvidande skrik, och det sipprade
#tet blod ur munnen på henne. #len han tystade
r#vickt skriken.
  Att döda är otäckt. Det är svårt. Den guppande
strupen vill inte komma till ro. Flera gånger dök
Adeles blåvita ansikte upp som en drunknandes ur
draperiets smutsiga vågor. Så föll hon tungt åt
sidan med draperiet, sina egna händers verk, över
sig, och allt blev så tyst som innan livet fanns.
  Så var det hänt. Hur länge Tord nu stått så och
ater och åter tuggat om denna händelse liksom han
förut tuggat maten vicl kvällsbordet, visste han inte.
  I,yktan där utanför brann alltjämt. Den upp-
hörde inte att lysa upp Adeles döda kropp. En
snäll och flitig liten Iykta om natten.
  Tord höjde huvudet Iyssnande. Det var träden
som susade där ute. Natten kom dem att susa. Ett
svagt rasande av snö hördes också. Och så steg,
svaga steg, som om nagon sökande tassat omkring
på garden. Kanske någon räv, som smugit sig hit,
vädrande ännu varmt blod och kött. Men det var
knappast något blod här i förstugan. Draperiet
kunde ju se ut som en blodflod, men det var bara tyg-
  Han rörde en smula på sig. Hans lemmar hade
stelnat. Nattens kyla trängde sig också in utifrån
sa att han frös. Det var som om han hade svårt att
gå ifrån den döda. Och ändå ville han ju henne
ingenting mer. Inte heller hade han ntagon tanke

..L'#  t;or#  Xlll
på att skaffa henne undan. Vem som helst skulle
gärna få se vad som skett. Han tänkte inte rusa
ifrån sitt straff. Ett ögonblick föll det honom in
hur mycket enklare det varit, om han låtit bli att
döda och i stället rest bort från Adele. Men fri-
villigt hade han ala'rig kunnat förmå sig att lämna
sitt älskade Eka och Petra von Pahlen. Han kunde
skilt sig och skickat henne tillbaka till modern och
karamellkoket i Norrland. Men man skilde sig inte
så lätt på landet, han hade knappast hört om någon
sorn gjort det. Och aldrig skulle hon ha givit sitt
samtycke att flytta hem till sin fattiga mor, vars
brev hon icke ens brukade besvara. Nej, också
hon skulle envist hakat sig fast vid Eka och famil-
jen von Pahlen och vid honom själv. Kanske
älskade hon honom då likväl på något sällsamt för-
vridet sätt? Kanske felet var hans eget, att han
icke förstått att leda henne rätt? I#etta sjuka väl-
behag han funnit i att ligga och Iyssna till hennes
berättelser om hennes kärlekshandel med Daniel
Wedin-kanske var det just det som ledde henne
in i förvirringen och ondskan. Kanske var det
alldeles samm# välbehag som smittat henne och
drivit henne att smyga sig efter honom och Petra.
Men han var för trött att tänka på detta nu, och
kanske han själv från födseln varit för sjuk för
att handla rätt och föra henne mot hälsan. Det var
i alla fall för sent nu, och ett m#åste han tro
vara visst: om han nu inte dödat Adele, skulle
denna onda reptil fortsatt sitt förstörelseverk. Om

det då inte var bäst det som skett, så var det som
skett dock nödvändigt.
  Genom dörren som stod på glänt till salen såg
han servisen ännu stå kvar och resterna efter mal-
tiden. Då flyttade han sina fötter, som nu voro
så tunga som domnade, in i salen. Mekaniskt bör-
jade han duka av bordet. Han bar ut fat och
koppar i köket, satte vatten att värmas på spisen
och började diska. Ville han ha det rent och sny#gt
efter sig, eller var det bara ett behov att få skölja
bort £1äckarna efter Adeles läppar och tunga? Han
arbetade händigt och lätt. När disken var färdig
och torkad, vek han ihop bordduken och lade på
den som brukades mellan måltiderna. Då han satte
in po}slinet i skåpet, hittade han en undangömd
halvutdrucken konjaksbutelj. Den där buteljen hade
varit Adeles tröst. Han själv brukade sä]lan nyttja
sprit, men nu hällde han ett glas fullt och drack
ur det i ett enda flämtande drag.
  Det brände i strupen. Blodet steg snart i en röd
flamma upp i hans ansikte. Det blev varmt och
#ott. Så varmt att han tog av sig rocken. I skjort-
rmarna satte han sig vid bordet. Cirkeln var
,prängd. Han var ensam. Ett litet gurglande Ijud
 eg upp ur hans strupe. Så låter en hund, da
1usbonden be#riar honom från halsbandet. En stac-
:ars hund som länge varit bunden.
  Han sträckte ut armarna, kramande med starka
# ngrar i luften omkring sig. Så lade han armarna
.not bordduken och lutade huvudet mot sina hän-
der. Det bultade vid hans tinningar. I hans öron
klamtade en stark klockklang. Var det inte hans
far som skötte klockorna? Jo visst. Själv satt han
i kyrktrappan och såg den stora kläppen svänga
over sitt huvud. Klockans Ijud rann ut över en
söndagsstilla nejd. Så tydligt såg han allt för sig
att han märkte hacken efter stövlar på de nötta
trappstegen upp till tornet.
  Men något var galet. Allt var inte som det
brukade vara. Då tyckte han när han blickade om-
kring sig, där han satt på översta trappsteget, att
han märkte att ingen hade öppnat luckorna. Det
var shtmt omkring honorn, fuktigt och skumt och
luktade pa ett obeskrivligt sätt av råttor.
  Men klockorna svängde med hårda dunsar mot de
stängda träluckorna. Och fastän det var skumt såg
han tydligt kläppen röra sig och även de där hacken
efter stövlar i trappan. #et var s# besynnerligt.
  Klockorna kommå att slå ut luckorna, tänkte
han och väntade på det sista slaget.
  Sin far sag han inte. Och ändå svingades kloc-
korna fran det darrande tjocka repet med samma
kraft som sedvanligt. Nu brusto luckorna med ett
dån som var starkare än till och med klockornas
Ijud. I:#et var som om en kanon lossats av bakom
hans öron. Det sprängde i dem. Men så var det
ju ocksa krig i världen. Där #ord satt så vid
salsbordet i arrendators#ostaden, blandade han på
ett sällsamt vis samman de krig han skådat på de
färglagda planscherna i böckerna han läst med sadan

förtjusning i sin barndom och det verk]iga krig
som rasade där ute nu i jordens länder. Det var
samma krig, alldeles samma krig som evigt upp
repades. Men han brydde sig inte om det. Det
var bara klockklangen för hans öron och luckornas
dån, då de sprungo itu, som erinrat honom därom.
Ty plötsligt blev al]t så stilla. Klockornas röster
tego. Hans bländade ögon sågo ut i en vit rvmd
som kom emot honom genom den öppna stora
luckan i klocktornet. Och denna oändliga vita
rymd flödade så starkt över honom att också hans
pupiller blevo vita av den. Hela nejden låg utbredd
framför honom. Men det var inte hans barndoms
nejd. Det var trakten kring Eka. I skogarna sjöng
våren. Göken ropade. På ängarna blommade tusen
små blomster. Fjärilar flögo #a skimrande vingar.
#äckar porlade. Och ]ängst borta Iyste Ekas park
ch Ekas brutna tegeltak. Det var som feber i
ans blod. Han ville skrika av glädje. Och som
om klocktornet plötsligt fått liv kände han hur
et sakta glidande satte sig i röre]se ut i denna
ita underbara rymd. Han seglade i det spetsiga
locktornet som i en båt. Nu var han vid herr-
#;ården. Som klistrat mot en av salongens rutor
#g han Petra von Pahlens ansikte: en madonnas
ansikte. De mörkbla ögonen hade ett ömt uttryck
·m blickade de emot ett litet barn som nalkades
 fjärran. Det kastanjebruna håret var oordnat
 #m efter en natts tunga sömn. Och klocktornet
 ,.annade här sa att han så länge som möjligt skulle
få betrakta sin älskade. Men när han ville springa
nedför trappan till henne, voro hans fötter bly-
l#lumpar som r#itade honom fast vid golvet.
  Och så med ens var Eka försvünnet i ett töcken,
och när det klarnade, varsnade han sin mor som
kom löpande om ett hörn med den stora korgen
på armen. Han hörde hennes steg i trappan. Hon
kom upp i klocktornet. Det hade hon aldrig förr
gjort. Långsamt höjde sig hennes huvud over
trappan just där den var som mörkast.
  Han snyftade till. Han var rädd för henne. Han
visste inte vad hon dolde i korgen. Men när hon
kom närmare, öppnade hon med ett uttryck av blyg-
sel den stora korgen och se: den var tom-tom
som hennes stackars hjärna, av samma tomhet som
hennes tankar vilka ständigt irrade.
  Plötsligt sträckte hon ut en mager arm. Han
kände hur det tryckte till om hans h; ärta. Det
började klappa h#rt som ville det hamra sönder
bröstet, liksom klockorna nyss hamrat sönder de
stadiga luckorna i tornet. Det kom för honom att
så sitter det arma hjärtat alltid, hela livet, i bröstets
f ängelse och längtar att slå sönder sina stängsel
för att få flyta ut i en vit skön rymd.
  Men handen grep honom, hans mors hand, som
han fruktat och sprungit undan för i barnslig
skräck inför allt som var förvridet och orimligt. Men
när handen nådde honom och slöt sig om honom,
var den mjuk. En känslig och mjuk hand. Oänd-
ligt stor. Dess fåror och veck voro landsvägar och

diken. Dess släta ytor vidder som man skulle bli
trött om man försökte vandra över. Dess finger-
toppar voro berg och naglarna blanka små sjöar.
Ja, hans mors hand var ett landskap. Blodet som
rann igenom handen gjorde landskapet levande.
Och nu var han inne i sin mors hand. Så liten var
han då, att han rymdes där? Men den var ju väldig!
Nu stoppade hon honom varsamt ner i sin stora
korg. Och nu först var det riktigt besynnerligt:
Han rymdes i sin mors hand. Han rymdes i sin
mors korg! Till sist hade hon likväl fangat honom
Hur han än hade sprungit undan för henne!
  I den stora korgen var det mjukt och gott att
vila. Det var kanske som att åter vila inne i en
kvinnas sköte. Han glömde strax Petra von Pahlen.
Han glömde Adele Silfverstjerna somlågutsträckt
död i förstugan. Men han mindes den härliga vita
rymden och det sköna landskapet som hade detta varit
det viktigaste av allt i hans liv. Han hörde en röst
sakta gnola. En melodi utan ord, ett milt sjungande
som av gungande vågor. Han måste gnola med.
Då tyckte han att hans mors och hans egen röst
förenades, siönko tillsammans i en enda gungande
våg som fick själva rymden att darra,
  Då slöt han belåten sina ögon och blev ingen-
ting. En smältandeJ sakta avtynande massa i
moderns korg, snart ett fjun som ingen tyngd hade
i den vida vita rymden.
  Tord sov gott hela natten med sitt huvud lutat
mot salsbordet.
XXIX.

  Hur kan en morgon begynna med ett så under-
bart skimmer, hur kan luften Ijusna och rodna av
glädje genomilad av solens första strålar, när en
kvinna mördats under den natt som gått och ligger
död i ett stängt och tyst hus? Varför är naturen
så oberörd av oss människor, när vi själva släckas
och tändas, bli Iyckliga eller sorgsna, allt efter det
ansikte naturen håller fram för oss?
  Tord hade öppnat dörren till arrendatorsbosta-
den, försiktigt slutit den igen efter sig och stod nu
ute på förstugans trappa och blickade dröjande om-
kring sig. #nnu hade ingen vaknat på herrgår-
den. Rullgardinerna voro nere för alla fönster
i övre våningen. Där innanför sovo Petra och
Angela, Agda och Frideborg: han skulle visst inte
störa dem med sitt. I ladugarden hade man väl
f#r länge sen börjat mjölkningen. Han tyckte sig
ända hit kunna höra det malande Ijudet, d# korna
långsamt och förnöjsamt tuggade, gnidande sina
starka käkar mot varandra.
  Solen gick upp. Nyss hade han varit nära att
stupa över det röda draperiet i förstugan och över

Adeles utsträckta döda ben som voro besynnerligt
böjda. Nu gulnade himlen langsamt över skogs-
topparna bakom sjön, och skyarna där borta fingo
ett fint guldstoft över sig. G#rdsplanen låg skim-
rande av snöh och det framträngande Ijuset. Under
takrännorna vid herrgårdsbyggnaden hade snön
smält bort, och marken Iyste svart och bar. Det
töade. Ja, det töade verkligen, och det var inled-
ningen till våren han drömde om. Luften kom
frisk och klar mot hans ansikte. Han andades in
den och måste le. Det kändes så skönt. Också från
parkens träd hade snön töat. Grenar och stammar
gllinste svarta och fuktiga. Han tyckte att de redan
sände en v#rlig doft omkring sig. Det gula över
skogstopparna ble# plötsligt genomskinligt. Ja,
det var som om en skål fylld av smältande guld
sakta höjt sig. Men det var solen. En solstråle
sköt rätt fram till honom som en liten gnistrande
pil, innan han ännu sett solklotet rulla upp. Den
dallrade på stugans fönster, men kunde inte tränga
sig igenom glaset. Den var alldeles utan styrka
ännu, som en människas hand då den domnad Iyftes
ür bädden.
  Tord väntade. Hela hans varelse var fylld av
väntan på det under som för varje klar morgon
upprepades för hans ögon. Skuggorna under träden
flydde. De samlade sig till ett grått töcken borta
i parken. En flik av nattens slöja som dröjde kvar,
kall och med nattens själ i sig. Där snön blåsts bort
från isen över sjön var det som om små klara blå
ögon tittat fram. Sjön var full av s#dana ögon.
Tord tyckte då att sjön log. Den lilla ön vinkade
åt honom där bortifrån.
  Nu stack solens gula skiva upp över skogen.
Grantopparna blevo röda. Lätta skyar fingo stänk
av rött och seglade stolta fram över den klarnandc
hlmlen, som ännu var svagt blå och tycktes långt
borta. Nu kom solen helt upp, och den var blän-
dande. Gårdsplanen sken av den. Träden vände sina
trötta lemmar mot den. Skorstenarna på Eka gård
blänkte svarta. En skara kråkor Iyfte sina ruggiga
vingar och fyllde luften med ett olycksbådande ] jud.
De flögo bort med de sista skuggor natten ännu
hade k#-ar. Så var allt åter lugnt, klart och så out-
sägligt fridfullt. Arrendatorn vilade i denna frid.
Han sträckte ut händerna, och det var som om han
rörde vid den. Han badade i solskenet. #gonen voro
Iycksaligt slutna. Det var hans sista morgon på
Eka.
  #intligen flyttade han på sig. Han gick fram till
detl runda gröna Yattentunnan. Det var litet vat-
ten i den med en tunn isskorpa över. Då tog han
en sten och kastade mot isen. Den sprack med ett
k]ingande Ijud av metall. #,Tar det icke som om en
klocka ringt? Han doppade ned sina händer i det
iskalla vattnet. När han Iyfte dem igen, runno
Iclara droppar utefter dem och bildade svarta små
prickar i snön omkring hans fötter. Så hade han
stått och doppat sina händer i vattentunnan en gång
i höstas, da Petra kolllmit fram till honom. Hon


hade frågat något, och vad han hade svarat, det
mindes han endast dunkelt. Han torkade av sina
fingrar på rocken. Solen blänkte i hans ögon, då
han åter Iyfte dem.
  Han brydde sig inte om att gå in i hus#t igen.
I#anske hade han ändå motvilja för att åter kliva
över den döda kroppen, som låg så stilla i förstu-
gan omslingrad av det röda draperiet.
  I dag, det hade han redan bestämt föregående
eftermiddag, skulle han vara långt ute i skogen.
Han hade arbete att se till a'är. Det var han glad
åt. Han tänkte inte rymma sin väg. Men ännu var
det gott om tid. Adele kunde ligga där i förstugan
så l#nge. Förunderligt litet tänkte han på den
handling han begått. Den dröjde ännu i nattens
dunkel. Och han kunde inte se klart.
  Han kände efter att dörren var stängd. Men han
låste den inte. Vad skulle det tjäna till? Han tog
vägen till ladugården för att se till att arbetet var
i gång. När han öppnade den tunga ladugårds-
dörren, slog den kvava luften emot honom. Det
var svårt att andas. Han gick förbi de båda mjöl-
kerskorna och hälsade frånvarande. Efteråt skulle
#e #e#:#t#, h# han sett ut #en här morgonen e#ter
mordet. De skul]e vara fyllda av alla de iakttagel-
ser de gjort om hans utseerlde och sätt. Men just
nu sågo de knappast upp, medan den varma mjöl-
ken strilade mellan deras fingrar. Längst borta i
den skumma ladugården stannade Tord. Han såg
den välkända synen av blanka, bruna kroppar, sorg-
modiga milda ögon, käkar som långsamt rorde sig.
Huvudet framför honom med de krökta hornen
hade fått ett djupt rött blodigt sår. Kanske hade
djuret skaft sönder sig under natten.
  Han undersökte saret noga, strök vänligt upp-
muntrande den silkeslena huden och mötte de
sorgsna ögonen som stodo så stilla inne i huvudet
på kon. Det var något i denna oföränderliga blick
som plötsligt grep honom. Och han förstod med
ens att på denna natt hade något förändrats. Nyss
hade han erfarit en oerhörd frid, den frid han alltid
längtat efter, men nu inför dessa bruna blickar vek
friden undan. Det hade blivit ett hål i den vackra
morgonen, ett blodigt h#l som på djurets huvud.
Ett ]iv hade han tyst skavt sönder. Det #ar slut
nu. Och han var inte Iycklig.
  Han lutade sig mot det bruna huvudet och brast
i sakta gråt. Det var så gott att få gråta. Han
kun#e inte minnas när han sist grät. Han #ödde
sin kind mot kons mule. Den var fuktig och varm.
Då tänkte han på hur han vilat i sin moders hand
och hur den varit som en stor och skön nejd, ett
helt landskap. Djurets värme nu tröstade honom
också. Han hörde hur mjölken strömmade i st#i-
vorna Ett välbekant Ijud som han sedan alltid
skulle sakna. Än en gång strök han med handen
över kons huvud. Så rätade han p# sig och gick

  På herrgarclen hade man nu vaknat. Solen flö-
dade in i rummen.

  Agda var den första som steg upp. Hon klädde
sig raskt och gick ned till hönsen. Medan hon
vandrade genom köksträdgarden, där nu på vin-
tern bara några pinnar stucko upp, som tjänat till
stöd för ärterna, trängde den vackra strålande mor-
gonen in i henne. Hon drack in luften i djupa ande-
drag Hon blev lätt av den. Gårdagens skrämsel
som kommit över henne, då hon sett Gusten stå
ute på gardsplanen, hade redan flyktat. Hon kunde
mte längre känna några riktiga samvetskval för
hans skull. Hade inte Gusten varit omgiven av sina
tre drabanter ? Flera behövde han väl inte. Men
tre drabanter ? Flera behövde han väl inte. Men
likväl var det som om en liten försagd aning sagt
henne, att han till sist ändå bara längtade efter
henne. Varför skulle han väl eljes kommit? Men
hon ville slå bort tanken. Det skulle vara alltför
svårt att nu lämna Eka.
  När hon föregående kväll sett sig i spegeln, då
hon klädde av sig, hade hon till sin häpnad märkt
en buktande linje som löpte från bröstet och nedåt.
En linje som bildade hälften av en cirkels båge. Det
var barnet inom henne som började kräva bättre
plats. Hon hade velat rusa in till Angela för att
triumferande visa henne detta nya tecken, men så
tänkte hon på hur stor Angela själv blivit och att
jämförelsen skulle utfalla till hennes egen nackdel.
Det där skulle Angela inte tycka vara mycket att
komma med. Då hade Agda småleende behållit sin
upptäckt för sig själv.
  Hon var inne i det varma, Yäl ombonade höns-
huset nu. Med moderliga rörelser grep hon en
höna i var hand och höll dem mot sitt bröst De
kacklade svagt och en smula hjälplöst, tittande på
henne med sina runda uttryckslösa ögon som icke
föreföllo större än knappnålshuvuden. En fot
raspade mot hennes hand, och hon släppte skrat
tande ned dem på golvet. Tuppen, en präktig vit
en, flaxade trött med vingarna och klarade strupen
för att gala, men så glömde han bort det och stod
där på ett ben med små ludna ögonlock som gingo
upp och ned som om något kvalt honom.
  Agda plockade upp några varma ägg. Så här års
började hönsen värpa igen. Hon städade undan i
hönshuset, medan hon snabbt rörde sig i sin be-
kväma gosskostym. När hon efter en stund tittade
ut genom den lilla smutsiga rutan, såg hon arren-
·latorn som gick bort mot skogen.
  Hon var nära att ropa honom till sig, men så
gjorde hon det ändå inte. Han lutade sig framåt,
där han gick som om han haft en börda att bära.
  Han har det nog inte roligt, tänkte Agda då
medlidsamt.
  Hon blinkade mot solen, när hon kom ut från
hönshuset, och tog upp litet snö i sina händer och
tvättade av sig. Kylan fran snön kom hela hennes
kropp att spritta till av vaknande välbehag. När
hon åter gick upp för gången, stannade hon som om
hon fått en stöt för bröstet vid åsynen av Eka.
  Jag kan inte lämna det, tänkte hon ängsligt
Redan älskade hon Eka. Därinne vilade nu hennes

kära Angela i sin säng. Hennes hjärta fylldes av
ömhet. För henne var Eka Angela, och hon kunde
inte skiljas fran dem. Man kan inte draga sin hud
av sig. Ty så skulle det kännas att nu gå sin väg.
Hon vandrade ned i parken under de stora träden.
Allt var så stilla och högtidligt som om parken
idag firat någon minnesfest. Alla träd voro som
Agda fyllda av väntan. i#nnu gömde de hemlighets-
fullt sina knoppar under barken. Om ett par ma-
nader skulle träden stå här gröna, regnande av frö-
mjöl som skulle göra gångarna gula och lätt vita
Om ett par månader bara skulle Angelas nyfödda
barn skrika inifrÅn byggningem Då skulle hon
kanske glömma Agda. Men då skulle också Agdas
eget barn börja röra sig i hennes sköte. Denna
morgon tyckte hon att allt omkring henne väntade
med henne på nya under och en ny salighet. Inom
sig hade hon ju redan beslutat sig att stanna på
Eka. Därför kände hon trädens och markens vän-
tan som sin egen.
  Angela hade ännu inte dragit upp rullgardinen.
Hon hade bara vänt litet på huvudet och sett att
solen Iyste på #ardinens mörkblå botten. Men så
hade hon åter krupit ihop i bädden och lagt huvudet
mot kudden. Den varma bädden höll henne kvar
med all makt. Den lilla gropen efter hennes huvud
i kudden drog huvudet bakåt. Hon kände en dåsig
ro som var som en för]amning. Hennes ögonlock
voro tunga, ögonen ännu fyllda av natt och mörker.
  DÅ spratt hon ofrivilligt till. Benen krökte sig,
armarna sträcktes krampaktigt ut. Barnet rörde 3ig
inne i henne. Vände det på sig? Sträckte också d#t
ut små domnade armar och ben? Hade det kanske
sovit gott som hon under den långa natten? Men
inom henne var ju alltid mörker. Den lilla sov väl
en enda lång natt som räckte nio månader. Ett
leende kom i Angelas mungipor. Så stönade hon
svagt. Det kändes som barnet sparkat mot hennes
bukvägg med små hårda och kraftiga hälar. Det
gjorde ont. Hon vred sig på sidan. Men det
hjälpte inte. Den lilla otäcka ungen fortsatte sin
morgonpigga lek.
  Angela orkade inte stiga upp. Hon log inte
längre. Det gjorde ont som om det där levande
inom henne höll pa att sl# henne i bitar. Hon för-
sökte sluta ögonen och somna om. Men det var
omöjligt. Det var besynnerligt att inte ha någon
makt över sin egen kropp. När hon för tvenne
månader sedan för första gången känt barnet röra
sig inom henne, hade hon varit överlycklig, häpen
som inför ett under. Men en sak som ofta up#
repar sig blir ju inte längre något under. Den kan
bli tröttsam.
  Angela hörde inte att Agda kom in i rummet.
Inte förrän rullgardinen med en smäll farit i luften,
öppnade hon plågad ögonen och fann Agda, en ung
pojke, sitta och dingla med benen p# hennes säng-
kant.
  -God morgon, Angela, sade Agda glatt.
  Morgonens friska luft var omkring henne. Hon


