av Agnes von Krusenstjerna

Ingår som nummer 4 i romansviten Fröknarna von Pahlen.

Denna elektroniska utgåva är under framställning. Detta är hela texten, men upprättning av inläsningsfel kvarstår ännu. Normalt publicerar Projekt Runeberg inte ofärdigt råmaterial av det här slaget, men i slutet av 1995 befann vi oss i en väldigt speciell situation.

[ Här nedan börjar del 4 av
  Agnes von Krusenstjernas
  Fröknarna von Pahlen
  Porten vid Johannes ]

 AGNES VON KRUSENSTJERNA

F R Ö K N A R N A   VON   PA H L E N

IV.
PORTEN VID JOHANNES



STOCKHOLM
ALBERT BONNIE:RS F#RLAG

Copyright Albert Bonniers förlag 1949
Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri 1949

[ Följande inledande två citat är tryckta i liten, kursiv stil. ]

  -Ett råd ska du få: rör inte i den saken;
ty "de där herrarna" råkar du i alla samhälls-
lager, även där du inte tror. De utgöra ett fri-
mureri och äro kosmopoliter. De äro hemma
över hela världen, känna varann allihop, ha
klubbar i Paris, London, Berlin och Wien.
Rör inte vid dem, ty då blir du bojkottad...
  Med något dröjande steg vandrade Falken-
ström uppåt Johannes, dröjande, ty han hade
i dag sett hur ostadigt allting var. Ingen-
ting höll att ta uti; kärlek och hat, sorg och
glädje, passioner och intressen, allt var mur-
ket, glidande.

  -Hör du, parerade Hanna, som icke tyckte
om rena ord utan "älskade det fina", hör du,
man har sagt mig att du är brutal... För
övrigt, det du talar om är mig nästan obe-
gripligt, vad menar du med perversa damer,
finns det sådana?
  -Ja, visst finns det. Du möter dem på
gatorna, vanligen en lång mörk och en liten
blond, eller tvärtom...
  -Det är oskyldigt, du misstar dig...
  -Nå, men om en kvinna blottar en annan
kvinnas kropp...
  -Det kan vara hennes skönhetsbegär...
jag nekar icke till att jag gärna ser en vac-
ker kvinnokropp, och gärna kysser en ung
flicka . . .
  Nu hörde Falkenström var landet låg, och
att här ingenting var att förlora, därför un-
nade han sig nöjet att bränna av:
  -Jag tycker mig ha hört något sådant.

               Svarta fanor.

  J'ai vu les moeurs de mon temps, et j'ai
publié ces lettres.

   Företal till Den nya Heloisa.


  Petra och Angela kommo gående genom gatorna.
De voro på väg till Peter och Lilian von Pahlen
för att fira nyårsafton.
  Det var mörkt, och fram på eftermiddagen hade
det åter tagit i med att snöa. I skenet från gatlyk-
torna sago de stora vita dun komma nedfladdrande.
De föllo också kalla och mjuka på deras ansikten.
Ur manga fönster Iyste det. De flesta tyckte sig väl
böra ha festligt en sådan kväll som denna-den
sista på det gamla året. I en del våningar syntes
julgranar med tända Ijus. Mörka skuggor av män-
niskor rörde sig omkring dem, och barns lockiga
huvuden skymtade. Ja, det var flera fönster med
j ulgranar.
  Angela och Petra gingo brådskande. De voro nog
litet försenade. En spårvagn for förbi full med
folk. Ein bil svängde med fart om hörnet. Nu hade
de hunnit till kanslirådet Peter von Pahlens port på
Arsenalsgatan invid Nybrohamnen och Berzelii park.
  Det var Peter själv som öppnade dörren för dem
en trappa upp. Han tog dem båda i famnen och
önskade dem välkomna. Han gnuggade upprymt
händerna, medan de togo av sig kapporna.
10      F#öknavna von Pahlen

  - Här är hela släkten med annex och filialer,
myste han. De kackla, så det hörs ända ut på gatan.
  Han stod där litet bredbent och luktade punsch
och rök. Han hade blivit grå i håret, den femtioett-,
femtiotvåårige Peter. Pannan var kal langt upp mot
hjässan, och de grå harstråna spretade ut som en
hög kam uppe på huvudet. Han hade alltid liknat
en guttaperkadocka i ansiktet, och nu hade där-
till åren lagt rynkor och veck i huden.
  -Stig pa! Stig på! uppmanade han dem mun-
tert. Kors, vad ni se bra ut !
  Men Angela dröjde ännu vid spegeln. Hon rättade
på sin klänning och strök tillbaka håret. Hon log
glatt åt Peters beröm och mötte i spegeln en ung
flicka i Ijus klänning med blont hår och svarta
ögon i ett leende och rodnande ansikte. Bakom sig
skymtade hon Petra, så smärt och rak i sin svarta
sammetsdräkt.
  De gingo in. I den avlånga salongen, herrgårds-
elegant med samma gamla möbler i guld och vitt,
som de haft i sin förra våning på tSstermalm, skyn-
dade Lilian emot dem.
  Med en viss överdriven värme tryckte hon deras
händer och sade att det var så förtjusande att se
dem hos sig. Hon hade ingen riktig charm, Lilian,
mycket mindre än den fule Peter, fast hon ansags
vacker och var hela sex år yngre än han. Hon var
ännu knappast över de fyrtiofem. På de sista tio
åren hade hon lagt sig till med en ständig besynner-
lig entusiasm över småsaker, men den kunde icke





Pn#en vid Johannes       11

värma. Den verkade konstlad, ditstruken, som den
skära polityren på hennes glänsande naglar. Den
bröt också mot hennes alltjämt bevarade kyliga ironi
gentemot sådant som andra, särskilt hennes man,
intresserade sig för.
  Runtomkring vid borden sutto medlemmarna av
släkten von Pahlen och anförvanter till den-släk
tingar mera långt ut i släkten. Båda Lilians och
Peters barn voro där. Den tjugufemårige Stellan
svängde fram och hälsade. Han rörde sig mellan
möblerna kokett och varsamt som en flicka. Hans
läppar voro fuktiga av saliv. Hans syster Paula
nyss fyllda tjugu, log mot Angela. Halvannat år
hade hon nu varit hemma från pensionen i Schweiz.
Hon var en smula klumpig, en smula blyg. Hon
hade alls inte något sätt. Det enda vackra hos henme
var hennes röda hår, som hade ett djupt skimmer av
koppar. #gonen voro små och sutto långt inne. Hon
var ganska lik sin far.
Betty ropade:
-God dag, Petra och Angela. Det var en evig
het, sedan jag såg er.
Hon reste sig till hälften från soffan och sjönk
ned igen. Hon hade en vid brokadklänning på sig
som biommade och g#'ånste omkt;ng henne. Hennes
Sar, senno #evin, satt bredvid benne. # #ade ban
åter tryU#,t armen omkring henne. #an bade krympt
#bop på detta år, Benno #evin. Han hade ju blivi#
äldre - ännu äldre. Ansiktet var skrynkligt, men
munnen log ett vist och vänligt leendc. Han höl


länge Angelas hand i sin och lade sin andra hand
ovanpå, och under tiden såg han forskande in i det
unga ansiktet, som ville han läsa det kommande
årets hemlighet där.
  -Ja, ja, barn, sade han och slåppte droJande
hennes hand. För er betyder det nog inte sa myck«
att ett nytt år är nära och att ett gammalt redan
glider bort. För oss äldre är det åter ett hack i en
livstråd, som snart är förbrukad.
  Han vände sig älskvärt mot sin granne pa andra
sidan:
  -Eller hur fröken Vind-Friis? De unga förstå
inte oss, som hunnit bli litet till åren?
  Men han hade icke vänt sig till den rätta. Damen
ryckte märkbart till och gjorde en sur min.
  -Ja tänk på gamla drottning Fifi, som så
hastigt fick sluta, sade hon argt, Voro inte doktorn
och hon jämnåriga?
  Hon visste mycket väl att filosofie doktor Benno
Levin ännu hade minst fem år kvar, innan han
skulle nå den föregående dag avlidma änkedrottning
Sofias ålder.
  Fröken Alexandra Vind-Frijs var en syssling till
  Lilian von Pahlen - en dotter t ll gamle Ov#
  Harald Vind-Frijs, den för sin smalustiga, vitsande
  kvickhet och sin skenbara, beräknand# frikostighet
  ryktbare landshovdtngen pa g=kungens tid Hon

  ansikte som staD# t h.,1 e# A#m#
  kvickhet och sin skenbara; beråknande frikostighet
  ryktbare landshövdingen på gamle kungens tid. Hon
  var en kvinna vid mitten av fyrtioårsåldern med ett
  ansikte som ständigt hade ett otillfredsställt ut-
  seende: hungrigt, sniket. Kanske. förstärktes ytter-





ligare detta uttryck av att ett par stora framtander
stucko f ram ur munnen, så att hon aldrig riktigt
kunde sluta den På alla fester var hon den sjalv-
skrivna gasten hos Lilian och Peter von Pahlen.
Hon var den vackra Lilians väninna, och som hon
hade en stark vilja var det egentligen hon som
styrde den poetiska, men ack så fjarilslikt fladd-
rande Lilian.
  Elans von Pahlen satt hopsjunken i en stor karm-
stol. Föregående år hade han opererats för sin
kräftsvulst, sitt sarkom i armen. En tid hade han
känt sig bättre, men nu hade smärtorna åter kom-
mlt tillbaka, och han måste vistas i Stockholm för
röntgenbehandling. i#nnu levde han, men han visste
ju att det ej fanns något egentligt hopp om att han
skulle bli varaktigt botad. Han väntade sig ingen-
ting av detta nya år, varunder han skulle fylla
sina femtio - "om allt gick vål", som det hette.
Elans son Sven och dennes unga judefru Bess sökte
muntra upp honom med sitt glada prat. Bess be-
rättade om sin lille förstfödde, Hans-Benjamin, som
hon lämnat hemma hos barnjungfrun. Han hade
varit alltför liten att tagas med.
  Angela slog sig ned i kakelugnsvrån, där de andra
kusinerna från Ekered, Svens syskon, sutto kring
brasan. Gotthard sköt genast fram en stol åt henne.
  Edla, som ännu gick på seminariet och nu fått
pincener för sina närsynta ögon, nickade åt Angela.
  Jacob Levin kom fram och hälsade. Han var i afton
  utan sin familj, hans hustru Sally och barnen hade
med Rosenrauchs farit upp till Dalarna över den
kristna nyårshelgen.
  -Det är kusligt att sitta och vänta på ett nytt
år, sade Jacob Levin och sträckte fram sina smala
händer mot brasan. Man fryser faktiskt de sista
timmarna. Det är som när man kommit för tidigt
till stationen för att vänta på ett tåg.
  Stellan fnissade:
- Jacob tycker att vår salong liknar en väntsal.
-Så menade jag inte, sade Jacob, litet generat.
Nå, Angela vad skall du göra på det nya året?
  -Paula och jag skola gå på föreläsningar om
italiensk litteratur hos en fröken Ridderhjerta, sade
Angela.
  -A, hu då!
  Jacob höjde ögonbrynen:
  -Skola ni bli sådana där litteraturhöns? Det
är visst modernt bland unga flickor nu, om det inte
alltid har varit det. De kunna Dante och lära sig en
hel del om Inferno. Hur otroligt det låter, tycks det
inte göra dem lämpligare för äktenskapet. Nej, då
var nog den riktigt gammaldags kvinnans studie
plan bättre. Hon väntade först på en man och sedan
på Paradiset.
Edla inföll litet vasst och rättade på pincenezen:
-Jag är visst snarare gammaldags, men jag
väntar ändå varken på någon man eller på paradiset.
Den riktigt gammaldags kvinnan blev ofta en frö-
ken för hela livet. Och vad skulle hon då ta sig till,





om hon inte skaffat sig nagra intressen och ingen-
ting lärt?
  -Jaha, jaså, sade Jacob en smula förströdd. Ja,
då blir det kanske bra för henne med Dante. Så
kanske hon kan ta sig fram genom årens skärseld
utan att staka sig.
  Han satt och såg på Angela. Ingen av de andra
hade den ungdomens särskilda tjusning som var
hennes. Hennes hy, så vit och mjuk, dessa mörka
ögon som strålade och den röda munnen. Det Ijusa
håret föll i vagor kring hennes ansikte. Det Ijusa
håret och de svarta ögonen- det såg pikant och
retande ut. Dessa sista timmar på det gamla året
skulle Jacob velat vila i dcnna unga flickas famn.
Då skulle minuterna stanna. Tiden skulle bli ung.
Han själv skulle bli ung. Han skulle få hennes
alder. Det år som höll på att födas skulle stiga ur
den fyrtiotvååriges och den nittonårigas famntag och
bli deras barn.
  Kanske trängde nagot av hans längtan upp till
hans ögon. Angela såg tillbaka på honom med en
undrande blick.
  Men Stellan, som för några månader sedan gått
ifran akademien och nu hade egen atelje, började
berätta om en modell han skaffat sig.
  -Hon liknar en ung zigenerska, sade han och
åter saftade sig saliven kring hans mun. Härom
dagen köpte jag en alldeles förträfflig bok för bara
tjugufem öre. Där stod det om en zigenarflicka som
hette Esmeralda: "Hon liknar ett ungt sto f rån
Andalusien och en svart ros fran Aranjuez." Detgor
den här också. Hon har svarta och sorgsna ögon och
är utmärkt växt. Brösten svälla runda smn mogna
äpplen.
  Och Stellan satte båda sina händer mot sitt eget
bröst och sökte förklara hur hennes bröst stodo ut.
  De smålogo åt honom. Paula såg förlägen ut.
  -Jag hittade henne på en syatelje, fortsatte
Stellan ogenerat. Jag kom dit för att lata sy en
maskeraddräkt åt mig. Det var till en ateljefest. Jag
skulle vara klädd till blomsterflicka.
  -Hu!
  Jacob Levin skakade på sig.
  -Sade du något? frågade Stellan med sina tro-
skyldiga bla ögon riktade mot doktor Levin
  -Nej, för all del, mumlade#Jacob och tände en
cigarrett.
  -Det var en hel del flickor som arbetade där,
men den här var den, som särskilt ägnade sig åt
min dräkt. Jag fann att hon hade smak. Och så v#r
hon, som jag sagt, verkligen vacker. Vet ni, jag
hjöd henne med på maskeraden ! Pa sådana där till-
stäDningar komma ju alla de sorter. Sedan bad jag
henne bli min modell. Hon kommer ibland, när hon
kan göra sig ledig från sitt egentliga arbete, det,
som hon får betalt för. För resten, nu minns jag,
det är en gammal bekant till Edla och Gotthard. Ja,
i synnerhet till Sven, tror jag, tillade han insinuant
flinande.





        Por#en vid Johunnes       17

   -Vad? ropade Edla. Vem? Vem är det som är
en gammal bekant till oss?
   Hon hade som vanligt knappt Iyssnat till Stellans
prat.
   -Agda Wising, sade Stellan vårdslöst. Hon har
varit tjänstflicka på Ekered.
   Sven, som kommit fram till dem och en stund
stått och hört på med ett litet ironiskt leende, spratt
då med ens till.
   -Agda? upprepade han lågt och liksom för-
virrad.
   Men för Angela steg plötsligt upp bilden av ett
sagolikt väsen som en åsktung augustiförmiddar i

             -' '- '''''U6 #U6U..ll#lllllUUdg I
hennes barndom trätt in i skolsalen på Ekered, en
adertonång flicka med huvudet tyngt av en krans
av gula rosor från trädgården.
  -Å, vår älskade Agda, sade Gotthard upprymt.
Då får jag gratulera dig.
  Men Sven gratulerade inte SteDan till Agda
Också för honom framkallade namnet en bild av
en ung flicka i röd luva och en kort mörk kavaj med
blanka knappar. Den hade hon haft på sig en vinter-
dag, då han kommit hem på julferier. De hade gått
tillsammans in i skogen och sagt varandra sin kär-
lek i en hölada på vägen. Det var länge sedan nu.
Han kastade en blick på Bess, orolig att hon skulle
ha hört något. Som de flesta nnga äkta män hade
han lämnat ut sina minnen åt sin hustru. Också
Agda, sin första förälskelse, hade han förrätt.
  - Hon borde stanna på syateljen och inte börja

# v K#  rno X
-

gå omkring som modell. Det är ett dåligt yrke, sade
Edla småförståndigt
Stellan skrattade.
  - Det tror du, sade han föraktfullt. Det är inte
det sämsta att leva pa att få sin sköna lekamen
förevigad.
  Och han svängde åter på sig, med en min som
om han själv inte skulle haft något emot att stå
modell, om blott någon velat ha honom och helst
också givit en slant för det.
  #en Edla satt där tyst och butter, redan for-
torkad som en gammal ungmö, fastän hon bara var
några veckor äldre än Angela.
  Nu bjöds det omkring frukt och vin. Fröken
Alexandra Vind-Frijs reste sig och kom fram till
ungdomarna. Hon hade en tung, dyrbar klänning pa
sig, och en kolossal sidenrosett var fästad vid knäna.
Familjesmycken hängde på henne överallt: i öronen,
på bröstet, kring handlederna blixtrade ett kvarts-
kilo av ätten Vind-Frijs' hopsparade rikedom.
  -Kom, Paula, sade hon. De vilja att jag skall

sJunga.
  Det var Paulas förskräckelse att uppmanas att
ackompanjera Alexandra Vind-Frijs. Hon hade
suttit och väntat på det nu en stund-att det skulle
komma. Hon reste sig klumpigt, kastade sin apelsin,
som hon just tagit, i Angelas kna och gick fram till
f Iygein.
  Medan fröken Alexandra Vind-Frijs bläddrade i
sina noter, såg Paula von Pahlen ut över salongen.





Hon tyckte släkten satt dar grupperad sonn till foto-
grafering. Besynnerligt folk-dessa #va raser, den
mörka, verksamma och levnadslystna judiska, som
med Betty Levin och Bess Rosenrauch införts i
familjen, och den Ijusa, stillsammare och på ett
trogare sätt tungsinta, for övrigt redan förut så
uppblandade nordisk-baltiska. Svart hår och blonl
bfar, brunhyilta, köttiga, livliga händer, och smala,
vita och loja.
  Hon såg på Gotthard, som lutade sig tillbaka i en
stol med dc långa benen framsträckta över mattan.
Och nar hon mötte hans spefulla blick, rodnade hon
olyckligt.
  Hon var en smula föralskad i Gotthard, den
slarvern. Han bara skrev poem i Uppsala under
terminerna. Emellanåt, när han var inne i Stock
holm, kom han och hälsade på dem om söndagarna.
Han brydde sig inte om henne, han hade inte ens
lagt märke till hennes tysta kärlek. Han var in-
tresserad av så många andra, han, Och endast ibland
gitte han lasa upp. sina dikter för henne. Alltid
handlade de dikterna om spotska, hogmodigt sköna
kvinnor, demoniska och på allt satt värda att älskas.
Och Paula Iyssnade odmjukt och visste ej, hur hon
skulle bete sig för att bli lik dem.
  Nu satte fröken Alexandra Vind-Frijs fram ett
nothäfte på stället.
  - Se har, sade hon med säker rost. Den ta vi.
  Hon var alltid så säker. Hon älskade att höra sin
egen röst mer an hon älskade musiken. Därför var
                          -





det svårt att ackompanjera henne. Piano och röst
liksom skuro sig mot varandra.

  -Du kan inte ackompanjera mig, brukade hon
vresigt säga till Paula.

  Men ingen annan fanns, som vilke spela för henne.
Nu Sjöng hon Schuberts Heidenröslein:

Röslein, Röslein, Röslein rot,
Röslein o7(f der Heiden.

  Den där blyga rosen på heden skakade fröken
Alexandra Vind-Frijs sylvassa röst bladen av.

Ackompanjemanget sökte följa med en ton av inner
lighet, men drunknade.

Ahörarna sågo ledsna ut. Benno Levin tänkte:
  Du långa spektakel, du har aldrig sett Röslein,
aldrig känt den Ijuva doften från henne komma
flygande på ljungheden med vinden.

  Och som Benno Levin var musikalisk, pinades han
och vände och vred sina små feta händer. Ehuru
numera alldeles fri från fåfänga, kände han sig nog

dessutom, fast han icke ville vidgå det för sig sJalv,
litet illa berörd av den där gamla drakens över-
drivna uppskattning av hans egen ålder.
Men Lilian lade huvudet på sned, och hennes

ögon strålade. Från det dunkla hörn, där hon gömt
sig för att höra på sången, följde hon med blicken
väninnans rörelser. Hon var helt förtrollad av
henne. Den andra tog alltmera makten if ran henne.
Det låtsades Lilian e; ens märka, eller hon brydde





             Porten vid #ohanne#       21

sig icke om det. Efter det fröken Alexandra Vind-
Frijs flyttat till Stockholm, det kumde nu vara en
tre, fyra år sedan hon kommit resande fran Skane,
styrde icke Lilian längre själv sitt hushåll. DeD
andra bodde på bara några få minuters avstånd,
snett över Nybroviken vid Strandvägen, och var
ständigt hos henne. Hon kom flera gånger dagligen,
hennes mun var fylld av visa råd. Hon betraktade
den fyrtiofemåriga Lilian som en barnslig varelse,
fastän hon var nästan på dagen lika gammal som
fröken Alexandra själv. Lilian ansåg hon för en
blomma, en dyrbar sak, som skulle aktas. Och Lilian
hade fallit in i den roll, som tilldelats henne. Alex
andra sade till att hon skulle gå och vila sig på
sangen ett par timmar efter lunchen. Lilian gjorde
det. Alexandra följde Lilian till sömmerskan och
modisten, bestämde snittet på hennes klänning och
aigretten i hennes hatt, och som hon var mycket för
mognare an Lilian, gav hon henne också presenter.
Hon körde bort hennes jungfrur och skaffade nya:
allvarsamma, stränga typer voro mest i hennes smak.
Peter var slagen ur brädet, på ett mera effektivt
sätt till och med än om den tuktiga och korrekta
fru Lilian tagit sig en äiskare. Och när fröken Alex
andra Vind-Frijs sjöng som nu, satt Lilian där borta
I sltt hörn och varken såg eller hörde någon annan.
Hon gav inte ens sin egen dotter Paula en blick.
  Fröken Alexandra Vind-Frijs sjöng den ena
sangen efter den andra. När hon själv hoppade ur
takten, gav hon den arma Paula ctt par hätska ögon
för att visa vem det var som missköttc sig. Inte var
det fröken,Alexandra Vind-Frijs.
  Gästerna tycktes snart förstenade. Allas ansikten
buro ett uttryck av bister hopplöshet. En tjänst-
flicka gläntade förskrämt i dörren till salen för att
säga till att supen var serverad, men Lilian vinkade
endast otåligt avböjande till henne. Peter gjorde en
komisk grimas. Han längtade efter varm mat ovan-
på den iskyla fröken Alexandra Vind Frijs blåst
över salongen.
  Antligen var underhållningen slut. Alla sågo be-
friade ut och applåderade med ivrig tacksamhet.
Stellan tog en vas med blommor fran bordet och
räckte sångerskan djupt bugande.
  Det Mev rörelse i salongen. Man hade ett behov
att röra sig och att prata. Paula lade längsamt igen
locket till flygeln och smög sig bort till brasan. Hon
nickade omärkligt till Angela. Angela log öppet
emot henne Hon visste ju, hur Paula avskydde
allt detta.
  -Kom, alla mina barn, och ät ! ropade Peter och
klappade i händerna.
  Han bjöd Betty armen.
  I salen med de högtidliga ekmöblerna var ett
langt bord dukat. Brinnande Ijus stodo i långa ra-
der. Peter knäppte på det elektriska Ijnset.
  -Vi se jn ingendng, sade han.
  Men fröken Alexandra Vind Frijs skyndade ge-
nast fram och släckte igen.





        Porten vid #ohlJnn#s       23

  -Peter, sade Lilian förebrående, Alexandra
har ju ordmat så vackert med stearinljusen. Det är
sa stämmingsfullt, och du borde tänka på att litet
av stilla andakt och samling höves oss nu, när den
gamla landsmodern lamnat oss.
  Då måste Peter fimma sig. Men han skakade på
huvudet.
  -Sitt inte och mumla, Peter, sade Betty mun-
tert. Ja, jag menar inte att du skall tiga! Ibland
borde du tvärtom tala högre.
  -Nej, nej, sade Peter bara betryckt.
  Men när han såg ut över bordet, sken han ater
upp. Han tyche om att ha fullt med folk omkring
sig och att få bjuda. Han var barnsligt förtjust, när
gästerna togo för sig ordentligt. Och kanslirådet
Peter Iyfte sitt glas och önskade dem välkomna och
sade också halvt förläget några litet konventionella
ord om att äveD det gamla äret nu låg på sitt yttersta.
  -Skål, Lilian, ropade han.
  Men Lilian var upptagen av att förse fröken
Alexandra Vind Frijs med fågel och låtsades icke
höra honom.
  Gotthard lutade sig fram över Angela.
  -Minns du den gången vi spelade läggspel på
Eka? sade han.
  -Jo då. Vem var det som varm? frågade Angela.
  -Du förstås. Du är bedårande, Angela.
  Paala på hans andra sida hörde på med nedslagna
ögon. Ack, om han viskat så till henne !
24       Frö#narna von Pahlen

Hans von Pahlen sade från sin ända av bordet:
-Ett nytt år - det betyder att man är ett
stycke närmare döden.
  Han hade inte tänkt säga det sa högt. Men nu
harde alla det, och det Mev så tyst vid bordet. De
sågo den lille Hans sitta där hopsjunken och mager
liksom med spår av liemannens skära redan i ryn-
korna i sitt ansikte. Men Benno Levin, som älskade
god mat och nu vid fågeln hämtat sig från fröken
Alexandra Vind-Frijs' sång, utbrast:
  -Det nya året bär idel goda skänker i sin famn,
det skola vi vara övertygade om. Tänk på att det
är ett litet spädbarn, det som nu skall träda över
tröskeln, och små barn föra Iycka med sig.
  -Lilh pappa, sade Betty varmt. Du äter väl
inte för mycket fågel?
  Ater satt Betty tyst. Hon såg oroligt på Hans.
Hon sörjde över att hon nog snart skulle mista ho-
nom. Ocksä hon trodde det. Mitt i detta glada säll-
skap tänkte också hon bara på döden. Hon hade
velat trösta honom. Men hon kunde det inte.
  -Se här, Hans, sade hon ivrigt och räckte ho-
nom de fyllda tallrilcarna, som om hon hoppats att
maten skulle bota honom.
  Då ringde det i telefonen. Jacob kastade servetten
och sprang upp.
-Ursr;kta, sade han hastigt. Det ar nog till mig
Han gick bort till apparaten. Medan han talade
och någon svarade i andra ändan av telefontråden,
fick hans ansikte ett spänt och uppmarksamt uttryck.





           Por#n vid #ohannes        25

-Jag maste ge mig av, sade han, sedan han lagt
ned luren, och han kom fram till Lilian. Tack för
i afton. Det har varit sl trevligt. Men en patient
kallar mig.
-Nu kommer det lilla barnet, sade Benno Levin

-Ja, bara jag hinner dit, mumiade Jacob och
skyndade pl ned till sin bil.
- Så roligt det skall vara att få ett barn pl själva
  nyarsafton, utbrast Betty, när Jacob rusat sin väg.
    e andra skrattade litet. A, den Betty ! Hon
onskade alla barn.
Nu var desserten undanstökad, och de gingo åter
in I salongen.
Klockan närmade sig tolvslaget. Peter öppnade
ett fönster och lutade sig ut. Snötäcket glimmade
vitt pä planen nedanför, på Nybroviken och över
traden i parken och i alleerna långt borta på Strand
vagen.
  Så började Jakobs kyrkklocka slå tolv slag En
annan kyrkklocka längre bort stämde in. Snart
nngde alla kyrkklockor i staden tolv. Ljndet tum-
lade m genom det öppna fönstret.
  Alla sutto tysta dar inne. Klockorna, som hade
oiika klang, tycktes svara varandra taia i tystnaden

  Fröken Alexandra Vind-Frijs hade slagit armen
om Lllians hv. Hennes stora näsa var litet röd av
vmerna, de utskjutande tänderna blänkte. Benno
Levin klappade sakta sin dotter Betty. Paula och
Angela sågo på varandra med stora ögon, gripna av
stumdens högtidliga stämning. Sven kysste hastigt
Bess' kind.
Klockklangen dog bort, och Peter stängde fönstret.
-Gott nytt år ! ropade han glatt. Nu är det 1914 !
  Så var det med ens ett nytt år. Man önskade
varandra gott nytt år. Och det var som om det
under detta år skulle hända något utomordentligt
roligt.
  När Petra och Angela efter en stund vandrade
hem, myllrade det av folk på gatorna. Människor
rusade framåt, ropade och skrattade.
  -Gott nytt år! Gott nytt år! hördes det stml-
mande från alla håll.
  Människor som icke kände varandra skreko till
varandra tvärsöver gatan.
  Fran restaurangerna strilade strålknippen ut, och
musikkapellen där inne spelade till tango och one-
step. Ingenstädes syntes något som erinrade om att
den gamla drottningen dagen förut hade gått bort
från en insnöad huvudstad. Var det bara ett svun-
net, stillsammare skede av tyskhetstiden, som med
henne skulle läggas i graven ?
  I stället tycktes alla ägna sina krafter åt det bull-
rande Sylvesterfirande, som för ett par år sedan.
införts till Stockholm från kejsarens Berljn.
  En herre i vid ulster gick om Angela och Petra.
Han kom tydligen fran nyårsvakan "En tangonatt
i Mexiko" inne på Royal, där tusen utvalda svenska
undersåtar, lätt champagneomtöcknade och i rosiga





         Purten vid Johannes       27

. _

forhoppningar om alla fröjder det nya året komme
att bringa, just höllo på att dansa igenom de första
timmarna av I914.
  När främlingen passerade fdrbi de bada damerna,
såg han på dem gramskanåe, som om han känt igen
dem#
  Petra ryckte till och stannade, men bara ett ögon-
blick. Hon hade velat skrika högt:
  -Thomas #Ieller!
  Men hon påskyndade bara sina steg vid Angelas
sida. Det var Thomas hon. hade mött. Då måste han
alltså ha kommit hem nu, och hon hade inte vetat
av det. Tankarna dunkade vid hennes panna:
  Thomas är hemma. Thomas har kommit hem.
  Äntligen ! Hon drog en djup suck. Hon hade hört
att han skulle resa hem till Sverige förra nyåret.
Men även då hade han uteblivit. Hon hade detta år
åter vant sig vid tanken att ham aldrig skulle komma.
Och nu gick han förbi henne: en främmande herre
på gatan i vid ulster.
  Hon såg på Angelas oberörda ansikte. Hon ville
berätta för Angela om Thomas. Hon visste ju
ingenting-alls ingenting av detta.
  Men så lät hon bli det, och de kommo till sin port
vid Johammes' kyrkogård utam att Petra sagt något.
  I sista ögonblicket kom Angela springandc till
tåget, där det i den tidiga morgonstunden stod
pustande vid den lilla stationen på Nynäsbanan.
  Raskt hoppade hlm upp pa plattforrnen, och
Paula som följt henne räckte henne brådskande
några paket.
  -Ja, du kommer efter senare då? ropade An-
gela, just som tåget satte sig i gång.
  -I eftermiddag.
  Paula viftade ivrigt med näsduken.
  Angela blev en minut stående kvar med sina
paket där ute. Vinden blåste f riskt om hennes
varma kinder.
  Det var några dagar inpå det nya året, och Angela
hade varit ute på sin farbror Peters landställe nära
Nynäshamn. Paula och Angela hade farit dit ut
ensamma. De hade själva lagat mat åt sig och gjort
långa promenader på nyskottade stigar i Södertörns-
skogarna. Det kändes tråkigt att fara in till staden
igen. Men Angela hade velat se den gamla änke-
drottningens likfird inne i det snörykande Stock-
holm. Petra hade telefonerat till henne därom.
Paula hade föredragit att stanna några timmar tills





det var över, rädd att Liliam och Alexandra eljcs
skulle exercera henne i det ansiktsuttryck hon
borde anlägga och läxa upp henne för det otvivel-
aktigt mindre tillfredsställande resultatet av hennes
bemödanden.
  Nu lät Angela blickarna glida över slätten som
var vit av snö. Ett par ungar, uppkrupna på ett
staket, vinkade åt tåget, och Angela vinkade igcn.
Så gick hon in i vagnen.
  Hon slog sig ned i en andraklasskupe. Före henne
sutto där en herre och en liten gossc. Angela var
litet sömnig. Hon och Paula hade ju pratat till långt
in på natten. Hon lutadc sig tillbaka i den stoppade
soffan och slöt ögonen. När hon efter en stund öpp-
nade dem igen, hade den lille gossen flyttat sig över
till hennes sida och granskade hemme med klara
tindrande blickar. Angela måste le mct honom. Det
var en vacker pojke med mörka ögon och blixtrande
vita tänder. Han kunde väl inte vara mer än sex år,
och han såg inte svensk ut.
  -Ni vill sova? ammärkte han nu lillgammalt.
  Han talade svenska med någon utländsk bryt-
ning.
  -Ja, jag är litet trött, sade hon.
  - Cecil, man skall inte tilltala främmande da
mer, sade herrn mittemot Angela.
  Angela tittade upp på honom. Hon mötte oför-
skräckt hans blick, fastän bon rodnade en smula.
  -A, gör honom inte ledsen, sade hon blygt. Jag
pratar gärna med honom.
  Den främmande ryckte tiil litee för hemmes röst
och ägnade henne en mer ingående granskmng.

  -Förlat mig, fröken, sade han, om jag är pä-
flugen. Det var den här lille Cecil som började, och
jag får skylla på honom. Men skulie ni inte heta

von Pahlen? Ni är så lik en fröken von Pahlen jag
en gång kände.

Angela blev förvånad.

-Jo, det är rätt, sade hon.

  -Jag undrar, han stammade litet, om ni också
skulle känna hemme. Hon heter Petra von Pahlen.

  Angela var icke längre ängslig.

  -Jo visst, sade hon glatt. Det är min faster.
  -Er faster? Men Petra von Pahlen kan inte
vara sa gammal.
  -Nej, sade Angela. Det är hon inte heller.
  Nu föreställde sig den främmande:

  -Jag glömmer alldeles bort att själv presentera
mig. Mitt namn är Thomas Meller.

  Angela såg överraskad upp. Nyligen hade hon
läst i en tidning att en forskningsresande Thomas
Meller skulle ha kommit tillbaka hem efter många
års vistelse i Sydamerika, Chile var det bestämt.
Det hade stått att han hade med sig stora sam-
lingar, som han ämnade erbjuda något museum.
  -A, är det doktor Meller? sade hon bara.
  - Inte doktor, men Meller, svarade han kort.

  Han såg uppmärksamt in i hennes ansikte för att
utröna, om hon visste något om honom. Kanske





         Por#er. ri#J loi# re/       31

-

Petra berättat? Men hennes nästa yttrande tog ho
nom ur de tankarna.
  -Jag har läst något om er i tidningarna, sade
hon endast, jag minns inte så noga vad.
  -Ja, jag har ibland ståtat i tidmngarna, sade
han litet ironiskt, i synnerhet förr i världen. Men
det här var ett egendomligt sammaneräffande, och
visst inte det första. På nyårsaftonen mötte jag be-
stämt fröken Petra von Pahlen. Och var det inte
fröken som var med henne?
  -Jag vet inte att vi mötte er, svarade Angela.
Men vi voro borta på en bjudning då.
  -Ja ja. Ni återvände väl. Jag gick förbi er på
hemväg från den där mexikanska nyårsvakan på
Royal. Jag hade begivit mig dit för att se, om jag
skulle känna igen mitt gam}a mörkhyade Amerika.
Det gjorde jag nu inte precis, sa jag avlägsnåde mig
strax.
  Han såg tankfullt på henne.
  -Jag kände rätt nära Petra von Pahlen förr, och
hennes bror Hugo, sade han.
  -A!
  Angela blev röd igen
  - Det var min far. Han är död nu.
  De sutto tysta. Tåget for igenom en skog. I gra-
narna, tyngda av snön och nyss orörliga, ilade det
av annalkande byar, medan himlen mörknade och
blev blyfärgad.
  -Det här är hemskt, dödsdystert, sade Thomas
Meller.
  Angela såg på honom. Det var ett egendomligt
ansikte, som ovillkorligt måste fastna i minnet.
Dragen voro oregelbundna, men icke fula. Munnen
var liten med bestämda, bleka läppar. #gonen, vac-
kert infattade under mörka bryn, voro grå, fyllda av
ironi och ömhet. De skänkte hans ansikte ett visst
Iysande liv, som man genast lade märke till. Hans
hår, mörkt och slätt, var litet grått vid timmingarna.
-Vi ha varit på en utflykt, Cecil och jag, sade
han nu. Jag måste ju visa honom hur det ser ut i
Sverige på landet ett riktigt nyår med meterdjupa
snödrivor och piskande yrväder.
  Cecil, som en stund suttit tyst och sett från den
ena till den andra, började nu prata. Han tog fram
en leksaksbjörn, som han lade i Angelas knä.
  -Den är så klok, sade han, liksom bevekande
henne att se med hans ögon. Den förstår allting.
Den bad just nu att fa sitta hos er!
  Angela måste skratta igen. Redan kände hon sig
bekant med dessa två, far och son. Tre med den
där björnen, som var så klok !
  Hon fattade om björnen med bägge hamlerna.
Den var mjuk och silkeslen med tva svarta ögon av
glaspärlor.
  - lfar du fler leksaker? frågade hon.
-Ja, ett tåg-som går till Schweiz, sade Cecil.
Thomas betraktade Angela oavbrutet. Det va.
sant att hon var lik Petra, fastän hennes ögon voro
svarta och hennes hår blont. Det gjorde honom upp
rörd. Sa många år hade gatt, sedan han övergav





Por#n vid Johnnnes       33

sin fästmö Petra. Och här satt nu en ny Petra, som
med en strålande blick påminde honom om hans
första ungdom.
  När det ett ögonblick blev tyst i kupen, kande
också Angela något i luften av den främmande
mannens tankar. Det snuddade vid hennes panna,
strävt som om skuggan av en avlägsen havsfågels
vinge strukit förbi. Och hon blev förvirrad utan att
förstå varför.
  Nu foro de in i de långa södertunnlarna. Ljus
blixtrade förbi, från lamporna där utc dansade
skenet över kupen i sicksack.
  Så körde tåget in på Centralstationen.
  Angela sade hastigt adjö av Thomas och Cecil.
  Thomas stod och såg efter henne, när hon sedan
långsamt försvann på perrongen bland de få och
tigande människorna där, som icke dragit sig åt
slottet och Riddarholmen.
  Så suckade han litet, tog Cecils hand i sin och
började gå mot utgången och ut i ett svepande lik-
grått oväder under larmet från stadens alla kyrk
klockor, vilka nu i ett ringde till en gammal konunga-
änkas ödsliga jordafärd.
  Angela arbetade sig så småningom hem genom
stormen och de tättpackade människomassorna,
efter det hon sett vad hon kunnat uppfånga i snö-
yran av den spökaktiga begravningsprocessionens
mörka och olycksbådande ståt. Den kom henne att
minnas en underlig bild hon sett som barn av upp-
rivna trupper, vilka slagna och med lutande huvuden

J #   ti#
vände tillbaka till sitt rike från något fasansfullt
fälttåg i någon isig, arktisk trakt.
  Knappt hunnen inom dörren erinrade hon sig
strax vad som hänt henne på återresan. Hon måste
genast berätta det för Petra.
  -Vet du, vem jag haft sällskap med på tåget?
började hon hemlighetsfullt.
  Nej, det kunde inte Petra veta.
  Hon såg leende på Angela där de sutto mittemot
varandra vid bordet.
  -Thomas Meller! ropade Angela med glad och
triumferande röst. Han som det stått så mycket om
i tidningarna.
  Till sin häpnad såg Angela att Petra blev vit i
ansiktet.
  - Uar du träffat Tbomas Meller ? sade Petra
långsamt.
- Ja visst. Han kände ju dig. hr det inte sant?
_ Jo.
  Petras hand fumlade litet vid tallriken. Angela
hade träffat Thomasl
  När de sedan kommo ut i förmaket till kaffet och
brasan som brann i kakelugnen, släckte Petra lam
pan och drog Angela intill sig i soffan.
  -Jag skall berätta för dig om Thomas Meller,
sade hon.
  Och så berättade Petra. Angela kunde inte se
hennes ansikte. Ibland flög brasskenet över hennes
händer som vilade i knäet. Angela Iyssnade. Och
allt detta hade Petra dolt för henne dessa år! Hon





hade varit förlovad med denne Thomas Meller sorn
Angela nyss träffat. Ur skuggorna som jagades av
brasans skimmer steg åter hans ansikte upp lor
Angela. Sådan såg han ut som Petra älskat. Och
plötsligt mindes Angela hur Petra den där gången
då hon legat i feberyrsel ropat: "Thomas." Var det
Thomas Meller hon sett för sig i drömmen?
Men Angela vågade inte avbryta Petra, och Petra
fortsatte att berätta om sig och Thomas.
De hade stått vid stranden av ett hav, och när
Petra tagit ett steg framåt mot vågorna, hade han
gripit hennes arm och dragit henne undan havet.
Och hon hade vänt sig om då och sett honom för
första gången. Hans ögon hade varit grå som havet
som stormat framför dem.
De hade dansat tillsammans på en bjudning sedan.
Det var Hugo, Angelas far, som fört Petra dit.
Hugo hade blott räknat ett par år mer än Thomas,
och de hade genast blivit goda vänner. Hugo hade
varit hemma hos dem den där Iyckliga sommaren
Thomas hade också varit hemma på ferier från
universitetet hos sin mor, som var änka efter en
professor Meller. Han var hennes enda barn. Petra
brukade möta mor och son på gatorna i den lilla
staden arm i arm. Modern strålade av beundran för
sin son, det kunde man lätt se.
Och sa med ens i Petras berättelse dök hennes
  barndoms trädgård upp. Denna trädgård som An-
  gela så ofta hört de äldre tala om! Vad de måtte
  älskat den ! Så de talade om den ! Kastanjeträden
spredo där gröna skuggor, som fladdrade över
sandgångarna. Och om försommaren tände träden
sina vita blommor. #ver det gula planket som om-
gav trädgården hängde de tunga blå syrenklasarna.
De doftade så man måste ligga vaken om nätterna.
FJardar gungade mellan blommorna. De röda ro-
sorna öppnade sina kalkar far dem. Ibland var det
·som om hela trädgården sakta sjungit. Och långt
borta hörde man havet brüsa.
  Här i trädgården promenerade Petra och Thomas
många sommaraftnar. Kastanjerna sträckte Ut sina
grenar över dem och bjödo dem skydd. Varför
skulle de inte älska varandra? Hela trädgården
suckade ju av kärlek.
  Petra tystnade ett ögonblick.
  -Jag var inte ens så gammal då som du är nu,
Angela, sade hon, bara aderton år. Jag var väl för
ung. Vi voro bägge bra unga. Han for ifrån mig.
Det var ett främmande land som lockade. Han
följde med en vetenskaplig forskningsexpedition till
Eldslandet. De andra kommo tillbaka. Men han som
hade både sin fästmö och sin mor hemma, han kom
inte tillbaka. Sedan blev jag ensam, och med tiden
måste jag ju glömma honom. Det är alltsammans.
Det är nu sexton år sedan.
  Petra såg på Angela med ett litet sorgset leende.
Angela hade aldrig kant denna Petra. Hon förnam
det som en tomhet i hjärtat.
  Petra tände lampan.
  Angela hade velat göra något, säga något, men





hon kunde inte. Hon gick fram till fiinstret och såg
ut. Himlen låg tung och ruvande över staden. I
kväll Iyste ingen synrand långt borta violett av
Iyktskenet. Allt var mörker och snötjocka.
  Men här i nagot av dessa hus som ett tätt dok
höljde bodde ändock Thomas Meller. Eftcr alla
dessa år hade han äntligen kommit tillbaka till sitt
vintriga fosterland.
  Aftonen samma dag, da Thomas Meller träffat
Angela på tåget, var han på väg hem genom snön
efter att ha ätit ute på en restaurang tillsammans
med ett par av sina få återstående bekanta.
  Han hade nyligen kommit med sin lille son från
Leysin i Schwei#, där han hade sin hustru på ett
sanatorium. Genom en Iycklig slump hade han ge-
nast fått överfaga en sällsynt trevlig liten fyrarums-
våning, på en gång avsides och centralt belägen,
vars tidigare innehavare själv of ormodat måst sätta
sig på en båt tilf en transatlantisk hamn. Så var han
nu redan installerad i Stockholm.
  Med nerfälld rockkrage gick han sa hastigt han
förmådde genom de blåsiga och snöiga gatorna.
Mötet med Angela hade rört honom. Det var denna
förunderliga likhet med Petra! Under alla dessa år
hade han bevarat minnet av den unga Petra von
Pahlen.
  Ibland hade han längtat att återse hemme. Varför
hade han farit if ran henne? Det stora äventyret som
lockat honom då låg nu bakom honom, trasigt och
hopsjunket. Det hade kanske ändå inte varit så
mycket värt, att det uppvägde förlusten av Petra
von Pahlens kärlek.





  Han närmade sig sin bostad. Huset låg nära järn-
vägen. Tågen foro ständigt förbi. De sände rök-
moln omkring sig. Lokomotivens sirener och vagn-
radernas rassel nådde upp till hans fyra små rum.
Han stördes inte av det. Det var ett liv och en rö-
relse som om han fortfarande befunnit sig på resa
Den sexårige Cecil brukade ligga i fönstren. Han
hade redan namn på tågen. Han såg när de kommo
och gingo. Det var en präktig lek för honom.
  Thomas gick tyst in i sin sängkammare för att ej
vacka Cecil, som sov i ett krypin bredvid. Han
tände det elektriska Ijuset och klädde genast av sig
och lade sig i sängen.
  Men när han hade släckt, kunde han inte somna.
Ett tåg for förbi. Det växlade vagnar. Han låg
vaken och hörde på det, kände nästan som om
sängen gungat. I mörkret tyckte han, att han be-
fann sig i en järnvägskupe och att hjulen mllade
under honom. Så nyss hade han ju varit på resa.
  Vad gjorde Ines, hans hustru, i detta ögonblick?
De hade väl nu på nyåret haft flera fester på det
stora sanatoriet. Säkert hade hon dansat i sin vin-
röda klänning. Hon var inte vidare sjuk nu långre.
Men hon hade inte velat följa med hem till Sverige
Det var inte hemmes land. Hon hade inte längtat dit
som Thomas. Thomas suckade där han låg. Hade de
någonsin varit Iyckliga? På de sista åren hade det
varit tal om skilsmässa. Så var det väl bäst att de
komme ifrån varandra.
  Och medan han nu lag där vaken, började det
-

4o      Fröknarnu von Pahlen

rassla omkring honom av minnen. Han försökte
somna, men hans tankar väckte honom, de kommo
smygande igen, krafsade upp hans ögonlock med
kalla ludna fingrar, slogo mot hans hjärna som små
hammare av bly. I rytmisk dans, i takt med vagns-
hjulens dunkande där ute, rörde de sig, höllo fram
för honom bild på bild ur hans förflutna år, som
om de just framkallats I rummets mörker.
  Var befann han sig? Han vadade fram genom
knastrande sand och kort, snaggigt gräs, på en
oändlig stäpp. Fjärran höjde sig snötäckta f jäll-
toppar, varifrån en Ijudlös och osynlig vind evigt
blåste. Plötsligt isades hans blod av en fasa, som
inga ord kunde uttrycka, och en obeskrivlig stank
slog emot honom. Hans fot sjönk ned i en mjuk,
svampig massa, fylld av brosk och ben. Det var en
halvförmultnad människokropp. En halvförmultnad
onaindian ! Han kunde genast se att det var en
indian av det stripiga blåsvarta håret på det redan
nästan renskrapade kraniet, som grinade en bit if rån
bålen, tydligen avskilt fran den genom en vit huvud-
jägares bila. Hans första riktiga, vilda indian nere
i den där ödsliga helvetesarkipelagen, och den var
en hög stinkande jord !
  Thomas log bistert och tryckte slg In mot den
smala kudden. För det där landet, för upptäckten
av ett multnat indiankadaver hade han glömt Petra
von Pahlen. Längtan efter fjärran länder, efter
äventyr av alla slag hade så gripit honom att han
hade kommit att i åratal stamna i det gränslösa väl-





Porten vid Jo/lannes       41

diga Sydamerika. Hans kamrater från den första
expeditionen som han medföljt från Sverige hade
rest hem med sina samlingar och trott sig rika på
erfarenheter. Den där docenten som lett expeditio-
nen det antal veckor den varade hade till och med
blivit professor på en diger avhandling om de magra
forskningsresultaten av sin lilla trygga turistvistelse
där nere på några fattiga fläckar av Eldslandet och
Patagonien, de enda han hunnit med. Men Thomas
Meller hade ingen längtan känt till professurer och
hade inte haft nog. Han hade stannat ar efter år i
den gigantiska sydamerikanska världsdelen, liksom
uppsugen i de omätliga ödemarkernas sand och de
stora städernas brusande öknar. Och sällan hade han
låtit höra av sig, och aldrig hade ham givit ut något.
  Thomas vred sig i bädden. Han såg åter för slg
samma slatt av sand, en rad av tungt lastade mul-
åsnor, horde förarnas otåliga rop och såg en Colom-
bianegers ansikte grina med röda läppar och vita
tänder.
  Under månader hade han en gång bott i en liten
strandhydda uppförd av plåtväggar som skydd för
de ständiga stormarna. Därifrån hade han och
några unga oförvägna chilenska marinofficerare,
som han fått med sig av regeringen i Santiago, före
tagit långa utflykter inåt landet. De hade lämnat
båtar och packning och mulåsnor och bestigit bergen
omkring lägerplatsen. Stundom hade han plötsligt
befunnit sig allena med sitt djur uppe bland
klipporna. Hovslagen från de andras hästar hade
dött bort. En fruktansvärd tystnad hade härskat,
den dova tystnad som råder i den endast av mörka
skuggor och skräckinjagande andeväsen bebodda
öde urvärlden. Hästen arbetade sig mödosamt och
med svettdrypande kropp uppåt. Thomas fick sitta
av ibland och leda honom. Och slutligen stod han
där uppe på bergsplatån, där aldrig någon vit förut
varit. s'led en känsla av triumf blickade han likt en
härskare ut över ett land av vita fjäll och skymtade
långt borta en saitlagun som tycktes vit även den.
Sedan kommo dimmorna, alla bergstraktens evin-
nerliga hot, smygande. Synen försvann, och han be-
fann sig insvept i ett töcken, och en blind man och
en blind häst letade sig stapplande nedför hans
triumfs berg. Och så ensamheten, denna nattens och
bergens ohyggliga, sorlande ensamhet, som med ens
var över honom. Han kunde inte tända eld för att
signalera till sina kamrater var han fanns. Allt han
rörde vid var dävet, drypande av fuktighet, och han
fick reda sitt läger bredvid den ångande hästkroppen
och vänta i timmar på morgonen för att möjligen
hitta tillbaka till sitt plåthus igen.
  Nu där Thomas låg tyckte han sig förnimma
Ijudet från en framilande flock guanacos, dessa de
patagoniska slätternas och de eldsländska stäppernas
vilda lättskrämda iamadjur, vilkas hovar han så ofta
hört slå mot marken, då de galopperat bort, var-
skodda av lukten f rån människor eller av ett
bösskott, som kanske på måfå avskjutits efter dem.
Han hade fattats av en kärlek till dessa hjordar av





                 Porten vid #o/l#nncs

stora, skygga, mystiska djur som voro hemma här
och vilkas bruna ögon spejade så ängsligt uppmärk-
samt efter de faror som omvärvde och hotade deras
hemlighetsfulia liv. De påminde om de vanliga
lamadjuren, men voro resligare, med små graciösa
huvuden på langa halsar och en elegant svängd
svans. De trampade upp stigar, som de vita männen
kunde följa mil efter mil. I dessa vilda oländiga
marker voro guanacons stigar de enda man kunde
taga sig fram på. Ibland ledde de barr. fram till en
mosse, och sedan kunde man inte komma längre.
En dags arbete hade åter varit förgäves.
  Och i de hemlighetsfulla hovdjurens hänilande
hjordar hade Thomas Meller till en begymmelse in-
billat sig skymta Eldslandets själ, som ständigt ville
fly bort och dölja sig för denna lilla skara män, som
sökte fånga den.
  Vid ett enda enstaka tillfälle hade Thomas dock
sett ett hörn av detta land, som med ens givit
honom en så häftig hemlängtan till hans verkliga
hemland att hanr hjärta oroligt börjat dunka. Det
var en dag då de fått hugga sig fram med yxa
under timme efter timme. Sedan de länge hållit på
därmed, tedde sig för deras trötta ögon en plats,
som Thomas tyckte liknade någon av Skånes par-
ker. Han såg långsträckta.öppna gräsplaner genom-
flutna av små vattendrag. Runda kullar höjde sig
övervuxna av bokar, låga, med grenar ända ned till
roten och så yviga och vida, att träden nästam före-
föllo halvklotformiga, med små glänsande gröna
blad. Thomas hade tyckt att dessa bokträds glän-
sande blad plötsligt omsvepte honom med en doft
fran hans barndoms ängder där uppe i Norden.
  Han reste sig förvirrad på armbågen och stödde
sitt tunga huvud mot handen. Ja, hans tankar rullade
tillbaka. Det var den dagen, då solen bränt så hett
från en hög blå himmel, som han i spetsen för
karavanen ridit över den där slättcn. Då hade han
ännu icke känt till dessa hägringar som uppenbara
sig för resenärens trötta ögon. De färdadeg över
ett slättland, ett fält av grå lera, fyllt av tuvor och
bestrött med snäckskal. Men Thomas red, tyckte
han, omgiven av den omätliga oceanen. Dock, hur
långt han än red, aldrig kom han närmare denna
strand och detta vatten. Det sköljde i det vita Ijuset
I vågor omkring honom. Men sorlet från vågorna
hörde han icke. Allt tycktes honom så förtrollat, så
tyst. I evighet skulle han färdas fram så utan att
komma någonstädes. Han mindes ingenting om sig
själv, intet av sitt liv. Det borrade endast en känsla
inom honom: att han skul1e fram. Men så hade han
strax glömt varthän han skulle. När han Iyfte upp
huvudet, såg han en ensam fiskmås röra sig i den
blå rymden med stora utbredda vingar Den växte
och växte för hans ögon, och dess vingar hade snart
oändlighetens mått. Sänkte fågeln sig nu ned, skulle
dess väldiga vingar täcka hela jorden, och allt kval-
fullt liv skulle somna in med ett leende i deras bädd
av varma dun. Så hade människan sovit första
gången trygg i en moders famn.





  När Thomas vände sig om, gick en karavan av
lastade kameler tätt efter himlens rand. Deras bör-
dor tycktes skymma solen. Men expeditionen hade
brutit upp på morgonen med en hop små f romma
mulåsnor. Thomas förstod att detta luftens och
dagrarnas spel fördubblade mulåsnorna, ställde dem
ovanpå varandra, så att de blevo höga som kameler.
  Allt var förtrollat. Han sag en jättelik vit sten
resa sig ur den ocean som svallade runtomkring
platsen han oavlåtligt rörde sig på, utan att det
Iyckades honom att komma vidare. Ett ögonblick
senare stötte hästens hovar emot skelettet av en
valfisk. Hur hade det kommit dit för att förvittra
i ödsligheten? Och nyss var den en sten, ett märke
rest av de hemlighetsfulla skumma väsen, som hår
lade försåt för alla bleka vita mördare, som vågade
intränga på deras mark.
  #Ien när solen sjönk, dog också den väldiga
oceanen bort, som Thomas' ögon hela dagen hade
sett. Intet hav, inga högtidligt travande kameler,
ingen jättelik fiskmås, under vilkens vingar Thomas
drömt att jorden och han själv skulle få vila. Ett
litet tåg av små trötta män, vilkas ögon svedo av
solhettan, en rad av små utsläpade muiåsnor med
hängande huvuden och stapplande ben drog fram
under den mörknande himlen för att finna en
skyddad plats till lägerstad för natten.
  Thomas hade icke kunnat glömma denna dags
hägringar. Sma trötta män leva i ett litet fattigt
rike av sträv grå ödslighet, där små trötta mulåsnor
bära deras bördor över ett torrt och tovigt gräs.
Men runtomkring svallar livet, det stora fantastiska,
som de icke kunna nå. De trampa på en plats utan
att komma det närmare. De vilja ha fiskmåsens
breda och starka vingar för att kunna Iyfta sig upp
i den blå himlen, men armarna falla bara maktlösa
och tunga ned. Så tyckte Thomas Meller nu, att det
i grunden kanske också varit med honom, och hans
ögon fylldes av sentimentala tårar över att han dock
förmått åstadkomma så litet under alla dessa år i de
fjärran landen. Kring honom hade den väldiga
oceanen slagit sin lockande ändlöshet, men mullen
hade klibbat fast vid hans fötter.
  Thomas tänkte på det stora museet i Santiago,
där han efter hand anställts för att hjälpa till med
att sortera och katalogisera de betydande samlingar
han med sina skiftande chilenska följeslagare hem-
fört från många senare färder till Magalhäeslän-
derna och andra föga utforskade trakter i Syd-
amerika och Mellanamerika. Den äventyrslystne
ynglingen som farit ut med ögonen vilda av längtan
efter märkvärdiga och underliga upplevelser, hade
blivit en smått byråkratiserad tjänsteman som fyllde
katalogerna med sin fina och nästan oläsliga piktur
på mellantiderna mellan alla expeditionerna, också
de snart rutinmässigt bedrivna.
  Det hade ändå plägat kännas som en befrielse att
från ödemarkerna och bergen komma tillbaka bland
människorna igen. Dessa unga blodfulla män som i
månader bodde tillsammans brukade till sist bli





tysta. Ofta framför lägerelden om aftnarna när en
gryta stjälpt över elden och förstört deras måltid
eller när deras bröd, som de med valkiga nävar
bakat, blivit bränt och svart, hade de i brinnande
åtrå längtat efter stora yppiga, vita eller gräddgula
kvinnor från städerna därhemma, vilka skulle skick
ligt lagat deras föda och konstfärdigt smekt dem
om natten. Elden som steg npp och Iyste på deras
ansikten, där de sutto tuggande på sina pipor, hade
för deras ögon format sig till heta och åtråvärda
kvimmors buktande gestalter. Deras höga bröst flam
made elfenbensvita eller olivfärgade, deras breda
höfter vaggade trånsjnka över de knastrande
stockarna. Men de kunde inte sticka in sina händer
och fånga deras flyende nnderbara kroppar.
  Sedan när elden slocknat och de krupit ihop inne
i sin hydda, hade de ibland ryckt till i sömnen och
tyckt sig höra smygande steg i gräset där ute. En
kvinna antagligen som ville in för att dela deras
läger? De drömde om henne, medan något av vild
markens djnr, som lockats dit av värmen, på rädda
tassar sprang tillbaka ut i den kalla och rysande
natten .
  Thomas försökte komma i sömn igen. Men åmyo
drogo honom de rullande tankarna tillbaka till de
många gångna åren.
  Han famlade med händerna mot mörkret, och det
var som om han fått tag i tjocka mjuka sammets
draperier. Denna svaga förnimmelse av sammet mot
huden gav honom blixtsnabbt tillbaka Manolita-
lilla Manuela, en av de många han älskat, innan han
träffat henne som sedan blev hans hustru. Vem hade
hon egentligen varit ? Med armarna slingrade om
henne hade han en gång darrande frågat:
  -Vem är du? Varifrån kommer du?
  -Kalla mig Nahuelta, kalla mig Inami, kalla
mig Guajilda, nej kalla mig med namnet på den
goda trollpackan Nahuelta från Nahuelbuta, svarade
hon, uppräknande ännu andra indianska namn, med
sträva tonfall kommande liksom langt fjärran från
topparna av tropiska snöfjäll.
  Och han hade sett hennes tunga blåådriga ögon
lock sänkas över de svarta ögonen och ett leende
stiga upp till hennes mun. Gäckades hon med ho-
nom? Var det inte åter de där främmande landen,
som lockade honom och ändå flydde ifrån honom,
sa snart han sökte gripa efter dem?
  Hos kvinnor hade han ju alltid velat vila ut som
i en moders famn. Hos dem hade han alltid velat bli
ett barn igen, lugnt och förtröstansfullt. Men denna
Manolita, praktfull som en av de blommor han
någon gång träffat på ute i ödemarken, där de
slösat sina färger i en brinnande sols ljus, hade
givit honom feber och en törst som hon aldrig låtit
honom helt släcka.
  Manolita hade bott i en villa med en stor träd-
gård utanför staden. Hennes man var ständigt på
resor. Hon måste vara av blandras, en mestis, en
rlmla. I hennes ådror flöt säkert indianblodet tjockt
under det blekta, utspädda kreolblodet. Något smy-





gande i hennes gång, som om hon tassade omkring
i mjuka ludna mockasiner, gav honom som en sensa-
tion av något uråldrigt, förhistoriskt indiamskt. I
hennes sällskap kände Thomas, skälvande av hem-
lighetsfull vällust över besitmingen av något absolut
främmande och väsensskilt, att hon tillhörde ett helt
annat människosläkte, en helt annan värld, det som
var lika oändligt fjärran som landen bortom stjär-
norna och månen.
  En natt när han vaknat vid hemmes sida hade han
tyst smugit sig upp i mörkret. Det doftade i rum-
met, en underlig lukt av starka kryddor steg upp
från lakan och draperier. Han trevade sig fram
bland möbler och kuddar som inte voro hans. Ett
ögonblick snuddade hans hand vid spegelns glatta
kalla yta. Han stannade och hörde sin älskarinnas
djupa andetag. Hon själv tycktes honom så långt
borta, bara hennes behagfulla och djurlikt smidiga
kropp, vars värme han nyss mottagit och berusats
av, låg utsträckt i rummet.
  Denna dag hade han fått ett brev om att hans
mor dött. Och först nu här i det kryddluktande
rummet kom en stark känsla av sorg och saknad
över honom. Brevet hade länge varit pa väg. Sedan
länge vilade hans mor redan i jorden. Han var en
hemlös i ett främmande land.
  Han satte sig alldeles vid sängkanten och stödde
kinden mot den hårda peruanska mahognyn. Var
fanns hans mor nu ? En dörr hade slutits bakom
henne Han kunde icke öppna den. Han förstod att

# v Kr#  a X
han hade övelgivit sin mor liksom han övergivit
sin unga fästmö, Petra von Pahlen. Nu skulle hans
mor icke langre sända honom dessa långa kärleks-
fulla brev som han ar efter ar fått mottaga här ute.
  "Du ser ju väl om dig#" brukade hon skriva. "Du
är vä# rädd om dig#"
  Ack, för henne hade han alltjämt varit den hjälp-
löse gossen, och hon kunde icke förstå, hur han för
mådde reda sig utan hennes milda förmaningar.
  Och där han satt i mörkret hade han sträckt ut
handen som förr, när han var liten och darrande
trevat efter Sill mors hand. Nu skulle aldrig mera
den ömma och varma handen sluta sig om hans.
Men det va} ju han som hade bort trösta sin mor,
när hon skulle dö. Da borde han varit nära och
slutit sina händer om hennes för att jaga bort de
skrämmande skuggor, som följa med döden och
ångesten de där sista ögonblicken som ingen kan
förtälja om.
  Han hade stigit upp då och gatt fram till fönstret.
Fumligt hade han dragit draperierna åt sidan. Där
ute vilade trädgården i glittrande månsken. Träd
och buskar växte i detta flödande blanka Ijus. #n
buske, överfylld av sma röda blommor, brann som
en flamma av eld. Den såg nt som vore den själva
trädgårdens hjärta, som här i stillheten och tyst-
naden öppnade sig och i svaga andetag pustade ut
sin kärleks glöd över allt omkring sig. Thomas hade
aldrig varsnat trädgården så vacker. Han kände sig
instängd i rummet. Han kunde icke na skönheten





där ute. Återspeglade den kanske som ett stilla
vatten en annan värld som rörde sig där uppe bakom
stjärnorna och som hans blickar icke kunde skönja'
Hägringarna ute i vildmarken hade givit honom
samma kansla av overklighet-samma längtan att
famna det som var fulländat.
  Han kände sig fattas av ett par nakna armar.
Manolita hade vaknat och funnit platsen bredvid sig
tom. 1 hennes svarta ögon tände månskenet två
skinande solar. Thomas hade velat berätta för henne
om sin mor. Men han visste ju att hon inte skulle
förstå honom, och så lät han sig på nytt smekas av
benne och forsökte i hennes omättliga famn glömma
att han varit en dalig son.
   - Giv mig ett barn, Nahuelta fran Nahuelbuta,
giv mig ett barn, Guajilda och Inami, hade han
mumlat. Men Manolitas sinnlighet hade förblivit
steril .
Nu-nu hade han ända själv en son!
  - Cecil, mumlade Thomas, där han l ig i sitt
rum och icke kunde sova.
  Och namnet som han framviskade, som om hans
läppar sakta smekt det, gav honom en känsla av
Iycka som iclce något av de minnen, vilka stigit upp
framför honom, kunnat skänka. Den där lille gossen
med den blanka luggen över pannan och de svarta
ogonen sa klara och glänsande, sa ogrumlade ännu
av livet, var dock hans. När han själv blev gammal,
skulle i denne gosses själ hans egen livslust och
längtan åter sjuda och vä#ca Cecil var dock en
52      Fröknarnn von Pahler.

planta, som såtts av hans åtrå efter det avlägsna
och hemlighetsfulla. Cecil var dock en frukt av hans
blods möte med främmande rasers blod.
  När Thomas träffat Ines, som blivit Cecils mor,
hade han redan brutit sin förbindelse med mestisen
och var åter en fri man. Han längtade efter ett hem.
Ines var dotter till en tysk och väl i någon mån
judisk köpman l-leinemann, som var född i Lissabon
och under en resa nedåt Portugals sydvästkust gift
sig med en obildad fiskarflicka från Algarve, An
tonia Albufeira, mörk och yppig och ändå sträv och
grov som någon salt havsväxt. Dessa Heinemanns
hade sedan flyttat till Chile, där mannen förvärvat
en avsevärd förmögenhet på export av salpeter.
Därunder hade han blivit bade portugisisk konsul
och högt skattad agent för skandinaviska handels-
hus med trevande tentakler åt Sydamerika. Ines,
enda barnet, var ännu icke tjugu år, när hon änt-
ligen tilläts att gifta sig med den då ännu jäm-
förelsevis obemedlade museumstjänstemannen. De-
ras äktenskap hade emellertid ej blivit Iyckligt. Det
fanns något i hennes natur som Thomas icke märkt
före giftermålet, men som sedan kom hans första
häftiga förälskelse att slockna, därför att det var
alltför likt någonting vacklamde, som på ett ödes
digert sätt bestämt hans egen tillvaro.
  Hon var så orolig, aldrig nöjd. En tärande åtrå
efter något nytt, efter händelser och sensationer,
som Thomas inte kunde skapa omkring henne, tyck-
tes ständigt jaga henne. Hennes smala händer grepo





väl efter honom, men ändå dröjde hon icke där hos
honom med sitt hjärta. Hennes ögon blickade läng-
tansfullt langt bort, som om hon bakom hor.om
skymtat något åtråvärt, som hon måste skynda till.
Kanske berodde det på denna rasernas blandning,
som också bröt sig i hennes blod, liksom den brutit
sig i mestisens. Men i grunden var det ju samma
oro, som burit hans egen längtan efter exotiska län-
der och först och sist denna hans egen längtam
efter exotiska kvinnor, vilken djupast väl varit ur-
sprunget till hans resebegär och vari den forna äre-
girigheten utmynnat.
  Ett par år bara efter Cecils födelse hade Ines
blivit sjuk. Läkaren sade att det var lungorna. Nu
berättade hon för Thomas att hon visste att denna
lungsjukdom låg i hennes släkt. Hennes mor som
nu var död hade alltid varit klen sedan hon lämnat
Portugal och det friska skogssusande och vindom-
blåsta Algarve. Men familjen hade hållit tyst om
denna sjukdom, som om de känt den som en skam-
lig röta man inte vill tala om.
  För Thomas hade detta kommit som en hemsk
överraskning. Han tänkte med förskräckelse på
Cecil. I det runda rosiga barnansiktet spejade han
efter spar av moderns anlag. Det hjälpte ej att läka-
ren tröstade honom med att gossen var fullkomligt
frisk. Thomas, som var så djärv när det gällde ho-
nom själv och som alltid kastat sig ut i de våghal-
sigaste äventyr, blev hjärtängslig när det rörde sig
om Cecil. Han vaktade hans lekar och hindrade
honom från manga nöjen blott av fruktan att gossen
skulle överanstränga sig och bli sjuk. Hade detta
gjort sitt till att Cecil blivit nästan skrämmande
olika andra barn? Thomas förebrådde sig ofta sin
rädsla och alltför stora försiktighet, men förmadde
ändå inte upphöra med sina ångestfulla omsorger.
Det var ju deras enda barn. Läkaren hade avratt
Ines från att föda flera. Icke heller fick hon upp-
röras, utan måste leva ett mycket lugnt liv.
  Ines var ju katolik, under skilda tider av sitt
liv åtminstone av skenet att döma ytterligt ivrig
och troende, och hon hade endast kunnat erhålla
katolsk vigsel sasom en helgande bekräftelse på
sitt borgerliga äktenskap med Thomas på villkor
att man förband sig till att de barn som komme att
födas uppfostrades i moderns religion. Nu förbjöd
henne hennes biktfader att med av kyrkan strängt
fördömda skyddsmedel värna sig mot havandeskap,
häftigt påminnande henne om vad han redan före
giftermalet inpräntat hos henne att det var döds
synd att idka köttslig sammanlevnad i något som
helst annat syfte än att skaffa barn till världen och
tillförsäkra barnasjälar himmelen. Då hade Thomas
och Ines lämnat den gemensamma sängkammaren
och flyttat in i var sitt rum. Därigenom kommo de
ännu mera if rån varandra.
  När de nu skulle leva ett slags syskonäktenskap
med absolut förbud för varje fysisk beröring, ford
rades ju för detta att de skalle hyst ett livligt and
ligt intresse för varandra. Men när den kroppsliga





kontakten bröts, kunde de inte längre f inna något
som helst gemensamt. De gingo som två främmande
i rummen förbi varandra. Hon hade väl ännu all sin
litet spröda skönhet kvar, men han ägde henne inte
längre.
  En tid tänkte de på att skiljas civilt eller åtmin-
stone separera.
  Men inte heller detta steg förmådde de taga.
Thomas gav sig ut på en ny expedition på några
månader. När han kom tillbaka igen, driven mest av
en vild längtan efter Cecil, fann han Ines mera tärd
än förut, ännu mera orolig, inte tillfredsställd med
något.
  Doktorn rådde dem att resa till Europa, till
Schweiz. Kanske att Ines då skulle hämta sig i en
annan luft och i ett nytt land och klimat. Redan då
hade en längtan att få komma tillbaka till Sverige
gripit Thomas. Helst hade han velat taga med sig
sm hustru och sitt barn direkt hem till sitt land. Men
när han förde sina planer på tal, möttes han av ett
envist, halsstarrigt motstånd från Ines. Hennes far
hade dött av hjärtslag, och hon hade fått ärva en
stor förmögenhet. Hon skulle gott kunna reda sig
var som helst i världen. Thomas undrade inom sig,
om orsaken till att Ines inte ville till Sverige var
att hon inte längre kunde lida honom själv. Där
skulle hon ju vara helt överlämnad åt hans sällskap.
  De stängde nu sitt hem, sålde somt och läto maga
sinera möbler och konstverk med affektionsvärde.
Någon släkt där nere hade ju ingen av dem. De
56      Fröl#nornn uon Pnhlt#l

tänkte knappast komma tillbaka. Eftcr sitt gifter-
mål hade Thomas tagit avsked från museet och i
stället börjat syssla med gruvföretag vid de ena-
stående fyndigheterna i det inre av landet, var-
igenom han hastigt förskaffat sig en ekonomiskt
atminstone tills vidare tämligen tryggad ställnin,g
och ett fullständigt personligt oberoende av hust
runs förmögenhet. Fördenskull hade han inte släppt
sina forskningar. Tvärtom hade han nu tillfälle att
med ökad självständighet och mera i stort bedriva
dessa, vilka lätt läto förena sig med affärsresorna i
de svartillgängbga trakterna omkring gruvdistrikten.
Så hade han under sina senare helt på egen hand
företagna expeditioner fått ihop omfattande och
mycket värdefulla samlingar av etnografiska före-
mal. Sedan han nu upphört att vara en underordnad
statstjänsteman, men däremot behållit och utvidgat
sina förbindelser med allsköns personligheter inom
de politiska partierna «h regeringskretsarna, kunde
han också jämförelsevis fritt förfoga över sina fynd
och förvärv. Genom att under hand försälja en del
därav till vetenskapliga institutioner såväl i de båda
Amerika som i Europa hade han förskaffat sig ett
icke ringa tillagg till sina inkomster. Men alltjämt
hade han tänkt på Sverige. Det dyrbaraste han sam-
lat hade han sparat i avsikt att med tiden få en eller
amman ordenshungrig mecenat att donera det till
nagot etnografiskt museum i hemlandet. Nu ville
han försöka realisera denna tanke. Sa skulle ban





som varit borta så länge ändå till sist komma till-
baka och som alla andra ha något med sig hem att
visa.
  Under ett halvår vistades Thomas nu med Ines
och Cecil på olika högorter i Schweiz. Luften gjorde
henne straY gott. Hon blev lugnare. Han sag att
hon trivdes.
  Slutligen stannade de på ett sanatorium i Leysin i
Pays de Vaud, vars franske överläkare Ines blivit
särskilt förtjust i. Thomas märkte snart att denne
kloke medicus upptäckt vilket omaka par de voro
just genom den likhet de ägde med varandra. Han
talade med Thomas och sadc att med hustrun var
det ingen fara. Hon skulle blott bli fortare frisk
utan man och utan barnet som oroade och tröttade
henne. Då beslöt sig Thomas för att göra resan till
Sverige med Cecil. Ines skulle icke sakna honom.
Hon hade redan fått vänner på sanatoriet. Hon
roade sig, visade sig på konserter, deltog i de ge-
mensamma måltiderna.
  Thomas hade alls ej känt några samvetskval, när
han så lämnade henne kvar. Cecil hade skrattat av
fröjd att få folja med sin far. Det var en stor hän-
delse för detta barn. Thomas hade sedan länge lärt
honom att uttrycka sig på svenska. En gång i
Sverige skulle han snart kunna tala sin fars språk
flytande. De mycket unga lära sig ju så lätt. Thomas
ville bosätta sig i Stockholm med Cecil och stanna
dar atminstone tills vidare. Om hans hustru åter
önskade hans sällskap, skulle han resa till henne
58      f#röknarna von Pahlen

ibland. Tiden och avståndet kunde knappast skilja
dem mer åt, än de förut voro skilda. I flera år hade
de ju känt sig alldeles främmande för varandra.
  Thomas började frysa, där han låg. Kanske var
det morgonen som närmade sig. En ny dagl Plöts-
ligt log han. Skulle han icke nu vända sig bort fran
allt det gamla och börja på nytt? Vad väntade ho
nom härhemma? Så gammal var ban ju inte än-
fyrtioett år. Det var ingenting för en man.
  Angelas ansikte skymtade ater framför honom.
Skulle han tråffa Petra? Varför inte? Han kunde
ju gå och hälsa pa henne. Hon hade inte gift sig.
Förmodligen levde hon ensam med den där unga
flickan, Hugos dotter.
  Men han! Efter så många år- skulle hon väl
känna igen honom ? Skulle hon ens taga emot ho-
nom? Han grubblade över detta. Petra hade varit
hans älskade. Skulle hon inte kunna bli hans vän
nu, när hans mor var dod och när hans hustru var
nästan lika långt borta?
  Tänker jag då alltid bara pa mig själv? före
brådde han sig. Alltid jag! Jag! Jag! Var det där
för Ines slutat att ålska honom? Men just sådan
var ju Ines sjalv-mycket mer än han.
  Han var med ens trött. Äntligen somnade han.
Och vaggad av sömnen, tyckte han att oceanens
vågor, som han den där dagen på den öde slätten
sett runtomkring sig som en hägring, nu buro honom
långsamt bort mot den okända strand han vaken
aldrig kunde nå.





