Törst-släckningen
Vetenskapsrön af en Bacchi broder
- Den frågan är värd till att väcka:
- Af upptäckter hvilken är störst,
- Den konsten att lågorna släcka
- Och den till att släcka vår törst?
- Jag länge begrundat den saken,
- Men funnit, I bröder till slut
- Att sistnämde konst går förut,
- Till trots för von Aken.
- Det är en orubbelig sanning
- Att drycker förfriska vår kropp.
- Men drycken till ämne och blanning
- Är konsten jag tänker ge opp.
- Jag söker ej vinning och ära,
- Jag säljer ej Polen mitt rön:
- I bröder, ert lof är den lön
- Jag blott vill begära.
- Naturen oss skänkte den skatten,
- Som namn utaf urskillning fått:
- Man nöjes ej gerna med vatten
- Vid tillgång af ädlare vått.
- Det enkla i hela naturen
- Har eljest ett välgrundadt pris,
- Men vatten - så skrifver en vis -
- Är endast för djuren.
- När törsten den dödlige bränner,
- Han mister båd' lynne och min:
- En eggande trängtan han känner,
- Som stundom kan döfvas med vin.
- Jag klandrar ej denna metoden,
- Men nyttjom min komposition
- Af socker och rack och citron!
- Den friskar upp bloden.
- Min upptäckt är satt i sin dager
- Hur medborgarns törst skall bli släckt.
- Ju mindre af Mälarn man tager
- Ju bättre är ämnets effekt.
- Och såsom all törst är en fara,
- Förskräcklig till vatten och lands,
- Så lagom att ämnet till hands
- Beständigt må vara!