hade snö på skorna. ogonen blänkte. Hennes hand,
d# hon nu strök den över Angelas panna och kind,
var l#all som is. Angela drog sig undan en smula.
-Hur är det, Angela? frågade Agda leende.
  -A, barnet-det för ett sådant liv, svarade
Angela trött och utan att besvara leendet.
  -Du må tro det är en härlig dag, pratade Agda
p#. Jag var nere hos hönsen. De äro också litet
morgonsömniga, som du, Angela. De äro Ijumma
under vingarna och blinka mot en. Men de ha
värpt. Se härl
  Och Agda öppnade handen och visade ett par ägg
hon hade med sig.
  -Lägg dem där på bordet, sade Angela.
  Hon brydde sig inte om äggen. Tanken p#å att
äta dem sedan till frukosten, kokta eller stekta, gav
henne äckel. Agda böjde sig frarnåt och fattade
med armen om Angela. Hon ville kyssa henne. Men
för första gången vred sig Angela otåligt undan.
Hon orkade inte kyssas. Hon längtade inte efter
smekningar. Hennes kropp var i uppror, emedan
ett barn rörde sig inom den.
  Agdas ögon blevo ännu svartare än de brukade
vara. Slappt lossade hon sin arm och drog bort den.
  -Du vill inte, Angela? sade hon undrande och
sårad.
  -Jag är trött, mumlade Angela.
  Men Agda förstod henne inte. Hon hade ju själv
ännu inte känt sitt barn röra sig inom henne. Mor-
gonens skönhet som hon nyss så innerligt upplevat
ville slockna, därför att Angela inte tryckte sill
mun mot hennes. Hon hade hållit sina läppar i
beredskap för denna kyss. Det var som om hon
likt en blomma bevarat den tidiga dagens dagg
kvar på dem och nu väntat att Angela skulle dricka
in den i sin kyss.
  Men i detta ögonblick kände Angela ingenting
för Agda. Hon betraktade henne med en främman-
de och litet missnöjt trumpen blick som om denna
unga kvinna i pojkkläder varit henne helt och hållet
obekant. När hennes sinnen inte orkade flyga till
mötesl emedan de voro upptagna av annat, tycktes
hon också vara tom pa kärlek.
  Vad ha vi giort, hon och jag? tänkte hon miss
belåtet. Jag har legat i hennes armar, vi ha tryckt
munnarna mot varandra, våra kroppar ha smekt
varandra. Vad var det för en besynnerlig lek?
  Agda satt alltjämt kvar på sängkanten. Hon
kunde inte förmå sig till att gå sin väg. Oroligt
betraktade hon Angelas ansikte som hoppades hon
ändå till sist spåra en Ijusning i det. Men Angela
hölls fast i ett krampaktigt tag av det lilla stor-
mande barnet. Hon ryckte till, då det rörde sig
alltför häftigt. Hon bet sig i läpparna-dessa
läppar som skulle kysst Agda,
  -Ja adjö da, sade Agda och reste sig långsamt,
i det sista spanande efter en glimt av ömhet och
värme.
  Angela mumlade n#got. Då gick Agda in till sig.
Men knappt hade Agda gatt, förrän tyngden kring


Angelas hjärta lättade. Hade barnet då bara velat
göra sig påmint och brukat alla medel därför?
Angela hade ibland under denna tid nästan glömt
bort att hon var en blivande mor. När hon vandrade
med Agdas arm omkring sitt liv, hade hon åter
blivit till en helt ung flicka som njöt av sin första
förälskelse. Men nu skulle hon föda snart, och hon
skulle rnte längre ha tid för Agda.
  Angela steg upp och gick fram till fönstret. Solen
Iyste henne i ansiktet. När Angela tog mot rutan,
var den redan varm av solskenet.
  Det skarpa Ijuset kom den ocksa att förefalla gra
så att Angela såg gårdsplanen och parkens träd som
i ett svagt dis. Det ingav henne en känsla av
skräck, som om hon varit rädd för att hennes ögon
blivit svaga. Hon visste inte varför, men hon kas-
tade en blick på arrendatorsbostaden och förvanade
sig över att huset verkade sa tyst och slutet. För
ett fönster var till och med rullgardinen nere.
  Angela började klä pa sig. När hon kom til#
klänningen, fann hon att kragen lossnat. Hon kunde
inte ta på sig klänningen så. Det skulle se slarvigt
ut. Hon letade efter en trådrulle i sitt syskrin, men
hittade inte den rätta. Då mindes hon att Agda
tagit den föregaende dag.
  Alltid Agda, tänkte hon, men förvanade sig själv
över sitt eget misshumör.
  Då öppnade Angela Petras dörr och steg in.
Petra satt i en penjoar framför spegeln och
borstade sitt har. Hon såg Angela i spegeln, och
ett blitt leende for över hennes ansikte. Hon blev
glacl. Det var så sällan Angela numera kom in till
henne.
   -Har du någon tråd? frågade Angela och höll
upp klänningen med den lossnade kragen. Jag
måste sy till den här.
   -Kom hit, jag skall hjälpa dig, svarade Petra
genast.
   Hon tog klänningen ur Angelas händer, sökte
hastigt upp nål och tråd i en av toilettbordets lådor
och började med en viss iver sy. Angela slog sig
ned vid fönstret. Hon var i underklänningen, och
hennes bara armar Iyste i solen. Hon såg tankfullt
på Petra. Så hjälpsam hon var! Och så vacker! Det
kastanjebruna håret föll fram över hennes panna.
Genom det tunna tyget syntes också hennes armar
vita och runda-en ung kvinnas armar. Ocb Petra
var ändå inte ung längre.
   Medan Angela satt där tyst och väntade, kom
det en frid över henne. Det var samma Ijuvliga frid
som morgonen bringat Tord, d# han st#tt p# sin
trappa och sett solen höja sig över trädtopparna på
andra sidan sjön.
   #dele var död, och hennes död hade fört friden
med sig till Eka. Men det visste JU inte Angela
Friden fanns här i rummet där Petra drömt om
natten. Hennes bädd var oordnad. P# en stol
hängde några kläder. Ett par nyputsade skor
blänkte. I fönstret blomrnade en vaxt i kruka. De
höllo sig tysta. Petras fingrar smekte lätt över


tyget pa Angelas klänning. Hon tyckte om klän-
ningen, därför att den slutit sig om Angela, men
hon såg inte på Angela. Hade hon gjort det skulle
hon fått se att Angela log. Nu kände hon inte
längre barnet röra sig. Allt var stilla inom henne
och omkring henne. Det gamla Eka, som dessa
veckor varit som förvandlat, hade åter sänkt sig
omkring dem. Där furmos åter bara Angela och
Petra. Petra sydde. Angela log och såg pa henne.
Nerifrån salen hördes klockan slå nio. Ljudet av
klockans röst, s# förtroligt för Angela, ökade
hennes välbefinnande. Denna ro kände hon aldrig
tillsammans med Agda. Agdas beröring sände il-
ningar igenom henne. Hjärtat klappade. Blodet
sköt upp i vågor i hennes ansikte.
   - Nu är det färdigt, sade Petra och lade sy-
sakerna ifran sig
   Men Angela tog inte klänningen. Hon #etrak-
tade Petras knän som om de varit en tillflykt för
henne. Och plötsligt omfattade hon dessa knän
med en snabb rörelse, lutade sig fram och såg upp
i Petras ansikte.
   -Du håller väl av mig som förr, du är inte ond
på mig? viskade hon som om hon varit rädd för att
hon nu, utan att hon märkt det, skulle kunna ha
förlorat något.
  Petra gav till ett litet rop
   Så satt hon stilla och l;ände Angelas händer emot
sig.
  Det var så länge sedan. Hon darrade litet och
blev blek.
  -Och du? svarade hon lågt.
  Men Angela sade ingenting. Alltjämt leende
lutade hon sitt huvud mot Petras bröst. Och då
kände hon igen, hur barnet rörde sig mot hennes
kropps väggar.
  -13arnet är här, mumlade hon leende och med
slutna ögon.
  -Ja, sade Petra. Barnet är här.
  Hon visste inte själv riktigt, om hon menade
Angela eller det liv som fanns inom henne.



XXX.

  Samma dags morgon, medan Adele Silfverstjer-
nas döda kropp fortfarande låg där i krum framför
trappan inne i den skumma arrendatorsbostaden,
steg ett märkvärdigt sällskap av vid Ekhults lilla
station. Stationsinspektoren stirrade häpen på de
ankommande. Vilka voro nu de här? I går hade
de fyra unga herrarna kommit, och dem kände han
ju igen. Men det här sällskapet visste han sig aldrig
ha sett. Utlänningar ? Förmodligen. Han hörde
några ord på tyska och var nu säker därpå.
  Under det att taget rasslande for vidare, gingo
de anlända upp mot stationshuset. Solen brann i
svajiga damhattar, och vinden tog fast i flygande
kjolar. Det var tre damer, en liten mager man och
två små barn, mörkhyade och med svarta lockar.
Ingen var dem ti]l mötes, och de började sins emel-
lan ett ivrigt och hetsigt samtal under livliga åt-
börder. En av dem, en yppig mörk ung skönhet av
orientaliskt sensuellt utseende, synbarligen ett par
#r in pa trettiotalet, åtföljd av en annan dam, som
var av alldeles samma svällande och nästan assy-
riskt brunstiga och köttsliga typ, men mycket mog-
nare och säkert inemot de femtio, om hon icke
redan uppnått dem, närmade sig stationsinspek-
toren och förklarade, livligt understödd av den
äldre, på ganska god svenska, att han måste skaffa
dem ett åkdon.
  Han skickade då en pojke till en skjutskarl han
kände, och snart körde en rymlig släde fram. Här
stuvade de nu in sig, låtande sina kappsäckar tills
vidare stå kvar p# stationen. De bada barnen små-
snyftade, där de sutto utplanterade i olika knän. Den
magre lille herrn hade under hela tiden lett försynt
och tegat inför de bägge damernas ordrika svada,
liksom gömmande sig bakom den tredje damen,
uppenbarligen llans fru, en liten tjock rulta, som
verkade ungefär trettioåtta år, men förmodligen
också kunde vara åtskilligt yngre och som kastade
komiskt koketta och livliga blickar omkring sig
ur ett par runda ögon. Nu klev han upp på l)ak-
sätet bredvid kusken.
  -Till Ekered, skrek den unga mörka trettio-
tvaåringen i gäll falsett.
  -Till Ekered, skrek den svarthylta fyrtioåtta-
aringen lika högljutt, men med en grövre, full-
tonigare röst.
  Så bar det iväg. De foro förbi gåstgivargården,
där Kiss, Gusten, Stellan och Elias ännu slumrade
sött bakom fällda rullgardiner med var sin vin-
butelj på var sitt nattduksbord. Sedan började sam-
talet och de nästan vilda gesterna p# nytt.
  Det var Rosita Sanchez och grevinnan Lotty von
und zu Sauss som p# detta sätt anlände till Sverige
och Småland. De hade plötsligt blivit utvisade från

Berlin såsom varande i]la beryktade utländska även-
tyrerskor, drivande för dylika subjekt förbjudna
näringsfång. De hade anat denna utvisningsorder
ganska länge och konfererat mycket om den hotan-
de faran med Gusten. Om denne huvudstupa givit
sig av till hemlandet, var det icke allenast för att
förmå sin kvasiförmyndare, den påtänkte riksmar-
skalken Carl Fredrik Ehrencreutz, att lossa på
pungen och därigenom möjliggöra det fastighets-
inköp, som ansags komma att trygga såväl bordel-
len och rendez-vous-huset Pasiphaë som kabare
Svenska Lösen. I första hand var det för att
genom sina vänskapliga förbindelser i utrikes-
departementet och med den gemytligt solvargs-
grinande och kvinnoälskande tyske ministern baron
Musius söka åstadkomma att damerna Lotty och
Rosita för den närmaste framtiden skulle kunna
känna sig säkra i Berlin och erhålla garanti för
att ostörda av myndigheterna få fortsätta och ut-
vidga sitt etablissement. Strax efter det greve
Gusten och de andra herrarna farit, hade damerna
emellertid på nytt kallats upp till polisen och fått
order att inom tjugufyra timmar ge sig i väg. Deras
energiska protester och tal om att de skulle be-
klaga sig hos den svenska regeringen och det tyska
sändebudet i Stockholm, med vilka de hade de
intimaste relationer, lämnades utan avseende och
betraktades som löst och löjligt prat. I största hast
tvungos de att packa ihop det oundgängligaste, an#
modande Bel] von Wenden att godhetsfullt reda
upp resten av deras affärer samt för deras och-
Gustens räkning fortsätta och, om nödvändigt, av-
veckla rörelsen, till dess Gusten i Stockholm hunnit
ställa sakerna till rätta, så att de alla kunde åter-
vända och med friska krafter ta upp arbetet igen
De g]ömde inte hennes elaka leende da hon lovat
det. Då de visste att greven med Stellan och de
övriga först begivit sig till Eka för att försöka f#
tag i Agda och Frideborg, som befunno sig där
hade de naturligtvis också genast beslutat sig för
att fara dit. På tåget hade de träffat ett ryskt
judiskt herrskap Diamant, vilka också bli#it drab-
bade av utvisningen och som märkvärdigt nog
lil#som de själva skulle stiga av vid den lilla järn-
vägsstationen Ekhult i Småtand. Världen var i
sanning galen och förvirrad, men mitt i den toki#a
förvirringen ägde de Iyckligaste sammanträffanden
och möten rum.
  Rosita och Lotty hade förut träffat fru Diamant
Hon hade i hemlighet några gånger, när hon varit
i penningförlägenhet för att kunna likvidera en
modehusräkning eller när hon helt enkelt velat be#tå
sig ett litet äventyr i #erhet för upptäckt och
följder, besökt deras rendez-vous-avdelning. Och
när de nu möttes på tåget, gjorde hon många små
miner och lade sina knubbiga fingrar på läpparna
upprepade gånger för att göra begripligt för dem
att hon inte ville att hennes käre man skulle f# nys
om var de hade träffats. Hela resan hade de varit
tillsammans, och strax i början hade fru Diamant


förvånat dem med att med flytande tunga-hon
var fantastiskt talför-berätta att de hade ytterst
fina släktingar i Sverige på det stora godset Ekered
i provinsen Sm31and, en Frau Rittergutbesitzer
von Pahlen, geboren von Levin, och att de voro på
resande fot dit. Så smaningom kom det ju fram
att de egentligen inte voro släkt vare sig med von
Pahlens eller med #von Levins#, utan egentligen,
och på ganska lån#t håll, med #von Rosenrauchs#.
Emellertid hade fru Diamant sänt ett brev till fru
Betty von Pahlen och var säker på att de skulle bli
mottagna på Ekered och få bo där, tills de hunnit
ordna för sig ordentligt. Herr Diamant som kallades
doktor och som tycktes vara en driftig affärsman,
hur späd han än verkade, hade före kriget varit i
Sverige och då sammanträffat med sina Rosen-
rauchska släktingar. Allt skulle säkert Iyckas för-
träffligt för herrskapet Diamant. Lotty och Rosita
Iyssnade ivrigt till namnen Ekered och von Pahlen.
De sågo en ödets fingervisning i att Diamants skul]e
till denna bestämmelseort. Och så beslöto de att
gripa tillfället i flykten och försöka genast komma
in hos familjen på Ekered tillsarnmans med Dia-
mants. Alltid skulle det sedan gå ledigt att få tag
på greve Gusten och de andra, Stellan, Agda och
Frideborg.
  Mellan Rosita och Lotty kröp fru Diamant sam-
man, gonande sig i värmen från deras pälsar. Hon
såg ganska konstig ut. En lockig kortklippt peruk
av rödfärgat hår slöt si# om den låga, nästan
djuriska pannan. Näsan, spetsig och oväntat skarp
mellan de runda kinderna, sköt ut över en mun
med sinnligt mjuka iäppar som lätt logo och tyck-
tes forma sig lika gärna till ord som till mum-
sande kyssar. Barnen sutto i hennes knä: en pojke
på fem år, redan med glasögon framför sina
klipska ögon, och en liten flickunge på tre, som
kallades Golde, men var blå i ansiktet a# trötthet
och kyla. Hon snyftade alltjärnt som trodde hon
sig ha fallit mitt in i ett fiendeland. Härför fick
hon en snabb örfil av sin goda mor, varefter hon
strax slutade upp med gråtandet och i sin tur rätt
kraftigt nöp sin bror i benet. Då stärnde denne
upp ett skrik, varpå han också ögonblickligen fick
en örfil. Men eftersom han var gunstlingen, var
också denna örfil #etydligt mindre hårdhänt. Sedan
sutto de båda barnen och stirrade tjurigt p# snön.
Rosita Sanche#, klädd i en präktig chinchillapä#s
som gjorde hennes former än mer voluminösa ocl
med, nedtryckt i pannan, en liten tocque, som bars
uppat mot rymderna av en väldig röd fågelvinge,
såg sig omkring med stora dystra ögon. Hon fann
detta små#ändska landskap, där hon dock vaxt upp,
»alldeles förbannat». De borde genast fortsatt till
Stockholm och inväntat Gusten där. Vägen upp
genom Småland hade dock väckt vissa minnen hos
henne, och lättrörd som hon var hade hon ömsom
gr#tit Ijuva och välgörande tårar och ömsom skällt
på Lotty som glömt hennes charmantaste klänning i
Berlin Lotty Sauss frös som barnen. Hon var


glad att hon lagt tillräckligt med rouge pa kin-
derna och läpparna, innan hon steg av tåget, så att
hon vid framkomsten inte skulle se blå ut i ansiktet
som den lilla Golde. Hennes sköna österländska
ansikte som kunde verka så spotskt och hög#raget
- marmorblekt var nu lika skärt som crepe-de-chinet
under hennes kolossala svarta hatt som hade ett
brätte som en svällande bölja och en prunkande ros
fastsatt vid sidan på ett mystiskt sän, som om den
blåst dit från något blomstrande persiskt rosenträd.
   Nu körde de förbi handelsman Nilssons bod och
häcken kring Eka gard. De kunde skymta tegel-
taket mellan träden och parken.
  - Vad är det här? ropade Rosita och vände sig
häftigt mot kusken.
  Da hon fick höra att det var Eka, började hon
av alla krafter dra i tömmarna vilka som tva raka
streck spänt darrade över deras huvuden.
  -Ptroo! Ptro! hojtade hon. Min moders gard!
Ack, min goda moders gård!
  -Håll käften, sade Lotty sammanbitet. Vad
bråkar du om?
  Fru Diamant som ingenting begrep skrattade
som en skata. Barnen som nu sågo en utsikt till
att snarast fa komma ur släden började skrika igen
och sparkade pa damernas höga eleganta kängor
med små obarmhärtiga hälar.
  - Stanna! Ptro, ropade Rosita med gråten i
halsen.
  Kusken drog lojt in tömmarna.
  - Na, vänd da och far fram till slottet, sade
Lotty befallande.
  Kusken grinade fryntligt, vände släden och for
in genom Ekas grind. När de svängde upp på
gården såg sig Rosita omkring med nyfikna ögon
Här var alltså hennes moders hem. Hon hade, när
hon någon gång tänkte på det, föreställt sig det
mera präktigt, kanske palatslikt. Hennes fantasi
byggde så gärna skimrande sagoslott. Men den
bruna byggnaden med sin glasveranda, gårdsplanen
som glänste av snö, parkens gamla träd som fläck-
vis voro svarta där snön töat bort gjorde på Rosita
ett intryck av sedan länge nästan förgäten svensk
fattigdom och ödslighet. Hon gjorde en grimas av
missräkning, och ögonen blevo hårda. Det var lika
så gott att hon inte tillbringat sin barndom här.
Vad skulle hon då haft för framtidsutsikter? Och
som i en vision såg hon för sig en ung flicka av
sällsam skönhet, hon själv, ila trippande över går-
den med det korpsvarta håret sedesamt slätkammat
och iförd en rutig grov bomullsklänning. Nej, det
hade inte varit något för henne, Rosita Concepcion
Pepita Jimenez Sanche# Lager. Här hade en gang
fru Laura Lö#venström släppt lös de vilda hundarna
på hennes far zigenaren. Det visSte ju inte Rosita,
men hade hon fått vara vittne till det, skulle hon
helt säkert funnit det rättvist. Så jagar man bort
skojare och lösdrivare. Så hade man kört bort
dem själva nyss, och hon hade riktigt beundrat
de tyska polisofficerarnas bestämdhet och stram-