         Porlen v-d Johanncr       5





  Under det föregaende året, då Petra och Angela
hela tiden vistats i Stockholm, hade Angela blivit
god vän med sin kusin Paula. De voro ju nästan lika
gamla. De hade roligt, när de voro tillsammans
Paula älskade vaningen där uppe vid Johannes'
kyrkogard. Hon tyckte att med detsamma man steg
in där föll det en viss frid över en. Och framför
allt: där fanns ingen fröken Alexandra Vind Frijs,
som därhemma stack sin stora näsa i allt, högg sina
utskjutande tandcr i allt.
  Inte heller trivdes Paula med sin mor. Modern
ville ha Paula med i sällskapslivet, ja hon ville att
hon skulle Iysa på bjudningar och fester. Men
Paula saknade helt formågan att Iysa. Bredvid sin
vackra och tillgjort aristokratiska och poetiska mor
tog hon sig ut som en klumpig bondtös. Och det
värsta var att hon visste det, hon kände det på sig.
När hon skulle f ramträda vid sidan av den pra-
lande och kramande fru Lilian, blev hon outsägligt
klumpig. Hon stötte emot stolar och bord, sa att hon
i själva verket åstadkom ett visst bullel, når hon
steg in i en salong. Hon hade ingen figur. Hennes
anlag för fetma voro obestridliga. Den själfulla
60      Frökllarlla von Pahlerl

Lilian suckade bara, när hon avsynade någon ny
klänning åt Paula.
-Du ser ut som ett åbäke, sade hon hjärtlöst.
-Ja, svarade Paula.
  Och så visste hon, att hon sag ut som ett åbäke.
Det gjorde henne ingalunda mera elegant. i#nda
sedan hon var liten hade modern plockat på henne,
synat hennes naglar och tänder och trubbiga näsa.
Om natten dromde Paula hiskliga drömmar om att
hon råkat i en häxas våld, som slet av henne hennes
röda kopparskimrande hår, som var det enda vackra
bon hade. Om morgnarna kände hon på huvudet.
Jo, håret fanns kvar. Alltid en liten tröst. Också
Stellan hånade henne och ville ha hennc annorlunda.
Varför fick hon inte vara i fred? Hon grät mycket
dessa uppväxtår. Hennes ögon blevo ännu rödare
än håret, men det var av gråt och inte så vackert.
Ute på deras nuvarande landställe där nere åt
Nynäshållet fladdrade modern alltid i tunn klänning
och flaxande spetsar framför Paula bland blomster-
rabatterna.
  - Känn doften, Paula, andades hon. Känner du
hur berusande det doftar? Man kunde flyga bort!
- Hm, grymtade Paula sorgset.
  Visst kände hon att blommorna doftade. Hon
hade väl näsa hon också, men se hon kunde inte
ge uttryck åt vad hon kände. Ett stort fel I Man
maste åtminstone låtsas vara entusiastisk som fru
Lilian.
  Likadant var det nu med fröken Alexandl-a.





  -#r inte tant Alexandra förfärligt söt? frågade
Lilian sin dotter.
  - Hm, svarade Paula.
  Förfärlig var tant Alexandra, men inte söt !
  Paula avskydde Alexandra. Som liten hade Paula
en sommar fått följa sin mor till en egendom i
Skåne. Det var där denna Alexandra Vind Frijs
ursprungligen anträffats, och det var där hennes
avsky för henne först hade väckts.
  #gonblickligen hade den främmande damen be-
slutat att gripa sig an med hennes försummade upp-
fostran. Varje morgon tog hon hennes hand i sin
kalla, som var som slemmig, och bredde ut hennes
fingrar för att se, om hon var smutsig om naglarna.
Sådant sårar ett barn. Hon hade tusen anmärk-
ningar mot henne. Paula talade för grovt, nej, inte
alls vackert, var inte nog artig.
  En gång när hon ansåg att Paula varit stygg,
stängde hon in henne i en fårfålla. Varför just i i-n
fårfålla? A, man gick just förbi, och Alexandra
skuffade in henne där och lade haken på. Paulas
mor var bortrest den dagen, men kanske hade hon
inte hindrat Alexandra. Vem kunde hindra henne?
  Där stod lilla Paula. Fåren voro ute på bete.
Marken var full med smuts. Det riktigt stank av
den. Pölar av gult och smutsigt vatten hade bildats
i fördjupningar. Men runtomkring Iyste den skö
naste äng. Långt bortifrån hörde Paula fåren bräka
och barnens gälla röster högt i diskanten.
62      FröknaTna von #ah#en

  -Bää! sade Paula plötsl;gt sjålv. Bää! skrek
hon i trots och förakt.
  En ond fe skulle gå förbi henne, kittla henne med
sitt trollspö, och förvandlingen skulle ske på en
sekund. Paula skulle bli ett f ar ! Hon såg det sa
starkt för sig, att hon skalv av skräck. Hon började
oroligt klämma på sin lilla kropp i väntan att ullen
skulle växa ut. Sådant kan ett barn inbilla sig, som
för flera timmar spärras in i en fårfålla.
  Stellan blev hennes räddare. Han gick förbi fram
på middagen och f ick se henne. Först måste han
retas litet med henne. Han skyndade sig fram-
låtsande sig förskräckt och ivrig att hjälpa. Sa av-
lägsnade han sig plötsligt, överlägset visslande,
  Paula trodde allt hopp var ute. Men han åter-
vände.
  -Lova mig att jag ffir låna din bästa klänning
i eftermiddag, sade han. Da skall jag Iyfta av haken.
  Paula lovade det. Hon brydde sig ;nte om sin
bästa klänning.
  Och så slapp hon ut. På eftermiddagen hade
Stellan svassat omkring klädd till flicka. Det var
hans förtjusning. Han behandlade Paulas kläder på
ett mycket mera ömt och försiktigt sätt än hon
själv. Han nöp i tyget, knixade som en fliclca, dan-
sade och hoverade sig. Men han satte aldrig en
fläck eller rev sönder sig.
  Efter historien med farfållan undvek Paula tant
Alexandra. Hon var farlig att komma i närheten





av ! Men sedan hade hon slagit sig ned i Stockholm,
denna förskräckliga Alexandra med denstoranäsan.
  - Ät inte sa mycket smörgås, förmanade hon
Paula. En fet flicka blir aldrig gift.
  Men Alexandra, som var så mager och därtill rik,
hade ända inte blivit gift.
  Paula hade fatt resa till en pension i Lausanne
för att fa skick och fina seder. Ack, hon kom till
baka likadan som förut. Den gamla hederliga Paula !
  Borta fran hemmet och fri från moderns ideliga
kaxande, hade hon ända haft en skön tid. Flickorna
i pensionen höllo av henne. Hon var inte dum. Hon
larde sig snabbt bade franska, tyska och italienska
skapligt. Hon var också en trofast vän, som i nöd
fall tog på sig andras straff. Hon mindes väl far-
iållan och ansåg sedan av princip alla straff orätt
visa. Om söndagarna gingo flertalet flickor till
nagon kyrka, somliga till en reformert, andra till en
katolsk, tva och två i en lång rad. De sågo löjliga
ut -pa parad. För Paula, som avskydde att visa
sig, var detta en plaga.
  Flickorna hade redan kärleksäventyr. Brev från
skolpojkar smugglades in i dörrspringor och genom
fönster som stodo pa glänt. Det var spännande. En
gang rakade ocksa Paula illa ut för ett sådant brev.
En flicka som själv inte vågade något hade bett
Paula hämta och gömma ctt brev at henne nere vid
trädgårdsporten. Men en lararinna dök ned pa
henne, när hon skulle gå tillbaka genom trädgården.
- Vad har du där?
  En förskräcklig lärarinna med vass och ironisk
tunga! Sin vana trogen tog Paula också på sig
brevet. Hon sade att det var till henne. Lärarinnan
läste brevet högt.
  Det började: "Du min strålande sol, varför göm-
mer du digt#
  Det hade just satt i med att ösa ned, och lärarin-
nan, själv skyddad av ett väldigt paraply, kastade en
blick på Paula, som stod framför henne litet kut-
ryggig med hängande huvud under strilregnet.
  "O, min ros, din doJt bedövar mig", läste hon
vidare med sin gälla stämma.
  Ater en blick på den ynkliga regndrypande Paula.
Så ett hånfullt skratt! Brevet kunde omöjligt vara
till denna fuling. Paula fick ej något straff den
gången. Lärarinnan var för klok. Och Paula, som
hade hört en mängd sådana brev förut, rodnade
olyckligt.
  Paula blev emellertid flickornas förtrogna. Hon
kunde ju aldrig tänka på att bli deras rival. Upp-
flugna i sängarna om kväDarna berättade de för
Paula sina hemligheter. En hop flickor i tunna natt-
linnen med håret i flygande burr kring blossande
kinder, och mittibland dem Paula mcd fläta hop-
vriden i nacken och håret slätt åtstruket från den
litet kullriga pannan.
  Kärleken brann i små eldar kring Paula dessa
aftnar. Generad över att ej själv ha en kärleks-
bistoria, satte hon i sin fantasi ihop en hjälte åt sig.
En hjälte som inte fanns. Men han var gudomlig.





             Porten vid J#honnes       65

Hon gjorde antydningar om honom. Han fanns i
Sverige. Han var en italiensk prins, men bodde
sommar och vinter uppe i Lappland av någon orsak,
som hon hade för litet smidighet att närmare kunna
utreda.

  När hon sedan fick se Gotthard, som vuxit upp
till en vacker ung man, överflyttade hon sin drömde
hjältes egenskaper pa honom. Han visste ingenting
därom. Och Paula lät honom heller inte veta något.
  I hemmet var nu hennes förnämsta bekymmer
fröken Vind-Frijs. Det var en olycka att hon efter
moget övervägande funnit sitt rätta verksamhets-
fält vara där. Hon hade ändrat om hela huset och
regerade det nu enväldigt.

  -Vi måste fråga Alexandra, sade Lilian om
minsta småsak, som skulle bestämmas.

  Modern föreföll ibland rentav förälskad i sin
vaninna. Hon kunde inte vara utan benne. En gång
reste Alexandra bort på en tid. Då bleknade Lilian
och magrade. Hon hade inte något stöd längre.

  Alexandra hade haft en passion: att röka cigar
retter. En halsläkare hade formått henne att lägga
bort denna ovana för sin sångs skull, men ännu när
Paula kom in i våningen, kunde hon tycka sig känna
denna avskyvärda cigarrettrök och visste da att
#   Alexandra fanns där. Hon gjorde sig så liten och
I   försökte osedd smyga in i sitt rum. Men hon und
     gick aldrig Alexandras rannsakande blickar. Hur
     stod hennes far ut? Han hade ju sitt arbete. Han

     s r. K# sb#r#o X
  66      Frokntlrna vor. Pahlen

gick hemifrån tidigt om molgnama och åte#vände
inte förrän till middagen.
  Paula brukade följa honom till ämbetsrummet om
morgnarna. Dessa promenader vid Peters sida voro
förtjusande. De gingo arm i arm, far och dotter.
Paula haoe aidrig svårt att gå i takt med Peter. De
marscherade fram genom gatorna med muntert
smällande klackar. Lilian vakade över att Paula ej
skulle äta godsaker. Det var ju fariigt för figuren.
Men Peter förde Paula in i konditorierna och köpte
henne stora askar choklad.
  -#t app dem, innan du hinner hem, rådde han
henne godmodigt.
  A, de roade sig kungligt ! När solen sken, spatse-
rade de genom parkerna. Då gingo de långsamt,
tittade på barnen som lekte och om vårarna på blom-
morna som kommo upp. Peter var en stor blomster-
van. Han undervisade Paula i botanik. Han lärde
henne också att skilja på fåglarnas läten. Han kundc
harma dem alla. Han förvred sitt ansikte i de mest
komiska grimaser.
  Hörde han en fågels drill, dånade han icke i till
gjord hänryckning som I.ilian.
  -Hör, kunde han säga och stanna. Hör på
låten, Paula.
  Då stodo Peter och Paula där med öppna mun-
nar, så lika varandra.
  Ute på 1andstället strövade de omkring i skogarna
och kommo tillbaka trötta och smörjiga utan att bry
sig om mamma Lilians utrop. Det var bara det for-





           Porler. vid ,rohannes       67

#rhga att de senaste somrarna hade också Alex-
andra vistats hos dem. Alexandra på landet bland
blommor och fagelsång! Alexandra med gamlahand-
skar på händerna för att ej bli solbränd ! Lilian, hen-
nes trogna apa, också med handskar på händerna för
att skydda det fina friherrliga skinnet! Alexandra
utsträckt i en vilstol med en riktig skråpukshatt på
huvudet, Lilian bredvid i en likadan vilstol med
blommönster på sitsen ! Alexandra vattnande väx-
terna, alltjämt med de där handskarna på händerna
och med grova skor pa fötterna.
  Blommorna ryste, det såg Paula, när hon kom
dem nära med sin strilande kanna. Alexandra i bär-
buskarna, flitigt plockande bar efter bär, vädrande
med näsan efter krypande maskar ! Alexandra på
sjön roende Lilian, som var en blomma, i aktern!
  På landstallet var det ändå lätt att fly undan
Alexandra. I staden snubblade man över henne.
Därför blev Paulas fristad Petras och Angeias vå-
ning uppe vid Johannes.
  Paula hade i sitt hjärta en vid fond av trofasthet
och ömhet. Hon behövde någon att beundra. Hon
bade ju så låga föreställningar om något eget kvinn-
ligt värde. Det hade modern ryckt if rån henne. Ett
. åbäke var hon ! Desto mer höll hon av och beund-
  rade Angela.
  Med en av Peters chokladaskar mellan sig kröpo
de upp i Angelas soffa, sogo i sig bit efter bit och
E# förtrodde sig åt varandra. De blevo heta om kin
   darna av iver. Skymningen sankte sig över rummet.

De föraktade lampsken och älskade tillsammans
denna blida Ijumma skymning, då dagen långsamt
slocknade.
  Längre fram i livet skulle dessa skymningsstun-
der glänsa för dem som underbara små smycken.
Ljudet av deras låga röster som sjönko in i var-
andra, händerna som ibland snuddade vid varandra,
den öppna asken med sin goda doft av choklad, en
spegel som blixtrade till i ett höm: hela denna stäm-
ning samlade sig till en klingande ton, som länge
sedan de skilts åt skulle darra i deras hjärtan.





        Porten vid Johannes       69





  Petra och Angela gingo en kväll på Dramatiska
teatern tillsammans med Stellan och Paula. De
kommo i sista stund och sökte sig till sina platser,
just som ridån gått upp.
  Angela var alltid förtjust att få komma på tea-
tern. Hon älskade så denna tystnad i salongen,
mörkret, de vita aa-siktena vända upp mot scenen,
där en värld trollades fram. Hon levde sig in i de
öden, som utspelades framför benne, darrande av
spelets spänning. Också här älskade människor,
också här slog döden ned på dem just när de lekte
i solskenet. Då blev det tyst, stilla skuggor från
graven lågo över scenen som skuggor från ett tungt
moln över ängen, då åskan är nära en het dag. Man
satt där på sin parkettstol och såg rakt in i livet.
Man glömde icke att detta gällde en själv. Så går
det till! Så leva vi! Därför gräto många, eller logo
åt det vackra och Ijusa.
  I mellanakten gingo de alla ut i foajen. PjäseD de
sågo var av det muntra slaget. De logo ännu, efter
att nyss ha skrattat.
  Da, här i foajen, mötte Petra plötsligt Thomas
Meller. Han kom långsamt gaende rätt emot henne.
De fingo syn på varandra samtidigt. De stannade.
7o      F#okn#rna von Pehlen

                              _

  -God dag, Petra, sade Thomas och tog hennes
hand
  Där stodo de efter alla dessa år - mitt i en
teaters foaje bland människor som pratade och
skrattade.
  -Jag hade tänkt söka upp dig, sade Thomas
sakta, men jag visste inte, om jag vågade.
  - Det borde du ha gjort, svarade Petra lika
stilla.
  Hon vände sig om mot Stellan och Paula och
presenterade dem för Thomas. Hon såg honom hälsa
på dem och på Angela-en korrekt herre i smoking,
Thomas Meller en längst försvu'nnen resenär, kring
vilken hennes drömmar och tankar i åratal kretsat.
Som om det varit något helt naturligt, sillade han
sig nu till dem. Han hade gatt ensam på teatern.
Nu gick han där mellan Petra och Angela, som om
det icke kunnat vara annorlunda.
  Petra kände sig som mitt uppe i en dröm. Hon
visste knappast, hur hon talade och svarade. Hon
såg på honom från sidan. Kände hon igen honom?
Knappast. I sin fantasi hade hon väl förskönat ho-
nom, gjort om honom. Denne Thomas med det grå
håret vid tinningarna var icke längre hennes ålskade.
Hon hade hållit av andra sedan. Men när han
kastade en blick på henne, f or ändå en darrning
igenom henne. Hon bet sig i läppen och vände sig
bort. Då pratade han med Angela. Petra hörde, hur
hans djupa röst och Angelas Ijusa flätade sig

Samman.





  Nu ringde det till nästa akt. De skildes at vid
dörren. Thomas satt bara några bänkrader bakom
dem. Medvetandet om att han fanns här på teatern
upprörde Petra. Hon kunde inte längre följa med
vad som skedde på scenen framför henne. Så hade
de då träffats ! Händelsen som hml dessa dagar så
ivrigt sett fram emot var nu redan nagot förflutet.
Under natten skulle hon leva om detta, se honom
på nytt komma emot sig, höra hans röst: "God dag,

  Ja, sa hade Thomas Meller sagt, alldeles som om
de skilts åt for blott några timmar sedan. Nu skratta-
des det i salongen. Petra hörde sig själv skratta utan
att veta vad hon skrattade at. Hon fann en hand i
sm. Det var Angela, som i mörkret lagt sin hand i
hennes. Lilla Angela ! Hon ville väl visa att hon för-
stod vad Petra tänkte på. Petra tryckte mekaniskt
Angelas hand.
  När de fyra gingo ut från teatern, stötte de åter
på Thomas. Han följde med dem. Han gick vid
Petras sida genom gatorna. Nu hade hon hämtat sig
litet. Iion kunde höra på vad han sade. Det var inte
mycket. Han rörde inte vid det förgångna. Kanske
borde han bett henne om förlåtelse. Ack, inte nu!
Inte h:år på gatan! Han talade om sin son. Ja, han
hade #u en son. Petra sade till och med att hon
önskade se honom.
  - Om jag får, skall jag komma upp en dag med
honom och hälsa på, sade Thomas.
 72      Fröknarno #on Pah#n

-Ja, ja, nickade Petra förvirrad. Gör det.
  Hade hon någon glädje av att se hans son? Det
borde ju varit hennes barn: Petras och Thomas'
barn. Och åter, som så många ganger förr, darrade
det till i hennes tomma hjärta av längtan efter ett
barn att Iyfta upp i sin famn.
  Utanför Petras port uppe vid Johannes stannade
de. Det var meningen att Paula och Stellan skulle
följa med upp och äta en lätt supe, som Petra hade
ställt i ordning åt dem.
  -Kanske du ocksa vill följa med upp? sade
Petra, just när Thomas sträckte ut handen för att
säga adjö.
  Hon hade sagt det impulsivt. Det var svårt för
henne att så med ens skiljas från honom. Han sva-
rade genast ja. Så gingo de allesammans uppför
trapporna.
  Inne i salen stod bordet dukat. Stellan satte sig
vid pianot och trummade en marsch. Han var litet
imponerad av att ha träffat denne forskningsresande,
som det stått om i tidningarna, men han ville inte
låta märka det.
  Medan Petra gick ut i köket, visade Angela Tho-
mas in i hörnrummet. Han blev stående och såg på
ett fotografi av Petra som ung flicka. Från por-
trättet gingo hans blickar till Angela.
  -Det är likt er, sade han då langsamt.
  Han hade icke kunnat finna tillbaka den gamla
Petra, den Petra han en gång för så länge sedan
hållit i sina armar.





  Men Angela! Ja, Angela! Hon var det som var
den unga flickan han en gång sett i sin första ung-
dom. Han tyckte att hon var det förflutna som nu
leende kom tillbaka till honom. Han kände sig till
och med en smula blyg för henne. Hon såg på ho
nom med klara blickar. Han vågade inte möta dem.
Hans förödda och döda ungdom sved under dem.
  Petra ropade på dem inifrån matsalen. De slogo
sig ned kring bordet.
  De talade om pjäsen de nyss sett. Paula sade som
vanligt inte mycket. Det var visst Stellan som pra-
tade mest.
  Thomas såg på honom litet förvånad. Det här var
alltså den nya manliga ungdomen ! Den var åtskilligt
fräck och gåpåig, i det fattades ingenting. Men
manlig var den i alla fall just inte. Ilan kände sig
gammal, men nu på ett beskt och syrligt sätt, hätskt
och föraktfullt.
  Var det detta han kommit tillbaka till-för att
sitta som en framling vid Petras bord, medan nya
gossar, och så blota och konstiga, beredde sig att
taga för sig? Han hade velat riva ner duken. Petra
och han hade blivit främmande för varandra. Det
kunde nu inte döljas. När hon räckte honom bröd-
korgen, snuddade deras händer vid varandra, men
han kände inte den ilning av berusande Iycka, som
han förr fornummit då Petra kommit vid honom.
Var han en död man ? Nej I
 Han försökte r,vcka upp sig Stellan frågade ho-
74      Fröknov#a von Pahlen

trodde att de önskade få till svar. Men på långt håll
tyckte han sig höra bruset av det stormiga hav, vid
vars strand han och Petra stått i ungdomen. Han
#ille möta hennes blick, men Petra undvek honom.
Hon såg bort, eller ned på sin tallrik. I stället mötte
han Angelas glänsande ögon tvärsöver bordet. Rase-
riet jäste alltjämt inom honom. En ung kvinna på
andra sidan ett bord, sa nära och ända utom räck-
håll för honom ! Han hade till sist mött sin ung-
domskärlek, och nu skulle han vara gammal.
  Han betraktade Petra och Angela. Nej, han ville
vara ung igen, och i Angelas blickar skulle han
väcka den atrå han en gång sett i Petras !
  Paula sade blygt bredvid honom:
  -ii.r det inte underligt för er att nu igen vara
hemma i Sverige?
  -Jo, sade Thomas Meller. Ännu känner jag mig
inte hemma här.
  -A, det kommer, utbrast Angela. Det är väl
bara så i början.
  Han ville tacka henne, det var som om hon önskat
honom välkommen hem, men raseriet värkte i hans
bröst. Han såg sig förstulet omkring. Detta rum
ordnat av Petras händer! Han fann det vackert.
Det gav honom på något sätt hemlängtan. l#tt så-
dant hem skuDe han ha haft. Men i stället hade han
irrat omkring i främmande länder, och han hade
inte hem nagonstädes.
  Stellan pratade. Det var en lättnad för Petra, som
kände den tryckta stämningen, aU Stellan pratade.





        Porten vid lohonnes       75

Det började bli sent. När de slutat äta, gingo de
åter ut i hörnrummet.
  Thomas tog plats bredvid Angela. Paula tittade
på klockan.
  -Jag maste gå hem nu, sade hon.
  Det blev allmänt uppbrott.
  Ute i tamburen räckte Thomas och Petra åter
varandra handen. De sågo ledsna ut, som om detta
första sammanträffande gjort dem båda illa.
  När Thomas och Stellan iöljt Paula till hennes
port, tog Stellan helt vänligt Thomas under armen.
  - Nu gå vi upp på min atelje, sade han. Jag bor
inte hen ina. Jag ligger på ateljen. Den är inmon-
terad på Stallgatan, strax bredvid fadershuset och
intill Norra Blasieholmshamnen.
  - Det är sent, sade Thomas, litet svävande. Han
kände sig utan vilja denna natt.
  -# prat, svarade Stellan muntert.
  Så förde han Thomas Meller upp pa sin ateljc
Hade han någon avsikt därmed? Kanske tänkte han
på en beställning. Det vore inte illa att få måla en
i viss mån omtalad forskningsresandes porträtt. Det
skulle kanske göra sig pa en utställning. Stellan
fjantade före Thomas i trappan för att visa vägen.
När han öppnade till sitt rum, var det folk där. Det
hade han inte beräknat. Han hade velat imponera
ensam på Thomas Meller.
  En ung herre, som legat utsträckt på ottomanen,
sprang upp med ett fnissande.
  -Nå här är du äntligen, ropade han. Jag gick
upp hit för att få prata och träffa Agda. Vi ha
suttit och hållit varandra i handen.





                .. . . .. ....

  -Jag är inte rädd för dig och damerna, sade
Stellan. Du gör ingen skada, Här ser doktor Meller
den store naivistmålaren Kiss Nilsson, oftare kallad
Kissnisse, och det här är fröken Agda Wising.
  En herre i violett kavaj, behagfullt insvängd i
midjan, räckte Thomas en slapp och blöt hand. Hans
ansikte, mörklagt, med en synnerligen röd mun med
amorbåge, var vackert och karaktärslöst. Näsan
hade fått en sväng på sned, det ena ögonbrynet var
draget uppåt, en lock, kastanjebrun och blank, föll
ned i pannan. (#gonen voro mycket blå och Iyste på
ett oroande sätt. Det var som om de vore en fasad
klättrares dyrkar och inbrottsredskap.
  -Så, är det Thomas Meller? Iäspade han.
  Thomas vär.-1e sig hastigt fran honom till Agda.
Hon neg för honom. Där hon rörde sig i skenet från
taklampan, som hade en kokett röd silkesskärm, lik
nade hon ett underligt främmande väsen. Hennes
hår, blåsvart och glänsande, tyngde huvudet på den
vita fina halsen. #gonen, svarta och strålande, hade
en skygg blick. Hon såg ut som en som är stadd
på flykt.
  Men bakom henne stod en tavla på staffliet, där
Stellan målat henne naken. Hon bar en vattenkruka
på huvudet och armarna voro Iyftade. Det var ett
måleri i den stil, som vid denna tid blivit modern,
i kuber och cirklar. Den nakna kroppen kom aldrig
rätt fram, den växte upp ur en hop tunnor. Men
där den skymtade, skimrade den vit och len, som
ett motiv, en blomsterranka i en persisk matta.
78      Frol:narna von #ahlen

  Stellan hämtade fram glas och en sorgfälligt in#
låst halvbutelj punsch. Han var mycket knusslig, han
bjöd på mycket litet punsch i mycket små likörglas.
Denne målaryngling, som Peter en gång i tiden hade
varit tvungen att skicka till ett hem för vanartiga
barn, hade vuxit upp till en knapersnål småborgare,
beskäftig och idog, alltid fruktansvärt mån om sitt.
-Ja, så här ser det ut hos mig, flinade Stellan.
Hemtrevnad, oskyldigt familjeliv och gästfrihet i
gamla trogna vänners lag! Kan man ha det rarare,
eller vad säger herr doktorn?
  Thomas satte sig på schäslongen. Inom sig beslöt
han sig för att göra visiten kort.
  Men Kiss Nilsson slog sig genast påpassligt ned
bredvid och Iyfte sitt glas mot honom. Pekfingret
höll han sirligt utsvängt. Han bara läppjadc på
punschdropparna, de voro inte så många att man
egentligen kunde halla dem I sig, gjorde en grimas
och stönade efter att åtminstone få mera vichy
vatten .
  Han hade en signetring av smaragd med ett grev
ligt vapen på ringfingret. Stellan hrukade håna ho
nom och säga, aU hans avlidne far, som varit lakej
på slottet och vaktmästare på riddarhuset, knyckt
den från slottets skattkammare. Familjen Nilsson
kunde inte gärna ha något vapen att skryta med.
Pappa Nilsson, som för övrigt varit bror till han
delsman Nilsson där nere i trakten av Eka och
Ekered och på grund därav haft gamla förbindelser
med olika medlemmar av släkten von Pahlen, kunde


ju, menade Stellau, honnett och anständigt inte ha
skänkt sin son beröring med något annat vapen än
käppen. Men Kiss hade fått ringen av en sin be
skyddare, en mycket rik, omkring trettioarig påvlig
greve, som av shla manga protegeer kallades ömsom
rätt och slätt Gusten, ömsom, mera vördnadsfullt
greve Värnamo, men om vilken det i en "kalender
över i Sverige levande ointroducerad adel", som var
den enda adelsmatrikel, vari han och hans hus
Iyckats slinka in, lämnades följande utförligare
namn och levnadsuppgifter:
  da Wernamo af Sauss, Leo Lars Lorenzo Me
dici (G u s t e n), f. 1884 #/# i Rom, konstsamlare
mecenat, äg. o. beb. H ö n s e k i n d i Småland
(Varnamo).
  Kiss visade gärna greve Värnamos ring. Också
nu holl han handen så, att ringen sköt blixtar i
lamplJuset. Han lutade sig fram mot Thomas, en
doft av en stark parfym för mörka damer ström
made ut från hans kläder. Of rivilligt flyttade Tho
mas litet på sig.
  -Ni har varit hos den förtjusande Angela och
den stiliga Petra, sade Kiss.
  Han läspade på ett så komiskt sätt att hans röst
fick något nästan ansträngt jollrande.
  -Jag svärmar för dem, fortsatte han och stänkte
i ytterligare nagra punschdroppar, medan Stellan
vande ryggen till.
  Kiss blev gärna sentimental, då han talade om
Petra och Angela. Hans farbror, handelsman Nils

son på Eka, gamle Johan von Pahlens karamelleve-
rantör, hade så länge Kiss kunde minnas det proppat
honom full med historier om deras älsklighet och
skönhet. Och nu hade det förunnats honom, Kiss,
att lära känna dem personligen.
  -Kiss, det är ett slags förkortning av Kristian,
förstår ni, upplyste han läspande Thomas, men
samtidigt ocksa en signatur, en konstnärssignatur.
Vi Eka-Nilssoner härstamma ursprungligen från
Schweiz, där vår stamfar var slaktare. Jag nämner
det för att jag med stort intresse hört att er por-
tugisiska fiskarfru vistas i det gamla fosterlandet
där nere. Verkligen ett högst säreget samman-
träffande, tycker jag.
  - Så å, inskränkte sig den förbluffade Thomas
till att svara, litet snävt, fast det kliade i hans
fingrar.
  Den där pojken var tydligen inte van att bli be-
hamdlad som vnxen, men han tyckte inte om vare
sig att denne lille pajas tog Petras och Angelas namn
i sin mun eller att han talade om hans hustru på
samma gång som han dukade upp sina löjliga histo
rier om sig själv. Egentligen borde man örfila upp
honom så gott först som-sist!
  -Fröknarna von Pahlen bo förnämt som på en
hergård också här i Stockholm, fortsatte Kiss of ör-
trutet. Två herrgårdsfröknar! Det går inte ur dem.
Jag skulle vilja måla Angela. Något fantastiskt
borde det vara. En gräslig och förnäm fantasi. En
vit lilja omgiven av vilddjur. Bakom skulle det vara





en herrgård, vit den ocksa, med popplar framför.
Jag tycker så mycket om popplar, ty de äro så obe-
skrivligt fornäma, har en släkting till mig skrivit,
diktaren Hadrianus Nilsson. På alla grenar skulle
det sitta rattor och titta på henne med klara ögon.
  Han såg drömmande framför sig och drog för
skräckt upp benen under sig, som om han redan
sett råttorna.
  - Har du lätt för att vara naiv? utbrast Stellan
beundrande. Jag anstränger mig allt vad jag för
mår med det där med naiviteten, men jag har så
svårt för det. Och så måste man ju också tänka sig
för, så det blir tavlor som inte genast skrämma slag
på folk. Man bör ändå måla så man får sälja, och
det är inte heller lätt.
  Och med kisande självbelåkn och ändå ängslig
min granskade han sitt porträtt av Agda.
  -Jag har inte alls svårt för att vara naiv och
inte för att sälja heller, läspade Kiss till svar, av-
slutande. Jag har så lätt för allting.
  Thomas såg ut i rummet Det var fint i ordning,
nätt och putsat-pyntat som om en flicka haft sin
bostad där. Ett ögonblick tänkte han att Agda
Wising kanske skötte om städningen för Stellan,
men när han åter betraktade Stellan, förstod han
att det var pysen själv som höll fint här. Han var
så där välvårdad och nätt själv. Sannerligen: hu !
Var detta den nya generation som höll på att växa
upp i gamla Sverige ?
  Där sutto dessa två prydliga gossar, frökenele

6 r- #s#ns# X
ganta ut i de lackerade fingerspetsarna, pratande
med gälla flickröster och fnissande på ett tillgjort
sätt. De voro tydligen nöjda med sig själva, sin lek
med tunnor, sina råttor, sin kväljande damparfym.
AFda tittade de ej ens åt. Hon satt där vacker och
tyst, van att höra på. Föraktade hon dem då inte?
Thomas tyckte sig skönja något hätskt i hennes
ögon. Men kanske såg han fel.
  Kiss Nilsson hade varit flera ar i Paris, han
skulle dit igen, talade han beredvilligt om. O, dessa
nya målare i Paris, vilka nu chockerade en värld
som snart skulle ligga platt pa näsan för dem av
beundran! Det var deras mastare, dessa fransman
- som för resten många inte alls voro fransmän,
utam spanska, tyska, ryska, bulgariska judar. Det var
en hel klick målare här i Sverige nu, som studerade
efter dem och ändå voro självstandiga, för all del.
  -Vi kalla oss Talangen, sade Stellan.
  - Hur ?
  Thomas trodde ej han hörde rätt.
  Kiss tog villigt i:
  -Jo, Talangen ! Vi komma att utställa under det
namnet. En hel grupp under namnet Talangen. Det
gör sig, inte sant? Namnet vill bara säga att vi
skilja oss från de talanglösa. Det ar en vits, för-
står ni. Man skulle inte begripa det annars.
  -Ahå!
  Thomas log.
  -A, vi komma nog att låta tala om oss, sade
Stellan stolt.





  Nu var punschen slut.
  - Nu får du bjuda på whisky, Stellan, jag vet
nog att du har, sade Kiss Nilsson obarmhärtigt.
  Stellan såg litet snopen ut. Han rafsade ihop
glasen och gick ut och sköljde av dem. När ham kom
tillbaka, slickade han sig med barnslig förbusning
om munnen, som om han druckit ur skvättarna.
  Nu hällde han några droppar whisky i höga
grogglas Så skålade han med Thomas.
  Kiss tog fram ett förgyllt cigarrettetui och bjöd
omkring cigarretter, små turkiska cigarretter med
munstycken av siden. ilan manövrerade det behag-
fullt i sin hand. Den vapenprydda stenen på ringen
blänkte. På cigarrettetuiet Iyste samma grevliga
vapen.
  Plötsligt började Stellan och Kiss smågräla.
Stellans stora huvud vickade på den vingliga, allt-
för smala halsen. De litet utstående blå ögonen fyll-
des med tårar.
  Thomas hörde namnen "Gusten", "Värnamo" och
"greve da Varnamo af Sauss" ofta upprepas. Ide-
ligen fyllde båda sina små munnar i synnerhet med
det sista prålande namnet. Det var Kissnisses beskyd-
dare som debatterades. Stellan påstod att Kiss drog
skamligt nytta av sin greve, ja rentav exploaterade
honom. Det lat nästan som om de varit rivaler.
Ibland slog Kiss upp ett klingande skratt. Han
gjorde sig kvick på Stellans bekostnad.
  -Du med ditt stora vattenfyllda buvud, sade
ban vänligt.
  Då blev Stellan röd, som om han höll på att
spricka. Han var så känslig för sitt utseende.
  Snarstuckna och lättretade gåvo de varandra
djävulska pikar. Kanske också spriten, fastån ser-
verad i så ringa mängd, stigit dem åt de svaga
huvudena.
  Thomas undrade, om det kunde vara möjligt att
Angela och Petra hölle till godo med de här
gossarna. Och åter kände han det på något 8ätt
barockt att det skulle vara han som var gammal.
Vad var detta för sällskap av gläfsande hundvalpar
med stubbade svansar han råkat in i?
  Han ville gå, då det ringde i telefonen. Stellan
tog luren och kastade den sedan med en grimas över
till Kiss.
  -Gusten, sade han.
  Kiss läspade fruktamsvärt i telefonen. Greven
tycktes ha väntat honom på Operabaren, och Kiss
hade inte kommit.
  -Jag skall strax komma hem till dig, din lille
dumsnut där, ropade Kiss slutligen.
  Men han var inte ond. Han spelade förnäm och
överlägsen. Den efterlängtade, som bara gör sig
mera åtrådd genom att dröja!
  -Skall du inte gå då? frågade Stellan retligt.
  -Jo, för all del, men jag hinner, jag hinner.
  Kiss lade det ena benet över det andra och lutade
sig tillbaka i stolen. Han blåste ut en rökring och
njöt uppenbarligen av att dröja kvar fastän hus-
bonden kallat på honom





         Ponten v#d Johann#s       85

  Agda flyttade litet på sig. Hon såg från den ena
till den andra med sömnig blick. Thomas reste sig.
  -Tack för i afton, sade han stillsamt.
  Ater kände han ett starkt behov av att ge någon
en örfil.
  - Gläd dig, Agda. Nu far du sällskap hem, sade
Stellan vårdslöst.
  Thomas Meller och Agda Wising trevade sig ned
för de mörka trapporna. När Thomas slog upp
porten och den friska luften strömmade emot ho
 nom, drog han befriad efter andan.
  -Var bor fröken? frågade han Agda.
  -A, ni skall inte ha besvär att följa mig hem
  Men Thomas gick vid hennes sida på de folk-
tomma gatorna. Under Iyktorna Iyste snön vit. Högt
över hustaken var det ett glittrande Ijus av stjär
norna.
  Agda gick tyst med lätta steg. Thomas hade inte
heller någon lust att prata. När de kommo till hen
nes port på Gamla Kungsholmsbrogatan, räckte han
benne handen. Han blev stårnde och såg på henne,
ater slagen av hennes märkvärdiga skönhet. Det var
som om de enkla kläder hon bar inte hörde till
henne. Genom kappan syntes kroppens vackra linjer
en höft som buktade sig. Ja, hon borde säkert vara
naken.
  Thomas fick plötsligt ett begär att taga henne i
sina armar och kyssa henne, men något i hennes
blyga, liksom bedjande blick höll honom tillbaka.
  -God natt då, fröken Wising, sade han hjärt-
ligt.
  Porten gled igen efter henne.
  Och Thomas gick hem under de strålande stjär
norna. Ett par gånger råkade han vilse nedåt Klara
sjö och kom till ett mörkt vatten, som speglade en
rad av Iyktor.
  Aftonens olika stämningar drogo genom hans
hjärna. Men längst dröjde hos honom minnet av
Angelas glänsande ögon, riktade mot honom från
andra sidan av Petras dukade kvällsbord.
  Han stannade plötsligt. Där han stod under Iyk
tan, skymtade han utanför dess bjärta Ijusring en
skugga som rörde sig borta på gatan. En kvinna
eller en man, han kunde inte ens urskönja v;lket,
som gick hem. Husen reste sig mörka och tysta om-
kring den ensamma skuggan. Ibland böjde sig
skuggan ned, som sökte den något. Vad var det väl
för ett uselt människoöde som famlade sig fram i
natten? När Thomas flyttade sig, var det som om
också skuggan flyttat sig. Och han fick en svidande
orolig känsla av att det dunkla, som rörde sig där
borta, på något sätt hörde ihop med honom, var en
bit av hans egen själ som icke hade hem någon
städes, utan som nu letade sig fram i gatornas
mörker.
  Och när han äntligen kom till sin egen port, drog
han en suck av lättnad vid tanken på att lille Cecil
sov där uppe, helt och hållet ovetande om nattens
stjärnor och sokande skuggor.

        r o # #                   g





  Det var Alexandra Vind Frijs som ordnat allt-
sammans med danskursen.
  Paula behövde en uppryckning. Hon var för fet
Bevare oss väl sa den shckaren hade utseendet emot
slg! Det hade börjat bli modernt just nu med
plastisk dans och rytmisk gymnastik. Pass på, Paula !
In med dlg i en dansskola ! Alexandra frågade också,
om inte Angela ville göra Paula sällskap. Angela,
som knappast visste vad det var fråga om, svarade
ändå ja för Paulas skull.
  Först litet senare fick hon reda på att den som
innehade dansskolan var enfrökenBellvonWenden.
  Bell von Wenden, den besynnerliga underlärarin-
nan på fröknarna Strussenhielms hushållsskola! Da
blev Angela rädd, som stode hon i begrepp att på
nytt möta ett öde som hon med fasa vänt sig if rån,
Bell von Wenden hade alltså blivit frisk igen och
sluppit ut fran vilohemmet, dit hon förts från hus-
hållsskolan, medvetslös, drabbad av en sinnets eller
kroppens sjukdom som ingen förstod.
  Men nu kunde inte Angela neka att följa med
Paula, fastän hon så gärna velat.
  Fröken Bell von Wenden höll sin skola i ett hus
nedåt Wahrendorffsgatan och judiska synagogan.
Det var många små trappor som förde upp till den
lilla lägenheten.
  Angela och Paula gingo uppför dem en dag ett
stycke fram i januari.
  Paula pustade:
  -Ta de aldrig slut ?
  Nu stodo de utanför en dörr med namnet Bell
von Wenden i stora svarta bokstäver på en gul
mässingsskylt. Paula ringde.
  Det var Bell von Wenden själv som öppnade.
Kanske hade hon ännu inte råd att hålla sig med
tjänstflicka. Genast hon fick se Angela gav hon till
ett utrop:
  -#, lilla Angela von Pahlen !
  Hon tog dem bada i handen. Angela presenterade
Paula, men Bell såg hela tiden bara på Angela. Hon
förde dem in i en rund sal med parkettgolv. Här
stod en rad unga flickor i svarta baddräkter utefter
väggarna. Det ena benet höllo de upplyft. De sågo
ut som en samling svart- och vita fåglar.
  -Ni få vila en stund, sade Bell von Wenden
artigt.
  Da blev det en rörelse bland de unga flickorna.
Deras riakna fötter plaskade mot golvet. De vände
och vredo på sig, som om de varit i en olidlig spän
ning nyss. Somliga satte sig på golvet med kors-
lagda ben och stirrade med uppmärksamma ögon på
Angela och Paula.





Bell viskade.
- Kom hitl Här inne...
  En dörr slöts bakom dem. De befunno sig i ett
helt litet rum, läckert ordnat som en konfektask.
Angela vädrade i luften. Ack, där var den igen,
denna luk av svag rökelse som Bell alltid på ett
mystiskt sätt omgivit sig med.
  -Sitt ned, kära ni.
  Bell visade på en ottoman, praktfullt utstyrd med
färgrika kuddar och schalar. Själv satte hon sig vid
det svarta skrivbordet. Angela betraktade henne
skyggt Ja, det var samma Bell. Hon var elegant
klädd i svart åtsittande sidenklänning. Under kjol-
kanten skymtade små gröna mockaskor. Det onatur
ligt guWgula håret skuggade hennes bleka ögon, och
den smala vällustiga munnen var starkt röd.
  -Jasa, ni skola börja på mitt institut, sade hon.
Det gläder mig. Jag har varit i Tyskland, Holland
och Schweiz ett par år och studerat rytmik och rörel-
ser. Unga kroppar behöva sådant. Ni skulle se
bara, hur mina flickor förändras endast efter några
lektioner. De få hållning och föra sig genast på ett
annat vis.
  Hon skrev in deras namn i en stor bok hon hade
uppslagen framför sig. Hon föreföll lugn, nästan
affärsmässig. Pa de smala vita fingrarna hade hon
dyrbara ringar.
  -Ack, Angela, hur ofta jag tänkt på dig dessa
år, sade hon. Vad har du gjort?

cJo      Frokllarna von Pahlen

  Paula såg litet förvånad fran fröken Bell von
Wenden till Angela. Hon visste ju att Angela kände
denna dam, men f röken von Wendens röst hade
varit så förtrolig.
  -Jag har bott hemma på landet-på Eka, sade
Angela. Jag har bara varit ett år i Stockholm nu.
__ ,t,,

  Bell von Wenden lutade sig tillbaka i stolen och
granskade Angela med plirande ögon.
  - Och dct här är din väninna?

  -Ä!
  Ater detta långdragna utrop, något av ett lodjurs
spinnande.
  Bell steg behagfullt upp från stolen. Det var ändå
något nytt hos henne: dessa rörelser, som verkade
inlärda, ett sätt att stå med ena handen stödd mot
stolskarmen och den andra utsträckt som om hon
markerat takten.
  -Vill ni titta på en stund, så var så goda, sade
hon verserat. Man lär sig mycket redan av att bara
se på.
  Ute i salen reste sig de unga damerna. Bell slog
sig ned vid en flygel, den enda möbeln i rummet.
Hon bad Angela och Paula flytta in ett par stolar.
Angela gick in i hennes rum igen. Denna söta
och tunga doft av rökelse! Det stod ett litct rökelse
kar på ett bord. Och där på bordet var ett fotografi
av flickorna på bushållsskolan. De sutto i en grupp
mrd glada ansikten. Angela såg sig själv arm i arm





med Stanny Landborg. Var det endast för att Angda
skulle komma, som Bell ställt fram detta kort? An-
gela misstänkte det nästan. Det var likt Bell att
tänka på varje liten detalj.
  När Angela granskade kortet, f!ög minnet av den
där sommaren åter tillbaka till henne. Hoa hörde
flickornas röster, kände Stannys arm i sin.
  Angela återvände ut i salen. Bell gav henne en
leende blick.
  - Så börja vi då, sade hon.
  Hon slog an några takter. Flickorna rörde ar-
marna, Iyfte och sänkte dem, uppåt, nedåt. Först
långsamt, medan de stodo på samma plats. Så
flyttade de fötterna. Framåt, tillbaka. Det var ett
muntert spel av vita armar och ben. Takterna flöto
in i en melodi. Samma rörelser som nyss endast
varit gymnastik blevo til! en dans, mjuk, gungande
och försiktig.
  -Ett ögonblick !
  Bell von Wenden gick över parkettgolvet och
rättade på en flickas axlar.
  -Så, sade hon. De skola inte flaxa tillsammans
med armarna. De måste vara stilla.
  Lik en prästinna vandrade hon där mellan a!l
denna vita, skimrande hud. Rättade på fel, böjde en
arm, satte sina fingrar i en skuldra. Hennes ansikte
hade något högtidligt, de bleka ögoncn simmade som
i rinnande Ijus.
  Angela hängde sin kappa på stolen. Det kändes
varmt i salen. En doft av alla dessa kroppar var i

-

luften. Ett par av de unga flickorna lutade sig för-
troligt mot Bell, då hon kom fram till dem. Det var
något så medvetet i deras ansikten. De rätade på
sig, som njöto de av sina fina vita lemmar.
  Angela tittade på Paula. Hon såg så lustig ut, där
hon satt och bligade med häpna ögon. Hur skulle
hon väl själv en annan gång våga sig ut på den hala
parketten ?
  Nu spelade Bell igen. Flickorna rörde sig lång-
samt, sträckte sig bakåt med armarna i en ram
kring blommande ansikten. Bell sade:
  -Alla rörelser försiggå långsamt, så att musk-
lerna få tid att ordna sig. En rörelse som företages
stilla gör också mera verkan. Den vanliga svenska
gymnastiken är avskyvärd, den går tak-tu-
tak-tu. Allting ryckigt, ansträngt, forcerat, fult.
Här få vi kroppen till ett uttryck för vår själ. Den
blir ett smidigt verktyg för vår tanke.
  Angela hörde på. Bells röst lät så övertygande,
nästan hänförd, som om hon talat om en ny religion.
Och Angela Sag på henne, där hon satt lutad över
tangenterna. Det var som om hennes späda händer
plockat fram tonerna, som om spelet för henne var
ett handarbete och hon fångat melodien som mas-
korna i ett nät. Angela mindes henne så också på
hushållsskolan, böjd över en sömnad eller en
vävstol.
  Den bär omgivningen passade henne bättre.
  Lektionen var slut. Eleverna försvunno in i ett
litet rum för att klä på sig. När de efter en stund





kommo ut igen, knäppande sina handskar, rättande
på en hatt, kunde Angela knappt känna igen dem.
Under kläderna dolde de nu dessa vita lemmar som
Angela nyss sett i rytmisk lek. De gingo ut i staden
med sina gestalters hemligheter gömda för alla, men
själva mera medvetna än förut om dem och alltid
på ett behagligt sätt tänkande på dem-med njut-
ning kännande sina kloppar under kläderna.
  Angela och Paula togo farväl efter att ha gjort
upp med Bell om tid för lektionerna.
  -En konstig människa, derl där Bell von Wen-
den, sade Paula uppriktigt och stannade ett tag i
trappan.
  - Bell, svarade Angela. Hon är inte som andra.
  Hon ville inte säga något mera. Paula skulle ändå
inte förstå.
  Men när Angela sedan ensam gick hem genom
gatorna efter att ha skilts från Paula, virvlade min-
nena av de där sommarmanaderna på Prästkragens
hushållsskola inom henne. Bell hade en gång kysst
henne. Nej, hon ville inte tänka därpå. Hon fick
feber av olust. Hon ville inte träffa Bell enram.
Paula skulle helt säkert bli henne ett gott skydd.
  Det var en söndagsförmiddag. Angela var ensam
i våningen. Då ringde det på tamburdörren. Angela
gick hastigt genom salen, som var vit av ett under-
bart solsken. Hon öppnade dörren. Där ute stodo
Thomas Meller och hans lille son Cecil.
  -Petra lovade mig att jag skulle få komma upp
med Cecil, sade Thomas, medan Cecil själv, liten och
smal, hoppade in i tamburen.
  -Petra är inte hemma, sade Angela litet för-
lägen.
  -Och Cecil som redan klivit på, sade då Thomas
och log mot henne.
  Angela förde in de två i hörnrummet, som tjänade
till förmak. Hon kände sig litet högtidlig till mods
att så här ensam ta emot besök av Thomas Meller.
  -Var så god och sitt, uppmanade hon Thomas.
  -Så vackert allting här är, sade Thomas glatt.
Ni ha ju hela staden nedanför.
  Han hade ställt sig vid fönstret och såg nu ut.
Johannes' hyrkklocka ringde dånande. Det var sol i
rummet med dess vita herrgårdsmöbler. En stäm-
ning av svensk söndag på landet.





         Por#en vld #ohannes       95

  -Jag är glad att jag fick komma hit med Cecil,
sade Thomas nu. Jag har sa få bekanta numera.
Cecil är också för ensam. Han har fått en svensk
jungfru som jag inte vet, om han trivs med.
  -Jo då, sade Cecil, uppflugen pa en stol.
  -Men var så snäll och sitt här, uppmanade
Angela igen.
  Thomas slog sig ned på andra sidan det runda
mahognybordet. Han hade händerna knäppta fram-
for s#g och sag leende under lugg upp pa Angela.
  -Vet ni, sade han, jag är nästan blyg. Jag kän-
ner mlg som en inkräktare. Vad sysslade ni med
nyss ?
  -A, jag satt och läste.
  Nu när han sagt att han själv var blyg, gick
Angelas förlägenhet bort. Hon tyckte om bonom.
Han hade en behaglig röst. Den bröt litet, därför att
han hade talat andra språk så länge.
  -Jag har nagra bilderböcker, sade Angela. Jag
kan visa Cecil dem.
  Hon gick in i sitt rum. Cecil följde benne genast.
  -Får jag också stiga på? frågade Thomas.
  Han stod i dörren.
  -Ja visst.
  Angela satte sig pa en kudde med Cecil bredvid
sig pa golvet. Cecil log av förtjusning över bil-
derna. Han ville ha förklaringar. Angela läste lång
samt högt för honom de rimmade ramsorna som
stodo under bilderna. Deras huvuden voro lutade
tätt intill varandra.

  Thomas såg på dcm. Han kande sig nästan glad
över att inte Petra varit hemma. Så här, ensam med
Angela och Cecil, var han redan hemmastadd. Flick-
rummet, Angelas lilla rum, kom honom att känna
sig rörd. Så förtroendefullt hon latit honom stiga
in här ! Hon var förtjusande, där hon satt på golvet.
Han slog sig ned pa en stol mittcmot de två pa
golv#t.
  Angela kände hans blick hela tiden. Hon stakade
sig litet mitt i en vers och tittade upp. Då mötte hon
de grå ögonen, så Iysande, så ömma att hon fick ett
hugg i bröstet.
  Ett ögonblick glömde hon Cecil bredvid sig.
Petra har älskat honom, tänkte hon då blygt.
-Läs mera, bad Cecil.

  Och Angcla lutade sig åter över boken. Hon läste
med hög röst de löjliga verserna utan att tänka pa
vad hon läste. Hon ville mte se upp igen och möta
de där ögonen. De oroade hcnne.

  Solskenet kom i en bred flod av Ijus in genom
förmaksdörren. Det var så stilla i rummct. Damm-
kornen dansade i Ijusstrimman. Nu rungde klockorna
igen. Det var kanskc slut med gudstjänstcn.
  Thomas sjönk in i denna ro. Han mindes söndagar

där nere i Eldslandet och Patagonien, då han suttit
med högar av post som dröjt så länge på vägcn
framför sig. Då hade hans tankar ilat till Sverige,
till de tysta söndagarna, till solen in i ett fridfullt
rum, där hans mor suttit och läst i bibeln. Hans





         I'orlcn v#d Jol#nnnes       97

längtan hade flugit i väg med honom, bort från det
ödsliga landskapet.
  Han önskade att denna ro skulle vara beständigt,
att den där unga flickans röst och klangen från
klockorna där ute beständigt som nu skulle smälta
samman för hans öron.
  Han hörde Cecil bedja:
  - Mera, mera!
  Han ville säga det själv. Läs mera, lilla Angela
med det blonda håret och de svarta ögonen ! Jag har
langtat efter dig Men det var ju efter Petra han
langtat.
  Och Angela fortsatte att läsa för Cecil Hon
darrade litet på rösten ibland. Hon visste inte att
det gJorde den dubbelt Ijuv för den hemlöse man-
ncn som Iyssnade till den
  Slutligen slog hon ihop boken med ett skratt.
  -Nu står det inte mera i den här, sade hon
glatt.
  Cecil såg ledsen ut.
  -Är det slut redan? sade han, missräknad. Den,
som var så tjock.
  Thomas reste sig och stod leende över henne
  -Jag skall hjälpa er upp, sade han, då hon
gjorde en rörelse för att resa sig.
  Han tog bäggc hennes händcr i suna och nästan
Iyfte henne upp från golvet. Ett ögonblick kommo
de så nära varandra. Hennes bröst snuddade vid
  - Tack, sade hon och lämnade honom hastigt.

7 v. Krus#  o X

Hennes hjärta slog hårt. Vad var det med henne?
De giDgo åter ut i förmaket.
-Vi få väi gå nu, sade Thomas dröjande.
-Skola ni inte vänta på Petra?
  Angela säg rätt pa honom. Och med ens förstod
han att Petra nu måste ha berättat om honom.
Säkert visste hon att de varit förlovade. Han tänkte
säga något, men ångrade sig. Han teg.

  -Jag tycker ni kunde följa med oss ut på en
promcnad, sade han, då de voro i tamburen.
  Ja, det ville Angela gärna. Hon tog på sig sin
kappa. Thomas hjäipte henne med den. De klädde
också på Cecil, som stod helt orörlig och såg från
Angela till Thomas.

  Nere på kyrkogården var det inte mycket folk.
Några barn lekte. Cecil kastade längtande blickar
efter dem. Men han fortsatte ändå att gä stilla och
allvarsamt vid Thomas' sida. På gåmgen framför
dem satt en fågel med rött bröst och pickade några
korn. Längre fram trippade en flock feta duvor
med glänsande fjädrar. Uppe på himien Iyste en vit
sky som ett öppet fönster.
  -Det var länge sedan jag såg det här, sade
Thomas .
  -Jag brukar promenera här ofta, sade Angela.
Det är en vacker plats, nästan som om det vore
nagot särskilt med den, så högt över staden, och så
med den där gamla roda klockstapeln! Om vårarna
är det så vackert här. Det är nästan som om man
vore på landet. Alla buskar blomma. Folk kommer





hit upp fran gatorna där nere. De stanna förvånade
över all grönskan, och så tystnaden Det är så tyst
här, ni anar inte. Och så kan man se himlen långt
bort. När solen gar ned, brinner det i alla husen
där nere som om hela staden gripits av en stor
eldsvåda.

  Thomas betraktade henne frän sidan. Där gick
hon och talade så förnumstigt. Hon kanske brukade

ga mycket ensam.

  - Ni har kanske reda pa mig och Petra? sade
han plötsligt. Hur vi hade det förr.

  Hon stannade.

  -Ja, sade hon och blev röd i ansiktet.

  De stodo mittemot varandra och sågo tyst på var
andra. Cecil hade gått ett stycke från dem.

  -Tyck inte jag är besynnerlig, som ändå söker
upp er, sade Thomas sakta. Jag har sådant behov
av mina gamla vänner, de få jag har kvar. Jag är
mycket ensam, ser ni.

  -Jag tycker inte alls det är besynnerligt, sade
Angela drömmande. Det är väl ofta så. Man skils
och så... så råkas man igen.
  Hon stammade litet.
  -Det är bra, sade Thomas. Då får jag kanske
komma ofta?
  -Ja visst.
  Angela sag ned. Vad var det med dessa ögon som
tycktes se rätt igenom henne ? Förstod han också att
även hon var glad över att han skulle komma ofta'
  De fortsatte att tysta gå bredvid varandra. De
mötte ett par gamla gummor som kommo från
Drottninghuset. Helgdagsklädda, svarta. De hade
svarta gammaldags plymer i hattarna, och bådas
plymer slokade åt sidan på samma sätt. De hade
bleka ansikten och små hopknipna munnar. De lik-
nade ett par systrar, som blivit gamla tillsammans.
Så ser ålderdomen ut. Det var något tröstlöst över
de gamlas vaggande gång och de urmodiga tunga
kjortlarnas prassel mot marken.
     Angela drog en liten suck, när de gått förbi.
  Borta vid brandstationen på Malmskillnadsgatan
tog Thomas adjö. Cecil bockade med mössan i
handen.
  Angela stod och såg efter dem, där de gingo ned-
för gatan. Cecil vände sig om och vinkade ivrigt.
Angela vinkade igen. Så vände hon om och prome
nerade hemåt.





  Jacob Levin stod i sitt läkarrum och tvättade hän-
derna efter morgonmottagningen. Det var en nog
grann procedur. Han lät varmvattnet rinna i en
oavbruten ström ned i handfatet. Han borstade
varje finger för sig, varje nagel för sig. Under tiden
höll han en blossande cigarrett mellan läpparna och
sog med nJutning in röken, som i smala rmglar
sllade ut genom hans vidgade näsborrar.
  Han var vid ett ypperligt humör. De mörka ögo-
nen glänste. Fötterna trampade sakta mot kork
     mattan .
  Det var också en härlig dag. Solen sken över
torget där nere. Fönsterrutorna voro blåa fyrkanter
I av den Iysande himlen.
  Han grep efter handduken, alltjämt vällustigt
rullande cigarretten mellan läpparna. Lika noga som
han nyss tvagit sig, torkade han sig nu, grävande
lätt med det mjuka limmet i fördjupningarna mellan
fingrarna. Slutligen slängde han handduken ifrån
slg och gick fram till fönstret.
  Ute på torget var det ovanligt mycket folk. Ett
myller och en rörelse som vid jultid eller före något
stort som skall hända.
102     l#roknllrna von Pah#en

  Med ironiskt uppdragna ögonbryn stod Jacob och
såg ned på alla dessa människor. Spårvagnar, tungt
lastade, foro förbi, stannade vid hållplatserna, och
nya skaror stego på. En bil gav ifrån sig festliga
fanfarer Kanske var det en kunglig bil. Ja, somliga
där nere stego verkligen åt sidan och Iyfte vördnads
fullt hatten Det såg mycket komiskt ut. Kostligt!
Kungen. Sch ! Kunglighet. Grannlåt ! Men den
gjorde sig ändå bra bland övrig högtidsstass i det
lilla fattiga landet en sådan dag som denna. En lan-
dets festdag! Trettiotusen bönder fran alla land-
skap hade kommit upp till Stockholm för att pro-
testera mot den Staaffska regeringen och bringa
majestätet sin hyllning och betyga fosterlandet sin
karlek och sin forsvarsvilja. Monarken var icke en-
sam i dag. Bakom honom stod den kära trygga
bondemakten. Han skulle stiga ut på en av slottets
altaner och hälsa dem. Kanske skulle han rentav
gå pa händerna runt borggården, göra höjdhopp,
slå frivolter, klättra i trapets! Han var ju en sådan
baddare tiil sportsman. Hurra! Leve den kunglige
akrobaten ! Trettiotusen bönder fylkade sig runt
spektakelplatsen Gud bevare konungen, så käck och
kavat sedan gamla förståndiga mamma gått bort !
Ned med skrymtande liberaler som inte ville ta emot
vad man fick till skänks! Här är det billiga och
praktiska försvrret. Här finns nävar, som kunna
Iyfta svärdet och sköta plogen och lien lika galant.
Och i deras huvuden skulle en syn av yra fest-
nätter snurra runt. Många hade aldrig förr varit i





Stockholm. For dem skulle sjalva staden bli en
upplevelse. Framför allt: en gratisupplevelse -
bjudna på en snabbfård genom huvudstadens små
bubblande nöjesvirvlar som de voro
  Jacob log upprymt och tände en ny cigarrett. Sol-
strimmorna simmade i den Ijusblå röken som fyllde
rummet.
  Jakob Levin hade väl sina egna tankar om detta
besynnerliga bondeupptåg. Han kunde val inte i
vardagslag vara sa fosterländsk. I hans ådror flöt
främmande, svart semitiskt blod. Han var av en an
nan, mer kvicksilveraktig ras än de tröga svenska
bassarna Men i dag hade han överraskat sig själv
med att plötsligt, trots ailt, känna sig helt som
svensk och patriot Han hade faktiskt med en smidig
åtbord svept sig i den blågula fanan. Han hade
entusiastiskt inbjudit en smalandsbonde, en små-
brukare från Värnamotrakten, som en gång varit
på besök på Ekered och kände Betty, att bo bos sig.
Varför? A, han hade sina skäl, jämngoda med dem
som drevo manga av de andra goda borgarbrackorna,
som klevo fram i spetsen eller sköto på bakifrån.
De lockades väl av den uppblomstring i affärerna
som alltid inträffade, när något hoppfullt och opti-
mistiskt rörde sig i tiden, eller också var det ordnar
som hägrade, eller bara det att äta och dricka och ha
trevligt och tillsammans skälla ut alla missnöjda
eller misstrogna. För Jacob Levin glänste alltjämt
vid den blå horisonten bans underbara privata sjuk-
hus med marmorbad och förstklassigt operations-
104     Fröknarra von Pahlen

rum. Denna dag jyntes det honom närma sig, buret
på en våg av folklig hänförelse.
  Var det inte självklart då att också han med
entusiasm måste ställa sig solidarisk med alla de
andra som skränade, var det inte en enkel förplik
telse mot hans egen högsta strävan detta att inte
bryta av, utan göra sig behaglig i ögonen på de in-
flytelserika, vilkas jlantar han måste fa att regna
över jig för sjukhemmets skull?
  Han krökte handen till en skål för att fånga
gudsgåvorna och behålla dem. Smålog han inte igen
listigt åt sig själv, denne semit? Jo visst. Han kände
ju den härliga ironien i djupet av sin själ: en jude
som svensk hurrapatriot ! En jude, omgiven av
svenska bönder ! Ingen annan skulle våga gyckla
med honom. Men det gycklet kunde han själv ha
råd att oförmärkt och i smyg bekosta sig för det
nästam extatiska nöje det beredde honom.
  - Bravo, Jacob Levin, mumlade han mellan rök-
ringarna.
  Han drog av sig sin vita läkarrock och knäppte
sin mörka kava;. Så öppnade han sin dörr och gick
in i salen.
  Ett frukostbord, dignande av mat, stod dukat där
inne. Sally, hans hustru, satt vid övre ändan av
bordet i full fart med att skicka omkring assietter
och karotter. De fyra barnen! Två gossar och två
f lickor, små mörka och livliga djur, den äldsta, Märta,
tio år, Iyfte huvudena över faten. Al!a hade de ut-





stående stora öron, det gav dem utseende av ett
ständigt och spänt Iyssnande.
  Men vid Sallys sida satt ytterst på stolskanten en
liten finurlig gubbe, en förtorkad trädrot, stram i
ryggen, brun, rynkig, med glimmande frostiga bla
ögon, påminnande om en frusen insjö. Det var bon-
den som kommit från Tjutaryd eller Hönsekind
eller Maramö i Småland samma morgon. Jacob Le-
vins bonde, Sveriges bonde, som rest upp till huvud-
staden för att med sin barkade arm försvara foster
 landet åt kungen och Jacob Levin.
  Jacob gick fram och slkakade hjärtligt hand med
honom. Han fick en näve i sin, hård som stenarna
på åkern, full med senor och gammal seg styrka.
Jacobs fina känsliga hand mådde inte riktigt väl av
den handtryckningen. Men det var ju som det skulle,
alldeles som det skulle. Förskräckt och ansträngt
förtjust på en gång, ryckte han handen tillbaka.
En bonde, ja ja, ja visst, en riktigt tvättäkta svensk
bondeman.
  -Pappa, pappa, han har kommit! jublade
barnen.
  -Ja, bjärtligt välkommen, sade Jacob så hjärte-
varmt och högtidligt han kunde åstadkomma och
satte sig pa gubbens andra sida.
Så var det för en stund slut med konversationen.
#acob såg från sidan på sin bonde. Jo visst, han
hade kanske sett honom på Ekered. På sätt och vis
var väl denne gubbe ändå en besvikelse. Jacob hade
väntat sig en högväxt man med flammande blickar.
- Hi, hi, sade bonderl.
  Han var litet upp- och nedvänd liksom. Hans
plirande ögon betraktade silvergafflarna och kni-
varna, de tunna kaffekopparna, kaffekamman av
silver.
  - Hi, hi, sade den lille gubben.
  Jacob letade i sitt minne. Vad hade det stått på
inkvarteringskortet? Jo visst: Anton Nydal. Anton?
Kanske man sade hemmansägarn.
  -Ja, hemmansägarn kommer ända fråQ Tjuta-
ryd, försökte Jacob och knackade sönder sitt ägg.
  Barnens ögon hängde fast vid bonden. Nu skulle
bonden tala.
  - Ja, jag gör nog så, svarade gubben.
  Så blev det tyst igen.
  Men Sally hade rätta sättet. Hon fyllde bondens
tallrik med mat.
  -Ät, sade hon med sin höga bullrande röst.
Farbror har rest hela natten. Var så god. Farbror
måste man visst truga.
  Då såg gubben överförtjust ut.
  - Tack, tack. Det är alldeles för mycket, myste
han .
  -Och nu skall farbror upp till slottet. Det blir
väl roligt för farbror? fortsatte Sally.
  -Ja, regeringen lär skall vara dynga, sade
gubben tuggande. Vi gå i ett långt tåg.
  Han spärrade upp sina små insjöblå frostögon.
Maten smälte i munnen pa honom. Det hade varit
mycket orerande om bondetåget på orten. Många





            por#tn vid Johattrts      107

okristligt fina och obegripligt forståndiga ord hade
sagts. Men nu satt han ju här. Det var slut med
ordandet. Elan hade kvar i sitt huvud att det var
något fel pa regeringen. Och kungen var i alla fall
kung i landet och skulle styra sina trogna bmlder till
lags och inte som det passade det inbilska stads-
folket. Så hade det sagts, och så var det ratt och
rimligt Försvaret skulle inte kosta något, utan det
skulle det rika stadsfolket skramla ihop till. Det blev
bra med det da.
  Anton såg nog med sina kloka ögon att herr
skapet var judar. Doktorn var ju bror till judiska
frun pa Ekercds säteri, där han varit och tittat på
mönsterjordbruket en gång i tiden. Mörka och kon-
stiga allihop. Artiga förstas, men i alla fall. Hemma
i Tjutaryd hade de inte en enda jude. Det var visst
en som försökt öppna handelsbod inne i köpingen.
Men si, det gick inte. Folk trodde visst att de skulle
bli lurade. Ja, ja. Månntro, allt det här silvret var
äkta? Doktorn såg högfärdig ut, fast frun höll sig
gemen. Men sådant kunde vara list och uträkning
det också.
  Så gingo den lille gubbens tankar, medan han
vilsen flyttade sig pa stolen. Efter kaffet tog ban
upp en snusdosa och tog sig en pris.
  - Prosit, sade haD, och bjöd till att det skulle
låta så rart vänligt och välmenande.
      Barnen stötte på varandra. De hade roligt. De
  hade aldrig förr sett någon snusa. Gubben bjöd
Jacob.

108     Fröhnarna von Pahl#n

 -

   -O, pappa, skreko barnen. Ta då ur dosan.
  Och det gjorde Jacob Han tog en nypa och förde
upp till näsan, men Anton såg nog att han släppte
det i golvet sedan. Synd på fint snus ! Men han blev
inte stött. Han var ju gäst i huset, och här hade
bjudits på kalasmat.
  Morgonens stämning höll på att förflyktigas för
Jacob Levin. Här satt nu Sveriges styrka och tyngd.
Denne lille illmarige gubbe ! Inbillade han sig att han
kunde frälsa Sverige åt Jacob Levin och kungen, om
de ryska barbarerna komme, såsom det nu hojtades
så mycket om? Det var väl förhävelse, han sag inte
ut till det. Och inte såg han så överdrivet civiliserad
ut heller själv.
  Nu sutto alla de glödande fosterlandsvännerna i
Stockhoinm med likadana gubbar vid sina bord.
-Ta för er. Ät. Drick. Var så goda. Botten upp !
Var det inte alltför löjligt det här? Så löjligt att
det kändes falskt i halsen och genant, och I grunden
till och med hemskt? Jacob hade de sista dagarna
varit uppe hos en gammal. adelskäring, överstelöjt-
nantsänkan Julie Seijer, född af Palmborg, en
hjärtevän och anförvant till den beryktade grevin-
nan Mirjam Meijerhelm. Sa langt man kunde min-
nas tillbaka hade bon varit fullkomligt blind, och
nu hade hon fått underlivskräfta. Djupt inne ur det
mörker, vari hon i artionden hade suttit, och liksom
djupt ur sin förvittrade livmoder, hade hon spytt
ut sin okuvade hatfulla själs fräsande förbittring





mot "mutkolven Staaff". Hon slutade varje mening
med orden:
- Han skulle ha på skära batten !
  "Skära batten" var ett för societetens både kvick-
betsgrad och pryderi särskilt avpassat uttryck
ur "hala taklänges"-språket och betydde "bara
stjärten".
  Ja, alla dessa manliga och kvinnliga käringar ville
lägga upp denne buttre tvärvigg, som väl ändå var
bra mycket mera värd än de alla tillsammans, och
piska honom. Ge på honom bara ! Deras tvivelaktiga
kärlek till landet hade samlat sig i ett otvivelaktigt,
frenetiskt hat mot just denne individ, som hyste-
riskt framställdes som inbegreppet av all dålighet
och all korruption. Och detta hysteriska hat ville
helst söka sig uttryck i våldshandlingar. Efter
salongernas och sällskapskretsarnas millioner gum-
lögner, efter avfälliga gubbars, sexuallivshämmade
officersupptanda överklasskvinnors och osnutna
ynglingars tusen anonyma brev, efter de ålders-
skälvande eller ännu kaxiga föredragshållarnas och
alla tidningarnas dolska och fega insinuationer,
kommo smygande, ihärdiga, aldrig vilande uppma-
ningar till det brutala våldet. Det var en stor tid för
den blinda, ilskna käringen Julie Seijer, född af
. Palmborg. Det var en stor tid för den lastbara häxan
  grevinnan Mirjam Meijerhelm. Och det var en stor
  tid för löjtnant Osborn Macson, som nu hade lättare
  än nagonsin att låna upp kapital för de höga pro
  pagandaändamål, som osökt erbjödo sig som före-

vändningar varje gång det var tomt i hans pnvata
planbok och Dora inte kunde hjälpa honom.
  Frukosten var slut, och Jacob rusade åter in i
sitt rum. Där sutto flera damer och väntade i mot-
tagningsrummet. De buro inom sig nya liv. De skulle
föda. Och snart skulle det vimla igen i landet av
nya små andar och kroppar som skulle larma och
hata. Kanske, i stället för att som nu krypa föl
kungen, skulle de avskaffa honom. Det gick sa fort.
Lika gott vad som helst, bara det blev nytt i värl-
den! Jorden snurrade runt med en last av virriga
hjärnor, som ändå bara i djupet av allt, längst ned
i varje företag, sågo sin egen lilla fordel vinka som
en röd hemlig signalflagga bakom alla svajande
bancr i ideella färger.





