Men i vårens blomning, bland ljung och grus,
surra humlor kring gamlingens fot,
och han stirrar sig blind mot dagens ljus
och sjunker ihop vid trädets rot.
Och då brister hans hjärta, då mörknar det fort,
han hinner ej tänka allt stort han gjort,
han är ingenting mer än en kallnande kropp,
ett kadaver bland vårens blom.
Jag har glömt vem han var - ingen man skrev opp
hans bragd - ingen gud hans dom.