het mot de förförelsemedel som hon sökt bölja
fram.
  Släden stannade framför glasverandan. De dröjde
kvar i den, väntande att nagon skulle komma ut
  Inne på Eka sutto de vid sin frukost, då de med
ens hörde trampet av hovar och medarnas gniss-
lande på gården. Frideborg sprang till fönstret och
kikade ut bakom den tunna gardinen. Till sin
gränslösa överraskning upptäckte hon Lotty och
Rosita, sin nyförvärvade halvsyster och mor, och
ännu ett par andra. Av den lille gossen såg hon
bara ett par stora glasögon.
  Hon slog ihop händerna i sin häpnad. Långsamt
kom hon tillbaka till frukostbordet.
  - Nu äro de här allesammans, sade hon och
sjönk ned på sin stol, matt i benen.
  -Vilka da? Vilka är det som kommit?
  Petra tittade hastigt upp. Ett Ijust skimmer
dro#de annu över hennes panna efter det där ögon-
blicket, då Angela vilat i hennes famn på mor-
gonen.
  Frideborg stammade av upphetsning. Hon mådde
inte väl av den, och hon trevade med händerna
nedåt sin kropp som behövde hon skydda den.
  -Rosita och Lotty, sade hon äntligen suckande
  De andra stirrade pa henne utan att riktigt fatta
vad hon sagt.
  -De. . . de sitta därute i en släde, pustade Fri-
deborg.
 Så blev det tyst vid bordet. Ingen förmådde sig
till att stiga upp och gå ut och välkomna dem.
Petra tänkte på hur besynnerligt det var att Fride-
borg och Agda tycktes dra alla dessa främmande
fåglar till det förr så lugna Eka. I går anlände
plötsligt deras män och deras vänner, i dag kommo
dessa Lotty och Rosita neddimpande.
  #ntligen steg Petra upp och gick ut genom dör-
ren. De andra följde henne. GlasYerandan blixt-
rade som ett fyrverkeri i solen. När Petra syntes
på trappan blev det rörelse i slåden. Lotty var först
ur den. På styltaktigt höga klackar vaggade hon
fram i en kort taftkjol, som kom de vålformade
benen att synas ända l#ngt ovanför de höga, halv-
vägs till de runda knäna gaende kängskaften av
utsöktaste handskskinn, raffinerat snörda på sidan
och utskurna upptill, där eleganta tofsar hängde
ned. Under den stora hatten, som kastade blå och
hemlighetsfulla skuggor över hermes kinder och
runda kraftiga haka, steg hon nonchalant uppför
trappan. Hon grep skrattande Agda i kragen, och
en glimt av beundran skymtade i de stora svarta
ögonen.
  -Du, pojke där, sacie hon. Presentera mig för
våra släktingar.
  Hon bugade nu graciöst for Petra och Angela
och gav Frideborg vårdslöst en liten klapp p#
kinden
  -Ja, här äro vi, sade hon. Få vi komma in?
  Men innan hon sagt ut orden, var Rosita som en
Yårstorm över dem. Snyftr#ingar och sma hisnande

skratt stego som en vårbäcks fall upp ur hennes
l#ullriga barm som liknade det frambuktande bröstet
på en stor fågel. Angela kom mitt i sin förvirring
genast att tänka på zigenaren. Så hade han en gång
kommit med sin fiol till Eka, som Rosita nu, med
sina lockande brösttoner. Det hade blåst ostyriga
vindar kring hans hår, som nu kring Rositas hatt
med den Iysande fågelvingen. I hans följe hade
va}it oro och förbjuden kärlek. Och kring hennes
dotter Lottys kjortlar var ett prassel som av solyra
löv och en årucken maskerads glittrande paljetter
och en berusande åoft av parfym och älskogsberedd
kvinnokropp från kärlekens kamrar.
  Rosita slöt Frideborg till sitt bröst, eller sina
bröst, c.ch kysste henne duktigt på den röda
munnen.
  -Mitt barn! Min flicka! sade hon suckande och
hö3de ögonen mot him]en.
  Men denna pose av madonnamoder passade henne
icke. Det låg plötsligt falskhet i de blänkande ögon-
vitorna, och man såg med ens hur gammal hon
var under det pålagda sminket, då det skarpa Ijuset
föll på hennes ansikte.
  Obehagligt berörd, hälsade Petra på fru Dia-
mant och hennes man.
  -Fru doktor Diamant, sade Rosita med en
min som om dessa voro några de redan kände eller
måste känna till.
  Petra förde dem in i matsalen och bad den ny-
fikna Mat ta in varmt kaffe.
    - Ack, min mode#s rum, sade Rosita.
    Petra undrade inom sig vad Laura Löwenström
   skulle tyckt om denna svällda dotter. Man kan
   ibland vara glad åt att man slipper ställas ansikte
   mot ansikte inför hur det man själv skapat har ut-
   vecklats.
    Mat kom inilande med kaffekannan. Hon gick
   från plats till plats och hällde i kopparna, medan
   hennes pigga ögon granskande foro över hattar och
   kläder. En sådan prakt hade hon aldrig skådat.
   Barnen, som b]åste i fingrarna och stampade i
   golvet med sina sma kalla fötter, fingo stora glas
   mjölk. Men de grinade illa åt den, och fru Dia-
   mant beställde då in te åt dem. Ur sin vä'ska tog
   hon upp en liten flaska körsbärslikör och till Petras
   förfäran gav hon nu barnen en klunk var av den
   söta, milt hetsande drycken. Själv satte hon glatt
   flaskan till munnen och skulle druckit ur den, om
   inte Rosita ryckt flaskan if rån henne och med girig
   iver svalt resten.
    -Det är så kallt# sade hon med en ursäktande
   blick på Petra.
    -#7arför ha ni kommit hit? frågade Frideborg
   näsvist.
    Inte heller hon tyckte om att se dessa tv# damer
   på Eka, så dotter och halvsyster hon #ar till dem.
   Mycket mer än i Berlin, där så gott som ålla kvin-
   nor i vissa kvarter Yoro som de, märkte man här
   vilka tvivelaktiga affärer de i årtionden m#ste ha
   sysslat med. De voro stämplade av dem.


       -Vi äro utkörda från Tyskland, svarade Lotty
      hjärtligt skrattande.
       -Ja, det kanske inte var en dag för tidigt.
       Frideborg ]og.
       -I går voro Stellan och Gusten med hela sitt
      pick och pack här, fortsatte hon vårdslöst. Tysk-
      land tycks ha nog av att härbärgera sin egen tross
      med byråskrivna marketenterskor och schöne
      Buben.
       Lotty brydde sig inte om den grova förolämp-
     ningen, utan fortfor att skratta lika hjärtligt.
       - Du är dig lik, sade hon. Men Gusten har ju
     rest upp för att klarera allt det där.
      - Och hon ? fragade Frideborg och gjorde en
     antydan p# fru Diamant.
      -Det är en släkting till frun på Ekered, sva-
     rade Lotty. De veta att familjen skulle komma. Har
    du inte hört om det då?
E     _ Inte ett dugg, sade Frideborg med stark över-
    tygelse.
      Fru Diamant som förstod att de talade om henne
    skakade leende på huv#ldet. Hon begrep inte ett
    ord svenska. Det retade henne att hon inte kunde
    prata med de andra. Hon fann Eka ganz nett.
    Hennes man skulle komma att reda sig bättre här
    i landet, eftersom han både förstod och talade litet
    av språket. Plötsligt började hon gräla på honom.
     Hennes gälla röst skar genom rummet. Lotty
    och Rosita som ganska väl uppfattade hennes ryska
    ordström logo roade. Hon bar en Ijusgrön klän-
ning illa passande till resdråkt, ömtålig som den
var. Den var sydd efter det senaste lätt krigiska
modet med tränsar och silkessnören över bröstet som
på en husaruniform. Den kom henne att se ut som
en något åldrad Regementets dotter. Hade hon haft
en liten trumma hängande i en snodd pa magen,
skulle det gjort munderingen fullständig. Men i
hennes röst tonade både trumma och trumpetstötar.
Petra undrade i tysthet åter vad Betty skulle säga
om de, trots vad som uppgivits, säkert oväntade
gästerna. Själv hade hon aldrig hört talas om dem.
Men ;udar ha ju alltid släktingar kringströdda över
hela jorden. Doktor Diamant tillade ingenti,ng till
vad hans fru sade. Tydligen fann han det inte rad-
ligt. Han såg med generade blickar på de andra
vid bordet och hjälpte med nästan kvinnlig ömhet
sina barn till rätta.
  Man steg upp och gick ut i salon¢en. Lotty slog
sig ned i soffan och klappade med en hand tung
av ringar Petra på knäet.
  -#li säga väl du ti]l varandra, föreslog hon
glatt. Du Petra, vi äro ju dock köttsliga anför-
vanter, ganska nära till och med, och av samma
blod.
  -Och jag får väl vara med i duskapet, Petra,
mumlade Rosita. Vi två äro ju köttsliga kusiner.
  -Visst, kära Rosita och Lotty, svarade Petra
vänligt och tyckte nog att båda två s#go mycket
köttsliga ut.
  Då och då kastade Lotty och Rosita ögonen på


Angela. De voro säkert förvånade över den unga
flickans tillstånd.
  Släden utanför pa garden hade kört mllt nagra
varv. Kusken hade ännu inte fått sin betalning och
väntade på den med småländsk tyst envishet.
  Herrskapet Diamants tittade ut genom fönstren,
upptäckte kusken och erinrade sig plötsligt att deras
egentliga mål var ett annat #,slott». Då togo de
hastigt och lustigt farväl, frun kastade in barnen
i släden, och de körde därifrån, under det Rosita
och Lotty ännu inte förm#dde slita sig från sina
bekväma platser i Ekas salong.
XXXI.

   -Få vi gå upp på era rum? sade nu Rosita till
Frideborg och Agda. Jag måste tvätta mig.
   Agda och Frideborg följde de bada egendomliga
damerna uppför trappan. Petra och Angela s#go
på varandra och brusto i hjälplöst skratt.
   -Vad skola vi göra med dem? ftågade Petra
kvävt.
   I detsamma ringde telefonen. Petra sprang dit.
Det var Betty. Hon talade med så låg röst att Petra
knappt kunde uppfatta den. Det var tydligt att
Betty var rädd att nagon sku11e Iyssna till vad hon
sade.
   - Nu ha vi invasionen här, hörde Petra henne
säga, med den för Betty ovanliga stämman. Du har
sett dem? Jag har aldrig fått något brev från n#-
gon fru Lubba Diamant, Petra. Tyska brevcen-
suren måtte funnit det misstänkt, Vad skall jag
göra med dem ?
  Betty frågade alldeles som Petra nyss förut. Det
var tydligt att hon var överväldigad av besöket.
Petra fick av Betty bekräftat att Diamants voro
avlägsna släktingar till familjen Rosenrauch. I
telefonen uppfångade hon Bettys suckar. Så ringde
Betty av.
  Uppe i Frideborgs rum var ett sorl av skvalande


      vatten och röster. Rosita Sanchez stod mitt på
  golvet och tor#ade kraftigt sina händer. Ocksa hon
      hade blixtrande ringar, och Frideborg, som väl
    mindes dessa underbara ringar, ty vid var och en
  av dem häftade någon sällsam historia om en under.
    bar älskare, som Rosita utförligt hade skildrat,
    stirrade på dem med Iystnad i ögonen. Lotty hade
       tagit av sig taftklänningen och slängt den pa
   sängen. Med små suckar av vällust lät hon vattnet
       skölja över sina vackra armar. Byxorna av fin
 batist slöto sig stramt om de präktiga höfterna. De
   föllo i små veck ned mot knäna där de voro genom-
    trädda med sidenband som voro knutna i rosetter.
      Benen hårt snörda i dessa våldsamt höga, tofs-
      prydda promenadkängor av smidigt gratt handsk-
  skinn med jätteklackar och utskuren krage av blän-
skinn med jätteklackar och utskuren krage av blän-
kande lack, som trängde nästan upp i knävecken,
voro praktfulla där de otå]igt rörde sig framför
tvättbordet. När Lotty nu vände sig om famlande
efter en ren handduk, blev den granna bysten ovan-
för korsetten synlig, också den inhöljd i batist med
sidenband i små rosetter. Hon fyllde rummet med
en frän och hetsande doft av elegant demimondedam
på resa. Men hennes mörka sällsamma ansikte med
de härliga svarta ögonen, det blåsvarta håret som
f#ll kring öronen, näsvingarna som vidgades, mun-
nens nästan grymma blodröda läppar som ibland
blottade de starka vita tänderna, kom henne att
likna en zigenerska på flykt som har natthimlen
och stjärnorna till vänner och markens vajande gräs
till huvudkudde. Hon såg sig spanande om efter en
beundrare till all denna skönhet, och då hon varse-
blev Agda som betraktade henne stödd mot väggen,
klev hon som ett of örskräckt hjortdjur ur vildskogen
fram till ett annat, mera tamt, och slog sina armar,
på vilka vattendropparna pärlade, om hennes hals.
  -Min söta pojke lilla, sade hon lågt. Minns du
våra härliga kärleksstunder?
  Agda försökte slingra sig ur hennes grepp. Hon
ville komma undan dessa sugande kyssar, som hon
alltför väl mindes och vilka för henne framkallade
bilden av sängkammaren med den breda sängen och
C#usten som pustande och smackande ar välbehag
betraktade henne och Lotty. Men Lotty var henne
för snabb och borrade in sin heta kurtisanmun i
hennes svala.
  Frideborg tittade på med glänsande blickar, kan-
ske avundsjuk: den halvnakna kvinnan med hårt
spända länder som tycktes vilja spränga det om-
givande tyget och den späde gossen som stretade
emot för att befria sig ur hennes starka grepp.
  Agda ryckte sig äntligen #ös från de fuktiga
armarna. Hon stod där framatböjd, skälvande, med
händerna knutna som till slag.
  -Låt mig vara, flämtade hon, blek i ansiktet
av vrede. Låt oss vara. Begriper du inte# Vi ha
det bra här. Vi älska Eka. Ni höra inte hit. Ni
och Gusten och Stellan komma över oss som rövare
Lotty betraktade henne till synes lugnt.
-Du borde gå tillbaka till Gustenj Agda, sade


hon sa högljutt att hennes lugn inte tycktes vara
mycket att räkna på. Jag har ju förenat er till ett
sant äkta par, och du har nu att fortsätta att upp
fylla dina äktenskapliga plikter. Varför har du rymt
ifrån honom - du med din pojkkostym? Varför
har a'u klätt ut dig, din toka? Du har ju själv gjort
dig lik dem, de där gossarna som stackars Gusten
måste dras med. Det är som om du hörde ihop med
dem. Det tycks du inte ha kommit underfund med #
  -Ack ia, suckade nu Rosita. Stackars Gusten
och stackars Stellan ! Och stackars alla deras
gossar! Man skall inte överge dem.
  Och hon öppnade armarna som om hon längtat att
fa sluta dem allesammans i sin rymliga famn, som
under ett helt långt människoliv varit så gästfri.
  -Gå er väg, sade Agda i en viskning.
  Då gick Rosita fram till Frideborg och började
Yänligt smeka henne.
  -Min lilla flicka, mumlade hon ömt, så du ser
ut! Men snart kommer den raraste lilla baby, och
jag blir mormor
  Utsikten att bli mormor tycktes emellertid inte
nämnvärt tilltala Rosita, och hon såg sig nervöst
omkring, som om hon varit rädd för att någon
kunnat hora henne.
  Agda och Lotty stodo alltjåmt mitt emot varandra.
  -Det år ditt fel, sade Agda, att jag också skall
ha barn. Det vet du sjålv hur det gick till.
  Då satte Lotty hånderna i sidorna och skrattade
ett pärlande skratt som mycket liknade Fridehorgs.
e
   föllo i små veck ned mot knäna där de voro genom-
    trädda med sidenband







  -En liten till, tjöt hon. Frideborg, Angela och
du! #r det här ett privat barnbördshus? Eller ett
drivhus för sma gurkor? A Gud, jag blir vansinnig
av glädje över den här frikostiga tillökningen i
min nya familj!
  Den vanvettiga fröjden rneddelade sig till hela
hennes kropp. Brösten föreföllo att vilja springa
ut över de tillslutande sidenbanden, det knakade
muntert i korsetten, de tunna byxorna läto låren
skymta och försvinna i ett skuggspel som av upp-
roriska vågor. Hon tog ater tag i Agda, ryckte
henne tätt intill sig och kysste henne på nytt. Men
Agda knuffade till henne med all sin styrka så att
hon flög mot sängen, mot vilken hon hamnade på
knä, alltjämt skrattande pärlkaskader.
  -Litet tystare, Lotty, sade Rosita otåligt.
#'i skrämma kanske slag på dem därnere.
  Hon menade Angela och Petra som hon blivit
ganska imponerad av.
  Då klädde sig Lotty igen och fäste en kolossa#
brosch i sin höga krage som hade ett rysch som
stack henne på kinderna.
  Ater gingo de ned för trapporna. Rosita och
Lotty ville göra en inspektionsrond p#Eka, och de
togo en promenad i parken under den bla# himlen.
Angela såg sig ibland om och förvånade sig över
att inte som vanligt upptäcka Adeles bleka spända
ansikte i något fönster. Rosita gick omkring i
hönshus och ladugård. Med igenom åren invand
tysk grundlighet genomsnokade hon allt. I ladu-

gården klev hon försiktigt omkring med högt över
knäna Iyftade prasslande kjolar. Med fingertoppar,
där de starkt manikyrerade naglarnas polityr
blänkte som av diamanter och pärlor, strök hon
över kornas huvuden. Hon skulle snavat och fallit
i gödselhögen, om inte Petra fattat tag i henne i
sista stunden. S# nära intill Petras ansikte betrak-
tade hon henne med uppspärrade nyfikna ögon,
som om hon väntat att i Petras blick fa se en
skymt av denna mor som hon blott flyktigt hade
känt och nu nästan alldeles glömt. Så suckade hon
sentimentalt och höll sig för bröstet som fylld av
outsägligt dyra minnen.
  När de kommo ut från ladugården, tittade Rosita
förkrossad upp mot solen. Sa kom hon ihag nagot,
fångade hastigt upp en puderdosa ur den dyrbara
pälsen och pudrade sig omsorgsfullt, där hon stod
mitt pa ladugårdsbacken. Hon skakade pudervip-
pan lättsinnigt i luften, och ett litet rosafärgat
moln flög omkring, spridande vällukt omkring sig.
Ett ögonblick hängde parfymernas tunga och
skarpa blomdoft i ryma'en - som ett artificiellt
och parodiskt förebud till våren.
  De andra ville nu ga in i huset igen, men Rosita
skakade energiskt på sitt huvud. Fagelvingen pa
hennes hatt tycktes vilja föra henne hän på vidare
strövtåg.
  -Bry er inte om Rosita, viskade Lotty.
  Hon sade aldrig mamma eller mor. Rosita ville
ju också att de skulle vara soln två systrar, och som
två mycket fåvitska systrar hade de ju i #ratal till-
sammans drivit kärlekens hantering. Då lämnade
de henne utanför byggnaden och gingo ensamma
uppför förstugubron. Men Rosita stod kvar. Sa
vände hon tvärt och kilade fram till arrendators-
bostaden. Här hade hon ju ännu inte varit. Vid
fönstret stannade hon och höjde sig på tårna för att
försöka titta in. Men hon skymtade bara en döds-
dyster tapet som hade ett par fuktfläckar.
  Hon hade en förnimmelse av att nagon betraktade
henne, och då hon svängde runt upptäckte hon den
lilla gumman Sara, som hon inte kände, i en fön-
sterruta mitt emot i herrgårdshuset. Med allvar-
liga blickar betraktade Sara henne. Hon anade
kanske att det var den där damen som varit
Johan von Pahlens älskarinna. Men Rosita som
tyckte att Sara såg ut som en trollpacka, en svart
en av hennes egen ras, log älskvärt försonligt mot
henne för att förtaga verkningen av de onda ögonen.
  Så gick hon till arrendatorsbostadens dörr, öpp-
nade den och steg in, som om någon bett henne
vara välkommen. Hon stängde den försiktigt bakom
sig. Det var skumt i förstugan, men Rosita ur-
skilde en trappa som ledde upp till någon övre
våning. Hon vädrade misstänksamt i luften som
om hon känt någon besynnerlig lukt. Tystnaden
gjorde henne rädd. Plötsligt upptäckte hon något
på golvet. Hon skrek till. En kvinna låg där orör-
lig framför henne, till hälften dold av ett draperi.
Långsamt, oemotstandligt dragen till detta orör#


liga stela framför sig, böjde sig då Rosita Sanchez,
Laura Löwenströms dotter, ned över Adele Silfver-
stjerna. Hon for åter tillbaka för det konstiga leen-
det på den dräptas läppar. Hon stack fram sin
varma hand och rörde vid Adele. Hon var kall.
  Rysande, men nyfikna, foro Rositas blickar över
den döda. Mitt i skräcken genomträngdes hon av
ett sting av vällust. Alltid, ja alltid hände det nagon-
ting, när Rosita Sanchez var med. Hennes levnad
hade varit fylld av brokiga äventyr. Men hon älskade
just denna atmosfär av hets, av vibrerande vällustig
spänning, där döden ofta klippte till och klippte
av, som om människornas liv hängt p# små spröda
trådar. Den här kvinnans tråd var också avklippt.
Det var ganska tydligt att hon blivit mördad.
Kanske ett kärleksdrama utspelats här i den enkla
lilla stugan! Och för blott några få timmar sedan.
Vilken Iyckträff för dem !
  Men försjunken i sådana tankar spratt Rosita
plötsligt till som stungen, med ens klart inseende
det fasansfulla i detta, som så nyligen tilldragit sig.
  Hon slängde upp dörren och rusade vilt skri-
kande över gården och kom infarande i salongen,
där de andra slagit sig ned.
  -Vad är det med dig? ropade Lotty.
  -Ett lik, galltjöt Rosita och sag sig ankla-
gande omkring på de andra som förebrådde hon
dem att hon inte blivit varnad för att fortsätta sin
husesyn och att de inte förberett helme på var de
hade sitt raffinerade skräckkabinett.
-Vem? #ar?
Lotty sprang fram till Rosita och ruskade henne.
  -Det ligger där i stugan, sade Rosita hemlig-
hetsfullt. Och hon pekade med ett darrande finger
nagonstans mot taket.
  Adele, tänkte Petra krampaktigt.
  -Du får inte följa med! sade hon till Angela.
Jag går dit.
  Lotty ville skynda efter henne på sina höga
styltklackar, men Petra stängde strängt dörren
framför henne.
  Långsamt gick hon över gårdsplanen, där Rosita
några sekunder förut sprungit skrikande undan
döden. Alltjämt stralade solen från den blå him-
len, där i dag inga moln seglade. Det droppade
från takrännorna. I snön var det prickar och
svarta fläckar. Rosita hade glömt att stänga dörren.
Petra sköt upp den, men måste åter sluta den
bakom sig som om hon velat stänga någon ute.
Tyst stod hon nu och såg ned på Adele, som l#g där
strypt i sitt draperi. Hon gick ett par steg runt
henne, för bedrövad och förvirrad för att kunna
tänka. Hon visste bara att detta var Tords verk.
Petra tog sig för pamlan och över ögonen, fr#n
vilka tårarna föllo heta.
  -Tord, tdskade hon. Tord.
  Skulle inte hon kunnat hindra detta? Ofta hade
han talat om sin förtvivlan. Han hade också låtit
henne ana att hans tankar sysslade med detta
mord, men hennes sinne hade varit helt uppfyllt


av Angela. Petra rörde inte vid Adele. Hennes
blå ögon voro mörka då hon stirrade ned pa den
döda. Ur stånd att längre uthärda synen gick hon
in i salen, till vilken dörren stod pa glänt. Där
var snyggt och liksom nystädat. Det hade Tord
gjort, men det visste ju inte Petra Hon slog sig
ned på samma stol, där Tord otn natten drömt om
sin mor. #lad hade hänt i g#r kväll, eftersom han så
låtit sina hemligaste önskningar leda till handling?
  Så är han då äntligen fri, sade hon tanklöst för
sig själv. Men i nästa ögonblick bet hon sig i
läppen så att den började blöda. Han var inte fri!
Det skulle komma män hit och anhålla honom. Han
skulle bli häktad, dömd och satt i fängelse. Var
fanns han nu? Hade han flytt? Petra kunde inte
riktigt föreställa sig en flyende Tord. Men varför
hade han då så här bara gått sin väg, lämnande
den döda efter sig bakom en olåst dörr?
  Och Petra lade överväldigad sina armar mot
bordsskivan och grät länge. Hon grät inte över
Adele. Ingen skulle komma att grata över Adele,
om inte hennes mor skulle göra det, såvida hon ännu
var i livet. Här på detta knoppande Eka, där tre
kvinnor nu gingo och väntade sin nedkomst, hade
Adele krympt ihop, en slokande växt med för länge
sedan avskurna rötter. Hon hörde hösten och viss-
nandet till. Det var naturligt att hon skulle dö en
gång om våren, när naturen åter levde upp. Ne;,
Petra grät över Tord. All den ömhet hon en gång
känt för honom vände nu plötsligt tillbaka. Om
hon blivit hans älskarinna, skulle allt detta såker-
ligen icke ha skett. Det skulle inte varit något
annat blod på hans händer då än små stänk av
droppar från Petras oskuld. Hon skulle göm t
honom i sin famn. I detta ögonblick mindes hon
hans kyssar - dessa kyssar som likt försynta
smekningar snuddade vid hennes läppar och kin-
der. Hur kunde en sådan man komma därhän att
han dödade? Hon lyfte huvudet. Kanske ändå
inte det var Tord som fatt Adele att ligga där kall
och stel i den skumma förstugan? Han hade läm-
nat dörren öppen, när han gatt till sitt arbete tidigt
på morgonem Någon främmande kunde smugit sig in
och mördat Adele framför det där förskräckliga dra
periet som nu till hälften var slingrat omkring henr e
  Petra strök milt över sina läppar, som om ännu
beröringen efter Tord var kvar på dem. Vilka
främlingar hade varit här p# Eka i dag? Krono-
fogden skulle säkert anställa förhör. Så besynner-
ligt många hade varit där: Gusten, Kiss Nilsson,
Elias Vanselin och Stellan, familjen Diamant,
Rosita och Lotty. Hela den invasion Betty talat
om. De hade kommit objudna och tvlngat sig på
dem. De hade stört friden på Eka och Ekered.
Vem kunde veta, om de inte lämnat märkena efter
sina hander på en mager hals? Kronofogden skulle
säkert vilja anhålla dem allesammans hellre än han
anhöll den hederlige Tord. Ute i de krigförande
länderna, varifrån allt detta slödder kom, visste
man ju att sådana dåd betydde mindre än intet.