  Jacob stod inte på borggården, när de heliga bön-
derna kommo Han hade sitt att sköta. Det senaste
året hade han riktigt på allvar börjat bli en av frun-
timmersdoktorerna på modet. Han hade sitt klientel
i de högsta kretsar. Förnäma damer med bleka an
sikten och tungor av matt blått under ögonen för
trodde honom sina diskreta sorger och bekymmer.
#verallt fanns Jacob, överallt stack han in sina smala
brma fingrar i de hemligaste gömmen. För hans
vän Vårdman gick det inte så snabbt mot höjderna.
Han hade inte Jacobs sätt. Man skulle kunna se på
en kvinna som Jacob. Inte inställsamt och f jaskande.
Man skulle ha något bestämt, något av härskare.
Det böjde de sig för. Kanske var det också de blonda
kvinnornas dragning mot en mörkhylltare, åtmin
stone skenbart mera passionerad ras, som gjorde
Jacobs Iycka. Judiska läkare hade väl fumnits förut,
och fanns det fortfarande många, men de flesta
hade varit godmodiga, snälla paschor, alla voro van
liga. Jacob var ovanlig. Jacob föreföll som något
alldeles nytt och f rämmande. Kvinnorna skadade
avgrundsdjup, där det bara fanns smarthet och för
värvsbegär. Den intensive mannens mörka Iysande
ogon vilseledde dem. De visste icke att de bara voro
trappsteg som han klättrade uppför med snabba
lätta fötter.
  -Gör honom inte orätt, sade de till sina män,
som tröttnade på lovsångerna om denne Jacob
Levin. Han är så god.
  God, han! Han hade affärsbegåvningens godhet.
Den som tar till sig det som är gott och tjänligt för
en själv. Han slukade dem och deras pengar. Han
började så smått närma sig det stora målet: att
bli rik.
  Sam Vårdman i våningen inunder skämtade om
Jacobs stege. Ett enkelt skämt! Han hade i alla fall
övermåttan roligt däråt själv. Men han var grön av
avund, när han hörde kjolar frasa förbi i trappan
och lätta fotsteg gå förbi hans dörr upp till Jacobs.
Tusan till jude !
  Sam försökte taga efter honom. Men nej, det var
som förgjort, för honom, Sam, gick det ej. Han
hade för mycket av sin pappa sillstryparens tag.
Han beräknade på något sätt för lågt. Och så flab
bade han. Nej, en evig skolpojke förblev han emot
den överdängaren Jacob.
  När det vart af ton och Iyktorna tändes dagen
efter den där första oförglömligt stora dagen, tog
Jacob med sig Anton Nydal till Grand Hdtel Royal.
Den hemkära Sally ville aldrig följa med honom ut
på stäDen, och han hade vant sig vid att även borta
på bjudningar nästan alltid vara utan henne, som
tyckte bättre om att sitta hemma hos barnen. Eian





        I'orten vid Joh#r#         3

och Simon Rosenrauch hade gemensamt beställt ett
större bord langt i förväg för sig och sina ärade
gäster från landet. Det behövdes. Denna dag voro
alla restauranger fyllda. Överallt vimlade dct av
små finurliga gubbar av samma oansenliga yttre som
Anton Nydal fran Tjutaryd i Smaland, vilka kom
mit uppfraktadc i flata plommonstop och hemma-
sydda kläder och med vägkosten i knyten och bylten,
unicabo#ar eller randiga nattsäckar. Men det fanns
ju också andra typer, statliga da]amän i förskinn,
rödkantade langrockar eller vita pälsar, resliga norr
länningar i storstövlar och sälskinnsmössor, livliga
hallänningar, värmlänningar och öbor, dryga, själv
medvetna skaningar i hög hatt och guldurkedja på
magen och myndiga östgötar i präktiga herremans
plagg och galoscher som sutto i riksdagen. Ett folk
av seniga eller pösande, men alltid säkra och kloka
bönder. Huvudstadsvärdarna själva smulto ibop,
blevo t;ll sma petiga, mitt i sin artighet löjliga herrar
med kruserliga, men tomma baranger i munnen som
sutto ytterst vid borden med glasen i handen, skå
lande och trugande. De trettiotusen böndernas säv
liga och betänksamma eller pigga och klipska tal
fyllde lokalerna. Det var segerglädje i luften, ett
smattrande av den blagula flaggan, en bred, men
ändå i början och rätt länge försiktig uppsluppenhet.
  J..cob Levin, smärt och rak, banade sig väg mellan
borden med Anton Nydal efter sig. Jacob fick hälsa
måoga gånger. Där funnos många bekanta. De som
inte kommit med sina gäster hade i god tid försäkrat
114     Fröknarna von Pa#len

sig om plats ända av nyfikenhet för att uppfanga
en skymt av den brokiga maskeraden. Något lik-
nande hade väl aldrig huvudstaden varit med om
sedan den stora daldansens dagar. Man skulle upp
leva de viktigaste ögonblicken i hela världshistorien
enligt mångas fasta förvissning.
  Rosenrauchs voro före honom påslagfältet. Simon
och hans livliga och korpulenta ftu gemal tronade
redan som huvadvärdar vid det reserverade tolv-
mannabordet med en hel kvartett högljutt dalafolk.
som doktorinnan Rosenrauch och Judy larmande
hade bemäktigat sig på inkvarteringsbyrån under
ivrigt åberopande av damernas sista jul- och nyårs-
vistelse på Siljansborg. Inkilade mellan de resliga
och smörblonda rättviksmasarna sutto Judy och
Bess, runda och svarthåriga. och Bess' make Sven
och den visa seminaristen Edla, uppmärksamt ocb
närsynt iakttagande ailt genom sin pincenez. Jacob
kände sig upplivad, da han fick slå sig ned vid ett
hörn med gubben Nydal bredvid sig.
  Vid ett ännu större bord intill upptäckte han löjt-
nant Macson och Dora och nickade åt dem. Men vad
i all världen var det för ett underligt sällskap de
hade kommit in i? Till sin häpnad igenkände han
bankdirektör Ola Landborg med fru, brandstods-
direktören major Carl Fredrik Ehrencreutz och det
gamla originalet greve Värnamo af Sauss den äldre.
Om också flyktigt, kände han dem personligen alle
sammans. Han reste sig och bugade sig vördnads-





fullt för Landborgs och hälsade aven på brand-
stodsdirektören och den gamle Värnamo af Sauss.
  Herr brandstodsdirektören och majoren var en
liten undersätsig, kvadratiskt tillskuren man med
ailtför bred bål till ett skrangligt underrede. Han
sag ut som en sköldpadda med en papegojas ansikte.
Hans ögon hade en lömsk blick. Jacob erinrade sig
att det var denne herre som velat internera sin svå-
ger, den stackars Johan von Pahlen. Tillsammans
med en kollega pa sinnessjukdomarnas omrade hade
han en tid skött hans hustru, den av melankoli och
tungsinne lidande Evelyn Alvilda, som hade tyckts
honom ännu vida mer beklagansvärd än brodern
Johan. Hon hade visat sig lika besynnerlig som
Johan, men i motsats mot denne plågades hon av ett
ängsligt begär att vara korrekt, att undertrycka sitt
verkliga jag. Under förlovningstiden, då hon varit
kär i en annan, hade hon rymt ut i skogarna liksom
för att undkomma äktenskapet, och sedan hon be
dövad av kloral förmatts ingå detta, hade hon upp
repat flyktförsöken varje gang hon rakat i grossess.
Nu var hon ju gammal sedan länge och Tage och de
tre andra barnen på väg mot medelaldern, men hen-
nes längtande otillfredställda sinne hade ändå icke
kunnat lägga sig till ro och hade icke förbattrats av
en underlivsåkomma som Jacob behandlat henne for.
Till slut hade han helt måst överlämna henne till
psykofjanten, som ordinerade nya väldiga mangder
kloral, då han förstod att hennes själsliga sjuklig-
het egentligen biott var samma naturliga och för
nuftiga önskan att komma bort från majoren som
behärskat Johan.
  Gamle Värnamo var en trind, friskt portvinsröd
kindad pygme i sjuttioårsåldern, som med vitt pip-
skägg och vita yviga Napoleon den tredje-murtacher
fåfängt försökte få sin beskedliga gemytlighet att
verka högdragen och vördnadsbjudande. Greven var
nu på gamla dagar för andra gången omgift med en
kafeuppasserska, en för sitt rosiga hull och sin
rundhänta fägring berömd flicka från Blanchs, men
hans första frånskilda hustru hade Jacob för eet
tiotal år sedan haft som patient, och han kände till
spridda drag ur det besynnerliga parets levnads
historia.
  Greven hade från början hetat August Johans
son liksom sin far, vilken sistnämnde var en snickar-
gesäll fran Jönköping, som inemot 1800 talets mitt
i Värnamo grundat en väldig industrirörelse, om-
fattande först och främst tillverkning av pinnstolar
och träsoffor, men även tegelbruk, garverier, färge
rier, kakelugnsplattor, stenlcärl, snus och tuggtobak,
och som vid samma tid gift sig med enda dottern
till "Värnamokungen", en ännu märkligare ortsbo
av allmogeklass, som blivit millionär på järngruvor
och järnbruk. Ende sonen i detta äktenskap var den
August Jobansson, som satt här och som vid för
äldrarnas frånfälle något år in pa l880-talet biivit
ensam innehavare av en hel grupp av södra Sveriges
mest betydande industriella anläggningar. Hur det
burit sig att denne August Johansson Il under en





del av sitt liv varit katolik och av Leo XIII upp
höjts till greve och påvlig kammarherre, det kände
Jacob inte närmare till. Men han visste att hans
sedan åratal oftast sängliggande första hustru var
oäkta barn till den stormrike utsvävande ungkarlen
greve Carolus Laurentius Bogislaus Gustavus af
Sauss på Hönseryds slott, som nu jämte gårdarna
Kultebo, Maråker och Kalvböle i Norrland inför
livats med ättcn Johansson Värnamo af Sauss' be-
sittningar - denna jättedomän, till vilken artist
världens vidlyftige greve Gusten var fideikom-
missarie.
  Bredvid knubben major Bbrencreutz och den bi
sarre uppkomlingen greve Johansson Värnamo af
Sauss föreföll gamle bankdirektör Ola Landborg
som en urbild av forntida vederhäftighet och heder
lighet. Men hans fru tjånstgjorde väl här som den
förmedlande länken, och egentligen var det hon,
som tycktes presidera i denna egendomliga krets,
där löjtnant Macson och även Dora i all sin hög
benta skönhet verkade sparvar i tranedans. Vid detta
bord sutto bönder, som sågo finare och förnämare
ut än alla andra, och där talades ännu så länge en
dast i lag och viskande ton.
  I en #mdangömd vra långt borta såg Jacob till sin
fröjd fröken Alexandra Vind-Frijs ensam vid ett
helt litet bord med en jägarklädd lantyngling, som
hade något av en ung rättares framfusighet och
samtidigt försagdhet. Han hade tagit med sig in ett
gevär, som han ståndaktigt vägrat lämna ifrån sig
et s till rockvaktmästarn i tamburen, och satt nu
hela tiden och höll i det med vänstra handen, medan
han stoppade och hällde i sig mat och dryck med
den högra. Då och då smög fröken Alexandra sina
fingrar över ynglingens hand som höll i eldvapnet,
och hon tycktes smeka både handen och bösspipan.
Hennes bröst vällde fram ur en praktfull lilas
lärgad tangoklänning. Gossen, i vadmal, var redan
eldröd av vin och upphetsning.
  #lenne unnar jag den där skogvaktarn, tänkte
Jacob skadeglatt. Hon visar åtminstone öppet att
från hennes sida är det endast könsdrift. Måtte
hennes bondekavaljer bara kunna tillfredsställa
hemne-och vilja det också!
  Anton Nydal såg sig plirande omkring i salen
Han harsklade sig blygt med avigsidan av handen
för munnen, kände tydligen lust att spotta, men
vågade inte. Det hade allt varit två bra langa dagar
för honom, tänkte Jacob eftersinnande och med ens
åter stridslysten. Ännu dröjde väl i gubbens tröga
sinne gardagsmorgonens rojalistiska andaktsstund
i Tyska kyrkan med grannlåtstal och verser av den
där dcklamatoriske skådespelarkomministern, åt
vilken något nattligt bakgatsäventyr i ungdomen
hade förskaffat vedernamnet Nakna prästen och som
nu gruvligen gisslade tidens ogudlighet och sam
hallsupplösande sociala förku#melser. Ännu ekade
val i hans öron hans eget och de trettiotusen andras
tunga klampande in på borggården och grodde inom
honom hans förbluffade misstro, när en tilltagsen





regikonst plötsligen hade börjat leka "Kejsar Wil-
helm håller revy" och den snälle kungen så ungdom-
ligt klämmigt f#tts att läsa upp sin läxa och att så
oförfärat med skarpt formulerade ekonomiska krav
sätta tumskruven pa hela den överrumplade menig-
heten av äkta odalmän och den mera förberedda
skaran av falska sådana. Ännu var han väl helt om-
tumlad av detta och av alla de darefter än klum-
pigare och fräckare fortsatta försoken att liva och
ruska upp honom och hans klassbröder, på Skansen
i går kväll och sedan på Smålandsgillets landskaps
fest i Börshuset med all den förföriska undfägnaden
och senast i dag på det parodiska mötet pa Cirkus.
  Nu här på Royal såg han naturligtvis flera an-
sikten, som redan voro honom bekanta från borg
gården, Djurgården och Börsen. Men han måste
nog också märka, hur mörkhyat främmande som
liga av dessa nyförvärvade bröder tedde sig vid de
glänsande glasfyllda borden: Jacob själv och Rosen
rauchs och allt deras hus och hela det asiatiska
myllret av unsere Leute:
  Vid soppan höjde Jacob sitt glas och önskade
Anton Nydal välkommen. Gubben grep kraftigt om
glaset, drack och sade:
  -Tackar!
  Sedan visste icke Jacob mera, vad han skulle säga.
Hans smidighet och hans anpassningsförmåga över-
gåvo honom ensam med bonden. Ham drog sig till
minnes allmogepoesi, fylld av mnstiga och sav
sjudande ord. Han tänkte på gröda och gödsel och
120     Fröknarna voll l'ahlen

vårsadd och hostsådd och slåtter. Men han var ändå
bara ett rotlöst, vinddrivet stadsbarn fran en of mkt-
bar, främmande fjärran öken som räddes attblamera
sig på dessa nordiska bönders eget område och deras
ägande gård och grund. Ute i den friska naturen,
där de härskade, hade juden Jacob Levin med alla
sina slipade operationsverktyg och utmärkta desin-
fektionsmedel ända ingen säker och trygg plats.
Kanske Anton Nydal märkte hans förvirring.
Han började mysa för sig själv, medan han stillsamt
gnuggade sina sega händer inför all den goda maten.
Sa åto de under tystnad, då och da skalade Jacoh,
och Anton svarade och sade evigt på samma omöj
liga sätt:
- Tackar.
Rosenraucbs och de nytra dalkarlarna tycktes
bättre ha funnit varandra i ett slags glammande,
uppsluppen bullersamhet. Kunde det då verkligen,
till och med vid fest ocb glas, hittas någon sam
klang mellan somliga judiska folkelement och som
liga svenska ?
Men gubben Nydal drack sparsamt. Däri voro i
alla händelser juden Levin och bonden Nydal var
andra lika. Båda hade generationers vaksamhet i
blodet, rädslan för att låta vinet taga sans och för
nuft ifrån dem, rädslan också för andras över-
lägsna skratt och för att göra sig löjliga.
Mitt i det allmänna larmet och stojet hyssjades
det plötsligt. Näsdukar viftade från alla håll. Vid
balkongrächet på ena langsidan hade den store upp





täcktsresanden och brandtalaren Scholem Aleikoum
Berlin trätt fram och äskade Ijud. I blomstrande
och djärva perioder prisade Scholem Aleikoum
huset Hohenzollern, manade till krigsberedelse med
tanke på rysha rikets uppenbara anfallsplaner och
förordade öppet uppror mot regeringen. Det hurra-
des och viftades åter. Därefter förekom manne
kängförevisning av en berömd skald, som också hade
nasduk i hand och viftade. Det viftades tillbaka och
hurrades, och ett äldre fruntimmer i pincenez läste
upp en dikt av skalden, och kapellet spelade musiken
till den, ocb det hurrades och viftades.
  Uppskuffad av sin hustru, reste sig nu Ola Land
borg i hela sin ansenliga längd och talade i märg
fulla, oratoriskt klingande vändningar. Ingen hörde
längre nagot, men det hurrades. Därefter avlade
gamle greve Värnamo af Sauss sitt vältalighetsprov,
som flöt litet knaggligt att döma av uppehållen, men
vari småländsk trohjärtad och innerlig, snörvlande
läsarton och romersk förfinad mässande prelat
salvelse antagligen skulle föreställas förenas. Det
hurrades. Slutligen höll docenten Simon Rosenrauch
ett humoristiskt färgat anförande, vari, såsom det
senare stod i referaten, "läkarens hjärtevärme
firade biläger med fosterlandsvännens patos och
levnadskonstnärens och renässansmannens breda och
sprudlande gladlynthet". Ingen hade hört ett ord
och alla jublade och hurrade.
  Skålar utbragtes i varje ögonblick för konungen
och drottningen och kronprinsen och s nåprinsarna
122      Frdknorna von Pahlen

och småprinsarnas lärare och sköterskor och för
fosterlandet och bondetåget och böndernas försvars-
vilja och ädla redobogenhet till de mest vidsträckta
ekonomiska uppoffringar. Det skrapades med stolar,
alla reste sig, leveropen skallade. Var femte minut
sjöngs unisont Ur svenska hjärtans djup och var
tionde Du gamla du fria. Vita skjortbröst blankte,
munnar oppnades och skreko, saftiga av vin och sås.
  Jacob såg på Dora. O, hon satt där mittibland de
högtidliga odalmännen, de ordensprydda gamla
herrarna och sin i uniform uppsträckte man, en
blomma skön och fin i Ijus klänning.
  Hon log mot Jacob. Och han blev strax på bättre
humör.
  Så småningom serverade flinka kyparhänder
kaffe och punsch och llkörer. Anton var röd i an-
siktet nu. Han tummade på en tjock cigarr, bör-
jande känna sig som hemma. Men i demna oändliga
lokal, där musiken spelade och människor sorlade,
drog det ändå i hans bakhuvud, knep som en tang
mimmet av de instängda kamrarna därhemma, av
hustrun vid spisen, en flugas surr mot iontsterrutan.
Och i hans numera uppmjukade sinnesstämning
tyckte han att basfiolens dova puffande dar framme
i orkestern lät som Stjärnas råmande hemma i ladu-
gården.
  Där kom fram en ung herre till familjen Rosen-
rauchs och Jacob Levins bore' Han räckte Jacob
handen och tog en glad överblick av gubben. Utan





uppmaning slog han sig ned. Det var Kiss Nilsson.
Han var åtskilligt full och annu mera glad.
  -Herrskapet bar klätt sig i blinder också, ser
jag, sade han och skrattade Jacob rätt upp i ansiktet.
  Och Jacob ryckte till av obehag. Här kom det
andå, det där ironiska flinet over Jacobs och hans
stams svenska fosterlandskarlek, som han hade fruk-
tat från andra, reserverande det för sig själv.
  -Vi äro ett helt sällskap därframme, läspade
Kiss. Min frikostige gynnare greve Gusten Värnamo,
av gammal god odalmannaätt, som det hörs på nam-
net, och högst lokalbetonad här i alla bemärkelser,
är inte den minste i Israel i kväll. Ensam arvtagare
till Den Gamle pa Berget som vi kalla honom, den
där gubben med vita pipskägget som sitter bredvid
den stiliga Dora Macson och som nyss var uppe och
pratade smörja. Den Gamle är en av de hemliga
överregissörerna i det här spexet. Gud skydde
kumgen för hans vänner! Vi ha så fullt med bönder,
så vi skulle kunna sälja dem på oxmarknaden i
Värnamo.
  -Far dit och sälj dem då, snäste Jacob av.
  Men Kiss gick inte. Han rullade en av sina ha-
remscigarretter mellan sina långa vita flickhänder.
  -Det här är skoj, snyftade han av skratt och
med tårfyllda ögon. Jag har inte haft så livat på
länge. Gusten är i sitt ässe. Han bjuder till höger
och vänster. Vore han och hans pappa inte så
omätligt rika, skulle jag vara rädd för att han rui
nerade sig. Jag tror min själ han tänker bjuda dem
pa flickor ocksa bakefter, om inte på pojkar. De
goda bönderna äro redan mer än pigga på förslaget.
Aldrig i sitt liv komma de att glömma det här.
  Han kastade ater en blick på den lille gubben vid
Jacobs sida och kunde knappast bärga sig för skratt.
-Vi äro här allihop, tjöt han. Stellan von
Pahlen och jag och Tage Ehrencreut# från museet
och hela kotteriet. Vi ha också draggat upp opera-
sangaren kapten Pip och den halmblonde Ef raim
Johannisson-Poussette från Voxtorp som gått som
korpral på Hultsfred. Plastikälskande officerare ha
upptäckt skulpturala anlag hos honom, och nu tänker
pilten fabricera döderhultare i marmor för trapp-
uppgångar och bankpalats. Han säger att han helst
ville ta dödsmasker av alla bönder i hela Svea rike.
Han påstår att det är det säkraste att skulptera
direkt på bara trindskallarna. Då blir det osviklig
likhet med originalen, försäkrar han.
  Anton stirrade på Kiss. Han förstod inte vad han
sade. Men Efraim, den Iymmeln, kände han alltför
väl hemifrån. Han och hans nio linhåriga halv-
syskon voro oäktingar på socknen, och kommunen
hade haft mycket besvär med dem och deras sedes-
lösa mor, tvätterskan Erna Joensdotter.
  Jacob Levin tåldc inte Kiss. Alla dessa tillgjorda,
perversa artister med sina flickaktiga röster miss-
tänkte Jacob voro antisemiter, fast det-naturligt
vis!-också fanns judar inströdda bland dem ocl-
fast de lärt sig det mesta av judar och i många fall
också hjälpts fram av semiter. De snobbade med sin





antisemitism som med sin perversitet. De voro så
bullrande högröstade att de togo loven av den mera
stiilsamma och hederliga ungdomen, som ej höll
sådant väsen om sig. #)verallt stucko de nu f ram
sina grinande, läppsminkade ansikten, petande med
långa ringprydda fingrar i allt. Och bakom dem
stodo allmänt aktade män, som hade mycket att säga
till om i riket. Liksom furstarna förr läto sig manöv
reras av intriganta älskarinnor, styrdes dessa herrar
av denna bräkande hord av näsvisa och lastbara
ungdomar.
-Ett ögonblick, sade Jacob.
  Han reste sig under förevändning att gå ut och
skaffa sig cigarretter. Han kunde ropat på kyparen
men han måste nödvändigt åtminstone ett ögonblick
komma från Kiss Nilssons sällskap, om han icke
skulle få kräkas.
  När han trängde sig fram genom lokalen, ropade
man på honom från greve Gusten Värnamos bord.
Jacob stannade motvilligt.
  Stellan sprang upp och bad honom sitta ned, men
Jacob skakade på huvudet. Gusten sträckte honom
hjärtligt sin hand. Han var en fetlagd liten prick
med talgiga Ijusa, utstaende ögon och en hängande
underläpp, knappast ännu trettio år. Utan att vara
, skåning skorrade han, tillgjort och drygt, och vif-
, tade slappt i luften med små tjocka korthuggna
fingrar. Dessa händer fann Jacob motbjudande. De
gavo honom alltid en känsla av den mannens dum-
het, men också av hans grymhet.

[ Här ovan slutar sidan 125 av del 4 av
  Agnes von Krusenstjernas
  Fröknarna von Pahlen
  Porten vid Johannes
  inscannad av Lars Aronsson
  den 30 december 1995. ]

[ Här nedan börjar sidan 126 av del 4 av
  Agnes von Krusenstjernas
  Fröknarna von Pahlen
  Porten vid Johannes. ]

  Jacob rusade vidare.
  Ute i tamburen hade han olyckan att törna ihop
med löjtnant Macson och major Carl Fredrik Ehren-
creutz. Jacob fick åter en kväljande förnimmelse
att Royal denna afton var ett akvarium, där mycket
fula fiskar simmade omkring överallt.
  Macson föll i armarna på honom, full av entusiasm
och ganska full av alkohol också. Jacob Ictade fram
sina cigarretter ur sin överrock och tände hastigt
en. Han ville fortast möjligt komma därifrån. Men
Macson gav sig inte, utan förde honom hojtande
och under stora åtbörder avsldes.
  -En härlig dag, skrek Osborn Macson, röd och
uppblåst. Nu viner det friska vindar över gamla
Sverige igen !
  Hans hänförelse gällde främst honom själv. Han
hade haft en enastående tur. Stackars Dora och han
hade haft det litet svårt med ekonomien en tid och
mist hyra ut ett rum. Till hyresgäst hade de fått en
ung journalist, politisk stockbolmskorrespondent till
ett stort Cberalt västkustblad. Osborn hade tyckt att
journalisten uppvaktat Dora väl träget och hade där-
för en dag, när han var ute, gått och rotat i hans
skrivbordslådor för att se efter bland hans papper,





om han författat några verser till henne eller om
han fått hennes porträtt. Därvid hade han hittat
något mycket finare: ett påbörjat brev till en Göte-
borgsjude, vari den liberale tidningsmannen skrivit
att "vi skola nog spänta småstiekor av F-bdten, o#h
scdan få vi se, vad det bZir för en sorts försv#r#
soppa som bönderna vilja koka ihop på egen bekost-
nad". Macson bade då ögonblickligen kört journa
listen pa dörren och lämnat brevet till en högertid
ning, som begagnat det till ett rasande angrepp på
regeringschefen. För det stulna brevet hade Macson
fatt en duktig summa av tidningen, och därtill hade
han som belöning upptagits som aktiv medlem i den
nytyskfosterländska rörelsens sekreta arbetsntskott.
     Ja, sanna mina ord, det blåser nya vindar,
upprepade Macson. Men major Ehrencreutz och
gubben Värnamo af Sauss, det är också karlar det,
skall du tro, Levin, fastän de naturligtvis inte kunna
tävla i djärvhet och företagsamhet med oss yngre.
Ja, seså, Levin, du är med oss, det känner jag, och
du vet också att jag inte har några rasfördomar,
huvudsaken är att vi ha ett gemensamt fosterland
och att vi visa oss som män med hjärtat på rätta
stället. Som den där Ehrencreutz till er#empel, det
är en av de rätta, en verklig man efter mitt sinne,
en kärnkarl av gamla starnmen som jag lärt mig
mycket av.
  Ja, sir du, han var min gymnastiklärare i skolan
och har riktigt blivit mitt föredöme i livet. I skolan
tyckte ju vi pojkar att han var ovanligt bakom, en
sannskyldig blal, och vi hade givit honom öknamnet
"Måns" efter en gammal kastrerad kattfan han hade
och alltid ville uppställa till mönster för oss. Längre
fram sysslade han mycket med försök att framställa
bränntorv ur några eländiga mossar han fått tag i
där nere i Västergötland, och da gycklade kamrater
och underordnade vid regementet förfärligt med
honom och kallade honom för "Torvmåsse".
  Men så gjorde han sitt livs mästerkupp. Ja, du
minns ju den där besynnerlige svagcrn han hade,
Johan von Pahlen, den där fyllbulten som söp ihjäl
sig och tuttade på den usla stugan han bodde i vid
Eka. Sir du, den var inte från början sa fattig som
folk trodde. Eftersom han var så konstig och inte
kunde bli någonting ordentligt här i livet, hade han
av sina förmögna föräldrar fått en liten gård i
Bergslagen, inte så liten för resten, ett helt bruk
egentligen, Johan hade bott där i all sin tid och triv
des där så, för där var vackert med stora skogar
omkring och en å med näckrosor och sådant, som
rann förbi alldeles under fönsterna.
  Nu tog Ehrencreutz och skrämde Johan med att
han skulle låta inspärra honom på hospital, om han
inte genast skänkte hela bruket till systern Evelyn
Alvilda och Ehrencreutzen själv, med förpliktelse
dessutom att anslå alla sina återstående medel till
gårdens underhåll. Sedan lät han honom genast flytta
därifrån och bli skrivbiträde på sitt kontor med
hundra kronor i manaden och tio timmars tjänst
göring, och när det visade sig stört omöjligt att för-





vandla honom till en arbetande och nyttig samhälls
medlem, hystes han in i den där fallfärdiga stugan.
  Men Carl Fredrik Ehrencreutz visste att det var
framtidsvärde i det där bruket och sålde det också
sedan till greve Värnamo af Sauss för ett väldigt
belopp, en kvarts million, tror jag att det var. Hans
hustru påstås ha hlivit sinnessjuk av samvetskval
över den där historien, men hon är nog frf n föd
seln lika fnoskig som brodern. Carl Fredrik, som ju
emellertid för länge sedan hade blivit både major
och genom finfina släktförbindelser verkställande
direktör för ett brandstodsbolag, han är nu en an
sedd kraft, som man väntar sig mycket av för den
stora saken. Till och med vid hovet har man ögonen
pa hans fmansiella och organisatoriska talang. Hans
framgangsrika bana beseglades, när han till på köpet
fick ut brandförsäkringen för Johans nedbrunna
kak, som han i sista stund låtit försäkra för ett rent
orlmhgt belopp.
  -Jag har reda på det där, eftersom jag skött
Evelyn Alvilda, som har berättat mig alltsammans,
sade Jacob.
  Han trampade av otalighet att komma i väg, men
Macson, denne envise och ständigt talträngde före
dragshållare, fattadc anyo tag i hans rockuppslag:
  - Sir du, det är en sak, som jag alltmer föran
letts att tänka på, nu när jag kommit in så att säga
i de inre cirklarna och f ått titta mig om bakom den
ridå, som för den profana mängden döljer vad som
verkligen försiggår. JaR sade det på nyåret till

majorens aldste son, den där vingliga Tage, när vi
stötte ihop bland de homosexuella äcklen på Opera-
baren och han kom fran sitt museum och jag hade
varit borta och sålt det där brevet.
  "Tage", sade jag, "skrivkunnigt folk borde skriva
en bok som skulle heta Framgångens män genom
Sveriges historia. I den skulle man visa, hur fram-
åtandan här i vårt land från äldsta tider till våra
dagar f rambragt en andlig elit, som ett inre sam
band förenar och vars medlemmar inga olikheter i
trosbekännelse (hör du, Levin?) eller politiska åsik-
ter och åskådDingar kunna märkbart skilja åt. Gläd-
jande nog synes denna andliga elit på sistone växa
sig allt talrikare och talrikare, ja, den artar sig till
att bli så talrik, att det tyckes båda en ny storhets-
tid för vårt gamla svenska folk."
  "Och vad tror du, Tage", sade jag, "att det är för
ett samband, som förenar denna elit? Det är viljan
och förmågan att skaffa sig inflytande och pengar,
Tage. Din präktige far har gjort sitt, gör du nu också
redligen ditt. Nog skulle du väl till exempel kunna
förena din lilla amam.ensbefattning i National-
museum med en privat konsthandel? Det bleve en
lonande bisyssla, som just genom den auktoritet
statstjänsten ger med säkerhet skulle bli många
gånger mer inbringande än den."
  -Nå, vad svarade Tage? sade Jacob som emel-
lanåt vädrat en rival om Petras och Angelas förtro-
liga väDskap i Tage Ehrencreutz, vars umgänges-
krets ju för övrigt var honom förhatlig.





                               . _

         Porten v-d Johannes      r3r

  - Här tror jag verkligen att jag gav en impuls,
som inte gick förlorad, sade Macson. Iust i afton
hör jag att Tage blivit anställd som tavelexpert för
vindsgalleriet pa Honsekind. #åda faderna talade
därom med mig i kväll. De hoppas att det skall bli
till ömsesidig båtnad for familjerDa. Gamle greven
gnuggade händerna och slog sedan Carl Fredrik pa
knäna och sade: "Vad Gusten behover och aldrig
har haft, det ar städat sällskap och bildning, så att
han inte ränner åstad och köper vilken goja som
helst." Carl Fredrik bockade och förklarade: "Jag
har alltid sagt att Tage behöver komma in i det
praktiska livet och göra sina kunskaper f rukt-
bringande."
  - Nu skola vi kanske inte dryfta herrarna
Ehrencreutz langre, sade Jacab uttråkad, for nu ha
vi både far och son här personligen.
  Tage Ehrencreutz hade just kommit ut för att
avhandla nagon till det praktiska livet horande låne-
transaktion med sin vardige far majoren och stod
nu lutad mot vaggen i en elegant båge. Han log mot
Jacob. Det förefoll denne, som om han hade ett på-
fallande syskontycke med Kiss och Stellan. De hade
ett snitt på sina klader, dessa ynglingar, och vissa
svangda rorelser, som kommo dem att likna var-
andra, som om de blivit pressade i samma fabnk.
  Majoren talade avmätt, med klapprande käkar, till
Levin.
  - Ja, jag har också dragit mitt strå till stacken
dessa stora dagar, sade han blygsamt.
132     Pröknarna von Pahlen

-

  Naturligtvis, han också. Jacob visste det redan.
Men vad var det för stack? Fosterlandet, det var
för herr brandstodsdirektören han själv och de när-
maste arvingarna. En torrt snattrande papegoja, all-
tid med onda ögon uppmärksamt övervakande att
han och hans avkomlingar skulle få något matnyttigt
i käften.
  Men Macson hade uppenbarligen föresatt sig att
ge Levin en levande föreställning om de stora and-
liga värden som enligt honom dolde sig bakom
organisationen av dessa dagar och hos organisa-
törerna själva.
  -Bildning, allmänbildning, sir du, Levin, det vet
du inte vad det är, fortsatte han att pina den arme
Jacob. Men Värnamo, han vet det. Krutgubben
Värnamo, sir du, har inte bara varit en rivande karl
i sin krafts dar, utan också en man som satt värde
på bildningen, fast han själv inte har aågon alls
från början. Någon annan underbyggnad än den
som meddelades i köpingens f olkskola bestods ho-
nom aldrig, så han är alldeles självlärd, alla sina
konster och knep har han lärt sig på egen hand.
Föräldrarna voro snåla, förstår du, Levin, och som
han skulle bli rik, ansågs det onödigt med annat än
det praktiska. #nda fran det han var liten, skall ju
farbror August tyvärr också ha dragits med ett be
klagligt anseende för att vara enastående dum -
jag fick nyss lov att säga farbror till honom, vet
du, Levin-sa man tyckte inte det var lönt att
kosta på honom någon undervisning i sådant, som





Porten v#d iohannes      133

man menade ändå skulle vara fullkomligt obegrip
ligt för honom. Men det där var alldeles fel. Allt
från ungdomen kände sig farbror August dragen till
höjderna och vad han kallar "det som ovanefter är"

  -Det ha herrarna bestämt gjort litet var, det
har sett ut så dessa dagar, sade Levin öppet spydigt.
Det är bara begreppen om vad som bör menas med
det där högre, som tyckas växla så förbannat.

  -Där hittade du rätta ordet, skränade Macson
utan att uppfatta ironien. Utveckling, där ha vi det!
Farbror August började med att vara statskyrkligt
och evangeliskt intresserad och ge pengar till missio-
nen. Det var en sådan sjudjävla religiös väckelse där
nere under hans ungdom. I den rycktes han med, när
han närmade sig medelåldern och var så där en fyr-
tio år och inte längre tänkte på att gifta sig. Genom
ett par stiftelsepredikanter från stadenkomhanslut
ligen in på Hönsekind, dit väckelsen också hade nått.
Det blev avgörande för hela hans liv. Sir du, den
där riddar Blåskägg på Hönsekinds slott, den ur
aldrige greve Carolus af Sauss, hade en ung sexton
årig tjänstflicka Karolina eller Karna Erlandsson,
som var hans dotter med en piga, som också tjänade
på Hönsekind. Den här sextonåriga var blond, hög
bannad, blåögd, en riktig milt strålande nordisk
Venus, men inte just av Blendakaraktär. Nå, en
vacker solig septembermiddag när frukten glödde
mogen i trädgårdarna på Hönsekind och alla gäster
lämnat slottet, gick det rom det skulle gå och gubben
                                   I
       Fröknarra #on Pahlen


kunde inte hålla sig från jäntan, fast det var hans
egen dotter och modern gick i ladugarden.
  Den liDe rödmosige skrattade gnäggande. Det
syntes att han hade mycket lätt för att sätta sig in
i den gamle vällustingens situation.
  -Han hade förstås suttit i höstsolen och för
plägat sig på egen hand med någon butelj gammal
god burgunder som tänt eld i hans duvna blod och
gjort honom sällskapssjuk. Så har han skickat efter
flickan och tagit in någon bredbukig flaska med grön
skimrande likör, och det förstår väl vem som helst,
som varit med det ringaste, att då var det färdigt.
  Löjtnanten log, helt förnöjd med sin psykologi och
sin människokännedom.
  -Och så farligt hade det ju inte varit, om inte
tösen genast blivit med barn. Alla på slottet och ut
gårdarna kände ju också till hur det förhöll sig, och
det fanns ju knappast en statarstuga eller ett torp
under godset, där greve Carolus inte lagt ett eller
flera gökägg i boet. Nu tyckte folk emellertid att det
gick för långt, och det började glunkas om att en an
givelse komme att göras av de upprörda läsarna.i
trakten. Greve Carolus hade då i sin nöd ingen
annan råd än att söka skydd just hos läsarna och
Ifatsas som om hans samvete, tack och lov, äntligen
hade vaknat, så att även han numera hörde till de
väckta. Hårt beträngd kände han sig väl också, och
ställningen var nog ganska allvarlig.
  Men för varje svårighet finns det också en lös
ning, det skall du lägga på minnet, Levin. Präster,





        Por#an slid Johannr#      135

kolportörer och missionsvänner, hela lass, Levin,
kommo dagligen till Hönsekind, och bland dem även
den fyrtioårige broder August Johansson, såsom
farbror då kallade sig. Broder August Johansson
var den som fann utgången ur denna svara klämma.
Han erbjöd sig att gifta sig med den förförda
flickan, men pa villkor att greve Carolus erkände
henne som sin dolter och insatte henne till univer-
salarvinge till all sin egendom i gårdar och pengar,
utom en mindre del som skulle tillfalla missionen.
Det är vad som skedde, och pigan Karna Erlands-
son var nu den unga stenrika och bildsköna fröken
Carola Sauss under de tre veckor som gingo, ilman
hon vart den dygdädla makan till millionären och
mlssimlsvännen fabrikör August Johansson, den
blivande påvlige greven af Värnamo och Sauss.
Macson gjorde äntligen en paus och harklade sig.
Jacob tänkte efter. Han hade ju en gång anlitats
som läkare för denna första grevinna af Sauss och
Värnamo. Han kunde icke undgå att få lust att er
fara mera om dessa besynnerliga förhallanden, om
vilka han endast hört en sjuk kvinna yra, men som
den allvetande löjtnant Macson i kvällens fyllstäm-
ning, som ökade hans ständiga talträngdhet, tycktes
brinna av begär att skaffa honom noggrann känne
dom om.
     Gusten är alltså son till den riktige greven af
Sauss och inte alls till din nyförvärvade farbror
August Johansson? frågade han.
  -Rått gissat, gosse ! Dig kan ingen lura. Men en
gynekolog borde själv kunna lista ut en livmoders
hemligheter, och du har ju skött den där Iiarna,
Karolina eller Carola. Det där har ju i alla fall helt
och hallet varit till Iycka för Gusten. Tack vare det
är han arvtagare till både den verklige greven af
Sauss' jordagods och pengar och till påvlige greven
Värnamo af Sauss' till pluringar förvandlade pinn-
stolar. Ja, du Levin, vi kristna ha ett ordstäv som
säger att det är bra att ha biskopen till morbror.
Men som du sir, är det inte dumt heller ibland att
ha sin morfar till pappa. Nu skall jag strax säga
dig, hur det sedan gick, för jag sir nog att du är
nyf iken.
  Denne fenomenale löjtnant lade sig alltid till med
det mesta möjliga från alla personer som han sam-
manträffade med. Uttalet "sir" hade han tydligen in
stinktsmässigt tillägnat sig från just den individ han
talade om. Lev;n kände lust att slå något hårt i
huvudet på honom, men Macson gick på lika ret-
samt och oförskräckt:
  -Jo, sir du, nu har du alltså farbror August
ingift i högaristokratin, om också litet på sned och
liksom genom en sidodörr, eftersom det var så där
trassligt med Carola och hon inte var legitim dotter
av sin far och aldrig kunde få plats under pappans
namn i adelskalendern. Kort efter det brådskande
bröllopet gick gubben svärfar till Gud, eller vart fan
det bar, på allvar. Genom den där Iyckade spekula
tionen fick då farbror August egendomar och kapi





Porten vid Jo#lorres      137

tal tiO flera millioner som påbröd till de millioner
han själv hade ärvt. Nu hade han god råd att skaffa
sig en adelstitel själv, sedan han liksom fått blodad
tand på sådant där. Och det måste ju ske utom-
lands. Det väntade barnet borde ju inte heller
komma till världen i Sverige för att uppmärksam-
heten inte skulle fästas vid födelsedatot onödigtvis
mycket. Paret for till Södern och hamnade så små
ningom i Rom.
  Har du varit i Italien, Levin? Nej, inte jag heller,
men farbror August lovade mig i kväll att ta Dora
med sig dit någon gång och visa henne bade Vati-
kanen och den där staden med kanaler och kanoter
och grej, vad är det nn den heter? Men nu skall du
höra om gubbens egen resa. Det är ett kapitel nr
historien om Den Gamle på Berget, som en roman
författare egentligen borde skriva ned, så det bleve
litet stil på det hela och läte trovärdigt.
  Sir du, något år tidigare hade det inträffat en
olyckshändelse i ett av järnverken, som liksom
underlättade resan och gav den en särskild inrikt
ning. August hade fått ett slag i huvudet som gjort
honom för alltid of örmögen till all sammanhängande
tankeverksamhet och nödsakat honom att över
lämna hela ledningen av de olika industriföretagen
till ett antal disponenter. I den där tvungna overk-
samheten hade han funnit mycken hugnad i att upp-
träda, helst på herrgårdar och slott förstås, som ett
slags finare konventikelpredikant. Men på slotten
och herrgårdarna hade snickarsonen och snickeri-
fabrikören plötsligt fått upp ögonen för möblerna
som aristokratisk Iyx och konst. Därför var det
också han trivdes så på Hönsekind sedan. Det
gjorde att han snart började intressera sig för den
estetiska sidan i de där olika bruksartiklarna och
nyttoföremålen, vilkas framställande hade lagt grun-
den till dynastien Johanssons rikedom. Han slog sig
på studier i möbelhistoria och delade sig länge
mellan dem och studier i hednamissionens och de
olika religionernas historia. Han säger själv att hans
huvud vid den tiden hade blivit alldeles för skralt
för de ansträngningar som skötseln av stora affärer
fordrar, men han kunde nog ha blivit en av våra
förnämligaste konst och religionshistoriker.
  -Givetvis. Det är jag också rätt så böjd för att
tro, sade Jacob.
  -Ja, du, Levin, har ingen respekt för bildning
av något slag, svarade Macson. Varken för måleri
eller Dante, det har jag hört både av fröken Alex-
andra Vind-Frijs, som är medlem i Väpnade kvin-
nors centralkommitte, och av fröken Edla von
Pahlen, som sitter i styrelsen för Studerande flickor
som vilja försvara sig. Men låt mig äntligen komma
till slutet på den här sannsagan.
  Nere i den heliga staden skulle omsider den lille
Gusten födas. Men under det man gick i väntans
tider, var farbror August helt upptagen dels av att
besöka gudstemplen, som där ju så gott som alla
äro katolska, dels av att fortsätta sina möbelstu-
dier, varvid särskilt kyrkornas halmstolar fängslade





hans känsliga sinne sasom en vackrare motsvarighet
till pinnstolen. Under grubbel och forskningar rö-
rande pinnstolarnas och utdragssoffans utveckling
genom tiderna kom han ju så småningom till själva
de där vatikanska samlingarna för att söka efter
möjliga uppslagsändar där. Härvid knöt han be
kantskap med en utomordentligt älskvärd och vin
nande landsman som overgått till katolicismen. Ja,
egentligen en #ammal syndare och sodomit, som
kommit sig upp i papismen genom sin ungdoms
givmilda skönhet. Den berättade nu för honom,
hurusom han, fastän ursprungligen av mycket ring
are samhällsstallning än Johansson själv, blivit både
påvlig hovmarskalk och hertig genom att donera en
och en halv million till den heliga propagandan.
  Sa kallas det katolska omvändelseverket, sir du
Levin, det har jag fatt höra i kväll. Nu begrep far-
bror August att han stod vid målet, och innan bar-
net blivit alltför mycket synligt på lilla Carola, över-
gingo såväl hon som han till katolska läran, varefter
de omedelbart gifte om sig efter katolsk ritual. I
samma veva skänkte August en kvarts million till
propagandan, och redan efter fyra, fem månader
var han själv kammarherre och greve. Och samma
dag han utnämndes till det ena och kreerades till det
andra kom lille Gusten till världen.
  Sedan brydde sig ju varken han eller Carola något
vidare om den nya religionen, och den lilla sjutton
ariga som nyss varit tjänstflicka hade kanske aldrig
egentligen förstått vad det varit fråga om. Och jag
un#rar, om inte han likaväl som hon gått tillbaka till
den rena luterska. Skilde sig gjorde ju August för
många år tillbaka, strax efter det att Carola blivit
sjuk, för att gifta om sig med den där unga även-
tyrerskan från hotellet i Jönköping, som Gusten
sedan flängde Europa nmt med, och det bad han nog
inte påven om lov till. Lika litet som när han i fjor
begick sitt tredje gifte, med den knubbiga Berta
från Blanchs. Gusten har efter den heliga döpelsens
bad inte gjort några vidare framstötar i vare sig den
ena eller den andra tron. Han är inte konfirmerad
alls. Modern slöt sig ju efter sjukdomen och skils-
mässan till Jerikoförsamlingen här i Stockholm som
hon ännu understöder. Och hon fortsätter att ar-
ligen fira den majsöndag då hon tänkt sig att den
käre sonen skulle ha gått fram till Herrans bord.
Då ger hon honom extrapengar för att hålla stor
taffel och åminnelsemåltid på en restaurang.
  Vad jag ville ha sagt är emellertid, att vi i August
Johansson böra hylla och erkänna en framgångens
man av ovanliga mått. Jag tror nästan jag skall gå
in och upprepa allt det här i ett tal och be de när-
varande förena sig i ett fyrfaldigt leve för August
Johansson. Rik föddes han, men dubbelt rikare
gjorde han sig, och grevetitel och kammarherre-
nyckel skaffade han sig. Och efter ett par hjärn-
blödningar har han nu blivit en av högerns för-
nämsta vältalare.
  -För min del anser jag att pengarna äro det
viktigaste, sade major Ehrencreutz i avgörande ton.





Vi som fötts med namn och titlar tycka inte att så-
dant har så stor betydelse. Vad jag därför sätter
särskilt pris på hos August är att han, når det gällde
komponerandet av grevenamnet och grevevapnet,
ville hedra på en gång födelsebygden ocb det yttersta
upphovet till den aktningsvärda förmögenheten. Jag
menar givetvis pinnstolarna, på vilka familjens rike-
dom ursprungligen vilar. Det påstås med bestämdhet
att August till den påvlige vatikanske heraldikern
ingav en enträgen hemställan att få med en pimme
i vapnet. Beklagligtvis missuppfattades ordet, så att
huvudfältet i stället kom att intagas av ett pinie-
träd, översållat med piniekottar.
Majoren lat hdra ett skrockande skratt:
  -Avsikten var i alla fall den bästa. Och om jag
en gång blir riksmarskalk, och jag nekar inte till att
man hört sig för hos mig hur jag ställer mig till den
saken, skall jag föreslå vår blivande konung att ta
till valspråk: "Rikedomen adlar mannen." Det är
sant demokratiskt och bör tilltala alla de svenske.
  Jacob Levin kande ackel för dem. Men själv var
han ju i deras ögon en meningsfrände. Han hade
ju vclat det så. Och han Iyssnade till de båda her-
rarnas fortsatta tal, dar fosterlandet, sann patrio-
tism, landsförraderi, utländska spionerier, prinsessan
Maria och modernationen Germania simmade om-
kring i punschångorna fran deras andedräkt.
  Jacob smög sig if rån dem och in i lokalen igen.
Nu hade han mest lust att lämna alltsammans. Om
han kunnat få tag i Dora, skulle de tillsammans, som
en gång förr för flera år sedan från Hasselbacken,
vandrat ut i den kaila kvällen, långt bort från den
rökiga restaurangen med allt det vidriga som gömde
sig där. Men när han gick förbi, såg han att fru
Lardborg lagt helt beslag på Dora. Med ström
mande hänförelse prisade hon den bedrift löjtnant
Macson utfört genom brevstölden.
  -Inga skrupler få längre binda handlingskraften
hos våra behjärtade män, hörde han henne säga.
  Även vid detta bord talade nu alla högljutt och
larmande. Gamle greve Värnamo af Sauss omfam
nade bankdirektör Landborg, vars ögon fuktats av
rörelse redan vid mannekängförevisningen av den
ryktbare poeten och den äldre damens deklamation
av hans versstycke.
  Vid Rosenrauchs och hans eget bord var den
lille gubben den ende som satt tyst. Han fnissade
blott och log underfundigt för sig själv. Kanske hade
han ändå roligt.
  Jacob började tycka att han gjort nog för foster-
landet. Han var plötsligt så trött. Hans magra an
sikte såg blekt ut i det starka Ijuset. Om Kiss Nils-
son kom igen, skulle han sparka honom.
  Det började också bli sent. Hela lokalen tycktes
ligga i en dimma. Och ur dimman stego dessa säkra,
tomma svenska röster upp, ackompanjerade av den
outtröttliga orkestern.
  - Kanske vi skulle gå, sade Jacob.
  -Ja visst, nu får man allt tänka yå att göra upp
och knalla sig hem, mumlade den lille gubben.





  Hans små ögon blinkade röda och ansträngda.
För honom hade det verkligen varit mycket Fånga
dagar, fyllda av ovana, konstifika händelser, och
med tillfredsstålleise såg ham sin värd belala.
  Så gingo Jacob Levin och Anton Nydal. På
gatan traskade bonden bredvid honom med ömma
fötter i de styva skodonen. De hade inte långt hem
till Jacob. Men Jacob tyckte vägen var oändlig. De
hade ingenting att säga varandra, dessa två. Och de
kände sig besvärade som två individer, som talade
för varandra fullkomligt obegripliga språk och som
ändå av nagon sällsam orsak skulle låtsas vara en
själ och en tunga.
  Det var mycket folk ute. #nnu var det kvar en
stämning av fest i luften. Den skulle väl räcka i
flera dagar ännu, så länge det fanns en enda bond-
tjuv kvar i staden, tänkte Jacob.
  Han öppnade dörren för Anton Nydal. Sally var
ännu uppe, men inne hos barnen och hos gamla
pappa Benno var det tyst sedan många timmar.
Jacob överlämnade åt Sally att visa gubben Nydal
in i hans rum. Själv gick han direkt in till sig.
  Han hade haft nog nu. Han var matt som när han
vakat vid en sjukbädd. Och hade han vunnit något ?
  Han hade blivit sedd ute med sin gäst och vid ett
stort bord, där det spenderades. Han hade blandat
sig med alla dem som ville synas och själva se
likasinnade. Skulle han bli uppskattad därför? Frå-
gan var icke oviktig för honom.
  Han sjönk ned i skinnstolen, där hans patienter
 144     Frö#Narna von Pahlen

brukade sitta. Genom huset skalv ett plotsligt dovt
mullrande. Det var hissen som gick. Sa här om
natten hörde man den genom alla vamngar. Så upp-
hörde Ijudet lika plötsligt som det börjat.
  Jacob vred oroligt fingrarna om varandra. Det
där mullrandet av hissen igång hade pa ett of örklar-
ligt sätt upphetsat honom på nytt. Hela jorden
tycktes honom gnissla, rulla, stiga uppåt. Man måste
ständigt själv vara i rörelse med den, icke släppa
taget, klänga sig fast, springa, trampa, skrika. Och
Jacob greps av en lätt svindel, så att han måste sluta
ögonen. En gang skulle han nå toppen. Skulle han då
sparkas ned igen? Var det icke nog att ha energi.
att vara ett laddat batteri av Iysande och friisande
Ijuskrafter, att vara flink i sitt yrke och i att draga
fördel av det? Fanns det mitt i allt detta någon oas,
där man kunde vila utan tankar? Men om det fanns
en sådan oas, var den icke för honom.
  Han såg en skara judar rusa fram över jorden
lik en flock gräshoppor, jättestora, men med spin-
delben. De förtärde allt rom kom i deras väg. De
hade vingar, så att de flögo över haven, över flo
dernas sprutande forsar. Ett utstött folk med för-
tvivlan i sinnet. De ville tillbaka till sitt land igen,
men först skulle de vandra över hela världen, äta
upp den. Landsvägarna blevo vindande tag undcr
deras fötter. All världens farleder blevo till ett sling-
rande rep, som de bundo omkring sig, till sist bara
en stor binnikemask, som de slukade och svalde. De
måste ha allt, därför att de förlorat en liten smutsig





              Po#len vid Joha#lnes      145
i

jordbit, ett gammalt Palestina med dammgrå oliv-
lundar och blacka döda insjöpölar. Sälja och köpa!
Köpa och sälja! Silverslantarna rullade framför
dem. Mer. #Ier. De älskade rikedomarna. Judas
hade sålt Jesus för trettio silverpenningar. De sålde
honom ständigt på nytt. Förrådde varandra, kors-
fäste varandra, blevo djävlar av girighet, men klang
det en ton genom rvmden av musik, stamlade de och
vande bleka Iyssnande ansikten dit, varifrån tonen
kom. Djupast i deras själar, nästan kvävd av jor-
d1ska begär, fanns det en harposträng, som icke
ville dö. Ibland klingade den till. Den tycktes komma
långt bortifrån, lockas fram av en kvinnas späda
fingrar. Sa hade harpan Ijudit en gång i urtiden för
små Iyssnande israelitiska barn, samlande dem kring
en moders knän. Så fortsatte den att Ijuda med star-
kare eller svagare ton genom årtusenden, manande
dem att icke gå för långt bort, att vända åter till
det gamla grå landet, till moderns sköte.
  Och så länge de Iyssnade till klangen från harpan,
blevo de barn igen med blankaögon.Affärernagledo
dem ur händerna, de läto lura sig, läto trampa på sig,
sprungo undan för starkare. Till dess deras energi
åter knöt sig samman i tusen fina nervtradar och de
sparkade och beto omkring sig med förtvivlans mod.
  hcob log helt godsint, där han satt. Han blev
plötsligt lik sin far, den lille Benno Levin.
  Han reste sig sömndrucken med drömmar i ögo
nen. Så drog han ned gardinen för det ännn sor
lande torget där utanför.

10 D l#rYJtn#  X
  Petra hade tänkt mycket på Thomas' lille son
Cecil dagarna efter den, då hennes forne trolovade
hälsat på hos dem och hon ej varit hemma. Hon
ville taga hand om honom en smula. Han var en-
sam. Hans far kunde ju ej ständigt sitta hos honom
för att vara i hans sällskap.
  Hon skulle bjuda Cecil hem en hel dag. Men
bakom denna tanke dolde sig, icke alldeles ovetande
för henne själv, en längtan att träffa Thomas på
nytt, att draga honom tlll Slg.
  Den där aftonen han varit hos dem hade hon
känt att hennes kärlek till honom alltjämt levde.
Hon kundc helt enkelt icke slita sig loss. När han
såg på henne, visste hon det. Han var ända hennes
första kärlek. I åratal hade hon drömt om honom.
Han hade vuxit fast inom henne, blivit en lem av
henne själv. Hon kunde inte hugga av den. Hon
skulle förblöda.
  Så kom Cecil en förmiddag, följd av en jungfru
som ej såg ut att höra till de mjuka. En medel-
ålders människa, kort och mager, med besvikna,
torra ö#on.





  Hon lämnade Cecil i tamburen hos Petra och An
gela. Hon gav honom förmaningar:
  -At nu inte för mycket. Var nu artig och håll
sig snygg.
  Så gick hon med en knyck på sin styva nacke.
Deth var Cecils ställföreträderska för en mor. Men
kanske hans egen mor ej var mycket annorlunda,
tänkte Petra bittert.
  A, Cecil hade en rolig dag. Petra och Angela
sysselsatte sig med honom oavhrutet. Petra tog ho-
nom med på Ilötorget, där han fick gå bland grön-
saksstånden. Hans mörka ögon skeno. Han gran-
skade allt med nyfikna blickar. Petra själv kände
sig som en Iycklig fru, där hon gick med den lille
gossens hand i sin. Så han kramade om hennes
handl Så varm och mjuk den var, denna barnhand!
Hon bjöd honom in på ett konditori och såg till att
han åt ordentligt. Han var inte blyg. Han pratade
glatt med henne. Men hon sade sig ändå att han ej
var lik andra barn. Möjligen var det bland annat
just detta att han talade alltför ivrigt. Kanske hade
han blivit lillgammal av att vara enda barnet och
ständigt ompysslas. Hans blickar tycktes snabbt upp-
fatta allt.
  Sedan de kommit hem igen, lät hon honom åter
fa fram bilderböckerna. Han vände försiktigt bla-
den, skrattande av glädje åt någon bild som slog
särskilt an på honom. Petra mindes med vemod, hur
Thomas' mor en gång visat henne fotografier av
Thomas som barn. Hur stolt hon varit över dem!
148     Fraknarra von Pahl#n

Här var nu en ny Thomas. Han skulle växa upp och
kanske också han finna en Petra. Att älska ! Att
överge !
  Efter den lilla middagen på tre man hand skulle

Petra gå bort. Angela följde Cecil hem. Han sprang
och hoppade som en liten fale vid hennes sida.

  I Thomas' våning var endast den förtorkade nack-
styva jungfrun hemma. Angela stannade kvar, me
dan Cecil lade sig. När hon stod vid hans sång och
sade god natt, kom Thomas plötsligt in i rummet.
Hon hade inte hört honom i tamburen.
  -A, är ni här? utbrast han överraskad.
  Han böjde sig över barnct. Cecil satte sig upp igen

och berättade för Thomas allt ban varit med om.
Det hade varit ett helt äventyr för honom. Angela
förstod inte att han haft sa roligt. Thomas vände
sig till henne,
  -Jag måste tacka er, sade han valmt.
-Vi ha själva haft sådant nöje av honom, sade

da Angela.
  De togo god natt av Cecil och gingo tillsammans
ut i Thomas' rum. Thomas tände. Angela tänkte
säga adjö och gå. Men hon fick det inte.
  ·-Jag måste fa visa er något, bjuda på något,

sade han ivrigt.
  Då stannade hon. Han sprang ut i köket och kom
igen med en skål med frukt. Han hade också något
sött vin som han hällde i smala glas.
  - Välkommen hit till mig, sade han leende.





         Porl#11 vid #oha# s      149

  Angela blev varm av vinet, av det markvärdiga i
att vara här ensam i Thomas Mellers rum.
  De slogo sig ned i soffan.
  -Men tag då av er hatten, uppmanade han
hemme.
  Då tog hon av sig hatten och lade den bredvid
sig. Ljuset i taket sken på hennes hår. Thomas
visade henne fotografier. Hon såg bilder av ett
främmande land, av underliga växter, av ett hav som
vräkte in mot en strand, av män i besynnerliga
dräkter .
  -Det där skall vara jag, sade Thomas och pe
kade på en skäggig solbrynt man.
  Angela såg pa mannen på kortet och upp på
Thomas igen. Han tog sig leende om sin släta haka.
  En flik av hennes kjol föll över hans knän, när
hon rörde sig. Då drog hon den till sig med en
nästan förskrämd atbörd. Hans ögon brände henne.
Hon kunde intc se någonstädes utan att möta hans
blick, öm, litet spefull.
  Från boksk ipet flyttade han ned en liten staty av
trä. En naken kvinna, brun av det blanka träet, med
ett uttryck i ar siktet, som om hon gick i sömnen
eller drömde.
  - Hon är vacker, sade Angela.
  Han gav henne den att halla i handen. Hon for
över den smekande. Den var len. Det var som om
en levande kvinnas hud varit omkring den.
-

  - Vad tänker hon på? sade Angela och sökte
se in i denna blick.
  -Ja, vad tänker hon på? upprepadc Thomas
dröjande. Vad tänker ni själv på? Ni är också en
liten kvinna.

                      -Al





  Angela blev förlägen.
  -På ingenting, sade hon och log.
  -Jag tror hon drömmer om nagon, fortsatte
Thomas. Någon skall komma och taga henne till sig,
trycka henne i sin famn. En stark man, som är
henne värdig.
  Angela sade ingenting. Thomas satte tillbaka- sta-
tyetten.
  -Jag kanske skulle gå DU, sade Angela.
  - Nej, gå inte. Ni skall inte gå genast. Mitt rum
blir sa tomt då, förstår ni. Det här är inte mitt hem.
Jag är ännu en främmande här. Jag hade velat
komma hit till Sverige och finna ett hem. Men jag
har inte funnit något.
  Han lät bedrövad. Angela betraktade honom
skyggt. Det var något hos honom, som drog henne
till honom. Han var så mycket äldre än hon. Men
han såg heh ung ut nu, där han satt bredvid henne
med sin litet sorgsna min. Så var det deth att Petra
älskat honom. Det måste vara nagot särskilt med
den som Petra älskat, även om hon sedan glömt
honom.
  Angela såg ett fotografi på hans skrivbord. Från
den plats där hon satt kunde hon se att dPt v#r rn





Por#en vid #ollonnes      #51

vacker kvinna. Det var väl hans hustru. Han var
gift. Men hon var så långt horta. Hon kunde inte
plötsligt komma in och blanda sig i deras samtal.
  Varför önskade Angela henne inte här ? Det visste
hon väl inte. Hon tyckte om att sitta i detta rum
med Thomas vid sin sida. Hans lågmälda röst
gjorde henne upprörd. Hon såg hans händer vila på
det lilla bordet, medan han talade. De voro vackra,
uttrycksfulla.
  -Får jag kyssa er? sade Thomas med ens, och
det lät som om han bett om något helt naturligt. Får
jag inte kyssa er? Jag sitter här ocb längtar efter er
mun. Det är väl inte rätt av mig att säga det. Nej,
det är kanske inte rätt. Men ni är så lik Petra-
Petra från förr i världen. Ni vet ju att vi älskade
varandra-da för länge sedan, när vi voro unga.
Det skulle vara som att äntligen ba fått komma hem
att få kyssa er mun. Det skulle bara ske en gång. Jag
skulle inte be om det en gång till. Bara den här
enda, nu-just nu.
  Angela blev blek. Hon såg upp från hans händcr,
upp i hans ansikte. Det var som om hon inte veht
vad han begart. Han hade bett om att få komma
hem. Det var som om han bett om en hälsning. Hon
förstod inte atran i hans ögon.
  Hon ryggade litet tillbaka, en latt impulsiv rörelse
som om hon velat fly.
  Då tog Thomas hennes händer, vände insidorna
uppåt och kysste dem sakta.
152     FröknJrna vo» Pohlen

  Angela sag undrande ned på sina händer. Hon
fattade inte. En rörelse av välbehag genomilade
henne. Men hon tog inte bort sina händer.
  - Ni kysser mig, sade hon blott med en under-
lig röst.
  -Nej, inte ännu, mumlade Thomas hest
  - Har ingen kysst er förut? fortfor han utan att
se på henne.
  -Nej, aldrig.
  Han blev galen av att höra det. Han tog henne
obehärskat i sina armar. Hon föll un mot hans bröst,
alldeles viljelöst, som när en liten fågel faller till
marken. Då Iyfte Thomas upp hennes ansikte och
pressade sina läppar mot hennes mun.
  Nyss var hon blek. Nu var hon röd. För henne
kändes det som vild smärta, som om en kniv genom-
borrat henne. Hon skrek till litet, då han ett ogon-
blick hörde upp.
  -Vad är det? Gjorde jag er illa? frågade han
ömt.
  -Ja, illa.
  Hans armar voro omkring henne. Han kunde inte
släppa henne. Åter kysste han henne. Hans läppar
foro smekande över hennes. Och nu kände Angela
en Iycka utan gräns. Den var nästan förfärlig. Stora
tarar runno utför hennes kinder. Thomas smakade
deras beska sälta.
  Så lämnade han henne lika plötsligt som han tagit
henne till sig. Han reste sig och stod och sag ned
på henne med allvarsam min.





         Porten vid Joh#n-l#s      153

   -Ni gav mig vad jag bad om, sade han nastan
  förundrad. Jag kommer alltid att vara glad däråt.
  Nu kanske ni borde gå hem.
   Hon reste sig, ännu darrande, och gick mot dörren
  utan att se på honom.
-Ni glömde er hatt.
   Han kom fram till henne med den. Hon satte den
på sig, alltjämt utan att se på honom.
Då tog han bägge hennes händer.
-Var nu inte ledsen, bad han bevekande.
Då måste hon le litet.
- Såja. Nu ler ni igen!
   Han gick fram till hyllan och tog ned statyetten
av kvinnan.
-Vill ni ha den här? sade han. Ni skall få den.
Jag vore glad, om ni toge hand om henne.
Angela tog den lilla statyn.
Med den i famnen girk hon hem geno-n gatorna.
  När Angela kommit fram till den välkända por-
ten uppe vid Johannes, stannade hon.
  Det Iyste där uppe i deras fönster. Petra var väl
hemma nu. Hon kunde icke förmå sig att gå in och
möta Petras ögon. Kanske föreställde hon sig att spå-
ren av Thomas' kyssar ännu dröjde på hennes
läppar. Petra skulle upptäcka dem. Så vände An-
gela igen.
  Hon gick nedför trapporna, nedåt Humlegarden.
Ur flera butiksfönster Iyste det. I bokladorna lågo
så mycket böcker. Angela stannade och läste på om-
slagens titlar utan att alls begripa vad hon läste.
  Ännu brände henne dessa kyssar. Hon var för
virrad. Hennes kinder hettade, fastän den kyliga
luften slog emot dem. Hon kramade den lilla sta-
tyetten mellan fingrarna. Hon ville gömma den. Sa
stoppade hon den i sin kappficka. Den tyngde där,
kändes nästan som en hand som tryckte mot hennes
kropp.
  -Thomas, mumlade Angela för sig själv.
Thomas.
  Hur skulle de träffas igen ? Vad skulle han säga ?
Skulle han då se på henne med denna blick, som





om han ville kyssa henne? Nej, han hade sagt att
det aldrig mer skulle ske. Aldrig mer ! Också det
var förfärligt-som om något toges ifrån henne
  Älskade hon honom då? Det visste hon inte. Hon
hade aldrig varit kär. Jo, som f jortonåring hade hon
svärmat för Tage Ehrencreutz. Men han var ingen
man, inte en sadan som Thomas Meller.
  I en avlång spegel i ett juvelerarfönster sk,vmtade
hon sig själv. Skuggan av henne for över glaset ett
ögonblick, när hon gick förbi. Då mindes hon
skuggorna av flygande fåglar ute på de solbelysta
fälten vid Eka gamla gard. Hon ville vara där nu,
ha fri himmel och en vid rymd omkring sig. Husen
här tvingade sig inpa, som tänkte de inringa henne.
De hotade, som ville de falla över henne med sin
last av människor och öden.
  Den där hösten på Eka hade hon levat i ett slags
religiös extas. Ännu glimmade inom henne pärlor
från ensamma timmar, då hon tyckte sig se himlen
öppen. Men nyss där inne i Thomas' rum hade hon
erfarit något liknande, En svidande sällhet, en grym
plåga, som ville förbränna henne. Var det kärlek?
  Angela ilade vidare. I ett gathörn sprang hon rakt
i famnen på Ilans von Pahlen.
  -Angela, sade han. Vad gör du ute ?
  Då visste hon inte, vad hon skulle svara.
  -Kom och följ mig ett stycke, sade han.
  Så gingo de stillsamt vid varandras sida, den
flygande flickan och denne trötte man, som bar på
sin dödssjukdom.
rS6     #no#narna von Pahl#n

  -Jag är ensam här nu ach har hyrr in mig hos
Edla, sade han. Betty har rest tillbaka till Ekered.
Men jag måste gå kvar för att sköta mig.
  Angela nickade. Hon kände till Edlas lilla ung-
möbostad på Sibyllegatan. Aldrig hade Angela trivts
där.
  -. Alltsammans är så lönlöst, fortsatte llans
bittert. Men Betty vill att jag skall Iyda läkaren. Här
gar jag utan att ha nagot att göra. Ibland förbarma
sig bekanta eller vänner över mig och bjuda mig till
sig. Men vad skall det nu också tjäna till ? Jag sitter
där på en stol och har tråkigt. E#:elst går jag så llär
för mig själv och vankar. Jag tänker på hur allt
skulle varit, om jag fatt förbli frisk. Jag tycker det
slagits en cirkcl omkring mig, och i den cirkeh
trampar jag utan att kunna stiga över strecket, pre-
cis som hönan.
  -Det blir säkert bättre, trostade Angela.
  Hon gick d-ir och kramade om den lilla statyetten
i sin ficka. Den kändes sval mot hennes fingrar.
  Man skakade p i huvudet.
  - Nej, det blir aldrig bättre, sade han. Jag vet
det. Här ga nu du och jag. Du är ung och tänker
kanske pa något som lockar och drar dig-något
underbart. Så gör ungdomen. Varför är inte jag
du? Ibland tycker jag det är besynnerligt att själen
hos oss skall välja en bostad i en enda kropp och
stanna där alla sina jordeår. Varför skall just min
själ vara i just den här usla kroppen hela livstiden?
Siälarna borde, tycker ja#. byta boställen ibland,





Por/#n v-d Johann#s      157

precis som vi flytta från en våning till en annan.
Det låter inte alls besynnerligt för mina öron. Ser
jag en skön ung kropp, ville jag att min själ skullc
kunna flyga in i den. Då skulle den trivas dar, titta
ut ur ett par klara ögon igen, ögon som inte veta
av några lidandets tårar.
  Angela tyckte om sin farbror Hans. Men när han
nu tystnade, log hon litet åt hans funderingar.
  -Det är väl omöjligt, sade hon.
  -Ingenting är omöjligt, tog Hans envist i.
Tycker inte du att döden är omöjlig? Du förstår
den inte. Du kan rakt inte sträcka ut din hand och
känna hans hemlighet och iskyla. Här äro vi, röra
oss, tala, titta oss omkring. Så petar han till oss,
döden, och vi ligga stilla och svara inte den, som
talar till oss. Vi äro träffade. Döden tar sin bostad
hos oss. Dess själ flyger in i oss. Men våra egna
själar kunna bara leva och dö ständigt i samma
f ängelse.
  -Ja, sade Angela.
  Ja? Hon hade svårt att höra på. Just nu var inter
så fjärran fran hennes tankar som döden. Hml
tyckte hon hade munnen full med kyssar. Vänligt
smög hon sin arm under Hans'.
  De fortsatte att gå gata upp och gata ned. Vid
Strandvägen brann vattnet i en stilla flod av Ijus.
Mans talade. Angela drömde. Full av liv, för första
gången kysst av en man, gick hon vid den lille
skröplige Hans' sida. Han var en ande som dykt
upp bredvid henne for att i hennes öra viska om
158      #rö#narna von Pahlen

livets korthet och alltings fåfänglighet. Kanske var
han ödet självt som i denna Iysande stund kommit
för att varna henne. Men ingen later sig varnas.
Ingen Iyssnar till rösten om döden, när livet bränner
som en skarp och berusande dryck i strupen.
  Någon gick framför dem. Då de kommo närmare,
sago de en lång dam klädd i en grön gammalmodig
dräkt med en stor hatt vinglande i nacken. Hon höll
upp kjolen. I skenet från en gatlykta sågo de hen
nes ansikte. Det bar spår av skönhet, en skönhet
härjad nu som en rosengård, sedan en piskande
blåst farit över den. Hennes ögon voro lugna, glas-
artade, med en blick som tycktes se inåt och ej
lägga märke till något annat. Kvinnan talade med
låg ivrig röst. De kunde ej höra vad hon sade. Var
det med sig själv hon talade eller med osynliga
väsen omkring henne ? Hon vek om ett gathörn och
var försvunnen.
  -Vem var det? frågade Angela med ens rädd.
  Hans gav henne en underlig blick.
  -Jag har mött henne ibland, sade han. Hon är
väl sinnessjuk, som de kalla det. På gatorna mitt-
ibland människorna går hon så där och talar högt
till sig själv. Något har gått sönder för henne. Det
förvånar mig alltid att det inte är flera här som gå
som hon. Man tappar bort sig. Hon har gjort det.
Eller kanske har hon i stället hittat hem, hem till
ett bättre hem. Kanske har hon skapat en Iycklig
värld åt sig, då den verkliga brast omkring henne.
I själva verket är hon avundsvärd. Befriad.





          Porten vid Johanncs       159

-A nej ! sade Angela Iycklig.

