Gaskognisk berättelse
Öfversättning
- En medikus utaf det slag,
- Som fruktlöst för sin pung ej tiden lagt tillbaka,
- Glad vid sin penningskatt den bredde ut en dag
- I åsyn af en man, som vårdade hans haka.
- »Ack, hvilken rikedom,» skrek denne, »får jag se!
- Men, herre, jag er bör uppriktigt underrätta
- Att jag en sjukdom har, en medfödd böjelse
- Utaf min nästas gods att blifva egare,
- Ett fel, som jag ej kunnat rätta.
- Läs in er skatt, det vill jag be,
- Inled mig ej i frestelse -
- Räds att ert lif i fara sätta!»
- 'Bevars', var doktorns svar, 'så mycket ondt om er
- Ej någon kan sig föreställa!
- Dessutom vet ni nog, om ni er så beter,
- Att äfven för er sjelf det skulle halsen gälla.'
- »Ja visst!» så inföll han. »Men när jag pengar ser,
- Ej någonting mig kan förfära.
- Och om er strupe nu jag råkar gå för nära
- Så svär jag, herre, på min ära,
- Att det emot min vilja sker!»
- Man vet att sällan en barber
- Plär aktning för sitt löfte bära,
- Men så det ej med denne var;
- Han lofvade att halsen skära
- Af doktorn - han höll ord, och skar.
- På detta sätt han utur verlden sände
- Den, som så mången sjelf till evigheten sändt
- Och skaffat folk en salig ände,
- Fast ej med samma instrument.
- Barbern nu, efter hvad som händt,
- Ej något godt sig förespådde -
- Till flykt försigtigheten rådde.
- Men, plötsligt gripen för sitt brott,
- Han dömdes utan nåd, och galgen blef hans lott.
- Nu den, hvars syssla är att folk i höjden föra,
- Dervid ett embetsfel begick,
- I thy han hade glömt nog fast att repet snöra;
- Och, sen han borta var, barbern tillfälle fick
- Att sig ur snaran ledig göra.
- Märk ödets underbara skick:
- Han kom till lifs, och bödeln blef försvunnen
- Att för ett brott sig hafva gjort
- Förtjent att upphöjd bli på samma rum och ort,
- Då den, som nyss der stanna bort,
- Blef värdig till det kall befunnen
- Att i sin tur nu hjelpa honom fort.
- -
- Väl den, som återtjenst kan visa
- Mot den, i nöden bistånd skänkt!
- Men dubbelt säll man den må prisa,
- Som hänga kan den, honom hängt!