Men tanken var alltför orimlig för att Petra länge
skulle kunna hålla fast vid den.
  D# spratt hon till av att någon rörde sig därute
i förstugan. Mat tittade in med sitt runda ansikte
rött av upphetsning.
  -O, fröken, viskade hon. Så hemskt, så för
färligt hemskt!
  Petra ryggade tillbaka inför flickans utseende.
Hon hade ett uttryck i ansiktet, som om hon i njut-
ningsfulla små klunkar höll på att svälja all fasan
omkring sig.
  -A, den rara fru Holmström, sade hon.
  Men det lät inte äkta.
  -Gå sin väg, Mat, sade Petra ond. Mat har
ingenting här att göra.
  Då försvann Mats ansikte ur dörren Petra
hörde henne springa tillbaka till köket. Vad skulle
Petra nu göra? Hon kunde inte förmå sig att ringa
till kronofogde eller länsman, som det väl var hen-
nes plikt. Det skulle vara att förråda Tord. Det
var bättre att låta honom angiva sig själv. #en
var fanns han då? Petra reste sig tungt och steg
åter ut i förstugan. Bedövad tittade hon på Adele
som om hon trott att hon skulle förändrat sig och
vilja hjälpa till att leta efter sin man. Men hon
låg där fortfarande med krökta ben och det lilla
brustna leendet på sina läppar.
  Då gick Petra ut, låste dörren och stoppade
nyckeln i fickan. Hon var- mycket rädd för att
Angela skulle komma hit.
XXXII.

  De fyra herrarna p#L gästgivargården sovo till
långt fram på förmiddagen. De hade fått en kaffe-
bricka upp till sig på morgonen och brasor som
knastrade hemtrevligt i rummen, och efter att ha
druckit litet av det vin som var kvar hade de vänt
sig på andra sidan och somnat på nytt, medan rull-
gardinen stängde ute den härliga skinande dagen.
Dörren stod på vid gavel mellan de tva rummen.
När det sent p# dagen knackade på ytterdörren
som ledde ut till den smala korridoren, hoppade
Kiss Nilsson högt i sängen och slog suckande upp
ögonen. Det knackade hårt igen. De andra vak-
nade och vände otåligt stönande på sig. Kiss i sil-
verfärgade pyjamas tassade över golvet och öpp-
nade på glänt. Vad han såg förskräckte honom till
den grad att han först slöt både ögonlock och dörr.
  -#)et är en karl där ute, sade han i en teater-
viskning.
  -l#sch, usch da! En karl! hördes som ett eko
från Stellan som vaknade i anclra rummet.
  -#r det en stilig karl? frågade lille Elias Van-
selin sömnigt från sängen bredvid Gusten.


  - Du store Gud, läspade Kiss. #ro vi inte till-
räckligt många gossar förut ?
  Men nu öppnades dörren häftigt av någon som
inte längre hade lust att vänta, och en herre med
en portfölj under armen steg in följd av två tirl.
  -De äro tre, skrek da Stellan och kom i det-
samma in i rummet till de andra. Lille Elias som
såg ut som en Guds ängel i pyjamas med rosen-
knoppar på kröp under täcket och tittade sedan
fram med ett halvt öga.
  -Hu, jag ryser, pep han.
  De som stigit in sågo sig förvanade omkring.
  -Här år så mörkt, sade den förste med smatt-
rande stämma.
  Då rusade Kiss til] fönstret och drog upp rull-
gardinerna Vid de små smällarna brummade gre-
ven belåtet.
  -Whisky och soda, vaktmästare, väste han fram
ur sitt upphettade svalg, ty han trodde att det var
hotellvaktmästare eller restaurantpersonal han såg.
  Men den påpasslige Kiss var genast redo. Han
öppnade en vischyvattensbutelj, whisky fanns ju
ingen. Den gav ifrån sig ett litet skott som från
en revolver.
  -Med vilka ha vi den äran? sade han sedan
tillgjort och ormade sig åter fram till de tre som
ännu dröjde vid dörren.
  -Jag är kronofogden i fögderiet, svarade den,
ene och klev på. Och mitt namn är Erin, W. Erin.
Kiss granskade honom skälmaktigt nerifrån o#h
upp. Det var en ståtlig medelålders man i knä-
byxor och lindade ben. Ur det Ijusa friska ansiktet
tittade ett par ögon fram som sågo ut som om de
en gang varit fyllda av sol, men för länge sedan
gått i skugga. Han liknade på något sätt Tord
Holmström-en enklare och grövre Tord Holm-
strnm. Han log inte heller nu mot Kiss, utan
betraktade honom mycket allvarsamt. Den andre
var av ungefär samma ålder, men var liten och
mager och liknade en spritdränkt mygga. Han
s#g ut som en försupen som avskyr andra som
dricka. #:)ver hans kallsvettiga panna dröjde som
ett moln. Den tredje, en lång kutrygg med glas-
ögon och fryntlig purpurröd näsa som höll sig
kvar n#re vid dörren, såg ut som en skomakare med
hå# för både studier och förtärqng.
Kiss gick fram till molnet och skomakarn.
  -Och vilka kan det här vara? frågade han
glatt.
  -Eselgren, länsman, och Harring, Ivar, fjär-
dingsman, kom det nerunder molnet och från sko-
makarn.
  Kiss uraktlät att presentera sig själv och de andra.
  - Kronofogde Erin, W. Erin, Eselgren# läns-
man, och Harring, IYar, fJärdingsman, sade han
endast som om han högtidligt föreställde dem
likt en betjänt vid dörren till ett högadligt hus.
  -Kronofogde, länsman och fjärdingsman, pep
åter den lille Elias. Ha vi gjort nagot ont då?
  - Ni tillåta kanske att jag sätter mig?


  Utan att avvakta den begärda tillåtelsen steg
kronofogde Erin fram till skrivbordet, som läns-
man Eselgren röjde undan för att kronofogden
skulle få plats för de papper han nu tog fram ur
portföljen. Skomakar Harring, fjärdingsmannen,
stod hela tiden kvar nere vid dörren.
  # Här har i natt ett mord blivit begånget,
började kronofogden på ett affärsmässigt sätt.
  Kiss skrek till.
  -Varför kommer ni och skrämmer oss?
ropade han och höll för öronen.
  Han vände sig vädjande till de andra:
  - Sågo vi inte ett lik i natt?
   - Ha ni alltså sett liket? frågade kronofogde
Erin allvarligt.
   -Vi komma från ett krigförande land, min
herre, sade Kiss högtidligt. Vi se lik överallt.
Skaror, massor av dem! Var vi gå och stå!
   -Jag får be att ni i era uppgifter hålla er
noggrant till sanningen, sade kronofogden och be-
traktade tankfullt den unge herrn som graciöst
stod lutad mot en av sängstolparna.
   -Vad är sanning? deklamerade Kiss tragiskt.
  -Det skola vi nog leta fram i det här fallet,
sade kronofogde Erin hastigt.
  1 korta ordalag omtalade han att han under för-
middagens lopp fått telefonbud från en av jung-
frurna på Eka, kallad Mat, som berättat att arren-
datorsfrun, en fru Adele Holmström, född Silfver-
stjerna, låg mördacl i arrendatorsbostaden. Han
hade fortast möjligt inställt sig på platsen, fått se
den döda, undersökt henne och konstaterat att hon
blivit strypt. Arrendatorn var borta, ingen visste
var, och nu måste han höra alla som kunde ha nå-
gon kännedom om mordet.
  - Herrarna voro ute i natt, har det meddelats
mig, sade han bistert. Ha ni hört eller sett något?
När gingo ni ut, och när kommo ni hem? Och i
vilka ärenden voro ni ute?
  Det blev tyst i rummet. Greve Gusten kolkade
vichyvatten. Elias låg alltjämt under täcket och
kikade då och då ängsligt fram. Stellan satt till-
bakalutad på en pinnstol och gungade behagligt
fram och åter.
  -En strypt kvinnsperson, läspade nu Kiss.
Stellan, har du mördat henne? Det här var en led-
sam historia.
  - Här är inte fråga om historier, kronofogden
började bli otålig. Hörde herrarna något i natt,
eller så#o något? Och jag får utbedja mig allvar.
Man skämtar inte med brott #ch elände.
  -Hörde vi eller sågo vi något? frågade Stel-
lan med utsträckt bönfallande hand. Och du får
inte skämta nu, Kiss, hör du det ?
  Greve Gusten satte sig upp i sängen. Med sitt
svullna ansikte och sina rödkantade ögon såg han
inte vidare tilldragande ut.
  Brottet i egen person, tänl;te kronofogden Me
för slapp att utföra något själv.
  - Jag tycker det är i högsta grad oförsynt att

komma hit och störa oss, skrek Gusten. Savida ni
inte komma med whisky och soda. Vi sovo just
nu. Vi behöva inte redogöra för våra handlingar
i natt. Det finns för övrigt inte något att an-
märka på dem. De ha varit fullt justa.
    id dessa ord fnissade Kiss Nilsson diskret.
#ven länsman Eselgren och fjärdingsman Harring
hade fnissat till när de hört talas om spritvaror,
länsmannen elakt, fjärdingsmannen humoristiskt.
  -Gud signe greven, sade Kissnisse känslo-
samt.
  Elias slöt ögonen och genomlevde natten på nytt,
strykande över sin lilla mjuka kropp. Plötsligt
mindes han i alla fall något som på sätt och vis hörde
samman med grevens stegrade ömhetsyttringar.
  - Vi hörde verkligen någon skrika, sade Elias
och stack med ens sina små skära välbildade fötter
utanför sängkanten.
  -Det var så sant, vi hörde verkligen någon
skrika, upprepade han och vaggade sitt trötta
huvud mellan händerna.
  Och när han sade det, mindes de alla fyra det
där skriket de hört ute på vägen.
  Inte grevens, där han stått och ropat upp mot
natthimlen, utan en kvinnas kvävda skrik på
hjälp. Den mängd av groteska bilder, som natten
skapat åt dem, söndertrasades plötsligt av detta
skrik som nu på nytt stack deras nerver.
  - #i hörde alltså någon skrika, sade kronofog-
clen och trummade med sin penna mot bordsskivan.
  Kiss gick fram till honom och tog plötsligt if ran
honom pennan.
  -#i äro så känsliga, förklarade han älskvärt.
Vi tåla inte att någon trummar så där mot bordet.
  Men länsman Eselgren var genast redo och
räckte kronofogden en ny reservoarpenna som han
tog upp ur fickan.
  -Hur dags ungefär ljöd det där skriket? fra-
gade kronofogden och satte pennan mot papperet.
  -Hur dags? Hur dags? Ge mig si, hur dags?
]äspade Kiss.
  Och Kiss funderade med rynkade ögonbryn.
  -Hur dags lade vi oss? fragade han de andra,
härmande kronofogdens röst.
  -Vi lade oss inte pa länge, sade Stellan vän-
ligt. Minns du inte? Först...
  #en han f ick inte tala till slut. Kiss sprang
fram och lade handen över hans mun.
  -Det finns saker som inte angå utomstående,
läspade han artigt.
  -Jo, allt måste fram, dundrade kronofogden.
Hur dags hörde herrarna det där skriket? Fram
med sanningen, annars m#ste jag i lagens namn
anhålla er.
  -I31i vi frikända då, om vi kunna säga vad
klockan var? frågade Elias inställsamt.
  Han hade blivit rädd för kronofogden och såg
sig redan inspärrad i en cell.
  -Din dumsnut, sade Stellan förargad. Vi ha
väl inte mördat, så vi behöva bli frikända. Men

vem tittar på klockan mitt i natten ute på lands-
  vägen ? Vi kunde väl inte begripa att tiden hade
någon betydelse för det där fasliga oljudet.
I detsamma öppnades dörren och Lotty och
Rosita i sin chinchillapäls kommo inklivande.
-Rädda oss, ropade Elias och sjönk i Rositas
öppna armar. Han snyftade vid hennes bröst.
-Lillen är skrämd, grät han och slickade hen-
nes sidenblus som en liten kalv.
  -Vad i Herrans namn göra ni här? fragade
greven argt.
  - Vi ha blivit utvisade från Tysk#and.
  Lotty sjönk ned på en stol. Kronofogden Iyst-
rade till. Här var möjligen ändå ugglor i mossen.
Utvisade! Han hade träffat de där extravaganta
damerna nyss förut ocll trott att de länge varit
gäster på Eka. Eselgren och han utbytte menan-
de blickar.
  -Har man kanske stuckit ihjäl någon liten
fru med en lång, lång otäck kniv? Har man det?
jollrade Elias vid Rositas bröst.
  Lotty hade gått fram till greven. Hon tog vichy-
vattensbuteljen varsamt ifrån honom och slog i ett
fullt glas som hon törstigt drack ur.
  -Nu tycker jag det kan ha varit nog pratat
om det här mordet, sade hon bestämt. På Eka
kunna ni få besked av jungfrurna om vem som
begått det. Ingen av oss vet nagot om det. Min
mor fröken Sanchez, om jag får föreställa, fann
den döda. Det är allt. Vi känna henne inte eller
hennes levnadsvanor. Nu tala vi om något trev-
ligare. Jag heter grevinnan Lotty af Sauss.
  -Bravo, Lotty, sade Stellan gillande. Du ut-
trycker dig som en hel karl. Men hur ha ni kom-
mit hit ?
  Och nu började sällskapet under högljutt prat
och skratt ett samtal om sina egna angelägen-
heter. Lotty slog arrnen om Gustens hals, och med
sin kind mot hans började hon berätta om Berlin
polisen. Kronofogde Erin, W. Erin, länsman Esel-
gren och fjärdingsman Harring voro glömda. Den
senare hade för övrigt på en vink av kronofogden
redan givit sig av.
  Då Erin och Eselgren sågo att de av detta besyn-
nerliga sällskap ingenting hade att hämta och er-
foro att man på Eka nu fått reda på vem som var
den skyldige, inskränkte de sig till att anteckna
samtliga de närvarandes namn och födelseår, varav
framgick att åtminstone flera av dessa voro fullt
respektabla personer. Därefter togo de ett kort och
besviket farväl och fingo små tankspridda nickar
till svar Men Kiss Nilsson sprang ändå fram till
dörren, höll upp den och grinade dem i ansiktet.
  -Om ni skulle få tag i mördaren, sade han
läspande och ivrig, så sänd honom till mig. Ni ha
nämligen givit mig ett ypperligt uppslag, och det
är så sällan man får en god ide till skänks, Jag
skall måla en kvinnsperson som ligger pa en soffa
i ett rödfläckigt nattlinne. #on har kanske blivit
mördad, eller kanslce har hon haft en abort eller

kanske bara helt enkelt och naturiigt förlorat sin
oskuld. Sådant vet man aldrig, när man målar ett
motiv. Och bredvid skall den anklagade stå och
ha samma fläckar på händerna. Den tavlan skall
heta »Med blod på händerna# eller »Av samma
blod». Superbt! Annars låter jag alltid andra spe-
kulera ut namn på mina stycken, för det är så be-
svärligt att göra det själv. Fast jag kan nog, jag
har inte svårt för någonting. Det här mästerverket
kalla vi alltså för »Av samma blod#. Men ni
måste sända hit den där karlen genast, hör ni det,
innan han blir halshuggen av herr bödeln?
                      XXXIII,

  Under det att kronofogden fortfarande befann
sig på gästgivargården, kom Tord frampå efter-
middagen tillbaka till Eka.
  #iver Eka hade lägrat sig en tystnad som om
det vore helgdagsafton. Solen hade redan gått
ned. Ett svagt blodrött skimmer dröjde över him-
len och bådade nattens storm.
  När Tord ännu var ute vid parkgrinden, sag
han en man gå runt arrendatorsbostaden och ibland
stå stilla som väntade han på någon. Då begrep
Tord att mordet blivit upptäckt och att mannen
där vaktade huset för att gripa honom, om han
kom.
  Han tänkte först gå rakt fram och lata sig tagas.
Det hade ändå aldrig varit hans avsikt att hålla
sig undan. Men så blev han stående och betrak-
tade Eka gard med ett hugg för bröstet. Han
skulle aldrig få se Eka mer. Där gården låg i
ljuset från den röda himlen såg den sa vänlig ut
Innanför de blanka fönsterrutorna, som skimrade
rött och speglade molnen och de svarta träden,
fanns Petra. Kanske väntade hon honom med oro.
Kanske var hon inte så glad att den där mannen


sluppit in på Eka och nu vaktade det. Han måste
se Petra ensam än en gång. Han måste träffa
henne. Han smög sig därför försiktigt och steg
för steg utmed häcken. När han var helt nära
herrgården väntade han tills mannen som gick där
så trögt försvunnit bakom stugans knut. Då sprang
Tord den lilla biten över garden och kom in i
herrgårdsbyggnaden genom köksdörren. Det fanns
ingen i köket. Jungfrurna voro som bortblåsta.
Kanske hade de arbete i tvättstugan eller också
hade de givit sig ut för att deltaga i den skallgång
efter honom, som väl nu anordnats. För den där
jäntan Mat måste ju denna händelse vara ett helt
äventyr.
  Han Iyssnade om han skulle höra någon. Men
allt var tyst och stilla. Då gick han med lätta steg
genom tamburen in i salen. På tröskeln till salongen
stannade han.
  I soffan därinne satt Petra ensam. Hon vän-
tade, ja hon väntade på honom! Hennes kropp var
litet framåtböjd Hennes ögonlock voro röda. Hon
hade säkert gråtit. De vackra händerna vilade i
knäet. Vid en rörelse från Tord såg hon upp och
rätt på honom. Då kom det ett svagt skimmer i
ögonen.
  -Tord, sade hon lågt. Kom.
  Tord gick ett par steg framåt, så stannade han
igen som om han inte vågade komma henne nära.
På hans panna sprungo svettdroppar fram. Hans
händer knöto sig nervöst.
- Men så kom då, sade hon igen enträget.
  Han steg då närmare, sträckte fram sina händer
som för att fatta hennes och drog dem åter tvek-
samt tillbaka, som om det ej vore passande att han
nu tog henne i handen.
  Men i detta ögonblick, då han tvekade och drog
sig tillbaka, såg Petra klart vad hon gjort med ho-
nom. Var det inte hon som syndat? Hon hade givit
honom en liten bit av sig själv och s#dan låtit ho-
nom längta sig sjuk dessa år. Ja, hon hade handlat
skamligt.
  Hela eftermiddagen hade hon väntat honom, ty
hon var säker på att han skulle komma tillbaka.
Frideborg, #gda och Angela hade begivit sig tiJl
Ekered, Lotty och Rosita till gästgivargården. Hon
var ensam hemma.
  Nu reste hon sig och gick fram till Tord.
  - Följ med mig, sade hon och gick ut ur rummet.
  Han följde henne långsamt uppför trappan. Han
förstod inte. På vägen stödde han sig mot ledstån-
gen. Men då han hörde henne fortsätta uppför trap-
pan, gick han efter. Det var en dröm, detta, som
ständigt återkom: han och Petra-hon med lätta
steg gående en bit före honom och han som
följde henne, Iyssnande till Ijudet av prasslet från
hennes kjolar. Så hade de gått så länge de känt
varandra: hon alltid före, han alltid efter.
  Nu slog Petra upp dörren till sitt rum. Också
här var skymning: en blek eftermiddagsskymning,
som gjorde alla ting så overkliga. På morgonen