  I-Jovisst, sade Hans. Hon har det bra. Jag skulle
ibland önska jag kunde bli galen jag också. Jag
skulle glömma allt, föreställer jag mig. Kroppen
skulle bli lätt. Som en grå flädermus skulle jag
flaxa omkring i en rymd fylld av Ijus som skulle fa
mig att blinka. Sedan skulle jag rulla ihop mig i en
stilla pöl, linda in mig i fläderlappsvingarna, och
då skulle allt vara tystnad. De blixtrande Ijusen
skulle bara bli till torrt snus som regnade från him
len. Jag behövde inte tänka, inte se. Släckt och
god natt.
  Hans suckade. Men Angela kikade upp på honom
med glada ögon.
  -Jag ville också flyga, jag, sade hon skrattande.
Men inte som en fläderrnus, Nej, jag skulle segla
fram med snövita vingar, titta in överallt, taken
skulle Iyfta sig under mig, så jag kunde se hur alla
människor levde. Och hos den jag älskade mest, över
hans hus skulle jag dröja längst.
  - Du är ung och drömmer ännu om vad var-
dagen kan bjuda dig här nere, sade Hans melan-
koliskt. Den Iyckliga kärleken ! Det är något märk
värdigt, eller hur? Den drömma ni om. Drömmen
lever; så länge ni äro unga. Det är därför att det är
er själva ni hela tiden älska: er ungdom, blodet
som hamrar vid era tinningar, färgen som stiger på
era kinder. Nej, först sedan vi blivit gamla, vaknar
den verkliga kärleken, den som är utan hopp. Man
kan ju inte tränga in i en annan och få stanna där.
Det är det man borde kumma. Endast det vore Iyck-
lig kärlek. Alltid måste man återvända till sitt gamla
slitna jag. Men för dig är detta bara joilrande gam
lingsfilosofi av en tandlös gubbe. Älska du, Angela,
och tro. Det är rätt.
  -Ja, mumlade Angela.
  Hon tryckte handen mot kvinnostatyetten i sin
ficka. Thomas hade givit henne den. Hon skulle
minnas honom, när hon såg på den. Den skulle stå
där och se långt bort med sin underliga blick, lik-
som med ett leende av lust ihågkommande ting som
Angela aldrig upplevat.
  Nu började de vandra tillbaka igen. De skildes.
Angela såg Hans försvinna uppåt gatan.
  När Angela kom hem, berättade hon strax att hon
varit ute och gått med Hans. Det var som om hon
varit rädd att Petra skulle fråga henne om Thomas.
-Vad har du där? frågade Petra, då hon fick se
den lilla stayetten Angela ställt upp på kakelugms-
frisen i sitt rum.
  -Jag fick den av Thomas, sade Angela och blev
röd. Petra såg pa den litet undrande.
  -Den är vacker, sade hon bara.
  Så gick hon in till sig. Det var sent.
  Men Angela låg länge stilla i mörkret. Fastän
Ijuset var släckt, tyckte hon ändå att hon kunde se
den lilla kvinnan där borta. Hennes ögon blickade
ned på Angela med ett stilla leende. Det var som om
hon gömt på hemligheter, dem hon gärna vetat viska
till Angela,




        Porlen #   oh#nne5      161





  Under de dagar som nu följde efter händelsen i
Thomas Mellers rum gick Angela omkring i en be-
synnerlig dröm. Hon kände icke igen sig själv. Höll
hon på att förändras-bii en annan än den hon nyss
varit? När man är inne i en av nattens drömmar,
talar man och svarar, men människorna komma en
på något underligt sätt icke vid. De äro dimmor som
kunna upplösas vilket ögonblick som helst. Själv är
man ibland bara ett stort rött hjärta, som dunkar
och slår. Detta dunkamde kan uppfylla hela dröm
men, som den larmande maskinen kan komma en
båt, som glider undan på floden, att sakta och oav-
brutet skaka.
  Ja, jorden gungade under Angelas fötter. Hennes
själ hade slumrat detta år. Nu vaknade den upp.
Hjärtat i Angela blev stort så att hon måste svälja.
Hon höll upp sina händer mot dagsljuset. Blodet
skimrade mellan dem. Så levde hon ju, fanns alltså
till. Men vem var hon ? I spegeln mötte hon blicken
från en främmande varelse, någon lik henne, men
ändå, o nej, ändå inte hon.
  Hon gick i en ständig väntan. På gatan tyckte hon
sig ofta i något främmande ansikte känna igen

1l u #rn/n# rne X
Thomas pa långt håll. Men när hon så kom narmare,
var det inte han. Då trodde hon stundvis att han icke
f anns. Hans rum hörde bara med i hennes dröm.
Han hade slagit sina armar omkring henne... Men
när hon såg kvinnostatyetten på kakelugnsf risen,
visste hon ju att hon icks drömt.
  Förr skulle hon ha förtrott sig åt Paula. I skym-
ningen skulle de förtroligt pratat, medan de snas-
kade choklad. Men nu sökte hon inte upp Paula.
Hon ville vara ensam med sin hemlighet. Den hade
icke ännu smält samman med hennes vasen. Mon
bar den med sig vart hon gick som en skon blomma,
osynlig för andra.
  Men ibland tyckte hon att blomman sakta öpp-
nade sin kalk, omslöt hela jorden. Hon vandrade
liten och ödmjuk bland dess violetta ståndare och
pistiller som reste sig som pelare omkring henne.
Och där inne i blommans djupvioletta kalk tyckte
hon sig möta andra varelser, med hemligheter som
hon och förseglade läppar. De nickade åt hemme,
unga flickor med tindrande ögon, gamla kvinnor
med visdomens repor i huden, men med något tind-
rande också de inne i de svarta pupillerna. De horde
samman med Angela, dessa kvinnor, unga och
gamla, ett mystiskt band förenade dem. Hon var en
nykomling bland dem. Kanske de gärna velat viska
något i hennes öra, men de närmade sig bara och
flydde undan igen. Hon skulle finna ut det sjalv.
Gqningen till en ny dag klarnade långsamt för
henne. Hennes hjärta började brinna av den första





kärleken, som Thomas' kyssar väckt hos.henne. Det
var inte underligt att hon cj kande igen sig sjalv.
  När hon om natten låg i sin säng, sjöng det inom
henne. Men hon lag tyst med vidöppna ogon, som
ibland dock fylldes av heta tarar.
  -Vem är jag? kunde hon då viska. Vem är jag?
  Hennes kropp falms där. Hml lät sina fingrar
glida över den, medan hon holl andan. Allt detta
mjuka vita, denna glatta friska hud, dessa runda
brost, dessa fördjupningar och gropar, det var hen-
nes kropp. Men det var nagot mera. Huden spande
sina granser omkring kroppen, ja visst, men inne
i hennes hjärta funnos sköna drömmar, som hade
vingar som faglarna, i hennes hjarna funnos tankar,
också de flygande, fargade av ett underbart sken
från ett avlagset lands sol.
  Det fanns, detta osynliga land, dit hennes tankar
flogo. Sa gick hon här pa jordcn, en liten vandrer-
ska, men hennes drömmar strävade langt bort. Var
,   icke jorden bara en aterspegling av ett amlat land,
    sa sällsamt skönt att det dolde sig för de dödligas
    ögon ?
  Då föll Angela på knä vid sin sang för att åtcr
som forr smaka sötman av Jesu andedräkt, som
sådana tysta mörka nätter svävade över världen.
  Men när hon bad, Iyfte hon sitt ansikte och kände
pa nytt Thomas' ]äppar mot sin mun. Da grät hon,
ryste av angest för att hon kunde begatt en synd
Hon bad till Jesus, mannen med de goda ögonen
och dcn öppna famnen, men över hennes ansikte
follo Thomas' kyssar i ett saligt regn. Henneshjärta
for itu. Hon kunde icke förena tanken på Jesus och
sin längtan efter Thomas. Det slet inom herme. Hen-
nes panna blev ful.tig av svett. Jesu ansikte forma-
des om och blev till Thomas' ansikte med de grå
ögonen. Och detta besynnerliga ansikte, som var
både Thomas och Jesus, log ett medlidsamt löje åt
henne som låg på knä.
  Då tyckte hon att också jorden delade sig som
hennes stackars hjärta och att hon vacklade vid en
avgrund, utan att veta vilken sida hon skulle vara på.
  Oändligt många kvällar hade hon ju förr bett sin
aftonbön och somnat trygg in i Jesu famn. Nu
vaggade i stållet Tbomas benne i sina armar. Ack,
bon sokte stöta bort honom, men han slöt henne än
fastarc intill sig. Jesus försvamm i ett töcken. Thomas
fanns kvar.
  Hon såg dagern gry i rummet. En gra blek mor-
gondager. Tavlorna blänkte i sina ramar pa väg-
garna. Stolarna stodo där tomma med framsträckta
armstöd, som väntade de någon. En fattig morgon
efter en natt fylld av drömmar.
  Då gingo hennes tankar till Eka. A, dessa som
marmorgnar, då hon trädde ut på trappan ! Från
marken stego ännu morgondimmorna som en lätt
rök. De lämnade gräsmattorna så friska, sa gröna.
Daggen glittrade i solen. Varje grässtrå Iyste blankt.
De väldiga gamla träden kastade knappast några
skuggor. Hela parken var Ijusgrön, genomskinlig,
så drömlikt skön. Luften andades en frisk kyla. Och





Porlen vid #oh#nes      165

när Angela gick ned på de fuktiga gångarna, kände
hon sig själv lätt, som om luften burit henne. En
himmel, blå, oändlig, skimrande, välvde sig över trä-
dens kronor. Vita moln kommo och försvunno igen.
AOt var så tyst. Det var som om hela den gröna
parken brustit fram ur denna tystnad. Icke ett löv
rörde sig. Men ett av de vita molnen där uppe på
himlen hade ibland en skugga i sitt följe, som lång-
samt gled över gräset. Ett tyst mörkt väsen, som
flyttade sig förbi stammarna och över gångarna.
Nere vid sjön låg vattnet speglande en upp- och
nedvänd värld i sitt klara djup.
  Dessa morgnar hade Angela gatt bland all denna
tysta skönhet och känt den som en Iycka hon knap
past kunde smälta. Då hade hon inte längtat efter
något mera. Hon hade varit nöjd.
  Här i det grå stadsrummet, när staden utanför
vaknade med sådant buller, med gnisslande fran
spårvagnar, med Ijudet av människoröster och
snabba fotsteg som ilade förbi nedanför fönstren,
med kyrkklockor som ringde och klockor som slogo,
kände hon en smärtsam oro, och hörseln spändes för
att Iyssna till allt detta.
  Sa gingo flera dagar utan att Angela sag Thomas
igen. Var han borta, uppslukad av staden?
  Men en förmiddag när hon kom gaende över
Johannes' kyrkogård, stod han där framför en grav
vård. Han tycktes stava på den nästan utplånade
skriften på den gamla stenen. Men när Angela när
made sig, vände han sig om och log mot henne.
  - Kanske väntade jag på er, sade han blott. Jag
visste inte, om jag vågade mig upp till er.

  Angela hade stannat. I#on fick en våldsam hjärt-
klappning. Där var han ändå. När hon nu såg ho-
nom, samlade sig alla drömmar hon vävt omkring
honom som en tät sky emeliarl dem, så att hon
knappt kunde urskilja hans ansikte.
  Han kom närmare,

  - Tycker ni inte om att se mig? sade han lågt.
  Då måste Angela le, och hon räckte honom sin
hand .
-Jag är glad att se er, sade hon litet darrande.
Ilan sag oroligt och uppmärksamt på henne.

  -Jag skrämde er sist, sade han. Det var inte
rätt av mig.
  Men i hans röst låg något triumferande, något
segervisst.
  De gingo vid varandras sida förbi gravarna,

vilkas grå och svarta stenar stucko upp ur snon.
Han gick tätt intill henne. Deras händer snuddade
vid varandra. Då drog Angela undan sin hand. Han
märkte det.
- Är ni rädd för mig? frågade han omt.
-O nej.

Det lät som en lätt suck.
  -Jag har hela tiden tänkt på er, sade han lång

samt. Jag kan inte sova ibland, därför att jag då så
tydligt ser er bild framför mig. Ni satt där i mitt
rum så ung, sa undcrbart ung. Och ni kom till mig





Yorlen vid Joh#nnes      167

alldeles ensam. Jag kan inte glömma det. Jag ar sa
gammal mot er-och snart gammsl på allvar.
  Hon skrattade litet åt hans "på allvar". Då drogs
hans ansikte samman.
  -Atminstone är jag gammal, därför att ni är
  så ung. Och så har jag varit med om så mycket.
  Langa tidcr har livet för mig varit fullt av faror-
  och av gnagande tomhet som åldrar mera. Och nu
  när jag fått ett slags lugn, äntligen-nu kom ni.
  -Jag? viskade Angela.
  -Först var det-det att ni var så lik Petra
Jag flyttades tillbaka år i tiden. Sedan-sedan var
det ni själv. Den lilla Angela. Den unga lilla Angela
von Pahlen...
  Hon blev upprörd, när hon hörde honom uttala
hennes namn så där. Hon vandrade åter inne i den
stora violetta blommans kalk. Hon tyckte sig åter
se kvinnornas ansikten le mot sig. Deras läppar voro
förseglade. Men alla buro de på den stora hem
ligheten, som hon snart skulle veta.
  - Får jag bli er vän? sade Thomas sakta. Jag
är ganska ensam. I,åt oss bli vänner. Vi skola lära

sist .
Da hade Angela velat slå armarna om honom.
Hon skulle viska något i hans öra, hänga sig fast
vid honom. Men hon stod bara stilla med sin glän-
sande blick i hans.
  -Ni vill det? sade han.
  -Jag vill det.
Orden hade svårt att komma över hennes läppar.
-Tack!
  Han böjde sig fram mot hemne och tog hennes
hand i sin.
  Då visste Angela det. Detta var kärleken. Den
rusade genom hennes ådror, slog mot hennes hjärta,
vilt, för att komma in.
  Och med ett halvkvävt adjö gick hon hastigt
if rån honom tillbaka mot sin port.
  Pa trappan utanför vände hon sig om. Han stod
kvar och såg efter benne. Då flög ett leende över
hennes ansikte. Hela hennes ansikte skimrade av
det, och hon sprang in genom porten, som föll tungt
igen efter henne.





        Porten el#d #ollannes      It')9





  Angela och Parla sutto i fröken Amy Ridder
hjertas biblioteksrum vid Karlavägen och väntade på
att hon skulle komma in och börja den första lek-
tionen med dem.
  Utom dem befunno sig fem unga flickor i rum
met Ett par dagar förut hade de anmält sig till
fröken Ridderhjertas föreläsningar och blivit sam-
manförda med de andra flickorna. Tre av dem
kände ju Angela förut väl. De hade träffats på hus-
hållsskolan och sedan då och då här i Stockholm.
Det var lilla Judy Rosenrauch, syster till Bess, Sven
von Pahlens hustru, Madeleine Le Fort och Sylvia
Manderskiöld som alla kallade Kalle.
  Judy hade icke vuxit till sig på dessa år. Allt-
jämt var hon samma kolsvarta unge med knollrigt
negerhår som icke ville ligga stilla. Det reste sig
omkring hennes pigga ansikte, blickarna kilade om-
kring, det var en sådan oro i hennes ögon, att det
ibland foreföll som om hon vindade. Hennes små
spetsiga tander stucko fram mellan de starkt roda
lapparna. Hon hade blivit bred och fyllig. Brösten
spände sig under blusen, som om de varit fyllda
med mjölk. Kalle hade blivit allvarligare. Hon hade
fått något nästan polerat över sina drag, men allt-
jamt såg hon ut som en pojke, lang, smärt, nästan
senig. Hon hade just berättat att hon gått in i en
scoutförening. Hennes ögon Iyste av hänförelse, då
hon talade om deras utflykter, hur de tältade ute
på marken och lärde sig att springa i terräng. Made-
leine Le Fort sade ingenting, såg bara spotsk och
främmande ut.
  -Det där gillar väl din pappa kaptenen, sade
Judy ironiskt till Kalle. "Var alltid redo." Herregud,
som om inte var eviga flicka alltid vore redo. Ni äro
så skrytsamma, ni scouter, sa man kan bli sjuk. Har
du hört att Bell von Wenden, tokiga lärarinnan, har
ett dansinstitut? Dit tänker jag gå med Paula och
Ange;a. Du Madeleine borde också börja. Man får
sätt, förstår du, och lär sig att föra sig extra elegant.
Jag kommer att bli absolut oigenkännlig för de mina.
  Samtalet fördes viskande. De andra flickorna
hörde på, medan de bläddrade i ett par böcker.
  Angela kastade en blick på dem. #nnu visste bon
ju bara deras namn. Den ena var nästan en dvärg-
inna. Så liten, men underligt bred över axlarna och
med ett gammalt ansikte med liksom flyende ögon,
som aldrig ville möta ens blick. Hon hette Gun
Starfelt. Den andra som var hennes väninna hette
Ida af Idestam. Angela hade hört Stellan tala om
henne. Hon gick i någon målarskola. Hon hade en
besynnerlig fason att klä sig på som målarinnor
ofta få. Starka färger, grönt och gult och rött. Hon
hade knutit en tunn bred sidenhalsduk om halsen i
stället för krage. Det såg djärvt och maskeradaktigt
ut, men det klädde henne. Hon var blond med ge-





Porter. vid Johonre#      171

nomskinligt klar hy. Ilennes överläpp stack ut över
underläppen på ett utmanande sätt. Den krökte sig
likt en fågelnäbb.
  Judy fortsatte att prata med Angela och Paula.
Hon hade med sig ett par handböcker i litteratur-
historia, som hon medan hon talade kastade hit och
dit. Hon hade svårt att ett enda ögonblick hålla sig
stilla. Vad skulle hon här att göra ? Det var väl
hennes familj som velat det, så finge de då fred för
denna farande flicka av svart kvicksilver åtmin-
stone några timmar i veckan.
  Nu öppnades dörren från ett angränsande rum,
och fröken Ridderhjerta kom in. När hon gick fram
till bordet, stödde hon sig på ett par käppar. Hen-
nes ben voro nästan förlamade av ledgångsreuma-
tism. Hennes underkropp, liten, tunn, nästan för
krympt, slängde pa ett förskräckligt sätt fram och
ater, när hon rörde sig. Men när hon väl satt sig vid
bordtt, växte hon. Hon sag ut som en man. Håret
var tätt kortklippt och låg ned i en krusig lugg i
pannan. Ansiktet, smalt och magert, hade ett par
underbart Iysande ögon, fyllda av hemliga dlnmmar.
llon var klädd i en kort svart jacka, kjol och hög
#:   stärkkrage med en vårdslöst knuten svart halsduk.
        Trots sin sjuklighet hade hon med seg energi ar-
     betat sig fram till att sa smaningom bli en av de
     främsta privatlärarinnorna i Stockbolm. Nu vid
     trettionio års ålder hade bon massor av elever, upp-
     delade i många ringar. Hela hennes dag var strängt
     upptagen. Hon brann av bänförelse för sitt ämne,
och hon hade en förmåga att få sina elever med sig,
så att de sago som hon och tänkte som hon.
  Nu böjde hon sig fram över bordet och betrak-
tade flickorna. De stirrade tillbaka på henne, ovill-
korligt dragna till denna Iysande blick.
  -Vi skola i dag sysselsätta oss med Dante,
sade hon.
  Då log Angela litet. Hon tänkte på hur Jacob
Levin på nyårsaftonen hos Peter sarkasti5kt be-
skärmat sig över nutidens flickor, som slogo om-
kring sig med glosor om Dante och Inferno-som
om flickor ur de högre klasserna icke alltid studerat
klassisk litteratur för privatlärarinnor,
  Men snart rycktes hon med av fröken Ridder-
hjertas föredrag. En väldig gestalt med brinnande
ögon reste sig i det lilla biblioteket. Han var lik den
bild av Dante som i brons stod där på en bokhylla,
men han var full av liv. Fröken Ridderhjertas ord
strömmade från hennes läppar. Färgen steg på hen
nes kinder. Den gtJdomliga komedins gigant var
hennes hetast dyrkade skald. I sin skrivbordslåda
hade hon utkast till flera dikter om honom, som
hon skrivit ned under sömnlösa nätter, da helmes
stackars kropp värkt. Hon hade inga hjältar i det
verkliga livet bland de få manliga individer hon
träffade. Andens stormän från flydda tider voro i
stället hennes älskare och upptogo hennes tankar och
svärmiska drömmar.
  I det lilla biblioteket, där väggarna voro klädda
med böcker, talade hon om dem. Kanske sågo de





ned med blida ögon på denna lilla fröken, som hade
ett så heroiskt namn och som liknade en åldrad
Jearme d'Arc som längtat efter ett bål, men icke
hade fått något, utan vrakats såsom mindervärdigt
bränsle för elden.
  Men när Judy på en fråga av henne kom med
en naiv anmärkning, brast fröken Ridderhjerta i
skratt. Hon hade ett nästan vansinnigt skratt, som
om hela hennes väsen bragts i uppror. Hennes elän-
diga kropp skakades. Judy stirrade på henne med
runda uppspärrade ögon. Hon aktade sig sedan att
komma med något nytt inkast, rädd för detta våld-
samma skratt.
  I anteckningsböcker kluttrade flickorna ned så
mycket de hunno av fröken Ridderhjertas föreläs-
ning. Ord och förkortningar, som de sedan skulle
få svårt att själva begripa vid genomläsningen.
Madeleine Le Fort skrev ingenting, hon satt hela
tiden med ett stelt och spänt uttryck som om hon
var långt borta från allt detta och i tankarna vilade
i en elegant balkavaljers armar.
  Mitt i sina ivriga anteckningar skrev Paula ett par
gånger "Gotthard". Hon tyckte om att se hans namn
skrivet så där framför sig. Då steg hans pojkanrikte
plötsligt upp ur bladet, såg på henne med spefulla
ögon, narrade henne att mitt i lektionerna rodna.
  Gotthard och Dantel Nå ja! Varför inte? Skulle
inte den älskade Gotthard med tiden bli en stor
diktare ? Sammanställningen av de båda namnen
fann Paula icke alls orimlig.
74     Fröknunnu von Pahlen

  Angela stodde hakan i handen och hörde dröm-
mande på fröken Ridderhjerta. Hon tänkte på
Thomas. Kanske var det något i fröken Ridder-
hjertas hänförda uttryck och ord, som kom desEa
unga flickor att drömma om den de älskade. Hon
talade ju själv som en älskande kvinna.
  När Angela och Paula sedan vandrade nedfor
Sturegatan arm i arm, voro de litet betänksamma
som om de varit med om något märkvärdigt. An
teckningsböckerna höDo de i handen De voro på
nytt skolflickor.
-Jag har inte sett dig pa länge, sade Paula.

rade Angela.
  Men hon visste ju vad som hela tiden upptagit
hennes tankar dessa dagar.
  De följdes åt upp till Johannes' kyrkogård. An
gela gick förbi den plats, där hon och Thomas ny
ligen skilts at. Hon kastade en snabb sidoblick på
Paula. Paula visste ingenting. Hon gick där så tro
skyldig vid Angelas sida och förestallde sig att hon
var densamma som förut.
  Uppe i Angelas rum stannade Paula genast fram-
för kvinnostatyetten.
  - Nej se, sade hon. Varifrån har den har
kommit ?
  -Jag har fått den av Thomas Meller, mumlade
Angela.
  - Nej, tänk !
  Paula fann den #lisst markvardig. Hon vred och





vande på den. Angela tyckte inte om att se en annans
fingrar omkring den.
  -Kom och sätt dig här, sade hon i stället och
visade på soffan.
  Ja, det villePaulagärna.Honsjönknedisoffan,så
den knakade. Och med en vänlig åtbörd slog hon sin
runda ann om Angelas liv. Men Angela, som känt
Thomas' armar omkring sig, ryggade litet tillbaka
och gjorde sig fri. Paula såg på benne bedrövad.
  -Tycker du inte om mig mer? frågade hon.
  Hon blev lätt nedslagen, Paula.
  Då måste Angela trycka hennes hand och säga
att hon visst tyckte om henne.
  Så voro de tysta cn stund. Angela fann till sin
förvåning att hon icke hade något att tala om med
Paula. Hennes egen stora hemlighet uppfyllde henne
så helt. Då började Paula berätta om Gotthard. Han
hade varit uppe hos dem på söndagen. Angela
visste om Paulas förälskelse i Gotthard. Hon hade
till och med uppmuntrat henne litet.
  Nu sade hon tveksamt:
  -Men han är ju så ung.
  Då sag Paula förvånad ut. Det hade Angela aldrig
sagt forut.
  -Han är ett ;#r äldre än jag, svarade hon blott.
  Men hon var en smula sårad.
  -Ja visst. Ja visst, sade Angela förstrodd.
  Hon kunde ju inte lata bli att jämföra alla med
Thomas. Nu föraktade hon tanken på en så ung
pojke som Gotthard.
  Så kunde Paula och Angela icke riktigt finna var-
andra igen. Paula trodde att det berodde pa henne.
Hon gav alltid gärna sig själv skulden.
  -Vet du, sade hon nu for att tala om något
annat, Alexandra har blivit sa konstig.
  -Värre än vanligt? Iog Angela.
  -Ännu konstigare. Du minns hon hade en ung
bondson boende hos sig. Det låter otroligt, men jag
misstänker faktiskt att hon blev pin kär i honom.
Det var ett stort uppträde hemma häromdagen. Jag
hörde hur mamma grät och bad henne om något.
Hon var alldeles osynlig de där bondedagarna.
Mamma fann det så tomt, förstår jag. Det är som
om hon inte kunde vara utan Alexandra. Och nu
går Alexandra omkring med ett så besynnerligt
leende. Som om hon hade en hemlighet. Det är väl
därför mamma gråter. Och Stellan, må du tro,
Stellan gör sig formligen till för Alexandra. Han
har alltid varit hennes gullgosse. Han var så inställ-
sam som liten. Mig skuffade hon undan, hon har
väl aldrig tålt mig. Men Stellan klappade hon om
och sade: "Stellan förstår mig." Då log Stellan mot
henne med ena halvan av sitt ansikte, medan den
andra drog sig upp till örat i en ful grimas. Grima-
sen såg hon inte.
  - Stellan är ett riktigt odjur, sade Angela bestämt.
  -A nej, medlade Paula. E#an är nog snäD, han
också.
  -Jag tycker inte han är så snäll mot dig just, att
du precis har anledning att prisa honom, sade Angela.





          Porl#n vid Joh :nnes      177

                          -

   - Varfor skulle han vara snäll mot mig? svarade
Paula pa sitt ödmjuka sätt. Jag är en missräkning
för honom. Det är inte en sådan syster han skulle
haft. Han älskar ju elegans, och beundrar kvickhet
hos andra. Och jag. . .
   Angela gav Paula en blick, där hon satt i soff-
hörnet, litet kutryggig, så ograciös, med ögonen för
dunklade av en viss trumpen melankoli. Nej, hon
var inte lik något ideal som Stellan kunde ha,
knappast något ideal för någon annam heller. Angela
fylldes av en medlidsam ömhet, när hon sag henne så
   -Du har så vackert hår, Paula, sade Ahgelå
glatt. Du skulle bara framhäva det litet mer.
   Hon drog fram Paulas kopparröda hår i en våg i
pannam
   -Så är det bättre, sade hon uppmuntrande.
   -Är det? mumlade Paula tafatt.
   Så reste hon sig.
   -Ja, jag skall väl gå hem nu.
   Angela följde henne ut i tamburen.
  Men när hon stångt dörren efter hehne, stod hon
ett ögonblick stilla och Iyssnade efter Paulas tunga
steg i trappan. Hade hon själv verkligen blivit sa
förälskad att hon icke längre riktigt kunde glädja
sig åt väninnans sållskap? Den hemlighet hon bar
på började redan skapa ett tomrum omkring hem#e
Den sög ju till .sig alla hennes tankar.
  Hon var icke längre sig själv, och med en liten
suck gick hon in i sitt rum igen. Med varsam hand
dammade hon av den lilla statyetten.
  I Kiss Nilssons lilla atelje vid Blasieholmstorg
brunno denna afton ett otal små elektriska lampor
under rosafärgade sidenskärmar. Själv gick han om-
kring i en vadderad sagolik nattrock av Ijusblått
siden, broderad med rosenrankor. På fötterna hade
han tunna blankskinnsskor med rosetter, också de
av Ijusblått siden. Han tyckte att han såg ut som en
indisk prins. Han var ivrigt sysselsatt med att stänka
orientalisk parfym på möblerna. I en skål pyrde
rökelse, som steg i tunna virvlar av blå rök mot det
låga taket.
  Greve Gusten Värnamo hostade oupphörligt där
han satt på schäslongen och med blicken följde Kiss'
behagsjuka rörelser. Rökelsen satte sig i halsen på
honom .
  -Det är verkligen en fin atelje jag givit dig,
hostade han.
  -Före detta damfrisering, mumlade Kiss. Här
dröjer faktiikt kvar en doft av brända lockar och
champoneringspulver. Men jag tycker för resten det
luktar gott.
  Kiss hade gjort två rum av ett långt och smalt
där uppe under takåsen. Han hade avdelat det med





Porlen v#d Johannes      179

en bred japansk skärm, där fåglar av broderat silke
i utsökta färger Iyfte vingarna till flykt.
  I kväll skulle han ha fest. Han stod stilla mitt pa
golvet med ena handen i sidan och höften i en mjuk
båge. Plötsligt kom han mjukt tassande fram till
greve Gusten.
  -Varför bjöd du den där dansören? sade han.
Det är en snygg gosse eller hur? Alar sig fram över
allt, vädrar efter planböcker och vill svälja pärlor
och diamanter.
  -Elias Vanselin? A, sade greven och latsades
likgiltig. Jag tyckte han passade bra.
  -Du ser ut som nyförlovad, laspade Kiss miss-
Iynt. Har du fiskat upp honom ur någon rännsten?
  -I§sch. Lillen är svartsjuk, ser jag, sade greve
Gusten hånfullt.
  Han strök med sin feta hand över Kissnisses ben.
  -Vi börja bli gamla, gäspade han.
  Da blev Kiss ond.
  -#r jag gammal? ropadc han. Jag ser inte
ut för mer än sjutton. Somliga föreställa sig att jag
ännu gar i skolan.
  -Jag tänkte nu närmast på mig själv, blidkade
greven .
  Han hade pasar av grått fett under ögonen. Hans
rödlätta ansikte var slappt, ibland utan uttryck. Där
ban satt sag han uppblåst ut. En röd gummikudde
som man skulle studsa tillbaka på, om man kastade
sig mot den. Själv trodde han att han pa kornet
liknade någon av de romerska Cesarerna Tiberius,
litus, Vespasianus, I# C l#llldV #CI#
ögonen irrade. Han kunde icke fixera blicken. Såg
han på någon, vindade ögonen uppåt som om de
mötte en syn ovanför ens huvud.
-Jag går nu, sade han.
-Gå? Nu när festen skall börja?
Med ens blev Kiss rädd:
- Elias kommer ju hit. Han är för resten inte
alls illa. Jag skämtade bara.
Kiss ville trots allt hellre dela än mista greven.
Kanske hade han varit of in nyss. Greven var oänd
ligt känslig för sådant. Nu pysslade Kiss omkring
honom, rörde lätt vid hans kinder eller händer, be
tedde sig som en strykrädd pojke. Men greven reste
sig likafullt.
-Jag är så trött på dina fester, Kiss, sade han.
Behåll du dansören för dig. Jag tittar kanske upp
senare.
Kiss måste då hjälpa honom på med pälsen. Han
var ändå till sist lakejens och vaktmästarens son,
med en ödmjuk krökning av ryggen och en fram
sträckt hand som blott med en gest vågade paminna
om slantar.
Greven stack med ett gurglande skratt till honom
en sedel, som Kiss skrynklade mellan sina fingrar.
Så gick han.
Kiss stod ett ögonblick framfdr den stängda
dörren och bet nervöst i sin mjuka röda underläpp.
Han hade velat skryta med sin greve i kväll. Nå, så
fick det ju anstå.





            Porten vid dohonnes      181

  På vägen till schäslongen sparkade han otåligt
till en tavla på ett staffli. Det var en skiss av greve
Gusten klädd i Kiss' nattrock och med en liten hund-
piska i handen. I högra hörnet hade infällts en bild
av Hönsekinds slott och däröver tre piniekottar ur
fideikommissariens färska grevliga vapen.
  Så tittade Kiss sig försiktigt omkring, som om
han inbillat sig att greven ännu fanns i rummet och
kunde se honom. Och med en skygg rörelse rättade
han till porträttet igen.
  Ack, han ville icke för allt i världen stota sig med
sin frikostige vän. Från sin far, som hela sitt liv
bockat sig för kunglighet, för grevar och baroner
och höga herrar, där han gått som lakej och vakt
,   mästare på slottet och i Riddarhusets salar och
    expeditioner, hade Kiss irvt en vördnad för allt som
    var fint och hade ett klingande namn. I San ansåg
    och ordade också vitt och brett om det när som
    helst, att han var en ättling av Karl XV. Hans far-
    mor skulle gynnats av denne Djurgårds-Casanova:
   Yttre omständigheter gjorde det icke helt osanno
   likt att den folkkäre monarkens svaghet eller styrka
   i andra hand avsatt även denna ruttna frukt. Och
   I#iss tog väl vara pa denna möjlighet och förvand-
   lade den till ett obestritt faktum.
  Greven hrukade banna honom för hans narrak
tighct. Greven själv var vilt högfärdig. Men det föll
honom aldrig in att i detta avseende jämförasigmed
sin skyddsling. Ända var ju aristokratismen hos ho
nom nära pa lika tvivelaktig och misstänkt, som den
182     lSraknarna von Pah#en

var hos den andre, och förskämningen om möjligt
ännu större. Det säkraste hos dem båda var ett för-
därvat smaländskt allmogeblod.
  Kiss var ännu sysselsatt att ordna kuddarna på
sin schäslong, då klockan ringde. Det var ett gam-
maldags skrällverk som sattes i rörelse av cn sträng
utanför dörren. Kiss hade funnit inrättningen allt-
för rolig för att vilja ersätta den med en mera van-
lig modern.
  Det var Stellan som kom. Stellan såg ut som en
ganska sjaskig rövare med en vid slängkappa över
axlarna. Men när han lagt av sig den, stod han dar
i buteljgrön kostym med tätt åtsittande kavaj. Genast
började han klämma på Kiss' vackra nattrock. Med
avundsjuk min granskade han honom.
-Du är verkligen fin, sade han nästan sorgset.
Han ansåg sig icke ha råd till en dylik extra-
vagans.
  Men då han fick syn på porträttet av greven där
denne satt if örd just samma sidenrock, log han för-
stående.
  Han slog sig ned bland kuddarna och snörvlade
belåtet.
  - Na, jag är den första, sade han.
  -Ja, jag har ingen dold bakom skärmen, svarade
Kiss kort.
  Men nu kommo flera. Det fanns ingen tambur.
De lade av sig sina ytterplagg pa ett par stolar vid
dörren. En frisk doft av snö fördes in med de ny





Porten v#d Joilatltles      183

komna och lyfte litet på de täta rökelseångorna. Det
snöade ymnigt där ute.
  Angela och Petra voro bland de nykomna. Nu
stego de fram till Kiss. Han skyndade sig att kyssa
dem på handen.
  Stellan låg kvar på schäslongen och betraktade
sina släktingar med kisande ögon. Han rullade en
av Kiss' cigarretter mellan sina fingrar. Det var han
som infört Petra och Angela i detta gäng av ar-
tister. De föreföllo alltid på något sätt omedvetna om
rätta beskaffcnheten av jargongen i sällskapet. De
tycktes finna den roande utan att alls första under-
meningen i ge.ster och uttryck.
  Så gott är det, tänkte Stellan. Förstode de, skulle
de inte komma.
  Kiss dyrkade dem. Bara att fa uttala deras namn
för de andra var honom en källa till förtjusning.
  -Jag tror här är rökelse som hos Bell von Wen
den, sade Angela och drog efter andan.
  Men när hon vände sig om, stod Bell där bakom
henne i en mörkgrön sidendräkt.
  -God dag, lilla Angela, sade hon leende.
  Då blev Angela röd i ansiktet.
  Ida af Idestam var också där och försökte med
hjälp av Kiss' smala fingrar ordna sin sidenhals-
duk, som hon som vanligt bar i stället för krage.
Stellan makade lättjefullt at sig på schäslongen för
damerna. Här i Kiss' atelje lade han av sina maner
av artig kavaljer, som han ibland använde hemma
hos sin pappa och mamma. Det var Kiss som var
1134     #röknorno von Pr#hlen

värd, och han fick gärna för Stellan fjanta av och
an med stolar och hjälpa till med avtagandet av
kappor. Stellan vilade sig.
  Knappt hade de satt sig, förrän en liten yngling
trädde in genom dörren. Han gjorde sin entre som
föreställde han någon i en teaterpjäs.
  Nätt och fint halkade han in på runda amerikanska
skor, vilkas tåhättor stucko upp i luften på ett skryt-
samt och pockande sätt. En åtsittande livl ock slöl
sig om den smärta, en smula avrundade figuren, och
ett plommonstup satt elegant i nacken. När han
tagit av sig rocken och hatten, med stora förvånade
ögon seende sig mn efter en rockhängare, lade han
dem slutligen varsamt på en stol.
  Så kom han fram mittpå golvet och väntade pa att
bli presenterad: en gosse av porslin, vit och skär
med ett runt ansikte, Ijusblå ögon och slätslickat
hår, så blont att det föreföll vitt.
  Kiss tog honom med tydlig motvilja i handen,
fnissade litet och förde honom fram till damerna,
prcscnterande:
  - Danskonstnaren Elias Vanselin.
  Och på Kiss' läspande tunga lät det hela så ko
miskt, så fyllt av svfiruttalade s, att det var omöj-
ligt att låta bli a#t skratta.
  Med allvarlig min bockade sig Elias Vanselin för
damerna och slog sig sedan ned pa en taburett.
  -Jag dansar inte i kväll, sade han med en len
och god röst.





        Porten vid Johllnnes      185

  Ne;, det kunde de ju se! Vad menade han? Det
var inte alla som visste att han var premiärdansör
på operan. Men med en gryende ryktbarhet omkring
sig tog han för givet att habs namn var i var mans

Kiss brast i gapskratt.
- Tack för upplysnin#en, sade han.
Då blev Elias tyst och såg nedstämd ut.
Bell makade sig närmare Angela.
-#;lokelsen påminde dig om mig? viskade hml.
-Om forr, sade Angela.
Hon vande sitt ansikte och såg rakt in i Bells.
Då blev hon rädd, därför att hon alltför starkt
kände igen uttrycket i det.
Så hade Bell sett ut den där gangen Angela varit
ensam uppe i hennes rum på Prästkragens hushålls-
skola-spinnande, inställsamt leende, med ogonen
som smala strimmor.
-Jag visste inte att fröken brukade vara har,
sade Angela.
- A, säg inte froken, mumlade Bell misslynt. Det
var på hushållsskolan, då jag var lärarinna. Säg
Bell. Jo, jag är bjuden hit ibland. Jag tycker om det
- somligt. Man saknar fördomar här.
Men hela tiden såg hon på Angela, hungrigt smn
ville hon bita i henne.
  - Du kommer ju på lektionen i morgon, viskade
hon.
  - Ja, sade Angela. Judy Rosenrauch kommer
också med.
-

186      Fröknarna von Pahl#n

  -Å, det lilla svarta trollet. Ja, hon kan behöva
plastik.
  Petra vände sig till henne artigt.
-Angela är så road av dansen, sade hon vänligt.
-Det gläder mig, svarade Be11.
  Hon synade Petra med en plötsligt skarp blick.
  -Var har jag sett er förut? undrade hon. Nej,
det är väl det att ni och Angela påminna så mycket
om varandra.
  -Kanske, sade Petra.
  - Ja, som två systrar, ivrade Bell.
  I detsamma kom Thomas Meller. Han steg in ge-
nom dörren, som stod på glänt. Luften i rummet var
så dimmig, att han knappast förmådde urskilja
några. Men han visste att Angela skulle vara här,
och han såg sig omkring. Då han slutligen upptäckte
henne mellan Bell och Stellan von Pahlen, Iyste hans
ögon upp.
  Angela såg honom komma över golvet. Hon vän-
tade tåligt, fastän hennes hjärta slog så hårt, medan
han gick omkring och hälsade pa de andra. Änt-
ligen kom han fram till henne.
  -Finns det ingen plats åt mig? frågade han.
  Då behagade Stellan maka åt sig, okynnigt
grinande.
  -Det var lange sedan jag mötte er, sade Thomas
lågt till Angela.
  Angela sökte göra sin röst stadig. Så fann hon
det omöjligt, såg bara på honom och log ett litet
darrande leende.





          Porlen vid Johann#s       187

  Då böjde han sig fram och sade till henne mitt
bland alla dessa människor, men så tyst att ingen
annan än hon hörde det:
  -Jag kom hit för er skull.
  Så måste Angela tala med någon, och eftersom
hon mke vågade tala med Thomas, vände hon sig
på nytt till Bell von Wenden.
  -Har inte Bell träffat Stanny Landborg? frå-
gade hon.
  -Nej, sade Bell. Och du? Det var ju din bästa
vaninna.
  -Hon är kanske inte i Stockholm. Hon bor
kanske mest på #)sa, svarade Angela.
  Angela sörjde al1tjämt över att Stanny och hon
blivit skilda åt av Stannys svartsjuka mar. Hennes
ansikte mörknade litet.
  Bell och Thomas iakttogo henne, där de sutto på
var sin sida om henne. Och plötsligt möttes Thomas'
och Bells blickar. Han såg i Bells ögon att hon
måste älska Angela, och han vände sig undan från
hennes b]ick med ett föraktfullt leende. Men dess-
förinnan hade Bell med snabb intuition spårat hans
egen kärlek till den unga flickan emellan dem. Från
denna sekund avskydde de varandra.
  Kiss stod åter vid dörren. Det var Dora Macson,
som anlände. Strax efter henne ringde målaren
Albin Lindstedt på dörren, och det hördes buller i
f örstugan .
  När Dora kom över golvet i en av Sina Ijusa
eleganta klänningar var det som om en bölja gungat
iD. Allas blickar voro fästade på henne. Hon var
så l]us, så mjuk. Hennes vackra ansikte log mot
alla.
-Kommer inte Osborn? frågade Kiss oroligt.
- Nej, han är pa ett politiskt möte. Han är
ständigt upptagen, sade Dora.
  Albin Lindstedt bockade klumpigt, snubblade på
mattan och blev röd i ansiktet av förlägenhet. Han
bamnade bredvid Stellan. Där satt han med ut-
spärrade knän och såg bekymrad ut. Hans an-
sikte var fyrkantigt, ögonen tindrade fram under
röda fettvalkar. Håret föll svart ned över pannan
och lag tillplattat över huvudet, men när han ska
kade lätt på sig eller blev ivrig, skildes de flottiga
hårmassorna åt och visade en kal rund fläck på
hjässan som såg ut som en tonsur. Han var gift,
men tog aldrig sin fru med på några tillställningar.
Hon fick sitta hemma och vakta deras lille gosse,
som tycktes vara hans ögonsten. Åtminstone talade
han ständigt om honom.
  Också nu började han tala om Enar, som gossen
hette .
  - Han sov när jag gick, sade han till Petra med
hes röst. Jag har varit ute på stan för att skaffa
honom en elementarmössa som han skall ha i läro-
verket. Nu låg han där och sov med mössan bred
vid sig på kudden. Ja, de sma barnen !
  -Du satt ju hela efte}middagen pa Operabalen,
sade Stellan elakt. Nog hörde jag dig tala i ett streck





om den dar mössan, men inte köpte du någon, inte.
Det blev ju groggar för hela mössan.
  -Nu är du simpel, Stellan, svarade Albin ledset.
Du pratar så där utan hjärta, därför att du inte är
far, inte har någon son.
  - Gosse kan jag vara själv, kvittrade Stellan.
  -Jag gläder mig sa åt den tid, då Enar blir stor,
sade Albin hogtidligt. Tänk, när han första gången
kan sitta bredvid mig på Operabaren. Det blir ett
stolt ögonblick för en far.
  -Han kommer ofta att få leda hem sin pappa
om aftnarna, inföll Stellan. Och vad han skall bli för
en trevlig liten spion, som skvallrar om hemma, hur
mycket pappa häller i sig på baren, när det heter att
han är borta och ritar porträtt av fina jadar.
  Så kunde Albin Lindstedt inte fortsätta att tala
om sin son. Han satt där tyst och trumpen, av-
snoppad som Elias Vanselin nyss.
  Kiss kom nu fram med förfriskningar. Han
balanserade med en silverbricka med glas på ena
handen och höll ett par buteljer i den andra. Allt-
sammans placerade han på ett Iitet bord, som han
varsamt sköt fram mot schäslongen.
  -Var sä goda, sade han artigt och började slå i
vin åt damerna
  Stellan, som skulle satta sig upp från sin bekväma
ställning, stötte till bordet så glasen klirrade.
  -Aldrig kan du vara försiktig, bannade Kiss.
  - Jo da, sade Stellan, om jag bara finge en
bederligt tilltagen whiskygrogg.
190     Froknarna von Yahl#n

  - l#u skall f å mera ensam, ån du sjalv brukar
servera ett helt stort 6ällskap, Stellan, läspade Kiss
frikostigt.
  Stellan fick göra sig en mörkfärgad grogg och
kröp belåten upp bland kuddarna igen.
  Thomas höll Angelas frukttallrik, medan hon fick
vichyvatten i sitt glas. När Petra såg honom sitta
sa, uppmärksam på Angelas rörelser,tjänandehenne,
kände hon ett sting i bröstet. IIon ville möta hans
blick, men hans ögon vilade oavbrutet på Angela
med ett uttryck av ömhet. Ack, så hade Pe#ra sett
hans ögon en gång förr-för länge sedan. Så hade
han sett på henne i hennes föräldrars underbara
trädgård.
  Hon rynkade smärtsamt ögonbrynen, sökande för-
stå. När hon såg pa Angelas rodnande ansikte.
kände hon sig gammal och förbisedd. Det var en
otäck och ful känsla. Hon slog ned ögonen och
blygdes över sig själv. Thomas? Var han inte hen-
nes? Hon älskade honom. De hade kysst varandra.
Nu dröjde hans blick vid Angela. Skulle då Angela
ha allt? Ungdom. Thomas' kärlek. Nej, Petra ville
inte se. Hon förstod inte...
  Men så trängde medvetandet om vad Thomas'
blick måste betyda genom hennes hjärta. Hon ville
skrika högt i angest.
  Det kunde ändå inte vara möjligt. Skulle han för-
älska sig i Angela ? I lilla Angela, hennes brors-
dotter som hon uppfostrat som sitt egee barn. Gingo
de i en cirkel? Skulle de mötas pa nytt, endast för





  att han skulle se forbi Petra och gripa efter Angela?
Var det denna olycksaliga likhet mellan Angela och
Petra, som forvirrat honom? Men hon, Petra, fanns
ju här! Han behövde bara sträcka ut handen efter
henne. Men hans hand var upptagen med att hålla
Angelas assiett.
Petra böjde sig fram. I en spegel mittemot skym
tade hon ett blekt upprört ansikte-sitt eget. Men
vid sidan därav sag hon också en bild av Thomas
och Angela tätt intill varandra.
Jag är gammal nu, tänkte hon bittert. Jag duger
inte längre. Han är man. Han är ung som förr-
som då.
NagDn talade till henne. Hon hörde det knappast.
  Det var den lille Elias Vanselin som sökte inleda
  en konversation. I fan berättade nagot om dans
  något nummer pa en dansuppvisning, det förstod
  hon Jm
-Ja, ja, sade hon bara med ett blekt leende.
De hade haft rosenkransar på haret, berättade
Vanselin. Det var storartat, glänsande, under strål-
kastarnas olikfärgade sken.
-Ja, ja, sade Petra alltjämt.
Dans ? A, hela rummet svängde runt. Rökelsen
  Iyfte det, förde det vidare pa sina lätta blå skyar.
  En yr dans. Men någon föll till golvet mitt i dansen,
  tyckte Petra. En kvinna låg utsträckt på mattan, så
  underligt platt, pressad in i det mjuka mönstret, en
  vissen blomma utan liv och glans. Det var väl hon
  själv som icke orkat följa med. Så stod rummet
192     Frö/#narna vou Pahl#n

                               -

stilla igen, och hon såg Vanselin sitta där. Hans lilla
slappa mun rörde sig. Den bubblade av stillsamt tal.
-Du är sa blek, Petra, sade Dora vänligt.
  - Nej, visst inte.
  Också Dora levde i en kärleksdröm. Hon älskade
Jacob Levin, det visste ju Petra. Bara hon hade
ingen. Var det något galet med henne? Varför
skulle just hon leva utanför i kylan? #, Thomas!
Nu vred Kiss upp en grammofon som stod gömd
under ett rött skynke av siden. En sång klingade ut
i rummet. Den bragte dem att tystna. Det var en itali
ensk såmg med ett vemodigt, långdraget omkväde.
Kiss satt vid grammofonen och såg tveksamt på
sina gäster. Han önskade åter att greven varit där.
Greven kunde historier. De voro ju nog tämligen
stupida, men han brukade berätta dem smågemytligt
mysande och med en viss ansträngd poäng. Vakt
mästarsonen tyckte ibland med plötsligt missmod att
hans egna sällskapstalanger voro på det hela ut-
tömda i och med att han serverat sällskapet något
att dricka.
  Han observerade att Stellan åter fyllde sitt glas.
Jo, jo, det smakade honom, när han bara slapp be-
tala. Och Vanselin, så den såg ut! Vad var detta
egentligen för en geledocka greven fått tag i? Han
underhäll sig prudentligt och tillgjort intressant
med Petra von Pahlen. Så komisk han tedde sig till
sammans med damer! Som en icke rökare Iramför
en tobakskiosk ! Bara han nu läte honom behålla åt
minstone del i greven.





         Port#n vid Johann#s      193

  Ida af Idestam kom fram till Kiss. Han tog hen-
nes hand, som fattat grammofonveven, och kysste
den hett. Hon skrattade åt honom. Kiss var lika
litet som Vanselin farlig för kvinnor. Ingen av dem
gick längre än till en kyss på hand. Men Kiss ville
gärna gälla som en Don Juan som massor av damer
förälskade sig i.
  -Låt oss dansa, sade Ida och letade bland
skivorna.
  Hon satte pa en och dansade själv ut med Kiss.
Det var inte lätt att röra sig i det lilla rummet. De
fingo mest stå på en och samma plats och vagga.
  Thomas reste sig.
  - Kom, sade han till Angela.
  Han förde henne över golvet och tittade in i det
andra rummet.
  -Här är svalare, sade han.
  De slogo sig ned på ett par låga stolar.
  Också här Iyste en lampa med rött sken. Bakom
Angela flögo faglarna på den japanska skärmen.
Thomas böjde sig fram och såg upp till hemme.
  -i#r ni alltjämt rädd för mig? frågade han.
  - Nej, sade Angela. Jag är inte rädd nu.
  De hörde knappast varandras ord för den gälla
dansmusiken därutanför skärmen.
  Då tog Thomas varsamt Angelas hand i sin. Hon
ryckte inte undan den. Så sutto de tysta hand i hand.
Ett tag tittade Beil von Wenden in bakom skär-
men. Hennes smala ögon blevo till springor, men
logo. Angela såg henne inte, men Thornas gav henne

13 V. # s# *#1# X
194     Fröknorno von Po/#len

stadigt blicken tiDbaka, utan att släppa Angelas
hand. Så försvann Bell igen.
Då lutade sig Thomas tätt intill Angela.
-Vad gör ni hela dagarna? sade han.
  Han var så nära henne. Hon såg darrande på
hans mon.
  -Jag vet inte, viskade Angela. Jag vet inte vad
lag gor-
  Hon kumde ha sagt att hemmes dagar voro upp-
fyllda av tanken på honom. Kanske såg han det i
hennes ögon.
  -Nu skuDe jag kuml,a kyssa er, sade han.
  Då nickade hon allvarsamt.
  Han kysste henne inte. Han avskydde rummet, de
där tvetydiga unga märmen, det koketta lampljuset,
Bell von Wcndens lurande blick nyss.
  -Ni skulle inte vara här, sade han. Ni skulle
sitta i mitt rum i soffan. Jag är inte längre ensam
hemma. Om aftnarna ser jag er där i soffan. Ni
lutar huvudet tillbaka. Lampan Iyser på ert Ijusa
hår. Era ögon se sa allvarsamma ut-som nu.
  Men han sade icke att han älskade henne. Och
plötsligt började hennes hand leva inne i hans. Hon
talade inte, men hennes hand rörde sig sakta som
I en lätt smekning.
  Hade han äntligen riktigt värmt henne ? Då kysste
han henne på kinden, men drog sig strax tillbaka.
  -Förlåt, sade han ångerfullt.
- Ni skulle ju icke göra så mer, viskade Angela.
  Nej.





  De stego upp. Hennes skugga vacklade mot skär-
men bland de flygande fåglarna. Stellan kom in.
Han tog om Angela.
  -Kom, så dansa vi, sade han.
  Han drog henne med sig ut till de andra.
  Men när Angela sjunkit ned på schäslongen igen,
var Lell där.
-Dansa med mig också, bad hon.
Hon rörde sig smidigt intiD Angela i dansen. Hon
  slöt henne intill sig. Helmes andedräkt for över

t   Angelas kind.
     Plötsligt fattade någon tag i Angela och drog
    hemne undan från Bell.
     Det var Thomas.
     -Ni behöver inte vara kavaljer, fröken von
    Wenden, sade han, blek av vrede.
     -Äl
     Kiss klappade nervöst i händerna.
     -Bravo, ropade han. Så lustigt# Ett sådant

     Men Bell stod inte längre kvar på golvet. Hon
    gled umdan, bort från Angela.
     I detsamma uppenbarade sig en ny figur. Det var
    den omtalade Moses Grümfarb som kom un genom
    dorren och ledde uppmärksamheten bort från upp-

     Han slängde raskt av sig rock och hatt och steg
    fram i rummet. Med ens sågo de andra bleka och
    taniga ut vid sidan av denne käcke judiske söder-
    amerlkan med sitt feta oljiga lende, sin köttiga näsa
Igt)     Proknarna von Pahlen

och sitt nästan kolsvartl krulliga hår. Han slog ut
med händerna.
  -Cod dag allesammans, hälsade han muntert.
Men vad tusan har du där kluddat till för en
idiot, Kiss7 Hans ögon riktades hånfullt mot gre-
vens porträK.
  De voro oerhört rädda för honom, dessa societets
snobbande omanliga målarynglingar, de hatade för
bittrat denne livskraftige och of örskräckte uppkom-
lingssemit, som redan började bli berömd för sitt
snabbmåleri och hade en aldrig dittills förspord för
måga att tjäna grovt med pengar.
  Kiss slank fram till honom och ville taga honom i
handen.
  -Ä kyss mig, Kiss, sade han. Gör dig inte till.
Jag tror du samlat de flesta medlemmarna av Raska
sjömäns klubb här i kväll.
  Det var ett öknamn ham hade på dem. Kiss ville
inte höra på det. Han log ynkligt och önskade ho-
nom välkommen.
  Då sänkte Moses rösten.
  -Det står en riktig sjöman där nere, Kiss,
viskade han. En flottist som ville upp. Han var visst
inte bjuden. Ha ! Ha !
  Men Kiss fick nu Moses att gå omkring och hälsa
ordentligt på var och en.
  -Jag tycker här luktar småvarmt, sade Moses
och satte sig äntligen. Bjuder du på supe, Kiss?





         Porten vid #ohannes      197

  Då blev Kiss olycklig igen, därför att han bara
hade bredda smörgåsar. Han försvann bakom skär-
men för att sätta fram dem på bordet där inne.
  När allt var färdigt, ringde han i en liten silver-
klocka, Han stod i skärmöppningen med klockan i
handen alldeles naken under sin japanska nattrock.
  -En Narcissus, smälte Elias Vanselin, mot sin
vilja förtjust.
  -Värnamos Apollo, utbrast Moses.
  Vid smörgåsarna fick Stellan tag i en spansk hatt,
som låg slängd på en byrå. Han satte den på sned på
huvudet, draperade sig i en ostindisk schal och bör-
jade dansa framför Moses' stol med en nejlika i
munnen. Där satt Moses och såg ut som en slav-
handlare med handen i sidan och ögonen fyllda av
löie.
  Stellan knyckte på höfterna, ringlade sig som en
orm. Saliven flöt fuktig kring hans leende mun-
gipor, de kupiga blå ögonen stodo runda som tefat,
och han sträckte ut armarna mot Moses.
  Da sparkade Moses till honom, och Stellan föll
med ens framstupa i en ödmjuk ställning av kuschad
hund.
  Moses vände sig till Dora. Han slök i en gapande
munsbit hennes blonda skönhet.
  -Kan den här Sodomskarusellen vara något för
er? sade han.
  Hon log förläget och såg ned i sin tallrik. Thomas
satt och såg framför sig med rynkade ögonbryn.
Han funderade på hur han skulle få bort Angela
   från detta sällskap. Denma Bel# von Wenden som

smekande tqckte sig mot de umga flickorna# Dessa
äckliga gossar med perversa fasoner#

  Han blev glad, då han efter en stund såg att
Petra reste sig. Strax steg han själv upp från bor-
det som nu var tomt.
  -Ack, måste ni gå så snart ? Iäspade Kiss. Greve

Gusten da Vämamo af Sauss skulle komma senare.
  Men Petra och Angela gingo omkring och sade
  adjö. Thomas följde dem. När de kommo ut i för-
  stugan, slog han igen dörren med en liten smäll om
  den rök- och rökelsefyllda ateljen.

  De gingo en bit tysta framåt gatan alla tre, Tho-
mas mellan Petra och Angela.

  -Bruka ni ofta vara på det där stället? frågade
Thomas.
  -O ne;, sade Petra, liksom urskuldande sig
Och aldrig länge. De hålla alltid på till fram på
morgonen. Jag tycker bättre om att gå tidigt som nu.

  -Jag tror inte det är klokt att stanna längre,
sade Thomas bistert.
  Så voro de tysta. Alltjämt snoade det. Stora
flingor som gjorde deras kläder och pälskragar
vita.
  En svart katt sprang tvärsöver gatan. Petra
stannade.
  -Det betyder olycka, viskade hon.
  -i#r du skrockfull ännu? frågade Thomas
leende.





  Och när hon sag hans leende, tyckte hon att han
kommit tillbaka till henne fBr en minut.
  Utanför Petras port vid Johannes' kyrka stan
nade de.
  Thomas och Angela vågade icke se på varandra.
De hade sin hemlighet i ögonen.
  Petra blickade från den ena till den andra av de
två. Angesten kramade åter om hennes strupe. Skulle

      de nu gå if rån henne hand i hand, försvinna bort i
: natten och lämna henne ensam kvar, lilla Angela och
Thomas som hon älskade ? Men ingenting sådant
skedde.
  Thomas tog adjö, grep efter bådas händer, tqckte
dem hastigt och gick nedför Kammakargatsbacken.
  Angela och Petra stodo kvar ett litet tag.
  Båda följde honom med blicken. Så såg Petra på
Angela. Men Angela vände sig bort för att slippa
möta Petras ögon.
  En skugga gled upp på gatam i närheten av Kiss
Nilssons hus. Skyarna hade skingrats, en svullen
måne Iyste fram. Det var greve Gusten som kom
gående från Nybroplan. Han gick långsamt, blev då
och då stående länge på ett ställe och fortsatte där-
efter pustande. Han var pa väg tillbaka till Kiss.
I hans dimmiga hjärna svävade bilden av ett rum,
skådeplatsen för kvällens händelse. Han hade varit
hemma hos sin mor. Det inträffade någon sällsynt
gång att han kom ihåg hemme. Då, varhdst han än
befann sig, stapplade han hem till henne, gick tyst
i trappan, öppnade stillsamt med sin nyckel dörren
till hennes stora tigande v#ining och steg in i hennes
rum. Så hade det varit ocksa i kväll.
  Han stannade igen på sin vandring och såg med
tårfyllda ögon upp på manen, som lika gråtmilt såg
tillbaka ned på honom.
  Detta rum-hans mors rum. Han torkade sig i
ögonen med en silkesnäsduk orh nös eK par gånger,
skakande på sitt klotrunda huvud.
  Hans mor grevinnan Carola Värnamo af Sauss
hade i snart inemot femton år nästan ständigt legat
till sängs. En simlets sjuklighet som ingen läkare
kunde dler ville förklara höll benne fången i bädden,
från vilken hon endast reste sig med långa mellan-





rum för några timmar eller någon dag i veckan.
Förklarmgen var dock ganska enkel. Sedan femton
år grävde på djupet av hemnes själ endast en tanke:
att den rusige och av vederstygglig lusta skälvande
åldringerl, som tagit hennes oskuld och givit liv åt
hennes barn, var hennes egen far. Ett anonymt brev
hade underrättat henne därom dagen efter det hon
och hennes make midsommaren 1899 hade firat hen-
ne trettiotvåarsdag med en stor fest på Hönsekind
för alla deras hundratals mmderhavande. Upprörd
hade hon skyndat till sin man, som bestämt förnekat
möjligheten av att det var sant. Hemmes mor ladu-
gårdspigan, som upphöjts till husföreståndarinna
och portvakterska på slottet, medan de levde utom-
lands, var nu för länge sedan död, och henne kunde
hon icke mera fråga. Men de anonyma breven fort-
satte att dugga, med otympliga eller förvridna hand-
stilar. Sallan kommo de med posten. De smugglades
till henne på de mest skiftande lönnvägar. #n hitta
de hon dem på en bänk i parken. #n sutto de in-
stuckna i fönsterspringan, när hon om morgnarna
öppnade fönstret i sin sovkammare på nedre botten.
l#n hade lille Gusten funnit dem fästade vid grinden
till huvudentren, där den stora uppfartsvägen ledde
upp till slottet. Varje gång innehöllo de allt tyd-
ligare utpekanden av graverande omständigheter.
Hennes man försökte övertyga henne om grundlös-
heten av uppgifterna i breven genom att papeka att
dessa med all sannolikhet härrörde från några av
de många verkliga oäkta barn, som man faktiskt
-

202      Fröknarna van #ahlen

visste att grcve Carolus af Sauss efterlämnat och
vilka helt naturligt voro avundsjuka på Carola för
att den åldrige utsvävande sällen testamenterat all
sin egendom till henne.
  -Men varför skänkte han den då till mlg? frå-
gade Carola. Han hade förfört mig, narrat mig.
Men han hade narrat så många andra ! Du tvingade
honom? Men hur kunde du? Varför gav han mig
ailt och de andra intet?
  Till slut vände hon sig till några av de äldre biand
de troende prästerna och missionsvännerna inne i
staden, som varit med då en havande flicka gifte sig
med en främmande godsint man- det året då
väckelserörelsen hade nått Hönsekind. Dessa sva-
rade till en början undvikande, men då de hatade
både henne och hennes make därför att de avfallit
från deras samfund för att låta sig upptagas i den
katolska kyrkan, sade de henne snart med hårdhet
sanningen. Den enda utvägen för henne att försona
sig med Gud och återvinna sin samvetsfrid sade de
var att hon, hemmes make och henmes son med den
avdöde horkarlen skulle upphöra att bola med den
romerska skökan och ofördröjligen vända tillbaka
till dem.
  För egen del följde Carola denna anvisning, men
förgäves försökte hon förma sin man och Gusten att
göra henne säDskap. I stället skildes hennes make
fran henne och gifte fort om sig med sin första
kafeuppasserska, en flicka inne på stadshotellet i
Jönköping, som hette Lotty Lager och som sades





          Porlen vid Johannes       20

vara dotter till en annan av den forne Honsekinds
grevens frillor. Och under den tid, då de levat värl-
dens flärdfulla och virvlande liv, hade Gusten växt
upp till en gosse, som redan vid femton år kände
alla lastens nöjen och icke ville försaka något enda
av dem. På alla hennes uppmaningar svarade han
med att svära, att han aldrig komme att sätta sin
fot i någon kyrka, vare sig katoisk eller protestantisk.
Den dag, som hon hade drömt skulle bli hans kon-
firmationsdag, samtyckte ham till att av modern taga
emot en bibel och en psalmbok, men samma kväll
lämnade han dem som pant för förtaring till Lotty
på hotellet, hos vilken han redan före sin fader fått
fullständiga rättigheter.
  Grevinnan Carola flyttade till Stockholm och
hyrde sin stora tysta våning vid den stilla Kommen-
dorsgatan. Men nu ville hon icke längre vara gre-
vinnan Carola. Hon skydde allt som påminde orn
namnet Sauss, den grevliga titeln och världens för
förelse och falska upphöjelse. På hennes dörr i den
prydliga förstugan stod helt enkelt: Fru Karolina
Johansson. #nnu hellre hörde hon sig på aiimogevis
kailas "mor Karna" eller "mor Lina", fast hon
ännu icke var gammal.
  Hon beflitade sig om godhet och fromhet och
väigörenhet. Hon anslog årligen betydande summor
till allsköns uppbyggelseverksamhet på evangelisk
grund. Hon deltog i stiftandet av den lilla "Jeriko-
församlingen", som innanför kyrkans ram skulle ar-
beta på åstadkommandet av en allvarlig religiös ny-
väckelse inom huvudstadens hank och stör, lät in-
reda ett ansprakslöst kapell invid Stureparken för
dess mötcn och sammankomster och bekostade aila
utgifterna för dess lilla fyrsidiga veckobiad "Jeriko-
basunen". Den enda Iyx hon tillät sig själv var den
stora våningen. Tiii en början hade hon tagit den
för att ha lille Gusten boende där och för att även
kunna ha ho5 sig ett antal barn från fattiga troend::
hem, som hon hade tänkt sig skulle studera tillsam-
mans med den i bokliga kunskaper efterblivne
Gusten och sporra honom till tävlan i läsningen. Men
Gusten hade hastigt lärt de små gossarna och
flickorna sådan odygd, att föräldrarna förskräckta
skyndat sig att taga dem därifrån igen-fastän de,
rädda att gå miste om hemnes gåvor, icke omtaiade
den verkliga orsaken för grevinnan Carola eller "fru
Johansson", som hon numera ville att folk skulle
tituiera henne, ehuru de aldrig kunde förmas dartill.
Gusten själv hade sedan inom kort, utled på en-
samheten, pockat pa att få resa tillbaka till utlandet
för att där såsom han sade avsluta sin uppfostran
på egen hand. Därifrån hade Gusten skrivit till
i_otty på stadshotellet som nätt och jämnt hade
hunnit bli gift med hans far och som blott var
ganska obetydligt äldre än Gusten själv. Hon hade
i ilfart störtat efter honom, och umder flera år hade
de två ungdomarna tappert hållit tillsammans, som
kamrater i utsvävningar med andra mera än som
ett älskande par, på kontinentens glädjelokaler och
levat på att pressa ut pengar av "gubben". Detta





viSste dock icke Gustens mor som, när han vid myn-
dighetsålderns inträde återvände, skänkte honom
Hönsekind och alla sina andra gårdar med undantag
av en som blev Jerikoförsamlingens sommarhem.
Gusten erhöll dock egendomarna med en viss tills
vidare gällande begränsning av förfoganderätten, sl
att han icke fick avyttra något av ägorna eller för-
bruka av inkomsterna mer än en preciserad, ganska
rundlig summa utan tillåtelse av major Ehrencreutz,
viiken pa eget förslag antagits som ett slags för-
myndare för honom.
Modern hade behåilit den stora våningen för att
t#  kunna ha det tyst omkring sig, vilket hon mer och
    mer kände som en nödvändighet för sig. I dem#a
    tystnad Iyssnade hon till sitt samvetes röst. Ty vad
    hon än gjorde, tyckte hon icke att hon hade vunnit
    den utlovade försoningen med Gud och hjärtats inre
    frid. Hon trodde att Gud hade förskjutit henne.
    Ständigt kände hon med rysande själ hur inom
    henne Sauss' ruttna kött trängde in i Sauss' unkna
    blod. Hon bävade för att hon var förruttnelsen som
    födde förruttnelse, förruttnelsens dotter som blev
    förruttnelsens moder. Då lät hon sig bäras in i vå-
    ningens innersta rum och läggas till sängs. Där
    borrade hon ned sitt huvud i kuddarna och skrek.
  Hennes hushåll förestods av en uttjänt diako-
nissa, som också mer och mer ensam fick sköta om
hennes välgörenhet och bestämma alla hennes nt-
gifter, medan hon själv blev alltmer apatisk. När
hon någon gång gick upp och ut, åtföljd av den
-

2#i      #röknarna von Pahlen

gamla makonissan, var det för att deltaga i ett möte
i Jerikoförsamlingen eller för att bevista en jordfäst-
ning. Då satt bon stilla i ett hörn i salen eller i
kyrkan, en böjd gestalt med tidigt vitnat hår, men
talade med ingen. De enda man släppte in till henne,
utom sonen, var någon under hennes mera svårar-
tade angestanfall i hast tillkallad läkare och några
präster och kolportörer, bland vilka Josef Wahlbom
var den som på sista tiden oftast syntes. Från i
julas predikade han varje söndag i det lilla Jeriko-
kapellet. Han verkade även som helbrägdagörare och
hade sedan nyåret givit den sjuka kraft att varje
göndag åhöra hans förkunnelse i kapellet. Eljes hade
hon mer och mer fnllständigt förskansat sig i det
innersta rummet i våningen.
  Det var ett litet rum inåt en tyst gard, fyllt med
blommor, friska och vissna blommor, som till en be-
gravnung. Hon låg där liten och späd med fina lem-
mar nnder täcket, med smala vita händer, med ett
ansikte där bara ögonen Iyste fram med förstorade
dystra pupiller. Framför sig pä ett bord hade hon
ett porträtt av sin son som späd gosse. Det stod
som på ett altare med grönt omkring. Hon hade
dyrkat honom, hon dyrkade honom ämmu. Hon
knäppte sina händer framför bilden oeh bad att
Gud skulle bevara hemmes son för allt ont. In i det
tysta rummet tycktes aldrig en viskning nå om
Gustens skandaler. Kimske hade hon från början
inte velat Iyssna till det onda skvallret. Att han





          Porten vid lohannes       2u7

vägrat att låta konfirmera sig, hade hon tagit som
extatisk samvetsömhet och umgdomlig bävan inför
alla kyrkosamfumds världslighet. Nu hade hon för
länge sedan glömt det. Vad hon fasade för, i sina
mörka stunder skrikande, var att Guds straf f
dom över hcnne själv och över den gruvliga synd
som bragt honom till världen skulle plötsligt slå
ned på honom i en framtid. Men aldrig föll det
henne in att straffet redan gått i fullbordam.
Aldrig såg hon honom sådan han verkligen var, så
dan han för länge sedan blivitj trots att han ännu
inte var fyllda trettio år: en uppsvälld pussig padda,
trött sittande vid lasternas pöl, där ingenting längre
lockade, eller tumgsint lunkande kring dess svarta
stränder. Sa förblev han för henne hennes tillbedda
vackra unga älskling, som aldrig någonsin smutsat
sig eller handlat orätt.
  Också Gusten brukade se på sitt porträtt med en
viss andakt: detta var han. Djupt irme i fettmassorna
farms kanske ännu den där spenslige gossen med
den svärmiska blicken. Modern såg pa homom och
tycktes icke kunna upptäcka någon skiUnad. Det var
besynnerligt-som om hon varit blind. Kärlek är
blind, moderns kärlek till barnet. Den ser bara det
den vill se. Ingenting annat.
  När han kommit in till hemme i kväll, bade hon
som alltid sträckt händerna emot honom och sagt:
  -Välkommen, du käre. Berätta om vad dn gjort
denna långa tid.
  Där hade nu Gusten suttit bredvid hennes säng,
208     Fräknorna von Pohlen

torkat sig över pannan med sin granna siikesnäsduk
och sökt erinra sig vad han gjort på sista tiden.
  Ja, du gode Gud, vad hade han egentligen
gjort? Kanske var det nyttigt för honom att draga
sig det till minnes i detta blomdoftande stilla rum.
Ett par gånger sökte han börja på en mening, men
varje gång klibbade tungan fast vid hans gom. Han
hade sett för sig Kiss Nilssons fånigt flinande flick-
ansikte och den nye älsklingen Elias Vanselins rumda
lilla lekamen. Det var omöjligt att bedja des#a figu-
rer ur hans dagliga bv stiga in och gå fram till
hans bleka moder där i sängen.
  Och där han satt, kröpo nätterna omkring hans
ben, strykrädda och lurande som djur. De grinade
emot honom med falska ansikten, smilande: inte
skail du överge oss nu? Han sparkade undan dem,
men de kröpo mot honom på nytt, gnyende, mum-
lande på ett otrevligt sätt.
  Hans dagar på sista tiden: de hade för det mesta
varit djup och dödsstilla sömn efter nätternas ut-
svävningar. Det hade ändå varit härliga sollysande
dagar, som redan började få ett svagt skimmer av
den kommande våren över sig. Men hans rullgar-
diner bade varit neddragna for fönstren. En ner-
vost öppnad, solkig vichyvattensbutelj hade sakta
fräst på nattduksbordet. Skymning. Kvav tystnad.
Till dess Iyktorna där ute på gatan tändes och natten
åter vaknade.
  Vad skulle han säga sin mor ? Att Eiias Vanselin
var hans sista kärlek? Att denne Ladugårdslands-





:                  .
            Por:en vld Joha# es      zog

    adonis som så latt dansade over tiljan kunde de

otroligastc konster, att han tillbringat förra natten
med honom ? Att han bjudit upp sma minderåriga
pysar från gatan, som suttit dar med stora, för-
vånade, nyfikna och andå på förhand blaserade och
trötta blickar.

  Men när Gusten tänkte på de där små gatpoj-
karna, hade tårarna trangt fram på honom, därför

att han hade erinrat sig en liten gosse med gula
lockar, som var han själv och som vid främmande
sollysta kuster sprungit och hållit sin unga vackra
mamma i kjolen.

  Så hade han börjat taia om det där lilla barnet,
och hans mors ögon hade Iyst av förtjusning och
mild gladje. #ren suddades ut. De funnos icke
langre till. Där var ett barn som lekte i en slo«s-
park. Dar var en gosse som seglade barkbåtar i den
djupa svandammen. Och hans mor hade pämint ho-
nom om den där gangen då han räddat en liten
hundvalp, som fallit i dammen, fran att drunkna.

  Ja, han hade vcrkligen räddat en hundvalp. Var
detta den enda goda gärning han utfört i sitt liv?
Hur noga han än Ictade i sitt minne, förmådde han
icke finna någon annan. Han kunde ännu känna
den varma, ludna, flämtande kroppen mot sin kind
Han såg de där skrämda klara ångestfulla ögonen
hos djuret som kämpat i vattnet. #gon, som bett
om förbarmande och tiggt om frälsning.
      Om han nu, som vuxen, hos en människa mötte
sådana ögon, skulle han då ha förskomng? Skulle
han då böja sig ned, Iyfta upp och hjälpa?
  Nej, nej.
  Men hans mor hade blivit upplivad. En skär ung-
domlig rodnad steg upp på hennes kinder.
  - Lilla Gusten, sade hon milt.
  Och han hade kånt en vansinnig lust att gråta
och skrika, fastän han inte längre var den lille
Gusten från förr.
  Men så hade med ens känslan av en förbannads
hopplösa sorg lämnat honom, och han hade sjunkit
in i en frid utan gränser.
  Det var det som hänt honom, och därför stod
han nu här och stirrade på månen med tårfyllda
ogon utan att kunna besluta sig för att ga vidare
och öppna Kiss Nilssons port.
  En sådan känsla av frid finner man väl bara vid
sidan av en god människa. Den är svar att beskriva
Den fyller ens hjärta och tvättar smutsen från dess
väggar. Den stannar en sekund tidens gång, så att
man känner sig sakta gunga hän på ett vitt och
mjukt moln. Solen öppnar sitt stora öga och sänder
ned varma Ijusa strålar som man badar i. Då är
lätt att andas. Man är själv god och vet inte, hur
man blivit det. Man förstår att det måste finnas en
Gud, en mycket vis och mycket gammal Gud, som
sträcker ut sina åldriga händer och håller det lilla
jordWotet i dem, så att det vilar i händernas vida
skål, ja vilar i dem som en fågelunge med oroligt
pickande hjärta. Och Gud slungar inte jordklotet





if rån sig, kramar det inte heller hart. Han är sa
varsam, så aktsam. Gode Gud, lat oss så få vila i
dina händer och känna överjordisk trygghet !
  Hade han bett? Ja, han hade kanske bett en liten
barnslig böll där vid sin mors säng. Redan hade han
glömt. bönens ordalydclse. Redan hade friden flytt
ifrån honom. Kanske Gud ändå tappat jordklotet?
  Gusten gick med sin vaggande tunga gang fram
till Kiss Nilssons port. När han öppnade den, fick
han ett slag över ansiktet, sa att hans näsa sprang
i blod. Nagon slog honom ännu en gång, nu mittför
brostet, sa att han ramlade omkull i förstugan med
ett snörvlande och idiotiskt stönande. Det blev
skumt för hans ögon. En ung flottist lutade sig över
honom. Hans ansikte var blekt av vrede och avsky
  -Där fick du, mumlade han. Tack för sist!
  Tyst öppnade flottisten därefter porten och för-
svann ut på gatan.
  Kiss, som en stmld senare glåntade på sin dörr,
hörde ett besynnerligt Ijud nerifran förstugan på
nedre botten. Ilan tände ett stearinljus och blev stå-
ende tveksam.
  Skulle han ga ned och se efter vad det var? Kiss
var ingalunda någon modig ung man. Han var rädd
att han skulle råka illa ut. Men då en för honom
välkänd svordom trängde upp, förstod han att det
måste vara hans vän greven.
  Då kilade Kiss nedför trapporna. Han sag en
mörk kropp ligga pa stengolvet, men i detsamma
slocknade Ijuset. #an fick treva i sina fickor efter
212     Fröknarna #on Pahlen

tändstickor. Hans sidennattrock prasslade. Med
foten råkade han stöta till Gusten, och denne jäm-
rade sig på nytt. Det gick en rysnihg genom Kiss,
#lu ! Detta var otäckt. Han fick äntligen eld och
skrek till. Där var blod. Han tassade försiktigt runt
greve Gusten, och ögonen stodo nlldelcs stilla på
honom. Det skulle inte vara lätt att fa denna of orm
liga klump på benen. Och uppför trapporna sedan!
Kiss gjorde en grimas, när han böjde sig ned mot
greven. Den uttryckte icke något särskilt medlidande.
Kiss hade icke förmagan att känna medlidande
annat än med sig själv. Sig själv ömkade han. Skar
han sig i fingret, skrek han högt.
-Jag skall hjälFa dig, mumlade han.
  Nu fattade han greven om axlarna och Iyfte ho-
nom upp emot sig. Där sutto de och stirrade på var-
andra. Grevens ansikte var förvridet av smarta,
ögonen blodsprängda av en maktlös ilska. Kiss
Nilssons unga ansikte sag bara sa outsägligt ny-
fiket ut.
  -Hjälp mig, stönade greven.
  -Ja visst, svarade Kiss med gäll röst.
  Så slocknade Ijuset igen. Kiss släppte sitt tag så
hastigt att greven dunsade mot golvet.
  -Aj, aj, jämrade han Sig.
  Kiss Nilssons sidennattrock prasslade igen, då
han sprang upp och tände.
  Det blev en mödosam och tung vandring uppför
trapporna. Kiss, så ovan vid något kroppsarbete,
pustade och suckade mer än den slagne. Alltemellan-





l

åt slocknade åter Ijuset, och Kiss fick lägga ned
greven för att stryka eld igen. Han var arg för att
detta hänt greven just i det hus där han bodde. Han
kunde väl lika gärna fallit ner på någon annan plats.
  Så var han då placerad på Kiss Nilssons schäs-
long, fnysande at rökelsen. Kiss lade varsamt en
handduk under hans kind, så att han inte skulle
bloda ner.
  Medan Kiss Iyssnade till grevens berättelse, flac-
kade hans ijgon oroligt över rummet. Herregud !
Han förstod redan hur rykten skulle dansa runt i
staden. Man sag stora rubriker i tidningen Fädernes
landet. Man skulle förstås kunna anmäla flottisten,
sa att det vidtoges disciplinära atgärder mot honom,
men om det skulle det aldrig bli tal. Det skulle bara
dra med sig otrevliga följder. Sådant folk kunde
aldrig hålla tyst med något. Det stod för resten ofta
om greven och hans vänner i Faderneslandet. Kiss
skrev där själv, Stellan von Pahlen också. I ett
ständigt begär att väcka uppseende på något sätt
förtalade de varandra i det ruskiga bladet och
skrevo anonyma brev med skvallerhistorier till re-
daktionen. Sedan utbasunade de för vem som ville
höra på att artiklarna hade någon annan skrivit, och
de nämnde namnet på än den ene, än den andre av
sina bekanta.
  -Vad hette den där sjömannen ? sade Kiss.
  Greven tänkte efter.
  -Jag fick knappast sikte pi honom, innan jag
föll, sade han. Men jag tycker att jag kände igen
hans röst. Det var nog Allan, du vet.
  De sågo sorgset och högtidligt på varandra. Kiss
erinrade sig att Moses sagt att det stod en riktig
sjöman, en flottist där nere. Man borde kört bort
honom !
  -Allan, det var han som var med oss avklädd
till Afrodite, du förstar: "Den Böljeskumborna",på
den där kostymfesten du minns hos Ida Idestam,
viskade Kiss. Han blev mycket omkramad.
  Jo, det mindes greven. Hans mun drogs på sned,
när han försökte skratta. Kiss vände sig ifrån ho-
nom med ett mlderligt leende. Han hade svart att
fördra anblicken av detta svullna ansikte. Det gav
honom en kväljande känsla av äckel.
Nu hörde han greven viska något.
-Vad är det? fragade Kiss, ater nyfiken.
Ja, vad var detta? Han hörde greven med svag
röst tala om att det varit frid på jordklotet och om
en kvidande hundvalp som han räddat från att
drunkna i en svandamm Kiss trodde att han yrade.
Och Kiss började smyga omkring i rummet,
kastande rädda blickar pa det röda klotet där på
hans fina schäslong.
  Då han kom förbi bordet, där whiskyflaskan stod,
drack han ett halvt dricksglas utan att blanda upp
spriten med vatten. Han kumde minsann behöva det.
Han kände sig icke längre hemma hos sig. Greven
måste stanna kvar. Det var ingen möjlighet att flytta
honom mitt i natten. Kiss hade tillbringat många





nätter med sin vän just i det har rummet. Men då
hade greven varit friskochsprudlandeavsmåtrevlig,
spinnande lustighet och gemytligt tokiga infall. Kiss
avskydde sjuka människor. De voro till ingen nytta.
Man kunde inte ha ett dugg roligt med den . Och så
påminde de en om något sa obehagligt som döden.
  Kiss sjönk ned i en länstol långt borta från
schäslongcn. Han hade blivit yr i huvudet av den
starka drycken. iFör hans ögon förstorades det
oformliga paketet där borta bland sidenkuddarna,
svällde fantastiskt, fick flera blodiga och svullna
näsor, och snarkningarna som nu stöttes ut genom
grevens öpl)na sneda mun, blevo för Kiss Nilssons
öron till en rasande ångmaskins dunk. Det lag som
en tyngd över hans hjässa. Han tyckte att hans
gamle frikostige vän och gynnare greven med ens
fanns överallt i rummet. Nu red han över hans
knän, borrande klackarna, so-n hade sporrar, in i
Kiss Nilssons kött. Och till sist tyckte Kiss, där han
satt halvblundande och svettig om pannan, att greven
förvandlades till Gud Amor själv. Men icke den
knubbiga änglalikc pilten Amor med en skalk i
ögat, utan en fet medelålders man förvriden av en
sorgsen bitter lusta efter ungt gossekött och spens
liga lemmar, efter den Böljeskumborna i ynglinga-
gestalt. Genasl kom flottisten in, gjorde honnör och
ställningssteg. Och då skrek lille Kiss till i sin halv
slummer och fann att Elias Vanselin medrundaför-
vånadeporslinsögonsagpåhonom frånenspegelhylla.
  Sa somnade han äntligen.
  Den där natten efter fcsten hos Kiss Nilsson vid
Blasieholmstorg kunde inte Petra somna.
  Nätterna äro stora svarta påsar som våra dröm
mar och tankar halka ned i. När solen höjer sig i
gryningen, snör den ett gyllene rep om pasarna och
kastar dem i havet. Sa äro de borta, sjunkna, och
ingen hämtar deras innehall upp igen. Tills någon
ny natt hemlighetsfullt lossar rcpet och det som
begravits i havet åter flyter till ytan.
  Petra vred sig i sängen och kunde inte sova. Hon
kände sig upprörd, sedan hon träffat Thomas. Var
han på väg att förälska sig i Angela? Fick något
sådant ske? Något så alltför grymt. Och Angela?
Älskade hon redan Thomas? Hur skulle hon kunna
låta bli att älska honom? Hon var ju ocksa i den
åldern, då himlen vid horisonten rodnar av kärlek.
Kanske även Angela nu låg vaken och tänkte på
Thomas, på samme man som Petra fortfarande
älskade, utan att Angela hade en aning därom och
fastän hon själv förnekat det.
  Petra Iyfte det av ångestsvett fuktiga ansiktet.
Hon vände på kudden. Nu kändes den åter sval mot
hennes kind. Men det var ändå ingen lindring. Hon





var gammal nu, och just nu ville hon vara ung-
ung som Angela.
  Det går inte att bli ung igen. Det är ett av de ting
som äro sa alldeles omöjliga. Åren kan man inte
rycka tillbaka. Dc äro sa oaterkalleliga. Man vill sta
vid stranden av ett hav och ropa på dem. Och ett
eko skall gackande svara. De finnas icke där borta
vid havet, åren, som man ropar på. De ha lagrat
sig i ens hud. De aderforkalka ens hjarta. De tynga
ens kropp. Och ändå äro de ingenting man kan taga
pa och plocka upp och kasta bort. Då dödar man sig.
  Jag är väl ämla inte så gammal ? tänkte Petra
Ett par och trettio. Trettiofyra, knappast mer.
  Ja, men det betyder mycket när man älskar. Den
kvinna som älskar skall helst vara ung och rosig
med blank lmd, smn Angela. Ja, som Angela! Den
kvinna som älskar skall inte ha minnen. Hon skall
älska för forsta gangen, kyssa för första gången.
Ingen skall ens ha andats på henne. Så vilja män
nen. Så vill Thomas! Men det var ju just Thomas
hon älskat for forsta gången och kysst för forsta
gången !
  Pctra kröp ihop i sängen, kande morkret som ett
gömsle. Hon avundades Angela. Alla dessa år hade
hon haft henne hos sig, sett henne utvecklas och slå
ut till en skon blomma. Mon hade väl tänkt ibland:
j    En gang kommcr någon och tar henne if rån
mig.
Men Thomas ! Det hade hon ändå inte drömt om.
Hon var nära att skrika högt:
218     Fröknanna von rahlen

  - Thomas !
  Men hon hejdade sig, Angela skulle kunna höra
henne. Och till Thomas skulle hennes röst i alla fall
inte nå.
  Ha då ens tankar ingcn makt? grubblade Petra
förtvivlad. Två som tänka så starkt på varandra-
deras tankar borde ju korsas som blixtar i nattens
mörker. Men om bara cn tänker? Då far ju en Ijus-
stråle sökande genom rymden och nar inte sitt mål.
Då vänder dcn tillbaka, slår sig ncd i det värkande
bröst som sänt den och plågar och sticker.
  Petra vaggade av och an med armarna lindade om
sitt brost. Det var som molande tandvärk i hjärtat.
Denna kärlek som en gång varit hennes högsta
glädje ville nu mala sönder henne.
  Sa greps hon av en sjuk längtan att se Angela.
Hon ville det nu - nu genast. Kanske skulle hon
läsa hemligheten i ett sovande ansikte - Angelas
ansikte. Men inom sig förstod hon att hon bara ville
vara nära en som också älskade Thomas.
  Petra tände ett Ijus och svepte in sig i sin natt-
rock. Pa bara fötter smög hon sig som en tjuv in
i Angelas rum. Nu höll hon sin hand framför Ijus-
lågan och betraktade Angela.
  Hon låg där med handen under huvudet. Mun-
nen log, kinderna voro röda. I)et Ijusa håret svallade
i mjuka vagor over kudden.
  Petras tankar irrade oroligt. Skulle Thomas en
gang få se Angela sovande så, saligt trött efter hans
famntag? Och som i en vision tyckte hon sig se





Thomas vilande där bredvid Angela i sängen. Också
han sovande. Också han saligt trött med armen
ånnu i somnen slutande sig om Angelas nacke.
  Petra darrade. Ljusskenet flög flackande över
väggar och tak, som om onda andar vaknat i nattens
tystnad och nu uppförde en hetsande vämjelig dans.
Var det Petras egna tankar, hemligt gömda, som
sluppit lösa? Ty vad Petra kände var något slem-
migt, vidrigt som höll på att fa makt med henne.
Det var den gamla ungmons sterila och fuktiga
kattja vid åsynen av andras karlekslycka.
  Är jag då verkligen så gammal? undrade hon
ater trött.
  Ljuset darrade i hennes hand. Dess sken upplyste
plötsligt den lilla blanka kvinnostatyetten på kakel-
ugnsfrisen.
  Petra gick på tå fram till den. ilon slukade den
med heta torra blickar. Den där 1illa gestalten-
sa brun, så fast, och ändå med den helt utvecklade
unga kvinnans mjuka linjer och runda blommande
bröst. Den var fylld av sinnlighet. En vackererfaren
kvinnoynglings sinnlighet. Hon var kvinnan som i
ratt tid fatt njuta av sin kropps möjligheter. Petra
vågade inte rora vid den. Hon tyckte att den maste
brännas, att den ml i natten blivit livsvarm och glö-
dande, ett vällustcns trä som förvandlats till kott.
  Thomas Mellers forflutna ! Var det kanske så-
dana älskarinnor ban haft - där långt borta i de
främmande länderna? Sådana underbara! Och
Petra sag åter för sig Thomas. Nu lindade någon
ett par smala bruna armar om hans hals. O att de
hade strypt honom! Det hade varit bättre än att
han, som nu, kommit tillbaka för att ätska kvinno-
barnet Angela.
  Och här i natten stod Petra ensam och vacklande
mellan två av Thomas Mellers kvinnor.
  Jag borde blivit hans, tänkte hon då med svi-
dande bröst. Jag hade nog lust, men jag förstod
det inte, och han bad mig aldrig därom. Och även
om han bett, skulle jag inte ha haft mod da. Mod
var vad jag saknade, när jag var ung. Och ml är det
for sent att själv gå till honom.
  Men var det verkligen för sent att göra det nu?
Skulle hon inte orka kämpa en kamp mot Angela-
gå förbi henne rätt in i Thomas Mellers famn?
  Petra hetsade upp sig till att vilja det. Hon skulle
inte släppa honom. Inte låta Angela gå om sig!
  Nu rörde sig Angela i bädden. Petra vek for-
skräckt undan. Ljuslågan fladdrade. Hade Angela
känt Petras tankar ? Kanske hon upplevde dem i
drömmen.
  Hädanefter maste Petra dölja sig för Angela ! Bc-
härska sitt ansikte och icke blotta nagot av vad som
försiggick i hennes inre !
  Petra smög sig ut igen tyst som hon kommit.
lnne i sitt rum kastade hon sig på sängen och brast
i gråt. Hon förstod att det var omöjligt för hcnnc
att återvinna Thmnas Mellers kärlek. Hade hon
varit ny för honom, skulle kanskc åhninstone det
slags lustfyllda intressc som är erotisk nyfikenhet





Por#en v-d lohcnnes      Z21

ha väckts hos honom. Nu var hon det förstörda och
svårmodiga förgångna som han säkerligen icke
önskade tillbaka.
Det var som om hon tvingats att leva sitt liv i
  en skymning, som icke genombröts av något Ijus
sken. En skymning tung och snärjande som ett nät
med tusentals fina masker. De lindade sig tätare och
tätare omkring henne-till slut skulle de väl kväva
henne. Varför hade hon inte fått vassa klor och en
stark näbb så att hon förmådde befria sig? Andra
kvinnor kunde draga till sig män, ja vinna dem för
sig, även om männen redan voro upptagna på ammat
håll. Bara inte hon ! Inte Petra von Pahlen, den en
samma !
-Jag vill inte vara ensam, kved Petra.
Hon öppnade sin famn och fångade tomheten.
Tomheten som icke har någon kropp, ingen färg,
men som ändå smyger sig in i ett hjärta och för-
kolnar det.
Ljuset sjönk djupare i staken. Dess låga flackade
oroligt, flämtande med ett kvinnobrösts ängsliga
andetag, och slocknade.
  Petra kom ut från låneexpeditionen på Kungliga
biblioteket. Hon hade ett par böcker som hon just
lånat under armen.
  Medan hon väntade på att få sina ytterkläder,
snuddade en ung man vid henne. Petra såg hastigt
upp. Hon var nära att ropa högt av överraskning.
Det var Tage Ehrencreutz. Han hade inte märkt
henne. Också han stod där och väntade. Hans huvud
var litet sänkt. Den Ijusa luggen Petra så väl min-
des föll ned över hans parma. Kring de mjuka
läpparna spelade ett litet leende. Spenslig, elegant,
smärt, stod han aär, som om han plötsligt höjt sig
ur det förflutnas mörka källare för att påminna
Petra om att hon ändå haft ett par sällsamma Iycko-
dagar.
  Nu hade Petra fått fram sin päls och sin hatt.
Hon lade ifran sig böckerna och började taga på
sig pälsen, med ryggen åt Tage Ehrencreutz. Då
kände hon att någon fattade i kappan och hjälpte
henne på med den. Skulle hon vända sig om? Den
ringaste artighet fordrade ju att hon atminstone
sade tack.
  Hon böjde litet på huvudet. Då kände också Tage
isren Petra.





          Porten vid Johannes      223

  - Petra, utbrast han och tog ett fast tag om
hennes arm, som om han varit rädd att hon genast
skulle springa if rån honom.
  Men Petra, som ännu hade föregående natts gråt
i sin hals, sag upp på honom.
  I det första igenkännandets häpnad kunde de icke
röra sig. Han höll alltjämt fast hennes arm. Hon
var av samma längd som han. Deras ansikten voro
mycket nära varandra.
  -Här är herrns kläder, sade frun i garderoben
litet barskt. Hon hade inte tid att vänta. Det fanns
ju andra att passa.
  Tage släppte Petra och tog sina kläder, alltjämt
utan att lämna henne med blicken.
  #ntligen kommo de ut genom dörren tillsam
mans. Petra höll krampaktigt i sina böcker, som om
hon behövt nagot att klamra sig intill.
  Det var en grå februarieftermiddag, med moln
tunga av snö hängande ned från himlen. I Humle
gården hade Iyktorna ännu inte tänts. Tage höll sig
snubblande nära intill Petra, men han vågade inte
åter taga hennes arm. Under deras fötter knastrade
den frusna tilltrampade snön. En spårvagn ute på
gatan glimmade till mellan de kala träden, och Ijuset
från den ringlade sig som en Iysande orm över
rabatter och gångar.
-Varför ha vi inte mötts förr? sade Tage.
Petra mumlade osäkert:
-Jag vet inte.
Så gingo de tysta.
224     Froknarna von Pahlen

  För Petras ögon flammade de där dagarna på
Eka för mer än fem år sedan, da hon först träffat
Tage. Hon hade t9ckt sig Iycklig med honom, ända
till dess hon fått veta att han var förlovad med en
annan. Med vinden kom en hetsande doft av röda
nejlikor, som fick henne att skälva. Det var Täges
fästmö Hertha Adlerbring, som skickat honom den
där fruktansvärda stora blombuketten, för att den
skulle påminna honom om vem han rätteligen till-
hörde. Då hade den korta kärlekslycka Petra er-
farit brustit sönder.
  Tage hade gift sig sedan med sin rätta fäsmmö
Petra hade i Stockholm varken träffat honom eiler
henne. En gång bara hade de snuddat förbi henne
på gatan. #ndå visste hon att han umgicks i samma
kretsar som Stellan. Han var något slags amanuens
vid Nationalmuseum, vid gravyravdelningen, trodde
hon. Men han tjänstgjorde visst inte alla dagar. Hon
tyckte sig också ha hört något om att Tage och
Hertha redan skulle ligga i skilsmässa.
  Tystnaden mellan dem började bli tryckande. Tage
gick och svängde på sig i en elegant brun ulster.
Hatten, neddragen i pannan, dolde hans Ijusa hår
och ögon f ör Petra.
  -När vi träffades på Eka... började han.
  -O, behöva vi tala om det? avbröt Petra ho-
nom ängsligt.
  -Ja visst, sade han och vände sig häftigt mot
henne. Jag bar mig avskyvärt åt då. Gjorde jag
inte ?





         Pon#en v;d Johannes      225

På det svarade inte Petra.
  -Jag vet att du tycker det, sade han tjurigt.
Jag skrev till dig sedan. Men du svarade inte på
brevet ens. Sa du måtte ha hatat mig!
  -# nej, sade Petra milt. Och du är ju gift med
-med henne nu.
  Han stannade och såg på henne med uppspärrade
ogon:
  - Har du inte hört att vi skola skiljas?
  Petra var nära att brista i skratt. Han föreföll
så ung, trots sina trettiotre år, så förskräckligt vik-
tig. Kanske trodde han att Stockholm höll på att
springa i luften av ryktena om honom och hans skils-
måssa.
  -Beratta då, sade Petra och började åter pro-
menera framåt.
  Tage begärde inte bättre. Han var uppfylld av
harm over lidna of örratter. Och medan han talade,
tyckte Petra sig åter inandas nejlikornas beska doft.
De hade legat utanför Tages rum den där eftermid-
dagen, då han och Petra glada och upprymda kom-
mit uppför trappan. De hade jagat Petra bort från
Tages närhet, och det var som om hennes öra åter
nåddes av tunga trötta fotsteg, hennes egna, då hon
gått nedför trappan med händerna tryckta mot sitt
värkande bröst. Och doften av nejlikorna formade
sig till ett moln pa den tunga himlen, en bild av en
ung kvinna, som med stickande hätska ögon blickade
ned på Tage och Petra i den skymmande Humle-
gården.

#S v #'r#scnr#jcrn# X

[ Här ovan slutar sidan 225 av del 4 av
  Agnes von Krusenstjernas
  Frökarna von Pahlen
  Porten vid Johannes
  inscannad av Lars Aronsson
  den 30 december 1995. ]


[ Här nedan börjar sidan 226 av del 4 av
  Agnes von Krusenstjernas
  Fröknarna von Pahlen
  Porten vid Johannes. ]

  Och Tage berättade, andfått, med munnen fylld
av spott och galla.
  Denna Hertha hade lockat honom till sig från
första stunden. Inte så mycket genom sin personlig-
het, inte det, men hon var rik-åtminstone för-
mögen. Tage hade inte vetat vad han givit sig in
i. Han hade just inga pengar själv. Fadern var ju
rik, men snål, fruktansvärt gnidig: allt skulle sparas
för frarntiden eller spekuleras med. Det lilla under-
håll han fick räckte knappast för honom, och vad
han fick från Nationalmuseum var så gott som
ingenting. Sina små konstessayer hade han också
svårt att placera, eftersom han ämmu ej avslutat sina
studier och inte ansågs nog meriterad. Så blev det
att leva på hennes pengar. Men dem behöll hon
själv. Han fick en liten bestämd summa i veckan
av henne, och det han gav ut av den rnåste han
skriva upp i en anteckningsbok. För varje öre måste
han redovisa inför henne, eftersom det var hennes.
Tobaken han köpte till sin pipa var hennes. Hans
strumpor voro hennes. Allt var hennes. Han blev
på nytt en skolpojke med fickpengar. Att någon
kärlek kunde blomma i denna atmosfär av gnat och
småkitslighet, kunde ju aldrig ens komma i fråga.
När hatl låg vaken om nätterna, tyckte han att han
blivit inlast. Med varje andetag hans hustru tog
hörde han en hård klang av metall. Såg han på
hcnnes panna, när hon sov, tyckte han att den om
gavs av ett diadem av små, små silverslantar,
av stämplade tvåkronor, enkronor och tjugufem





Porten vid Johrnnes      227

öringar. Såg han på hennes mun, tyckte han att den
frågade, icke ilsket och väsande, men lugnt meto
diskt och förhörsaktigt, som satt hon med pennan
i handen:
-Var har du gjort av sista tian?
Eller:
-Här fattas fem kronor!
  Han hade nog behövt pengar, det var inte tal om
annat. Men om han också medgav att han i detta
giftermål med Hertha Adlerbring varit beredd på
att sälja sig, så måste han ändå fråga sig vad han
egentligen fått som betalning. Han stod under för
mynderskap- under henne. De fingo inga barn.
Tage påstod att det var hennes skull. Hon ville inte
skaffa sig något, som skulle kosta-bokstavligen, i
alla bemärkelser: inte ge ut något i onödan. Ett litet
barn skulle kanske i alla fall ha ändrat deras för
hållande till varandra - eller vad trodde Petra ?
Hertha skulle fått annat att tänka på. Tage brydde
sig kanske inte så mycket om barn, men ändå !
  -Allt kunde ha blivit annorlunda, eller vad tror
du, Petra?
  Tage sökte möta Petras blick.
  -Ja, allt kunde nog ha blivit annorlunda, upp
repade Petra och såg bort.
  Hon hade fått en stöt i hjärtat. Det lät nästan,
som om han menat att om bara Petra och han hade
fortsatt sitt inledda kärleksförhållande, skulle allt
blivit bra. Men Petra tänkte på något annat.
228     Fröknarna von Pahltn

  Nu hade Tage hyrt sig en liten ungkarlsbostad
och hade flyttat if rån Hertha. De hade ännu icke
fått hemskillnad, men de hade börjat på allvar för-
handla om saken och hade var sin lilla advokat-
scha j as .
  -Jag är snart fri, sade Tage, och hans röst fick
en Ijusare klang.
  -Och du? fragade han äntligen.
  Men Petra visste inte vad hon skulle säga om
sig själv.
  -Jag-jag, sade hon blott, osakert och tre-
vande.
  Det var som om hon stannat for att ropa pa sig
själv. Men från de djupa skuggorna under parkens
träd och buskar kom intet svar.
  Tage märkte inte hennes tvekan. Han var inte
sådan att hans tankar hade så latt att flyga in i en
annans själ.
  De gingo runt i Humlegården. Det var som om de
inte kunde besluta sig för att gå var till sitt.
  Nu började den ena Iyktan efter den andra blossa
upp. Det blev ett mystiskt sken som i ett sagospel.
Himlen ovanför träden antog en svag violett färg,
som om också Ijus börjat brinna bakom de tunga
molnen.
  Ater fattade Tage Petras arm, då de gingo förbi
en Iykta. Hon vände sitt ansikte, blekt i Iyktskenet,
mot honom.
  - Petra, sade Tage lågt och ivrigt. Du har inte
förändrat dig. Minns du en tavla jag visade dig en





afton på Eka.7 Det var eD bild av en kvinna som stod
vid havet. Hon skyggade med handen för ögonen
och såg långt bort, som väntade hon någon. Kanske
sin älskare. Jag tyckte då att hon var lik dig. Också
du såg ut som om du väntade någon-nagot, långt
bortifrån. Du är alltjämt lik den där kvinnan, Petra.
Han har inte kommit?
-Nej, sade Petra sakta.
Och hon tänkte bittert leende:
Jag väntade pa Thomas. Han kommer aldrig.
  Men Tage tydde Petras leende på sitt sätt. EIan
trodde att han skulle kunna få henne att älska sig
på nytt.
  -Det är jag glad över, mumlade han.
Då ryckte sig Petra lös och började gå framåt.
-Jag måste hem nu, sade hon.
  Tage var hastigt vid hennes sida. I Ijuset från
Iyktorna såg det ut som om han förföljde henne.
Hans skugga korsade hennes på gangen framför
dem. De båda skuggorna av deras kroppar sjönko
in i varandra, smälte samman.
  Petra stirrade på denna hopflutna oformliga
skuggmassa. Hon blev rädd för den, som om den
formade ett öde åt henne, som hon inte skulle kunna
undf Iy.
  De voro nu uppe vid Karlavägen.
  -Adjö då, Tage, sade Petra hastigt.
  Men Tage höll kvar hennes hand i sin.
  - Får jag träffa dig igen? frågade han.
z3o     Frökrarna von Pah#er

  Då voro föregående natts oro och bittra grämelse
åter över Petra. Så skulle Thomas ha tagit hennes
hand och bett om att få råka henne! Inom sig visste
hon ju vad Tage menade med sin fråga-om han
eljes förmådde mena något på al1var. Om hon nu
svarade ja, skulle de kanske låta det, som en gång
varit dem emellan, av ren slapphet börja pa nytt.
  Petra såg framför sig Angelas sovande Iyckliga
ansikte, Nu böjde sig Thomas över henne. Ja, det
skulle sluta så. Thomas och Angela. Hon, Petra,
skulle inte ha någon plats i deras värld.
  -Ja, sade Petra trött.
  Och Tage tog det lilla ordet för vad det var: ett
slags löfte.





  Kvällslektionen hos Bell von Wenden led mot sitt
slut. Judy Rosenrauch tittade oupphörligt upp mot
klockan på kakelugnsfrisen. Fem minuter kvar! I
sin stramt åtsittande baddräkt hoppade judy upp
och ner, så att hennes båda fylliga bröst gungade.
Håret stod som en man omkring henne, de krusiga
svarta negresslockarna föllo ned i hennes ögon, och
hon strök undan dem med förargad min, Det var
ett verkligt lidande detta att sträva efter att bli
smärt ! Efter ett par lektioner jämrade hon sig, när
hon skulle ga ned för en trappa. Det gjorde så van-
sinnigt ont i musklerna. Hon fann en viss tröst i
att se på Paula von Pahlen, som var sa stört omöj
ligt klumpig. När hon gjorde en knäböjning, putade
hennes bak ut på det mest löjliga satt.
- Dra in sitsen, brukade fröken Bell ropa.
  Och Paula pustade. Då log Judy och visade sin
rad av spetsiga rovdjurständer. Men Angela var
avundsvärt nätt ned slanka långa ben och fint for-
made höfter. Fastän hon inte var lång, blev hon nu,
när hon stod på tåspetsarna och vaggade av och an
med armarna Iyftade över huvudet, högre än både
Judy och Paula.
21,2     Fröh#arna von Pah#n

  Bell von Wendens blickar dröjdc också ofta
nästan smekande vid Angela. Hon fick ett svagt
skimmer i ögonen och såg inte ned på tangenterna,
där hon satt vid flygeln.
  Nu slog klockan sju klingande slag. Bell slutade
med ett par Ijusa ackord.
  - Inte mer för i dag, sade hon och steg upp.
  - Hå hå, ja ja! suckade Judy Rosenrauch.
  Bell kom fram till henne. Hon slog henne lätt på
höften och på de massiva armarna.
  -Här och här måste vi ha bort en del, sade hon
begrundande.
  Judy kände sig som om hon varit en gubbe i lera,
som konstnären med ett par strykningar av s-n
modellerstock skulle kunna forma om.
  När de alla tre höllo på att klä sig inne i det lilla
rummet innanför salen, meddelade hon sin reflexion
till de andra och utbrast, avslutande:
  -Lyckas hon forma om mig, är hon en konst-
närinna av Guds nåde. Och därmed drog hon på
sig strumporna.
  Paula satt på en stol och borrade sina tår i den
tjocka mattan.
  -Hur kan man få sina bröst att stå så där höga
som Angelas? undrade hon.
  Angcla, som var i färd med att taga på sig linnet,
rodnade.
  -Jag är väl skapad så, sade hon hastigt.
  Hon kände sig bl#-g för sin egen kropp under sina
båda väninnors granskande blickar.





-Ja, du måste varit i gunst hos vår Herre
suckade Judy melankoliskt.
Men så fick hon fart i sig.
-Skynda dig, Paula, uppmanade hon. Vi skola
ju på teatern.
Angela blev litet efter de andra. När hon fram
for spegeln knäppte sitt skärp om midjan, efter det
dörren slagit igen om Paula och Judy, kom Bell in i
rummet.
-Gingo de andra? frågade hon.

-Ja





  Angela såg i spegelglaset Bell närma sig. Hon
fick en svag känsla av ovilja. I#on hade aldrig
kunnat glömma den där gången uppe på Bells rum i
Prästkragens hushållsskola, då Bell hade kysst
henne.
  - Har du tid att titta in till mig en stund ? sade
Bell nu med låg röst.
  Angela hade svårt att säga nej. Genom den
tomma salen smn ekade av deras steg, följde hon
Bell von Wenden in i hennes lilla vackra rum.
  På det runda bordet hade Bell ställt fram en
silverbricka och två små glas. Nu hällde hon upp
en simmig ofärgad vätska ur en lång smal haim-
lindad butelj.
  -Välkommen, Angela, sade hon. Det är mara-
schino från Dalmatien.
  Hennes smala röda mml log mot Angela. Angcla
svalde en klunk. Dct brände i strupen. Bell sjönk
ned på schäslongen och ville att Angela skulle taga
234      Froknarna von Pahlen

plats bredvid henne, men Angela satte sig på en
stol på andra sidan bordet.
  -A så långt avlägsen, smilade Bell.
  Hon makade på en vas med blommor som skymde
Angelas ansikte för henne.
  -Det var ganska festligt uppe hos Kiss Nilsson
sist, sade Bell.
  -Ja visst, svarade Angela.
  Hon satt där rak i ryggen. Hon såg ut som en
liten prudentlig lärjunge på skolbänken. Hennes
mörkblå ylleklänning med vit slät pikekrage om den
smala halsen ökade detta intryck av skolflicka. Bell
tyckte om att se henne sadan. Det kom henne att
minnas tiden i hushållsskolan.
  -Jag tror, sade Bell, att Thomas Meller är för-
älskad i dig, lilla Angela.
  Angela rörde oroligt händerna i sitt knä. Hon
rodnade olyckligt. Det var så besynnerligt att höra
nagon säga detta. Själv hade hon ej ens vågat
tänka det. Det gjorde henne het och Iycklig. Hon
hade inte träffat Thomas sedan den aftonen. Hen-
nes blick sökte honom på gatorna. När hon gick över
Johannes' kyrkogård, hoppades hon att han skulle
stå där och vänta på henne vid någon gravvard eller
vid en buske, som en gång förut. Men något sådant
bade inte hänt vidare.
  Nu lutade sig Bell fram över bordet.
  -Och du? fragade hon med ett så underligt
leende.





  Men ingen skulle få riva Angelas hemlighet ur
hennes hjärta.
  -Jag känner honom ju knappast, sade hon
tvunget .
  Och när hon sade det, förnam hon åter den Ijuva
yrseln den där gången då han pressade sina läppar
mot hennes.
  -Det är bättre så, kom det i en viskning från
Bell. Du gör mig så glad.
  -Jag vill inte se dig i någon mans våld, fort-
satte hon. Du är så oberörd, så full av oskuld. Jag
älskar just det oberörda och oskuldsfulla hos dig.
Det är något underbart med en ung orörd tlicka som
du. Jag blir god bara av att sitta och se på dig sa
bär på avstånd.
  Hon drack ur sitt glas och fyllde det på nytt.
  -Jag hade en svår tid då-när jag var sjnk,
sade hon med ett häftigt begär att väcka Angelas
medlidande. Jag var på en nervanstalt, ett vårdhem.
Det var konstigt folk där. Själv hade jag nog mitt
fornuft i behåll. Men det fanns andra som voro åt
skilligt till galna. Det var otäckt att leva ihop med
dem, må du tro. Jag hatade de där människorna.
Men ofta måste jag ändå skratta åt dem. Där fanns
en präst, som trodde att han var Jesus från Nasa
reth. Han hade mörkt skägg, och håret hade han
benat i pannan, precis som den riktiga Jesus på
tavlorna. Men det var en mycket gnatig och otrev
lig Frälsare. Han var så hög och befallande, alla
måste tjäna honom, och alltid ville han äta kräftor.
-

z36     Fröknarnn von Pahler.

Och ändå gick han med Nya testamentet på gre-
kiska under armen, och i det hade han väl kummat
täsa om hurudan Jesus i verkligheten skall ha varit
och att han aldrig brukade äta några kräftor. De
kallade honom för Kräftjesus. Och så fanns där en
ung flicka, som var skön som en dröm. Men ibland
jamade hon som en katt eller skällde som en hund.
Då måste jag verkligen skratta, fastän jag ändå
nästan jämt grät både över henne och mig själv.
O, jag led I

  Angela Iyssnade undrande. Något sådant hade
hon aldrig hört talas om. Hon kände sig orolig. Hon
undvek Bells sugande blickar, så rädd att Bell på
nytt skulle få det infallet att kyssa henne. Men Bell
var försiktig. Hon böjde sig endast fram över bor-
det och tog Angelas hand i sin.

  - Din lilla hand... mumlade hon och smekte
den lätt. Så släppte hon ater handen.

  Nu tände hon en cigarrett.

  -Nå, Angcla. sade hon muntert, trivs du här i

Stockholm ?

  Angela ville gå, men nu började ju Bell på nytt
fråga ut henne.

-#ar du många väninnor? frågade Bell ivrigt.
-Jag har Paula, svarade Angela.
  Då brast Bell i gapskratt.
  -O, Angela, ropade hon. Den klumpetossan
Paula ! Kunde du inte slösa din kärlek på någm

värdigare ?





        Porten vid #oh#rnes      237

  - Jag haller mycket av henne, sade Angela be-
stämt.
  Det var som om hon här i samvaron med den
guldblonda Bell von Wenden ständigt måste sätta
sig till motvärn. Angela tyckte inte om att hon
talade om hennes kusin på det sättet.
  -O, ha ha, porlade skrattet ur Bell. Hålla avl
Vet du vad det är, min lilla söta vän? En väninna
skall man hålla av så att hjärtat värker i ens bröst.
Jag har visst sagt dig det förut. Så håller till exem
pel jag av dig. Vet du väl hur det känns, du obe-
rörda? Ncj, det kan du ju inte. Där sitter du på
andra sidan bordet, så kall, så fjärran, fastän dina
ögon Iysa som stjärnor. Om du vore en stjärna på
himlen, skulle jag riva ned dig däruppifrån och
släcka ditt Ijus. Nej, nej, inte släcka det. Jag skulle
varsamt taga stjärnan i min hand, och den skulle
hjälpa att Iysa mig i det stora mörkret. Men den
skulle vara min, förstår du. Det jag älskar måste
vara mitt, eljes är det av intet värde för mig.
  Men Angela tyckte att detta tal var förvirrat. Hon
smalog hjälplöst. Bells cigarrettspets glödde.
  -Å sitt här bredvid mig, bad Bell så bevekande.
  Det var något i hennes röst som kom Angela att
Iyda.
  Angela gick f ram till schäslongen. Då lade Bell
sitt huvud i hennes knä och stirrade upp till henne
med ögon smala som strimmor.
  -Vet du, sade hon och fingrade på sin cigarrett,
när jag ligger så här, känncr jag mig som en liten
238     Frökna#na von Pahlen

hund vid sin härskarinnas fötter. Han är rädd, ser
du, därför att hans härskarinna är så mycket star
kare än han. I nästa ögonblick skall hon trampa pa
honom med sina höga klackar eller ta ned piskan,
Iyfta den och stå honom. # vad hunden fruktar
hennes klackar och hennes piska, men det iigger
kanske lust i hans skälvningar. Sådan är atminstone
jag. Du slår mig inte med piska, Angela, du trampar
inte på mig med dina klackar, men du risar mig
med din likgiltighet.
Angela hörde häpen på. Hon visste inte vad hon
skulle göra av denna lätta tyngd som nu så onatur
ligt hårt pressade sig mot hennes knän. Bell stirrade
oawänt på henne med stela vidgade pupiller, medan
hennes bröst flämtade och hela hennes kropp sakta
höjde och sänkte sig. Med ens kände Angela hur det
guldblonda haret kittlade hennes hand. Hon drog
undan den. Då blev Bell helt stilla och låg där efter
en stund orörlig som död. Hon hade slutit ögonen.
Det såg nästan ut som om hon sov. Angela betrak
tade tankfullt, en smula nyfiket hennes ansikte. Nu
när det vilade något så när i ro, måste Angela säga
sig att det var ett ganska vackert ansikte: den röda
heta munnen med de smala läpparna, de långa ögon-
håren som kastade blå skuggor ned på kinden, den
fina näsan med de nervösa näsvingarna som ibland
ännu ryckte till som pa en ridhäst, 50m sprungit sig
trött på en kappridning. Och Angelas blick gled
vidare över den slanka gestalten, där knänas rund
ning syntes under klänningstyget.





  Då förvreds ansiktet plötsligt av smärta. Beil for
upp och kastade cigarretten långt if rån sig.
  -Jag brände mig, skrek hon till.
  Och hon visade Angela ett litet runt hål som
cigarretten gjort på insidan av hennes hand.
  -Jag brände mig med flit, mumiade hon otyd-
ligt.
  Angela förstod henne inte. Varför hade hon gjort
sig själv illa?
  Bell satte sig bredvid henne igen. Hon såg efter
sinnande på sin hand, som om det lilla saret för
henne framkallat en bild. Och hon sade, alltjämt
i ett förtvivlat begär efter att väcka Angelas med
 lidande:
  - Du vet - jag är ett hittebarn. Jag uppfost
rades på ett barnhem, innan min fostermor gamla
fru Arabepa Wenden tog mig till sig. Jag fick stryk
där. Ohyggligt med stryk av en gammal häxa till
föreståndarinna. Hon gav mig ris för minsta orsak
-eller för ingen orsak alls. Hon risade mig tills
mina begrepp blevo så förvirrade, att jag längtade
efter hennes breda feta händer. På en hand hade
hon en missbildad nagel. Den var lik en krökt klo
Ibland drömmer jag om den där handen. Klon
sträcker sig efter mig, som ville den hugga in i mitt
kött. Da vaknar jag skrikande av ångest. Men-
och Bell böjde sig mot Angela med hemlighetsfullt
Iysande ögon den där klon har inte fått tag i mig
ännu. Den bidar sin tid, förstå# du. Den var nära
att draga mig intill sig då, den gången jag blev så
Z4o     Froknarna uon Pahlen

          -

sjuk. Nu väntar den bara på att finna mig alldeles
hjälplös för att få riva mig i stycken.
  Angela kände en liten rysning av fasa. Det var
som om Bell berättat en hemsk saga för henDe.
  Hon ville gå upp, fly fran detta mörkt hetsande
sällskap. Också rummet tycktes fyllt av hemligheter
och röster. Den svaga rökelsedoften, som alltid yrde
i luften, lade sig tung över hennes bröst.
  -Jag ser att du inte trivs hos mig, sade Bell
då, nedstämd.
  Hon slog i sitt glas igen.
  -Drick, Angela.
  Men Angela var rädd för drycken. Hon läppjade
försiktigt på den med ögonen fästade på Bell över
glasets rand.
  Då skrattade Bell hårt.
  -Du ser ut som om du trodde att jag skulle för-
föra dig, utbrast hon elakt.
  -Jag förstar inte, Bell, viskade Angela.
  Bell reste sig upp och gick med smygande steg
fram och åter över mattan.
  -Du förstår inte? sade hon. Jag förstår mig
inte själv. Jag kälmer mig bara ibland som något
slags djur, något halvtämt djur i människohamn.
Nästan som den unga flickan på värdhemmet jag
berättade om. Ofta när jag talar med andra män-
niskor, stirra de som förbluffade på mig, som du nu,
lilla Angela. Precis som om jag sagt miau miau





         Porten v#d #ohannes      241

eller vov vov ! Eller snarare som om de plötsligt fätt
böra ett skri fran urtidens vildmarker.
  Hon stampade otaligt med foten i den fina mocka-
skon.
  - Vi kvinnor äro ju ändå alla släkt med var
andra. Något binder var och en av oss till den andra.
Skall då ingen annan känna och tillstå det ärligt som
jag ? Att vi alla, alla äro av samma blod ! Jag drages
oemotståndligt till er, men ni hycklerskor, ni vilja
inte begripa mig. Du tänker gå nu ? Ja, gå du. Gå !
skrek hon plötsligt till.
  Angela reste sig. Hon darrade.
  -Jag gar, sade hon. Men var inte ond på mig,
Bell von Wenden
  En plötslig impuls drev henne att vänligt räcka
Rell sin hand.
  Bell strök sakta över den.
  -Ja, adjö då, Angela, sade hon, kanske generad
över sin häftighet. Kom tillbaka till mig. Du får inte
vara rädd för mig eller tycka att jag är alltför be-
synnerlig. Saken är den att jag beböver sällskap-
ditt sällskap.
  Angela gick nagra ögonblick senare nedför gatan.
Hon frös efter värmen uppe i Bell von Wendens
rum Hon skyndade framåt. Hon tyckte sig ännu
omsvept av kvava rökelsedofter och ville komma
loss ur dem.
  Men nu kände hon inte uteslutande ovilja mot
Bell. Något nytt hade kommit till. Medlidande ?
Kanske. Angela visste det väl inte själv.

# # K#   X
242     Froktla#aa voa Pahler,

  När hon kom in i sitt rum, stalmade hon framfm
den lilla blanka, bruna kvinnostatyetten. Angela
tyckte att den icke längre log så främmande, utan
halvt frändelikt halsande och underfundigt välkom
nande, med ett stänk av Bells sjuka och smärt
samma, nästan blödande leende kring munnen.
  Kvinnor- alla släktingar till varandra, tänkte
Angela med Bell von Wendens ord ännu ringande i
sina öron. Vi alla, alla av samma blod !





  Ja, Angela tyckte att varen började anas i luften,
fastän man ännu blott var i början av mars. Armu
fanns det snö, bade på marken och i de mörka moln,
som tunga hängde ned från himlen, men eftermid-
dagarna började bli Ijusare. Vid fyratiden kom en
lätt underbar slcymning regnande. Den var blå, med
grddstänk från svagt Iysande Iyktor. Bla som ett
vaknande hopp. Blå som en längtan som söker, med
det gyllene skimret av ett ungt hjärtas drömmar
omkring sig.
  Och när skymningsljuset slocknade, sken från
himlen, varifrån molnen smält bort, en blek måne av
silver över Johannes' kyrkogård. Då brukade An
gela vandra omkring pa gangarna nerunder kyrkan.
  Hon var fylld av en Ijuv oro som kom henne att
än gå snabbt, än stanna försjunken i tankar. Det
var som om hon här just hade väntat på att Iyckan
skulle komma nära henne. Hon visste ju inte att
hon redan bar Iyckan i sin späda barm. Att denna
ljuva oro, denna sprängande längtan efter något
obestämt underbart, denna glans av silvermånen som
speglade sig i hennes blick, då hon Iyfte ögonen mot
himlen, var en större Iycka än hon skulle erfara
sedan, när oron stillats och drömmarna förverk-
ligats.
  Och en eftermiddag, då hon vandrade omhiDg
så bland den gamla kyrkogåråens gravhällar och
minnesvårdar över forna tiders borgare, sångare
och krigare, kom Thomas Meller med raska steg
emot henne på en av gångarna. Han stannade, då
han var ett stycke ifrån henne.
-Jag var just på väg upp till er, utbrast han.
Angela lade sin hand i hans.
-Jag tycker här är så vackert, sade hon sakta.
Thomas tittade sig omkring, som om han förut
inte märkt, var han gått. Han såg skimret av manen
over träd och buskar och gravvårdar, och när han
vände sig mot Angela, dröjde detta milda sken över
hennes ansikte och Iyste ur hennes ögon.
  -Ja, här är vackert, sade han tyst, nästan an-
daktsfullt. Och de gingo sida vid sida.
  Thomas talade. Han hade varit strängt upptagen
den sista tiden. Det var sin stora sydamerikamska
samling han höll på att ordna med tanke på de där
mecenaterna, som skulle förmås att förvärva den
för det etnografiska museet. Det var ett både roligt
och smärtsamt arbete. Varje sak han tog i sina hän-
der och prydligt förtecknade på lappar kom honom
att mimlas äventyr han varit med om, händelser,
människor - ting han upplevat och aldrig mer
skulle uppleva.
  -Till sist komma de kanske att göra mig till
diktare, småskrattade han, men det låg ett bittert





drag kring munnen. Det är som om de tiggde mig
om att berätta deras historia, väcka deras döda liv.
  Angela börde på. Hon fick hjärtklappning av
hans röst, som rörde sig i tonfall och vandningar,
som ännu inte hunnit bli riktigt svenska. EIan talade
med henne om vad han sysslade med under sina
dagar. O, om hon fatt vara med bonom varje timme
denna groende vår, bara sitta där i hans rum och se
på honom ! Och plötsligt hörde hon honom saga .
  -Jag har längtat efter Angela.
  Då stannadc Angela igen och såg undrande upp
i hans allvarsamma ansikte, som ville hon i hans
vemodiga ögon spana efter sanningen i hans ord.
  - Jag kan inte tro det, mumlade hon ängsligt.
Jag är ingenting. Jag har inte rest, inte sett något
av världen.
  Thomas skrattade:
  -Jag önskar jag träffat Angela förr.
  Han sade "Angela" till henne. Det var som om
han så ofta för sig själv kallat henne vid namn, att
han nu ej kunde låta bli det, när han träffade henne.
  EIon undrade inom sig, om hon skulle vaga säga
Thomas till honom. Också hon hade upprepat hans
namn sa många gangcr för sig själv.
  -Thomas... sade hon högt.
  Men då rodnade hon. Förrådde hon sig inte nu?
Gissade han hennes hemlighet?
  -Du vagar inte? sade han ledsen. Tycker du
jag är för gammal för dig?
246     Frök#nrna von Pahlen

  -O nej, Angela drog efter andan Jag är bara
litet blyg ännu.

  Då lade han sin arm helt lätt pa hennes.

  -#r Angela blyg för mig? sade han undrande.
Skall det inte snart ga över? Angela är ju min vän

-Angela lovade mig att vara det.

# Ja.
  Hon började gå fortare, i takt med sitt sjungande
hjärta. Beröringen mot hennes arm kändes som en
smekning. Om han blott ville hejda henne, Iyfta upp
benne i sin famn!
  -Tänker du aldrig pa mig? frågade Thomas
nu. Det lät nästan försagt, men det kunde väl också
vara ledan vid uttryck som han använt alltför ofta
tidigare.
  Då stannade Angela. Han sag ivrigt på henne.
Var det månen som kom hennes ögon att Iysa så?
  - Förstår inte Thomas? sade hon darrande.
  Han fattade inte vad hon menade. Man kan ett
ögonblick hålla en oskattbar pärla i sin hand utan
att veta dess värde, utan att ana att dess tindrande
glans kommer fran urlivets källa, från det rena
klara vattnet där.
  Så var det för Thomas Meller nu. Hur skulle han
kunna veta Angelas känslor ? Att hennes stralande
blick utan ord ville berätta honom om dem. Angela
kunde ju inte tala om sin längtan. Han måste känna
den. Men Thomas förstod inte. En av evighetens
sekunder snuddade vid hans panna och flög vidare.





          Porlen vi# Johannes      247

  Så fortsatte de gången framat. De sade inte
mycket. Angela var nästan glad att inte Thomas
förstått henne. Tänk om han vetat hur hon längtade
efter honom, hur varje timme på dagen var fylld av
tankar på honom. Då skulle hon kanske inte mer
ha vågat möta hans blick som hon gjorde nu. Nu
var hon nöjd bara att ha honom här vid sin sida
att höra hans röst, snudda vid hans rockärm. Hon
tittade upp till månen och smålog, som om det vita
Iysande klotet där uppe pa himlen varit i samför-
stånd med henne.
  De hade gjort flera varv kring kyrkogarden och
befunno sig nu framför Drottninghuset.
-Jag får väl ga hem då, sade Thomas lågt.
Cecil är därhemma. Han väntar alltid på mig.
De sade adjö. Angela stod och såg efter Thomas,
da han raskt gick nedåt Johannesgatan. Men när
hon själv vänt för att gå hem, hörde hon snabba
steg bakom sig. Det var Thomas som kom tillbaka.
Nu var han if att henne. När hon stannade, grep han
efter hennes händer.
-Vad menade du med det där: "Förstår inte
Thomas?" frågade han andfått.
Det var som om Angelas ord först nu nått hans
hjärna.
Angela blev förskräckt. Hon stod där fången av
hans hander.
- Tällker du verkligen ibland på mig, Angela?
  Han var så nära henne, Hans ögon sågo spör
jande in i hennes.
248     Frohnarlln vor Pahlen

  Da gick Angela tätt intill honom. Alltjämt glänste
silvermanen i hennes ögon.
  - Ser du inte det? viskade hon.
  -Vad ser jag? mumlade han, tvingande orden
ur hennes mun.
- Jag håller av dig, sade hon med sin klara röst.
Och så slet hon sina händer ur hans och gick
hastigt if rån honom fram mot porten.
  Uppkommen på sitt rum, blev Angela stående
helt flämtande med handen mot hjärtat. Hon nickade
leende mot manen, som sken där ute med of örmin
skad vithet. Sa kysste hon lläftigt sina händer som
nyss vilat i hans.





                        XXII,

  Det var som om de rullande tagen där nedanför
Thomas Mellers fönster fyllde hans rum med oro.
De gälla signalerna för avgång och ankomst, ljudet
av en klocka som ringde, gnisslandet av växlar som
lades om-allt detta gav Thomas en förnimmelse
av brådska, en stark känsla att han hade kort tid
på sig, att han kanske snart åter måste bryta upp.
  Men han hade alls ingen längtan efter att resa
nu, sedan han mött Angela. Inte heller skrev hans
hustru Ines något om att hon saknade honom eller
behövde honom. Da borde han ju kunnat slå sig till
ro. Men för Thomas Meller, som så länge vistats i
främmande länder, var det svart att känna sig rik-
tigt hemma någonstädes.
  Ordnandet av samlingen tog det mesta av hans
tid. Han träffade också en hel del folk, sådana han
maste träffa för sitt arbete och sina planer. När han
  da satt och samtalade med andra män, kunde minnet
  av Angela von Pahlens ansikte blixtsnabbt komma
  för honom, och darvid fingo hans grå ögon en
  underlig orolig glans, som en smula förvirrade dem
  han var med. Kamraterna från hans studentår skulle
känt igen den där blicken.
  - Nu tanker Thomas Meller på nagot annat,
brukade de säga.
  De hade alltid varit rädda för hans ironiska
tunga och ännu mera för något i hans natur, som
tycktes förrädiskt och dolskt och som på ett djupare
sätt skrämde. Man kunde aldrig vara säker på ho-
nom, han var ingcnting att lita pa, hette det om ho-
nom som ung, och aven när han då var som mest
overströmmande älskvärd och underhallit sina gäster
en hel kväll, varnade man på hemvägen gärna var-
andra med ängsliga och misstrogna ord: "Nästa
gång ger han oss en dolk i ryggen." #nnu som
mogen man fanns i hans väsen mycket av detta
oberäkneliga och förborgade som på kvinnor ofta
utövar dragningskraft, men på män nästan undan
tagslöst verkar f rånstötande, och som alltid oroar
alla. Man var ense om att det var en besynnerlig
människa och svår att komma underfund med.
Under denna sin vistelse i Stockholm skaffade sig
Thomas inte heller några närmare bekanta. Han be-
hövde inga sådana, och han hade kommit bort från
den traditionella sällskapliga trevnaden, då alla sitta
och skubba sig mot varandra och slött kallprata i
väntan på spriten. Med den nya pa en gång stupida
och fräcka tonen hos de yngre hade han ocksa svårt
att få kontakt. Oftast höll han sig tyst, om han ej
fick lust att matta ett hugg mot nagon eller det
plötsligt roade honom att kasta 10ss och tala om
ting smn intresserade honolll för någon verklig e]ler
inbillad 5börare.





  Cecil gmk tillsammans med några ungefär jamn-
åriga gossar och flickor, mest av främmande, katol-
ska, judiska eller konfessionslosa familjer, och läste
ett par timmar privat varje dag för Amy Ridder-
hjerta. Froken Ridderhjerta hade ordnat en liten
kurs för barn, som på grund av att de icke fullt be-
härskade svenskan eller icke voro vana vid svenska
förhållanden hade svårt att följa med i de allmanna
laroverken.
  Cecil var mycket ivrig och stolt över sina böcker.
Om aftnarna kunde Thomas från sitt skrivbord se
det morka pojkansiktet lutat över någon bok Hans
läppar rorde sig, med pekfingret foljde han de stora
bokstäverna på bladet framför sig.
  Då sjönk Thomas tillbaka mot stolens ryggstöd
och forskade ivrigt i sin sons ansikte, som skulie
han där kunnat uppdaga något som annu var honom
främmande och obekant.
  Han tyckte att Cecil med varje dag förandrades
Han hade fått en annan gång, mera sjalvsäker. Han
forefoll inte längre så löjligt lillgammal. Han talade
redan svenska så gott som utan brytning. Nar
Thomas satt så och betraktade sin son från andra
sidan rummet, kande han sig nastan Iycklig. Hans
son skulle våxa upp, bli honom ett riktigt sallskap.
De skulle tala med varandra om mangahanda ting
-såsom man tala med varandra. Hans gladje över
att aga Cecil var sådana kvällar granslös. Med
pannan stodd mot handen gjorde han upp planer
for gossens framtid. Det fanns ingenting sa stort att
de där smala gosshänderna inte skulle kunna nå det
och gripa om det. Det var sådana storhetsplaner de
i sina barn förälskade mödrarna bruka välva, Mer
än någon annan skulle väl Betty von Pahlen ha för-
stått Thomas Mellers tankar. Thomas kände verk-
ligen något av en moders fröjd och smärta. Med
bitterhet tänkte han då ibland också på Ines som
icke var nagon riktig mor. Han avskydde de där
breven som en gång i månaden kommo från Schweiz,
de där gräddgula brevarken med enformiga beskriv-
ningar av en kurorts mattligt växlande förströelser
och varest en stor vidlyftig stil löpte som en jämn
palissad över sidorna. "Hälsa min )tlle Cecil", bru-
kade det stå där, liksom tillsatt efterat i sista ögon-
blicket, sedan brevet redan en gang instoppats i
kuvertet. Hennes Cecil! Thomas framförde troget
dcssa hälsningar till Cecil. Men i harnets ögon kunde
han varkal spara intresse eller längtan. Nej, för
Ceål hade Thomas blivit bade far och mDr. Han
fröjdade sig egoistiskt däröver. Emellertid svarade
han vänligt pa sin hustrus brev och skrev att han
gladde sig åt att hon synbar]igen blev friskare där
nere på sanatoriet.
  Men när nu sa Iyckligr var att Ines tycktes tänka
pa att leva upp igen, hoppades han ibland nästan
att hml skulle förälska sig och få det drägligt med
nagon annan. Bara hon icke fordrade Cecil till
baka! En kvinna som Ines var nyckfull. Hon skulle
kunna fa ett överras1callde anfall av moderskarlek





och med ens pocka på ati .'iterfå Cecil, förebarande
något svepskäl.
  När Thomas tänkte på den möjligheten, hörde
han lokomotiven tjuta där nere, vagnarna rulla, en
klocka ringa, och han greps av en ängslan att Ines
plötsligt skulle komma farande med ett tåg, som en
furie störta upp i huset, rycka åt sig Cecil och så
lika hastigt flyga i väg med honom igen. Då gick
han pa kvällen många oroliga slag över golvet och
beslöt sig för att redan tidigt följande dag sätta
säkerhetskedja för dörren, liksom om säkerhets-
kedJan skulle kunnat hindra en furie.
  Men andra aftnar hade han icke denna oro över
sig. Då drömde han att han skulle bli fri ach att
han och Angela och Cecil skulle leva tillsammans
som en Iycklig familj. Han kunde le bistert åt sin
egen barnslighet. Men i stället för Cecil såg han då
Angela sitta där i soffhörnet höjande sina skygga
ogon mot honom.
  Redan visste han väl att Angela skulle Mi hans
Han ville äga henne, och han hade alltid brukat få
dem han verkligen velat ha. Hon skulle då skänka
honom tillbaka hans ungdom, hans Iycka, hans ro.
Han hade inga skrupler, ryggade icke tillbaka för
att taga henne. Men han njöt av detta långsamma
fortskridande av deras förtrolighet. För honom, som
i allmänhet gått brutalare till väga och handlat
snabbt, var detta något så nytt, så Ijuvt. Hur hade
hon inte sett på bonom med månen glänsande i sina
ögon och sagt: "jåg håller av dig"? Det måste ha
254     Fröknnrna von Pahl#n

varit svårt för henne att säga det Men ban kände
att det var sant. Thomas Meller, hade du rest ut
för att söka äventyr och skulle du så sedan här
hemma efter alla ar möta det kanske allra bästa av
dem ?
På Petra tänkte han icke mera. Förr hade han ju
längtat efter henne. Borta i främmande land hade
han ofta undrat hur hon hade det-vad det blivit
av henne. Nu hade minnet av henne smält samman
med bilden av Angela-som var sa ung och mycket
mera lik hans ungdoms Petra än den riktiga! Han
anade alls icke att denna riktiga Petra ännu älskade
honom. Deras kärlek till varandra betraktade han
nu som ett ungdomstycke, som hos dem båda måste
ha förflyktigats, som sådana så ofta göra, blivit till
ett lätt vemod och en blid vänskap.
En dag kort efter Thomas Mellers möte med
Angela på Johannes' kyrkogård, hände det honom
nagot obehagligt. Han hade gått un på en biograf
ensam. Han tyckte om att sitta sa där för sig själv
i biograflokalernas mörker och att utan tankar följa
bilderna på den vita duken. Det gav honom vila.
Sköna, vackert klädda kvinnor poserade framför
hans blickar ! De kysste unga män, dansade, inveck
lades i farliga intriger som aDtid löstes så oväntat
Iyckligt. Musiken från orkestern följde troget med
alla dessa händelser. Den blev trånsjukt porlande,
då en ung dams underbara ögon fylldes av klara
tårar, den jublade i ystert skratt, då scenen för
ändrades och vart munter, den sjönk vid kyssarna





till en öm viskning, en sugande, hisnande ilning,
den klapprade som hovars tramp mot en frusen
väg, då den käcke hjälten sprängde av på sin ädla
häst, och den lät trumman smattra som dova kanon-
skott, när en arg fiende i den spännande handlingen
låg i bakhåll.
  Med öronen halvdövade av musik och ögonen
svidande efter allt det oroliga glimret på duken,
trängde sig slutligen Thomas ut ur lokalen tillsam-
mans med de andra. Han tyckte att nagon talade till
honom. Da han såg ned, upptäckte han att Bell von
Wenden gick vid hans sida. Hans första instinkt
var att försöka komma if rån henne. Men armbågar
skuffade till honom f ran alla håll, och han måste
följa med strömmen ut på gatan. Där hejdade Bell
honom .
  -God dag, herr Meller, sade hon och räckte
fram sin handskbeklädda hand.
  Thomas tog den motvilligt och lät den hastigt
falla igen.
  - #ag går med er en bit, sade hon och såg leende
ooh inställsamt vädjande upp till honom under
hatten.
  Det kunde inte Thomas gärna neka henne.
  -Vad var det? frågade han ohövligt, då de
kommit ett stycke framåt gatan.
  För sådana kvinnor som Bell von Wenden hade
Thomas inte någon större sympati. Han hade strax,
då han sett henne hos Kiss Nilsson tillsammans
med Angela, förstatt vad hon var av för sort. Dylikt
känner man genast på sig. Hon va# en sådan, son#
inte bryr sig om män, det var kvinnor, unga flicko#,
som behagade henne. Ilan bade träffat alltför
många av den typen för att finna dem ens vidare
intressanta. De voro ju ofta högt begåvade och
kunde fängsla genom en viss hård intensitet eller
vemodig upplöst charm. Men i allmänhet äcklade de
honom, och i synnerhet fruktade han dem, när de
sökte nästla sig in hos kvinnobarn, som han själv
ville beskydda eller få älska. Därför hade han
sprungit fram och rivit Angela ur hennes ormarmar.
  Angela ! Han gav Bell von Wenden en hastig sido-
blick. Kunde hon kanske ändå ha något att säga
honom? Då måste han ha tålamod.
  -Så oartig ni är, sade hon och bet i shla s#nala
iäppar.
  -Vad vill ni då? frågade Thomas.
  -Jag mötte er ju av en tillfällighet, mumlade
hon. Fast jag får erkänna att jag länge längtat efter
ett sådant tillfälle.
  Angela skulle icke känt igen hennes röst. Hon
var en annan tillsammans med män. Kall, utan spår
av sentimentalitet. Nu stannade hon och sag med
gnistrande ögon pa Thomas Thomas blev sa bestört
över det hat hennes ansikte uttryckte, att han of ri-
villigt tog ett steg tillbaka.
  -Rör inte vid lilla Angela, sade hon. Det var
bara det jag ville säga er.
  -Vad har ni att göra mcd henne? skrek
Thomas.





i     Han blev het bara av att höra henne säga An-
  gelas namn med den där låga kalla rösten.
- Ingenting, sade hon. Ingenting som ni skulle
     kunna förstå. Men jag har känt henne langt innan
     ni ens hade en aning om att hon fanns till. Jag var
     lärarinna på en hushållsskola, där hon gick en som-
     mar. Då lärde jag mig att-att hålla av henne.
Hennes stamma blev med ens osäker. Hon sänkte
blicken.
-Hålla avl Bli avhållen av er, fröken von
Wenden, sade Thomas föraktfu11t. Det vore bättre
f or henne att hon hamnade pa en öde ö, att hon
bleve helt ensam och övergiven av alla, än att hon
komme i ert våld, ni bleka smygande orminna.
Da skrattade Bell.
  -Ni vill förolämpa mig, och det kunde kanske
Iyckas, sade hon. Men jag tror att jag skall Iyckas
bättre. Vet ni vad, ni stryker omkring vädrande som
en gammal liderlig hanhund, nar han om våren fått
upp spåret på färskaste ungtiken. Det är era känslor
för Angela. Men ni är skicklig i att hitta på ord.
  -Tig.
  Thomas Iyfte handen, men lät den genast sjunka
igen.
  -Angela är ännu oskuld, viskade Bell hest. Ni
kommer att göra henne olycklig. Släpp henne där-
för. Lämna henne åt mig.
  Thomas vände sig från fröken von Wenden och
började hastigt gå nedåt gatan. Hon sprang inte
if att honom. Där han gick Iyssnade han orohgt efter
att få höra springande steg bakom sig.
  Jaså, det var vad hon ville säga honom. Var det
en varning? A nej ! Hon var svartsjuk om Angela.
Han hade ju sett hennes blick där borta på atelje-
festen hos Kiss Nilsson, då de suttit med Angela
emellan sig. Sa ser en man på en annan man, då
denne med ögonen begär bans älskade. Och nu ville
hon ha Angela för sig själv. Med klara ord hade hon
själv fordrat av honom att han skalle utlämna henne.
Vilken skamlöshet ! Och med en sådan kvinna fick
Angela umgås. Var hade då Petra sina tankar och
sitt samvete, eftersom hon inte förstod att hon måste
strängt förbjuda och hindra Angela att vara med
henne? Och Thomas blev plötsligt ursinnigt ond på
Petra. Petra hade ju åtagit sig att vara Angela i
moders ställe, hon var ju sa pass gammal också att
hon nästan kunde varit hennes riktiga mor. Och så
hade hon ändå icke något begrepp om sina plikter.
Men innerst i bans hjärta bubblade det som av
blodet från ett sår, som ville kväva honom. Denna
kvinna som var kär i Angela hade sparat hans hem-
lighet. Hur kunde hon veta? Stod det da sa tydligt
att läsa i hans ögon ?
  Han stannade framför ettupplyst juvelerarfönster
och mötte i dess spegelglas sitt ansikte, blekt av
smärta och vrede. Och i det ögonblicket gick det upp
för honom att ban verkligen älskade Angela. Den
där kvinnans ord hade ryckt ut hans hjärta. Han
hade begärt Angela, längtat efter att få träffa henne,





att kyssa henne, men han hade ännu icke sagt sig
att han älskade henne. Han lutade sig närmare
rutan. Det var som om Thomas Meller där ute på
gatan stämt möte med den där marmen i spegeln,
som drag för drag liknade honom, men ända inte
riktigt kunde vara han.
  En skugga tycktes fara över spegeln och för
mörka den. En gammal vädrande hanhund som far
känslor om våren? Nej ! Nej ! Så var det inte. Han
var åter ung. Han levde åter i en evig vår och i en
odödlig ungdom. Sannerligen, det var denma afton
nagot av den pånyttfödda vårens värme i luften-
eller kom värmen bara från de små elektriska lam
porna bakom rutan ? Thomas drog tungt efter andan.
Ett minne höll på att arbeta sig fram inom honom.
Nu dök det plötsligt in i spegeln svagt skimrande
som återspeglingen i ett vatten. Det var den blom-
mande röda busken i Manolitas trädgård, som den
där natten, när han fatt veta om sin mors död, hade
brunnit som ett Iysande hjärta under stjärnhimlen.
Ville den nu erinra om andra kvinnor som han älskat
eller trott sig älska? Han ville sträcka ut sin hand
och bryta alla, alla dessa brinnande blommor. Hans
eget hjärta, hans mandomsstarkaochtrotsigahjärta,
hardare, obetvingligare efter allt än någon vek ung
doms, skulle hålla elden vid full låga.
  -Angela!
  Han mumlade hennes namn högt.
  Han önskade att det fallit regn från himlen för
att tvaga namnet rent från den smuts, som Bell von
Wendens ord kastat på det. Då slocknade med ens
den Iysande busken inne i spegeln. Thomas Meller
hoppades att hans förflutna liv slocknat med den.
Han ville vara ny, en annan- för Angelas skull.
Hans blick riktades nu på skyltfönstrets utställ-
ning av ringar och annband och gnistrande stenar.
Där mittibland all denna grannlat som tjöt sa högt
mn furstliga rikedomar lag ett litet hjärta, slipat av
en Ijusblå genomskinlig safir. Vem har ett sådant
hjärta - ett hjärta likt himlens klara aftnar, da
alla moln äro borta och stjärnorna ännu icke tänts?
En ung flickas hjärta, sa genomskinligt, sa fritt
från passionens röda blodstrimmor,ochutanenfläck
fran smutsiga hånder. Angela! Thomas log at tan-
ken. Så sag hennes hjärta väl ut. Bla drömmar
fyllde det. Det var ännu svalt och rent och utan synd.
Thomas började gå hemåt. Var det kärleken som
föryngrade honom? Elan gick lätt som en yngling.
De fa människor han mötte stirrade han pa utan
att veta om det med ett Iyckligt litet virrigt leende.
De trodde kanske han var drucken.
  Vid hörnet av gatan där han bodde stannade han.
En rad av vagnar rullade rasslande ut fran statio-
nen. Det Iyste ur deras fönster. Lokomotivet gav
till ett gällt skrik. Det fick Thomas att rycka till.
Var någon i nöd ? Lokomotivets skrik hördes m-
mera avlägset. Så ropar en ung kvinna till i lust och
skräck, då hon borrar sig in i sin älskares famn.
  - Angela, sade Thomas Meller åter lagt för sig
själv, då han öppnade dörren till sitt hus.





XXIII .

  E#ans von Pahlen satt i sitt rum vid Sibyllegatan
och kundc icke förmå sig att taga sig något för
Edla var p i seminariet hela förmiddagen. Hans
hade fatt med sig en hel bokhylla med böcker från
  kered, men han knappast rörde dem. I timmar
kunde han sltta vid sitt fönster i den stora lanstolen
och blicka upp mot molnen, som med vindens
hastighet foro över himlen. Edlas och hans bostad
var belagen fyra trappor upp, och man hade fri ut-
sikt över hustaken och tusen svarta skorstenar
vilkas rökpelare ringladc sig mot skvn. Tillsammans
med Edla brukade Hans gå ut och äta lunch och
middag på någon liten restaurang. Edla hade ivrat
för en hushållsskola, men till en sadan ville inte
Hans följa henne. Ofta voro de ju hos Sven och
Bess, men mer än ett par gånger i veckan blev det
dock knappast. Ibland kom Gotthard från Uppsala,-
men han dröjde aldrig länge i deras sällskap. Pa det
hela taget var Hans sålunda ganska ensam. Varje
dag fick han visserligen karleksfulla brev från
Betty som-inte kunde vara borta från Ekered. Någon
# måste ju finnas där. Men Hans läste breven melan-
E koliskt och muntrades numera aldrig upp av Bettys
vänliga trösteord och rad. I övrigt voro de enda
egentliga avbrotten i hans enformiga tillvaro be-
söken på röntgeninstitutet. Men också dem hade
han nu blivit van vid. Varje vecka hette det att
"tämligen snart skall godsägaren kanske nog kunna
resa hem". Men tiden gick, och överläkaren, pro-
fessor Klarinett, tycktes ännu ej kunna besluta sig
för att Hans förbättrats tillräckligt för att få ge
sig av.
  Vad tänkte val Hans på, där han satt ensam i
sitt rum och stirrade på de flygande molnen? Ack,
hans ögon blevo alltmer mörka, liksom fyllda av
molnens grå färg. Hans ansikte, alltid litet och
smalt, hade sjunkit ihop. Munnen var hopknipen
som över en hemlighet. Näsan stack fram vass med
åtstramad hud. #gonlocken, stora och tunga, läto
ibland blicken bara sila fram som ett Ijus som fläm
   tar i staken.
  Hans var paralyserad av tanken pa döden. Han
hörde dess vingslag ständigt-ständigt. Genom allt
som rörde sig och levde förnam han Ijudet av dödens
flykt: i spårvagnens fräsande över skenorna nere
på gatan, i fotsteg som smällde mot trottoaren, i
dämpade röster, i en gosses klara stämma, i vatt
net som han lät forsa i tvättfatet, då han tvådde
sina händer, och i prasslet av handduken, när han
torkade dem, i vinandet som uppstod, då en flock
Iyftande faglar flög över hustaken för att söka ro
för natten. A, detta gnisslande, surrande, skrikande
Ijud av dödens vingar!