hade en blomma slagit ut på fönsterbrädet, en
blekröd stor blomma. Den var nu det enda i rum-
met som icke släckts av skymningen.
  Petra gick långsamt fram till fönstret och tittade
ut genom den tunna gardinen. Tord, som nu var
llelt nära henne, såg över hennes axel ned på går-
den. Båda upptäckte samtidigt mannen som gick
aärnere och vaktade arrendatorsbostaden. I snön
hade en ring av svarta fotspar slagits runt huset.
  l#)e sade ingenting om honom. En stund stodo de
tysta och tittade ut. Men Tord såg inte längre på
mannen. Längtansful#t dröjde hans ögon vid Ekas
park, hans park, som han vårdat vintrar och som-
rar. Snart skulle den åter grönska, men han skulle
inte längre vara här och röja bort kvistar från gån-
garna eller sätta plantor i rabatterna.
  Petra vände sig om. Hennes ögon voro fyllda av
#ngest och tårar. Då flyttade han sina längtande
blickar till henne från parkem Han mindes sin mors
hand i drömmen som varit ett landskap att dröja i.
Också Petras ansikte var en kär nejd: ögonens
klara djupa källor, pannans vita trånande slättland,
den mörka randen av har vid dess horisont
  Med ens slog Petra armarna omkring honom och
lade sitt huYud mot hans bröst. Han hade trott att
hon för evigt var förlorad för honom. Den där
dagen ute i skogen hade han sagt sig att det var
sista gången hennes humd vilat mot hans bröst
Han sag inte längre parken eller mannen som gick
pa vakt (iärnere. Hela Eka krympte långsamt sam-
man till dess #ara detta enda rum, Petras rum,
fanns kvar med den blekröda blomman som brot-
tades med skymningen och inte ville slockna.
  Sakta darrande smekte han henne över axlarna.
#an tänkte på att hon inte sagt ett ord om mordet,
fastän hon säkert #isste att han var mördaren. Hon
kom bara till honom som förr och lät honom röra
vid sig. Nu Iyfte Petra sin mun. Han tvivlade åter.
Skulle hon verkligen kyssa honom? Tårar stego
upp inom honom. Han kämpade med gråten. Då
tryckte hon sina läppar mot hans. Det röda skimret
på himlen var över hennes läppar. När Tord en se-
kund tittade upp, voro himlens skyar två röda
friska läppar som langsamt öppnade sig över Eka.
  De tycktes drunkna i denna kyss. De blevo döva,
blinda och glömska av den. De tycktes glömma att
en man därnere väntade och vaktade och att Adel#
ännu låg utsträckt framför trappan som hon fallit
i natt med draperiet över sig. Omslingrade av
varandras armar rörde de sig som i en dröm bort
emot Petras säng.
  Vad ville Petra? Skulle hon äntligen ge sig #t
honom efter alla dessa år ?
  Petra sjönk ned på sängen med Tord #redvid
sig. Hon tåg en stund orörlig mot kuddarna. Dar
nere i salongen hade hon gripits av en vild önskan
att nu ge honom ersättning, att försona honom
med den torra tid som gått, att fylla alla hans för-
lorade timmar. Men hon hade inte vetat då att
hennes egen åtr# skulle slå upp i flammor. Ja, hon


brann! Hon längtade# Hon grep efter honom me#l
heta händer. Hon till och med skrattade ett litet
lågt skratt som fyllde rummet och den vita skym-
ningen med förvåning. Tord betraktade henne ömt.
- Du vill-nu? viskade han i hennes öra.
    -Ja! Ja!
  D# lade han sin arm under henne och knäppte
upp hennes klänning. Han löste hennes kläder
blottade henne helt och hållet. #Ian hade aldrig
sett henne. Nu dröjde hans ögon vid denna vita
kropp, Petra von Pahlens kropp. Sa vacker hade
han aldrig drömt sig den. Så ung, med en glatt
vit hud och små bevekande blå skuggor som fingo
brösten att resa sig mot hans törstande mun och
skötet att vila i mystiskt dunkel.
  Han rörde varsamt med sina händer vid henne.
Hennes hud brände honom. Han lade handen
formad som en skål över hennes sköte och tyckte
sig känna hur det dunkade därinne. När Petra flyt-
tade sig litet, blevo de blå skuggorna oroliga. De
famnade henne, innan Tord famnat henne, oroliga
vågor som flydde och kommo tillbaka och till sist
stannade under ögonen och växte, förstorande dem.
Tord Iyssnade. #nda hit upp tyckte han sig höra
vaktens steg. De hade redan slagit en ring om-
kring hans hus. Nu närmade de sig i allt trängre
kretsar runlmet där Petra låg vit och naken. Ljudet
av dem var som Ijudet av en klocka som häftigt
och bes#ämt mater upp en viss tidrymd. Snart
skull# d#n s# timmen och riva honom bort från
Petra. Men han dröjde ännu. Han lät sina händer
och ögon njuta en försmak av den härlighet som
väntade honom. Hon drog honom tätt intill sig,
men han motstod att kasta sig över henne-då
skulle han ju dölja hennes nakenhet.
-Du kommer inte? viskade Petra förundrad.
  Hon sträckte ut sig. Hon tycktes fylla sängen,
hela rummet, en kvinna som bidar sin älskare,
fuktig av åtrå.
  Då kastade sig Tord över henne. Han ville äga#
henne, sjunka in i henne, låta hela sitt jag genom#
andas av henne,
  Men i detsamma han var beredd att ta henne sag
han plötsligt framför sig Adeles besynnerliga leende.
Han hörde hennes kvävda skrik, kände lukten av
hennes kropp, d# den vred sig under honom, såg
blodet som sipprade fram ur mun och näsborrar.
  Då blev han matt i al}a leder. Han kunde inte.
Han förmadde inte. Lidelsen skakade honom med
all styrka, brände honom, var nära att kväva
honom, men han haåe inte längre någon makt
att tillfredsställa den. Petra, som inte förstod det,
tryckte sig hårt emot honom. Hon öppnade sitt
sköte, hon förde honom emot sig, hon trevade efter
n#got på honom. Men plötsligt flyttade han sig
bort från henne. Hennes ögon bleYo svarta, mun-
nen stannade halvöppnad och ville inte le.
  Tord låg vid hennes sida framstupa med slutna
ögon, Hans kropp skakade av snyftningar. Adele
hade hämnats.

  Stegen därute kommo närmare. Snart skulle
han vara inringad. Snart skulle han inte längre
kunna nalkas Petra von Pahlen. Men här i hennes
säng hade han redan avlägsnats ifrån henne. Livet
hade obönhörligt stängt sin dörr för honom.
  - Jag kan inte. Jag är slut, viskade han.
  Petra hörde honom. Det var blott sa omöjligt
att föreställa sig Tord som en bruten man. Också
hon Iyssnade nu till stegen utanför. Ofrivilligt kröp
hon samman i bädden, slöt s;g åter inom sig s3älv.
Hon pressade samman benen, skyddade de nakna
brösten med händerna. Också hennes ansikte blev
slutet och orörligt.
  Men hon stod inte längre ut att höra Tord gråta.
Hon sträckte ut handen och snuddade milt vid
hans ansikte. Handen blev våt av t#rar. Då tog
hon honom i sina armar. Hans huvud sjönk ned
mot hennes bröst. Hon vaggade honom i sin famn.
Och åter tyckte Tord att han vilade i sin mors
stora hand. Hon hade kommit tillbaka, och nu
skulle han vara hos henne för alltid. Skymningen
tätnade i rummet. Blomman var nu som en bleknad
droppe blod mot det vita fönsterbrädet.
  Då steg Petra långsamt upp och klädde sig.
Och för varje plagg hon nu tog pa sig tycktes hon
bygga upp en fängelsemur mellan sig och Tord.
Så var det för Tord där han med sänkt huvud satt
och sag p# henne. Men när hon skulle häkta till
blusen över brögten, sköto de fram bakom sidenet
ännu trotsigt spända därför att de inte tröttats i
någon kärlekslek. Tord stirrade p# de runda fasta
brösten. Han tyckte sig åter känna dem mot sig.
Med ett språng var han över Petra. Han kastade
henne våldsamt ner på sängen, rev upp hennes
kjolar och tog henne stormande, fylld av en salig-
het utan namn över att nu äntligen äga henne och
vara inne i henne.
  Hon lutade huvudet tillbaka och såg in i hans
ögon. De lyste blå som ett hav i blåst och solsken.
Hans lidelse for som skyar över dem. Hon ropade
högt. Rummet gungade, sängen gungade. Hennes
kropp slungades i ett rus av njutning emot honom.
Hon borrade in sina naglar mot hans bröst och slet
i honom. Hon blev vit i ansiktet. Sm# suckar
stego upp från hennes hjärta. Och när Tord slut-
ligen drog sig ifrån henne med ett blixtrande
leende, låg hon uttröttad kvar, ännu famlande med
händerna i luften som kunde hon inte lida att finna
sin famn tom.
  Med förtvivlan sade hon sig där hon låg att
denna kraftkälla hade hon haft bredvid sig alla
dessa åren. Hon hade skugglikt speglat sig i den
utan att våga stiga ned. Och nu - nu var allt
förbi. Tord skulle tagas ifrån henne och inte
komma åter. Hon hörde honom resa sig och hans
steg över golvet. Stod han nu vid fönstret och
spejade ned på sin f#ngvaktare# Vad tänkte han väl?
  Hon rullade bort ur sängen, som var varm av
henne och Tord. Hon gick lätt över golvet och
fram till honom.

  -Jag kan gömma dig undan för de där, viskade
hon.
  Och hon såg ut som om hon velat öppna sig och
dölja honom i det hemligaste gömslet av sin kropp.
Men Tord skakade bara på huvudet.
  -Jag måste ga nu# sade han. Jag skall aldrig
glömma dig under de år som återstå.
  Han skakade plötsligt till som om han frös.
  Ater hörde de steg över gårdsplanen. Petra såg
Frideborg, Agda och Angela komma tillbaka. Agda
gick mellan Frideborg och Angela och höll dem
under armen, alltjämt i sin gosskostym. Hon sag
Angelas ansikte som var trött och blekt. Strax
skulle de alla vara här. Petra hade plikter mot
dem. Hon älskade Angela och barnet som skulle
komma. Det var omöjligt för henne att gömma
Tord. Stodo de inte nu åter i en skog och vid en
skiljoväg? De skulle vandra åt var sitt håll. Men
Tord skulle ta med sig ett stort stycke av henne.
Och hon skulle alltid ha denna häftiga omfam-
ning nyss levande inom sig.
  Innan Petra hunnit säga något, hade Tord redan
gått. Han stod inte ut med att ta farväl, kanske
kyssa henne pa-nytt. Han steg ned som i en grav
-sin egen grav.
  Bakom gardinen iakttog Petra spänt gården. De
unga hade försvunnit. Nu kom Tord. Han gick
med stadiga steg fram mot arrendatorsbostaden
som dolde detta fruktansvärda: den döda Adele.
  Nu var han innanför den mörka ringen av fot-
steg som vakten trampat upp i snön. Nu var han
fången. Vakten kom fram till honom. Tord sade
ett par ord, och Petra kunde ända hit varsna det
häpna och förskräckta uttrycket i den andres an-
sikte. De gingo in genom porten till den mördades
hus.
  Petra satte händerna för ansiktet. Hon hörde
någon komma in i rummet. När hon tog händerna
från sitt ansikte, fick hon se Angela i dörren.
  -Vi mötte Tord, började Angela.
  Men så tystnade hon. Hon stirrade på Petras
oordnade bädd, på Petra själv som inte hade
knäppt igen sin blus. Hon gick langsamt över
golvet fram till sängen. Petra följde hennes rörel-
ser med oroliga blickar. Angela Iyfte upp en
kudde som fallit på golvet. Med varsamma händer
började hon släta till täcken och lakan. Slutligen
bredde hon ut det tunna överkastet över sängen,
och nu såg rummet åter ut som vanligt.
  Medan hon ännu st#d böjd över sängen, sade hon:
  - Talade Tord om att han gjort det?
  Petra ryckte till. EIon knäppte hastigt sin blus.
  -(#m det sade vi inte ett ord, svarade hon.
  Petra såg inte Angelas Ijusa leende. Angela gav
sängen en liten smekning. Petra kom fram till
henne.
  -I;örstår du vad jag gJort? viskade hon
andlöst.
  Deras ansikten voro mycket nära varandra, där
de stodo böida över sängen.

  -Det Iyser av dig, viskade Angela tillbaka.
Jag har aldrig sett dig så vacker.
  De viskande rösterna gåvo dem fullständigt åter
den forna förtroligheten mellan dem som de ända
till i dag på morgonen trott för alltid försvunnen.
  -Du älskar Tord? frågade Angela.
  -Och du Agda? sade Petra.
  Men de logo med tårar i ögonen. De visste nu
att kärleken till de andra två endast hade bundit
dem fastare tillsamman.
  Ater voro de två på den ensamma lilla ön,
oändligt fjärran från människors stränder.
XXXIV.

  Rosita och Lotty, Gusten, Kiss, Stellan och
Elias kommo inte tillbaka till Eka. När Petra
horde efter på gästgivargården hade de rest.
Kanske de blivit skrämda och trott att de maste
vittna i den förskräckliga mordhistorien Lotty och
Rosita hade låtit hälsa mycket med många böner
om överseende för deras brådstörtade avfärd och
lugnande försäkringar att de sannolikt snart skulle
komma tillbaka. Om ej, skulle deras kvarlämnade
bagage skickas efter dem.
  Några dagar senare fick Agda ett brev fran
Gusten. Hela sällskapet hade farit till Hönsekind,
grevens stora stamgods i Värnamo- och Jön-
köpingstrakten. Gusten skrev trött och med sneda
bokstäver, som p#minde om hans sätt att dra mun-
nen på sned, att om deras hustrur Agda och Fride-
borg ville skulle de, Stellan och han, inte sätta sig
emot en liten skilsmässa.
  Emellertid bad han dem vänta nagot, till dess
han kommit till Stockholm och fått sina affärer
uppklarade och ordnade. Då han använde uttrycket
»en liten skilsmässa#, var det omöjligt att fullt
förstå vad han menade. Kanske ville han blott säga


att han och Stellan och de övriga ingenting hade
emot att sedan under de närmaste månaderna roa
sig ensamma i Berlin, medan »deras hustrur# för-
löstes och fingo sina barn.
  Samma dag brevet från Gusten anlände foro
Frideborg och Petra in till staden. Frideborgs
nedkomst var nära förestäende och hon fann det
tryggare att vara på sjukhuset.
  Knappt hade hon kommit fram till sjukhuset,
förrän födslosmärtorna började. Hon hade anlänt
i sista stunden.
  Den #ille nätte doktorn, som Frideborg fäst sig vid
förra gången, anvisade henneettrumochskämtade
artigt med henne för att hon inte skulle vara orolig.
  Frideborg satt på en stol och såg med stora för-
virrade ögon, som tycktes smälta och rinna ut i
det bleka ansiktetj fran Petra till doktorn. All
säkerhet hade övergivit henne. Hon var överlämnad
at en fruktansvärd makt som inte skulle ha någon
barmhärtighet med hennes fina vackra kropp. Det
kändes som om den skulle slita henne i stycken.
  En sjuksköterska kom in och hjälpte henne att
klä av sig. Så lag Frideborg där i en stor säng
bland ett berg av vita kuddar. Hon såg så hjälp-
lös ut att Petra måste tycka synd om henne.
  - Gå inte, grät hon och fattade Petras hand.
Gå inte! Kanske jag dör.
  #en sköterskan vinkade Petra till sig: .
  -Det är bäst i alla fall att fröken von Pahlen
inte är här. Gå ut litet och kom igen senare. Hon
blir lugnare och vi få bättre hand med henne, när
hon är ensam med oss.
  Då gick Petra lydigt, fastän det skar henne i
hjärtat, Angela gör rätt, tänkte hon, som föder
sitt barn på Eka. Där skall ingen be mig gå.
  Så blev Frideborg ensam-hon som hade så
svårt för det. Hon hatade Petra som givit vika
för den där elaka sköterskan. Med hätska svarta
blickar betraktade hon den blåvita varelsen som så
viktigt svassade omkring i rummet som vore det
hennes, fastän Frideborg själv eller åtminstone
Petra nog skulle få betala det.
  Sköterskan närmade sig dörren.
  # Jag tittar in emellanåt, sade hon med ett
hjärtevarmt leende, som garanterade beskydd och
sakkunskap. Det kan dröja länge det här.
  Frideborg endast stönade till svar. Sköterskan
lämnade dörren öppen och kom da och då in. Varje
gång hon visade sig gjorde Frideborg grimaser
som hon inte kunde behärska. Hela rummet med
sin atmosfär av lasarett tryckte henne Taket sag
ut att vilja sänka sig över henne. Det skulle
säkert krossa henne. Väggarna drogo sig opålitligt
samman. Skulle de snöra in henne som i en påse?
  Hon stod inte ut att ligga i den här sängen. Det
var en grav som de kastat henne i, en stor skytte-
grav. Men i en skyttegrav hade man åtminstone
kamrater till sällskap. Hon var ensam.
  När slcöterskan nästa gång försvann genom
dörren, steg Frideborg mödosamt upp ur sängen.


Det var ett uppehåll mellan värkarna, och hon
kände sig litet bättre. Hon klädde på sig det ena
efter det andra av de plagg som sköterskan tagit
av henne. Det var svårt att få på strumpor och
skor, men också det gick. När hon väl var klädd,
kom en ohygglig rädsla över henne. Hennes sin-
nen blevo förvirrade av den. Hon kände att hon
måste fly bort, långt bort. Dröjde hon en sekund
till i det här rummet, skulle hon malas till smulor.
Ingenting skulle bli kvar av henne. Hon inbillade
sig att komme hon bara ut ur pinokammaren,
skulle plågorna försvinna som genom ett trollslag.
Under en öppen himmel skulle hon åter vara fri
och lätt. Här var hon ju en fånge.
  Då gled Frideborg ut i korridoren. Ingen syntes.
Hennes rum låg i översta vaningen. Den skumma
korridoren hade många stängda dörrar. I)en
sträckte sig bort i en oändlighet, tyckte Frideborg.
Hon började springa genom den så gott hon kunde.
Hennes kropp tyngde henne, drog henne nedåt.
Men hon sprang. I detta ögonblick var det som
om hon varit en äkta dotter till Johan von Pahlen.
Sa skulle också han löpt ur ett fängelse ut i sol-
skenet, retad över att andra människor tagit fri-
heten ifrån honom.
  Frideborgs huvud vaggade fram och åter där
hon sprang. Hela hennes tunga kropp vaggade.
Hon var som ett litet underligt djur som rusar
pa utan tankar och bara fylld av vansinnig skräck.
#ntligen var det slut pa korridoren, och en
trappa öppnade sig. Frideborg lutade sig fläm-
tande mot ledstången. Men när hon försökte ga
nedför trappan veko sig benen under henne och
hon sjönk ned på ett av trappstegen. Där blev hon
sittande. Hon omfamnade sig själv med armar som
voro alltför smala ach späda att kunna famna den
uppsvällda kroppen. Med ögon som blickade långt
bort i ett fjärran såg hon på väggen mitt emot.
Plågorna domnade av. Ater kom det till ett uppe-
håll mellan värkarna.
  Frideborg slöt ögonen. Det var midsommar-
afton igen. Den klöv som en flamma av eld genom
en mörknande rymd. Gräset var grönt, å, gräset
var grönt och Ijuvligt att stiga pa. Det doftade av
midsommarblomster. Nu greps hon av Bernards
armar och fördes ut i en gungande dans. Nu ledde
han henne bort över ängen. Där hon satt i trappan
skrattade hon ett litet kvittrande skratt. Ater hör-
des fågeln ropa åt henne från berget. Ater Ijödo
fiolens och dragspelets toner från midsommar-
stången Hon och Bernard gingo genom en luft
som Iyfte och bar dem. De kommo in i björk-
dungen Grenar av friskt löv snuddade vid hennes
ansikte. Här var den lilla platsen av högt gräs
mitt i dungen Så mjukt det var att sjunka ned
i det! Men Bernards kropp tyngde över henne. Var-
för pressade han henne så hårt mot jorden? Fanns
det månne ännu kvar ett avtryck av deras kroppar
därborta i björkdungen? Så han kysstes! Man
måste dricka in hans kyssar och fick ända aldrig
nog av dem. Som ett svalt sommarregn föllo de
över henne.

  Frideborg öppnade ögonen och kom åter tillbaka
till en grå verklighet. Smärtorna togo i på nytt.
De sleto sönder henne invärtes, som om en stor sax
oförtrutet klippt och klippt. Nu maste hennes inre
vara en enda hög av blodiga trasor. Frideborg
smekte ömkande sin pinade kropp. Men stilla i
luften över henne eller bakom henne stod alltjämt
midsommaraftonens gröna oas. Så ha vi alltid en
svalkande oas att minnas och fly till, när hettan
blir för stark omkring oss och plågorna för svåra.
Den lösgör sig sakta ur någon minnets vrå och
svävar i rymden eller sänker sig över oss, för att
vi åter skola få vila i den. Där vissnar aldrig gra-
set, blommorna stå lika skära, lövet är lika friskt.
Var fordom älskades kyssar ha icke slutat att
glöda. Det är meningen i ordet som säger: Om Gud
ger oss sorger, ger han oss också kraft att bära
dem. Kraften kommer till oss från den gröna oasen.
  Sakta började Frideborg gnola på en melodi där
hon satt. Det var en av de sånger hon lärt sig på
den tiden då hon brukade besöka frälsningsarmens
möten: #Var är mitt vilsna barn i kväll.#
  Hon satt där, Frideborg, i en sjukhustrappa och
sjöng mitt under värkarna för sig själv. Sångens
toner droppade som balsam ner i henne:

Var är mitt vilsna barn i kväll,
det barn som jag länge sökt,
som gjorde mig förr så glad och säll,
som ännu jag älskar högt?
O, var är mitt barn i kväll?
O, var är mitt barn i kväll?
Mitt barn, kom igen!
Se, jag älskar dig än!
         (#, var är mitt barn i kväll?

  Frideborg gjorde ett uppehåll och harklade sig
litet. Så började hon åter, och rösten Ijöd allt
högre och gällare:

Förr var du ren som morgondagg,
du bad vid din moders knä,
din blick var sa klar ej syndens tagg
din själ vållat kval och ve,
O, var är mitt barn i kväll?
O, var är mitt barn i kväll?
Mitt barn, kom igen!
Se, jag älskar dig än!
         O, var är mitt barn i kväll?

  Nu var det som om hon stod på en estrad och
sjöng, och sången steg salig och självberusad mot
takets valv:

O, att jag åter fick dig se
så ren som du fordom var,
dig se uti oskuld sjunga, le
som under din barndoms dar!
O, var är mitt barn i kväll?
O, var är mitt barn i kväll?
Mitt barn, kom igen!
Se, jag älskar dig än!
         O, var är mitt barn i kväll?

  Att ingen kom och störde henne! #Ien Frideborg
hade sprungit så långt bort i korridoren i sin iver
att fly undan, att hon funnit sin viloplats på en
trappa som endast sällan begagnades, d# den egent-
ligen var en reservutgång,

Sök upp mitt vilsna barn och säg
att öppen står hemmets dörr!
Fastän du har vandrat syndens väg
jag älskar mitt barn som förr.
O, var är mitt barn i kväll?
O, var är mitt barn i kväll?
Mitt barn, kom igen!
Se, jag älskar dig ån!
O, var är mitt barn i kväll?

  Frideborgs mörka ögon vattnades plötsligt av
tårar. Hennes egen barndom som hon fått till-
bringa bland främlingar därför att hon lämnats
vind för våg av en mor som rest till fjärran land
och övergivit henne för en annan dotter i de år,
då ett litet växande barn behöver sin verkliga mor,
kom nu tillbaka till henne. Så trist och ödslig hade
väl ändå inte denna barndom varit, men när hon
nu genom en slöja av sång blickade tillbaka på den,
föreföll det som om hon levat sitt liv i en öken.
Då grät hon över sig själv och mindes de knuffar
hon fått av Nickarna ibland.

O, var är mitt barn i kväll?
Mitt barn, kom igen!
  Hon avbröt sig med ett kvävt skrik. Barnet i
hennes inre gjorde sig påmint igen. En gång
kanske hon skulle gå sökande runt jorden och
fråga sig:

Var är mitt vilsna barn i kväll?
O, var är mitt barn i kväll?