Tryckte han i förtvivlan händerna mot öronen,
viskade suset i dem och hjärtats oroliga slag om att
de också hört detsamma-alltid detsamma.
      Och när om aftnarna månen steg upp över taken,
     samma måne som Iyste över Angelas Iyckostrålande
     ansikte, stirrade Hans på den med outsäglig skräck.
     Då tyckte han att månens strålar som smögo sig
     genom fönstret över hans golv voro dödens vita ben-
.    rangelsfingrar, vilka sökte efter hans strupe för att
     krama om den.
  Han tänkte ibland också på den härliga Dora,
som kommit till honom i ödestugan och hindrat ho
nom att taga sitt liv. Och när han tänkte på henme,
fick han ett sting i hjärtat som över något han för
evigt förlorat. För honom hade hon blivit overklig
som en av de drömmar man stundom kan ha även
vaken. En gång hade han tyckt sig skymta henne
på gatan här i Stockholm. Men han var inte säker
på att det varit hon. Det var så många eleganta
unga damer, som gledo förbi honom i vimlet utan
att ägna honom en blick. Han visste att Petra ibland
träffade Dora, men han sökte inte upp henne. Han
hade slutat att söka efter Iyckan.
En afton bad Jacob Levin honom till sig. Jacob
hade plötsligt erinrat sig sin stackars svåger. Sally
och barnen voro för ovanlighetens skull borta p.
någon tillställning. Jacob hade inte nagot särslcilt föl
,     sig, och så fick han det infallet att fördriva aftonet
.     tillsammans med E#ans von Pahlen.
  Demle kom m i Jacobs arbetsrum med små oro-
liga steg. Han blinkade trött mot det skarpa elek-
triska Ijuset och slog sig ned i läderfåtoljen som
Jacob vänligt och med ett beskyddande leende er-
bjöd honom.
  Whisk,vbrickan bars in, och Jacob lagade i ord-
ning åt honom en grogg som blev mörk.
  -Drick du. Hans, sade han. Det skall bara gora
dig gott.
  Han såg pa Hans en smula medlidsamt, men sam-
tidigt stimulerad. Hans forsvann nastan i den djupa
fåtöljen. Den sjuke svågerns åsyn kom Jacob att
känna sig kraftigare, mer laddad av energi än van-
ligt.
  For att muntra upp Hans borjade han att prata
om allt vad som föll honom in: små skvallerhisto-
rier ur den politiska viryeln, ditt och datt om släk-
ten och vad barnen sagt för roligheter. Och Jacob
märkte snart, med läkarens tillfredsstallelse över sin
ordination, att Hans efter en stund verkligen fore-
föll något upplivad. Kindcrna hade fatt färg av den
starka groggen. Händerna kramade fastare om få
toljens armstod.
  -Nå, upplever du då ingenting, Hans? frågade
Jacob slutligen, trött på att själv tala.
  Och i detsamma Jacob sagt det, steg han upp och
gick fram till fönstret. E:lan måste ändå förströ sig
litet, ha nagot annat för ögonen än sin gästs i alla
fali fortfarande betryckande ledsna ansikte. Fast
han visste ju så väl att den dar lille vissne mannen





inte kunde ha n#got att beräna. Där nere på #orr-
malmstorg glimmade det av Ijus. Folk rorde sig av
och an framför de upplysta butiksrutorna. Små
grupper stodo frysande och väntade på sparvagnen.
  Men i Hans von Pahlens hjårta forsiggick r#agot
egendomligt, medan han stirrade på Jacob Levins
rygg där borta vid fönstret. Han hade stuckits av
svågerns beskyddande ton och överlagsna sätt att
tala till honom. Var han då inte längre något att
räkna med-en redan död man, i vilkens sållskap
man genast måste ställa fram desinfektionsmedel av
starkaste alkohol för att kunna härda ut och ra på
likstank och likgift?
  Och han letade feberaktigt i sitt minne efter
n.'agot att berätta som skulle kunna slå den där över-
lägsne Jacob med häpnad. Och se, för hans inre
syn steg strax Dora Macson okallad fram. Dora i
röd pälsbrämad jaquettekappa med det Ijusa håret
i en mjuk vag under den jockeymössliknande hatten.
Dora i högskaftade högklackade lackkängor och en
gul klämling med silkesblommor kring sin slanka
kropp. S i hade hon nynnande med högt Iyftat
huvud kommit gående uppför stigen till ödestugan.
där Hans hade gömt sig undan for att ordna till
uppbrott och göra av med sig. Och för första gången
på länge började lille Hans darra av fröjd. Kanske
ocksa spriten, som han var alldeles ovan vid, skänkte
honom ett slags vilt rus.
  Aldrig hade han för någon människa talat om
denna sin m#derbara upplevelse. Skulle den da
2t',6     1#röknarila von Pah#en

sjunka i graven med honom? Skulle ingen få veta,
hur han, lille Hans von Pahlen, blivit gynnad fram-
för andra? Hur han av en ung kvinnas ömsinthet
återlösts och frälsts från att själv utgjuta sitt blod?
Och nu började Hans med skälvande röst berätta
om Dora. Han nämnde inte hennes namn. A nej,
det aktade han sig allt för att göra. Han beskrev
henne bara i tillbörligt uppskattande ordalag för den
energiska ryggen där borta vid fönstret. Skulle inte
detta få Jacob att svänga om och se på Hans von
Pahlen med ett mera aktningsfullt uttryck i ögonen?
Och verkligen: Hans hade inte talat länge, förrän
Jacob lämnade fönstret. Han kom fram mitt i rum-
met och stirrade på Hans, som om han förut inte
varsnat honom. Detta oväntade intresse från Jacobs
sida eggade Hans. Jojo, du Jacob. Ilör på här! Har
du någonsin träffat en sådan kvinna ? Ser du nu
ned på din stackars sjuke svåger?
  Hans behövde icke försköna den bild av Dora
han bar inom sig. Sadan hon nu steg ut ur hans
hjärta, så bländande, så skön, så öm, så underligt
köttsligt ödmjuk, sådan hade hon varit för honom
den där timmen i ödestugan vid Ekered.
  Han genomlevde den stunden på nytt, smakade
dess sötma, kände blodet rusa genom sina adror
Han hade ägt henne. Hon hade skänkt sig åt honom
- åt honom, lille Hans von Pahlen, som döden
redan krökt sina knotiga knogar efter.
  Nu såg han inte längre på Jacob, hade kanske
till och med glömt hans närvaro. Han tog en djup





klunk ur glaset och såg Doras röda läppar hemlig-
hetsfullt le mot honom i den mörkfärgade drycken.
  -Hon hade en pälsbrämad röd jaquettekappa
på sig, säger jag dig, lallade Hans. Den kastade som
ett skimmer över mig och det kala rummet. Det var
som blodet självt. Det var som själva livets egnaste
saft. Blod är en mycket egen saft, säger Goethe.
Men det har väl inte du läst, du lille Jacob?
  Jacob bara stirrade mållös pa den svamlande
halvdruckne dödskandidaten. Alltjämt utan att säga
något fyllde ban pa hans glas.
  - Och när jag sedan sjönk in i hennes röda
offerblod, tryckte hennes lackkängors höga klackar
livets sigill mot mina sviktande lemmar, Sällsamt,
sällsamt, hör du! Då benådades jag. Men sådant
där förstår väl inte du dig på, du lille medicinare.
Sådant där har väl du aldrig varit med om.
  Plötsligt tystnade Hans von Pahlen. Han hade
mött Jacobs blick.
  Jacob Levin stod alltjämt kvar mitt på mattan.
Han hade hukat sig ned som till språng. Hans ögon-
vitor blänkte som pa en neger. Den smala över-
läppen var uppdragen till ett grinande bett.
  -När var det där? När ägde den där snygga
episoden rum? fragade Jacob väsande.
  Hans ryckte till helt förskräckt. När det var?
Å, det visste han mycket väl.
- Det är väl ungefär ett och ett halvt år sedan,
sade han.
  -Vill du säga mig namnet p5 den dår-den
där skönheten ? ropade Jacob. Naturligtvis inte ! Du
är förstås gentleman.
  Jacob grinade styggt:
  -Och jag behöver för resten inga indiskretioner,
Det finns bara en-en kvinna här i Stockholm som
är som hon. Dora Macson.
  Namnet slog ned mellan de tva männen i rum
met. Det var som om Jacob slungat det i golvet. Nu
trampade han på det i raseri, medan han häftigt
gick fram och tillbaka.
  Hans von Pahlen kröp ännu längre in i stolen,
försvann i den. Han betraktade bestört Jacob. Vad
hade hänt ? Han hade blottat sin hemlighet. Upp-
levelsen med Dora, som denna tid alltmer sjunkit
tillbaka in i dödsmörkrets dimmor, hade plötsligt
på nytt i oförsvagad styrka trätt fram för honom.
Bländad ånyo och hänryckt, hade han med lallande
tunga tillbett den och åkallande klängt sig fast vid
den, njutit av att än en gång som i ett bad av blod
omgiva sig med dess ångande livsdunst. Men vad
var det med Jacob? Varför blev han så upprörd?
  Hans visste ingenting om Jacobs och Doras för
hållande. Han hade reda på att Dora Macson var
en av svågerns mest omhuldade patienter, och Betty
hade möjligen också en eller annan gång nämnt för
honom att brodern, liksom alla män, beundrade den
sköna löjtnantsfrun, fran vilken det utströmmade
en sådan sinnlighetens och det blänkande, glatta
köttets tändande makt. Men orden hade väl, som så





mycket almat för Hans, glidit förbi honom. #lu min-
des han dem, men han begrep inte ånda.
  -Unnar du då mig inte en sadan där liten
upplevelse, Jacob? sade han slutligen m#drande och
med ett halvt försök att utsläta och förringa. Jag
var en sjuk man. Hon ville rädda mig
  - Tig, skrek Jacob och stannade med knutna
händer framför Hans. Du är ett svin.
  Hans blinkade ater nelvöst med sina bleka in-
sjunkna ögon.
  -Du överdriver, log han matt.
  Da gick Jacob tätt intill honom.
  - Förstar du inte? sade han lagt. Dora Macsm
var min d9-och hon är min fortfarande.
Ilan hejdade sig plötsligt, bet samman tänderna
och blev tyst. Det var emot hela hans natur att för-
råda sina hemligheter. Han var försiktig och slug,
till övermatt till och med, sa att han emellanåt själv
led av det.
- Inbilla dig inte, Hans, fortfor han efter en
  lang tystnad, under vilken svågern bemödade sig
  att fatta vad han sagt, inbilla diginteattDoragjorde
  det där av nagon sorts dragning just till dig per-
  sonligen eller ens hade sympati för dig. Jag känner
  #ororna. Hon hade varit utan mig en tid, forstår
  du, och erotiska naturer som hon måste alltid ha
  nagon. Fr5n tidiga barndomen bubblar det ständigt
i deras sköte, sedan det väl en gång har hettats upp.
Hade hon inte tagit dig just i den minuten, hade
det formodhgen blivit tradgårdsdrangen
  Jacob var utom sig av hämndlys#nad. Han såg for
sig Hans von Pahlen i Dora Macsons armar. A, haL
kände henne ! Varje rörelse hon gjorde, da hon be-
redde sig att öppna sin famn för en man. Hur hen
nes händer långsamt smekte ens axlar och sedan
kröpo ned#t och allt våldsammare och mera spas-
modiskt pressade en emot sig, som om hon ville
köra in ett spjut upp mot sitt eget hjärta, medan
hennes skänklar och hälar arbetade och hennes mun
under ömma kvidanden eller djupa suckar sög sig
fast, som om hon velat suga ur ett sår, och ögonen
spärrades upp vilda eller blundade döende och an-
siktet till slut blev alldeles blekt och stelt med djupt
blåaktiga skuggor ned mot de vidgade näsborrarna,
till dess det efter en stund var som om hon vaknade
och hon sträckte på sig som efter en välgörande
sömn och ett soligt guldleende upplyste hennes lik
som nymornade drag. Och sedan alla hennes rörel-
ser, då hon kladde på sig igen efter fullbordat värv,
hur hon knappte sina strumpeband med förstulna
glittrande sidoblickar, som mot speglar eller hem
liga åskådare, tills hon smidigt och elastiskt rätade
på sig, då hon fäste kjolen om midjan, allt lång-
samt, vällustigt dröjande, för att man länge, länge
efteråt skulle minnas det, för att hon själv skulle
minnas det och för att bilderna av hennes kärleks-
krafts åtbörder aldrig någonsin skulle utplånas.
  Hans hade äntligen begripit. Han dök f ram ur
fåtöljen och steg upp. Där han stod framför Jacob,
s§ liten och smal med ansiktet overgjutet av ett





                  }'orten vid #ohannes
                               271

moln av melankoli från de trötta ögonen, fick Jacob
ett sådant förakt för denne Doras ömklige älskare,
hans sjuke svåger, som tillfälligt gynnats av denna
kärlekskvinnas erotiska givmildhet och milda öm-
sinthet, att han brast i skratt.
  - Gå nu, Hans, sade han utan att räcka honom
handen. Du orkar nog inte vara uppe längre, och
Jag-jag ids inte se pa dig längre. Vi komma väl
ändå att träffas någon mer gång, tyvärr.
  Och redan var Jacobs verksamma hjärna syssel-
satt med en plan som skulle få Hans och Dora att
umgälla sin förströelse. Han frågade icke alls efter
att Hans von Pahlen var en dödssjuk människa, att
hans lidande redan varit många ganger för stort.
Han bortsåg från att Dora hade ett kräk till man
och han glömde hennes hjältemod, då hon fött sina
barn. Svartsjukan fyllde honom med ett kallt raseri.
  Hans von Pahlen drog sig sakta mot dörren.
Jacob Levin följde honom inte ut i tamburen. Utan
att hjälpa honom lät han svågern taga pa sig sin
rock och sin hatt, öppna och linka nedför trap-
porna .
  Utkommen på gatan, kastade Hans en sorgsen
blick upp mot himlen. Men den var mörk och utan
stj irnor. Han tyclcte också att han trevade sig hem
i ett stort mörker. Människor snuddade förbi ho-
nom. Deras andedräkt var klibbig. Den överdrog
honom med ett lager av smuts. Det var som om
djurkroppar strukit tätt intill honom. Svansar vif-
#ade honom i ansiktet. Vita rovdjurständer grinade
z72     liröl, rart#ft #or P#hlen

. _

i roda gap. Men det var Jacobs uppdragna överlapp
han såg för sig. Stora tårar droppade nu ned från
Mans von Pahlens ögon. Han gick där och grät-
en ensam, till döden invigd man som ingen brydde
sig om att trösta.
  -Gode Gud! mumbde han. Vad har jag gjort?
Dora !
  Han förstod att Jacob Levin skulle hämnas på
Dora. Och det var han, Hans von Pahlen, som ut
lämnat henne. Hade han varit galen? Nattluften
hade strax blåst bort det mesta av hans rus, och
fast ännu något omtumlad, började han redan över-
fallas av det plötsliga tillnyktrandets fasa.
  Men ur stadens brus urskilde han då Doras ömma
röst. Den talade till honom med små huttrande ton-
fall och ett litet klingande skratt. Den smekte hans
kinder, som mll en lätt vind farit över dem. Dora!
Hennes höga klackar slogo mot gatstenarna. Det lät
som en revelj. Tram tra-ta-ram. Och i Doras fot-
spår följde en hel härskara av unga kvinnor. De
hade alla Doras leende ögon och blonda hår och
röda lockande läppar. Det stod samma pust av
raffinerad, syndfullt frestande och ändå skogslikt
frisk och djuriskt oskyldig ungdom omkring dem.
Det utgick från dem samma kroppens övermått av
förmåga att älska och skänka lust.
  Där kom en gestalt emot Hans. Dora? Åter hörde
han smällandet av de höga lackskinnskängornas
styltklackar. Han ilade ivrigt emot henne, Dora !
Han var nära att ropa hennes namn.





  Då hejdade Hans sig och gapade med vittskilda
läppar. Kvinnan, som han ett ögonblick daraktigt
trott vara Dora, hade stannat under en gatlykta.
Skenet fran Iylitan träffade hennes ansikte som når
en solkatt från en spegel eller ett öppnat fönster
blixtsnabbt skjuter ned på något föremål och belyser
det med hela sin kraft. Hennes purpurbjärta mm
blödde levrat i det smutsiga och ojämnt pabredda
sminket. Den tunna näsan var som doppad i mjöl,
och från munnens gapande sar hade blodet sprutat
ut i maiade rosor pa kinderna, medan ögonbrynen
voro svarta streck ritade i kol. Kärlekslocken som
foll ned i pannan hade raknat och såg ut som ett
dumt utropstecken efter ett obscent ord. En kvinno-
spillra i trasor och med framsträckta kloliknande
hander som tiggde och ville hålla fast. Hans ville
rusa sin väg. Men det var något i detta ansikte Solll
kom honom att rysande böja sig narmare det. En
blick av fattigt vemod mitt i den imiterade Iysten-
heten. En grimas av smarta bland sminkets röda
rosor.
  Jag är lik dig, tänkte Hans. Det är någonting
som gör oss lika varandra.
  #vinnan Iyfte ett par glåmiga och sorgsna ögon
mot honom.
  - Älskling, ska vi ga hem till mig och ha litet
trevligt ? pressade hon tonlöst fram.
  Och när hon nu stötte ut orden mellan tänderna,
som om de kväljt henne, hörde Hans åter dödens
skrik och gnisslande i hennes röst.

18 #. K#t#  X

 274     Fr#kn#rna von Pchlen

  Kanske var också hon verkligen dodss#uk och
gåckades med döden, lurande hmlom, som Hans
sjäiv hade gjort.
  När han icke genast svarade, utan bara stod där
och stirrade och vaggade som om han fortfarande
vore onykter, hade kvinnan emellertid fortsatt sin
vag.
  Då fylldes Hans av ångest, och han gick efter
henne med kramp i hjärtat, påskyndande sina steg,
som hade han varit rädd att flickan med döden i
följe skulle försvinna från honom.
  När han en timme senare gick igenom Edlas rum,
satt hon ännu uppe och läste med de närsynta ögo-
nen tätt inpå boken. l:fan strök i förbifarten väd-
jande över sin dotters a#lar, som hade han velat
be om ett :ner än vanligt ömt "God natt, sov gott !"
men icke haft kraft att uttala bönen. Men den
nittonåriga seminaristen, som icke kände sin fars
tankar och som förfärad skulle ha ryggat tillbaka
inför dem, om hon känt dem, nickade bara likgil-
tigt, och Hans stängde dörren efter sig och blev
länge stående i sitt rum mcd blicken förvirrat riktad
på sin #omma skrivbordsstol, som hade han väntat
att någon under hans frånvaro redan skulle ha bl-
tagit hans plats.





  Unga fru Bess von Pahlen och Petra sutto i barn-
kammaren och iakttogo beundrande hur lille Ilans-
Benjamin, Bess' och Svens förstfödde, stod upprätt
mot en stol och förgäves sökte hålla balansen. Rätt
som det var när han med tindrande ögon stolt såg
sig omkring, dunsade han i golvet, mjukt och klum-
pi#t på en gang som en hundvalp. Då rullade han
ett par varv runt med sina små tjocka ben spratt-
lande i luften. Sa satte han sig upp igen och betrak-
: tade de två damerna, som om ban mycket val visste
  att han gjorde en uppvisning av sina nyaste konster.
  Den runda och kraftiga Bess Iyfte den lille gyn-
naren upp i sin famn. Petra gav henne en blick fylld
av avundsjuka. Bess von Pahlens breda mun log,
nsande en rad vita jämna tänder, friska som nöt
kärnor. Hon satt där som en förnyad, ung Betty, en
ny urbild av moder jorden, med rymligt, upplöjt
sköte och stora stinna bröst. Solen som föll in genom
fönstret rann som vit mjölk över hela hennes gestalt.
  - Snart kan ban gå, du, sade hon till Petra som
om hon berättat en stor hemlighet. Och det säger
Jacob inte alls är sent. När Sven kommer hem om
middagarna, rasar han med Hans-Benjamin, så jag
  276     Frokn#no von Pchlen

hlir riktigt rädd ibland. Han Iyfter honom högt i
taket, så jag själv hisnar, men Hans-Benjamin bara
skrattar och dunkar på sin lille far med knyt-
nävarna.
     -Ja, ni äro Iyckliga, sade Petra.                 .
   Bess såg på henne över Hars-Benjamins mörk
  lockiga huvud.
   -Jag säger som mamma Betty, utbrast hon
  muntert, Du skulle gifta dig, Petra. Du borde ha
  ett eget litet barn, du ocksa, nu sedan Angela blivit
  stor och kanske en vacker dag själv gifter sig.
   Petra ryckte till. Kunde Bess ha hört nagot om
  Thomas och Angela? A nej. Men träffades de ofta,
  kanske folk snart skulle börja tala om dem. Då
  skulle Petra helst vilja vara långt, långt borta.
   Men Bess som inte anade något sade:
   -Tänk, jag hörde av Stellan att ni träffat
  Thomas Meller.
   Och hon gav Petra en skygg blick. Hon visste att
  Petra en gång hade varit förlovad med honom.
   -Ja, sade Petra och rodnade häftigt. Tyckte
  Stellan om honom?
   Bess dröjde litet med svaret, eftersinnande.
   -Du vet väl hurudan Stellan är, skrattade hon
  så. Att han ständigt bara sysslar med sig själv. Inte
  tänker han efter, vad folk gör for intryck på honom.
  Det enda som intresserar honom är vad hans snut-
  fagra ansikte gjort för intryck på dem och hur
  mycket det kan inbringa honom. För närvarande,





kan du tänka dig, uppvaktar han träget Alexandra
Vind Frijs. Han matte vara alldeles utan pengar då.
  I detsamma kom Dora Macson in. Bess räckte
barnet till Petra och steg upp.
  -Nej, sa roligt, Dora, hälsadc hon hjärtligt.
   Dora, insvept i r älsverk upp till öronen, slog sig
ned på en stol och Iyfte av sig hatten, som om den
tryckt hemle. Hennes har föll ned över pannan. Det
låg nagot ängsligt i hennes blickar. Pupillerna voro
sa stora att ögonen tedde sig alldeles svarta.
:      - A, Petra, vad du ser söt och moderlig ut, sade
   hon livhgt. God dag, lille Hans Benjamin.
   Hans-Bcnjamin drog sig hastigt tillbaka, när Dora
ville kyssa honmll. iYanske var hennes parfym för
stark. Den fyllde hela rummet, när hon nu slog upp
kappan, med en doft av viol, av vår, oroligt jäsande
i dunkla skogssnår.
  - Du är så blek att du Iyser. Dora, sade Petra
Är du sjuk?
  Dora tog sig över pannan.
  -Jag vet inte. Nej, jag mar kanske inte riktigt
bra, Det är väl våren, som nalkas.
  Men hon talade icke om våren med någon just
överströmmande glädje.
  -Jag är på väg till Jacob Levin, sade hon. Jag
tankte fråga honom, om han k#mde ge mig någon
lämplig medicin.
  Hon skrattade litet hart:
  - I_äkare ha alltid lämplig medicin mot varen.
  Petra lät Hans-Benjamin glida ned pa go1vet.
-Jag kan göra dig sällskap ett stycke, sade hon.
-Jag vet egentligen inte, varför jag kom upp
hit, sade Dora. Jag fick en sådan längtan att se ett
riktigt litet barn. Min pojke har ju vuxit så jag inte
mera känner igen honom. Kan han gå än, Bess?
  Då måste Bess åter visa Hans-Benjamins stora
konststycke, hur han kunde resa sig upp och sta
stödd mot stolen.
  De tre kvinnorna i rummet åskådade undret, an-
daktsfulla som om de bevittnat en helig akt.
  En stund senare gingo Dora och Petra nedför
gatan. Petra gav åter Dora en förstulen blick, där
hon klev på höga ben som en gasell vid hennes sida.
Hon var så vacker, Dora, i dag, i sin Ijusa, Iysande
blekhet.
  -Jag längtar till Ekered, nu när det blir vår,
sade Dora och stannade plötsligt. Titta här, Petra.
Snödropparna ha kommit upp.
  Och verkligen, här på sluttningen av Floras kulle
Iyste en fläck under de raka björkarna vit av vårens
första blommor. De böjde sina vita klockor på
darrande stjälkar, och jorden under dem sände upp
en doft av fuktig mylla.
  -Ja, det är visst vår redan, sade Dora, med en
liten suck.
  Petra följde henne till Jacob Levins port. Ju när-
mare de kommo Jacobs bostad, desto ivrigare, desto
mer forcerat pratade Doras silverröst i Petras öron.
Hon hade varit ph en stor bal. #, hon hade dansat
med en förtjusande liten sjöofficer, som varit nog





Porl#n vid Johrntlss      279

fräck att vilja stämma möte med henne efteråt. Hon
hade varit pa en middag och blivit absolut yr i
huvudet av champagne.
Och Dora skildes från Pctra med en handtryck
ning som var sa krampaktig att den länge efteråt
sved i Petras hand och med ett leende som ändå inte
fick den ängsliga blicken i de stora ögonen att lätta.
I trappan mötte Dora Benno Levin som var på
väg ned.
-Nej, se min lilla fru, sade han mysande och
stannade. Det är väl inte något på tok?
Hans vänliga grå ögon sago spejande upp i hennes.
Dora höll av den lille gubben. Mon drog av sig sin
fina handske och lade sin hand i hans. Han klappade
den litet.
- Det är nog inte något fel med mig, sade Dora
och försökte åter le.
Men det där glittrande leendet lurade inte Benno
Levin.
-Min son Jacob, sade ban, och vilken stolthet
blänkte inte genom hans ord då ban nämnde Jacob,
vet säkert eljes råd, om det skulle vara nagot i olag.
-Jag hoppas det, viskade Dora och sänkte b]yg-
samt blicken.
Hon hade i alla fall blivit upplivad av mötet med
den gamle och fortsatte raskt uppför trapporna.
När hon ringde pa dörren, öppnades den av
Jacob Levin själv. Han hade hatt och rock på sig
och skulle tydligen just giva sig av. Vid asynen av
Dora drog han samman ögonbrynen.
- Du? sadc han. Min mottagning är slut.
- Kan jag inte få komma ;D ändå, Jacob?
  Da gick han in i tamburen igen och tog, utan att
yttra ctt ord vidare, av sig rock och hatt.
  Han öppnade dörren till sitt rum och lät henne
ga före honom in. Då han såg hennes slanka figur
i den dyrbara pälsen, grep honom åter samma vrede
som ett par dagar förut, när han här i samma rum
hort Hans von Pahlens berättelse.
  - Du brukar inte komma hit till mitt hem, sade
han ondskefullt.
  - Nej, sade Dora och var förvånad över hani
ton. Du har ju inte velat att vi skulle träffas här.
  -Och vad är det som förskaffat mig den äran
nu? frågadc Jacob.
  Han satte sig i skrivbordsstolen och tände en
cigarrett. Pa bordet framför.honom låg ett par tior,
en diskret anbragt vink om det f astställda kon
sultationshonoraret. Hans blick gled dit och stan-
nade, och det var plötsligt som om han blivit rädd.
att de skulle komma bort. Han skyndade sig att
ordentligt vika ihop dem och stoppa iri dem i plån
boken .
  - Du kunde gott låtit dem ligga kvar, Jacob,
sade Dora med ett försök att skämta. Mig kan du
nog lita pa.
  Jacob Levin svarade inte. i#an blaste ut ett moln
av lätt cigarrcttrök, och som genom en dimma sag
han hur Dora kastade av sig pälsen och Iyfte den





I'orl en vid Johonn#s      281

lilla hatten fran huvudet med sina smala fingrar,
dar naglarna glänste rosenröda.
  -Vad var det du ville? frågade han igen och
slöt ögonen.
  I den där stolen satt Hans i f örrgår. Den söte
lille Hans, som ägt Dora! Jacob tittade of rivilligt
ned mot hennes fötter. Han tänkte på lackskinns
kängorna. Nej, i dag hade hon lågskor till silkes
strumporna. Men dessa smala franska skor med stän
digt samma alltför höga klackar förvirrade honom.
Han böjde sig fram där han satt, och ett cyniskt
leende flackade ett ögonblick över hans ansikte, men
försvann gcnast. Dessa smala fötter med deras
välvda vrister där huden skimrade fram under
den åtsmitande silkesstrumpan-o, de gåvo honom
ständigt samn a sting av smärtande vällust ! Det var
som om hon trampat med sina höga klackar mot
hans hjärta.
  - Vad ville du? upprepade han åter utan att
höja blicken till hennes ögon.
  -Jag tror, viskade Dora, att vi varit oförsik
tiga, Jacob. Jag tror, nej jag vet, för sadant vet man
ju, att jag skall ha ett litet barn.
  Inte en muskel rördes i Jacobs ansikte.
  -Na ? sade han grymt.
  Dora svalde graten, men tårarna stego ändå upp
till hennes ögon.
  - Du förstar väl, Jacob, fortsatte hon då an
viska, sa lagt som om hon varit rädd att någon just
nu stod vid nyckelhålet och Iyssnade, du forstår ju
282     Fröknarna von Pah)en

att det inte far ske. Min man skulle snart komma
att misstänka något. Och han skulle strax begripa
att-det inte är hans barn.
  -Jaså, det tror du att han skulle misstänka?
Det är inte mycket eljes han begriper. Men vems
är det då? frågade Jacob Levin.
  -Vad menar du, Jacob?
  Jacob sprang upp och kastade cigarretten. Han
lutade sig över henne och fattade tag om hennes
axlar.
  -Vet du, vcm som satt i den här stolen for bara
ett par dagar sedan? skrek han till. Hans, du, Hans
von Pahlen ! I honom har du en stor beundrare. Jag
visste inte förut att herrskapet varit så nära bekanta.
Dora betraktade Jacob med vidöppna ögon, där
tårarna Iyste. Hon kunde inte svara. Det var något
i Jacobs blick, som anbefallde henne tystnad.
  - Och nu skall du alltså ha ett barn, sade Jacob
vit i ansiktet. Och naturligtvis, det där barnet Iastar
du på mig! A nej, min sköna, så lätt går det inte.
Du inbillar dig att jag för att tillmötesgå din öm-
tålige herr man skall plocka fram min curette som
du bättre än någon vet att jag aldrig velat använda
för sådana där malörer. Nej, du lilla nätta mör
derska i hoppet ! Du skall allt få föda fram ditt
barn, du. Ett litet ruggigt hampspöke skall det bli,
med skråpuken Hans von Pahlens smala hals och
skelett till kropp. Och just mycket mer än skelett
är nog inte din käre Hans heller, när det kommer till
världen, det kan jag glädja dig med. Beställ sorg-





Porlen vid Johannes      283,

kläder genast och skicka räkningen till mig, som du
brukar.
  I fullt raseri kastade han sig över henne, och det
var som om han med händerna ville pressa fram
fostret ur hennes kropp.
  -Rör mig inte, Jacob, kved Dora. Har Hans
talat om det där? slapp det ur henne. Da vet du väl
också hur det kom sig och att det bara skedde den
enda gången. Du kan inte själv tro att jag bär pa
något barn till Hans.
  Men Jacob släppte henne inte.
  -Det är alltsa sant.? sade han. Ingen fantasi av
en dödsinvigd sjuklings angripna hjärna ! Små trötta
män bruka drömma feberaktigt om stora vackra
kvinnor med höfter som de kunna sjunka in mot
och med skoten som skulle kunna sluka dem. Sådan
var min systcr Betty, när hon var ung, och därfor
hade han aptit på henne. Men jag vill inte smutsa
hennes hederliga namn genom att blanda det med
ditt. Nå, din lilla hora, hade du det lika Ijuvligt
som din bålde lägersman där i ödestugan ? Gjorde
han det bra? Sannerligen: duktigt av en som är så
pass nära döden! Men det var väl det som retade
dig, du friska fullblodssto med din gourmetsmak för
det ankomna och ruttna.
  -A, Jacob, jämrade sig Dora, vridande sig
under hans hårda händer. Jag svär att jag aldrig
har varit med TTans sedan. Det är ditt barn, Tacob.
#ag svär det.
  - Bevisa hellre att det inte är det där förbalmade
likets, det där stinkande kadavrets. Har det aset fatt
ligga med dig en gang, sa har du väl fortsatt harm-
härtighetsverket. För du tror förstås bara att du
gjort en god gärning och hjälpt den där Lasarus
upp ur graven. Varje gång inbillar du dig naturligt-
vis att du räddar honon- från hans gamla muske-
dunder som han val alltid kommer dragande med
till era älskogsstunder och lagersmal. Puh, den där
som inte ens skulle våga låta dra ut en sticka ar ett
finger av skräck för smärtan.
  Jacob flyttade en av sina händer till l)oras hals,
liksom prövande hur mycket hon skulle tåla. Men
hon ryckte sig med nervös styrka undan hans grepp,
och hans nagel rispade bara en lång blodstrimma i
hennes fina skinn. Blodet droppade tunt och rött
ned på hennes vita sidenkrage.
  Da släppte Jacob henne.
  -Ga och tvätta dig, sade han föraktfullt.
  Hon gick som i sömnen fram till tvättstället. Då
hon Iyfte ögonen, sag hon i spegeln skåran på sin
hals.
Han ville döda mig, tänkte hon rysande.
- Tvätta dig, säger jag.
  Jacob höll fram en bandduk åt henne. Hon tog
den fumlande med händerna sträckta mot honom,
men han vek undan för hennes beröring och gick
tillbaka till sin stol. Med stadig hand tände han en
ny cigarrett.
  - Kom hit, befallde han





#'ort#n vld .lohann#)  2S5

Dora smog sig fram till honom.
- Har där varit flera? frågade han lagnt.
  Men Dora stod inte ut med detta forhör, varmed
han kallt och överlagt förnedrade henne. Hon ryckte
till sig pälskappan för att rusa pa dörren.
  - Stanna kvar, befallde Jacob. Den där päls-
kappan har jag köpt, det vet du. Och nästan varje
gang din eländige man kommit hit med en växel-
blankett har jag skrivit på, det vet du också. Jag
har alltså betalat dina klader och betalat dina famn
tag. Du är vacker i dina dyrbara dräkter Du är
vackrare naken Jag har baft nöje av dig både klädd
och oklädd, det nekar jag inte till. Men du har
också haft nöje och därtill fördel, och din man har
sannerligen sett till att han inte blivit den sämst
lottade i den har triangeln. Till tack ha ni nu för-
satt mig i detta dilemma. Sexuellt vet jag nu att jag
Inte kan lita på dig. Om jag säkert och under alla
förhallanden kan lita på din personliga heder och
tystlåtenhet, vet jag inte. Vad jag med bestämdbet
vet är att jag inte kan lita på din ohederlige mans
tystlåtenhet. ifonom valde du väl en gang liksom
du föll för Hans: därför att du har smak för det
skämda. Vad jag än gör, kommer han att söka ut-
nyttja det. Hjalper jag dig, handlar jag mot mina
principer, och jag riskerar att få ett klientel som jag
inte vill ha, bestående bland annat i din mans min-
deråriga väninnor. Hjälper jag dig inte, skall ban
hämnas genom att sprida ut att jag begagnar mig
av mina patienter. Pa det viset skulle han också
286     Fröknarna von Pahien

skaffa mig ett klientel, som är ett amlat än det jag
nu har - ett icke önskvärt klientel. överklass-
hyenor, som vädrade en sensation-societetsslinkor
som komme hit for att bjuda ut sig. Hjälpa dig?
Det vågar du begära, du som ligger med min svåger ?
Dora stod där tyst. Så hade hon ändå aldrig hört
Jacob. Hur skulle hon förklara ? Vad skulle hon
svara ?
  -Han hade verkligen en bössa med sig den där
enda gången, sade hon till slut. Alldeles säkert
tänkte han skjuta sig då.
  -Prat! Han borde skjutit dig i stället, mum-
lade Jacob
  -Ja, då hade jag aldrig nu blivit med barn med
dig, sade Dora enkelt. Min man vet ännu intet om
mitt tillstånd. Det skulie aldrig falla mig in att tala
mn något för honom. Att vi ha förhållande har han
själv nosat reda på, och du har inte dolt det iör
honom heller. Dct är hans egen förtjänst, och det
passar honom. Och det är ju som du säger, det blir
väl på samma sätt han kommer att utnyttja det här,
om du inte hjälper mig. Ty aldrig kommer han att
tro att det är med någon amnan än dig. Och det vet
du också att det är med dig.
  Jacob vände sig bort. Han visste att det förhöll
sig sa som hon sade. Trots allt kände han sig nog
ganska säker på att om hon nu var havande, så
hade hon blivit det genom honom. Och först nu
förstod han också att ett sådant havandeskap utan
all tvekan strax även måste avbrytas genom honom.





          Porten via' #ohannes      287

Nu först fattade han slutligen rätt vad det betydde
för hans värde som människa att han i detta fall
måste kväva sina skrupler och stoppa sina prin
ciper i fickan. För honom som älskade livet och
dagligen såg det födas mellan sina händer, för ho-
nom som i galopp körde rätt mot förmögenhetens
och den sociala positionens tinnar förd i en char av
sma Ijuslockiga keruber till barn, vilka han för-
lossat ur mödrarnas liv, för honom hade det ju all-
tid bade teoretiskt och praktiskt stått som något
absolut förbjudet att döda något som just börjat
leva. Skulle han inte stupa pa det som framatgående
lälcare? Skulle inte en enda framkallad abort kunna
omintetgöra hans karriär? Så där hade han ju sa
småningom med brutal uppriktighet kommit att re
ducera problemet för sig alltsedan den där augusti
kvällen tre år tillbaka, då Dora först framställt ett
liknande förslag, när hennes man hade gjort hemme
havande mot hennes vilja och hon gick med den
lille som senare dog. Men det hindrade inte att han
också kunde uttrycka saken på ett mera poetiskt
sätt, ett som göt ett mera ideellt och oegennyttigt
skimmer över hans ståndpunkt och liksom gav större
vidd åt persyektiven. De små som voro spända för
hans char skulle vägra att köra över en liten blö-
dande broder, sade han då.
  I själva verket hade fruktbarhetens och den obe-
gränsade barnalstringens evangelium varit hans
uppåtsiktande strävarbanas enda poesi ocb patos.
Och nu skulle han tvingas att mörda sitt eget bårn !
Hur hade han drivits in i en sådan situation7 Hade
han då aldrig föreställt sig att hans förbindelse med
Dora skulle kunna få följder? A jo, men han hade
icke ryggat tillbaka inför den utsikten, utan tvärtom
tjusats därav. Han ville gärna ha barn ocksa med
Dora, och han snarare log åt tanken att han skulle
lägga gökägg i ett främmande bo. Han betalade ju,
och han hade varit fullt villig att fortsätta att betala
allt vad rimligt var. Men löjtnant Macson hade ali-
deles bitit huvudet av skammen sedan han hedrats
med förtroendeposter inom den politiska svindeln,
och han komme aldrig att begränsa sina krav till det
anständiga, om Levin och han nu sa att säga finge
ett barn tillsammans. Bandet, som en gemensam
kvinna och ett gemensamt barn betydde, skulle för
evigt koppla dem samman. De skulle inte komma
if rån varandra. ]acob skulle inte kunna fortsätta sin
raka väg, han skulle dragas med i den andres sling-
rande kurvor. Och förr eller senare skulle de ligga
tillsammans i något dike, den ene uppsvälld och den
andre utsugen.
  Med en resolut smäll slog han upp dörren till sitt
operationsrum. Från glasskåpet vid väggcn gnist
rade det av blanka instrument. Solen speglade sig
glättigt leende i dem. Hela rummet tycktes inbjuda
till en yster dans.
-Ta av dig och lägg dig här, sade Jacob brutalt.
Dora gled över tröskeln. Hon lossade pa sin kjol
och sina umderkläder, medan Jacob stödd mot dörren
stod och såg på henne.





 #-år bon ko#n #,pp på bor#et, #ytte ban #ennes ben
och drog in fötterna i kramporna. Hon hade g10mt
att taga av sig sina eleganta skor. En av de alltför
höga klackarna stack honom i pannan, när han
ville luta sig över hennc. Då knäppte han upp slej
ferna och slängde med en förbittrad gest skorna i
en vra.
  Dora låg där hjälplös och såg upp mot taket. Nu
kände hon Jacobs hand. Ett finger trängde in i
henne. IIon ville skrika högt.
  -Lugna dig, sade Jacob, kort, hårt.
  Det lät som om en hund morrat. Detta var Jacob
Levin, hennes mnme älskare ! I nätternas mörker
och eftermiddagarnas skymning hade han legat
över helme med hela sin tyngd, pressat hennes knän
uppåt, famnat hennes midja med starka armar,
bitit i hennes läppar i het lust. De hade domnat bort
vid varandras sida, och ända in i sömnen eller
dvalan hade hon känt pusten av hans andedräkt mot
sin kind.
  Men så naken som nu tyckte hon sig aldrig ha
visat sig för honom. Det var en förödmjukelsens
nakenhet. Hennes kinder brände av blygsel. Det
starka solskenet gjorde också taket så bländande
vitt. Hon fick ont i ögonen av det.
  - O Jacob, mumlade hon bedjande.
  Men han brydde sig inte om att hora pa henne.
IIon hade talat sant. I Ion vår gravid. Saken var
klar.
  Han slutade sin undersökning och böjde sig ner

1 9 #    X
290     Fröknarna von Pahlen

over hennes ansikte. Nu tyckte han plötsligt att det
var på något pikant satt nytt att ha henne så här
oförmodat fastgjord vid operationsbordet.
- Låt mig höra på ditt hjärta, sade han.
  Då knäppte Dora upp sin blus och Jacob lade
sitt öra till hennes blottade barm. Egentligen borde
han ju ha stetoskopet att Iyssna med, men han
tyckte att det var så skönt att bara luta sitt huvud
mot hennes hjärta. Långsamt gled hans hand upp
mot ett av hennes runda bröst och kramade det sakta.
  -Jag skall ta bort det, sade Jacob, tätt vid
henncs hjärta.
  Då slog hon armarna om hans nacke och fångade
in honom, själv ännu med benen fjättrade i kram-
porna .
  -Tack.
  Och de smälte båda i en underlig omfamning.
  Efter en stund lämnade henne Jacob, och hon fick
resa sig.
  -Jag skall bestämma en dag, sade han och gick
in i sitt rum.
  När Dora stod vid tröskeln för att gå, kom han
fram till henne. Han log helt belåtet och blitt, fast
ändå en aning syrligt, löjet hos en förorättad, som
börjat taga hämnd och mäta ut straff, men som i
grunden fortfarande är lika of örsonlig, och han såg
trött ut, som efter ett dagsverke.
  -Du är kanske ändå, när allt kommer omkring,
bara godheten själv, sade han. Dig kan jag inte vilja
skada.





         Porten v-d Johannes      29I

Men Dora, som nyss hört honorm skymfa sig så,
vågade inte taga hans förändrade sätt för något
säkert löfte.
Han skulle nog fortsätta att pina henne. Kanske
hade hon förtjänat det, men hon hade aldrig menat
något illa och visste ej vad hon egentligen gjort
för ont.
Utkommen på gatan klev hon fundersamt framåt
med dröjande steg. Hon kände sig litet ledsen och
olustig, viiket hon aldrig brwkade göra, när hon
varit tillsaulmans med en man. Då brukade hon all
tld kanna sig sa upplivad och glad åt hela världen
Nu märkte hon inte längre riktigt att luften var
Ijum av den kmDmande våren. Hon frös nästan. Det
var nara på som om Jacob där uppe i operations
rummet behållit hennes kläder och låtit henne gå
Ifrån honom naken och blottad för alla.
   292     Froknar#la Don Pahlen





  Angela och Paula hade stannat kvar efter lek-
tionen hos fröken Amy Ridderhjerta. Fröken
Ridderhjerta hade lovat låna dem ett par böcker. Hon
hade fört dem in i sin sängkammare innanför biblio-
teket. Här sutto de nu helt högtidliga till mods,
medan fröken Ridderhjerta haltade runt sina bok
hyllor. Också hennes sovrum var fyllt av böcker
anda upp till taket.
-Ni äro mycket bra, flickor, sade fröken Ridder
hjerta muntert. Om ni fortsätta hos mig, tror jag
att jag skulle kunna göra något av er.
Hon stannade, stödd mot en bokhylla. Och An
gela sag hur hennes stackars kropp skälvde av över
ansträngning och trötthet, Men vårskymningen som
blekt föll in genom fönstret kom hennes ansikte att
Iysa vitt och extatiskt.
-En gång skola ni kanske lara er, fortsatte hon
i sin vanliga flödande och levande föredragston, att
böckerna äro det enda ni kunna lita på. De bli kvar,
när allt annat rasar omkring er. Hem, barn, ja,
älskare-allt kunna de vara. Och så äro de trofasta.
Ni kunna gott lita på dem.
-Men måste man inte ändå uppleva något av det
verkliga också? sade Paula blygt. För att jämföra!





            Porlen v#d Johanne#      293

  Då fick froken Ridderhjerta ett av sina vansin
niga skrattanfall. Hon sjonk ned på en stol och
kastade käpparna ifrån sig sa att de klirrade mot
golvet.
  -Ack, ni lilla våp, utbrast hon och torkade sina
tarade ögon med smala fingrar. Ursäkta mig, men
den där iden var obetalbar. Uppleva det verkliga
- för att ha att jämföra med ! Tro ni då inte
att det verkliga finns här? Det andas emot mig ur
mina böcker. Genom dem lider jag, våndas, jublar
av fröjd: ja, lever jag. Ni tycka att jag sitter här
som fängslad vid mina böcker. Men jag sager er:
jag är nastan Iycklig. Jag hör mina elever tala och
viska med varandra om sina små struntupplevelser.
O, jag uppsnappar nog ord om allehanda ting. Men
jag ler bara, ty jag är ändå Iyckligare än de någon
sin kunna bli.
  -Ni hjälp- r oss, fröken Ridderhjerta, sade An
,        gela. Vi lära oss mycket här. Genom er blir allt
     Ijust.
  Fröken Ridderhjerta kastade en snabb blick på
Angela.
   ;    - Hjälper jag er ? sade hon tacksamt. Se där ! Då
     förstå ni ju själva att böckerna göra nyUa. Jag är
     bara en förmedlare. Kommer det något Ijus if rån mig,
     är det bara en återglans från mina älskade böcker.
  Hon knäppte samman händerna och såg sig om
kring i rummet.
  -När det blivit tyst här om kvällarna, sade hon
hemlighetsfullt, tiinder jag min lilla gröna läs-
lampa. Jag drar för gardinerna och är så alldeles
ensam. Då tänka ni kanske: Nu gråter f röken
Ridderhjerta över sin ensamhet. Nu har allt gamla
fröken Amy sin bittra stund. O nej. I stället genom-
trängs hon av Iycka. Allt det ledsamma är utestängt,
och i kvällens frid lever rummet upp. Skuggorna
flyta över väggarna. De bilda figurer, fantomer av
fantastisk storlek. I vråarna dit skenet inte nar, är
det svart, som om natten lagt sig på lur. Men Ijuset
klättrar upp kring raina bokhyllor och kommer gul-
det på ryggarna att tindra. Det smeker mina hän-
der iom sakta vända bladen i en volym jag just har
tagit ned. Da hör jag människor viska i mitt öra.
Då ler det emot mig av vänliga leenden. Då öppnar
det välsignade livet iin stora blomkrona och fyller
mitt rum med en berusande doft. Då inbillar sig
också en åldrande ogift kvinna att hon lever. Är det
bara en inbillning av henne?
  -Vad man känner kan väl inte vara en inbill-
ning, sade Angela. Såvida allt inte är bara inbillning
och dröm.
  Men inom sig beklagade hon den stackars fröken
Amy. Aldrig skulle hennes smala händer bli kyssta.
Aldrig skulle hon få känna sig omfamnas av en
mans armar och höra hans hjärta klappa mot si#t
bröst. Människorna i böckerna kunde ändå inte
stiga ut ur bladen. De tillhörde en för alla levande
obönhörligt sluten värld. Bokens älskare skulle evigt
åtrå en annan, smn nu var död. Evigt omöjligt var
det för varje levande kvinna att bli hans älskade...





        Porten rid Johannfs      295

Att läsa, var det inte som att från ett fönster blicka.
in i en främmande våning? Glaset, gatan skilde en
åt. Man skulle anses för en dåre, om man slog sön
der glaset, om man sprang över gatan och in till de
andra. Deras Iycka kunde man inte njuta annat än
på avstånd. Även böckernas Iycka kunde inte njutas
annat än fran fjärran, och det var ett fjärran som
var ogenomträngligare än glaset och oöverstigligare
an gatan.
  O, jag Angela är Iycklig, tänkte Angela och rod-
nade vid minnet av Thomas.
  Och som om fröken Amy Ridderhjerta läst hen-
nei tankar, sade hon plötsligt stilla:
  -Kanske vill jag ändå bara överrösta ropet i
mitt hjärta. Jag drog nyss för gardinerna. Vår-
skymningen pinade mig. Skymningen kommer mig
nog ibland att gråta nu, när våren nalkas. Värst är
det väl om nätterna, när jag ligger i min bädd för
öpp#la fönster. Jag hör älskande par säga god natt
till varandra där utanför. Huset är stort. EIär bo
så manga. Nere på gatan kommer en ung kvinna.
Hemres klaclcar slå så käckt mot stenläggningen
Tätt vid hennes sida trampar en man med tunga
steg. Sa stanna de i porten. Jag hör halvkvävda
skratt. De kyssas. Jag förstår det, när de tystna för
langa stunder. A, kvider flickan. Och hon låter som
upplöst, drunknande av lusta. Älskade, säger man-
nen. Och på tonen hörs det, hur han trycker henne
mot sig. Då tander jag Ijuset och försöker läsa. Det
värker i mina stackars ben, men jag glömmer det
2c#6     r#röknarna von Pahlcn

med. I mitt öra Ijuda hela tiden de dar orden "A"-
"Älskade". Och när jag vaknar på morgonen, ligger
boken med skrynklade blad på golvet vid min sang.
Hon steg åter upp och borjade vanka kring bok-
hyllorna. Så går ett fånget djur uppe på Skansen i
sin bur, tänkte Angela ofrivilligt. Fröken Amy
Ridderhjerta är en inspärrad fånge, och hennes
missbildade kropp är hennes livstidsfängelse.
  Men fröken Ridderhjerta såg inte längre på
henne. Hon letade med närsynta ögon bland
höckerna. Så tog hon ut ett par band och räckte dem
till Paula och Angela.
  - De här få ni låna, sade hon vänligt.
  Angela och Petra togo dem och forstodo att frö
ken Ridderhjerta nu ville att de skulle gå. Ner-
komna på gatan granskade de böckerna. Sa sago de
förlägna på varandra. Froken Amy Ridderhjerta,
den djärva och höglitterära, hade lanat dem ett par
dussinromaner om kysk kärlek i goda hem i
societeten och på romanernas herrgardar.





-Vart skola vi gå nu? sade Angela.
  Angela hade ingen ro. Hon längtade efter Thomas
Meller, men hon kunde inte springa upp i hans
våning. De voro vid Paulas port.
  -Jag kilar upp med de här tråkiga böckerna,
sade Paula. Så hälsa vi på i Stellans atelje.
  Angela väntade. När Paula kom ned igen, hade
hon sin mor i sällskap. Lilian nickade nervöst åt
Angela .
  -Jag tänkte också titta upp till Stellan, sade
hon. Han haller på att måla tant Alexandra.
  De två flickorna, besvärade av Lilians närvaro,
sade inte mycket under den korta biten. Lilian pro
menerade hastigt framåt.
  -Lilla Alexandra skulle kommit och hämtat mig
för en timme sedan, mumlade hon. Jag förstår inte
varför, men hon måste ha gått till ateljen direkt.
  Paula gav Angela en blick. Lilian hade en liten
högröd, het fläclc pa vardera kinden. Det var inte
smink. I#on föreföll upprörd och missbelaten.
  När de kommit uppför trapporna till Stellans
atelje, slet Lilian liksom rasande av sig handskarna.
  Dorren var inte låst. Paula och Angela stego in
först. Lilian dröjde för att knäppa upp sin kappa.
I

298     Fraknarna von Pahlen

Vet var som om kappa och handskar tryckt henne i
detta ögonblick.
  Stellan som stått nedböjd över Alexandra for
hastigt ifrån henne med ett litet fnissande, då han
hörde bullret från dörren. Han kom sig inte för
med att hälsa, utan bara stirrade på Paula och An-
gela. De sågo tillbaka på honom, och Paula gick ett
par steg baklänges, som ville hon med sin breda
gestalt hindra modern från att se in i rummet. Men
Lilian var redan där och trängde sig emellan An
gela och Paula.
  -Lilla Alexandra, skrek Lilian till med gäll
rost. Till och med nu kunde hon ej låta bli att säga
"lilla" Alexandra.
  Alexandra erbjöd en märklig anblick. ilon satt
pa en stol. Hennes klänning låg över en annan. Hon
hade blott pa sig en vit spetsunderkjol, som var upp
dragen en smula, sa att det ena benet i svart tråd
strumpa syntes upp till knäet. Kjolbandet var starkt
åtdraget i midjan, och däröver välvde sig bysten i
åtsittande rosafärgad korsettskyddare grann och
väldig. Halsen, som hon ansåg vara det vackraste
hon hade, låg naken och blank ned till delningen
mellan brösten, vilken likt en djup och mörk gång
stig försvann hemlighetsfullt under knrsettskyddaren.
-Vad är det, lilla du? sade Alexandra noncha
lant. Du stör oss.
  Hennes stora näsa blev röd, som alltid när hon
var ond, och tänderna sköto ut, som tänkte hon
hugga till.





          Porten v-d Johanncs      299

  -En sådan klädsel, utbrast Lilian med avsky.
Hur kan du bara, lilla Alexandra?
  - Stellan skulle just i dag måla min hals. Hanbe-
undrar den, svarade Alexandra med ett kokett skratt.
  -Ja, mamma, tant Alexandras hals är verkligen
kolossalt stilig, muttrade Stellan och böjde sig över
sitt målarskrin.
  Lilian gick fram till tavlan. Den var ett enda kaos
av in i varandra gående streck och plan i sötaktiga
bjärta och grälla färger. I dettavirrvarrkundeAlex
  andras gestalt nätt och jämnt urskiljas.
  - Du har inte hunnit långt på de här gångerna,
Stellan, sade Lilian hätskt. Vad ha ni egentligen
haft för er?
  -Äsch, du vet ju inte hur jag arbetar svarade
Stellan. Det ser ut så där strax innan det blir
färdigt.
  Men Alexandra steg häftigt upp, slet at sig sin
dräkt och gick in i Stellans rymliga garderob. Strax
därpå kom hon tillbaka och hade dragit klänningcn
över sina gungande behag.
  -Din mor har aldrig förstått sig pa konst,
Stellan, sade hon högt rätt ut i luften med hop-
knipen min.
  Angela och Paula hade gatt fram till fönstret. De
visste inte vart de skulle taga vägen. Paula hade
gråten i strupen. I dag tyckte hon nästan synd om
sm mor.
  Lilian hade sjunkit ned på stolen där hennes
älskade Alexandra nyss suttit. Med tårade ögon sa#
hon fr#n Stellan till Alexandra. De båda unga
flickorna hade hon glömt. Stellan stod och tram-
pade otålig och generat flinande. Han stora huvud
vickade av och an på den smala halsen. Alexandra
tycktes växa, Hon sköt fram bysten och tittade med
ett nedlåtande leende ned pa den ömkliga Lilian.
När inte Lilian fick fram ett ord, sade Alexandra:
-Du gor dig löjlig, min lilla vän. Vad Stellan
och jag haft för oss? Du önskade ju så varmt ett
porträtt av mig. Du skall få det.
  -Utan kläder, snyftade Lilian.
  -Jag måste väl sitta modell, sade Alexandra
lugnt. Du hör ju att han skulle halla på med min
hals i dag.
Då sade Lilian det värsta hon kunde säga:
-Du är kär i Stellan, lilla Alexandra.
  Hon borde ju ha antytt i stället att det var Stellan
som förälskat sig i Alexandra. Nu sårade hon Alex-
andra på det djupaste, allt under det Stellan bara
fnissade och vred sig som en orm i sin grona kostym.
Paula gav Stellan en förgrymmad blick. Men han
betedde sig som förr i världen. Ena halvan av hans
ansikte log bult och övertygande mot Alexandra,
medan den andra ilsket grimaserade mot Paula. Mitt
i alltsammans hade Angela svårt att inte skratta.
  Alexandra tänkte just frasa till något förkrossan-
de, då en ny person gled in i rummet. Det var Agda
Wising. Fastän Angela ej sett henne sedan den
tiden för så länge sedan på Ekered kände hon strax
igen henne. Denna brunhylta unga skönhet med de





svarta strålande ögonen kunde inte vala någon
annan än det trolska sagoväsen, som i böljande skira
kläder och med trädgårdens gula rosor kring sitt
blåsvarta har och i en girland ända ned till sina
fötter stigit in i skolrummet på Ekered till de för-
tjusta barnen. Angela höll på att ropa till, men
Stellan gick emot Agda.
- Du kommer för tidigt, sade han ovänligt.
  Ett ögonblick stod hon stilla och sag med ett litet
skyggt leende p.# den fnysande Alexandra och den
upprörda Lilian. Alexandra fixerade henne skarpt
och hatfullt.
  Det var en doft av utslagna rosors mystiskt glö
dande ungdom omkring henne, något kyskt sinnligt,
en oberörd, Ijuv mognads sötma, där hon rodnande
dröjde mellan de tva uppretade kvinnorna. Så vände
hon och gled ut stilla som hon kommit.
  Det blev alldeles tyst i rummet, när hon stängt
dörren efter sig. Det var som om en uppen-
barelse från den ovanskliga skönhetens rike för en
selcund stigit ned i det fulas och groteskas solkade
värld och lämnat alla skräckslagna. Of rivilligt hade
Alexandra med en instinktiv, skylande åtbörd fört
båda händerna upp mot saltkaren vid halsen ovan
för de gungande brösten, som klänningen likväl nu
fullkomligt höljde-rädd att någon skulle komma
på den hädiska tanken att hennes barm kanske ändå
inte var så underbart vacker som Stellan förklarat.
Nyss bade hon suttit där nästan naken. Hon ryste
till och tog sin kappa.
- v em val ..#........#.#
  Alexandras skarpa förhörsröst klöv igen luften i
rummet.
Stellan ryckte på axlarna, men hans ögon spelade.
- En yrkesmodell jag har, sade han och uttalade
orden tillgjort släpigt.
  -Nu gå vi, Lilian, bröt Alexandra ut i giftig
ton. Här stamma vi inte längre. Jag skulle ju hjälpa
dig att välja en hatt.
  Lilian såg sig hjalplöst omkring. Mu var hon åter
i Alexandras vald. När de gatt ut genom dörren,
Alexandra med ett fast tag om Lilians arm, brast
Stellan i ett vanvördigt skratt.
  - Sitt ned, flickor, sade han, Ha ni sett på
maken ?
  -Du bär dig kanske dumt åt, Stellan, förmanade
Paula på sitt tafatta sätt.
  Hon vågade inte säga mer för att inte reta bro-
dern. Stellan spärrade ändå upp ogonen:
  -Dumt? Vad menar du med dumt? Var det
kanske dumt att jag höll på att göra de där såta
väninnoma arga på varandra? Det vore väl bara en
fördel, om de ville besluta sig för att skiljas åt. Men
nu äro de redan lika förtjusta i varandra igen. Alex-
andra bli vi aldrig kvltt. Medge, Paula, att du
skulle varit glad, om du sluppit se henne nere på
vårt landställe i sommar.
  Jo, det medgav Paula.
  -Nå, ser du, sade Stellan triumferande och
tände en cigarrett, eftersom jag begriper att vi





ändå alltid måste dragas med henne, anvander jag
henne nu. Det skams jag inte för. Hon har alltid
tyckt om mig. Nu älskar hon mig !
Han svängde cigarretten av och an, så att den
doftande röken fyllde rummet.
-Älskar? frågade Ange]a, som om hon ej hört
rätt.
Angela tyckte inte om det ordet i Stellans mun
Det lät som om han blåst ut det som en rökring.
-Jag har kysst henne, log Stellan med f uktig mun.
-Har du kysst tant Alexandra? Är du galen?
utbrast Paula förtrytsamt.
-För det behöver jag val inte vara galen. Hon
är verkligen frikostig, och inte bara med kyssar.
-Menar du att du får pengar av henne ? viskade
Angela med häpnad och ett kväljande obehag.
-Äsch, jag menar ingenting, jag bara pratar.
Nu få ni ga, sade Stellan.
Hans ståmning hade redan svängt om. Han ång-
  rade att han forrådde sina hemligheter for dessa
  flickor, som ulgenting visste om livets realiteter och.
  en bister verklighets krav. Medan han svalde röken,
  tänkte han på hur Alexandras läppar stuckit honom,
  heta och svidande efter en livslang torka. Han hade
  kysst henne gång på gång, och haft hjärtligt roligt
  åt hennes miner och suckar. I likhet med Kiss Nils
  son hade han egentligen icke något annat intressc
  för kvinnor än att smaprata och nojsa med dem,
  som flickor sinsemellan kunna småprata och nojsa.
  Gällde det mera allvar, skilde han på sådana, som
3o4     Frökllarna Voll Pahlen

pa det ena eller andra sattet villc ha betalt, och sa-
dana som sjalva betalade. De senare foredrog han
avgjort, och tlll dem horde Alexandra. Han lat
Alexandra betala. Han gav henne sin mun, och hon
stoppade pengar i honom, som om han valit en
sparbössa, och vad där sparades kunde han nog fa
bruk för i framtiden.
  Paula sag pa Angela, Hon skämdes inför Angela
över sin bror.
  -Du är avskyvård, sade hon plotsligt.
   Allt blodet steg upp pa hennes kinder. Något sa-
dant hade hon aldrig förr vågat säga till Stellan.
hlen Stellan hejdade henne. iran gav henne en
smeksam liten klapp på kinden.
   - Försok inte morska upp dig, Paula, sade han
retsamt. Du är ändå bara min lilla snälla syster.
   När Angela och Paula kommit ut fran Stellans
port, gingo de en lång st#md tysta och besvärade vid
varandras sida.
   -Tror du att det var sant - det med Alex-
andra? frågade slutligcn Angela.
   -Omöjligt, sade Paula, men utan nagon över
tygelse.
   - Han sade att hon ... alskade honom, fortsatte
Angela sina tankar. Alska.
   -Älska, upprepade Paula, blygt viskande.
  Och ordet Iyfte sig i den klara vårluften, fick en
glans av guld fran solstrålarna och sankte sig som
en lätt Ijusring - en gloria over de två unga
flickornas huvuden.





XXVII.

En eftermiddag i slutet av mars stod Petra vid
fonstret i Angelas rum. Hon sag ned pa kyrkogår-
dcn djupt där under henne. Angela hade gatt ut för
en stund sedan. Hon hade haft sa bråttom. Skulle
hon möta någon? Of rivilligt drog Petra en suck av
lattnad, när hon fick se Angela ensam där nere på
en av gångarna l)d skulle hon inte längre bott-
inte till Thomas, vilket Petra misstänkt.
En vag av omhet, den gamla omheten för Angela,
svepte åter över Petra, då hon skymtade Angcla
mellan gravarna. De voro förenade genom tusen
fina tradar.
-Angela, min lilla syster, viskade Petra milt,
och fonsterrutan blev immig av hennes andedräkt.
  Men sa stramade hennes ansikte till i ångest.
Nagon kom emot Angela, stannade och rackte hemle
handen. Ochså på detta avstand kände Petra alltfor
val igen Thomas Meller. De hade sålunda stamt
mote dar pa kyrkogarden, utan Petras vetskap. Vad
var detta fm- sammanträffanden i smyg? Vad hade
väl clessa tva for hcmligheter? Petra bet sig haftigt
i läppen. Dar gingo de tatt intill varandra, Thomas
lutad over Augela, som om han förtrott henne något
eller bett om nagot. De måste älslca varandra.

#      rno X
#fon hade velat slå upp fonstreL och skrika:
-Thomas, jag är här ! Det är jag som älskat dig
hela denna tid !
  Men i stäl]et borrade hon i vild svartsjuka hl nag-
larna i sina händer. Hon längtade efter en kropps
lig smärta att döva sig med. Hon ville se blod rinna
från sitt hjärta. Det skulle lätta.
  Petra vände sig hastigt om.
  Hennes jungfru kom in i rummet.
  - Fröken, det är en herre som söker frdken,
sade hon.
  I detsamma steg Tage Ehrencreutz in. Jungfrun
gled hastigt sin väg igen. Petra stödde sig mot fönst
ret som hon nyss sett ut genom. Det var som om
hon för Tage velat dölja utsikten över Thomas
Meller och Angela sida vid sida. Hon tyckte att
bilden av dem dä- nere måste ha etsat sig fast på
rutan: en medelålders man lutad över en ung flicka
tiggande henne om kyssar.
  -A, Tage, sade Petra bara.
  Tage var strax framme hos henne. Han tog hen
nes hand och kysste den. Det var första gången han
hesökte Petra. De hade inte träffats sedan den där
dagen de promenerat tillsammans i Humlegården.
Tage såg Petras ansikte förgrämt, sårat, ett annat
ansikte än det han känt. Vad hade hänt henne?
-i#r du ledsen att jag kom? viskade han lagt.
- Nej ! Nej ! Visst inte. Sitt ned.
  De satte sig langt fran fönstret på Angelas vita
stolar.





Angelas sang med Ijusblatt sidensangtäcke skim
rande genom det tunna överkastet stod vid ena
vaggen.
- Det här är Angelas rum, sade Petra.
-Ja, det märks att det är en ung flicka som bor
har, sade Tage med ett litet leende.
-Ja, en ung flicka... mumlade Petra.
Vad sade nu Thomas ti!l Angela ? Hon mindes sa
val hans tonfall förr, när hans röst blev öm. Hon
tyckte att Angela var en tjuv som nu stal något
fran henne. Angela borde ända förstått att Petra
alltJamt älskade Thomas Meller!
Hon hörde knappt att Tage talade till henne.
-Du Iyssnar inte, sade Tage slutligen litet fore
braende.
Då vände Petra sitt ansikte till honom. Ögonen
voro fyllda av tarar.
Tage sag förskräckt på henne.
- Du gråter, sade han.
- Ja, jag gråter.
Tage reste sig och lade sina båda händer pa
stolens armstöd sa att Petra satt som omringad av
hans armar.
- Sag mig, varför du grater, viskade han.
-Nej.
Petra försökte resa sig, komma undan. Men Tage
släppte icke sitt tag om stolen.
-Jag älskar dig alltjämt, sade han lagt. En gång
  minns du, i salongen på Eka skulle du ha blivit min
308     I roknar#a von Pahl#n

om hlte Angela lcommit nedför trappan. Nu äro vi
ensamma. Bara du och jag.

  Han hade inte kommit hit för detta. Han hade
tänkt göra en vanlig visit, bara i en svävande för
hoppning att deras förhållande så smaningom skulle
utvecklas - eller åtminstone att "det hela skulle
reda upp sig", som han brukade säga, så att han
ater komme på en obesvärad och förtrolig fot med
Petra och i synnerhet med Angela. Men Petras
tarar förbryllade honom.
  - Petra, sade han, se da pa mig.

  Men Petra ville inte se upp. Hon böjde sig fram
för att komma loss från stolen, kanske stöta honom
if rån sig. Då tog han om henne och drog henne upp
mot sitt bröst.

  -Jag älskar inte dig, sade Petra, men han
pressade redan sin mun mot hennes läppar och
kvävde hennes ord.
  Han höll upp och såg henne rätt in i ögonen.
  -Du sörjer över nagot, sade han fast. Du gjorde

det, när jag ko#n in. Jag skall få dig att glömma.
  Men Petra log sorgset åt att den lille elegante
Tage Ehrencreutz med sina fina flickhänder trodde
att han skulle få henne att glömma Thomas Meller.
Tage såg över hennes axel att dörren stod pa
glänt in till förmaket. Någon skulle kunna komma.
Han släppte inte Petra, men han drog henne med

sig mot dörren och knuffade till den, så att den for
igen med en liten smäll.





          i'or#en vta' #oha#        30rJ

  Petra såg sig orn, sag den stångda a'orren och gav
till ett rop.
  -Nej-tys# !
  Tage lade sina fingrar mot hennes läppar. Hans
knän rörde vid hermes, och en ström av plötslig lust
rann igenom henne. Ilon var nära att bita i hans
hand.
  - Kom, Petra, sade Tage lagt.
  Hon visste vad han ville. Deras kamp som begynt
i den mörka salongen pa Eka fortsatte här i den
blida skymningen i Angelas vita flickrum. Hade hon
inte nyss längtat eftcr en vild smärta som slculle få
henncs blod att droppa, som skulle döva henne och
minnet av Thomas och Angela där ute? Men då hon
nu stötte emot Angelas bädd, gjorde hon motstånd.
  Sa hejdade hon sig med ens. Hon kände Tage in
till sig, så tätt, så nära att hon förnam hans kropp
som om den varit naken. Da greps hon av begär
efter honom. Ett begär som skrämde henne så att
det svindlade för hennes ögon. Nu mindes hon hur
hon den där natten pa hotellet bittert angrat att hon
ej givit sig åt Tord Holmström, när denne tiggt
darom. Men han hade aldrig väckt denna åtra hos
henne.
  En sekund slöt hon ögonen. Då tvckte hon sig
höra Thomas Mellers fotsteg där nere på kyrkogår
den ända hit upp. Det var en hörselvilla. Det var
hennes hjärta som IWtade och slog. Men för hennes
öron lät det alldcles som Thomas Mellers fotsteg.
Nu kom ban-nu trampade han på hennes stackars
jlO     Fvö#llarr# Vo#l Pahler

hjarta. Nu gick han ater bort, skyndande sig för att
hinna i kapp den unga, unga Angela.
Då viskade Petra vilt:
-Thomas ! Thomas !
Men Tage Iyssnade icke. Han knäppte upp llennes
kläder. Petra kande hur de lossade omkring henne.
Och samtidigt var det som om det skal, som hon
dessa år inneslutit sig i och som varit det enda hon
visat för yttervärlden, spruckit sönder och rämnat
omkring henne. Och där innanfor detta hölje fanns
den verkliga Petra, en törstande ung kvinna med
het hud och lemmar som ormar-lemmar som ville
famna och slingra sig kring en manlig kropp.
  Tage höll detta vita, brinnande, skälvande i sina
armar och kände sig plötsligt svag, som om han eJ
skulle kunna fullfölja det han nu begynt. Och för
att dölja shl oro strackte han ut hallden och vek
långsamt tillbaka överkastet på Angelas säng. Det
var en försiktig förberedande rörelse, som stämde
vål överens med hans innersta natur. Ingenting fick
skrynklas. Allt måste hållas så prydligt i ordning.
Men då han fick syn pa Angelas täcke av Ijusblått
siden, det broderade lakanet med en fin spetsbard
och den mjulca fyrkantiga kudden, började det .Iter
susa for hans oron, och han erfor en valdsam upp-
hetsning.
  - Lilla Angela, mumlade han ohorbart och
tryckte ned Petra på sangen.
  Dar hon låg blev hon helt bred, hon Solll kladd
och uppe forcföll sa smal och rak. Länderna svallde





ut, de runda brosten skildes och smekte armhalorna,
de vita låren, tätt hoptryckta, fingo en svepande väl-
lustig buktning. Tage kastade sig ned bredvid hennc.
Deras ögon stirrade in i varandra. Hans händer foro
darrande över henne. Då skälvde hennes mun som
en snyftning.
  Och i detsamma kom han ihåg, han som tänkte
på allt, att dörren var olåst. Då sprang han upp och
vred om nyckeln. När han smög sig tillbaka over
mattan, kande han sig åter nästan radd for denna
Petra pa sangen. Hon var så stor, sa overväldigande,
rå olik den fina, spensliga Petra han tänkt pa och
mindes. Men Petra stirrade med vidöppna ogon till-
baka pa honom, och beslutsamt och klart scende
framför sig sträckte hon ut sina armar mot mannen,
som hon så ofta gjort i blindo under ensamma natter.
Nu skulle hennes famn, hennes skote fyllas Äntligen I
Nu ! Tage kastade sig over henne. Hans kropp, annu
gossaktigt lätt, sjonlc in mot hennes. I ett slags
raseri slet han upp sina klader, hon kände håret pa
hans bröst kittla henne. Hennes mun, rom nyss varit
brannande torr, vattnades av saliv. Hon var som en
blomma som planterades ner i fuktig mylla och vars
blad med ens fingo liv och rätade pa sig med ny-
väclcta safter. Sa gav hon till ett litct hest skrik.
  Rummet fylldes av detta hesa kvavda skrik. Det
aterstudsade fran väggarna, från spegelglaset, från
de vita möblerna. Det blev ett med smartan som
just i detta ögonbliclc skar genom hennes liv. Hon
famlade med armarna i luften. Hon trycktc sina
händer rnot Tages bröst och borrade in dem där,
som hade hon velat slita ut hans hjärta. Sängen
knakade under deras tyngd. 1 angest höjde hon hön-
fallande ögonen mot honom ocb mötte hans blick,
en blank stirrande blick, som icke tycktes se hcnne,
utan tycktes se mot någon annan. Så sjönk han ned
mot henne med cn lång smekning över hennes ar-
mar, och vid denna smekning kände hon en besin-
ningslos vallust som traffade hennes hjarta, icke
hennes sköte, moderns vällust då ett trött barn
glider in i hennes famn, och hon gav honom smek-
ningen tillbalca, i det hon tryckte honom mot sin
barm .
  -Thomas. Thomas.
  Petras läppar rörde sig, men intet Ijud hördes.
Tårarna runno utför hennes kinder.
  Men Tage Iyfte sitt rufsiga blonda huvud och
sag leende och vänligt på henne.
  - Du är duktig, sade han beundrande. Det var
första gangen?
  -Ja, sade Petra.
Så blev hon blossande röd.
- Ga nu, mumlade hon.
  De klädde sig under tystnad, vända bort från
varandra, som om de ej längre kunde möta var
andras ögon. Petra böjde sig ater över sängen och
lade på överkastet. Tage låste försiktigt upp dörren
Petra sköt på en stol, som puffats åt sidan. Tage
rättade till mattan.
  De gjorde allt detta snabbt och tyst med spanande





blickar omkring sig, som när tva brottslingar söka
dölja sin handling.
  Petra var förvanad över att så kort tid förflutit,
sedan hon statt där vid fönstret. Det var ännu Ijust.
Of rivilligt kastade hon en blick på den lilla bruna
statyetten på kakelugnsfrisen. Och också hon tyckte
llU, som Angela när hon kom från Bell, att den späda
kvinnan log mot henne ett melankoliskt leende,
som icke längre var hemlighetsfullt, utan systerligt
f örtroligt .
  - Ja, adjö da.
  Tage räckte henne handen. Hon tog den dröjande.
Bådas händer voro kalla och slappa. Petra såg att
Tage glömt att knäppa till en knapp i sin väst. Men
hon blygdes att säga det at honom. Deras kroppar
som nyss varit förenade spredo en iskyla av främ-
lingsskap omkring sig.
  #är Tage försvunnit, vågade icke Petra gå fram
till fönstret längrc. I#anske Thomas och Angela
ä#mu promcnerade där ute sida vid sida. Hon stod
hclt orörlig. Och med en liten tafatt trevande rörelse
tryckte hon handflatorna mot sin kropp som om hon
varit rädd att icke finna den åter.
  Petra stod ännu kvar där mittpå golvet i Angelas
rmn som hon statt sedan Tage lämnat henne, da
dorren åter öppnades och Angela hastigt kom in.
Hon var röd om kinderna. Hennes svarta ögon strå-
lade som stjärnor.
-Jag mötte Tage Ehrencreutz i trappan, ropade
hoa genast. Tänk, honom som jag inte sett på så
manga ar.
Petra vände sig langsamt mot henne.
- Han kom bara och avlade ett besök, sade
Petra och såg sig omkring. Det var ingenthlg sär
skilt han ville.
Angela kom fram till henne.
-Vad du ser underlig ut, sade hon. Har det
hänt något?
Petra gjorde en liten hjälplös åtbörd mcd hän-
derna.
- Ne;, ingenting har hant, sade hon.
Hon tänkte med en rysning på hur det skulle ha
varit, om Angela kommit blott for en shmd sedan
och funnit sin dörr last.
Angela drog efter andan. Som ett ungt djur väd-
rade hon omkrint# sig i luften.