  Men just nu var det så innerligt förenat med
henne, så plågsamt fästat vid henne, att hon bara
längtade att göra sig fri från det i stället.
  Då kom doktorn. Han hade varit inne i ett av-
sides beläget rum, och då han så stod där ute i
korridorens slut fick han höra den nu tynande och
liksom i tårar upplösta sången. Han sprang fort
till trappan och fick syn pa Frideborg. I hans
ögon tändes en liten glimt av löje. Där hon satt
med uppdragna knän och huvudet tungt av blå-
svart har, såg hon sannerligen ut som en zige-
nerska som slår sig ner vid en vägkant för att
#öda sitt barn när stunden är inne. Hon borde
haft ett matsäcksknyte bredvid sig och en brokig
schal över axlarna.
  Doktorn böjde sig ned över Frideborg, tog henne
varsamt i armarna och lyfte henne upp. Hennes
ögon stirrade vilda och förfärade in i hans.
  -Kom nu med mig, sade han så strängt han
kunde. Det här är inte platsen för er just nu.
  Stödd på honom och med hans arm om sitt liv,
började Frideborg stappla tillbaka genom kotri-
doren med de många stängda dörrarna. Hon lutade


sitt huvuå mot dol#torns axel. Han kände sig be-
svärad och rädd för att sköterskan skulle få se
hohom så här, men önskade också gärna att hon
fått se honom sa. Detsamma önskade Frideborg.
Doktor Stenberg var dock samtidigt också rasande
över att man inte vaktat Frideborg bättre.
  Men för Frideborg var denna vandring på en
gång spännande och förtjusande. Nyss hade hon
varit en liten utkastad, hade hon tyckt. Hon hade
varit ensam med hela universum Nu gick hon
stödd mot själva doktorn som ingenting högre
ville än hjälpa henne. Plågorna voro borta i
samma stund. Glömsk av sitt tillstånd koketterade
hon i detta nu för mannen vid sin sida. Hon lade
huvudet på sned, blixtrade med ögonen, skrattade
ett litet fnittrande skratt.
  Hon skulle kokettera p°a sin dödsbädd, den där
kvinnan, tänkte doktor Stenberg road ochalls icke
frånstött.
  Sköterskan kom springande emot dem. Hon
hade varit inne i Frideborgs rum och funnit det
tomt.
   -Ja, ja, syster måste se efter fru von Pahlen
ordentligt, skyndade doktorn hennes ursäkter i
förväg.
  -A, ga inte ifrån mig, snälla doktorn, bad
Frideborg.
  -Jag kommer strax, sade han leende.
  Mot Frideborg måste man le. Han fann hennc
rörande i hennes hjälplöshet.
  Men sköterskan var förargad Hon klädde åter
av Frideborg en del av kläderna och lät henne
lägga sig på schäslongen. Hastigt undessökte hon
henne.
  -Barnet kommer strax, sade hon kort.
  Då blev Frideborg virrig av förskräckelse, Hon
skrek högt. Hennes armar fäktade i luften. Oasen,
den gröna dungen, var försvunnen. Hon tyckte sig
sjunka i ett kokande helvete, och hon klängde sig
fast vid sköterskan som hon hatade.
  - G# inte, snyftade hon.
  - Jag är strax här igen, sade sköterskan och
gick ut och kom tillbaka me#l en vagn som hon rul-
lade fram till schäslongen. Mödosamt Iyfte hon
Frideborg upp på den och skjutsade henne igenom
korridoren till en bred trappa. Här fick hon hjälp
av en annan sköterska, och tillsammans, med för-
enade krafter, halvt buro, halvt släpade de Frideborg
som ett stackars slaktoffer ner till operationssalen.
Här lades hon åter upp, nu på ett bord. Frideborg
lag med hopknipna ögon och hörde folk röra sig
och prata med viskande röster omkring henne. Hon
Iyfte litet på ögonlocken och skymtade genom dar-
rande ögonhår doktor Stenberg som#öjde sig ned
över henne.
  -Du måste söva mig, sade hon då flämtande,
och plötsligt hörde hon sig själv säga du till alla.
Jag står inte ut.
  - Strax, upprepade också han nu.
  Alla sade de #strax#, men efter. detta ord tycktes


det Frideborg att timmar gingo innan någon
hjälpte henne.
  Nu sövdes hon. En sötaktig lukt kom i hennes
näsborrar, och hon domnade bort, men kände ändå
de förfärliga smärtorna liksom kommande till
henne genom en mörk natt.
  När hon äntligen åter slog upp ögonen, hörde
hon ett barn skrika. Hennes barn ! Då genom-
ilades hon av en fröjd som ville spränga hennes
h]arta.
  Smärtorna, vilkas reflexer ännu ryckte i hennes
kropp, voro glömda. Hon andades ut med en lätt-
nad som var outsägligt Ijuvlig, och när hon såg
doktorn lutad över sig, höjde hon ett par matta
och kraftlösa armar som för att omfamna honom.
Men hon nådde honom inte. Hennes rörelse med
armarna märktes inte ens aY dem som sysslade
omkring henne. Men Frideborg trodde att hon
öppnat en vid famn mot hela världen. I ett skim-
rande Ijus seglade den gröna dungen över hennes
huvud. Trädens sav rann ned på hennes törstande
läppar. Den ropande fågelns röst nådde henne. Hur
hade hon kunnat tycka att denna röst var ängslig
och klagande? Den jublade ju i klaraste drillar.
Och hon tyckte sig höra smygande steg som drogo
sig bort genom busksnåren: en man som försvann.
Men det gjorde henne ingenting nu. Han hade
lämnat kvar ett litet levande barn vid hennes sida.
Och det var ändå det viktigasteJ och det var Iyck-
salighet att veta att det fanns.
                        xxxv#

  Gamla Sara stod framför en liten vit säng i
Frideborgs rum på Eka. Hennes gula pergament-
ansikte Iyste av ett sallsamt liv. Hennes ögon tind-
rade #om små pepparkorn. Hon s#g p# barnet
som sov: en gosse med ett litet rött ansikte, frid-
fullt utslätat i sömnen, och med en tofs av mörkt hår
uppe på hjässan. Sara rörde försiktigt vid de sma
knutna händerna som vilade på täcket. Hur kunde
de vara så små och ändå riktiga händer med rosen-
röda naglar?
  Frideborg halvlåg i en länstol vid fönstret. Hon
var klädd i en vit löst sittande morgonrock, och
under tyget skyrntade hennes figur smärt och
späd som förut. Hon var inte längre sminkad.
Hennes elfenbenshy var slät och jämn, det var ett
skimmer över den, och ögonen voro klara som
regndroppar. Det var som om allt ont blod flutit
av henne. Hon såg nu ut som en helt ung flicka.
Allt det förföriska och tjusande i uttryck och rörel-
ser hade kommit tillbaka. Hon betraktade Sara
med ett litet förstulet leende.
  Var det Saras barn? Sa uppförde sig den lilla


gumman åtminstone ! Alltsedan de kommit från
staden hade Sara inte kunnat förmå sig att vika
från den lilles sida. Ibland fann Frideborg det nås-
tan tröttsamt. De andra voro också likadana.
Betty hade kommit från Ekered och nästan kvävt
det lilla pyret i sin stora famn. Den ryska frun,
fru Diamant, gav oändliga råd åt Frideborg, och
Frideborg som knappast ful#t begrep många ord
tyska, fastän hon slängde omkring sig med dem
hon uppsnappat, ofta användande dem allde#es fel-
aktigt, hade otåligt hört på. Ett barn tycktes vara
allas egendom. Gudskelov att Angela snart skulle
föda sitt så att intresset blev en smula fördelat.
  Den mörka händelsen me-l mordet på Adele och
arrendatorns bortforslande till förhör och fängelse
hade kommit i skymundan. En dör, en försvinner
levande ur det synligas värld, en ny varelse kom-
mer till. Och eftersom livet och den påtagliga
verkligheten skenbart alltid måste segra, blev min-
net av den döda Adele dunkelt och avlägset och
även bilden av den försvunne Tord utplånades
något ArIendatorns hus låg där stängt och tyst
i solskenet med fördragna gardiner och lasta
dörrar. Men folket på gården ansåg att Adeles
oroliga och fräna ande smög omkring huset om
nätterna. Hur skulle en sadan som hon kunna vila
under jordtorvorna? De som sent om kvällarna
gingo förbi sade sig känna ett kallt drag som fran
en döds andedräkt komma blasande kring stugan.
Från hela trakten gjorde man sig ärenden till Eka
för att åtminstone få se utsidan av husetr varest
mordet timat. Mordplatser ha ju en underlig drag-
ningskraft.
  Där Frideborg nu stod såg hon en gammal
torpare och hans hustru med en unge vid handen
försiktigt lista sig över gården. Hon följde dem
road med blicken. De stannade framför arrenda-
torsbostaden, stirrade på dörren, ja gubben gick
fram och kände fundersamt på den.
  -Om jag kunde begripa vad de se för märk-
värdigt i den där stugan, skrattade Frideborg.
  Sara tystade henne. Hon kunde ju väcka lillen.
Man fick inte skratta så där högt, när han sov så gott.
  Hon sade med låg röst:
      De tro väl att Adele ligger där än. De
hoppas få se li#et, det är vad folk längtar efter
mest av allt.
  -Det är väl klart, sade Frideborg då. Det är
något så hemlighetsfullt med den som är död. Med
allt som plötsligt upphört att leva. Sådant kan
man ju aldrig förstå.
  Men hon log. Döden hade alls ingen betydelse
för hellne just nu. Hon sag att snön höll# pa att
smälta bort från gårdsplanen och parken. Fåglarna
kvittrade och skreko mera än förut. Solen var
varm Det var härligt att leva. Hon måste skratta
igen.
  Sara ruskade förargad på sig.
  -Vad skall gossen heta? Har Frideborg något
namn på honom? frågade hon.


  -Ja för all del. Han skall heta Johan Jacob
efter sina morfäder, sade Frideborg. Jag menar
han skall heta Johan efter sin morfar, och så Jacob
efter en annan.
  -Johan Jacob?
  Sara stod där mitt i rummet och med ens såg
hon för sig Johan von Pahlens skrattande ansikte.
Nu var Johan alltså morfar. Hon tyckte den titeln
klingade bra mycket för gammal för honom. Kan-
ske var det väl att han inte levde. Han skulle varit
den yngsta av dem. En morfar med blommor i
håret, och han skulle ha förstört gossens mage
med sina gotter. Sara märkte nog inte själv att
nu sedan barnet kommit till hade Johan von Pahlen
djupt sjunkit: från att ha varit Gud blev han bara
en oförståndig morfar, som man hellre kunde vara
utan.
  Då skrek den nye Johan von Pahlen-lille ny-
födde Johan Jacob von Pahlen. Han öppnade ögo-
nen vitt och gallskrek. Både Sara och Frideborg
rusade fram till sängen. Sara ville Iyfta upp bar-
net, men Frideborg hejdade henne förtörnad.
  -Det är i alla fall min pojke, sade hon. Har
Sara kanske mjölk åt honom?
  l#å krympte Sara samman, och liten och försagd
måste hon låta Frideborg ta upp pojken.
  Nu blev Frideborg beställsam Hon satte sig
vid fönstret med gossen i knäet och borjade byta
på honom. Sara fick i nåder #äcka fram de slna
rena plaggen som den gamla själv med oändl#g
möda sömmat. Slutligen lade Frideborg den lille
mot sitt bröst. Sara knäppte händerna och sag be-
undrande på.
  Det var tySt i rummet. Där hördes bara ljudet
av den nyföddes smackande där han förnöjd och
omedveten åt sin mor. Solen sken in och gjorde
väggarna ljusa. Frideborg log, en helt ny Fride-
borg, som för först# gången passade till sitt namn,
tänkte Sara. Det var som om Fridens vita fagel
äntligen sänkt sig över Eka.
  Agda och Angela öppnade plötsligt dörren och
stego in.
  - Störa vi ? sade de.
  Men Frideborg bad dem komma närmare.
  -#r han inte vacker? fragade hon.
  Hon väntade inte pa svar Hon visste att detta
var det vackraste b#rnet i skapelsen. Säkert skulle
inte Angelas barn övertrumfa hennes.
  Angela slog sig tungt ned pa en stol. Hon tyckte
det var ett under hur Frideborg förändrat sig på
denna korta tid. Hon måste vara född till mor ! Det
skulle väl ingen ha trott.
  Sara såg missnöjt på dem. Helst ville hon vara
ensam med Frideborg och barnet. De andra hade
ingenting med detta att skaffa.
  -B]ir han då aldrig mätt? frågade Agda ny-
f iket.
Aldrig! Aldrig! sade Frideborg.
  Och hon började prata med den lille, #ollrande
besynnerliga ord som ibland kommo gurglande

och hesa djupt nere ur strupen och scm Angela
tänkte kunde likna zigenarspraket romani eller
kanske judafolkets uråldriga hebreiska.
  Agda och Angela tittade p# varandra. Kanske
funno de ändå Frideborg en liten aning #öjlig. De
visste inte att de själlra när de fått sina barn skulle
bära sig #t precis p# sarnma sätt. Också de skulle
lära sig något av de där underliga språken som
bara nyfödda och mödrar förstå. Hemlighetsfulla
språk, som mycket litet ha med läpparna och van-
liga ord att göra. De komma från kvinnornas
hjärtan och kanske också från deras svällda bröst
där mjölken finns De äro modershjärtats morgon-
landsspråk, de digivande spenarnas romani, den
bubblande modersmjölkens eviga österländska. De
äro mer än internationella och allmäntmänsktiga,
t# de sträcka sig även till djurvärlden. Små hund-
valpar till exempel skutta av glädje, när de höra de
där språken.
  #u var emellertid den lille äntligen mätt, och
Agda sträckte ut armen.
  - Låt mig få ta honom, bad hon.
  Med en liten viktig min lämnade Frideborg då
Agda barnet.
  -Var mycket försiktig, förmanade hon.
  Sara såg ogillande p#. I hennes egna armar kröp
#et av längtan efter att få känna barnets tyngd.
  Agda böjde sig över gossen.
  -Ja, han är vacker, sade hon.
  Men inom sig beslöt hon att hennes barn skulle
bli ännu vackrare. Hon höll upp sin hand fram-
för den lille. Då kom Angela #ter att tänka på
hur Agda förr berättat sagor för dem och hur
hennes händer formats till flygande faglar som de
följt med häpna blickar. Barnet stirrade på Agda
utan att se henne. Vad rörde sig inne i det där
lilla huvudet med den svarta tofsen utanpå?. Fun-
nos där redan b}lder av ett soligt rum, av Fride-
borgs ansikte och sängens omhängen # Hade de
redan utplanat intrycken av moderlivets innan-
döme med blods och musklers röda väggar ? Det
kunde de inte veta.
Nu sträckte Sara sig fram.
- Nu är det då min tur, sade hon.
  Så fick hon till sist den lille i sin famn. Hennes
ansikte darrade. Hennes arbetshänder blevo mjuka
och ivriga. Hon vandrade bort över golvet ifrån
de andra för att fa ha honom för sig själv.
  -Kom med ut på en promenad, Frideborg,
sade Angela.
  - Nej, jag orkar da rakt inte gå som ni, sade
Frideborg. Jag tycker bättre om att sitta här.
  Då de inte kunde övertala henne, gingo de
själva ut.
  De togo skogsvägen bort till Ekered. Nu porlade
det av små muntra rännilar över stigen. Den var
hal och svår att gå på. Agda tog Angela under
armen. Hon stannade, och då måste Angela orkså
stanna.
  -Vad har det varit med dig, Angela, de här


dagarna? frågade Agda plötsligt. Det är som om
du kommit ifrån mig på något sätt.
Angela sag åt sidan.
-Det tror jag väl inte, sade hon bara tveksamt.
  -Jo, du bryr dig mera om Petra nu än om mig?
fråg#de Agda, och hen-les röst var fylld av angslan.
  - Petra har det svårt, mumlade Angela Det
här med Tord Holmström tog henne så hårt. Hon
sörjer över honom.
  -Ja visst, hon sörjer arrendatorn.
  Agda lät frånvarande. Det pinade henne att
Angela nu ständigt helst ville # ara med Petra.
Varför? Var det inte hon och Angela som älskade
varandra '
  Men Angela ville inte erkänna att hon helt enkelt
gått tillbaka till #etra. Nu när hennes nedkomst
var förestående# kändes det så tryggt att ha Petra
i sin närhet. Hon var inte heller pockande och
begärde allt för sig som Agda. Men ingenting av
dct där kunde ju Angela säga. Därför teg hon.
  Agda skakade henne lätt.
  -Jag längtar efter dig, sade hon otåligt. Ditt
har är blont, men dina ögon äro nästan lika svarta
som mina egna. Men nu se dina ögon inte längre
mig-de se långt bort och förbi mig. Jag ligger
vaken om nätterna och tänker på det, och jag för-
står inte...
  Och hennes svarta stjärnögon sågo ned på
Angela. Angela stod inte ut med den där blicken.
Hon höjde sig upp och kysste Agda.
  -#Jar inte ledsen, sade hon sakta. Så gingo
de tigande fram#t igen.
  Nu skymtade Ekereds park. Gotthard kom emot
dem. Han föreföll uttråkad.
  - Gud, vad här blivit för ett liv, sade han, i det
han sträckte ut armarna och åter lät dem falla.
Familjen Diamant gör mig galen. Den där lilla
skrikiga fru Lubba och den där lille, fast bara i
hennes närvaro, moltyste doktor Leibe,..
  Han avbröt sig. Just nu kom den omtalade fru
Diamant nedför gången och fram till grinderl, där
de stodo.
  -Har någon sett till mina barn? frågade hon
på skvalande, ehuru okorrekt tyska.
  -Håll själv reda på dina förbanr#ade ungar,
muttrade Gotthard ilsket på svenska.
  Fru Lubba Diamant sag lika leende på honom.
Hennes runda ansikte uttryckte stor belåtenhet.
Hon tycktes ha det ausserordentlich här. Man
kunde inte önska sig bättre! Hon hade också blivit
fylligare av den goda maten pa Ekered.
  Så fick hon se barnen hand i hand traska i
parken.
  -Där äro de ju, sade hon och brydde sig nu
inte det bittersta om att gå efter dem.
  I stället följde hon med de andra upp till går-
den. Angela försökte artigt tala tyska, men hon
hade svart att i en hast finna de rätta orden. Då
kastade hon en förtvivlad blick p# Gotthard som
gjorde en ful grimas.


  Inne i Hans' rum satt doktor Leibe Diamant och
rökte cigarretter. Fru Lubba Diamant började
genast förebrå honom att han rökte sa mycket.
  -Du är en riktig skorsten, sade hon och
gjorde miner åt Angela och Agda.
  Han sag nedslagen ut. Hans ansikte, blekt och
litet, fick ett uttryck av dödlig leda.
 ~ Betty kom nu in. Hon frågade ivrigt efter
Frideborgs gosse. Hennes ansikte blev glatt, då
hon hörde om honom. Men när hon blickade från
Agda och Angela till fru Lubba Diamant antog
ocksa hennes ansikte en försagd, tvungen min.
Angela fick det intrycket att varken Gotthard eller
Betty längre trivdes så bra på Ekered, sedan herr-
skapet Diamants kommit. Hade de fått, inte bara
könens och de omaka äktenskapens ev;ga krig, utan
också som ett rykande os från det stora världs-
kriget över sig? Hade det ångat in över Ekered
med dessa främmande utskott från de stridande
länderna ?
  Men fru Lubba Diamant tycktes helt och hållet
omedveten om de känslor hon framkallade. Hon
var grant och pråligt klädd, men pa ett slarvigt
vis, som om hon glömt att häkta n#gra hyskor
eller knäppa viktiga knappar. Hon pratade liYligt
utan att bekymra sig om ifall man begrep henne
eller ens Iyssnade på henne. Det enda sympatiska
hos henne, tyckte Angela, var hennes mun, som
hade ett barns oberörda leende. Ett nedfläckat,
vulgärt Mona Lisa-leende, uppspirat i smutsen
i något lökluktande lillryskt ghetto, skulle Thomas
ha sagt, tänkte Angela. Kanske var hon inte full-
vuxen eller skulle aldrig bli det. Också i själen
fattades kanske någon knapp eller hyska.
  Men när nu Edla kom in, förändrades atmosfä-
ren plötsligt. Edla gick fram till herr Leibe Dia-
mant och bör j ade vänligt samtala med honom. I
hennes sätt mot honom fanns aktning och en smula
förtrolighet. Och det syntes Angela som om de vore
p# något sätt lika varandra. Någotmisslyckatoch
något resignerat lådde vid dem båda. Deras blic-
kar möttes som om de funne hjälp i varandras
ögon
  Fru Lubba C)iamant fick en liten skarp rynka,
när hon såg på dem. Det där föll henne tydligen
inte i smaken. Men så vände hon sig mot Angela,
klappade henne muntert och oförmodat på magen
och skrek en fråga, om inte barnet snart skulle
#arrivieren#. Hon hade ändlösa historier, som
Angela gudskelov inte riktigt förstod, om gruvliga
barnaf#delser och många exempel på hiskligheter
som hänt mödrar hon själv personligen känt.
  Gotthard, som raskongenialt och intuitivt fort satt
sig in i hennes besynnerliga psyke och tyska, stod
ändå med gapande mun och lyssnade. Det var för-
#ärligt. Något sådant hade han väl aldrig drömt!
Det var tydligen ett under att man helskinnad
kommit till världen utan att fa huvudet krossat
eller utdraget till oformlighet av en tång.
  Men fru Lubba Diamant berättade alltsammans


muntert och gemytligt. Det föreföll Gotthard som
stode h#n skrattande och vispade blod till skum
i ett stort fat.
  Slutligen tog Betty, som varnande blinkade åt
fru Lubba utan resultat, och skjutsade Agda och
Angela ut ur rummet. När de väl hunnit ut på
trappan, kom Gotthard efter dem. Han följde dem
ned genom parken.
  -Den där Lubba har naturligtvis en skruv lös,
sade han liksom ursäktande. Ibland måste jag er-
känna att hon kan vara ganska trevlig, men så är
det plötsligt som om en broms stack henne och
h#n skenar iväg p# det mest otroliga vis.
  - Det gör ingenting, sade Angela #änligt. Jag
är inte rädd.
  -Ja, fruntimmer av sådana där vilt främmande
raser äro konstiga, mumlade Gotthard von Pahlen,
och glömmande att närmare överväga, vilken ras
hans mor, och han själv till hälften, tillhördej tänkte
han på den kvarblivna eller överståndna invasionens
sällsamma kvinnliga uppenbarelser: Frideborg,
Agda, Lotty, Rosita - och nu denna fru Lubba
Diamant.
  -Jag har sannerligen lust att resa till Stock-
holm ifrån alltihop, mumlade han.
  - Gör du det, sade Angela. Då kan du köpa
en del småsaker som jag behöver och ta med dig
tillbaka.
  - Gud bevare mig, utbrast Gotthard som inte
var på sitt bästa lynne. Jag avskyr att åta mig
kommissioner och springa ärenden-
Han stannade för att säga adjö.
  - När tro ni kriget slutar? frågade han, och
utan att vänta på svar tillade han hastigt:
  -Jag menar bara att freden vore en välsignad
sak, för dä kunde fru Lubba Diamant kanske för-
mas att återvända till Ryssland.
  De togo skrattande adjö av honom.
  Men sedan gingo de två tysta tillbaka till Eka.
Agda hade inte uppfattat så mycket som Angela
av fru Lubba Diamants prat om missfoster och
monstruositeter och olyckor vid förlossningar, där-
för var hon mindre berörd av det. Men Angela
hade förstått det mesta, och hon kunde inte hjälpa
att det nedstämde henne. Hennes barn... tänk
om det inte bleve riktigt eller någon olycka skedde
med det. Det skulle hon inte kunna uthärda.
  Skrämd smög hon sig intill Agda och fattade
hennes arm.
  -Bry dig inte om att vara rädd, sade Agda
ömt Jag skall ta dig på mina armar och bära dig
igenom alltsammans.
  Då skrattade Angela nervöst. Hon trodde inte
att Agdas armar voro nog starka till det.