          Porten v#d #oh#         315

  - Här doftar ju pomada alldeles iorskräckligt,
skrattade hon. Det ar Tages pomada. Jag känner
igen den.
  -Gör du? Ja, vi voro ju mycket med honom
ett tag båda två.
  Petras blick irrade mot sängen. Det var som om
hon trott att den skulle förrada henne. Angela äm-
nade tända det elektriska Ijusct, men då sprang
Petra fram till hemle och fattade ivrigt hennes arm.
  -Nej ! Nej, tand inte, skrek hon till.
  Angela hejdade sig, och de stodo där tätt intill
varandra, tva kvinnor med hjärtana fyllda av hem-
ligheter.
  -Kom och sätt dig här, viskade Petra.
  Och de sjönko ned på Angelas säng, där Tage
och Petra nyss famnat varandra. Petra strök med
oroliga händer över sangen. Hon tyckte sig känna
en grop där efter tyngden av Tages kropp. Angela
satt helt tyst och förvånad. Hon hade kommit in så
glad med Thomas' ömma ord ännu ringande i sina
oron. Var Petra sjuk? Vad var det med henne?
  -Du och Thomas Meller gingo nere pa kyrko
garden, sade Petra med ens.
Hon hade alls inte tänkt beröra detta nu.
   Du är väl hlte ond pa mig7
Angela såg hän pa Petra.
  Skymningen tätnade omkring dem. Fönstret Iyste
blått som en dyrbar sten mot luften där ute.
  -Ond? Jag? svarade Petra med skälvande röst.
\Icn sag mig, Angcla# aro ni kära i varandra'
316     Fröknarna von Paklen

  Da vände Angela sitt ansikte upp mot Petras.
Hennes mun log, ögonen Iyste.
  - O Petra, sade hon bara.
  Petra såg ned på det unga Iyckliga ansiktet. Hon
tyclcte att det var hon själv som satt där-Petra
von Pahlen, en ung flicka som älskade Thmnas
Meller och var älskad tillbaka av honom. Det som
hon alldeles nyss varit med om flöt bort i en barm-
härtig dimma vid åsynen av uttrycket i detta an-
sikte. De svaga skuggorna i rummet blevo till
skuggorna från träden i hennes barndoms trädgård.
- Du älskar honom? sade Petra, och hon kände
inte igen sin egen röst.
  -Ja, viskade Angela. Vi älska varandra.
  Och i Ijudet av hennes laga Iyclcliga stämma hörde
Pctra suset fran den stora kastanjen därhemma pa
gården.
  Så sutto de ater tysta. Det var något Angela ville
säga. Ett minne dök upp inom henne. Hon hade en
gång förut tänkt pa detsamma. Nu i skymningen
trängde det sig plötsligt på henne. När Petra legat
i feber den gången på Eka, då de hittat henne med-
vetslös i skogen, hade Angela hört henne i yrseln
ropa namnet Thomas. Då visste hon inte vem
Thomas var. Hon hade trott att namnet stigit upp
ur nagon feberdröm Petra haft. Nu grep hemlc er,
ångest. Inte var det väl möjligt att Petra ännu
tänkte pa Thomas som förr ? Det var något, som
från början aldrig ens fallit Angela in. Petra och
Thomas hade varit förlovade. Ja väl. Men det var





]u så oerh rt långe #edall När Petra berättade om
   omas, hade hon sagt... Ja, vad hade hon sagt:
   att hon inte brydde sig om honom längre? Angela

 -Du har också hållit av Thomas Meller, sade
ngela langsamt.
 -Ja, sade Petra tungt.
  Men Angela måste veta. Hon fattades av en for-
färlig rädsla för att hon skulle få höra att Petra
annu alskade Thomas.
  -Du ropade en gång hans namn, sade Angela
med klappande hjärta. Det var i yrsel - du hade
en så hög feber.
  Hon avbröt sig och såg bedjande på Petra för att
få hjälp. Förstod Petra vad som just da försiggick
inom Angela? rIon flyttade sig litet if rån henne.
  - Du undrar, om mina känslor för Thomas vara
ännu? sade hon med ett litet hart skratt.
  Och i detsamma hon sade det visste hon att hon
nu hade i sin makt att skilja Angela från Thomas
Meller. Berättade hon för Angela om sin kärlek till
Thomas, skulle Angela avsta från honom. Hon höll
alltför mycket av Petra för att vilja taga något if rån
henne. Det skulle först göra henne smärta, men så
smaningom skulle hon glömma, sa ung som hon var.
Petra tvekade. Då kände hon en dröjande smekning
utefter sina armar. Det var Angela, som smekte
henne, liksom ville hon bedja om något. Denna lätta
heröring fick Petra att spritta till. Så hade Tages
händer farit över hennes nakna armar nyss, när han
-
tagit henne i besittning just har pa Angelas lilla
vita säng.
  Dct var som om hon nu först fattat vad hon gjort.
Hon var numera Tages egendom. Hon hade givit
sig åt honom. Hennes kropp var en annan än bara
för en timme sedan. Och åter gledo hennes händer
sökande ned Imder hennes midja och hennes höftcr,
som om hon förlorat mera än det som hon hade
förlorat-som om hon hade mist sig själv. Ack,
hon hade ingen rätt långre att rycka Thomas från
Angela.
  - Du förstar väl, Angela, sade hml med bort-
vänt ansikte, att jag inte längre bryr mig mn
Thomas som förr. Mcn han är gift, Angela. Han
har en hustru, fastän hon icke är här.
  - Han kan lata skilja sig, sade Angela.
  Ocksa detta hade Petra tänkt då för länge sedan,
nar hon först fått veta att Thomas #Ieller var gift.
  - Tror du att han vill det, och att han kan ? Och
akta dig att du inte blir olycklig, Angela, sade Petra.
  #fen för Angela syntes inga svara hinder, inga
hotande faror. Livet låg framför henne lockande
sotn ett underbart drömlandskap, där inga vassa
stenar sårade ens fötter och där röda rosor brunno
vid vägkanten.
-Har han kysst dig? frågade Petra viskande.
-En enda gång, svarade Angela med blicken ut
i skymningen.
-En enda gåltg, upprepade Petra tmllöst.
Deras ansikten Iyste vita.




= # -         s#Y

- Och hul . . . hur var det?
Petra sag inte pa Angela. Det var som mn hon
talat till den lilla kvinnostatyetten, vilkens spensliga
lemmar höjde sig där borta vid kakelugnen. Hon
tyckte att hon fragade alla de kvinnor Thomas
Meller kysst etter henne:
- Hur var det?
Och de svarade alla med Angelas röda läppar:
-Sa underligt... Sa Ijuvt#
Det riste i Petras kropp. Hon hade givit sig till
en hon inte älskade Vad hjälpte det då att hon
viskat Thomas' namn, medan hon gjorde det? Hon
hade varit otrogen mot sig själv. Bittra tarar fyllde
hennes ögon.
-Vi skola inte tala mera med varandra om
detta, Angela, sade hon slutligen. Var och en måste
till sist ändå lita bara på sig själv.
Ett ögonblick tog hon Angelas hand, som om hon
likväl tänkt säga något mer. Men sa reste hon sig
och gick tyst ut ur rummet.
Da lade Angela huvudet mot sin kudde. Hon
  strök mcd handen över dcn. Den var varm, som om
  någon nyss förut vilat mot den. Men Angela in
billade sig att Thomas lutat sin kind mot den, och
hon smekte värmen från hans kind. Hon blev orohg
av det. Heta dunster omsvepte henne. En doft av
Tages hår var i luften. En lukt av man. Och hon
tyckte sig sjunka in i bäddens mörker som i en stark
famn och dog Ijuvt bort.
  Paula stod framför spegeln i sitt rum en afton i
april och tyckte att hon såg förskracklig ut. Hon
hade nyss med stort besvär fått pa sig sin dansklan-
ning av någon luftig Ijusblå chiffon. Håret som
blivit krusat hos en damfrisörska pa förmiddagen
hade redan börjat rakna. Paula gjorde förtvivlade
miner åt sin bild i spegeln. Skärpet hade akt på
sned och hon försökte draga det rätt runt sin
bastanta midja.
  Det vår fest hos Peter von Pahlen i kväll. Lilian
hade givit vika för Stellans böner och han hade fått
bjuda sina bekanta. Paula misstänkte att det skulle
bli ett slags försoningsfest efter uppträdet i Stellans
atelje. Hennes mor ville visa sig storsint.
  Nu kom hon bestämt. Paula visste med sig att bon
var försenad och hörde med fasa moderns steg i det
yttte rummet.
  -Om jag bara sluppe vara med, mumlade hon,
rod i ansiktet.
  Nu öppnade Litian dörren. #fon steg in i violett
sammetsdräkt med spetstunik, naken hals och blän
dande vita armar. I#on var så smärt, så rakryggad.
När hon böjde sig över dottern, sag denna det
ironiska leende hon så mycket fruktade.



                . =   . # , .  ·- #-        3- #

-De ha redan kommit. Du borde varit iärdig
för länge sedan, sade Lilian hastigt. Och därefter,
med en ny blick på Paula:
I     - Så du spökat ut dig! Duserbrabesynnerligut.
I     -Jag vet det, svarade Paula resignerat.
-Stellan skulle absolut göra sig bättre i det där
Ijusblå florstunna, fortsatte Lilian och satte sig pa
en stol bakom Paula.
  -Ja, han borde varit flicka och hlte jag, utbrast
Paula och kände lust att grata.
  Hon avskydde att hennes mor satt sig bakom
benne. I spegeln sag hon hur Lilians blickar gran-
skande foro over hennes rygg. Ja, hon ha(le for
breda axlar och for stort bakparti. :I'yget stramade
över hofterna i stallet för att falla i en mjuk
knappt anad båge, som det gjorde fran moderns
midja.
  - Gotthard har kommit ner fran l#ppsala, sade
I ,ilian .
  Då blev den stackars Paula annu rodare i ansik-
tet. Tarar av grämelse stego upp i helmes ögon.
Gotthard hade kommit, och hur såg hon ut? Ack,
dessa avundsvarda, trolskt skona och syndfulla damer
som Gotthard diktade om ! Paula fick en känsla av
tryckande tyngd över brostet, som om alla dessa
demoniska skonheter kastat sig over henne for att
kvava eller begrava henne.
  Till all Iycka sade modern ingenting mer. Ilon
reste sig. Ett smycke på hemles brost glittrade som
hlstt havsvatten.

#. #. K#  X
3Z2     F #

  Hon gled ut ur rummet, lämnaulde en stark doft
av parfym efter sig. Paula insöp den med en liten
snyftning.
  - Nej vad nu då? Inte färdig än? Och radana
miner !
  Hennes far stod i dörren, bred och fryntlig. Med
ett muntert leende gick han fram till Paula och tog
henne under hakan.
  -Du lilla sötnos, sade han hjärtligt.
  Då måste Paula le.
  -Jo, jag är just söt, viskade hon.
  -Visst är du. Bara du ser glad ut.
  Peter lade sin kind mot Paulas och tvang henne
att se in i spegeln. Bilden av de båda runda ansik-
tena bredvid varandra, det ena så likt det andra,
borde fått glaset att spricka åv antingen skratt eller
förskräckelse, tyckte Paula.
  - Se, så lik mig du är, gapskrattade Peter. Och
då måtte du väl för katten ha vad man kallar ett
vinnande yttre och vara tillräckligt trevlig. För
du menar väl aldrig att din far inte har utseendet
för sig, när du säger så där om dig själv? Vi äro
ju som två bär.
  -A pappa.
Paula skakade på huvudet.
 - Mamma tyckte jag såg så besynnerlig ut.
  -Mamma pratar. Hon är aldrig nöjd med någon

Peter drog henne bort från spegeln.
  - Kom nu med mig ut i salongen. Vi äro sena.





          Porten vtd Johonnes      323

#ed sin fars arm i sin övervann Paula det första
obehaget att stiga in i en salong, där många män-
niskor redan väntade, och där Gotthard fanns.
Peter stannade på tröskeln till salongen vid sin
dotters sida.
Stellan kom framilande:
-Pappa, jag måste presentera ett par stycken,
som du inte har träffat förut.
Peter följde godmodigt med honom, alltjämt med
Paula bredvid sig.
-Det här är herr Kiss Nilsson från Paris.
Kiss gjorde en ormande rörelse med kroppen och
lade en slapp hand i Peters kraftiga.
-Och detta är fröken af Idestam.
Ida af Idestam bugade sig. Hon var klädd i körs
bärsrött siden, och sina läppar hade hon låtit få
samma högröda färg med dragning åt purpur.
  Bevare mig väl, vad är detta för figurer? tänkte
Peter. Han sneglade på den söta Ida och den om
möjligt ännu karamellsötare Kiss.
  -Fröken Bell von Wenden.
  Peter tyckte inte han fick tag i hennes hand, men
en kall ring med stor pärla tryckte sig mot hans hud.
  -Det är min danslärarinna, viskade Paula i
hans öra.
  Peter försökte undertrycka en av sina värsta
grimaser. Damen i opalskiftande vitblågront gav
honom en besk smak av absint i munnen.
  Greve Gusten Varnamo med en kolossal cigarr
sparrade vägen for dem. Monom kände Petcr redan

alltför väl genom fadern, Den Gamle pa Berget.
I;rån denne greve vände han sig därför så hastigt
som han förmådde. Utan vidare omständigheter tog
han nu Angela i famn och tryckte en smällande kyss
på hennes kind.
Angela var helt i vitt, och han tyckte hon stralade.
-God dag, Petra, sade Peter och klappade sin
syster på armen. Nagon gång kan det vara trevligt
med släkten i alla fall.
  - Dit har ju ocksa jag numera den äran att
höra, ropade Judy Rosenrauch och hoppade fram.
Märkvärdigt nog utan att själv tyckas förbluffad
över sitt påstående. På något sätt sag hon ut som en
svart maskros i sin citrongula klänning.
  Kalle Mannerskiöld hälsade, havsblå, rak i ryggen
och med något av giv akt i rörelserna. Madeleine
Le Fort, i skärt och ostrongrått, stirrade sökande
rätt ut i luften framför sig, liksom såge hon in i
helt andra balsalar.
  Nu kommo Tage Ehrencreutz och Gotthard fram
till Peter och Paula.
  -Så är det att komma för sent, sade Peter till
dem. Här kommer jag som en gäst i mitt eget hus
och får gå runt och hälsa. Men så är det ju ocksa
Stellans bjudning.
  Aldrig hade Paula sett Gotthard så vacker. Hon
lade skyggt sin hand i hans. Men Gotthard sag inte
på henne. Hans blick irrade mot dörren, genom
vilken ett par nya gäster i detsamma stego in. Det
var Thomas Meller och Alexandra Vind Frijs -





en Alexandra i guldinvävd brokad, diadem och baja-
därgördel. Bakom dem skymtade Edla med Hans
von Pahlen.
  Under det att Lilian skyndade fram och önskade
dem välkomna, gav Peter Thomas Meller en skarp
blick. Han tänkte på att Thomas varit förlovad med
hans syster. Peter hade aldrig sett honom, då han
hade vistats borta från hemmet den där sommaren
som blivit så ödesdiger för Petra. Nu hade natur
ligtvis Petra varit så förståndig att hon glömt honom
för länge sedan. Peter tyckte i alla fall bra om hans
utseende. Han lämnade Paula och sällade sig till sin
hustru. Han hörde Lilian med sin överdrivet hjärt
liga, litet pjollriga röst hälsa på Thomas, och strax
därpå skakade Peter själv hand med honom, Därefter
överfölls han av löjtnant Osborn Macson, som stigit
in efter de andra i sällskap med den rödlätte fram-
stående operasångaren ocb pederasten kapten Pip.
  -Min hustru kan tyvärr inte komma; skränade
Macson, hon ligger till sängs. Vad det är med henne
vet bara Gud och doktor Jacob Levin. Vanligt frun
timmerspjosk, kan jag tro. Och han snöt sig Ijudligt.
  Det lät som en trumpetfanfar. Hur det nu än
förhöll sig med hans hustru, så hade han Iyckats
med de nyss avslutade valen. Staaff och det liberala
partiet hade han krossat för alltid, och Branting
och socialisterna skulle han nog också fa att kollapsa
inom kort!
  Peter såg honom kavat marschera omkrir# och
hälsa och orera, röd som en tuppkyckling i ansiktet.


[ Här ovan slutar sidan 325 av del 4 av
  Agnes von Krusenstjernas
  Fröknarna von Pahlen
  inscannad av Lars Aronsson
  den 31 december 1995. ]

[ Här nedan börjar sidan 326 av del 4 av
  Agnes von Krusenstjernas
  Fröknarna von Pahlen
  Porten vid Johannes. ]

326     FröknArnA von r#hlen

Var han gick fram spred han omkring sig en stark
arom av stall och krogsprit, som blandade sig med
den parfymmättade luften i salongen.
Sven och Bess von Pahlen stodo pa tröskeln.
  -Jag tror snart vi ha hela ättartavlan här, be-
hörigen uppblandad med lagens tavlor, sade Peter
muntert till dem. Det skulle vara Stellans bjudning
det här, har jag hört, men Lilian tycks också ha
dragit ihop sina hjälptrupper.
  Bess blänkte till ett gnistrande israelitiskt leende
som sökte efter syster Judy bland all denna adel och
alla dessa spirande berömdheter, som det var så
roligt att känna. Hon snuddade förbi Peter med en
glad nick. Hennes malvafärgade klänning med rosor
och blad på, i volanger och draperier, skimrade
snart än här än där i rummet, när hon gick omkring
och hälsade. Sven stannade bredvid farbror Peter
och tände en cigarrett.
  -Vi höllo aldrig på att komma i väg, f örtrodde han
sin farbror. Hans-Benjamin, pojken, ville inte somna.
  -Ja, så är det att vara gift, min gosse-en
evig väntan, log Peter. Bestäm dig för att ha tåla-
mod med Hans-Benjamin.
  I detsamma märkte han att Sven stelnade till.
Peter följde riktningen av hans blick.
  -Agda, mumlade han häpen. Nu blir Lilian
rasande.
-Agda, mumlade Sven. Få se hur Bess tar det här.
Agda Wising stod i dörren. Hon hade en helvit
klånning på sig, som Angela, och en vit ros i det





svarta haret. Men Sven som tagit ett steg framåt såg
bara hennes ansikte, där de svarta djapa ogonen
brummo. Så hade hon kommit emot honom en gång
för länge, länge sedan, då han hade kommit hem till
julen från skolan. Hon hade haft en kort kavaj med
blanka knappar då. Han hade sökt knäppa upp den
med fingrar skälvande av hetsig iver inne i en lada
som doftade av torkat hö, men han hade darrat så,
att hon hade måst hjälpa honom.
-Agda, sade han.
Hon lade lätt sin hand i hans. Ögonen strålade
ofordunklade emot honom, ja långt underbarare än
någonsin. Sa kom det sig att Agda Wising trädde
m I salongen nd Svens sida, och han förde henne
ram till Lihan, som om hon varit en ung furstinna.
edn L,l- n gav h Ime bRI# en brådskande bli ;1


     Herrarna rusade i stället fram för att få hälsa
  Sven fortsatte och föreställde Agda fö d

     -Här behövs ingen presentation. Vi känna var-

Och hon gav Agda en varm kram.
  När Sven kom till sin hustru, höllo orden på att
fastna i halsen på honom. Men han sade modigt
  -Detta är f röken Agda, som jag talat med dig om.
  Bess blev röd i ansiktet. Hon gav Sven en blick,
men halsade vänligt.
  Hans som stått på litet avstånd i en smoking, son#
blivit alldeles för stor, så mycket hade han magrat,
såg förvånad upp, då hans son närmade sig med Agda.
  -Känner inte pappa igen Agda? frågade Sven
med större säkerhet nu, sedan han hunnit förbi
Bess. Pappa minns henne säkert från Ekered.
  Med ovanlig livlighet tog EJans då Agda i han-
den och blickade med sina melankoliska ögon upp
hennes ansikte.
  - Så vacker fröken har blivit, sade han lågt.
  Edla rättade pa sin pincenez.
  -Jag skulle aldrig ha känt igen Agda, sade hon
med en mönstrandemnen icke ogillande blick på den
vita klänningen och den vita rosen i håret.
  Själv såg Edla ut som en käpp som blivit omlindad
med röda sidenband. Hon hade smak för granna fär
ger, Edla, därför att hon själv var så blek och intet
sägande. Så fick det röda sidenet Iysa i hennes ställe.
Men det klädde inte henne fullt lika hra som det
klädde den pikanta Ida.
  Fröken Zakrisson, en tillgjord och liksom kant
stött spelfröken som blivit engagerad för aftonen,
spelade upp. Salen, befriad från det stora bordet,
låg bar med blankt skinande parkettgolv.
  Stellan von Pahlen bjöd upp Alexandra. Hon ville
inte dansa. Den förgyllda bajadären var besynnerligt
nog rädd att göra sig löjlig. Elon var ju förstås
minst dubbelt så gammal som flertalet av de unga
flickorna. Men Stellan drog henne mcd sig ut i
salen, och snart var rummet fyllt av dansande par.
  I,ilian kom upp till Peters sida.





          rort#n via' Johannes      329

- Så oklokt av Alexandra att dansa, mumlade
hon mellan sammanbitna tänder.
Alexandra var längre än Stellan. Hans huvud
nästan vilade mot hennes uppkörda barm.
- Bara hon inte trampar ihjäl Stellan, sade
Peter vänligt. Hon är som en stor kossa med en
liten rar kalv skuttande omkring sig.
- Du är plump, Peter, tog Lilian hetsigt i, till
rättavisande.
- Så, så ! sökte Peter lugna henne.
Så gingo de åter in i salongen.
Thomas såg ned på Angela, och i detsamma
blickade hon upp pa honom. Hennes strålande blick
träffade honom rätt i hjärtat.
- Vad du dansar bra, log hon.
-Det gör du också.
Orden, gungande på musiken, flögo som kyssar
mellan dem:
-Du också-du-älskade.
Alexandra stötte till dem, och Angela och Thomas
  pressades tätare emot varandra, bröst mot bröst.
-Jag tycker jag hör ditt hjärta slå, viskade
Thomas.
-Ditt dunkar så lustigt, viskade Angela tillbaka.
Hon gav Paula en glad nick över Thomas' axel.
  Paula fördes vidare förbi dem, som Iyft och buren
av vingar för att Gotthards arm vilade omkring henne.
  -Har du diktat något vackert sedan sist? frå
gade hon rodnande.
    -Jo, det kan du lita på, svarade Gotthard gällt.
Jag har till och med fatt en dikt tryckt-jag menar
jag har fått löfte om att fa den tryckt.
  -A, Paula kippade efter andan. Du kommer att
bli berömd, Gotthard.
  -Ditåt lutar det, svarade Gotthard anspråks-
löst. Men Paula, du skiner ju. Vad är det med dig?
  - Ingenting, sade hon och sag trofast upp till
honom.
  Men hon var matt av Iycka att vara honom så nära.
  Tage Ehrencreutz dröjde i ett hörn av salen, ännu
med armen omkring Petra och ansiktet tätt intill
henne.
  -Petra, åmgrar du dig? mumlade han.
  Hon svarade inte. Hennes ögon sågo förbi honom
ut på de dansande.
  -Fortsätt, Tage, sade hon ansträngt. Du får
inte stanna så här.
  Då förde han henne vidare. De voro så precis
lika långa och nästan lika växta, att de omedvetet
gledo in i varandra som om de vore sammansvetsade.
  Sven dansade med Bess. Hela tiden följde han
efter Agda, som Kiss bjudit upp.
  Så underbar hon är, tänkte han. Skall jag våga
dansa med henne?
  Men Bess sade vid hans axel:
  -Du för så illa, Sven. Det var längesedan vi dan-
sade tillsammans. Inte sen Hans-Benjamin kom till.
  Då måste Sven tänka på Hans Benjamin där-
hemma. Han var st41t över bytingen. Och han
snubblade till, när han sökte fånga Agdas blick,





           Po#le# vtd Johannes

-

alldeles som om hans lille pys just då fattat tag om
hans knän.
  När musiken tystnade, ville ingen sluta att dansa.
En applådsalva fick den tillgjorda och kantstötta
fröken Zakrisson att genast börja på nytt.
  Hans hade smugit sig ut i salen. Han ville und
vika Jacob Levin som kommit in i salongen med sin
hustru Sally.
  Löjtnant Macson, som marscherade förbi i en
twostep skjutande Judy Rosenrauch framförsigsom
ett litet frustande tåg, sparkade till Hans på smal-
benet, och denne drog sig längre in mot draperiet
för fönstret. Där stod han nu med blinkande ögon
och andades häftigt, som om även han råkat in i
dansens virvlar med sin söndervittrande kropp. Det
var en doft av ung kvinna i luften, som gjorde ho
nom helt yr i huvudet. Tunna klänningar svepte
förbi honom och snuddade ibland vid hans knän.
Han uppfångade förälskade ögonkast som inte voro
ämnade åt honom och säg läppar som formade sig
till kyssar, s4m icke voro för hans mun. En stund
njöt han därav, liksom tiggaren utanför i mörkret
kan snåla sig till Ijuset från ett präktigt upplyst
fönster och girigt insupa matångorna som strömma
ut fran en öppnad köksdörr.
  Men så grep värken i hans skulderled som en
borrande skruv på nytt tag i honom, och han var
åter tillbaka i sin egen värld av lidande och skugga,
av sotig brand och kvalfull upplösning,
  -Ack, dröj en stund, viskade han, bönfallande
332     Proknarna von Pahlen

okända makter om ännu en sista blek strimma av
det svinnande livets Iycka.
Han följde med sorgsna blickar Agdas dans. Så
mjuk, så böjlig hon var! Så gudomligt ung ännul
Och åter var den tanke, som så ofta förfol#de ho-
no:n, där. Ilan ville taga sin bostad i denna under-
bara varelse, vara hon, ett ungt fullkomligt väsen
med klara blanka ögon och ett hjärta som bultade
hett i takt med blodets sång. Och som om en svala
flugit förbi honom och med sina spetsiga vingar
satt etern i skälvande rörelse, tyckte han sig i samma
nu förnimma en renare luft, och evighetens obe-
skrivliga genomskinlighet var omkring honom.
Kunde han bara kasta sin eländiga kropp, skulle han
bli f ri ! För en kort minut skrämde honom icke längre
tanken på döden. Vem vet? Kanske skulle han lätt
som svalan flyga upp i det blå och nå landet där
borta, där solen brukade sjunka ned i havet. Och
han skulle bada i en stark sols strålar-starkare,
mer glödande än Ijuset från röntgenlamporna. De
skulle ha kraft att bränna bort hans onda. Oändlig-
het. Evighet. En frid utan tankar. Ett Ijuvligt gli
dande utan något skrämmande djup som hotade att
uppsluka en.
När musiken tystnade och alla strömmade in i
salongen, trängde sig Hans mellan de unga för att
också komma ut från salen. Han kände flickornas
andedräkt i sin nacke, en hand snuddade nästan
smekande vid hans, doften från nakna halsars och
runda armars friska hull flöt omkring honom.





  Jag är en av er, tänkte då Hans, förvirrad och yr
i huvudet.
  Men när skaran hunnit salongen, skingrades den
plötsligt, och Hans blev stående ensam kvar mmttpå
golvet. Det blev så kallt omkring honom att han
rysande körde ihop axlarna, som om en ovänlig vind
farit över honom. Ingen lade väl märke till honom.
Men han tyckte att allas blickar förskräckta voro
riktade på honom, därför att han hade dödens
skugga omkring sig.
  Då smög han sig bort till salongsbordet. Han hade
glömt att Jacob Levin satt där. Nu mötte han Jacobs
morka blick, och ater for han samman. Det hade
alls inte varit Hans' mening att följa med hit i
afton Men Edla hade övertalat honom. Alltsedan
det s#sta sammanträffandet med Jacob Levin hade
hans stygga dröm om döden blandat sig med den
om Dora. Skön och finlemmad, men liksom våldsamt
forstorad, dansade hon framför hans slutna ögon om
kvallarna, när han lagt sig. Kanske hade han inom
slg hoppats att finna henne här, att än en gång, en
sista, fa se henne. Nu gick han hastigt förbi salongs
  bordet utan att märka Sallys framsträckta hand.
  Han kom in i Peters rum och sjönk ned i en av
hans länstolar. Alla dörrar stodo öppna. Han hörde
sorlet från salongen, såg ungdomarna skymta förbi
och Iyssnade till Ijudet av lätta dansande fötter.
Här ville han stanna! Plötsligt skyggade han med
handen för ögonen, som om han fått syn på något.
På väggen där borta i det svagt belysta rmnmet sag
                        -
334     i#röhnurna von Puh#e)l

han skuggan av en man. Först förstod icke Hans
att han blickade rätt in i en spegel.
  Han satt bara stilla, ångestfull, ansikte mot an-
sikte med sig själv. Han hade låst nagonstädes, eller
på egen hand f antiserat ihop det, att strax innan män
niskan dör, kan hon få en dylik uppenbarelse: hon
möter sig själv. Kroppen, redan stadd i upplösnings
tillstånd, flyter ut, delar sig, som om den en sista
gång, innan den försvinner, ville omringa en så stor
yta som möjligt av den älskade jorden. Hans sträckte
ut sina händer för att sluta dem i fantomets. Men
han famlade i tomma luften. Sa satt han länge fram-
åtböjd, stirrande in i sina egna trotta ögon, medan
hans mun vred sig tiD en besvikelsens bittra grimas.
  En omedveten rorelse av hans huvud kom honom
efter en stund att blicka uppåt, och då varseblev han
ju strax mahognyramen som slog sin cirkel kring
spegelglaset. Förtrollningen lämnade honom lika-
fullt icke. Mannen där inne i spegeln var lika verk-
lig som han själv, satt lika trångt innesluten i en
cirkel utan kraft att kunna flytta sig utanför dess
stangande gränslinje, som Hans själv hade gjort det
hela sitt liv. Ty vad hade det blivit av dessa hag
rande drömsyner och långtflygande fantasier, som
han hade haft, när han hemma på Ekered glomsk
av vardagarnas allehanda sysslor låtit sig glida hän
på floden i sin båt? Drömmarna hade blivit till stoft
i hans händer och fantasierna hade brutit vingarna
alltid, alltid. Och Hans dolde ansiktet i sina hander
och grät.





  Där ute fortgick festen. Det var ingen som tänkte
på eller ens märkte att Hans inte var där.
  I ett hörn av den stora salongen var ett bord med
förfriskningar framdukat. En bål, där isbitar, gröna
vindruvor och ananas simmade omkring i den guld
gula fräsande champagnen, stod mittpa duken, och
runtomkring voro wramider av frukter uppstaplade
och silverskålar dignade under berg av konfekt.
  Sven räckte Agda ett glas av bålen och förde
sakta sitt eget mot hennes. En svag klang som av
silverklockor steg upp f rån kristaDen, och deras
ögon möttes.
  -Det var länge sedan, sade Sven.
  Så bet han sig i läppen och såg sig om efter Bess.
Hon hade satt sig vid salongsbordet och pratade
med Sally. Bess' och Judys far, docenten Rosen
rauch, hade just anlänt och Sven hörde hans bull
rande skratt. Han berättade väl nagon rolig jude
historia, som alltid. Sven sag löjtnant Macson närma
sig i kretsande ringar. Ville han komma at Agda?
Sven flyttade sig litet, sa att han skymde den vita
rosen och den vita klänningen for löjtnanten, som
tycktes utföra en kringgåerlde, men betydligt vack-
lande manöver.
336     Fröknarntt 2'0n Pahlett

-Minns du mig ämlu, Agda? frågade Sven.
  Da log hon och såg rätt på honom med sina mörka
ogon:
  -Kom, så får jag dansa med dig.
  Och när Sven kände hennes arm mot sin, tyckte
han att mahognybordet där borta, kring vilket hans
hustru och svärfar sutto, också började röra på sig
i en flyktande dans, så att han utan svårighet kunde
komma förbi det med Agda. De dansade ut på
golvet. Han var ater sjutton år, och Agda var aner
ton och hans första förälskelse.
  Thomas Meller och Angela hade slagit sig ned i
en liten soffa i hallen. Stellan hade virat de elek
triska lamporna med silkespapper, och där var ett
rött, mystiskt sken som fran en eld.
  - Du har bara varit hemma hos m#g en enda
gång, sade Thomas och sökte efter hennes hand. Är
du rädd att komma?
  -Nej, sade Angela. Jag är inte rädd.
  -Ajo, det är du kanske. Men det behöver du
inte vara. Cecil skall }eka på golvet, och du skall
sitta på min schäslong och luta huvudet mot kud
darna. Vi skola vara en Iycklig liten familj
- Och din hustru? sade Angela tyst.
Thomas ryckte till. Hon hade aldrig nämnt hans
hustru. Men inte heller Angela hade tankt på
Thomas Mellers hustru, förran Petra talat om
henne. Nu svedo Petras framkastade ord i hennes
hjärta alltjämt.





         Porlen vid lohannes      337

    - lnes, sade Thomas drojande, som om han talae
om en död. Henne behova vi inte tänka på. Hon är
iycklig, bara hon är if rån mig.
  Angela hadc velat säga något mera, men hejdades
av att Gusten Värnamo, Bell von Wenden och
Agda Wising kommo ut i hallen och sjönko ned i
några breda bamburörsstolar mittemot dem.
  Grevens svällda kroppshydda uppfyllde hela hans
stol. Hans små korta tjocka ben nådde icke ned pa
golvet. De spretade i luften, vilket kom honom att
se löjligt hjälplös ut. ilan skelade med ett grinande
leende mot den tysta Agda, medan Bell von Wenden
pratade med sin låga behagliga röst. Hon satt där
rak och slank i stolen, och skenet fran lamporna
gjorde henne sa sällsamt ung-just sällsamt ung,
tänkte Angela, ty det var något med Bell, med hennes
g,vllene har och blodröda läppar, något alltför artifi-
clellt, som om ungdomen icke kom inif rån, utan
bara vuxit frarn som ett Iyckat konstverk, skapat av
två erfarna och beräknande händer.
  Och Angela flyttade sig närmare Thomas, då hon
märkte hur Bells ögon i den röda skymningen sökte
henne. Men Thomas såg stadigt tillbaka på Bell.
  En vacker mörk tjänstflicka i svart och vitt,
    vilken hade ett påfallande släkttycke med Agda, men
    var yngre och såg gladare ut, med glittrande blickar
    i stället for den andras tankfulla, skyndade över
    golvet emellan dem och oppnade dörren. Greve#
    vande sina ostadiga ögon dit, och ett förnojt och lite

#   sttt#titr#ln X
-

338     I röknarlla von Pahlen

                               -

graml spydigt leende flackade över hans svullna an-
sikte, då Elias Varselin steg in.
  Med en fornäm gest räckte Elias hatt och käpp
åt den vackra jungfrun. När han gick förbi greven,
som han ej sag, sköt denne ut sin feta hand och
knep fast fingrarna i hans lår.
  -God afton, lille Eliasson, skrockade han be-
latet.
  Där stod den lille Elias i sina välpressade smo-
kingbyxor och såg generad ut.
  -Greven skrynklar ner mig, sade han med sin
goda lena röst.
  Bell brast ut i skratt.
  Thomas reste sig med rynkade ögonbryn.
  -Kom, Angela, sade han och drog henne med
sig ut i salen.
  Petra satt ensam i ett hörn av salongen. När hon
och Tage gått förbi Kiss Nilsson, hade Tage sagt
"Förlåt ett ögonblick!" och nu stodo han och Kiss
tatt intill varandra och viskade. Petra hade god tid
att betrakta dem. Med en underlig förnimmelse av
blygsel såg hon, hur lika Kiss och den väl tio år
äldre Tagc trots allt voro varandra. Hon tyckte att
de, dar de stodo, fingo samma handrörelser, samma
sätt att vrida pa kroppen eller stryka luggen ur pan
nan med en mjuk installsam atbörd. Det var som
om de uppfört en dans, agerande mot varandra för
att snart falla i varandras armar.
  At honom har jag givit mig, tänkte Petra. Och
när hon en sekund mötte Kiss Nilssons blick, ryste





Por#n v#d Johannes      339

hon som om hon också f ör hunom latit kläderna
f alla .
  I dörren in till salen skymtade hon Thomas och
Angela som dansade. Och hon fick en beklämmande
känsla av ödslig ensamhet, som om alla i detta ögon-
blick hade övergivit henne.
  Då kom hon att tänka på Hans. Var famns han?
Kanske hade han gatt. Hon ville ocksa gå- fly
från Tages och Kiss' minspel som tycktes förråda
henne. Hon ville ut i mörkret, känna kvällsvinden
mot sin kind och andas in våren rom kom flygande
från åkrar och gärden utanför staden. Nu stucko
väl snart blåsipporna upp i Ekas park. Ludna
knoppar, små blå stjärnor och gröna blad som luk-
tade fuktig jord. Hon visste var gullvivorna växte
tätast, på vilken sida av parken björkarnas skott
först slogo ut. Det brukade skimra grönt där, medan
ännu alla andra träd stodo nakna och kala.
  Men Petra gick inte. Ater såg hon motvilligt hän
på Kiss och Tage. Och en plötslig misstanke for
igenom hennes hjärta att de kanske verkligen voro
förälskade i varamdra. Hon svalde mödosamt, som
om någon givit henne en giftig dryck att dricka. Och
när Tage nu äntligen skildes från Kiss och kom
tillbaka till henne och på ett förtroligt sätt böjde sig
över hennes stol, makade hon sig åt sidan, som om
han stuckit henne.
    Stellan gled genom salongen arm i arm med Kalle
    Manderskiöld och Madeleine Le Fort. De gingo
    fram till bordet och drucko törstigt fulla glas av
3go     Fröknarna von Pahien

bålen, Madeleine alltjämt tigamde, som Agda. Iiela
salongen kvittrade eljes, skrattade, log, som om en
hop faglar skockat sig ihop, och över alltsammans
Ijöd docenten Rosenrauchs bölande över någon
mustigare svartfärgad historia han fått tillfälle att
viska i ett rodnande flicköra.
  Hans satt alltjämt kvar imme i Peters rum med an-
siktet i händerna. Han märkte inte, när Jacob Levin
tyst steg fram och slog sig ned i en stol bredvid
honom. Jacob hade trampat så lätt med smidiga rov
djurstassar över den mjuka mattan. Nu drog han
eld på en tändsticka och höll den mot sin cigarrett.
Då tog Hans långsamt händerna ifran sitt ansikte
och såg Jacob tätt intill sig. Han granskade honom
förvirrad. Detta bruna blanka ansikte med den ut-
mejslade profilen, som var vänd halvt if rån honom,
föreföll honom skrämmande. Det svarta tätt åt-
slickade håret, näsborrarna som vidgades, liksom
vädrade de, den röda sinnliga munnen, vars läppar
slöto om cigarretten med ett glupskt bett . . . Var det
möjligt att denne man kunde vara hans egen Bettys
köttslige bror?
  Hans reste sig för att smyga sig ifrån honom.
Men Jacob sträckte ut en hand och tvingade honom
ned i stolen igen.
  Ack, det var lätt att trycka ned den lille Hans von
Pahlen i en stol. Kände då inte Jacob Levin hur
tunn hans arm var under tyget ? Hade han inte något
medlidande med dessa bleka ögon som voro fyllda
av tårar? Jo, en sekund förnam Jacob verkligen som





    . ._
         Porten v#d lohannes      341

en viss iakttagande, diagnosställande yrkessympati
just för Hans von Pahlens svaghet. Han var så van
att hjälpa ocb tjäna, och förtjsna, pa sjuka män
niskor. Men i nästa stund såg han ater i Hans en
dast krypskytten, marodören som orättmätigt kom-
mit i besittning av Dora: Och han blåste bort sin
medömkan med det lätta rökmoln som silade ut
genom hans näsborrar.
  Löjtnant Osborn Macson, Doras man, hade ader-
låtit Jacob på stora summor. Jacob hade låtit det
ske. Man fick dela kostnaden, likaväl som man de
lade de njutningar som det beredde att äga en sådan
kvinna som Dora. Nu hade Hans kommit till. Nu
voro de tre. Tre, tre, tre, sjöng det hela dagarna i
Jacobs öron. Vad vore rättvisare da än att Hans
också skulle få vara med om att betala ? Litet efter-
räkningar skulle det allt bli för den där lilla lantliga
idyllen med Jacobs älskarinna och Osborns hustru.
Jacob själv hade inte fått sina herdestunder gratic
Nu skulle han rycka fram med ett meddelande or
vilket honorar man tillgodoräknade sig inom bolaget.
Ironiskt hälsade Jacob sig själv som en representant
ior redligheten och moralen, när han nu lovade sig
att utan misskund indriva firmans utestående ford-
ran hos denne slarvige och försumlige betalare.
  Och i denna tanke låg inte bara hämndens Ijuv-
het, utan ocksa något annat som Jacob öppet er
kände för sig själv. I dessa dagar hade han fått ett
anbud om en större villa vid Floragatan so-n i lätt
ombyggt sl;ick pa ett fullkomligt idealiskt sätt skulle
lämpa sig för hans drömmars eleganta privata dam-
klinik. Erbjudandet var sa fördelaktigt, att han var
fast besluten att begagna sig därav. Men det ford-
rades stora summor, och ban måste tillgripa varje
medel för att skrapa ihop det som ännu krävdes för
de första utbetalningarna och alla väldiga utgifter
som med säkerhet komme att föranledas av den
kostsamma inredningen och uppsättningen av ett
högmodernt gynekologiskt institut.
  Jacob hade rökt cigarretten till hälften, då han
började.
  -Dora är sjuk, sade han lågt.
  -#r... är Dora sjuk?
  Hans kramade händerna om stolens armstöd. Nu
hade han glömt skuggan av sin egen skepnad där
borta i spegeln.
  -Hon var gravid, och jag måste framkal1a en
abort. Fosterfördrivning, förstar du gosse ! sade
Jacob cyniskt och rullade ågarretten mellan sina
smala fingrar.
  För ingen mänmska skulle han eljes ha tillstått
detta. Men hans svåger måste kämma de svidande
rappen av hans piska.
  Hans blev kritvit i ansiktet. Ett mänskligt foster
var något heligt, något som icke fick tillintetgöras.
Och som långt bortifrån, fran andra sidan av ett
stormigt bav, hörde han för sitt öra Bettys skäl-
vande skrik, nar hon födde sina barn, skrik som
mitt i smärtan tycktes vara fyllda av ett ynglande
djurs Iycka. Och han mindes hur han kommit in





         I'ort#n #    h#nn#s      343

i hennes rum, dar hon vilat mot kuddarna med bleka
kinder efter de utstandna plagorna och med den lilla
nyfödda varelsen tryckt mot sitt bröst. Varje gång
hade han tyckt sig bevittna ett under. Och luften i
rummet hade liksom darrande lagt sig till ro och i
smekande Ijumma vågor sköljt upp mot sangen, den
fridlysta ö, som rymde modern och barnet. Och nu
Dora... På hennes gudomliga kropp hade detta
vanhelgande ingrepp företagits av Bettys egen bro
der, Doras egen älskare !
-Det är inte sant, sade Hans äntligen.
  -Jo jo män. Det var väl du som varit framme
igen, kan jag tro. Svara uppriktigt: var det du som
hade försatt henne i hennes tillstånd? frågade Jacob
vasst.
  -Vad i all världen är det du säger? Det vet du
mycket väl att det inte kan vara tal om.
  -Precis detsamma påstod Dora, log Jacob.
  -Dora? Berättade du da för henne vad jag
förrått? viskade Hans.
  Så hade Jacob tagit hämnd pa Dora ! Han hade
slungat henne i ansiktet allt han hade listat sig till
av detta som under ett sjukligt betingat rus hade
undsluppit Hans.
  Vad måste hon väl ha tänkt om honom? En svag
jämmer trängde fram ur Hans. Alltså hade han
verkligen på ett ohjälpligt sätt besudlat hcnne, sig
själv och det underbara hon skänkt honom. Han Sag
förskräckt på sina händer, som om de varit med om
ett tredubbelt mord.
344      Fro#narna von Pahlen

  -Var det därför som du... du tog bort det?
mumlade han. Trodde du verkligen att det... att
det var med mig?
  Jacob lutade sig fram mot Hans med glimmande
ögon.
  -Idiot! fnyste han föraktligt. Det sade jag
henne bara för att straffa helme för hennes iösak-
tighet. Nej, den här gången var det förstås med mig
Men det kunde ju likaväl ha blivit något med dig
då i höstas ett år sedan. Det var hon sjalv som änt-
ligen ville ha bort det nu, liksom hon ville ha bort
det en gång förut, när hon hade sin man att tacka
för det och da jag sade ne;. Den här gången var hon
rädd för sin man. Sådana äro Dororna, begriper du.
Snara till famntag, fala för pengar och vad de kunna
bringa dem. För oss gynekologer vore det be-
kvamast, om vi finge sterilisera Dororna på vårt
eget ansvar en gång för alla, så snart vi kommit pa
det klara med att indikationerna tala för den saken.
Däri år jag fullkomligt ense med mina herrar kolle-
ger psykofjanterna. Själva ställa sig dessa kvinnor
alltid oansvariga för följderna av sina handlingar.
  - Det är inte sant, sade Hans åter mekaniskt.
  Och Jacob hejdade sig, ty också han visste att
han Ijög skamligen. Och for en sekund inbillade de
sig båda att Dora skymtade i rummet-Dora med
sitt bevekande ömma småleende och sina vita smala
händer, som ville trycka deras. Och även delme för-
domsfrie lakare kröp ihop ett tag inför den in-
billade anblicken av den verkliga Dora





          Porlcn v#d Johannes       345

  Men den smarte doktor Jacob Levin föste hastigt
undan henne med en åtbörd av retlighet. Han tände
en ny cigarrett.

  -Hör nu på, sade han strävt, och hans ansikte
skymdes i ett moln av rök. Dora har kostat mig åt-
skilligt. Det är inte litet jag har fått punga ut med

Nu kan du få rycka in till undsättning. Hennes
kräk till man tvingar henne till att samla in pengar
för att hålla hemmet flytande och for att hon skall
kunna skaffa sig toaletter. Vidare och inte minst
för att täppa till munnen på hans egna många små
tuttenuttor i de första tonåren. Och så förstås för
att befästa hans nyvunna politiska situation. Du vet
ju att han är så duktig i att arbeta for allt det
där: den nationella uppryckningen och vart gemen-
samma fosterlands stundande nya storhetstid.

  Inne från salongen råmade den pederastiske
operasångarens smöriga tenor. Det var något patrio-
tiskt och upplyftande.

  Hans tyckte att Jacobs ord blott så smaningom
trängde till hans öron. Han förstod inte.

  -Vill du jag skall lämna pengar till Dora? sade
han ansträngt.

  Plötsligt genomdarrades lille Hans av en stor
fröjd. Skulle han verkligen få hjälpa Dora? Det

vore alltför underbart ! Han rätade omedvetet på
sig, så att stolen knakade ander honom. Han var då
ännu inte en fullständig spillra ! #an skulle kunna
göra Dora en gladje.
 Jacob spillde litet aska pa siDa klåder.
  -Det är nog mig du närmast är skyldig pengar,
sade han. Betalningen skall jag ha. Det är inte mer
än rätt. Jag behöver den bättre än någon. Mitt liv,
min tid skänker jag till andra. Men ser du, jag har
en framtid, jag, som jag måste tänka på. Därför
vill jag nu ha tillbaka en del av vad jag lagt ut på
Dora av dig. Eftersom du har varit med på ett
hörn och själv har erkänt det.
  Allt blodet sjönk pa nytt från Hans von Pahlens
kinder. #ntligen förstod hfm. Bettys brodet var i
färd tned att för egen räkning inkassera likvid för
de famntag hans älskarimma av godhet skänkt hans
sjuke svåger. Den uppåtgående läkaren och män-
niskovännen doktor Jacob Levin krävde honom på
förfallen betalning för att ham ägt hans patient.
  -Jude ! sade Hans långsamt.
  Och det var första gången han anväut det ordet
som ett skällsord.
  Jacob spratt till som för ett slag. Han hade svängt
sin piska, och snärten hade träffat honom själv rätt
i ansiktet. Där var det igen detta hat mot hans ras,
mot judarna, som under denna larmande germanska
tingel tangelväckelse, i vilken han själv och så
många semiter med honom passivt eller aktivt med-
verkade, allt oftare på nytt började droppa som het
oija i luften omkring dem. Jaså: jude! Där voro

Vl Igem
  Och ofrivilligt kröktes hans rygg, och hans
huvud föll ned mot bröstet. Det var alltså tacken





till sist för att man lismande krupit fram och slickat
de händer som fordom slagit. Tydligen skulle dessa
händer snart åter komma att slå ! Men Jaoob ryckte
upp sig.
  - #r inte min syster, din egen hustru Betty, lika
mycket av judiskt blod? spottade han sin svåger i
synen. Och en sak vill jag påminna dig om: av
judeägg bii judeungar. Titta du bara på Sven, på
Gotthard och på Edla. Lilla judepappa ! tillade
han lågt.
  -Betty är det nog klokast av oss båda att håila
utanför det här, sökte Hans awärja. Och mina barn
kanske också kunde få stanna utanför.
  Men i grunden var det ju att falla undan, och
inom honom sved det till. Den känsla av främlings-
skap han de senare åren förnummit i barnens säll-
skap kom över honom på nytt, och ett plötsligt
oresonligt hat mot Jacob Levins syster, allt det hos
henne som var för mycket bundet vid muilen och
fjättrat vid detta livets materiella intressen, brände
till någonstädes inne i honom.
  Ater fick han syn på skuggan i spegeln. Det var
som om den bleknat, blivit så liten och hopsjunken
på denna stnnd. Snart skulle den försvinna. Fanns
kanske bakom spegelglaset en annan värld, där
skuggorna samlades ? Ack ! Döden skrämde inte
Hans von Pahlen denna afton. Han sträckte sig mot
den som mot en Ijuvligt svalkande dryck han skulle
kunna dricka sig otörstig av. Han hade fått plöja
genom en hög av smuts som steg och steg, så att
den nu olidligt kvävande tryckte mot hans hjärta.
Alltjämt satt juden Jacob Levin där och väntade
lurande pa sitt rov. Hans von Pahlen skulle betala.
En gång hade Dora ryckt bössan if rån honom och
skjutit bort skotten. Nu riktades åter och obönhör
ligen den kalla mynningen mot hans tinning. Nu
skulle skottet gå av. Döden skulle ändå snart
komma till honom. Bäst att nu påskynda den I Jor-
den som han älskat gled undan ifran hans fötter,
som om den plötsligt visat sig byggd på en grund
av rullande silverslantar.
- Hur mycket? frågade Hans tankspritt.
  Jacob steg upp, drog ned sin smoking över de
smidiga höfterna och framkastade vårdslöst:
  -Bara sextiotusen.
  Hans von Pahlen ryckte till inför sabelhugget. Det
var tredjedelen av hans lilla förmögenhet, och den
gick från hans änka och barnen. Men åtminstone
komme den an stanna inom Israel och den heliga
familjen i Juda!
  -Jag skall utanordna beloppet om några dagar,
sade han.
  I detsamma kom ett par indansande i rummet. Del
var hans son Gotthard och Ida af Idestam. I halv
skymningen märkte de inte att någon var där. De
stannade med vaggande skuldror och armarna om
varandra på golvet.
  - Låt bli mig, kiknade Ida af Idestam.
  Men Gotthard slöt hennes lackröda mun med en
kyss och tryckte hårt intill sig hennes glänsande,





purpurglödande sidenmidja under livets utskurna,
svängda skört.
  Och plötsligt Ijöd dansmusiken in till dem med
skärande skärpa. Ida nynnade refrängen med klar
röst. Så fick hon syn på de båda herrarna, gjorde
en skälmsk grimas och drog Gotthard med sig ut
genom dörren.
  Hans följde efter dem. Han gick ostadigt som om
han Igen varit drucken. Ute i tamburen letade han
reda på sina kläder, och han stängde sakta dörren
efter sig, medan han inifran rummen hörde någon
klappa händerna och ropa att dansen måste shlh,
emedan supen skulle serveras.
  Men se, nu i slutet av lövsprickningsmånaden april
kom det plötsligt åter snö fran himlen. Stora gröna
knoppar svällde på träden. Nu fingo de vita blom-
mor. Och över rabatterna i parkerna, där gräset
vnxit fort oCh tyst umder en sol som varit nästan
brännamde, dalade flingorna och spunno en tunn vit
silkesväv över grönskan. Det såg fantastiskt ut:
grönt och bländamde vitt. Men från den fuktiga
myllan steg en doft upp, en doft av värme från sol-
strålar som dröjde sig kvar och snart skulle smälta
snön till vatten.
  Angela stannade pa en av gångarna i Humlegår-
den. Hon såg sig Iyckligt leende omkring. Inom
henne sjöng våren. Hon tryckte händerna mot hjär
tat som slog så hårt.
  -Thomas Meller, sade hon lågt.
  Så blev hon rädd för sin egen röst och skyndade
vidare. Derma vår, demma underbara vår I Hennes
sinne knoppades som träden och var Ijusgrönt som
gräset. Det skulle hinna före träden och blom-
morna, ty dess kalk stod redan balvöppen och vän-
tade rodnande på att få slå ut.
  Angela var på väg till Hans von Pahlen. De hade





inte hört a# honom sedan tillstälmingeD hos Peter.
ICanske var han ledsen, hade Angela tänkt, och Edla
var ju ständigt upptagen med sitt arbete pa semina
  riet, Han behövde bestämt någon att tala med.
  Angela ringde på kkockan till sin kusin Edlas och
sin farbror Hans' lilla lägenhet vid Sibyllegatan. En
ung flicka kom och öppnade, och Angela gick ge
nom den mörka tamburen och knackade på Hans'
dörr. Hon blev orolig, ty det dröjde innan någon
svarade. Äntligen hörde hon tassande steg, som om
nagon i mjuka tofflor smugit sig över golvet. Så
öppnades dörren pa glänt.
  -l)et är bara jag, farbror Hans, sade Angela
raskt.
  Då lät han henne komma in, och hon såg sig för-
vånad omkring i det ostädade rummet. Sången var
inte uppbäddad. Stolarna stodo i oordning. Hans
själv, tunn och liten i nattrock, stödde sig mot skriv
bordskanten och betraktade henne med ett förvirrat
uttryck i sitt bleka ansikte.
  -Jag stiger upp sent, mumlade Hans. Jag är så
trött jämt. Du får ursäkta.
  Angela hade en knippa gula tulpaner med sig.
Det var sol i dem. De brunno i hennes händer. Då
hon Icke fann någon vas, stack hon ned dem i den
halvfyllda handkannan.
  -Tack, lilla Angela, sade Hans milt, för att du
kommer med blommor till mlg. Får jag se? Ja du
har våren i ögonen.
  Det var en lukt av bränt papper i rummet.
 352     Fröknarna uon Pahlen

. Hauls gick hastigt fram och sköt till kakelugns-
 luckorna.
 -Jag har bränt några brev, sade han.
 Angela skog sig ned i en stol.
 -Skall jag ga? frågade hon, litet skrämd och
 undrande.
 -A nej, sade Hans, jag har god tid.
 Men det var en oro över honom som Angeia icke
 kunde undgå att märka. Knappt hade han satt sig
 vid skrivbordet, förrän han åter reste sig för att låsa
 till en skåpdörr som stod halvöppen. Sedan var det
 några böcker han måste flytta på. Angela såg på
 hans magra händer. Det var något livlöst över dem
 -som om de redan varit döda.
 Hon kumde inte taga sina ögon if rån dessa hän-
 der Det var som om de vittnat om att Hans mycket
 snart skulle dö. Och den svaga lukten av bränt
 papper-också det var en lukt av död, av förin-
 telse Men hon hade ju kommit hit för att söka göra
 sin sjuke farbror litet gladare.
 Så borjade Angela prata helt muntert, fastän hon
 kände sig nedslagen vid åsynen av Hans, som dock
 nu äntligen tycktes ha funnit någon ro i stolen mitt
 emot henne. Men medan Angela höll pa att beskriva
 sina danslektioner för att få Hans att skratta, av-
 bröt han hemme med ett leende, så sällsynt hos
 honom.
 -Vet du vad, min lilla Angela7 sade han. Du
 ser ut som om du hölle en hemlighet i dina armar.
 Du försöker dölja för mig, att det är något. Men





Porten v;d Johanne#      353

det går inte du. Tala vackert om alltsammans för
mig nu. Ibland tycker jag att du står mitt hjärta
närmare än mina egna barn. De ha så bråttom. De
ha så mycket att beställa här på jorden. Knappast
finna de någon tid för att sitta och prata rätt ut i
luften. Berätta nu!
Då log också Angela och blev röd i ansiktet.
  -Ja, ja. Jag älskar, sade hon och öppnade lång-
samt armarna, som om hon lämnat fram sin hem-
lighet.
  Det blev tyst i rummet. Hennes unga klara röst
kom Hans att skälva till.
  -Du älskar, eftersade han långsamt
  Ett par moln där uppe på himlen skildes at och
blottade en blå fläck. Hans stirrade upp pa den. Det
där blå liknade ett öga, som medlidsamt blickade
ned på honom. Och medan Angela nu med viskande
rost förtrodde honom om Thomas Meller, såg Hans
märkliga saker där uppe på himlen. Han tyckte att
molnen formade sig efter Angelas ord. De togo ge-
stalt av en ung flicka som ·ned öppen famn och pä
lätta fötter dansade över himlen. Hon växte och
blev så stor, att hon uppfyllde hela himlavalvet. I
hennes utslagna lockar blästc alla varens vindar, och
undcr hennes dansande fötter spirade blommor upp,
svagt gyllene av en glans från solen. Nu försvann
hon, nej hon smälte samman med en man som kom
mit henne till mötes. De kysstes, Solll man kysses
om våren, då en mlderlig oro driver man och kvinna
mot varandra.
354     Fröknarna von Pahlen

  Hans faste sina ögon på Angela. Hon var för-
tjusande i sin blyghet, i sin rädsla att berätta för
mycket och ändå inte nog. Och hon var ännu oskyl
dig-ännu ungmö, jungfrudom, mödom, sträckande
sig mot den mystiska karleksstumden med halv
öppna fuktiga, heta lappar.
  Hans tänkte på Petra. Han fann ingenting under
ligt i att Angela älskade samme man som Petra en
gång varit förlovad med. Petra och Angela-de
två voro så lika varandra!
  Men den där Thomas var i sanning en avunds
värd manl
  Nu tog Angela sm farbrors magra händer i sina.
  -Är jag inte bra Iycklig? utropade hon.
  Men då hon mötte den andres blick, blev Iyckan
för stor för henne. Den rymdes icke inom henne.
Hon måste dela med sig. Och langsamt flyttade hon
sig in mot Hans och lade sin mjuka varma kind mot
hans kind.
  Hans satt alldeles stilla. Äntligen hade ungdomen
kommit till honom. Han skulle aldrig kunna draga
denna lena hud över sig, aldrig kunna se med dessa
klara ögon eller känna detta heta blod forsa fram
genom sina ådror, men han omvärvdes av en sval
skugga, som om han efter en lång vandring fatt gå
till vila under ett ungt träd som sjöd av safter. Och
Angelas andedräkt som for över hans kind var den
smekande vinden som ilade genom trädets späda
grönska. Han ville dö nu-medan frid rådde på
jorden.





  Och Angela, som förnam sin dödssjuke farbrms
rörelse utan att se på honom, tryckte sig fastare in
till honom. Aldrig ens tillsammans med Thomas
hade hon förnummit kärleken sa starkt. I detta
genomskinligt klara ögonblick hörde holl en dar-
rande ton genom rymden. Den sjöng i faglarnas
strupar, ty de byggde nu sina bon, dcn sjöng undel
trädens bark och i jorden kring dcras röttcr, och
den Ijöd djupt inne i människornas hjärtan.
  Kärleken. Även Hans von Pahlen, som hade grått
hår och var nära döden, hade känt den en ropande
vår som nu. Den band samman släktled efter släkt-
led. Och da farbroderns hand nu langsamt gled över
hennes huvud, var det som om blodet från den far
hon knappast mindes hade bränt henne.
  Angela kände något varmt droppa mot kinden.
  -#r det tårar? fragade hon bestört.
  -Ja, det är tarar, Angela, sade Hans. Jag vet
inte varför jag gråter. För en sådan stacl.-are som
jag komma tårarna så lätt.
  -Är det sjukdomen? frågade Angela.
  -Ja, det är väl sjukdomen. Du skall ga nu,
lilla Angela. Jag har en del att ordna med ännu-
jag känner mig nästan som om jag skulle ut på en
resa.
  Angela Iyfte huvudet och sag oroligt pa honom.
  -Du skall inte glömma bort mig, lilla Angela,
mumlade Hans. Människor glömma så fort.
  - Nej, sade Angela. Jag skall inte tdömma
  Då drog han henne på nytt in till sig och kysste
hennes mum.
  Och när hans låppar nu långsamt vidrörde hennes,
tyckte han att de bringade honom en sista hals-
ning från Betty och Dora, från alla kvinnor han varit
nära, ja även från den där bleka skökan han foljt
efter på gatan en kväll för ett par veckor sedan-  i
från livet, det underbara, det smutsiga, det outtrott-
li#a rika livet som skulle fortsatta att blomma mån#a
tusen år efter denna stund, då han tyst sade det
farväl.
  Han höll henne kvar i sin famn. Ja, han skulle
do. Han hade ordnat sina saker. Checken till Jacob
Levin låg dar i lådan undertecknad med hans namn
bredvid revolvern, som redan var laddad. Bara
några minuter efter det Angela gatt skulle han icke
finnas mer. Molnen där uppe pa himlen skulle flyga
förbi hans fönster. De skulle kasta skugga och plöts-
liga solglimtar över hans doda kropp, liksom de
kvarlamnade kasta blommor. Klockan på hans natt
duksbord skulle of örtrutet ticka som nu, matande ut
sekunder och minuter av tidens ilande flykt.
  Han släppte Angela. Bandet mellan honom och
livet var avslitet.
  Nar Angela steg upp for att knappa sin kappa och
ta sina handskar, horde de nagon sjunga i rummet
bredvid.
  Det var val den unga flickan, vilken öppnat för
Angela. som sjöng under det hon skotte sitt arbete:





  Nar som sommarn kommer, ar det Ijuvligt andå
  i gröna skogen ga,
  i gröna skogen gå,
  men jag menar att då bör man helst vara två,
  ty en skall kyssar ge och en skall kyssar fa.

  De sista orden, långt utdragna, slutade i en gall
fågeldrill.
  Angela måste le. Hans foljde henne till dorren.
När Angela gick ut genmll tamburen, hörde hon, hur
sången därinifrån borjade på nytt.
  -Ja sommaren, viskade Angela for sig sjalv
och kände ännu värmen från Hans von Pahlens
famn omkring sig.
  När Angela kom hem, mottes hon av budet att
Hans skjutit sig.
  Bell von Wenden satt vid flygeln och slog om
och om igen an några takter. Pa golvet framför hemme
dansade Agda Wising så gott gom naken med lyf-
tade armar.
  Stellan von Pahlen hade bett Bell taga hand om
Agda en tid. Det skulle vara ypperligt för hans
modell att få litet plastik. Bell hade fäst sig vid
Agdas utseende på Stellans bal. Nu njöt hon under
halvslutna ögonlock den unga kvinnans skönhet.
  Agda hade ett par mycket korta trikåbyxor på sig,
i övrigt ingenting. Under de blanka runda fasta
brösten darrade den där blå skuggan. Bells ögon
sögo in i sig denna skugga. Som alltid hetsade den
henne så, att hennes händer kommo i skälvning.
Varför blev hon alltid galen av en blå skugga under
ett vitt kvinnobröst? Denna lätta blå linje var för
henne som ett mystiskt tecken på kvinnokönets
naturliga höghet. Med hänförelse hade hon läst ut-
trycket i titeln på en skrift av Thomas Thorild hon
en gång hittat ya vinden hemma bland böcker som
#illbört den där gamle konstige kompositören och
läroverksadjunkten Giuseppe Garibaldi Astolf Mo
zart Wenden, som holl aldrig hade sett, men vars





Porte)# v#d .#oharoes      ?#59

dotter med en italiensk harpspelerska hon troligtvis
var och vars adliga namn hon väl därför hade fått
upptaga.

  Under mannens bröst fanns ingen sådan skugg
ning. Det kunde vara brett och väldigt, men fort-
satte genast ned mot kroppen. Kvinnans kupiga vita
bröst var det som kastade denna underbara skugga.
Den gjorde hennes kropp gåtfull och frestande
blomlik.

  Agda dansade. Hennes hud Iyste månvit mot det
blåsvarta håret. Den spände sig likt ett siden kring
hemmes lemmar och fick i halvdagern som föll in
genom fönstret något marmorglänsande svalt och
blankt. De slanka benen rörde sig i takt med musi-
ken. När hon höjde det ena benet efter Bells an-
visningar så att knäet stötte mot bröstet, stramade

byxorna kring hennes höfter och länden svällde ut
i en mjuk, vällustig båge.

  För att förströ sina tankar sade Bell, alltjämt
rörande sina händer över tangenterna:

  -Har fröken hört om godsägar Hans von

Pahlen ?

Agda, på tå med vaggande kropp, svarade:

-Ja, han sköt sig.

Bell lät fingrarna löpa över tangenterna:
- Begravningen skall visst bli om några dagar.
-Ja, Stellan sade något om det.
  -Jag skulle inte våga skjuta mig, sade Bell med
blicken fastsugen i Agda.
#oo     Fröknarna vo# ahlen

  Agda svarade inte på det. Hon började bli trött.
Från hennes armar kom en lätt lukt av svett. Bell
drog efter andan.
  - Ni får vila ett tag, sade hon och slutade att
spela.
  Då satte Agda sig på golvet med korslagda ben
och armarna framför sig. Hon såg ut som en öster-
ländsk slavinna med det nedböjda huvudet och den
#unga massan av blåsvart hår över pannan.
  Bell stödde händerna mot flygeln och såg på
Agda. En orientalusk slavinna ! En slavinna, det var
vad hon alltid drömt om att äga. En ung trälinna
med en underbar kropp som böjde ett glänsande
marmorknä vid hennes sida och hörsamt Iyssnade
till hennes befallningar. En orientalisk trälinna som
hon köpt på ett solbadande torg i någon f järran
ökenstad och som tillhörde henne helt och hallet.
När hon var trött och sorgsen in i själen, Iyfte
slavinnan de mörka mjuka händerna för att smeka
henne till ro. Hon talade med en mild klang i rösten
och sjöng något på ett främmande gurglande språk.
En undergiven slavinna som Bell kunde piska, om
hon vore olydig, och låta kyssa sin fot, när hon var
henne till lags. En tillbedjande slavinna, som om
natten låg framför hennes säng på en matta och
ibland delade hennes bädd.
  Det var Bells osälla öde att hon aldrig Iyckligt
fått älska någon som älskat henne tillbaka. Men hon
hade heller aldrig älskat någon man. En enda gång
hade hon helt skänkt sig åt en, men som han hade





         #orlen ala Joha# es      361

varit samtidigt oerfaren och stormande, hade den
virila akten förefallit henne uteslutande vederstygg-
lig och oskön, utom att den icke berett henne det
allra minsta nöje. För alltid hade hon då fått nog
av männens självbelåtna klumpighet. O, att i stället
få äga en lmg, ännu omedveten flicka som hon
skulle kunna gjuta sin själ i och forma efter sig
själv ! Kanske borde hon blivit mor, tänkte hon
ibland. O, om man kunde bli mor, men icke med en
man, utan med en annan kvinna, och få en egen
dotter, som vore helt och fullkomligt kvinna! Då
skulle denna vansinniga längtan efter hcnnes eget
kön äntligen stillas.
  Agda Wising Iyfte upp huvudet som om hon varit
förvanad över tystnaden. Då maste Bell tala.
  -Är det inte svårt att vara modell? frågade
hon, Jag tycker att . . . Att stå naken- inför en
man . . .
  En misstänksam blick kom i Agdas svarta ögon.
Det var som om hon vädrat förakt i Bell von
Wendens ord.
  - Det är ju bara för Stellan von Pahlen och
Kiss Nilsson ibland, svarade hon så och ryckte på
axlarna. Det är inte som om det vore några riktiga
män. Fröken von Wenden förstår...
  -Om jag förstar! Men ser ni, det är mycket
bättre sa.
  Bell lutade huvudet tillbaka och skrattade gällt:
  -Då är allt som det skall vara ! Nu får ni börja
igen, tillade hon kort.
-


 I rummets skymning Iyste Agdas kropp åter säD-
samt månlikt vit. Bell ville inte tända Ijus. Det var
något overkligt tjusande, som strålar från en annan
värld, med denna vita varelse som vaggade av och
an i rummet. Bell mindes den lilla Ijuva Maj, som        f
städat i skolan. Var fanDs hon nu? Och den vackra
Cecilia, som hon rest med i Italien och som nu var
död. Och Angela som var så grymt oåtkomlig.
 Då hon nu talade till Agda, kom det i kort-
huggna befallningar, men under orden flämtade
hennes röst darrande av hjärtats häftiga slag:
 - Sträck er! Böj er! Lyft armarna över huvu
det. Nej! IDte så!
  Bdl reste sig upp och gick fram till Agda.
  Hon fattade tag i hennes handleder och förde
hennes armar i en båge uppåt. Deras ansikten
kommo nära varandra.
  - Försöker alltså Stellan aldrig kyssa fröken ?
frågade Bell leende.
  Agda kunde inte heller låta bli att le:
  - O, hur kan fröken von Wenden tro?
  -A, han är ju en ofullgången flicka själv och
som sådan ganska nätt. Och just därför skulle han
väl kunna beundra skönheten hos en amman flicka.
En verklig flicka som är så mycket vackrare !
  Men Agdas ögon mörknade. Drev Bell med
henne? Bell uppfattade genast förändringen.
  - Ni blir tyst så fort, viskade Bell. Ni är inte
som de andra. De andra unga flickorna här hos mig





 vilja alltid helst prata och skratta. Ibland får jag
 hyssja på dem.
   Och medan hon ännu talade, lät hon sina händer
 glida över Agdas nakna armar. Så förde hon dessa
 dröjande hän mot sig och ladc dem om sin hals.
 Agda ville draga dem tillbaka, men då lutade sig
 Bell hastigt fram och kysste henne mitt mellan
 brösten. Motnllig strävade Agda efter att komma
 los, men nu hade Bell sjunkit ned på golvet och
 slog armarna om hennes knän och hennes midja,
 tryckande henne tätt in mot sig.
  -Stå stilla, flämtade hon, och Agda såg hennes
 dgon glimma i det uppatvända extatiska ansiktet.
  Det var som om en orm med smalt huvud och
 spetsig vass tunga ringlat sig uppför Agdas kropp.
 Den Sag sig fast vid henne. Så nådde den, allt under
 det den knAfallande, stödd på den andras höfter,
 långsamt reste sig, slutligen hennes mun och gled in
 i den med ett halvkvävt, dovt rop.
  Då samlade Agda sin styrka, den ännu oskyl
 diga lantflickans robusta styrka, och slungade brutalt
 fröken von Wenden ifrån sig.
  Bell tumlade baklänges och blev sittande pa gol
 vet. Hon famlade med händerna i luften, som om
 hon ännu yr av begär ville finna den mjuka flickan
 att trycka sig emot. Men Agda hade gått fram till
 fonstret. Bell von Wenden såg inte att bon gråt.
  Bell kastade sig framstupa med händerna mot
 golvet. I sin upphetsning inbillade hon sig att Agda
 låg under henne. Med utbredda armar slickade hon
-

364 Fröknarlla #on Pahler#        |

fånigt parkettgolvet. Hela hennes kropp ryckte
krampaktigt. Hon tyckte sig vila mot en vek höft
och känna skötets brännande syra mot sin tunga.
Det ringde på tamburdörren.
Agda ropade till:
-Fröken von Wenden, det ringde.
Hennes röst kallade Bell tillbaka till verkligheten.
  Hon satte sig upp och slätade ut sin skrynklade
klänning.
  -Gå och öppna, sade hon.
  -Jag kan inte, mumlade Agda. Jag är inte klädd.
  -Lat dem ringa då.
  Men klockans gälla pinglande var outhärdligt.
Bell släpade sig till dörren och öppnade. Strax därpå
kom hon in igen med Stellan efter sig.
  - Aha, fnissade Stellan. Ha ni nojsat med var
andra i skymningen, små flickor? Vad ha ni egent-
ligen haft för er? frågade han, såsom hans mor en
gång för ej så länge sedan hade frågat honom själv
och den halvklädda Alexandra.
  Stellan tände det elektriska Ijuset. Han blev stå
ende emellan de två kvinnorna och granskade dem
med Iysten nyfikenhet. Han hade en svart kostym
på sig och vit halsduk och liknade en spenslig kon
firmationspojke i sin nya sorgestass
  -Ni se verkligen konstiga ut, sade han och
fnissade igen.
  Han gick fram till Agda. Alldeles oberörd, men
noggrant undersökande, granskade han hennes na-
kenhet. Så blinkade han samförstånd åt Bell.