XXXV.

  Agda steg ut på trappan en tidig morgon i april.
Hon hade nu åter börjat bära klänningar i stället
för gosskläderna. De hade blivit för trånga. Tidi-
gare än förut pÅ Angela och Frideborg märktes det
på Agda att hon var havande.
  Hon stannade på trappan utanför glasverandan.
Ingenting var vackrare än Eka en arla morgon som
denna. All snö var nu borta. Den svarta myllan
i rabatterna såg på ett särskilt sätt fruktbar ut.
Det föreföll Agda som om det ångade av jorden,
när solen sken på den. Trädens grenar rörde sig
sakta i morgonvinden. Från sjön hördes ett klingan-
de Ijud av små isstycken som rullande stötte emot
varandra.
 Agda skuggade för ögonen och såg ned mot
#rinden i bortre ändan av parken. Hon tyckte sig
  ymta en gestalt där. Men det kunde väl inte
  #ra någon. Ett tag tittade hon rädd hän mot
  -rendatorsbostaden Spökade det verkligen där?
  anske den där gestalten hon tyckte sig skönja
  id grinden var på väg dit?
  Men nu sag hon att det var en människa som
stod där nere, en ung man som med l#ngsamma
steg kom uppför gången.
  Agda gav till ett litet rop av överraskning. Det
var Sven von Pahlen. Hon hade inte hört att han
väntades till Ekered. Vad skulle nu hända ?
  Sven som anlänt föregående kväll kom dröjande
närmare Agda. Han hade vaknat tidigt och g'att
ut på en promenad, och strax hade hans steg lett
honom till Eka därför att Agda fanns där.
  Nedanför trappan stannaåe han, tog av sig
hatten och såg upp på Agda.
  - God morgon, Agda, sade han.
  Hon gick hastigt nedför trappan och tog hans
framsträckta hand.
  - Varför är du här? fragade hon undrande.
Men hon kände själv att hon mest undrade över
hur likgiltig han hade blivit henne numera. Hon
hade #Idrig tänkt på honom den senare tiden.
  På det svarade han inte.
  Hans blickar följde ömt de förstorade linjerna
av hennes kropp. Det var alltså sant vad Betty
skrivit att Agda väntade ett barn.
  Agda började gå mot hönshuset, och han följde
henne.
  -Jag har mycket att göra så här om morg-
narna, sade hon leende.
  Men Sven fick hon inte att tala. Hans vackra
judiska ansikte var allvarsamt. Hon öppnade dör-
ren till hönshuset, och han blev stående på tröskeln
och sag henne röra sig därinne. Tuppen gav sig

till att gala, de dumma hönorna kacklade sömnigt.
Agda tog en höna i sina händer och lyfte upp
henne ett ögonblick.
  -Tycker du inte att här är trevligt i höns-
huset? frågade hon skälmaktigt.
  - Inget vidare. Han lät ytterst tankspridd.
   Varför hade han kommit? Agda kände sig under-
lig til] mods. Hon avslutade hastigt sitt arbete i
hönshuset. Hon hade ju inte lust att sopa sa höns-
dun och damm skulle blåsa honom i ansiktet, efter-
som hon nu inte kunde få honom bort från dörren.
Hon hittade några ägg, men lät dem ligga. Så kom
hon fram till honom.
   -Jag skall gör# bättre i ordning sedan, sade
hon.
  -D#l #orde inte anstränga dig så mycket, sade
han då, allvarligt förmanande.
-Å!
Hon gav honom en förvånad blick. De gingo
genom parken ned till sjön.
-Förstår du inte, varför jag kommit? fragade
Sven.
Agda skakade på huvudet.
De stannade båda. Isstyckena klingade och
sjöngo i siön. Det var vår i luften, nagot tindrande,
#enomskinligt och klart som återspeglades i deras
örka ögon.
- Genast jag fick höra att du väntade ett barn,
sade Sven, förstod jag att jag maste resa hit ned
och träffa dig.-Hur så?
  Agda begrep ännu inte vad han menade. Hon
väntade ett barn, och det behövde väl inte Sven
göra sig några bekymmer om.
  Men hans nästa ord togo henne ur den villfarelsen.
  - Jag har inte velat undandra mig mitt ansvar,
sade han högtidligt. Det är min plikt som man
att bispringa dig.
  - Men Sven, utbrast Agda, det är ju inte ditt
barn! Inbillade du dig det?
  Han blev alldeles omtumlad.
  -Är det inte mitt? viskade han. Men har du
då glömt att vi voro tillsammans i ladan? Det kan
du väl ändå inte ha glömt?
  - Men snälla Sven, jag var ju med barn redan
da, sade Agda. Med min man, förstår du väl,
tillade hon. Och hon kunde inte hjälpa att hon
fann honom litet komisk, så uppfylld som han var
av sitt överflödiga ansvarsmedvetande och så egen-
kär som han verkade i sin illa placerade pliktkänsla.
  Då släppte han hennes hand som han tagit och
stirrade henne i ansiktet som trodde han att hon
Ijög. De stodo där tysta och sågo på varandra.
  Sven hade hela vintern drömt om Agda. Han
tycktes ännu vara en skolpojke med skära dröm-
mar i ett högmodigt hjärta. I hans natur fanns
en besynnerlig blandning av praktisk duglighet och
otrolig sentimentalitet. När han fått veta att Agda
väntade en liten, hade hans självkära hjärta gjort
ett litet hopp. Det kunde ju inte råda något t#ivel


om att det var hans barn! För att få en osökt an-
ledning till sin resa ned hade han förehållit Bess
att det var hennes och hela familjen Rosenrauchs
skyldighet att anskaffa en våning i Stockholm åt
Diamants, så att Betty ej skulle behöva ha dem
längre på Ekered. Med stora svårigheter hade han
till slut Iyckats övertyga Rosenrauchs härom och
hade även fått dem att utse honom till deras repre-
sentant för att fara ned och förhandla med det
exotiska herrskapet om den önskvärda flyttningen.
Men det var bara på Agda han tänkt. Kanske
skulle hon begära att han skulle gifta sig med
henne och skiljas från Bess? Det var den utväg
som kundc anses ligga närmast. Men han hoppa-
des visserligen att hon ej skulle begära just detta
av honom. Hennes pålitlige beskyddare skulle han
ju i alla händelser bli, men han ville inte gärna
skiljas från sin lille son, och naturligtvis kunde det
under före#arande omständigheter aldrig bli tal
om att Bess skulle släppa ifrån sig Hans-Benja-
min. Förmodligen skulle han väl ändå falla
undan för Agdas önskningar därför att han så
djupt inom sig förnam att det var henne han allt-
jämt älskade och inte Bess. Något annat än att
Agda hela tiden hade bevarat sin kärlek till honom,
satte han inte ens i fråga. Och nu stod hon här
och sade honom som den allra naturligaste sak att
det barn hon bar under hjärtat icke var hans. Han
kände det som om hon bedragit honom på det
skåndligaste. Där i ladan hade de ju så helt gått
upp i varandra. Det hade inte funnits några andra
än de två i en värld som för ett ögonblick gungat
ut i den stora rymden med dem. Och hela tiden
hade så den fule svullne greven funnits där! Han
hade redan tagit sin plats och sått sin säd i Agdas
underbara kropp. Det var obegripligt och förfär-
ligt. Med greve Gusten som Sven avskydde hade
han delat Agda. Med en skolgosses naiva föreställ-
ningar om verkligheten hade han aldrig inbil]at
sig att en underskön gift kvinna kunde ha nagot#
och till och med av fri vilja och jämt och ständigt,
att göra med en vederstygglig äkta man. Det var
ju rent brottsligt att ens tänka sig dessa två till-
sammans !
Sven tog sig över pannan, och ögonen svartnade.
  -Jag tror dig inte, stammade han, fastän hans
#örstånd sade något annat.
  -Det är sant, snälla Sven.
  -#Ien då borde du ha sagt mig det, sade Sven.
  -Allt gick så hastigt, mumlade Agda. Inte
kunde jag. . . Och det var ju inte dig jag bedrog,
det var min man. Men jag ångrar det inte, fast
jag aldrig skall upprepa det. Det var ändå så
härligt.
  Och åter kände de lukten av dammet och det
torra knastrånde höet i ladan. Och de sjönko ned
i höet med armarna om varandra...
  Agdas ansikte blev blekt.
  -Nu är du ond på mig, viskade hon.
  Det var sant att hon alldeles glömt honom denna


tid. För henne hade bara Angela funnits, Angela,
och s# Agdas och Gustens barn. Hon hade helt
gått upp i dessa nya känslor.
  Sven gick ned till sjön, och Agda höll sig vid
hans sida. De stannade vid stranden. Sma friska
vågor sköljde oupphörligt mot stenarna. De hade
skum och isbitar med sig. Videbuskarna buro sma
grå duniga kissungar. Ön därborta sträckte sina
lövträd mot den klara skyn. Deras grenar voro
redan skimrande violetta som de äro om våren.
Herrgarden bakom dem lät sina fönsterrutor
blixtra i solen.
  Agda såg sig skyggt omkring. Hon var litet
rädd för Sven. Det var som om han gömde på
onda ord.
  Vart hon nu blickade såg hon eljes bara vänliga
och förtroliga ting. Träden gungade sina kronor
med viskande röster över hennes huvud, vattnet
sjöng för henne, gick hon bara närmare skulle det
fara med smekningar över hennes skospetsar. Den
bruna herrgården därborta ville henne också väl.
# hönshuset väntade hönsen med varma kroppar
på att hon skulle komma och Iyfta upp dem. Bara
arrendatorsbostaden var mörk och sluten och hade
alltjämt nagot hotande över sig. Agda tyckte den
var lik Sven, Den gömde pa nagot.
  Sven vände sig mot henne. Hans energiska haka
darrade.
  -Det borde bara varit du och jag, sade han.
Du var den första jag älskade. En kvinna skulle
egentligen alltid vara tacksam över att ha varit
en mans första kärlek. Det är något särskilt
med det.
  -Men du gifte dig ju sedan med en annan,
påminde Agda honom milt. Skall jag vara dig tack-
sam för det ocksa? Iog hon. Mig lämnade du att
möta mitt liv som jag kunde. Och det är vad jag
gjort.
  På det kunde han ingenting svara. Ater voro
de tysta Agdas tankar gingo ifrån S#ren till
Angela Hade hon vaknat nu# Agda såg sig för-
stulet om mot Angelas fönster. Men rullgardinen
var fortfarande nere.
  Sven märkte hennes blick.
  - Du är redan hemma här, sade han strävt.
  - Ja jag älskar Eka.
  Det kom ett litet tryggt leende i hennes ögon.
Det gjorde Sven utom sig. Hon behövde honom
inte! Hon hade det bra. Han var redan en utom-
stående som bara hade att gå sina färde. Men på
hans barndoms granngård Eka hos deras nära
släktingar Petra och Angela hade han väl ändå
aldrig kunnat drömma om att deras forna vackra
tjänsteflicka Agda skulle fa mera hemortsrätt än
han.
  När man rest en lång väg fylld av hjättemodigt
begär att hjälpa och beskydda, blir man vred och
alls icke lättad) då man förstår att ens hjälp inte
behövs. Den man skulle trösta är redan tröstad
Den man skulle beskydda mot alla stormar star


redan i lä under vänliga träd och ett gammalt
brunt hus med brutet tegeltak.
  Sven grep plötsligt om Agdas späda axlar och
skakade henne.
  -Du, du, mumlade han sammanbitet. Du har
zigenarblod i ådrorna. Den där främmande usla
zigenaren som kom dragande hit och trängde sig
in i vår familj har skänkt dig av sin egen ande.
Du är säkert ]ik honom, du är av hans stams
kvinnor. Du går från man till man, tar ett barn
av den ene att fylla din bLIk med och stjäl den
arldres hjärta att förnöja ditt eget hjarta med, om
du har något. S# göra ju a#la zigenare och zige-
nerskor: de plocka på sig allt vad de komma över.
Nu tycker du dig vara i ro här på Eka. Ditt flyk-
tiga sinne har fäst sig vid det gamla huset och
dess innevånare. Men så en dag befinner du dig
igen ute p# vägen och är glad åt att solen skiner
på dig och att du får vandra till nya trakter och
nya äventyr.
  Agda sade sakta:
  - Jag tror inte du har rätt om zigenarnas
kvinnor. Det sägs att de äro trogna sina män
och inte som jag.
  Något inom henne hade väckts av hans ord.
Nagot trotsigt och anstolt som fick henne att
känna att hon nedstammade från ett folk vars seder
kanske inte voro så föraktliga, ehuru hon själv
knappt hade en aning om dem, mer än det lilla
hon hört av Lotty och Rosita. Hon tyckte sig se
dessa mörkhyade kvinnor med blixtrande ögon
och örhängen. De rörde sig med gungande höfter
över marken som om hela jorden tillhörde dem.
M#nen och solen och himmelens stjärnor nadde de
med uppsträckta händer. Voro de inte själva något
av majestätiska och rörliga himlakroppar som
följde jordens lopp? Ja, hon tillhörde kanske dem.
Hon hade inte känt det förrän nu, när Sven for
ut mot henne och dem.
  Ofrivilligt såg hon nedåt parkgrinden, som om
hon väntat att få se Pepe Sanchez med självmed-
veten min och grace i rörelserna lyfta av haken
och stiga in. Sa hade han kommit en var som
denna och tagit Laura Löwenström, hon som aldrig
förut älskat. Han hade frikostigt sått frön till liv
i den karga smaländska jorden. I hans fotspar
hade Rosita, Lotty, Agda och Frideborg blommat
upp. De voro svarta som han och med oro i blodet.
De tillhörde honom.
  Hon såg på Sven och kände att han var en främ-
ling för henne. Hon hade lagt sitt huvud mot hans
bröst, och han hade ägt henne. Men han hörde
inte till henne. Så var det också med greve Gusten.
De voro män av en annan ras än hon. De skulle
alltid förbli främlingar för #igenarens kvinnor.
  Ovänligt stötte hon till honom i bröstet.
  - Gå, sade hon. Du kan gå. Jag är mera von
Pahlen än du, eftersom jag är det dubbelt. Petras
far var också min, och jag är dotterdotter till
Laura von Pahlen. Och jag har väl mindre zigenar-


blod än du har judeblod. Men jag är änd# stolt
över att vara zigenerska och dotterdotter också till
Pepe Sanchez. Du... du är visst redan mindre
stolt över att vara halvjude, och du vantrivs med
att du gift dig med en riktig judinna, som du
gjorde därför att du hade din fördel av det. Du
skäms väl för att alla kunna se att ni åtminstone
äro lika främmande som jag bland det andra folket
här i landet.
Och hon upprepade:
  -Gå Du kan gå. Du kan gå till Jacob Levin
och Rosenrauchs.
  Men Sven gick inte. Hans ansikte blev plötsligt
gammalt-ja plötsligt verkligen en gammal judes
som givit ut för mycket och ej fått nog tillbaka.
Hans fingrar sträckte sig efter växelpengarna, och
helst skulle a'et vara ett guldmynt bland dem som
dessa vårdslösa och lättsinniga förryckta kristna ej
lagt märke till. Gåvo inte de kristna slösarna
alltid för mycket tillbaka? De kunde inte räkna,
de hundarna. Han hade skänkt Agda sina dröm-
mar och sin kärlek, nu skulle hon ge honom sin
famn och sitt sköte. För mycket tillbaka? Han
hade slungat orden om zigenerskorna i hennes
ansikte nyss för att reta och håna henne, men hon
var ju mer än till hälften en kristen. Han var det
också. Men bara till hälften, bara till hälften! Juden
värkte inom honom. Tjöt och väsnades i hans
tarmar. Han kunde inte förlora.
 Men medan han stod där och väntade, förstod
han att han redan gått miste om den sköna Agda
Inom henne, tätt vid hennes hjärta, rörde sig en
annans barn. Hennes kro#p svällde, blev stor av
en annans säd. Hennes ögon blickade förbi honom,
kanske spanande efter den väg i fjärran han talat
om Men nu inbillade hon sig väl att hon ville
vara trogen den säd som den där andre sått inom
henne.
  Då ryckte han henne till sig och kysste häftigt
hennes hals och mun. Hans händer trevade mot
knapparna pa hennes blus. A, dessa blanka knappar
som fått hans ungdom att stråla! Sjön sorlade,
och Ijudet trängde in i hans öron. Träden susade,
och det blev till ett starkt brus inom honom. När
han höjde ögonen, tyckte han sig se en väldig svart
fågel kretsa i rymden, Agda höll han i sina armar,
men hennes själ flög som fågeln där med ett sus
av starka vingslag långt bort ifrån honom.
  Han släppte Agda så häftigt att de tumlade
ifrån varandra. I verkligheten var det blott ett
ringa avstånd mellan dem, men det korta avstån-
det hade redan blivit till ett hav som skilde dem
åt. Sven stod och såg på Agda en stund Sa vände
han tvärt på klacken och gick. Utanför ladan i
julas hade de också skilts åt, men med saknad och
sorg i sina hjärtan. Deras fotsteg hade frusit fast
i snön och länge efteråt blänkt där som vittnen
om deras möte och skilsmässa. Nu revo Svens
fötter upp den svarta myllan. Det var sista
gången märkena efter hans fotsteg skulle leda till


  och ifrån Eka och Agda. Snart skulle det växa upp
 fint grönt gräs och sma blå blommor för att dölja
spåre# efter hans T#rede och missräl#ning
  Agda stod stilla. Hon höll handen för bröstet.
Ett par knappar hade slitits upp i hennes blus.
  Då tyckte hon sig känna att ett litet hjärta klap-
pade tätt intill hennes eget. Ett litet barns hjärte-
Strängar snuddade vid hennes och fick dem att
sakta darra. Hon tyckte att de sjöngo om vår och
om förnyelse.
  Hennes blickar sökte bävande den vita lands-
vägen som ledde bort mot de blånande bergen i
fjärran. Var det sant som Sven sagt att hennes
längtan en gång skulle komma att driva henne till-
baka ut på landsvägen och att hon da glad skulle
vandra vidare mot andra trakter ? S# hade Pepe
Sanchez, hennes morfar, gjort, löpt från kärleken,
tryggheten i en enda kvinnas famn, mot frestande
äventyr som kanske veko längre bort, men kanske
också kommo närrnare, ju ivrigare han skyndade
efter dem.
  Men Agda vände på huvudet och såg på Eka
som l#g där så vackert i solskenet. Landsvägen
försvann, dess frestelse vek undan. De blå bergen
blc#Tc lätta skuggor utan kropp. De betydde ingen-
ting för henne. Här skulle hon föda sitt barn.
Trädens sus skulle vagga det. Sjöns vågor skulle
sjunga för det. Parkens blommor skulle växa högt
av längtan efter att en barnhand skulle plocka dem.
Eka skulle fyllas av röster. Parken och huset skulle
bli ett stort och kärleksfullt rike för barn och
kvinnor För ett stolt släkte von Pahlen som
ingen mörkögd och förförisk zigenare skulle kunna
splittra.
  Då kom det tårar i Agdas ögon. Hon stod där
i solskenet, och de runno glittrande ned över hen-
nes kinder. Hon grät av en sällsam känsla av
Iycka som hon inte kunde ge ord för: den hem#ösas
salighet över att ha fått ett hem, den oroliga vand-
rerskans smärtsamma glädje över att marken icke
gled undan för hennes fötter, utan växte fast om-
kring henne, så att hon inte längre behövde för-
flytta sig.
  Och Agda knäppte omsorgsfullt till knapparna i
sin blus. Därinnanför levde ett litet barn sitt liv,
och Agda skulle vara oändligt rädd om det. Med
långsamma steg gick hon upp mot herrgården, och
i detsamma öppnades dörren och Angela steg ut
blinkande och leende mot solen.



XXXVI.

   Agda hade inte berättat om sitt möte i parken
för någon. Petra och Angela blevo förvånade, då
de sedan fingo höra av Betty att Sven varit på
Ekered och farit igen.
  Nu rullade dagarna allt fortare. Akrarna lågo
svarta. Snart skulle det börja plöjas. I träden
skreko fåglarna på ett oroligt och längtansfullt
sätt. Det kom ofta stritt regn som vattnade jorden.
Isen i sjön fanns inte längre kvar. Om nätterna
kom vårstormen rusande och tycktes vil j a skaka
ned stjärnorna från himlavalvet Smög man sig
till fönstren, såg man jorden skälva och darra och
de flygande molnen nästan snudda vid den. Då
kände man sig gunga hän på ett hav. Eka gård
blev ett skepp, på vilket parkens träd höjde stolta
master och himlen spände ut en mattbla segelduk.
Och de fyra kvinnorna seglade då bort pa sitt
skepp, ensamma med sin kärlek och sin kärleks eller
sin åtrås avel i en värld av sterilt hat.
  Så kunde #ngela drömma och plötsligt spritta
upp, därför att barnet rörde sig så häftigt inom
henne. Då blev hon ängslig och kvävde sina
suckar i kudden för att inte Petra skulle väckas.
  Men Petra låg ofta vaken dessa stormnätter. Ge-
nom vinden var det som om hon hört någon, hört
några ropa på sig. Hon hörde rop från Thomas
Meller, rop från Tage Ehrencreutz, men starkast
ropade Tord på henne. Det fanns inte fängelse-
murar nog tjocka att kunna kväva hans stämma.
Han hade blivit fråndömd sin frihet och sänd för
att undersökas till sitt sinnestillstånd på ett hospi-
tal, men hans tankar kunde ingen sträng domare
och inga myndiga hospitalsläkare binda. Nu sänkte
de sig över Eka. Nu voro de hos Petra. Nu slöto
sig hans armar åter omkring henne. Hade hon
till sist börjat älska honom nu, när hon inte längre
kunde nå honom? Skulle deras stormande famntag
bära frukt? Vid denna tanke log Petra förvirrad.
Sällan blevo väl kvinnor befruktade av en man
första gången de mottogo honom. Av kärlekens
famntag upplösas ju de flesta i intet. Men o, om
hennes blod ville samla sig och svälla till en röd
frukt som hade livet i sig! Då hade hon inte levat
förgäves. Eka borde myllra av barn för att ta
bort skammen att en kvinna en gång bott där och
icke velat erkänna sin avkomma.
  Med armarna under huvudet vilade Petra i sin
bädd och var åter i Tords famn. På nytt genom-
levde hon de sälla minuter, då hon tyckte sig smälta
helt samman med honom. Hur var det möjligt att
man så kunde förenas med en annan människa, och
därtill någon så helt och hållet olik en själv som ett
hankön, att man blev ett med denne ? Petra skulle lät

tare förstått det, om det gällde själen, men här
gällde det kroppens känslor och förnimmelser. Sjä-
larna kunde älska varandra, ge uttryck åt samma
tankar, se pa avstånd samma klart skimrande land
dit de längtade, men de götos icke till ett i en salig
spasm. Hur sällsamt att ur denna spasm ett nytt
liv kunde jublande uppstå!
  Petra darrade där hon låg. Hennes ögon blevo
#uktiga av tårar.
  -Ge mig ett barn, viskade hon.
  Vem bad hon till? Kanske till barnet självt: en
liten varelse med klara ögon som underfundigt såg
på henne £rån någon plats i rummet eller i rym-
den ovanför henne. I detta ögonblick förstod hon
att hon alls icke skulle bli tillfredsställd med
Angelas barn. Det skulle ändå aldrig bli hennes.
Angela skulle säkert svartsjukt bevaka det, endast
ibland av nåder låta det vila på Petras knä.
Petras evigt längtande hjärta skulle inte få sitt
Iystmäte. Men ett barn som var kött av hennes
kött, blod av hennes blod! Hon grep med armarna
ett krampaktigt tag om sin kropp som hoppades
hon så kunna hålla kvar den säd hon mottagit,
pressa in den i sig, gömma den, driva den till grodd
och spirande.
  Då såg hon för sig sin mor Irenes sorgsna, stän-
digt vakande ögon. Petra hade #ått ifr3.n denna
svartsjuka blick, dessa trånande armar som ville
fängsla, och sökt sig till Thomas Meller. Hon hade
själv spriingt banden som knöto henne vid modern.