  - Du har tydligen uppskattat den tjänst jag gjort
dig, sade han lömskt. Skada bara att jag kom för
sent. Gud den som hade fått titta på!
  Och hans mungipor dreglade.
  Men djupt inne i Agdas ögon ruvade en hätsk
blick. Hon vände sig tvärt om och gick in i det lilla
rummet för att klä på sig. När hon kom ut därifran,
hörde hon Stellans och Bells röster inne från Bell
von Wendens privata rum. Då fortsatte hon på tå
ut i tamburen och stängde dörren väl efter sig.
  Inne i rummet satt Bell på ottomanen och sög pa
en cigarrett. Hon höll knana tätt tryckta intill var-
andra, och hennes ögon stirrade dystert framför sig.
  - Stackars lilla du, sade Stellan väniigt, och hans
mun var våt av saliv. Nu får du hålla till godo med
mig.
  Och han kröp ned mcd sin mjuka flickaktiga
kropp till Bells fötter, medan hon långsamt sjönk till-
baka mot kuddarna.
  Hans von Pahlen hade, i full överensstämmelse
med hans nedskrivna sista vilja, blivit förd till Karo-
iinska institutet för att dissekeras och tjäna veten-
skapen. Nu vilade de sönderskurna resterna av ho-
nom inne i det lilla bårhuset, till dess eldbegängelse-
akten skulle äga rum i krematoriet där ute på Norra
kyrkogården.
  Det var som om hela släkten von Pahlen gripits
av en förfärlig brådska, sedan budet kommit att
Hans skjutit sig. Allesammans voro de djupt ned-
stämda över det hemska sätt, varpå lille Hans gått
bort. Men nu måste man ju skyndsamt undanstöka
jordfästningen. Sorgflor och klänningar och hattar
måste anskaffas av damerna.
  Betty kom ögonblickligen uppresande och tog in
hos Peter och Lilian. Bess och Sven bade icke nog
plats åt henne. Hon kunde icke hålla sig stilla för
ett ögonblick. Hon tycktes gå i ett slags yrsel, medan
Lilian och Alexandra förde henne omkrung till söm-
merskor och i butiker. Ibland brast hon i gråt, häf
tigt som ett barn. Hennes stora kropp vred sig i
snyftningar. Hogljudda klagorop bröto fram över
hennes läppar, omväxlande med en stilla, ihållande
kvidan.





  Betty hade ändå hoppats denna var att I lans
skulle bli bättre till sist. Hon hade skött egendomen,
Sqrt med allt både ute och inne. När hon givit sina
order till foiket, hade hon alltid hastigt tillagt:
  -lt'å se nu om godsägarn gillar det här, när
han kommer hem.
  Och nu skulle lIans aldrig mer komma hem. Hon
skulle föra hans stoft i en urna till den gamla kyrko-
gården där nere. Sommaren skulle strö sina blommor
over hans grav. Ekereds park skulle slå ut i full
grönska. Men Elans' ögon skulle aldrig mer få glädja
sig åt blommornas och de älskade trädens skönhet.
  Petra, som varit uppe och hälsat pa Betty, stan-
nade ett tag på troskeln till salongen, när hon skulle
gå ut i tamburen.
  -Ja, adjö då, Betty. Jag kommer igen i morgon,
sade hon dröjande.
  Betty, som höll på att sy fast krusflor på en blus,
Iyfte huvudet. Hennes ogon voro fyllda av en nästao
vanvettig sorg. Hon försökte le mot Petra, men
leendet brast sönder. Hon grät igen. Petra sprang
fram och tog henne i famnen.
  - Stackars Betty, sade hon angestfullt.
  Och plötsligt mindes Petra, hur hon just hår i
salongen hade sett Hans bara för några kvällar
sedan. Han hade statt där i sin alltför vida smoking,
medan de unga flickorna i tunna balklänningar
snuddat förbi honom. Hon hade tänkt tala med ho-
nom då. De skulle ha suttit i ett lugnt rum långt
borta fran dansmusiken och pratat som förr i värl-
368     #rökrarria vor Pahlen

den. Varför hade hon inte Iytt sh1 impuls att taga
honom under armen ? Han var väl redan då be-
sluten att döda sig. Hon borde ha försökt avvärja.
  Hon tyckte att hon alltid kom försent. Det hade
ständigt varit så. Hon var väl för långsam, för
eftertänksam. OchhonkrarnadeBettyhårtisinfamn.
  -Adjö, viskade hon.
  Hon kunde ändå inte trösta. 13ettys sorg var för
stor. Petra lämnade rummet.
  Där ute slog vårluften emot henne från Nybro-
viken och träden i Berzelii park. Hon hade ett
ärende och gick Engelbrektsgatan uppåt till Karla-
vägen. Planteringen på esplanaden skiftade i grönt.
Bara popplarna stodo svarta som stränga pelare mot
en Ijusblå himmel.
  När Petra hunnit så långt, märkte hon att någon
sökte hålla jämna steg med henne. Hon såg at sidan
och upptäckte Tage Ehrencreutz, som leende be-
traktade henne.
  -God dag, Petra, sade han. Du är ute och pro-
menerar ser jag.
  -Jag har varit hos Betty, svarade Petra.
  -Det var bra tråkigt med Hans, sade Tage be
klagande. Vem kunde ha trott att det skulle sluta så ?
  Petra ville inte tala med Tage om Hans. Bettys
sorgsna blick borrade ännu i henne.
  De fortsatte att gå framåt. Floras kulle Iyste emot
dem på långt hall.
  -Följ med upp på kullen, bad Tage. Där är så
vackert.





         Porter vid lokanres      369

  De kommo upp till Scheelestatyn. Häruppifran
sågo de ut över Humlegården, som låg belyst av
den starka solen. Där borta skymtade bibliotekets
bruna massa. Från sandgångarna stego de lekande
barnens röster upp. De läto gälla som fågelskrin.
Och i detsamma Ijöd Ijudet från trummor och blås
instrument. Nere på Sturegatan red hästgardet förbi
pa väg till slottet. Pickelhuvorna blänkte, hästarna
kråmade sig. Hela den Ijusblå rymden klingade av
musikstötar och hästtramp. Då blåste Petras langa
sorgslöja ut, fattad av en lekfull vindil. Den svepte
över Tages ansikte, och han gjorde sig skrattande
fri från den.
  Det var som om vårvinden också gripit tag i
Petras sorgsna tankar. Hon kände sig plötsligt sjuda
av livslust-av en obeskrivlig glädje. Hon levde.
Hon fanns till. Jorden, så underbart skön, utbredde
sig för hennes bländade ögon. Och den feberaktiga
brådska hon känt dessa dagar efter sin bror Hans'
död fick nu en ny betydelse. Man måste skynda sig
att leva, plocka famnen full av röda rosor, växla
kyssar och sjunka in i famntag, innan dödens isande
hand nådde fram. Snart, snart skulle den vara här.
  Tage sade tätt invid henne:
  -Inom kort är det klappat och klart med
Herthas och min skilsmässa, Petra. Sedan tycker jag
du gärna kunde gifta dig med mig.
  Petra sag förvånad på honom som stod där så
leende. Men kanske hade hon tänkt på det själv.
  -Hör på de där kvittrande ungarna, Petra. En

. K#useas# a: X
37o     Frökna#na von Pahlen

gang skulle vara barn komma att skrika som de har
i Humlegården, sade Tage frestande. Jag förtjänar
ju inte så mycket äDnu pa museet. Gusten knusslar
också förfärligt och gör en massa korkade invänd-
ningar mot mina förslag till tavelinköp för hans
eländiga vindsgalleri där nere på Hönsekind. Han
säger att han inte är skyldig att ge någon provision
alls egentligen annat än i fonn av dricksvaror. Men
jag får väl ärva åtskilligt med tiden, om det går
lika bra som hittills för min far med jobbet i brand
stodsbolaget och alla hans andra affärer, sa att han
inte återvänder till de där torvmossarna. Och så har
jag ju för mig att du inte har så litet själv, Petra.
För resten väntar jag på att ganska snart få ett
större belopp från annat håll. Och det är vad jag
räknar mest med för deü närmaste framtiden. Så
vi skola nog reda oss.
  - I;riar du till mig? frågade Petra, nu själv
leende. Är det verkligen ditt fulla allvar?
  -Ilar du då aldrig tänkt på giftermål, Petra?
fragade Tage i sin tur. Tar du verkligen sa lätt på
sådant där? Det skulle jag aldrig ha trott!
  Och när han nu betraktade henne, blev hon röd
i ansiktet vid minnet av hans famntag. Men detta
minne väckte icke längre hos henne någon motvilja
som det där ögonblieket på bror Peters bal, då hon
sett Kiss Nilsson oeh Tage viska tillsammans.
  -Du säger ingenting? undrade Tage.
  Då började Petra hastigt gå nedför kullen igen,
men Tage var strax äter vid hennes sida. Nu tog





Povlen vid Johannes      371

han hennes arm och ledde hennes sleg, lltan a#t hon
visste det, i riktning mot gatan, där han hade sin
bostad. De sade ingenting mer. De gingo fort mcd
lätta steg. Det var ingen svårighet för dem att
komma i takt med varandra. Tages axel rörde vid
Petras, då han gick. Hennes slöja blåste ibland fram
for deras ansikten, förenande deras huvuden liksom
med en svart rännsnara, sa att de måste skynda sig
att åter göra sig fria, Tage skrattande och Petra
rodnande .
  Plötsligt hejdade Tage Petra. De hade kommit
ända till Narvavägen och voro vid hans port.
  -Här bor jag, sade Tage. Du kan väl följa med
mig upp?
  -Du har lurat mig hit, värjde sig Petra.
  Men de följdes at uppför trapporna. Tage öpp
nade dörren, och de stego in i ett rum som tycktes
drunkna i sol. Petra sprang fram till fönstret. Här
hade man vid utsikt över den blå himlen. Vita skyar
hade börjat fradga sig där uppe som vågskummet
på ett hav.
  Petra drog efter andan. Tage hade Iyft av henne
sorghatten och befriade henne nu från kappan. Han
lade den från sig och slog sina armar omkring henne
bakifrån. Så svängde han henne runt och träffade
hemmes mun med en liten snabb kyss. Han sjönk
ned i en bred länstol och drog Petra med sig. Hon
kände sig besvärad av att sitta så där i hans knä.
Hennes kjol hade åkt upp. Petra slätade till den,
men Tage tog fast hennes hand.
 - Sitt nu stilla hr,s mig, formandde han.
  Då upphörde Petras motstånd, och hon slöt sig
intill honom. På en lång stund rörde de sig icke.
Petra undrade inom sig, om hon verkligen skulle
gifta sig. Hon var så ensam. Thomas hade funnit
Angela. Petra visste ju att det var omöjligt för
henne att vinna honom tillbaka. Borde hon inte då
taga den lott som bjöds henne? Och barnet ! Dröm-  .
men fran hennes första häftiga sammanträffande
med Tage på Eka grep henne på nytt-drömmen
om barnet. Det skulle ha Tages Ijusa hår, och det
skulle ha fina späda lemmar. Det skulle älska henne,
Petra, som ännu ingen hade älskat henne. Om hon
gifte sig med Tage, skulle detta barn blomma upp i
hennes liv, fylla det med Ijus och doft och under-
bara stilla tankar.
 Tage slöt henne hårt om höfterna, böjde sig
f ramåt och kysste henne på halsen. Hon rörde
drömmande vid hans Ijusa hår.
 Da lät Tage sin hand glida uppför hennes ben
under kjolen.
 -Du lilla kära, mumlade ban otydligt.
 Det ringde i telefonen. Den stod inom räckhåll
for Tage på skrivbordet, och utan att släppa Petra
sträckte han ut den andra handen och Iyfte av
mikrofonen.
 -Hallå, sade han.
 Petra hörde en kvinnas röst. Men hon kunde inte
urskilja orden.
 Tage fortsatte att smeka henne. Hans lediga hand





trevade vant och okynnigt ovanför hennes strumpa
på hennes nakna hud.
-Ja, ja, svarade han dröjande.
  Så gjorde han en häftig rörelse, och Petra steg
upp för att inte besvära honom.
  Hon stod och sag ned på honom. Hans ansikte
hade blivit mulet. Han bet sig i läpparna. Så vände
han ryggen at Petra och sade in i mikrofonen:
   - Men Hertha, vad menar du? På den punkten
trodde jag du skulle vara hygglig.
  Det var alltså hans hustru. Petra gick fram till
fonstret. Hon ville icke Iyssna, men det var omöj-
ligt att lata bli. Hon kunde icke av Tages ord rik-
tigt förstå, vad samtalet rörde sig om. Men det före-
föll som om han förut bett henne om något, som
hon nu of örmodat vägrade att gå in på.
  Men när samtalet varat en stund, märkte Petra
hur Tages röst, nyss hård och sträv, med ens vek
nade, ja blev öm. Slutligen lade han ned mikrofonen
med ett sista:
  -Adjö, ja då kommer jag, käraste.
  Petra vände sig hastigt om. Tage halvlåg ännu i
länstolen. Kring hans mjuka läppar spelade ater
hans ständiga leende, men samtidigt smög sig hans
hlick med ett bekymrat uttryck bort till Petra.
  - Gudskelov att du inte genast svarade ja pa
min litet förhastade fraga, om du och jag skulle
gifta oss, sade han och stödde handen mot stols
ry#gen. Nu har det trasslat till sig igen. Nu vill
Hertha ha mig tillbaka igcn, ser du.
374     #röknarna vor, .Pahlen

  Petra pressade sina knutna händer mot skriv-
bordet.
 -Och du ? viskade hon.
 Tage såg inte att hennes ögon började låga.
  -#sch, sade han och skrattade generat. Jag
hade begärt en summa, en ganska vacker summa, i
ett för allt av henne. Hon som är så rik borde väl
ge mig ett slags skadestånd, tyckte jag, och ett
någorlunda anständigt sådant. Det höll min advokat,  :',
dcn där Kernstedt du vet, som är så förstående och
sympatisk, också med mig om. Han framkastade
förslaget liksom i förbigående till henne i ett post-
skriptum för länge sedan på sitt vanliga hovsamma
och intelligenta vis. Givetvis, skrev han till henne,
givetvis var han övertygad att hon skulle göra upp
det ekonomiska vederlaget med mig som en gentle-
man med en annan, vidsynt och utan kitslighet och
småaktighet. När hon sa inte alls svarade på den
där punkten, menade vi det berodde på att hon an
såg den saken så självklar att den inte ens behövde
diskuteras. Men det är alltid sa mycket bråk och
omständigheter med Hertha. Nu i telefonen sade
hon, att något vederlag ville hon absolut inte vara
med om. "Skall jag ge dig av mina pengar för att du
sedan skall kunna gå och gifta om dig?" skrek hon.
 Tage hejdade sig. Hans mun gapade efler de
sista orden, som ville han sluka dem igen. Han hade
förrått sig.
 -Du tänkte alltså gifta dig med mig på Herthas
pengar? sade Petra långsamt.





Tage undvek hennes blick.
  -Du har ett fasligt otäckt sätt att framställa
saker och ting på, sade han. Det tycker jag är led-
samt. Du som annars är så fin!
  Petra log ett svidande leende.
  -Och nu tycker hon det är billigare att ta dig
tillbaka? sade hon och drog djupt efter andan.
  -Du n isskänner Hertha, hon längtar väl efter
mig också, sade Tage och vickade med foten. Och
du förstår, de där pengarna voro ju alldeles nöd-
vändiga, så myckct som vi skullc ha behövt. För
mina konststudier och allt.
  Med ens begrep Petra hela hans ynklighet. Han
kunde inte älska. Inte henne. Inte den kloka hönan
Hertha. Han vacklade ständigt fram och grep efter
den hand som var närmast. Redan hade han glömt
att han sagt sig älska Petra, liksom han tycktes ha
förlorat minnet av Herthas förnumstiga tyranni. Nu
lät han sig hämtas tillbaka av den älskliga förmyn
derskan och kallade henne "käraste", så Petra själv
hörde på. Som en självskriven sak gick han till den
som i alla fall kunde bjuda mest av kontanter, hur
litet det än blev i taget. En man som ville bli under
 hållen I
  Petra sprang fram till honom. Hennes kinder
voro heta. Hennes händer öppnades som för att slå.
Men så stannade hon. Han hade hukat sig ned som en
strykrädd gosse. OCII åt den där hade hon skänkt sig !
  Hon slog sig själv mitt i bröstet med knuten
näve, så att hon kippade efter andan OCh vacklade
tillbaka mot väggen. Där blev hon stående, och
blodet sjönk långsamt från hennes kinder. Det var
inte längre Tage hon avskydde. EIon hatade sin
kropp som mottagit hans smekningar, sitt sköte som
öppnat sig och släppt in honom, sin mun som smält
under hans kyssar. Och minnet av Thomas Melier
dök åter upp för henne. Då, första gangen de
träffats och hon stått ute vid hamnpiren, hade han
gripit henne om armen för att inte den starka stor-
men skulle vräka henne i havet. "Fröken skall akta
slg. Ni står för nära", hade han sagt. Var det inte som
om han anat hennes öde och varnat henne ? Nu hade
hon stigit miste. Foten håde halkat. Hon tyckte sig
kampa bland kokande vågor för att halla sig uppe.
Tage hade rest sig. Han kom fram och lade en
smekande hand på hennes skuldra.
  Petra for samman.
  -Rör mig inte, viskade hon.
  Med famlande händer grep hon sin kappa och
fick den över sig. När hon tog på sig hatten, glömde
hon det langa sorgfloret. Det fastnade i kappkragen,
och när hon slet till, fick hon det i handen. Hon
stod ett ögonblick och höll i slöjan. Den var sa mjuk,
så lätt. Hans, lille bror Hans där borta på bårhuset !
Då lade Petra varsamt in slöjan mot sitt bröst. Och
när hon gick ut genom dörren utan att se på Tage,
tyckte hon att den svarta slöjan, som hon bar för
Hans' skull, nu upplöstes och flöt in mot hennes
hjärta, som om hennes brors dunlcla ande sökt sig
intill henne.





  När döden smugit sig in i en familj som en tjuv,
händer det ofta att någon i dcn hemsökta familjen
gripcs av en oresonlig omsorg om sina ägodelar. Så
var det nu mcd fru Lilian von Pahlen. Iivällarna
efter TTans von Pahlens döli var hon oupphörligt
framme och kände pa tamburdörren. Knappt hade
hon lagt sig till vila, förrän hon hasade sig ut i
tofflor i tamburen. Hon riste låset. Vred upp nyckeln
och låste till igen i dubbla slag. IIon höll Peter
vaken genom att plötsligt låta sängkammaren stråla
I Ijus. Hon kröp omkring på golvet för att se efter
att ingen gömt sig under sängen eller i vråarna.
Hennes ansikte blev vasst, girigt och gammalt, da
hon drog ut byrålådorna och om uch om igen räk-
nade igenom sina dyrbarheter.
  Ingenting var säkert. Man kunde förlora något.
Döden, den tjuven, hade fatt intresse för släkten von
Pahlen. Och eftersorl Lilians kärlek främst gällt
hennes hem, hennes blankpolerade möbler, siden-
dukarna på borden, det blänkande silvret i skapet.
de kostbara smyckena, trodde hon att döden skullc
blåsa in sin kalla andedrikt just över dem och för-
inta dem. Det var sa viktigt att halla allt i o-dning.
378     #:röknarna i on Yohlen

  Hon plagade l'eter med att han maste skriva sitt
testamente .
  -Vem vet? Du kan hastigt falla if rån, sade hon
hetsigt, och då står jag där.
  Då rynkades Peters guttaperkaansikte i en sorg-
modig grimas.
  -Jag skall göra det, lovade han henne.
  Då blev hon strax litet lugnare. Inte ett ögon
blick tänkte hon på att hon själv kunde dö. Peter
kunde göra det. Stellan och Paula också, det går sa
fort med en lunginflammation om vårartla# men hon
själv skulle trona där bland sina ägodelar och möb
lerna skulle bli blankare med åren under hennes
trogna vård, och hennes smycken finge inte mörkna.
  Under all denna oro låg väl icke bara skräcken
för den listiga döden. Lilian kände att hon förlorat
Alexandra. Alexandras kyssar hade blivit kalla, och
hennes blick, då den viladc på Lilian, känslolös. Så
var det kanske Alexandras bortsprungna kärlek hon
sökte under byraar och sängar, som man brukar
jaga efter en löpsk katta.
  När de sutto vid middagsbordet ett par dagar
innan Hans' begravning, fick Lilian den tillfreds
ställelsen att kunna triumfera med att hennes ängs-
lan för sina saker icke varit obefogad. Det kom ett
telefonbud från en gammal gubbstut som bodde nära
deras landställe nere vid Nynäs och till vilken de om
vintrarna betalade en slant för att han skulle se till
Nybo som de kallade villan. Där hade varit inbrotts
tjuvar på natten. När gubben Bom kommit upp till





Nybo på morgonen, var ett fönster uppbrutet. Någon
hade varit där. Om värdesaker blivit stulna, visste
inte gubben. Det såg ut som om tjuvarna blivit
skrämda mittunder sitt förehavande.
-Vad sade jag? utbrast Lilian.
  - Har mamma sagt något? fragade Stellan
näbbigt.
  - Nagon maste resa dit, fortsatte Lilian utan att
hora på honom.
  Nu blev det mycket tal om vem som skulle fara.
Man kunde resa dit rncd morgontåget nästa dag och
vara tillbaka på kvallen. Lilians röst hördes över de
andras. Hon var sa ivrig. Så ängslig för att något
som hon var särskilt förtjust i kunde ha försvunnit.
Hon tänkte icke på Betty som satt där ibland dem
och knappt kunde fa ned maten.
  Peter hade inte tid att fara. Lilian hade för många
plikter här i hemmet i staden, hon stod inte till svars
med att resa if rån dem. Stellan hade inte lust. Så
blev det naturligtvis, Paula som åtog sig det. Hur
det var, det blev alltid Paula. Hon fick aldrig till-
fälle att säga nej. Hennes anspråkslöshet och villig-
het drogo de alla fördel av, till och med Peter.
  -Jag kan nog få Angela med mig, sa har jag
sällskap, sade Paula.
  Ingen hade tänkt på att Paula behövde ha någon
i sällskap. Men IIU tyckte de, plötsligt helt avund-
sjuka, att hon ju sku]le få en riktig liten lusttur.
  När Paula hade ringt till Angela och kom in i
380     Frökllarna von l'ahlea

rummet igen, där de nu drucko middagskaffet, frå-
gade Lilian likgiltigt:
  - Nå, får du med dig Angela?
  -Ja, sade Paula och satte sig på sitt oviga sätt
i en stol.
  Men Paula talade inte om att Angela föreslagit
henne att Thomas Meller och hans lille son skulle
få följa med dem. Angela hade just gjort upp att
träffa dem dagen därpå.
  Så kom det sig att ett litet muntert sällskap mor-
gonen därpå slagit sig ned i en av Nynästagets
andraklasskupeer, som de fyllde med matsäckspasar
och sportrockar.
  - En sådan härlig dag, sade Thomas Meller.
Han log glatt mot Angela och E'aula, SOIII sutto
mittemot honom. Cecil stack upp sitt huvud när-
mast fönstret, stödd mot hans arm.
  De foro snabbt genorn det vårliga landskapet. Man
höll pa att plöja. En bild av en brunglänsande aker,
kransad av skog, där en man talmodigt gick bakom
sin plog och manade på ett par hästar, vilkab blän-
kande hud hade samma färg som de uppvänd.l jord
kokorna, etsade sig fast i Angelas minne från demla
morgon. I#ring bonden, hans häst och hans ph#g
regnade ett guldbrunt solsken, som om sto{tet fran
den nyväckta myllan farit omkring i luften. Angela
lyssnadc förströdd till Paula, och tanken på llans
von Pahlen borrade ctt tag igenom henne. Snart
 skulle ban vila i denna jord, com var varm av varens





solsken och levande av groende frön och sprittande
rötter.
  Paula berättade att hennes mor tidigt på mor-
gonen kommit in till henne i nattrock. Håret hängde
omkring henne. Hon såg blek och förstörd ut. Hon
hade inte fått en blund i ögonen, emedan hon legat
och grubblat över vad tjuvarna kunde fört med sig.
Särskilt var det en sak hon lagt Paula på hjärtat
att söka efter. Det var en antik vas av äkta silver,
som Lilian haft ända sedan sin barndom. Hun kunde
inte första att hon varit så oförståndig att lämna
kvar den, då de flyttade in på hösten. Det var en
sällsynt pjäs, ett riktigt konstverk av en känd silver-
smed, och på ömse sidor om den sträckte en litcn
herde och en herdinna, också de av silver, armarna
emot varandra för att omfamna varandra. Ju mera
hon tänkt sig in i att denna vas var försvunnen,
desto kostbarare och oersättligare hade den blivit.
  -Jag hoppas den finns kvar, sade Paula betänk-
samt. För annars kommer mamma aldrig att förlåta
oss den här lustresan.
  -Å, vi fa nog rätt på den, intalade Thomas.
En herde och en herdinna första nog att sticka sig
undan, så att inga obehöriga få syn på dem. Det är
det allra första de tänka på, när de komma ut på
landet.
  Och hans ögon mötte med en glad och spelande
blick Angelas.
  Vid stationen väntade Bom, som hade en kärra
utanför. Liten och förkrympt, såghanutsomomhan
382     Fröknarno von Paklen

legat nere i jorden hela vintern och nu varligt krav
lat sig upp i varsolen med mull ännu fasthängande
vid sina kläder, i sitt skägg och i de feta breda
vecken, som korsade hans ansikte. Han strackte fram
en jordhand mot Paula och kramade hennes h:md.
-Välkommen till tjuvsamhället, sade han och
plirade med ögonen.
  Ordet hade han uppfangat på ett ungsocialistiskt
möte förliden sommar. Nu gladde han sig åt att
kunna göra en kvickhet av det. Han var inte dum,
gubben Bom.
  Så såg han till att hela sällskapet stuvade in sig
och fick plats, varefter han utan att förhasta sig
klängde sig själv upp på kuskbocken. Lättjefullt
smackade han sedan at sin välfödda brmla häst, och
vagnen rullade i väg.
  Våren var inte sa långt kommen här som i stadens
parker, där blommor och gräs hastigt växte upp som
i ett drivhus. Blasten från havet ven ständigt över
landet och jagade undan solens värme. De foro förbi
sluttningar med väldiga ekar, vilkas outspruckna
knoppar ännu på länge icke skulle fa den där
lätt gula färgtonen som påminner om späda gull
vivor. Ur mattan av vissna, prasslande fjolårslöv
stucko emellertid blåsippor och vårlök upp. Pa andra
sidan vägen bredde åkrarna ut sig. #ver dem foro
skuggorna fran strömolnen på himlen i oändligt
rullande, svarta och gula band, som om en jätte-
vagn kört fram i rymden och kastat reflexer av
sina väldiga skaklar hit ned.





-Titta, utbrast Angela. l)et är harar.
  Tva harar jagade varandra i stora skutt over
akrarna och försvunno in i skogsdungcn på mot-
satta sidan.
  Bom vände sig halvt om.
  -De äro ena närgångna kanaljerdedär jössarna,
sade han. I jåns afton när jag bligade ut genom
#önstret, vem tro ni satt där på förstubron och blin
kade at mig om inte en sådan där harpalt?
  -En hare, en riktig harel utbrast Cecil med
uppspärrade ögon.
  Hela dagen sedan gick Cecil pa spaning efter
harar. Tänk att få ha en i sitt knä ! En luden skogs-
hare som såg på en med rtora ÖgOD !
  Nu foro de in genom en öppen trädgårdsgrind
Gruset knastrade och gnällde under hjulen.
  -Krusbärsbuskarna ha slagit ut, mumlade
Paula.
  Där stod en tät rad av små Ijusgröna buskar ut
efter den svarta rabatten.
  När de stigit ur vagnen, gick Bom före dem runt
huset och pekade med ett tjockt finger.
  -Här är fönstret som stod öppet, sade han. Ilur
de kurmat bända upp det, begriper jag inte. Men
det var spår av stora fötter nedanför pa gangen.
  Villan låg där stor och grön, försjunken i tigande
ro. Det hade kommit något mystiskt över den sedan
smygande fötter en tyst natt vandrat runt den och
en okänds hand ur mörkret trevat mot en ruta.
Huset var en riddarborg från Rhentrakten, uppförd
-
någvn gång på 187o-taleL av en romantikälskaDde
bryggare, och Peter hade blivit förtjust i just dess
löjliga yttre, som Lilian däremot icke riktigt kunnat
försona sig med, ehuru hon till en början godhets-
fullt tillåtit att hemmes man döpt om bryggarens
Louisehill till Liliansborg. Sedan hade emellertid
den kritiska Alexandra funnit detta namn lika löj-
ligt som huset självt, och det hade andrats till det
mera intetsägande Nybo. Byggnaden var belamrad
med utsprång och små torn, och kring taklisterna
löpte en konstfull bård av utskurct trä, som virkade
spetsar.
  De stego uppför trappan och in på verandan. I
salen sprakade en brasa som Bom tant, innan han
for till stationen, men ändå drojde där en instängd
tunn luft.
  Angela och Paula hade ej varit har sedan den där
gången på nyåret. Ett par tomma koppar och litet
brodsmulor funnos kvar på salsbordet som minne

.....v .
  Angela sköt muntert ut Cecil och Thomas.
  - Nu få herrarna ta sig en promenad, sade hon,
medan vi laga frukosten.
  Med Boms hjälp fingo de unga flickorna eld i
spisen för att sätta på kaffe.
  Angela malde bönorna vid fönsterbänken och
kastade da och då en blick på Thomas och Cecil som
gingo nere i trädgården. De stannade vid krusbärs-
buskarna. Cecil höll Thomas i handen och blickade
ivrigt upp i hans ansikte. Kanske tiggde han om





mogna krusbär. Och Angela fattades plötsligt av
samma begär som barnet att bedja om orimliga saker
just nu. Cecil ville ba krusbär av de nyutspruckna
buskarna i april, men mest ändå ville han ha en hare,
som skulle sitta lugnt hopkrupen i hans knä. Angela
ville ha... Hon vred häftigt runt veven på kaffc-
kvarnen, så det blev ett hiskligt larm och oväsen i
köket.
  -O, vad jag är Iycklig, ropade hon till Paula,
som röd i ansiktet lutade sig över spisen.
  -Om vi bara kunde bitta den där vasen, sva-
rade hennes kusin, upptagen av tanken på Lilian.
  - Du är alldeles för snäll, Paula, sade Angela
och gick fram till henne.
  Paula höll upp kaffepannan.
  - Vattnet kokar, anmärkte hon.
  Angela hällde på kaffet.
  - Så gott det luktar, viskade hon.
  De stodo tätt mtill varandra. Angela stödde sin
smala axel mot Paulas runda och stadiga.
  -Tycker du om Thomas Meller? frågade Paula.
  -Ja, det gör jag, sade Angela.
  I detsamma Iyfte sig locket på den blanka kaffe-
pannan för en våg av bmnt kaffe, och frasande
droppar hoppade över spisen. En doft av bränt spred
sig långsamt i det stora köket.
  Paula och Angela dukade i salen och ropade på
Cecil och Thomas.
  Cecil knaprade och åt allt vad de bjödo honom
på. Med stora drömmande ögon stirrade han ut ge-


nom fmlstret i hopp om att en hare skulle skutta
förbi.
  Jag skall ta den med hem till våningen, tänkte han
upprörd.
  Och han gladde sig at att haren skulle väcka ho-
nom om morgnarna, och de skulle dricka choklad
ur samma kopp.
  Paula reste sig före de andra för att göra en tur
omkring i rummen. Angela och Thomas sutto kvar
mittemoe varandra med Cecil emellan sig.
 -Nu äro vi den Iyckliga familjen, sade Thomas  l
lågt och serverade Angela mera kaffe.           .
  Han tände en cigarrett och lutade sig tryggt till-
baka I stolen.
  -Du kan springa ut och leka, om du vill, sade
han till Cecil.
  Då gjorde Cecil nagot oväntat. Han halkade ned
från den höga stolen och sprang fram till Angela
och slog armarna on hennes hals, kramande henne
ordentligt.
  -Tack för mat, sade han.
  Angela sag rodnande pa Thomas över Cecils
huvud. Det stack till i Thomas Mellers hjärta av
ögonblicklig Iycka. Lilla Angela var hans hustru.
hans unga unga hustru, med deras barn i sin famn.
Så suckade han därför att det inte var sant.
  När Cecil hoppat ut genom dörren för att be
gynna sin jakt efter den älskade haren, kom Thomas
fram till Angela. Han lade varsamt sin arm om hen
nes smärta skuldror. Hon darrade till. Nu önskade





Porten vld Johannes      #87

hon igen . . . I lennes hjärta svällde av samma hemlig
hetsfulla önskan som knopparna där ute på träden.
Och ttär han nu slöt henne i sin famn och hon bara
ville tvinga sig djupare och djupare in mot honom,
fick denna önskan gestalt och viskade inom henne.
Hon ville vara hans. Hon ville bäras bort i hans
famn. De skulle vara ensamma i ett grönt hus som
detta. Bara han och hon! Varje morgon skulle de
vakna av fåglarnas sång utanför fönstren. Och om
natterna skulle räven ropa klagande i skogsbrynet,
men Angela skulle inte vara rädd, ty Thomas skulle
ständigt vara där.
-Vad tänker du på? frågade Thomas.
Angela Iyfte sitt rodnande ansikte mot honom.
  -Om vi finge stanna här, viskade hon. De
andra skulle fara före, och så-så skulle det bli
ett oväder, så att vi inte kunde resa.
  Det ryckte i Th#mas Mellers ansikte. Det var som
om han först nu förstått, hur hon älskade honom.
Då de vandrat tillsammans på Johannes' kyrkogård
eller mötts ute i staden och gått sida vid sida, hade
han ofta mitt under deras samtal uppfångat en blick
i hennes ögon, som bett honom om något. Var det
detta? Att hon skulle få stanna hos honom. Sedan
han första gången kysst henne, då när hon varit
uppe hos honom i hans bostad, hade hon icke mera
kommit dit. Hela denna tid hade deras möten för-
siggått ute. Han hade inte fått ha henne i sin famn
som nu.
388     Fröknarna von Pah#en

  -Nu kysser jag dig, sade han. Det var så länge
sedan.

  -Det var på den där ateljetillställningen vid
Blasieholmstorg, viskade Angela, som om hon räk-
nat dagarna sedan dess.

  -Och då var det bara på kinden, sade Thomas
med ett litet leende.

  Men när han skulle böja sig ned mot henne, hörde
de båda Paulas tumga steg i trappan, och Angela
for hastigt ifrån honom.

  Paula kom in med ett bekymrat uttryck i sitt
hederliga ansikte.

  -Det ser inte ut som om tjuvarna varit där
uppe i sovrummen. Allt är sa ordentligt där. Men
mammas vas kan jag inte hitta.

  -Vi skola hjälpa dig, sade Angela.
  -Nej, vet ni vad, utbrast Paula. Ni hitta verk-
ligen inte här så bra som jag. Men nu måste jag
ned i källaren också. Bom skall följa med mig. Det
är bättre ni ta er en promenad i det här sköna
vädret.
  De ville ingenting hellre och läto blott höra svaga
protester för artighetens skull.
  -Kommer fröken nu då? sade gubben Bom från
dörren.
  Han såg upprymd ut efter det starka kaffet, och
han gav Angela och Thomas en glittrande blick.

  -Gå ni bara ut och gå, sade han gemytligl
Fröken Paula och jag äro liksom hemma här.





Så gingo Angela och Thomas tillsammans ned i
  trädgården. De sågo pa långt håll cn liten gestalt
  vid krusbärsbuskarna. När de kornmo närmare,

hyssjade Cecil at dem.
-Ni skrämma haren, väste han och vinkade av
värjande med handen åt dem.
-Vi tyckas inte vara vidare välsedda någon-
städes sade Thomas skrattande.
Så tog han Angela under armen och de fortsatte
ut genom grinden.
             xxxv#

  -A, känn så det luktar vår, sade Angela.
  Hon stod under en av de väldiga ekarna uppe i
backen. Hon hade plockat en liten bukett blåsippor
som hon höll tätt mot sitt ansikte. Men när Thomas
närmade sig henne, ilade hon vidare med ett mun-
tert skratt.
  Hir ute i naturen tycktes hon b1i en ny Angela,
en annan än den Angela, som Thomas ännu bara
för en stund sedan känt hängivet krypa in i sin
famn.
  Hon sprang framför honom på den smala stigen
och vek plötsligt if rån den, då hon fick syn på en
blåsippstuva, och när hon böjde sig ned över den,
var det som om hennes kropp ville smälta samman
med den doftande jorden umder henme.
  -Kom, Thomas, ropade hon och rusade nedför
sluttningen och in i den glesa granskogen.
  Hon hörde Thomas' steg tätt efter sig. Ocksa han
sprang nu. En liten sten träffade hennes fot Han
bade råkat sparka till den, så att den for i väg över
den glatta marken. Angela tog upp stenen och slung-
ade den in i skogen. Hon kände sig så fylld av
kraft. Hon tyckte ett ögonblick att hon åter var på




         I'or#en vi# #oh :#lles      391

Eka, Inne i dunklet under träder# började mossan
Iysa grön. Det kom en lukt av rök t#ch bränt. An-
gela drog in den i ett andetag.
  De kommo till en väldig eld i skogskanten, kring
vilken två karlar i blå blusar sysslade. En stund
stodo Angela och Ihomas och betraktade de knast
rande grenarna. Några träd voro fällda runtom-
kring, och mämlen matade elden med färska gran-
kvistar. Ett regn av gnistor flög omkring från de
gröna barren. Röken steg upp mot himlen i ett
tjockt grått moln, som sedan glesnade och blev till
ett Ijusblått töcken som hängde över landskapet.
  De gingo därifrån under en kaskad av gnistor.
Angela fick ett par av dem i sin pälskrage.
  -Jag brinner ju upp, sade hon och skakade
på sig.
  Nu följde de en dikesren. Solen gassade på dem.
Det var varmt som på sommaren. Ett par stora
fiskmåsar sutto på en sten mitt på den bara åkern.
som om de slagit sig ned på en klippa i havet. Så
Iyfte de vingarna och singlade bort under gälla
skrin.
  - Se på dem, sade Angela och faljde med blicken
deras flykt. Nu äro vi inte långt från havet.
  Och en vind måttad av saltluft kom susande mot
deras ansikten.
  Men för att få se havet måste de ge sig upp pa
en höjd. Thomas banade sig väg före Angela, höll
undan grenar, så att de ej skulle slå henne i ansiktet,
och tog henne ibland i handen för att hjälpa henne
över en lännil av brunt vatten som kom forsande
emot dem. Han hade gripits av samma iver som hon.
Han längtade att få se havet igen. Den salta susande
vinden gjorde honom yr av oro och glädje. Han
drog upp Angela på en tuva. Deras fötter sjönko
ned i den våta mossan. De klamrade sig häftigt fast
vid varandra, och nu kysste Thomas åter Angelas
rnun, som var frisk som ny mossa och hade samma
doft som vinden.
Angelas hand borrade sig fast i hans rockärrn.
-Det är underbart, sade hon flämtande.
  Hon såg upp i hans ansikte och mötte hans grå
ogon. De Iyste mot henne. Hon fann honom yngre
an I staden.
  När han nu igen lutade sig ned för att pressa
sina läppar mot hennes, tappade han sin hatt. Så
snart han kysst henne, böjde hon sig kvickt ned för
att taga upp den. Hon snuddade då med sin kind vid
hans knä och kysste det i hemlighet. Med blossande
kinder rackte hon honom sedan hatten.
  Nu gick hon tätt i hans fotspår. Hon tänkte på
hur Thomas kysst henne där pa schäslongen i sitt
rum. Da hade hon känt en Iycka som nästan var
smärta. Nu tyckte hon att hela våren omkring henne
kommit henne till mötes från hans läppar. Och den
lätta luften smög sig mot hennes kropp som en vän
lig famn. Hela naturen älskade med henne. Trädens
grenar med svällande knoppar böjde sig i en smek
ning intill varandra. Vattnet i rännilen grävde sig
in i den mjuka jorden, som ville den smälta sam





F'orten vid Johannef      393

man med den. Två fåglar i en buske sågo på henne
med klara ögon och flögo därifrån till sitt bo, medan
en jublande drill steg upp ur deras strupar. Och
när Angela Iyfte blicken mot himlen, såg hon ett
par vita sma mohl på ett hemlighetsfullt och ömt
sätt närma sig varandra i det strålande b1å.
  Samma frid som fyllt Angela, då hon för sista
gången talat med Hans von rahlen i hans rum, kom
åter till helme. Var fanns Hans nu? Hon tyckte sig
känna hans spörjande sorgsna blick. Död och liv-
så nära sammanblandade som två blommor upp-
vuxna ur samma rot.
  Men i detsamma hörde hon Thomas ropa. Han
hade fått syn på havet. Angela sprang upp på
platån. Sida vid sida stodo de där och sågo ut över
havet som i blida vågor sjönk in mot stranden under
dem. Det var vårens hav, Ijusblått som de små
stjärnblommorna under ekarna med deras skum av
något fallande vitt. Solen speglade sig i det. Ma-
sarna kretsade över det och singlade ned mot dess
silverbrämade böljor, snuddande vid vattnet med
vassa vingpennor.
  Havet sjöng. Ljudet av rasslande runda kisel
stenar, som vågorna rullade emellan sig, blandade
sig i sången som knäppandet av kastanjetterna mellan
en gitanas bruna fingrar. Kanske dansade bon långt
borta i fjärran på någon andalusisk strand mellan
gyllene apelsinträd och havet som sett allt fördt
med sig ett budskap från henne till detta svenska
land, där våren först nu började blomma. Men
,394     I roknarna #on Pahlen

djupt under det oandliga havets glittrande yta sjönk
sången och blev till ett mullrande eko av drunk-
nande sjömäns halvkvävda dödsrossel, till hisnande
hesa snyftningar och skrlk och bultandet av vågor
som slogo ett stort fartyg tilt ett hjälplöst vrak.
  Thomas Meller hörde detta. Han hade levat på
havet. Men Angela som satt sig ned på berget,
leende, med händerna knäppta i knät, tyckte att ett
porlande skratt steg upp till henne från det lekande
vattnet.
  -Du får inte sitta så där, när du är så varm,
sade Thomas.
  Då reste sig Angela Iydigt. Han lade armen om
henne, och de stodo där tysta med havet i ögonen.
När de äntligen vände sig från det, låg landet ut-
brett framför dem. Där voro åter de glänsande
åkrarna och de feta hästarna med plogar efter sig
som grävde djupa faror i jorden. Ett kyrktorn stack
upp ur en träddunge, ekar reste sig krokiga i
backarna, tunga av ålder. Långt borta skymtade en
stor herrgård i en park.
-Vad är det där för ett ställe? frågade Thomas.
Angela hade stått och sett på det. Huset var i
själva verket det första hon fått ögonen på, när hon
vände sig om. Hon visste väl vem som ägde det.
Hon kände igen familjen Landborgs stora egendom
från de otaliga amatörfotografier hennes väninna
Stanny på hushållsskolan visat henne.
  -Det är #sa, sade hon. En stor gard. Landborgs
bo där om somralna och ibland om vintrarna också.





  -Landborgs? Ola Landborg, bankdirektören?
frågade Thomas lätt intresserat. Ola Landborg hade
varit bland dem han trätt i beröring med såsom
tilltänkta donatorer, när det gällde att möjliggöra
för det etnografiska museet att förvärva hans syd-
amerikanska samling.
  -Ola och hans fru, log Angela. Och Stanny,
deras dotter, tillade hon i lägre ton.
  Det var något i Angelas röst, som väckte hans
uppmärksamhet:
  -Känner du dem närmare?
  -Nej. Ja. Stanny Landborg var min bästa vän
inna. Vi träffades på Pråstkragens hushållsskola.
  När de kommit ned till skogen igen, berättade
Angela om sin korta bekantskap med Stanny Land
borg. Hur hennes mor blivit svartsjuk och fått An
gela att lova att icke mer ha någon förbindelse med
Stanny eller svara på hennes brev.
  -Jag lovade det, sade Angela, ämmu upprörd vid
tanken på Starmy. Jag fick brev från Stammy, och
jag svarade inte Kanske var det ända bara en falsk
stolthet hos mig som gjorde att jag inte bröt mitt
löfte till den besynnerliga modern. Vår vänskap be
tydde sa mycket för mig. Jag höll så mycket av
hemme. Vi ha aldrig sedan råkats. Jag tror Paula
träffat henne någon gång, fast deras familjer umgås
visst inte alls. Paula har ju för resten varit i
Schweiz så länge. Ibland tänker jag att jag skulle
kmma föras samman med Stanny igen genom Paula,
metl jag har aldrig frågat henne därom. Jag brukar
fantisera om att jag är bjuden hit ut till Paula, och
en dag pa en skogsstig skulle Stanny och jag mötas,
oförberett, plötsligt, och då skulle jag genast se i
hennes ögon, om hon ännu höll av mig.
  Thomas såg ned på Angela, medan hon talade.
Hennes ansikte hade blivit så allvarsamt, och när
hon nu höjde blicken mot honom, stodo hennes
ögon fulla av tårar. Om vänskap betydde sa mycket
für henne, tänkte Thomas nästan med oro, vad
skulle då icke kärlek vara för henne? Eller kunde
hon inte skilja på vänskap och kärlek? Hyste hon
samma känslor för denna Stanny som för honom,
Thomas ? Han visste hur lätt unga flickor blanda
samman allt i sina hjärtan. Varför kom han att tänka
pa Bell von Wenden nu?
  - Fröken von Wenden var ju också där på hus-
hallsskolan, sade han efter en stunds tystnad.
  -Ja visst, sade Angela litet förvanad. Hon var
underlärarinna där och förestod undervisningen i
vävning, sömnad och sadant.
  Thomas stannade. En irriterande ängslan fick
makt med honom. Kunde demma Bell von Wenden
redan ha försökt sina konster med Angela? Det
föreföll honom icke otroligt. Så som hon sett på
Angela! Och hon hade ju tillåtit sig att rent av ut
mana Thomas på gatan efter biografbesöket den där
af tonen.
  -Den där Bell, sade han och höll fast Angelas
blick i sin, den där fröken von Wenden-har hon
försökt... Jag menar har hon kysst dig?





        Por#en v;a' Johanne#      397

  Han såg till sin fasa en rodnad stiga upp I An
gelas ansikte.
  -Ja! viskade Angela fort. Hon är så besynner
lig. Blir du ond, Thomas ? En gång där pa hushålls-
skolan bjöd hon mig upp i sitt rum för att dricka
te. När jag skulle gå, slog hon armarna om mig och
kysste mig på munnen. Det var . . . det var inte trev-
ligt alls.
  Thomas frös till.
  -Och nu på danslektionerna? frågade han lågt
  -En gång ville hon nog försöka, när jag var
ensam, sade Angela tveksamt. Men jag gick min väg.
  Han sökte i hennes ansikte efter något tecken till
fördärv. Men han visste inom sig att hon var fullt
uppriktig.
  -Du borde inte gå till henne mer, sade Thomas.
  -Nej, jag vill helst inte.
  -Och hur kändes den där kyssen? fortsatte han
obarmhärtigt.
  -A, Thomas, Angelas läppar darrade. Det var
inte som en kvinnas kyss.
  Men Angela skälvde därför att hon nu med sam-
vetskval tänkte på hur hon och Stanny en månskens-
natt omfamnat varandra. Nej, det kunde hon dock
mte berätta för Thomas. Där hon nu stod i den
soliga skogen bredvid den man bon älskade, hade
hon en blixtlik vision av blankt månsken som föD
i vita rutor över golvet i hushållsskolans förstuga,
av Stannys kortklippta gosshuvud då det lutades
över henne, och hon hörde flämtandet från hun-
398     Fröknarna von #ahlen

darna dir ute på gården, vilkas kärlekslek hon och
Stanny varit vittne till.
  Det upphctsade henne så, att hon kastade sig in
mot Thomas. Och hon drog en djup suck därför
att hon ånyo tyckte sig inandas utdunstmngen från
de brunstiga djurens kroppar.
  "Tror du att det går till så?" hade hon frågat
Stanny efteråt, medan de stodo där mittemot var
andra, ännu stela av sinnesrörelse och oförmögna
att slita hundarnas parningskamp ur sina tankar.
Och Stanny hade svarat lågt med Dågot hårt i
rösten: "Det var kärleken."
  Jag är visst ändå för gammal för henne, tänkte
Thomas i detta ögonblick. Jag kam inte nöja mig
med att bara tacksamt ta emot, jag måste förvetet
forska i allt. Och han kände det som en oerhörd
tarvlighet hos sig att han kunde vara misstänksam
mot Angela.
  -Lilla barn, var inte ledsen, viskade han i hen-
nes öra. Det där har väl ändå inte så stor betydelse.
  Då log Angela upp mot honom. När de kommo
ned på landsvägen, upptäckte Angela att hon tappat
sin bukett av blåsippor. Men hon sade det ej till
Thomas. Hon inbillade sig att de nu bildade en smal
väg, Ijusblå som himlen, genom skogen där hon och
Thomas Meller vandrat fram.





XXXVI.

  Den vackra dagen nalkades sitt slut. Cecil hade
icke fångat någon hare. Nej, han hade inte ens sett
skymten av någon. Paula hade inte hittat den för
Lilian plötsligt så dyrbara vasen.
  De åto sin middag av matsäcken de fört med sig.
Cecil hade bla skuggor under ögonen. Den starka
vårluften hade tröttat honom. När de ätit, kröp han
ihop i en stor stol, där Peter brukade röka sin efter-
middagscigarr. Gossen somnade genast. I slummern
nådde honom de vuxnas röster. Men de läto som
Ijudet av en hares mjuka tassar, då den hoppar över
tuvorna.
  Paula talade om Hans von Pahlens j#rdfästning.
Det var bestämt att släkt och vänner skulle mötas
ute i bårhuset vid :garolinska institutet och sedan
i vagnar följa kistan ut till krematoriet.
  -Jag har aldrig varit pa nagon annan begrav-
ning än min fars, sade Angela. Och då var jag bara
nio år.
  Skuggan av Hans med den lilla magra gestalten
och de melankoliska ögonen for över bordet i den
milda vårdagern som härskade i rummet. Angela och
Thomas tänkte också på Hugo som slitits bort ur
livct så ung och som knappast längre någon riktigt
kom ihåg. De fröso plötsligt till alla tre.
  Thomas beskrev en begravning som han hade
varit med om nere i Eldslandet.
  Paula Iyssnade med hakan i händerna. Hon sag
från Angela till Thomas och tyckte att de båda hade
ett skimmer av Iycka över sina ansikten. Hon
avundades dem e;. Paula hade inte några anlag för
avundsjuka. Men hon önskade med en liten hemlig
suck att Gotthard varit där. Hade inte Gotthard
visat sig väl mycket uppmärksam mot Ida af Ide-
stam på balen hemma hos dem? Nästa gång han
läste upp en dikt för henne, skulle hon under de
klingande orden skymta den extravaganta Idas
oregelbundna drag och dristiga, utmanande ögon.
  Paula steg upp. Hon måste ställa i ordning en
smula, innan de reste bem.
  Thomas följde Angela uppför trappan för att en
sista gång med henne gå igenom rummen. Han smi#
log litet vid tanken på hur mycket besvär den där
silvervasen skaffat stackars Paula. Bara av hennes
bekymrade blickar, då hon talade om den, hade han
förstått under vilket tryck hon ständigt måste leva.
  Det var kallt där uppe i sovrummen. Angela hade
sin kappa pa sig. Hon drog raskt ut byrålådorna,
som skramlade av tomhet. De kommo in i stora
sängkammaren, där Peters och Lilians sängar i god
sämja stodo intill varandra.
  Angela slog sig ned på en av sängarna och såg
sig omkring, som om hon väntat att hon ändå plöts





Porl#n v-d Joh#nn#s      401

ligt skulle upptäcka vasen på nagon byrå eller på
tvättstället. Sängöverdraget hade borttagits och även
täckena. Madrasserna i randiga bolstelvar lågo
nakna på en gungande sängbotten. Thomas satte
sig bredvid henne.
  Genom fönstret kunde de se nymånen som ritat
en smal silverskära pa den Ijusa himlen. Solen hade
icke gått ned, och en purpurröd sky seglade emot
manen, liksom för att dölja den.
  -Jag är glad at den här dagen, sade Thomas
sakta.
  Angela lutade sitt huvud in mot honom Under
halvslutna ögon såg hon hur den roda skyn allt
snabbare skot fart mot den späda manen. Hon ville
ropa åt månen att akta sig, men då var det redan
forsent. Molnet seglade just då över månen, och en
bit av dess silverskiva stack upp ur det röda molnet
likt en hand, som vinkar efter hjälp.
  Då kysste Thomas Angela, och hon glömde scenen
där uppe pa himlen. Nästa gång hon såg upp var
den purpurfärgade skyn borta, och månen tycktes
ha fatt ett starkare sken, nästan rödaktigt, som om
en bloddroppe pressats in i den.
  Det är från den där seglande skyn, tänkte
Angela.
  Men när hon sag in i Thomas Mellers grå ögon,
var glansen från det röda brinnande också i dem.
  Thomas tog av Angela kappan och tryckte henne
tätare intill sig. Den ensammasängkammarendärde
befunno sig gav honom en underlig oro. Sän#arna
.6 #. K#  n# X
402     I röknarna von Pahlen

väntade på honom och den unga flickan. De skulle
kunna stänga till dörren. Ingen skulle veta något.
Han viskade med sin mun nära Angelas:
  -Skulle du inte vilja bli min-nu-här?
  Det var inte en fråga. Han visste redan att hennes
kropp som sjönk in mot honom viile det. Han kände
ju hur hennes lemmar blevo mjuka och hennes
knän långsamt skilde sig åt. En våg av hennes hår
föll mot hans panna och smekte den.
  Då Iyfte han upp henne och pressade ned henne
mot kudden. Angela slöt ögonen. Ett svagt skimmer
övergöt hennes ansikte. Visste hon vad han stod i
begrepp att göra ? # hur väl syntes det icke att hon
med hela sin kropp och hela sin själ visste det och
var med om det.
  Angela låg stilla och kände hur Thomas närmade
sig. Hon var bara litet ängslig nu, när hennes
önskan skulle bli uppfylld. Hon var så het. Det bul-
tade så i hennes sköte, att det gjorde ont. Hon
tryckte samman låren, men öppnade dem strax igen
i en förnimmelse av att han ville ha dem så. Hennes
kjol åkte upp mot hennes skärp som hon hade spänt
om livet. Hon ville draga ned den igen, men hennes
hand mötte Thomas' hand. Och Thomas' hand lekte
med hennes. Den kramade den i små krampaktiga
ryck, han lät ett finger sakta gnida sig mot insidan
av hennes hand. Fram och tillbaka, ut och in gled
pekfingret, och det kändes som om detta okynniga
finger kittlande smekt den hemliga stigen till hennes
hjärta, någonting inne i henne som skälvde och blev





fuktigt av en njutning Angela aldrig förut sa starkt
hade erfarit.
  I detsamma klirrade nagot till och föll ned på
golvet. Angela hade skjutit upp kudden med huvu
det. Nu släppte hon Thomas' hand, och lutande sig
over sängen där hon låg, Iyfte hon upp något frar.
golvet. Det var silvervasen. Varfor hade Lilian lagt
den under sin kudde ? Hon hade väl i sista stund inte
fatt plats för den, när hon packat och så i ett
fjolligt begär att skydda den gömt den där, varefter
hon glömt bort den.
  Angela stirrade på vasen. Herden och herdinnan
funnos där, som Paula berättat. Desträcktetrånande
sina armar emot varandra, som för att famna var
andra. Men endast deras händer nådde fram. Skulle
de aldrig nå varandra? Aldrig sjunka in mot var
andra för att tillfredsställa sin trånad och njuta
kärleken ?
  -Se, Thomas, sade Angela och log ett litet
darrande leende.
  Det var som om herden och herdinnan av silver
spärrat vägen för honom. Han ville på nytt böja sig
över Angela. Men så satte han sig hastigt upp. Han
kunde inte... Där hon lag med rufsigt hår och
glödande kinder och leende kramade vasen mellan
sina uppsträckta händer, såg hon ut som ett barn
som fatt tag i en ny leksak. Och hans tankar gingo
till Cecil, som sov där nere och drömde om haren
som skulle sprungit rätt i hans famn denna under
bara vardag.
4o4     Fröknarna VON Pahlen

  - Kom, Angcla, sade Thomas. Vi få väl gå ned
till Paula med vasen. Hon blir nog belåten.
  For det inte ett moln över hennes ansikte? Var
hon besviken?
  I lan drog själv varsamt ned hennes kjol och
hjälpte henne på med kappan. Hon vände sig mot
hm#om och slog armarna om hans hals.
  -Thomas, du är väl inte ond på mig? sade hon.
  -Vi måste g5 nu, barn, svarade han och gav
henne en snabb smekning över kinden.
  Paula stod i salen färdig att gå. Cecil sov ämmu
gott i den stora länstolen. Thomas räckte fram
silvervasen.
  -O, utbrast Paula och blev röd i ansiktet av
förtjusning. Vad jag är glad!
  -Jag också, sade Thomas allvarsamt.
  Angela lutade sig över Cecil och väckte honom.
I detsamma stod Bom i dörren.
  - Om herrskapet går på tå fram till fönstret,
sade han och grinade välvilligt mot Cecil, så skola
ni få se något.
  Cecil var i en fart uppe ur stolen. Han tassade
iram till fönstret, Han gick på tå, och som om det
skulle gjort hans gång ännu tystare Iyfte han ar
marna över huvudet. Försiktigt kikade han ut genom
fönstret.
  Där- där på förstutrappan satt en liten brun
hare och vände på sitt smala huvud med de långa
öronen rätt upp i vädret. Cecil kippade efter andan
av förtjusning. En sekund mötte han harens ögon,





        Porten vid Johannes      4o5

stora guldglänsande, som nyfiket sågo på honom
tillbaka.
  Cecils armar föllo ned utmed sidorna. Då tog
haren ett skutt nedför trappan. I väldiga språng
ilade han genom trädgarden ut pa vägen och för
svann i skymningen.
  -#, pappa, mum}ade Cecil besviken, men ännu
hoppfull. Det var min hare!
  Thomas Iyfte upp Cecil i sin famn.
  -Nästa gång, började han viska tröstande, och
sa tillade han hastigt:
  -Nu blir det inte mera i dag.
  Men hans ögon hade i denna stund samma läng
tande uttryck som Cecils, då de spejade ut i den
tätnande skymningen.
40ti      Froknarna von Pahien





XXXII.

  Den dag Hans von Pahlens stoft skulle föras till
krematoriet rullade morgonen f ram som en blixt-
rande silverkula genom staden. Den speglade livet
pa gatorna i sin glänsande Ijusrundel. Människorna
rusade in i den med aDsikten förstorade och genom-
skinligt vita av solen, parkerna snuddade vid den,
doppade björkarnas nyutspruckna hängen i dess
klara yta och läto kastanjernas klibbiga svällande
knoppar och syrenhäckarnas små Ijusgröna blad, de
torra sandgångarnas guldbruna grus och krokus-
blommornas skiftande sidenfärger uppföra sitt spel
där, evigt växlande med skuggorna över gräs
mattorna och glittret från Strömmen.
  Adele Holmström stod vid fönstret i ett litet
hotellrum vid Bryggaregatan. Mittemot henne lyste
solen i en bageributiks stora ruta, där sockret höll
på att smälta på nybakade runda vetebullar. Adele
såg det inte. Hon och arrendatorn hade komn it upp
från Eka sent föregaende kväll. Nu hade hon huvud-
värk. Hon tryckte pannan mot fönsterglaset och
knep samman ögonen. Skarpa veck och rynkor
framträdde i hennes bleka ansikte.
  Tord Holmström, som höll på att klä sig borta
vid dubbelsängen i det trånga rummet, hostade.





          Porten vid Jahalllles       407

            _

  Varje gang han hostade spratt Adele till och jam-
rade sig, som om en kniv hade skurit igenom henne.
  -Kan du inte sluta hosta? sade hon och vände
sig häftigt om.
  -Jag har förkylt mig, sade Tord.
  Han stod där i skjorta och kalsonger och sag
sig hjälplöst om efter kragen, som måste finnas
någonstädes under den hög av sängkläder och lakan
Adele hade vräkt ut över golvet. Det hade hon gjort
för att vara säker pa att städerskan skulle bädda
om ordentligt.
  -Sådana där slynor dra bara litet i lakanen och
orka aldrig vända en madrass, hade hon fräst, medan
hon klädde sig.-Vad söker du? frågade hon nu,
argt.
  Adele kom langsamt f ram över mattan. Hon
snubblade till över den barrikad hon själv byggt upp
på golvet och slog pannan med en smäll i säng
kanten. Då sjönk hon ned på sängkläderna och grät.
  -0, vad allt är förskräckligt, skrek hon mellan
snyftningarna. Hela denna resa är en olycka. Jag
avundas Hans von Pahlen, som ligger i frid och ro
på bårhuset.
  Hon kravlade sig fram till sin lilla bruna kapp
säck, tog upp en flaska konjak och drack en klunk.
En doft av sprit spred sig i det kvava rammet, då
Adele tryckte ned korken igen.
  -Vad söker du? sade hon och vände sig på
nytt till sin man.
  Men nu hade Tord funnit kragen och grep sig
40a      }rokna#na #an Yahlrn

an med att sätta på sig den framför spegeln, som
var fläckig av intorkat tvålstänk från föregående
gasters rakborstar.
  -Begravningen är ju inte förränklockantva,vet
jag, sade Adele. Skall du ta på dig fracken redan?
  - Jag har inte lust att klä mig en gang till, sva-
rade Tord buttert.
  A-han längtade ut från den här unkna hålan !
  Nu talade Adele igen. Om hon bara ville tiga !
  -Jag tycker kanslirådets kunde bjadit oss pa
frukost, Tord. Den där inspektoren på Ekered och
hans fru äro säkert bjudna. Alltid bli vi förbisedda.
  -Men det är ju en helt annan sak med inspek
toren, invände Tord f örargad . Han var j u under gods-
ägarn-eller rättare sagt en nära vän till honom.
  - Nå, men vi äro ju Petras närmaste, utbrast
Adele. Petra kunde väl haft vett att bjuda oss i alla
fall. Men Petra ids ju sällan komma till Eka nuför-
tiden. Bara ett litet ryck var hon nere förra som-
maren, och då sågo vi knappast till röken av henne.
Du kunde min själ kalla dig för godsägare snart,
din usla krake. Det är ju ändå du som får sköta om
alltsammans.
Men Tord blev tyst, da Adele talade om Petra.
Han satte på sig fracken framför spegeln. Han hade
inte burit den sedan sitt bröllop. Den hade blivit
för liten för honom. Den satt trångt över axlarna
och spände hårt i ryggen. Han var ledsen att han
hlte kunde presentera sig mer fördelaktigt för
Petra. Hon skulle llälsa pa honom, ta honom i han





den. Minnet av Petra hade på denna tid han varit
skild från henne hunnit bli suddigt. Under resan
upp till Stockholm hade han tänkt på henne. Det
var sant att de förra sommaren knappast sett tili
henne. Men allt var ju slut mellan henne och Tord.
Allt ? Vad hade det då varit ? Några kyssar, ett
oskyldigt omfamnande. Han blev plötsligt röd, da
han tänkte på hur han bett Petra bli hans där uppe
på hotellrummet, den gången när de båda farit in
till staden för att göra uppköp. Det var märkvär-
digt att han vågat det. Och med ens kände han
Petras läppar sakta, sakta tryckas mot sin mun.
  Adele fortsatte att gnälla bakom honom. Han var
färdig nu, och han vände sig om och gav henne en
lång blick. Sådan hon satt där hopsjunken på de
skrynklade lakanen, otroligt mager i sin svarta klän-
mng, med flackande elaka ögon och en andedräkt
som luktade sprit, var hon hans öde som han aldrig
kunde undfly. Han fick en kvävande lust att sno
ett av de där hotellakanen om hennes taniga hals
och strypa henne. In i det sista skulle hon spotta
och fräsa honom i ansiktet som en ond katta, men
så skulle hon sjunka ihop. Och allt skulle äntligen
bli tyst. En underbar Ijus sabbatsvila skulle läg#a
sig över rummet, och i stillheten skulle små silver
klockor ringa en munter sång om slut för evigt på
pinan och aldrig i tiders tider någon uppståndelse.
  -Vi få väl gå ned och äta frukost då, sade
Tord dystert och tog på sig rocken.
  -Vänta, jag måste borsta av dig först.
  Adele sprang upp och närmade sig honom med
en liten nysilverborste i handen. Det såg ut som om
hon skulle slå till honom med den. Men i stället bör
jade hon borsta rocken med små hårda tag, som om
morgonens ursinne flutit ut i hennes händer.
  Samtidigt med att Adele och Tord klädde sig på
det simpla hotellet vid Bryggaregatan förberedde sig
Kiss Nilsson till begravningen uppe i sina rum vid
Blasieholmstorg med att blanka sina naglar.
  Han hade svept sin Ijusblå sidennattrock om
sig, och med fötterna upplagda på en annan stol satt
han nu där, leende av välbehag, i det flödande sol
skenet. På schäslongen mittemot honom hade greve
Gusten, som nyss kommit in, slagit sig ned. Bredvid
honom stod en hög hatt och uppe på den höga
hatten ett grogglas med en svag blandning av
whisky och sodavatten. De skulle äta lunch tillsam-
mans och sedan hedra Hans von Pahlens jordfäst-
ning med sin närvaro.
  Greven smuttade på whiskyn och satte glaset till
baka på hatten.
  Kiss sneglade på honom med ondsinta blickar.
  -Det står redan en rutten lukt av kyrkogård
omkring dig, Gusten, sade Kiss. Och så den där
psalmboken! Var i Herrans namn har du fått tag
i den?
  -Tyst, gosse, sade Gusten. Psalmboken stoppade
min mor på mig i går kväll, när hon hörde att jag
skulle på begravning. En psalmbok är lika viktig på
en sådan här tillställning som vit halsduk.





  Men greve Gusten talade inte om hur förvanad
och bedrövad hans mor sett ut, då han på hennes ut
tryckliga fråga svarat att han inte visste var han
hade sin psalmbok. Hennes ögon hade tårats, da
hon sagt:
  -Du fick den ju den dag du skulle gå fram.
Det var ett sådant vackert band, och inuti hade jag
skrivit: "Till min alskade gosse", och så datum och
en psalmvers. Du har den nog kvar, bara du letar.
  Men så hade hon lånat honom sin egen. Nu låg
den på grevens tjocka knä. Den var av röd sammet
med ett gyllene kors mitt på. Och greven vähde
varsamt den lilla vackra tingesten i sin hand.
  Så slog han upp den och började leta eiter be
gravningsritualen. Och medan han nervöst vände
bladen, läste han då och da en rad som var pryd-
ligt understruken med blyertspenna. Han blev sen-
timental och kände sig samtidigt obehagligt berörd,
då han stötte på en strof, som n odern satt två
streck för. Det var i psalmen 316:

1 högfärd och i yppighet,
o Gud, lat dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fafäng ära strava.
Må de besinna en och var
att Herren dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

  Han kastade en blick overst på sidan och sag att
psalmen vari strofen förekom var avsedd att sjungas
-

"vid prästvigning". Men det var nog på honom hon
tänkt, då hon strukit för verserna.
Kiss pladdrade, i försmädlig ton:
  -Den där flottisten som dräpte till dig har i alla
fall hållit sig stilla. Det var tur det inte kom ut.
  -Ja, sade greve Gusten, förströdd.
  Nu hade greven funnit stället som han sökt.
  Kiss sträckte sig makligt efter en manikyrphme
och började med mycket allvar försiktigt skjuta ned
nagelbanden.
  -Jag träffade Ida Idestam i förrgår, fortsatte
han mumtert. Hon försökte kyssa mig. Det är en
fräck flicka. Jag lät henne hållas. Hon smakade som
vatten-ljumt vatten. Jag fick faktiskt ont i magen
av det. Det är något så onaturligt i en sådan där ung
flickas ömhetsbetygelser. Men det är en onatur som
inte är det ringaste spår raffinerad. Den är bara
fadd. Det är därför den smakar mig så illa. Det är
en sådan motsägebe hos kvinnorna, sade Tage
Ehrencreutz till mig i går kväll på Operabaren. Allt
hos dem är cirklar, bågar, buktigheter, rundheter,
linjer som vilja svälla, former som vilja pösa ut.
Men i själva brännpunkten, där den kvumliga yppig
heten riktigt borde samla sig, bulla upp och sla pa
stort, där finns bara gapande tomhet.
  Kiss gick oförtrutet på och pratade och läspade,
fast den i läsningen av psalm#boken försjunkne
greven ingenting svarade:
  -Det är därför också alla kvinnor äro så be
synnerliga, säger Tage som har det krångligare än





        #'arlen vid .lohannes      413

nagonsin med Hertha, sedan han haromdagen
flyttade tillbaka till henne. Fast i går hade han da
fatt sjuttiofem öre av henne att gå på baren för.
'Page påstår att all konstighet hos flickor har sh#
grund i något han kallar för horror vacai och som
skall betyda fasan för tomrummet och behovet att
fa det fyllt. Han tänker skriva en artikcl i Prat och
Planscher om ämnets behandling under renässansen.
så fort han får tid. Stellan stötte jag ocksa ihop med
på baren. Han har börjat måla 13ell von #Venden
naken. Som den för karlarna i Apollos gestalt fly-
ende nymfen Dafne, kan du tänka dig. Hon har
bara ett lagerbiirsblad nedanför naveln för att dölja
-det som saknas.
Men greve Gusten läste högt ur psalmboken:
  "O, Herre Gud ! Du som för syndells skull låter
människor dö och varda jord igen, lär oss alla rätt
betänka, huru få vara dagar äro, på det att vi må
undfa ett vist hjärta. Giv oss nåd att dagligen dö
från synden och leva efter Din heliga vilja, så att
när vår dödsstund kommer, vi ma finnas kristligen
beredda att saligt skiljas hädan. Upptag då vara
själar till dig och låt våra kroppar, sedan de vilat i
sina grifter..."
  Kiss släppte sina manikyrpinnar, höll bägge hän
derna för öronen och skrek med ett uttryck av
rädsla i sitt fjm#lösa fliekansikte:
  - A, hall mun, är du hygglig! Det där med att vi
skola bli jord igen är för gräsligt.
  Och när han sag att greven tystnat, höll han fram
sina langa fingrar med de glänsande skära naglarna
i solljuset, som om han varit ängslig för att de strax
skulle förvittra. I detsamma flög motivet till en tavla
genom hans huvud: en döendc dandy försjunken i
askådandet av sina naglar. Det skulle vara ett slags
ny Narcissus. Ypperligt ! Han steg visslande upp och
började strutta omkring i rumn et med den lilla
runda baken insvept i den praktfulla nattrocken sonn
en juvel i sitt etui. Sa stannade han och glömde
plötsligt alla tankar på döden i hänförd självbe
undran inför ett redan fullbordat mästerverk som
föreställde: "Drottning Fifis jordafärd".
  Men greve Gusten fortsatte att läsa tyst för sig
själv. Han strök med avigsidan av sin klumpiga
näve över ögonen, suckade och betraktade Kiss ge
nom ett skir av tårar. Ty han grät alltid så lätt.
  Och morgonen, den blixtrande silverkulan, rullade
alltjämt fram speglande i sitt undelbara Ijus glada
och sorgsna människor och sändande sina strålar in
i deras orena eller rättfärdiga hjärtan.
  Betty såg den snudda förbi sitt fönster. Och hon
vände sig om och borrade sitt huvud in mot sin
äldste son Svens axel för att slippa se, medan Lilian
i rummet bredvid med dämpad röst talade med
Alexandra om det klädsammaste sättet att fästa
slöjan och om hon hela tiden skulle hålla blom-
morna i handen eller strax lägga dem pa kistan.
  Uppe hos Thomas Meller bad Cecil att fa följa
med till krematoriet, men fick i stället löfte att vara
ute och leka i någon av parkerna med en kamrat,





        I'orlen vld iohannes      415

därför att sorgliga saker som begravningar inte voro
för barn.

  Jacob Levin önskade denna dag att också han
varit barn för att han skulle sluppit åka med Betty
ut till kyrkogården. Han blev glad av lättnad, då
telefonen kallade honom till en patient som var så
dålig, att hon säkert skulle taga hans tid i anspråk
hela förmiddagen. Kanske berodde hans ovilja att
bevista svågerns jordfästning pa en viss liten gna-
gande känsla i bröstet, som påminde om samvets
kval.

  Uppe i våningen vid Johannes' kyrkogård stod
Angela och lät sina blickar flyga över staden. Hon
tyckte synd om Hans därför att det var en sådan
vacker dåg.

  Ocksa hon hade som greve Gusten Värnamo nyss
läst begravningsritualen i psalmboken. Ett par ord
ringde i hennes öron: "och märka det granneligen
i vart hjärta att vi i denna världen icke hava någon
varaktig stad".

  - Icke någon varaktig stad... upprepade An-

gela viskande. Skulle allt detta försvinna i en dimma
för ens ögon en gång? Skulle denna underbara vår
en gång sjunka ned med henne i en grav, som om
den aldrig varit?

  -Gode Gud, låt mig få leva, viskade hon ut mot
den blå himlen. Om du vill, tillade hon hastigt.

  Och något av den extas som fyllt hennes hjärta
iör halvtarnat år sedan på Eka, när Josef Wablbom
416     Froknar#n uon Pnhl#n

upphetsat henne med sina predikningar, kom ater
over henne.
  Och denna rysande känsla av att hon med all
makt måste söka hålla kvar det sköna livet, men att
en osynlig hand ända skulle kunna lata det försvinna
vilket ögonblick som helst, darrade ännu inom henne,
då hon med Petra steg in i barhuset.
  I det tranga rummet voro många människor sam-
lade, och Petra och Angela gingo i dörren förbi
#age Ehrencreutz, som stod på tröskeln med hatten
i handen.
  Kistan vari Hans von Pahlens kvarlevor vilade
var överhöljd av påskliljor, och ett par Ijus i höga
silverstakar brunno med svagt Iysande lagor.
  Det var dödstyst där inne. Ingen rörde sig, förrän
fyra män Iyfte upp kistan på sina axlar ocl buro
den ut i solskenet.
  Angela snubblade till på stentrappan, när hon
gick ned till den väntande vagnen. Och denna se-
kund, då hon miste fotfästet, tyckte hon att hon
flög ut i den vårliga staden, som var fyl]d av doften
f rån nyutspruckna knoppar och klangen f rån klockor.
Strax darpå steg hon med Petra in i vagnen som
rullade bort.

[ Här ovan slutar sidan 416 av del 4 av
  Agnes von Krusenstjernas
  Fröknarna von Pahlen
  Porten vid Johannes
  inscannad av Lars Aronsson
  den 31 december 1995. ]