Men gjorde inte alla barn så till sist? Kunde de
inte lida den tanken att de en gång vilat i mörker
i sin moders sköte och livnärt sig av henne, eller
måste de bara följa moderns exempel?
  Men ur Petras hjärta steg åter ropet: Ge mig
ett barn. En skatt att äga och förvalta. Något
som äntligen skulle skänka hennes kropp en uppgift,
den uppgift den ju var ämnad för. #7arför eljes
dessa bröst som höjde sig som blomstrande kullar,
varför eljes denna vida sWI som tog emot mannens
säd? Utan att ett barn blev till i denna fruktbara
jord voro ju dessa ting onyttiga.
  Petra omfamnade kudden och grät tårar över
den Skulle detta vara allt som aterstod henne?
En kudde att trycka mot sitt bröst och väta med
gråt? Men när hon låg sa, kunde hennes själ plöts-
ligt bli stilla. Hon tyckte sig blicka ned i en klar
sjö, på vars botten en underbar värld levde. Växter
och blommor som Petra aldrig sett frodades där.
De sträckte försiktigt upp slanka gröna armar,
men nådde inte vattenytan. Röda och vita koraller
reste sina pelare i den gula refflade sanden.
Snäckor spredo ett egendomligt Iysande sken om-
kring sig. En vit näckros som sjunkit ned genom
#attnet bredde ut sina blad lätt gungande på små
ilande vågor. Och skuggor från världen ovanf$r
vattenytan seglade över sanden och kommo den
att ibland djupna och mörkna så att Petra fick
en föreställning om att under och bakom denna
sjövärld fanns ännu en, kanske flera, vidsträckta

och drömmande. Men med ens blev vattnet oroligt.
Klara bubblor slego upp och sjönko åter, växterna
böjde sig som för en vind, snäckorna sände upp
ett susande Ijud som sjöngo de. Små vita fötter
trampade i sanden. Små skära fingrar sökte fånga
blommorna, friska munnar logo. Det var barn som
kommo i hundratal och tusental. Alla hade de för-
väntan i ögonen. De böjde sina vackra huvuden
bakåt och tittade upp mot vattenytan, och då mötte
Pe#ra alla dessa ögon. Hon bländades och blev
blind av deras Ijus. Hon lutade sig så nära vatt-
net att hennes ansikte sköljdes av en våg. Då
dök hon ned med handen som när man vill fånga
en fisk. Hon fick något i den, nagot som levde
Qch ryckte, och hon Iyfte det upp mot sig. Men
knappt hade hon tryckt detta som andades och fläm-
tade mot sig, förrän det förvandlades till en varm
porlande bäck som flöt in i henne. Tords säd som
fuktade hennes sköte! I honom, i henne levde denna
underbara värld hon nyss sett pa sjöns botten.
Detta barn hon nyss fångat var en del av dem
själva, en darrande droppe av allt liv som sjöd
under och över en blank vattenyta.
  Då skakades Petra av vild fröjd. Hon ville äga
alla dessa barn, alla dessa blänkande ögon. Hon
ville svälla och rymma alla världar, bli en stam-
moder för allt nytt liv som krälade, sprang, anda-
des med lungor och gälar. En vansinnig storhets-
dröm behärskade hennes varelse. Hon somnade in,
alltjämt väldig, fyllande rymden, och vaknade på
morgonen kuvad med n#ilda ögon som ingenting
hade sett.
  Denna tid på Eka efter mordet på Adel# Holm-
ström och sedan Frideborgs gosse blivit född tyck-
tes Agda och Frideborg, Petra och Angela för-
enade på ett drömmande sätt som kom Ekas väggar
att vänligt sluta sig om dem. Agda var inte längre
otålig på Angela för att hon ej mera helt åter-
gäldade hennes känslor. Hon förstod att barnet
måste uppta alla Angelas tankar. Frideborg vilade
ut hos de andra efterdenstormsomgattöverhenne
och varit nära att slita henne i stycken. Petras och
Angelas händer sökte varandras, knötos samman
i hemligheten om Petras och Tords kärlek.
Solstrålarna bildade mönster av de skönaste blom-
mor pa väggarna. Ute i parken lmder en ek hit-
tade Angela de första blasipporna. De små ludna
knopparna höjde sig över de torra gröna bladen.
De skälvde litet på sina stänglar. De voro hjälp-
lösa i denna ännu nakna natur. Angela nändes inte
plocka dem. Hon visste att de voro ett tecken på
att hennes stund var nära. 7 När blåsipporna
spricka ut...# Så hade hon tänk#, när marken
ännu låg vit, blixtrande av snökorm Och nu voro
de små knopparna här. Nu forsade bäckarna uppe
i skogen och mossan började grönska. Nu kommo
flyttfåglarna tillbaka. Nu skulle hon föda.
  Då kunde hon gå ned till sjön och längtansfullt
se bort mot ön. Vilken Ijuvlig vagga för ett litet
barn skulle inte den ön vara! När träd och blom-

mor brusto ut där, skulle den äga all världens skön-
het, oberörd, gungande pa sjöns vågor med en
blomdoft som fördes från strand till strand.
  Dessa milda våraftnar, när en blek nymåne stod
över trädtopparna, gingo de fyra fram och åter i
parken. De talade inte. De bildade en kedja av
armar och hjärtan. De tyckte sig höra saven rinna
i träden, de stannade böjande huvudena över någon
kvist som redan bar knoppar Deras blickar foro
smekande över gräsmattorna, där enstaka gröna
strån stucko upp. Då kände de sig växa med natu-
ren, då grönskade de, då rann saven till också i
deras hjärtan De sögo in doften av den fuktiga
myl]an. De stannade och läto sina ansikten bada
i vårluften.
  Och när stjärnorna trädde fram på himlen, lutade
de sig tillbaka och blickade leende upp. Då voro
deras ansikten så lika varandra. Deras ögon hade
samma glans av speglade drömmar, deras bultan-
de hjärtan samma lilla förväntansfulla skälvning.
Och parken slöt sig omkring dem. En ring av träd
som börjat knoppas och fridfullt bidade grönskan
som skulle hölja dem
XXXVII.

  En morgon i slutet av april vaknade Angela med
en molande smärta i ryggen. Hon låg stilla i bäd-
den utan att först förstå vad som nu hände med
henne. Plötsligt upphörde smärtan som en dyning
drar sig tillbaka fr#n en strand som den nyss
sköljt över. Då somnade Angela igen och vaknade
åter med samrna besynnerliga värk.
  Då log hon Iycklig därför att hon visste att nu
skulle barnet snart vara här. Hon kunde inte förmå
sig till att stiga upp och säga till nagon Hon ville
vara ensam och känna barnet inom sig. Efter en
stund reste hon sig och gick pa tå över golvet.
Hon rullade försiktigt upp gardinen och öppnade
fönstret. En fågel satt pa fonsterbrädet och lade
huvudet på sned. Angela tyckte att den där fågeln
hade något av Frideborg över sig och i ögonen.
Hon smulade sönder ett bröd som låg på en assiett
och strödde ut smulorna. Strax började den lilla
fågeln picka och trippa fram och ater. En skock
sparvar kommo från träden. De flaxade med
vingarna, pepo gällt, knuffade varandra. Angela
måste sätta sig på en stol därför att värken var


där igen. Hon betraktade med en liten suck fåg-
larna: hur lätta de voro, så förnöjda, och kände
ingen smärta. Den Ijust blå vårhimlen hade i dag
inga gränser, den försvann i ett oändligt fjärran
och en oändlig höjd.
Angela viskade till fåglarna och de lätta skyarna:
-I dag kommer mitt barn. Snart är det här.
  Men fåglarna hörde henne inte och slutade inte
att picka upp bröd med smala näbbar, och det gick
inte en skälvning genom den vida rymden.
  Da kände sig Angela liten och jordisk, skapad
av mull. Men hon hörde trädens susning och sjöns
melodi, och hon visste att de gladdes med henne.
  När Angela kom ned till frukostbordet, sågo de
alla det på henne
  Petra blev blekare än Angela nu var.
  - Jag skall kalla hit barnmorskan, sade Petra
och reste sig.
  Men Angela fick henne att sätta sig igen.
  -#nnu behövs det inte, sade hon tryggt.
  Då måste Petra sla sig till ro, men hon kunde
inte äta.
  Frideborg sprang upp på sitt rum och kom ned
med den lilla gossen i sina armar.
  # Tänk, snart, om några timmar, har du en
sådan här, viskade hon leende och ivrig.
  -Det är en #licka, sade då Angela.
  -Det vet du ingenting om, protesterade Fride

   Hon satte sig vid fönstret och lät #ossen f# m#t
Hon var så söt och sa glad i sina moderliga om-
sorger.
  - Sara säger att min pojke är Johan von Pah]en
upp i dagen, sade hon och s°ag glatt på de andra.
  -Ja, han är verkligen lik Johan, mumlade
Petra förströdd.
  Angela gick fram till gruppen vid fönstret och
böjde sig över barnet.
  - Vad han är vacker, sade hon vänligt.
  13å strå]ade l#rideborg.
  - Johan Jacob blir det vackraste barnet på Eka,
sade hon utan att tänka på att det lät en smula
ohövligt mot de andra.
  Agda och Angela gingo ut. Agda tog beskyd-
dande Ange]as arm, och de promenerade fram och
åter på gårdsplanen. Agda betraktade ömt Angelas
nedböjda huvud. När det här är över, kommer
hon att bli mot mig som förut, tänkte hon med
klappande hjärta. Hon räknade i detta ögonblick
inte med barnet. Hon längtade bara efter att
Angela skulle på nytt kasta sig i hennes armar.
  Under tiden kunde inte Petra styra sig längre,
utan ringde upp barnmorskan. Men barnmorskan
svarade ej.
  - Jag träffade henne inte, sade llon till Fride-
borg, när hon kom in i salen igen, men Frideborg
tröstade henne:
  - Den där frun får man alltid tag i, och Fride-
borg tryckte leende sitt barn tätt intill sig, glad
at att för henne var all oro överstånden.


Agda och Angela gingo med långsamma steg
därute i solskenet. Med ens fingo de se en gestalt
komma skyndande om hörnet och rätt emot dem.
Det var ortens barnmorska. Hon hade samma stora
vida kappa, som liknade en käpa, och samma lilla
löjliga hattskrålla tillbakaskjuten på det halmgula
håret, som Angela mindes från den natten för ett
par år sedan, då de mötts hos den unga bond-
flickan .
Hon neg muntert och plirade mot solen. De tre
gula betarna i hennes mun stucko fram som vil]e
de hugga tag i någ#ot.
-Jag kände på mig att just idag skulle det bli
av, försäkrade hon som om hon vore en profetissa,
men hon talade inte om att hon i alla fall haft
ärende till handelsboden och på vägen därifrån
tittat in på Eka.
Då Angela nu berättade hur det stod till, slog
hon förtjust ihop händerna.
-Det är så dags nu då, sade hon.
Precis samma ord hade hon yttrat när hon på
natten stigit in i den låga stugan. Angela tänkte
med en liten rysning på bondflickans skrik som
hon ej kunnat glömma.
# Vi måste värma vatten, sade barnmorskan
och steg med beskäftig min in i köket.
-Det är för tidigt att värma vatten, sade
Angela drömmande till Agda.
Hon mindes väl hur gumman fyllt alla grytor
  med vatten vid det föregående tillfället Nu skulle
Ekas kök ånga av kokande vatten hela dagen, ty
så länge varade det nog.
  När Agda och Angela åter kommo in, fingo de
se ett brev som låg på bordet i salen. De hade inte
ens tänkt på att bryta posten denna morgon. Fride-
borg satt kvar vid fönstret med gossen som som-
nat i famnen.
  -Det är fran Bell von Wenden, sade Angela
och granskade utanskriften.
  Hon bröt nästan motvilligt kuvertet och läste
brevet högt. Bell beskrev Rositas och Lottys av-
färd och talade utan mildhet om hur illa de hade
skött sitt företag. Hon och Ida af Idestam hade nu
tills vidare ställt sig i spetsen för det och skulle
fortsätta att leda det, och efter bättre riktlinjer,
åtminstone till dess Gusten och de övriga kommo
tillbaka. Etablissemangets förra namn »Pasiphaër,
som fallit i vanrykte, hade utbytts, och de kallade
det numera »Daphne». Hon berättade nu om Ida
med en ömhet som inte kunde missförstås.
Alexandra och Josef Wahlbom hade också flyttat
tillbaka till huset vid Elsasserstrasse, sedan det
blivit anständigare. Men Josef såg ut att börja
tröttna på Alexandra, skrev Bell. Hans predik-
ningar och sanger voro mycket omtyckta, och Bell
trodde att han fått ögonen pa en liten tysk judinna
Jette Goldwasser som gick och hörde honom och
som det var tal om att döpa.
  På slutet innehöll brevet några frågor om Angela
själv och de andra på Eka.


  Angela lade åter in brevarket i kuvertet. Trots
den forcerat pratsamma tonen var det som om en
tröstlös ande suckat från varje rad. De sutto tysta
och sågo framför sig. Den tid då de varit tillsam-
mans med Bell von Wenden, danslektionerna hos
henne, hennes sugande kyssar, alltsammans tycktes
dem så oändligt arlägset, liksom bleknat.
  -Det är nog synd ändå om Bell, sade Angela.
  -Underligt om hon till sist skulle fastna för
Ida, mumlade Agda tankfullt.
  Men Frideborg böjde sig smågnolande över sitt
sovande barn. Nu när hon hade denna mjuka värme
i sin famn bekymrade hon sig föga om världen där-
utanför. Snart skulle de väl också få brev från
Stellan och Gusten igen, tänkte hon. För skils-
mässan hade varken hon eller Agda ännu nagra be-
stämda planer. Men Frideborg kände inom sig att
aldrig skulle hon, åtminstone inte nu och inte p#
länge, vilja lämna Eka. Här var en fristad! Här
voro de Iyckliga.
  #rideborg, Agda och Angela sågo plötsligt på
varandra och logo. En solstrale som sträckte sig
över rummet från fönstret tycktes förena deras
händer, tvinnande sig om dem som ett strålande
guldsnöre.
  Men plötsligt bleknade Angeta. Värken kom p#
nytt. Ett litet rop slapp över hennes läppar.
  -Du måste gå upp och lägga dig, sade Agda.
Hon reste sig för att hjälpa Angela, men då stod
Petra på tröskeln. Hon såg Angelas vita läppar
och -skyndade fram. Milt sköt hon Agda åt
sidan.
-Å, iat mig, sade hon
  Stödd av Petras arm gick Angela långsamt, stan-
nande för varje trappsteg, upp till övre Yåningen.
Uppför den här trappan hade hon rusat som liten
flicka om kvällarna, rädd för skuggdjuren som
stego upp ur dunklet, blåste ut hennes ljus och
jagade henne på flykt emot Petras dörr.
  Så liten och hjälplös hon varit då, helt utlämnad
åt natten och dess frostiga andar, ända till dess
Petra öppnade sin dörr och tog henne i sina armar!
Nu hade Angela en hemsk förnimmelse av att
skuggdjuren åter voro efter henne. De sktllle kunna
blåsa ut ett liv, som var på väg att födas, lika
lätt som de förr med s]ickande tungor fått hennes
Ijus att slockna.
  Då stödde Angela sig tungt på Petra, och från
Petras arm kom en ström av styrka och ro, en
översinnlig #rid som fick Angela att tänka på
andra dagar, tidiga morgnar då Ijuset fallit in
genom den öppna verandadörren över trappan och
hon vid Petras hand hade sprungit ut i parken.
  Så kom det sig att Angela steg in i rummet, där
hon skulle föda sitt barn, m.ed ett lilet leende på
läpparna. Barnmorskan var inte där, men hon hade
bäddat sängen med draglakan över madrassen så
att man lätt skul]e kunna föra undan dem. Hon
hade också flyttat sängen bort från väggen.
  Petra hjälpte Angela att klä av sig.


  - Säg att det blir en flicka, viskade A#gela
barnsligt.
  -Javisst, sade Petra. Nu är hon snart här.
  Och Angela blev åter hjälplös och liten, där hon
låg i den stora sängen.
  -Förr brukade du stoppa om mlg, mumlade
hon.
  Och då böjde sig Petra över Angela och lade
täcket till rätta och strök över kudden med lätta-
händer.
  Men det kom stunder, då Angela i vild ångest
kastade av sig täcket. Hennes ansikte blev rött
och blodsprängt. Ådrorna vid hennes tinningar
svällde. Hon försökte att inte skrika, men hon
kved som ett djur. Som genom en dimma såg hon
andra gestalter röra sig i rummet. Betty, som
kommit farande från Ekered med ögon som stra-
lade av förtjusning, Agda som ibland smög sig
fram till hennes säng, men inte kunde hjälpa henne,
Frideborg som ängsligt tittade in, barnmorskan
som rörde sig med stor säkerhet bland dessa oro-
liga människor.
  Men Angela sträckte sig efter Petra som med
stadiga armar höll om henne. Det kändes skönt,
när Petra tryckte sin hand mot den värkande ryg-
gen. Det var som om Petra hjälpte barnet, sköt
det framför sig genom smärtorna.
  Ibland sjönk Angela in i en dvala. Da var hon
tillbaka i sina föräldrars stad. #on hörde sin mors
röst och gick till skolan över k-lllerstenarna medan
solen sken. Men stenarna ville inte hålla sig stilla
under fötterna. De rullade framåt med stort väsen
och stötte till hennes }iropp så att den ömmade.
Men sa var hon med ens inne i sin barnkammare,
och där framför fönstret hängde den bla rullgar-
dinen med sitt slott som hade praktfulla torn och
tinnar och med sin ymnigt växande park. Och då
blev allt så tyst och underbart. Världen tycktes
vila ut i sagans blå skimmer. Men i nästa ögon-
blick Iyftes Angela på en hög rullande våg som
forde med sig spillror av den blå rullgardinen, och
hon slungades rätt in i Thomas Mellers famn. Där
klängde hon sig fast och ville inte lämna den,
men vågen förde henne åter bort från honom, och
hon såg hans älskade ansikte lösas upp och för-
svinna.
  Då skrek hon till och öppnade ögonen och fann
Petra vid sin sida och Petras armar om sin kropp,
och då log hon tacksamt, medan tårarna ström-
made utför hennes kinder.
  - Vårt barn, viskade hon i Petras öra.
  Och Petra kände att Angela talade sant. Själv
kanske hon aldrig skulle föda, men riste inte hennes
egna lemmar nu av Angelas födslosmärtor? Genom-
borrades inte hennes hjärta av det svärd som skall
gå genom alla kvinnor ? Hon ville lyfta Angelas
lidande över på sig för att förtjäna sin del i detta
barn som var på väg.
  Med ens reste sig Angela ur sängen och rusade
till tvättbordet. Det var vattnet som kom. Det


forsade ur henne, stänkte fröjdefullt omkring i
rummet som om det invigt det till den stora
stunden.
  Utmattad atervände Angela till sängen. Barn-
morskans omsorger fördubblades.
  -Det kokar i köket. Alla kastruller äro på,
mumlade hon som om detta vore ett bevis för att
allt skulle gå bra och var i sin ordning.
  Det hade blivit afton nu. Solen Iyste i sneda
strålar in i rummet. En stjärna tändes och glitt-
rade i Ijuskronan. Då kommo de sista födslosmär-
torna. De foro rasande omkring i Angelas trötta
kropp. Hon l#ftes högt i bädden och slungades
flämtande tillbaka. Hela rummet tycktes koka och
sjuda omkring henne som om barnmorskan hällt
ut alla kastrullernas innehåll i det
  -Petra, skrek Angela. Hjälp mig.
   Men Petra kunde inte hjälpa. Barnmorskan
körde bryskt ut de andra, men Petra fick stanna.
   Och äntligen-äntligen kom barnet. Eka dar-
rade av ett högt skri som Angela inte kunde halla
inne AIen ett annat skrik korsade hennes i den
skälvande rymden. Då sjönk Angela tillbaka mot
Petras famn och grät av glad#e.
  -Det är en flicka, sade Petra.
  Angela hörde plaskande av vatten, då den lilla
badades. S# fylldes hon av eftervärkens smärtor
och fick ännu inte se sitt barn, därför att hon
inte orkade.
  Men slutligen bad hon otaligt:
-Visa mig henne nu.

Barnmorskan som inte ville lämna ifrån sig barnet kom mysande fram till bädden. Ur en vit filt stack ett litet rött rynkigt ansikte fram. Angela låg tyst och salig och betraktade det. Det var en liten människa med ögon, näsa och mun och små, små händer, som icke rörde sig.

- Min lilla flicka, viskade Angela.

Hon mötte Petras ögon.

- Vårt barn, sade hon och log.

Och hon frågade bävande:

- Får jag kalla henne Petra Thomasine?

Då tog Petra flickan i sina armar och log också hon:

- Du kan gärna kalla henne Thomasine Petra Angela Agda.

Och när Angela såg Petra stå där med barnet i sin famn, tyckte hon att den blå rullgardinen sänkte sig för fönstret.

Det blå ljuset från Angelas egen barndom omgav barnets lilla huvud. En ny saga, vårens och de sprickande knopparnas saga, hade begynt sitt liv på Eka.